Vi har hyrt bil i två dagar nu när Stu är här. Och vi hoppas få se lite mer av Fiji. Målet är att komma till huvudstaden Suva som ligger ca fem timmars bilresa härifrån. Det vill säga om trafiken flyter på och vi inte stannar på vägen. Först gör vi några praktiska stopp i byn Nadi där Jan hoppas hitta reservdelar och ett speciellt lim till båten. Inte mycket hittas men vi tror att filtren som köps är rätt i alla fall.
We have rented a car for two days now that Stu is here. And we hope to see a bit more of Fiji. The goal is to get to the capital, Suva, which is about a five-hour drive from here. That is, if the traffic flows and we don’t stop on the road. First we make some practical stops in the village of Nadi where Jan hopes to find spare parts and a special glue for the boat. Not much is found but we think the filters bought are right anyway.
Bilresan fortsätter längs med södra kusten. Det var här vi åkte förra gången vi hyrde bil så vi hoppar över både tempel, orkidépark och sanddyner som vi redan sett. Stu är mest intresserad av en regnskogsvandring som är nära Suva. Lunchen intas på en enkel men mysig indisk halal restaurang i staden Sigatoka, där det också finns en stor moské. Här i Fiji lever människor med många olika religioner och ursprung sida vid sida. Efter lunchen kör vi vidare mot Suva. Det börjar regna så det blir inte några stopp förutom ett mycket viktigt fikastopp. Jan klagar på att jag är dålig på att fika, jag dricker varken kaffe eller äter kakor, men nu är Stu med och han vill fika.
Det börjar bli sent på eftermiddagen när vi kommer fram till Suva. Google hjälper oss att hitta fram till vårt airbnb och vi parkerar i närheten så vi slipper gå så långt i ösregnet. Efter att vi gjort oss hemmastadda tar vi en promenad till centrum. Det är ett myller av folkliv även om regnet, tidvis, öser ner. Här promenerar vi omkring och Stu säger att det påminner honom mycket om Auckland i Nya Zeeland. Våra magar börjar kurra och vi hittar en kinesisk restaurang. Den verkar mycket populär då det är nästan fullt men det finns bord för oss. Som vanligt är det svårt att bestämma vilken mat när menyn är lång men vi hittar alla tre vad vi vill ha och är väldigt nöjda med maten.
The drive continues along the southern coast. This is where we went last time we rented a car, so we skip both temples, orchid park and sand dunes that we have already seen. Stu is most interested in a rainforest trek which is near Suva. Lunch is taken at a simple but cozy Indian halal restaurant in the town of Sigatoka, where there is also a large mosque. Here in Fiji, people of many different religions and origins live side by side. After lunch we drive on towards Suva. It’s starting to rain so there won’t be any stops except for a very important coffee stop. Jan complains that I’m bad at coffee, I neither drink coffee nor eat cookies, but now Stu is with us and he wants coffee.
Ny dag på utflykten. Vi bor centralt och promenerar mot havet och genom en park. I parken ligger Fiji museum dit Jan och jag vill gå in. Här visas mycket av Fijis kultur och historia upp både i form av arkeologiska fynd, båtar, foton, kläder, smycken mm. Det är väldigt intressant att lära sig om landet vi befinner oss i.
New day on the excursion. We live centrally and walk towards the sea and through a park. In the park is the Fiji museum where Jan and I want to go. Here, much of Fiji’s culture and history is displayed both in the form of archaeological finds, boats, photos, clothes, jewelry, etc. It is very interesting to learn about the country we are in.
Nu är det dags att åka till nationalparken med regnskog, vattenfall och dammar att bada i. Man kan välja olika långa leder att gå på men vi väljer den kortaste. Det är lerigt på marken efter allt regn och därför ibland lite slipprigt att gå. Fast de har gjort fina stigar med grus och otaliga rastplatser. Parken är väl skött. Efter en kort promenad i grönskan kommer vi fram till första dammen och ett pyttelitet vattenfall. Här stannar vi en kort stund innan Jan o Stu går vidare och jag, som har lite för fina sandaler, att gå i lera med, på mig går tillbaka till bilen. Efter ca 45 minuter är de tillbaka. Tyvärr har Stu halkat och skadat ena vristen, men han säger först inte hur ont han har.
Now it’s time to go to the national park with rainforest, waterfalls and ponds to swim in. You can choose different long trails to walk on, but we choose the shortest one. It is muddy on the ground after all the rain and therefore sometimes a bit slippery to walk on. Although they have made nice paths with gravel and countless resting places. The park is well maintained. After a short walk in the greenery, we arrive at the first pond and a tiny waterfall. Here we stop for a short while before Jan and Stu go on and I, who have a little too nice sandals to walk in the mud with, go back to the car. After about 45 minutes they are back. Unfortunately, Stu has slipped and injured one ankle, but at first he doesn’t say how much he’s in pain.
Nu börjar återesan till Vuda Marina och Vilja. Idag regnar det inte så vi gör flera korta stopp på vägen. Det är helg och lokalbefolkningen nästan vallfärdar till stränderna för att bada, koppla av och leka i vattnet och på stränderna som vi passerar. Överallt promenerar folk längs med vägen. Det är så underbart att se hur de njuter av livet. På vägen stannar vi också vid en stor supermarket för ny proviantering.
Now begins the journey back to Vuda Marina and Vilja. Today it is not raining so we make several short stops on the way. It’s the weekend and the locals almost make a pilgrimage to the beaches to swim, relax and play in the water and on the beaches that we pass. Everywhere people walk along the road. It is so wonderful to see how they enjoy life. On the way we also stop at a large supermarket for new provisions.
Det är mörkt och vi är trötta när vi kommer tillbaka ca 19.30. Det är sent för att ställa sig och laga middag så det blir en sista middag på Boatshed tillsammans med Stu. Han blir hämtad av taxi redan klockan 05.30 imorgon bitti, efter ca en vecka här med oss. Det har varit riktigt trevligt med besök.
It is dark and we are tired when we get back around 7.30pm. It’s late to sit down and cook dinner so it’s one last dinner at the Boatshed with Stu. He will be picked up by taxi already at 05.30 tomorrow morning, after about a week here with us. It has been really nice to visit.
Vi planerar att åka ut på en längre segling samma dag som Stu lämnar. Men det blir inte som vi tänkt oss. Vi behöver någon som tittar på felet med kylskåpet o de kan komma först om två dagar. De konstaterar att vi måste riva ner några väggar för att komma åt aggregaten så vi avvaktar lite. Dagen efter, när vi vill segla iväg, blåser det för mycket och från fel håll jämfört med vart vi har tänkt oss. Så vi sitter fast i marinan minst fem dagar längre än vi hoppas.
We plan to go out on a longer sailing the same day Stu leaves. But it doesn’t turn out the way we imagined. We need someone to look at the problem with the fridge and they can’t come in two days. They state that we have to tear down some walls to access the units, so we wait a bit. The next day, when we want to sail away, it is too windy and from the wrong direction compared to where we had intended. So we are stuck in the marina at least five days longer than we hope.
Man kan tro att vi lever ett underbart paradisliv hela tiden. Hur härligt låter det inte att befinna sig på Fiji hela mörka och kalla vintern? Men det finns många andra sidor också. Vi bor trångt, stökigt och svettigt i en liten båt, många veckor har vi dessutom haft båten uppe på land och stegar att klättra upp och ner med. Många vitala delar på båten går sönder vilket gör att planer krossas – vi kan inte lämna hamnen utan måste prioritera att vänta på delar, mekaniker och att det skall repareras. Kylskåpet, vilket är oerhört viktigt i 30 – 40 grader celcius, krånglar så vi kan inte förvara grönsaker och frukt. Det regnar och blåser en hel del eftersom det är cyklonsäsong. Pga alla dessa saker sitter vi därmed fast i en marina där det inte finns mycket att göra mm mm.
You might think we live a wonderful life in paradise all the time. How wonderful does it sound to be in Fiji all dark and cold winter? But there are many other sides as well. We live cramped, messy and sweaty in a small boat, many weeks we have also had the boat up on land and ladders to climb up and down with. Many vital parts on the boat break, which means that plans are crushed – we cannot leave the harbor but must prioritize waiting for parts, mechanics and for it to be repaired. The fridge, which is extremely important in 30 – 40 degrees celcius, is in trouble so we can’t store vegetables and fruit. It rains and winds a lot because it is cyclone season. Because of all these things, we are therefore stuck in a marina where there is not much to do, etc.
Jag trivs väl sådär bra med att vara här. Saknar familj, främst min son, och vänner som jag inte sett på långt över ett år. Och att inte kunna åka ut och upptäcka nya platser utan vara fast i marinan är inte min favorit. Det tär på humöret och glädjen. Men…hade vi inte åkt ner hit till Fiji för att reparera båten så hade vi haft stora problem ute på havet. Laddningen av batterierna hade inte funkat, likaså kylskåpet, seglen kanske hade rivits upp då de behöver repareras och vi kanske t o m hade sjunkit då vi kunde ha tagit in vatten, pga ett läckage, om det ville sig riktigt illa. Så vi skall vara tacksamma att vi är här i stället. Alla i befolkningen är otroligt vänliga och artiga. Maten är betydligt billigare än resten av Stilla Havet och här är utbudet relativt bra. Dessutom slipper vi snöstormar och iskyla. Just det är jag väldigt tacksam för.
I don’t really like being here. Missing family, mainly my son, and friends I haven’t seen in well over a year. And not being able to go out and discover new places without being stuck in the marina is not my favorite. It eats away at the mood and joy. But…had we not gone down here to Fiji to repair the boat, we would have had big problems out at sea. The charging of the batteries had not worked, likewise the refrigerator, the sails might have been torn up as they need to be repaired and we might even have sunk as we could have taken in water, due to a leak, if things got really bad. So we should be grateful that we are here instead. Everyone in the population is incredibly friendly and polite. The food is significantly cheaper than the rest of the Pacific and here the selection is relatively good. In addition, we avoid blizzards and freezing cold. I am very grateful for that.
Det är intressant med Fiji. Här lever flera helt olika kulturer sida vid sida men de har samtidigt tagit till sig varandras traditioner. Ursprungsbefolkningen, iTaukei, har levat här sedan väldigt länge tillbaka. På 1800-talet kom missionärerna och kristnade befolkningen. Britterna annekterade Fiji i slutet av 1800-talet och började med sockerplantage. För att få arbetare till plantagen tog de hit indier som arbetade under slavlika förhållanden. 1970 blev landet självständigt. Indierna valde, efter att de blev frisläppta redan tidigare, att stanna kvar på Fiji. Så kulturen idag är en rik blandning av gamla traditioner där familjebanden är viktiga samt djup respekt för äldre och för naturen. Här är också stora influenser från Indien med tempel och matlagning bl a. Förutom dessa två bidrar också kinesiska och européiska kulturer till en mångfacetterad identitet.
It’s interesting about Fiji. Here, several completely different cultures live side by side, but at the same time they have adopted each other’s traditions. The indigenous people, iTaukei, have lived here for a very long time. In the 1800s, the missionaries came and Christianized the population. The British annexed Fiji in the late 19th century and began sugar plantations. To get workers to the plantation, they brought Indians who worked under slave-like conditions. In 1970 the country became independent. The Indians, after being released already earlier, chose to remain in Fiji. So the culture today is a rich mixture of old traditions where family ties are important as well as deep respect for the elderly and for nature. There are also major influences from India with temples and cooking, among other things. In addition to these two, Chinese and European cultures also contribute to a multifaceted identity.
Detta har lett till att Fiji idag är har en ursprungsbefolkning som pratar sitt språk och går i sina skolor, samt en indisk befolkning som pratar hindi och går i sina skolor. De lever vänskspligt sida vid sida. En servitris berättade att hon tillhörde den enda polynesiska familjen i den by hon växte upp så hon lärde sig flera andra språk när hon som barn lekte med andra barn. Annars är det gemensamma språket engelska. Alla pratar bra engelska här i Fiji.
This has led to Fiji today having an indigenous population that speaks its language and attends its schools, as well as an Indian population that speaks Hindi and attends its schools. They live amicably side by side. A waitress told me that she belonged to the only Polynesian family in the village where she grew up so she learned several other languages as a child playing with other children. Otherwise, the common language is English. Everyone speaks good English here in Fiji.
Här finns också en mängd religioner. Störst är kristendomen med starka metodistiska och katolska traditioner. Men här finns också många muslimer och hinduer som firar festivaler som diwali och eid. Utöver dessa finns kineser och européer som bidrar till en unik levande religiös mosaik.
There are also a number of religions here. The largest is Christianity with strong Methodist and Catholic traditions. But here there are also many Muslims and Hindus who celebrate festivals such as Diwali and Eid. In addition to these, there are Chinese and Europeans who contribute to a unique living religious mosaic.
För de två stora befolkningsgrupperna som är hinduer och muslimer är griskött orent. Hinduerna äter inte heller biffkött då kon är helig. Medan för polyneserna så är helstekt gris en gammal tradition att äta. Så det är en stor skillnad. Lamm och kyckling äter de allihop, utom självklart de som är vegetarianer.
For the two major population groups that are Hindus and Muslims, pork is impure. The Hindus also do not eat beef as the cow is sacred. While for the Polynesians, whole roast pig is an old tradition to eat. So that’s a big difference. They all eat lamb and chicken, except of course those who are vegetarians.
Överallt vi går och vem vi än möter så är hälsningsfrasen Bula! alltid närvarande. Bula bula! förenar alla och den uttrycker livsglädje, värme och välkomnande. Något annat som förenar alla är Fiji Time. Det är en avslappnad inställning till tid, där oförutsedda stopp och möten är vanliga.
Everywhere we go and whoever we meet, the greeting phrase is Bula! always present. Bula bula! unites everyone and it expresses joie de vivre, warmth and welcome. Something else that unites everyone is Fiji Time. It’s a relaxed approach to time, where unexpected stops and meetings are common.
Summa sumarum så tycker vi om Fiji, detta mångfacetterade land, men det blir långtråkigt att vara i hamnen.
All in all, we like Fiji, this multifaceted country, but it gets boring being in the port.
Imorgon skall vi in till Lautoka och besöka dermatolog och tandläkare. Vi gjorde det senast på Tahiti i somras men tänker att det är bra med en koll till. Dagen dörpå hoppas vi komma ut och segla igen.
Tomorrow we will go into Lautoka and visit the dermatologist and dentist. We last did it in Tahiti last summer but think it’s good to have another check. The next day we hope to get out and sail again.
Det går bra hos både tandkäkare och dermatolog. Jan får dessutom köpt sig ett par sandaler och jag får kortat ner kedjan till mitt vackra pärlsmycke som jag fick av Jan i Franska Polynesien. Lite handlande av mat och grönsaker blir det också innan vi tar taxi tillbaka till Vuda marin för quiz-kväll. Varje torsdag är det en quiz där det vinnande laget får en flaska vin. Det brukar inte gå så bra för oss då vi inte har engelska som förstaspråk. Många av frågorna kan vara kluriga då. Men ikväll kommer vi på delad förstaplats, mycket tack vare 4 medtävlande i vårt lag. Det blir en utslagsfråga, ”Vilken färg på håret hade Elvis Preskey innan han färgade det svart?”, som Chris, i vårt lag, från USA klarar och vi vinner! Han väljer en flaska vitt vin som vi delar på! Härlig känsla! Och om någon undrar så är svaret blont.
It goes well with both dentists and dermatologists. Jan also gets to buy himself a pair of sandals and I get to shorten the chain for my beautiful pearl jewelry that I got from Jan in French Polynesia. There will also be a bit of shopping for food and vegetables before we take a taxi back to Vuda marina for quiz night. Every Thursday there is a quiz where the winning team gets a bottle of wine. It usually doesn’t go so well for us as we don’t have English as our first language. Many of the questions can be tricky then. But tonight we come in joint first place, thanks a lot to 4 fellow competitors in our team. There will be a knock-out question, ”What color was Elvis Preskey’s hair before he dyed it black?”, which Chris, on our team, from the United States does and we win! He chooses a bottle of white wine which we share! Lovely feeling! And if anyone is wondering, the answer is blonde.
Äntligen lämnar vi marinan. Ett lågtryck med starka vindar lurar en bit bort men vi ger oss iväg. Ut mot ännu okänt mål i Fijis skärgård.
Finally we leave the marina. A low pressure with strong winds lurks a bit away but we set off. Towards an as yet unknown destination in the Fiji archipelago.
Levermittliv 