Hav – Sida 4 – Levermittliv

Himmel och hav

Nu har vi äntligen fått upp farten ordentligt på båten. Nordostpassaden blåser med 5 -7 sekundmeter så vi surfar åter på vågorna med gennackern uppe dagtid. Det är en väldigt behaglig segling utan att båten kränger och inga obehagliga vågor som gör att båten rullar runt.

Vi börjar närma oss 400 sjömil kvar till Grenada, åtminstone kommer vi passera det under dagen (torsdag). Vi seglar minst 150 – 165 sjömil om dagen i denna farten. Wow! Härligt! Fortsätter vi i denna farten kan vi nå Grenada på söndag. Vilket vi hoppas men knappt vågar tro.

Igår eftermiddag, onsdag, passerade vi vår sista milstolpe, tre fjärdedelar av resan. Det blev självklart en skål i rom/gammeldansk. Nu är nästa milstolpe att se land. Grenada är en hög ö så vid klart väder dagtid borde vi kunna se land relativt tidigt. Om vi nu inte ser Barbados innan dess. Det beror på hur nära vi passerar.

Nu börjar tankarna på att komma fram dyka upp. Vi har levt så mycket i nuet så att målet, Grenada, har legat långt borta i periferin. Samtidigt så är ju själva resan också målet och meningen med seglingen. Vi har fortfarande flera dagar kvar här ute med nyanser av himmel och hav som vår ständiga följeslagare

Efter snart tre veckor till havs förundras vi fortfarande av havets och himmelens alla nyanser och skiftningar. Havet går från vilt till stiltje, från lysande klarblått till dunkelt gråsvart, från glittrande i mån- och solskenet till djupt och becksvart dygnets mörka timmar

Likaså förändras himmelen från klarblått till mörkgrått, från guldglittrande till kolsvart och från färgsprakande rosalila till otaliga nyanser av grått

Skiftningarna på himmel och hav gör det fascinerade att vila ögonen på. Att vara vaken vid soluppgången och se hur himmelens mörka dunkel övergår i olika skiftningar av gult, orange och guld till att sedan bli blå i olika nyanser Skymningen i sin tur bjuder på en färgsprakande upplevelse av olika brandgula, orangea och röda färger innan den övergår till olika toner av rosa, cerice och lila. För att därefter bli svart. Sedan tänds alla stjärnor. Och månen lyser klar

När man har ynnesten att ha så mycket tid som vi har nu så stannar man upp och njuter av de små sakerna som man ofta inte lägger märke till. Det avskalade i himmel och hav bjuder på ett fantastiskt skådespel med en mångfald variationer. Ingen dag är den andra lik.

Bilderna får tala för sig själva

En vanlig dag på havet

Idag hänger regnet i luften. Det droppar små regndroppar över mig på fördäck och över Vilja. Välbehövda för att spola bort allt saltet. De ljusgrå molnen i olika formationer täcker nästan hela himmelen. Fortfarande syns några små blå fläckar där solen ibland lyckas skina igenom med svaga strålar. Färgskalan idag är snarare gråblå än klarblå. Även havet ser mörkare ut nu då solen inte ger havet den annars så fantastiskt blå kristallklara färgen

Grått hav o grå himmel med glittrande guldfärg

Att sitta på fördäck och följa båtens rörelser med kroppen för att parera rörelserna är meditativt och avslappnande. Det är rogivande att titta på hav o himmel samtidigt som tiden stannar av. Jag blir ett med rörelser, vågor och oändligheten. Världen och det vi ser på nyheter på tv är långt borta. Vi lever i vår egen lilla bubbla och vår egen lilla värld, långt borta från det ”verkliga livet” men otroligt nära oss själva och den verklighet vi lever i. Här och nu. Det är som att komma in i en egen vrå och allt utanför är långt borta…nästan overkligt

Efter regn kommer solsken. Nu skiner solen på oss igen och vi tuffar vidare. För, i stort sett, första gången sedan vi lämnade Kap Verde kör vi med järngenuan (motorn). Det är med blandade känslor som vi startat motorn men vi behöver komma framåt. Vi har hamnat långt bak i fältet av Viking-explorer-båtar och vill helst komma fram till Grenada senast den sjätte februari för då är det welcome-party. Och med tanke på att vår watermaker kanske inte fungerar så kan vi inte stanna ute hur länge som helst….även om livet här är underbart avslappnande.

Solen tittar fram och det glittrar i havet

Sitter och funderar över dagens middag. Vi har ingen färdig meny vi försöker hålla utan dagens måltid blir oftast utifrån de grönsaker som behöver användas eller den fisk vi fångat. Vi har inte fått napp på några dagar men har några auberginer som behöver användas och lök har vi gott om. Så…det lutar åt en moussaka idag. Vegetarisk. Hade smakat gott med tzatziki till, men det har vi tyvärr inte ingredienser för. Vi har trots allt varit ute på havet i två veckor så utbudet av färska grönsaker och mejerivaror börjar krympa. Måltiderna är lite av en höjdpunkt på dagen. Ett positivt avbrott som bryter dagarnas tillvaro av ”att bara vara”.

Det blev moussaka och förberedelserna är i full gång

Ännu en dag är snart till ända och vi välkomnar natten mätta och belåtna

Åter till seglingsvardagen

Lika underbart som det var att bada o njuta i stiltjen, lika underbart är det att åter ha vind i seglen. Vi är ute ur stiltjebältet och har satt kurs rakt mot Grenada. Gennaker på dagen och genua o storsegel på natten. Vi seglar fram i nästan sex knop. Om fem till sju dagar är vi framme! Tänk att vi då har korsat Atlanten i en liten….nåja, liten i de här sammanhangen i alla fall, segelbåt.

Vardagen börjar infinna sig igen, efter några dagars avbrott med drivande utan mål och bad i Atlanten. Inte för att vi sliter ut oss nu heller i och för sig. Det känns att vi kommit långt söderut på jordklotet. Solen skiner, havet är varmt och vi går klädda i bikini, badbyxor eller enbart kallingar och solhatt. I värmen blir inte så mycket gjort men vi har ju inte heller så många måsten att ta oss för. Mat lagas, disk diskas, sittbrunnen städas, det sys lite, någon läser en bok, skräp klipps ner till småbitar, segel trimmas, båten poleras, fiskar fångas, någon njuter i solen medan andra njuter i skuggan under biminin. Tiden rullar fram i sakta mak men det är inte långtråkigt. Hela våra kroppar och själar har gått ner i varv och lämnat stress, tider att passa, jobb och måsten bakom oss. Vilket ynnest att få leva så här!

Disk på akterdäck nu när watermakern inte fungerar

Båten skall bli blänkande fin när Niklas polerar

Våra sopor efter 2 veckor- väl komprimerade

Gennackern skall ner o sedan sätts storsegel och genua upp

Köttbullar o hemlagad pommes mitt ute på havet

Så fort vi får nät sitter alla med telefonerna

Jag sitter åter på min kvällsvakt och njuter. Nu är vindarna såpass varma så det räcker att ha på sig shorts och linne. När vi lämnade Las Palmas var det underställ, tjocktröja och jacka som behövdes på nätterna. Detta är betydligt behagligare. Speciellt med tanke på att det är slutet av Januari. Strumporna är också undanstoppade liksom skor. Vilken frihet att kunna vara barfota dygnet runt! Om några dagar kan vi stoppa ner våra bara fötter i den varma sanden på Grenada för att sedan slänga oss in i det turkosblå havet.

När vi har så mycket tid så lär man sig leva i nuet och njuta av det lilla. En flygfisk som flyger långt o snabbt ovanför vattenytan, glittret i havet från solstrålar eller månsken, gennackern med sina vackra färger, en solmogen banan, värmen av solstrålarna mot huden, en nyfångad Mahi Mahi, porlandet av havet mot skrovet när vi seglar, några timmars sömn mitt på dagen, en stjärna som blinkar, en enkel men god måltid, synen av hav och himmel i oändlighet mm mm. Listan kan göras lång.

Nu är det bara att fortsätta njuta av allt detta fram tills vi anländer Grenada. Dagarna kommer fortsätta rulla på och tiden kommer gå fort. Om några dagar har vi kommit tre fjärdedelar på vår segling. Och då är vi nära. Riktigt nära.

Då var mitt kvällspass över och det är dags för mig att sova. Vi lever efter solens upp- och nedgång här på Vilja. När mörkret faller är det natt och när det ljusnar är det morgon igen. Klockan ställs endast efter vaktschemat på natten. Det blir tidiga kvällar och redan klockan åtta på kvällen har alla gått och lagt sig utom den som sitter på vakt. Ett enkelt liv och ett njutningsfullt liv. Der blir flera sådana dagar framöver.

En aldeles underbar soluppgång på Atlanten

Stilje

Sedan i torsdags har vi legat i stiltjebältet. Havet är nästan helt stilla och blankt. Det enda som bryter detta är att båten vaggar från sida till sida i de små och långa dyningarna. Vinden har kommit några få gånger då vi förflyttat oss lite men mesta tiden har vi legat o guppat utan segel på det stora blå och oändliga havet – Atlanten.

Det är en härlig känsla att båten bara driver runt på havet och vi får en möjlighet att bara vara. I ett med vädrets makter. Utan krav. Det är otroligt rofyllt och meditativt. Och vilken frihet! Ända sedan jag var tonåring och fantiserat om jordenruntsegling har jag drömt om att vara i ett stiltjebälte långt ute på havet och bara vara. Nu är den drömmen uppfylld. Och vilken tur vi har att det blev mitt ute på Atlanten och inte i början eller slutet av överseglingen. Känslan är betydligt häftigare långt här ute

Seglen är nerdragna och vi driver runt på oändligt hav

Stiltje på Atlanten

Idag, lördag, har vi haft en helt fantastisk och stilla dag som vi väl tagit tillvara på. Runt oss i det kristallklara vattnet har det simmat massor med fiskar, bl a flera Mahi Mahi men även några mindre fiskar. Det kändes som att vara mitt i ett akvarie – utan glasväggar emellan. Fiskarna har varit nyfikna på oss och totalt orädda. Ibland har fiskar, ganska stora, lite längre bort hoppat högt upp över vattenytan rakt upp i luften. Många fiskar håller till under båten där de kanske söker skydd eller hoppas på lite påväxt på båten som de kan äta av. När jag var i havet och badade var fiskarna närgångna och ”nafsade” mig på magen så det kittlade.

Mahi Mahi i det kristallklara vattnet aldeles intill båten

Jaaa, äntligen har vi kunnat bada mitt ute på Atlanten med ca 5000 meters djup! Vilken underbart härlig frihetskänsla! Vattnet är över 28 grader varmt och ofattbart rent. Det går inte att med ord beskriva känslan att simma runt i det kristallklara och salta vattnet. Tillsammans med alla nyfikna fiskar. Att ligga i vattnet och se S/Y Vilja guppa runt och samtidigt vara medveten om hur långt det är till land. Magiskt. Det blev flera dopp som svalkade ner våra solvarma kroppar.

En liten prick med femtusen meters djup nedanför

Jan har passat på att sup:a i havet runt båten ett par gånger. Men de små dyningarna gjorde det svårt att hålla balansen. Skam den som ger sig. Tålamodet är det inget fel på och visst fungerade det. Även om det blev några avsvalkande dopp i havet.

Jan på sup:en

Lite smolk i paradiset har det ändå varit. Igår, fredag, la både generator och watermaker av – igen. Dssutom had3 vi glömt en kran på i badrummet så vi lyckades tömma en av tankarna i båten.Så nu har vi ransonering av vattnet. Vi får två liter var att dricka per dag och saltvatten används till både disk, matlagning, hygien och allt möjligt annat – utom att dricka. Förhoppningsvis får vi igång watermakern igen. Niklas och Victor har jobbat med watermakern stora delar av dagen. Annars har vi i alla fall vatten så vi klarar oss i många dagar framöver. Det är inte bara på tv-programmet ”Över Atlanten ” som detta händer… Men vi är vid gott mod och njuter av tillvaron.

Dricksvattnet hälls upp i var din tvålitersflaska

Efter en härlig dag blev det dags för middag. För första gången på öppet hav hade vi möjlighet att grilla i båten. Och det gjorde vi. Mums vad gott det var med grillad tonfisk med smör- och gräddsås med massa vitlök. Även om det inte var självfångad fisk denna middag så njöt vi av maten i den vackra skymningen.

Innan vi kom in i stiljebältet hann vi med att komma över halva sträckan från Kap Verde till Grenada. Det var i torsdags kväll och vi firade – självklart – med en flaska Cava. Inköpt just för att fira halva sträckan. Känns som en viktig milstolpe på seglingen. När vi passerar tre fjärdedelar vet vi inte. Eftersom vi knappt gör någon fart nu utan bara driver runt så kan det ta några dagar. Förhoppningsvis kommer vinden tillbaka söndag så att vi kan nå Grenada nästa helg eller strax efter.

Den svaga gula linjen är vår kurs under stiltjen – den rosa hur vi borde ha gått

ONu sitter jag på kvällsvakt ensam i sittbrunnen i mörkret. Tycker verkligen om den här tiden då himlen övergår från blå till färgsprakande i röda, brandgula, lila och rosa toner och sedan till sist till kolsvart. Strax därefter börjar den ena stjärnan efter den andra synas och slutligen glittrar himlen av miljontals och åter miljontals stjärnor. När månen kommer upp glittrar även havet i månens sken. Magiskt! Det enda som hörs är porlandet när Vilja rör sig genom vattnet och lite prassel från seglen som slår lite i den svaga vinden. Det är så sagolikt rofyllt och underbart.

Imorgon väntar en ny dag. Undrar vad den kommer med

Sargasso sjögräs, squalls och kladdkaka

I söndags började Atlanten bli helt full av Sargasso sjögräs. Det har varit en del ända sedan vi lämnade Las Palmas men igår kom det tidvis i stora fält. Fiskespöt reagerade en massa gånger att vi fått napp…men det var sjögräs varje gång (utom en, där tog den stora fisken hela draget o simmade iväg, tyvärr)

I det öppna havet fungerar denna tång som plantskola, avelsplats och en fristad för havslivet som havsfåglar, räkor, valar och ca 120 fiskarter men för oss sätter den sig på roder o sänker farten och på fiskespön så vi inte får napp

Ett fält av Sargasso sjögräs i den blå Atlanten

Jag har googlat på recept med just Sargassum seaweed och det finns en massa! Nyfikenheten är stor så kanske det blir lite experiment i köket någon dag 😉

Men i måndags började vi bli riktiga storfiskare! Trots Sargasso sjögräs. Då fick vi 2 Mahi Mahi och en Amberjack. Plus att en uppskattningsvis ca 60 kilo tung svärdfisk bet men sedan slet med sig draget och försvann efter en kortare tid. Nu kan vi äta fisk till lunch och middag i flera dagar och om vi kommer in i stiltjebältet kan vi både röka o grilla. Ser fram emot

På nätterna har det varit en del squalls en bit från oss. De som suttit på vakt då upplevde lite förändringar i vinden och några droppar regn föll på båten. Men squallsen, som kan jämföras med vind o regn i en åskskur förutom åskan, höll sig en bit bortanför oss.

En radarbild. Den vita pricken i mitten är vi med vår kurs. Det vita fältet till vänster är squallsen

I tisdags, såg vi för första gången på flera dagar en annan båt på AIS:en. Det är en av båtarna från Viking Explorer. Men efter natten har den försvunnit igen. Havet är stort och vi gör olika vägval. Det är en sådan märklig känsla att tänka att vi sitter här i en liten båt mitt ute på Atlanten med många tusen meters djup under oss. Vart vi än tittar är det enda vi ser runt omkring oss himmel och det stora blå och otroligt rena havet. Färgen är sååå blå. Det är meditativt att sitta tyst och bara se ut på oändligheten.

Jan satsar för fullt på sina praktiska väskor för förvaring

Hela besättningen är aktiva med olika göromål

Jag har kommit igång att baka nu också! Kladdkaka igår och bröd idag. Vilken lyx med hembakat och så gott det var! Jag bakade i en Omniaugn. En slags ugn som man placerar ovanpå gasspisen o det funkar jättebra

Idag har vi satt upp Gennakern! Det är ett sådant makalöst vackert segel. Dessutom ökade farten väldigt mycket. I morse misstänkte vi att stiljebältet hunnit ifatt oss men med mer sydlig kurs och gennacker seglar vi i upp mot sju knop. Härligt!

Någon gång under dygnet kommer vi troligen passera halva seglade sträckan från Kap Verde. Det kommer firas med Cava!

Mitt ute på Atlanten

Nu har vi varit ute på havet i fem dygn och befinner oss mitt ute på Atlanten mellan Afrika o Karibien. Igår firade vi också att vi seglat 1/4 av sträckan från Kap Verde! En milstolpe som firades med ett glas Rom/Gammeldansk.

Dagarna och nätterna rullar på och det blir en vardag även här, i sakta lunk. Lite sysslor som att sy och klippa ner skräp så att det tar mindre plats utförs. Vinden har vi rakt akterifrån så vi har 2 försegel hissade åt varsitt håll. Ser riktigt vackert ut. Och det är riktigt behaglig segling där vi skjutsas framåt utan att luta och vågorna är så små så båten är relativt stilla utan att gunga allt för mycket.

Sömnad av väskor och nedklippning av skräp till behållare är 2 vardagssysslor

För två dagar sedan ändrade vi kursen lite mer söderut för att förhoppningsvis undvika ett stiljebälte som närmar sig. Längre söderut betyder också att det har blivit varmare. Gissar på runt 30 grader på dagarna och vattnet har gått upp till 27 grader. Underbart! Kommer vi däremot in i stiltjebältet så kan vi bada! Skulle vara så häftigt att bada mitt ute på Atlanten med fyra till fem tusen meters djup och minst 10 dagars segling åt varsitt håll till närmsta land.

Igår flyttade vi tillbaka klockan 1 timma. Vi seglar ju västerut och solen började gå ner senare och senare. Nu är vi på GMT -2. Tror inte något land har den tiden, men den passar oss 🙂

Vi har fått en del fisk också! Häromdagen fick vi ombord två Mahi Mahi men vi släppte i en som var för liten. En annan släppte innan vi fick upp den. Igår fick vi upp två stycken igen 🐟🐟. En lagom stor som blev middag igår. Sååå gott! Den andra var säkert på runt 6 kilo. Oj, vad den kämpade för att inte bli fångad. När den nästan var framme gick fiskespöt av och vi höll på att förlora den. Men..den hade trasslat in sig i vårt andra fiskesnöre så vi lyckades få upp den ändå. De är så vackra i färgen och har ett väldigt karakteristiskt utseende.

Denna Mahi Mahi kämpade länge o starkt för att slippa komma ombord

Lite trubbel med båten har vi haft och har. Eller inte med båten utan med utrustningen. Vår watermaker krånglar och nu krånglar även generatorn. Det visade sig att något hade bränt sönder på watermakern. Den delen är bytt men det är fortfarande ljud som inte låter så bra. Den funkar tidvis i alla fall men vi får snåla mer med vattnet för säkerhets skull. Fast egentligen, vi kan ju inte räkna med att få duscha i sötvatten var och varannan dag ute på Atlanten. Det viktigaste är att ha vatten att dricka och till matlagning och det har vi oavsett.

För två dagar sedan fick vi underhållning på vår ”tv-apparat” och ”radio”. En båt från Viking Explorer som var nära oss hamnade mitt emellan två Kanadensiska militärbåtar som skulle börja en skjutövning. Vi såg på plottern hur nära varandra de låg och hörde kommunikationen på VHF-radion. Det blev verkligen dagens underhållning 😆

S/Y Embla mitt emellan två Kanadensiska krigsskepp

Nu har vi vaknat upp till en ny solig dag med skön och behaglig segling. Undrar om det händer något spännande idag?

Atlanten!

Nu är vi på väg! Klockan 12.10 i tisdags lämnade vi bryggan i Mindelo! Konstigt nog har det inte känts något speciellt i kroppen. Största nervositeten har varit själva avfärden i den blåsiga o ryckiga hamnen, men det gick jättebra. Så nu ser vi inte land på minst 2 veckor.Overklig känsla! Vi har satt oss i en liten båt och skall segla över ett av de stora världshaven.

Besättningen på S/Y Embla hjälper oss iväg o vinkar av oss. De lämnade strax efter oss

Seglingen var väldigt behaglig de första timmarna. Vilja skjutsades fram i 6-8 knop på bara genuan av vinden från NO och vi gungade skönt. Nästan så man somnade. Tänk om det kunde vara så här i hela 2 veckor, sa vi.

Men…den glädjen byttes mot något helt annat. Vinden började snurra från alla håll och kanter, vågorna kom också från alla håll och krockade med varandra. Vi hade en fruktansvärt jobbig eftermiddag, kväll o natt framför oss. Farten var ofta så låg så vi snarare gled bakåt eller i sidled än seglade framåt. Alla båtar i fältet rapporterade samma sak över VHF-radion.

Det gick i princip inte att förflytta sig i båten. Maten fick bli en sallad, för att laga mat var totalt omöjligt. Jag satt på durken (golvet) i sittbrunnen och hackade grönsaker för det var enda stället jag slapp att hålla i mig.

Nu på morgonen dag 2 är vi inte längre i en vindskugga bakom Kap Verde utan nordostpassaden skjutsar oss åter framåt i en behaglig fart utan så stora vågor. Solen tittar också fram så det känns som att vi har en härlig dag framför oss

Den utsikt vi kommer ha i 2 veckor…Minst…

Vi är inne på dag 3 och håller bra fart, fortfarande med bara genuan uppe. Ingen fiskelycka ännu tyvär

Havet är ganska rufft med vågor på uppemot 3-4 meter så matlagningen är fortfarande ganska svår. Men igår blev det, trots det, 2 lagade måltider.

Tiden rullar på, vi sover o vilar en del på dagarna. Sitter o pratar o spejar efter valar. Enda havsdjuren vi sett är de åtskilliga flygfiskar som strandat uppe på däck o måste plockas bort varje dag

Helt otroligt att jag kan sitta här långt ute till havs o skriva! Men det är långsamt o absolut inte tillförlitligt så detta blir ett kort inlägg. Jan o hela besättningen hälsar att vi har det bra ⛵️⛵️⛵️

Mera Las Palmas

Sedan återkomsten till Las Palmas har vi tagit tag i att motionera. Promenader på mins 9000 steg men upp emot 20.000 steg om dagen blir det – oftast i alla fall. Det behövs, för vissa dagar ute till havs blir det så lite som noll steg på ett helt dygn. Kommer vi då upp i 200 så är det jättemycket. Som tur är så ligger Vilja så långt fram och dusch och toalett som det går. 900 meter fram o tillbaka till toaletten och 1,2 km fram och tillbaka till duschen – o det är jättepositivt. Kanske mindre bra de gånger det är riktigt akut iofs. Dessutom går vi i stort sett överallt dit vi har ärenden här i Las Palmas.

Många av promenader går till de olika stormarknaderna och matmarknaderna. Nästan varje dag för inköp av färsk fisk o skaldjur, grönsaker och bröd. Det är riktigt kul att köpa färsk fisk och skaldjur för en billig peng som dessutom ser väldigt fräsch ut.

Klockan är 17.30 o det är fortfarande 25 grader varmt

För några dagar sedan hyrde vi bil en dag igen. Vi besökte bl a Ikea där vi handlade en hel del mat o godis samt praktiska saker till båten så som handdukar, kökssaker, sängkläder mm.

Efter Ikea var vi inom 2 stora matbutiker, där vi verkligen började bunkra för överfarten och vidare segling i Karibien. Lite spontant blev det men vi är nöjda. I ena butiken blev det 3 stora köpvagnar fulla. Trots allt vi köpt inser vi att det är bra att handla betydligt mer. Mycket är dyrare i Karibien än här så det är lika bra att fylla varenda skrymsle i båten med det vi uppskattar o tror att vi har användning för framöver. Det enda som vi vet är billigare där är toapapper, färsk tonfisk och rom.

En musikparad dök upp i ena köpcentret och drog till sig många nyfikna

Gott vin för så lite som 1.50 euro. Billigare än Cola o nästan billigare än vatten

Har börjat packa upp ur alla kassar vi inhandlade. En kasse i taget för att undvika ännu mer kaos

Sedan i söndags har vi haft föreläsningar om allt möjligt ”Bra att veta ” inför resan av Carlota och Olivier från Viking Explorer. Mycket nyttigt både vad gäller proviantering, olyckor, segling, satellit, ”what if…”,förväntningar i Karibien mm. Viking Explorer är en betydligt mindre regatta än ARC. Vi är 25 båtar som redan nu har en hel del socialt umgänge.

I tisdags var det Lucia. Vi är en del svenska båtar här på bryggan och vi bestämde oss för ett spontant luciatåg. Vi tog vad vi hade av vita kläder, ljuskedjor, vita lakan, vitt papper till strutar mm mm. Enda tjejen på bryggan, 10-åriga Vilma, blev den självklara Lucian. Dagen innan bakade jag lussekatter med saffran men med lite mindre lyckat resultat. De blev gula i alla fall men att baka i gasugn i båten var en utmaning. De dög självklart att bjuda på och även pepparkakor och glögg kom fram på bryggan. Uppträdandet var uppskattat av alla andra båtar på bryggan, australiensare, danskar, norrmän, engelsmän, canadensare, belgare mm mm och självklart även av oss svenskar.

Jag tillsammans med Peter, Susanne o Anna

Vårat fina luciatåg

Besök i den gamla stadsdelen – Vegueta – har det självklart också blivit. Vi tog bussen dit och vandrade runt bland färgglada byggnader, katedralen och serveringar. Här finns också en marknad med riktigt fräscha grönsaker och frukter. Centrum i stadsdelen domineras av den stora Katedralen Santa Ana som började byggas på 1500-talet. Vegueta är det kulturella centrumet och här finns också många museum. Jan var där igår på ytterligare ett besök och var då även inne i Katedralen.

Casa de Colon, eller Columbus house. Det sägs att Christoffer Columbus bodde här när ett av hans skepp reparerades

Även detta är Casa de Colon, en av de vackraste byggnaderna i Las Palmas. Mest sannolikt är det bara en påhittad historia att Columbus bodde här

Utsikt uppifrån toppen på katedralen Santa Ana

Färgglada hus som klättrar upp på bergen bakom Vegueta

Den ca 3 kilometer långa stranden Las Canteras är fantastisk! Både dagtid och på kvällen. Den kantas av oräkneliga restauranger, barer, affärer, glassbutiker, kiosker, pubar, diskotek, serveringar, hotell mm mm. Har läst att för surfare så är vågorna här den ”bästa raka vågen” för surfsporten i hela Europa. Längst norr på stranden ligger några charmiga traditionella o färgglada fiskebåtar uppe på stranden

Solen börjar sänka sig ner i havet och skymningsfärger träder fram

Jan tog en ”spagettiglass” och en kopp kaffe och jag tre kulor glass efter en lång promenad

Nu har vi knappt 3 veckor kvar till avfärd. Tid som skall användas till förberedelser, översyn, reparationer, stuvande, bunkring, julfirande, besök och att ta emot våra 2 besättningsmän som skall med över Atlanten och ett tag i Karibien. Victor Bruce, Jans son, och Niklas Helgesson, en vän till oss. Victor kommer till oss på nyårsafton och Niklas den 5:e januari – i sista minuten.

La Gomera

Det var underbart att ligga på svaj i vår vackra ankringsvik utanför Valle Gran Rey i några dagar. Somna, vaggandes av vågorna, till kluckandet mot skrovet och vågornas brus mot stranden som musik. Underbart väder med sol och ca 24 grader. Lugn och ro, utan en massa fix med båten eller en storstad med trafik o massa människor. Och med fantastiska solnedgångar rakt ner i Atlanten.

Hoppilandare (Sangria) på fördäck i solskenet

S/Y Vilja med de massiva höga bergen i bakgrunden

Första dagen och kvällen var magisk. Först en jolletur in till byn där vi promenerade omkring och sedan satte oss på en servering. På kvällen återkom skådespelet med otroliga färger på himmel, hav och höga berg. Tror aldrig jag tröttnar på det. Hoppas inte det i alla fall. Och varje kväll skiljer sig dessutom från den föregående. Nu njuter jag! Sol, värme, ligger på svaj och dessutom en liten by inom räckhåll.

Vi tog sedan jollen in till den lilla byn varje dag. Handlade lite o strosade runt. Forutom en middag pa restaurang lagade vi resten ombord. Jag gjorde en våffelsmet en dag och spillde ut hela smeten över spisen. Gissa om jag blev irriterad…men våfflorna blev goda En annan kväll grillade vi bläckfisk, såååå gott! Lite tid för sol uppe på däck blev det också

Kapten Jan tittar på sin vackra S/Y Vilja

All våffelsmet som råkade spillas ut över spisen…det blev ändå våfflor efter att ha ”fiskat upp” det mesta

1:a advent med pepparkakor, hembakad mjuk pepparkaka o skumtomtar!

Gott med en dusch efter att ha tvättat skrovet vid vattenlinjen

Vi hyrde bil dagen innan vi lämnade. Det är en fantastiskt vacker ö med höga berg (strax under 1500 meter som högst) o djupa raviner, ökenlika berg, magnifika klippformationer o frodig grönska. La Gomera är med andra ord en naturens juvel. Många åker hit för att vandra och det förstår jag. Nationalparken La Garanjonay är en del av Unescos världskulturarv

Alla träd är mer eller mindre mossbevuxna

Vi åkte inom ett par byar o städer bl a huvudstaden San Sebastian. Vi var också i en mindre Etnografisk park där vi fick se några av de frukter som odlas på ön. Mango, papaya o avocado bl a. Där var också en utställning om lite av La Gomeras historia. Bl a visselspråket som tidigare användes för att kommunicera. Parken kunde kanske varit lite mer välskött men ändå värd ett besök

En vacker gata i byn Agulo på norra La Gomera

Visselspråket

Tonfisk till mig o sardiner till Jan i San Sebastian

Igår förmiddag lämnade vi vår vik. Seglingen började med svaga sydliga o sydvästliga vindar. Jag kunde njuta uppe på däck i solskenet. Vi hade dessutom turen att få se 2 grindvalar och en flock snabbsimmande små delfiner.

Vi visste inte då vilken lång o jobbig segling vi hade framför oss. Innan kvällen hade vi haft vindar från absolut alla vindriktningar. Dessutom allt från stiltje till närmare kuling. Variationen kom ofta på bara några sekunder. Det är ett fenomen här mellan de olika Kanarieöarna. Framåt skymningen hade vi inte kommit längre än till sydsidan av Teneriffa. Vi hade då vinden mot oss och insåg att det skulle bli en ganska sömnlös natt med kryss i mörkret, tidvis i upp mot 16 sekundmeter. Vi vilade i skift mellan slagen och pressade Vilja sa högt vi kunde mot vinden for att komma norrut mellan Teneriffa och Gran Canaria. Vid gryningen, efter ca 12 timmars kryss, kändes det som att vi inte hade kommit nästan någon vart alls. Vinden vände dessutom så vi trycktes söderut igen. När det kändes som vi inte skulle komma fram på flera dygn startade vi motorn ett tag för att ta oss en bit norrut. Det hjälpte. Vi kunde åter stänga av motorn och segla mot norra Gran Canaria och Las Palmas. Vi kom fram ca 20.30 efter 35 timmar, delvis med hjälp av motorn, ganska trötta men nöjda. Sista 10 timmarna var ändå behagliga i dagsljus, sol o lagom vind.

Langst upp till höger i bild kan man skymta Teide på Teneriffa ovan molnen

Södra sträckan till La Gomera o den nordligare på tillbakavägen

Fotnot; Nordostpassaden dominerar inom hela Kanarieöarna. Mellan öarna finns de så kallade accelerationzonerna som kan uppnå kulingstyrka. Dessa kan komma mycket plötsligt, inom loppet av några sekunder, och ha en hastighet av 15 m/s. När den kraftiga nordostpassaden pressas samman mellan de höga öarna accelereras vindhastigheten. Detta sker inom speciella områden runt kusterna och kallas för vindtunnlar. Vindhastigheten kan öka från 7-10 m/s till 15 m/s på ett avstånd av 200 meter. De skapas av de mycket höga bergen på öarna och är starkast mellan Gran Canaria och Teneriffa. Där vi seglade. Havet runt öarna är fullt av vindstilla platser (den så kallade vindskuggan), men också platser där vinden är starkare än i omgivningen. (Accelerationszonerna)

Några fler ord om accelerationszoner: När luft förflyttar sig över öppet hav stöter den inte mot något motstånd och blir till en ganska stadig, överallt lika stark vind. Så är det norr om Canarieöarna där vinden oftast blåser från norr. Sedan stöter den här luften på en ö med ett högt berg på eller en brant hög kust. Då måste luften ta sig runt detta hinder. För att det inte skall bli ”luft-kö” så kör luften som måste ta sig runt ön fortare än den som bara kör rakt fram. Det kallar man en accelerationszon. Sådana finns naturligtvis väster och öster om mer eller mindre alla Kanarieöar och dom kan ställa till det för den oförberedda seglaren. Kommer man sedan bakom ön i lä så är vinden helt borta. Förändringen i vindstyrka går väldigt snabbt och i värsta fall kan vindstyrkan femdubblas på en kort sträcka. Så det är ingen riktigt avslappnad segling här nere…. (Text av Katharina Prenzlau Johansson)

Översegling från Portugal till Gran Canaria

Igår, söndag, klockan 08.30 lokal tid, ankom vi till Las Palmas på Gran Canaria efter lite drygt 5 dygn på havet. Det kändes ofattbart skönt att komma in på stilla vatten o släppa i ankaret utanför hamnen.

Seglingen över har gått jättebra. Vinden låg mer på SV än vad prognosen hade sagt de första 2 dygnen, så vi kunde inte styra rakt mot Kanarieöarna utan trycktes in mer mot Marocko. Eftersom vi hade vinden såpass emot oss och vi seglade dikt bidevind blev det ganska obekvämt i båten i 2 dygn. Det blåste runt 13-15 sekundmeter och vågorna slog över Vilja och sprayhooden. En liten hörna av sittbrunnen höll sig torr o där fick vi sitta. Storseglet var revat och rullfocken inrullad en bit o vi seglade ändå ca 7 knop i snitt. Trots att vi hade segelsäkrat inne i båten blev det fort ganska stökigt. Och Oj vad det rullade och stampade inne i båten. Det var svårt att hålla sig på benen o att gå på toaletten kändes nästan omöjligt.

Första natten var lite pirrig. Totalt mörker i 12-13 timmar, stark vind och vi gav oss ut på ett äventyr som ingen av oss gjort tidigare. Timmarna på vakt använde jag till att läsa bok och sortera foton i min mobil. Förutom att självklart följa med på AIS:en för att se andra båtar samt kontrollera hur vinden låg o att allt såg bra ut. Sömnen blev det väl lite si och så med. Ibland kändes det som att hela kroppen lyftes från madrassen och att komma till ro och somna under 2-4 timmar var ganska svårt.

På morgonen vid gryningen kom belöningen! Det var sagolikt vackert när det började ljusna. Himlen var först röd-lila-rosa med moln i vackra grå formationer innan det blå havet och den blå himlen visade sig.

Lite suddigt men det var helt magiskt att möta färgerna efter 12 timmars mörker

Trött men vid gott mod efter en lång natt

Dag tre på sjön var en riktigt behaglig dag. Svagare vindar, inget regn och Vilja seglade lugnare i havet. Vinden hade vänt mer mot Väst så vi kunde börja styra bort från Marocko o mot Kanarieöarna. Det var stilla hav med stora o långa dyningar. Vi hade turen att se 2 valar aldeles nära oss tredje dagen. Vet inte riktigt vilken sort det var men de var trubbiga om nosen och var runt 7-8 meter långa. De simmade i långsamma rörelser nära båten och fäljde oss ett tag. Några timmar senare hade vi turen att få en stor flock med delfiner aldeles intill båten. De simmade med oss ganska länge och var jättesöta! Lycka!

De första dagarna åt vi kall mat som jag förberett dagen innan avresa men idag, på tredje dagen kunde jag laga varm mat. Det blev en broccoligratäng som smakade himelskt gott. 2 stora omeletter till nästa dag förbereddes också.

Tredje natten kändes väldigt tuff. Det blev knappt någon sömn alls och det kändes ordentligt i kroppen att vi parerat att båten både lutat och skumpat ordentligt. Dessutom började sömnbristen verkligen kännas av.

Dag 4 började med en härlig slör. Vinden hade vänt till Nordost så vi kunde styra rakt mot vårt mål. Planen var från början att gå till Lanzarote men vi fick upplysningar om att hamnarna var fulla där så nytt mål blev Gran Kanaria. Lanzrote och Fuertaventura skulle vi dessutom ankomma till sent på kvällen nästa dag i mörkret så det kändes bättre att planera att komma fram söndag morgon, om 1,5 dygn, till Gran Canaria.

Härlig segling I solsken o starka vindar

Fram på eftermiddagen den fjärde dagen började vinden ta i igen och de två kommande dygnen hade vi ca 15 sekundmeter och riktigt tuff och ogästvänlig sjö runt oss. Vågorna var 5-7 meter höga och vi kändes oss väldigt små när vi var nere i en vågdal med vatten långt ovanför oss med brytande sjö. Vi tog in ett tredje rev på storseglet och bytte till den lilla focken. Även den rullades in senare. Då hade vi endast en liten trekant med storsegel uppe men vi gjorde ändå runt 6 knop I genomsnitt. När vi surfade på en våg var vi ibland uppe i över 12 knop.

Mössa o 5 lager kläder behövdes för att inte frysa

En saltvattenindränkt Jan efter vågor som slagit över S/Y Vilja

Nu är det skymning o solen är på väg ner. En ny natt väntar

Sista två nätterna samt 5:e dagen fortsatte på samma sätt. Riktigt tuff och sjö med höga vågor och upp mot 17 sekundmeter. Båten kastades hit och dit och i vågdalarna kände vi oss pyttesmå. Fast varje morgon och kväll belönades vi av vacker gryning och skymning. Vi visste nu också att vi snart skulle nå vårat mål.

Och söndag morgon seglade vi in mot Las Palmas. Äntligen slapp jag 5 lager med kläder, viljet jag behövt för att inte frysa under seglingen.

Hamnen var proppfull av båtar och utanför låg hundratals båtar för ankar. Vid lunch skulle ARC 2022 ge sig iväg. Ca 250 båtar med gemensam start på segling över Atlanten. Både flerskrovsbåtar, riktiga tävlingsbåtar och framför allt, vanliga segelbåtar i varierande storlek och med både erfarna seglare och småbarnsfamiljer. Sent på eftermiddagen efter att de lämnat kunde vi komma till vår förbokade plats inne i hamnen. Vilken lättnad! Nu väntade verkligen välbehövlig vila och dusch. Det blev en tur till Sailors bar, i hamnen, på kvällen tillsammans med besättning i två andra båtar på bryggan. Sååå gott med ett glas rödvin för mig o öl för Jan och friterad Kalamares till det. Trevligt med sällskap var det också.

För ankare i Las Palmas o ARC har precis startat

Nu en dag senare går jag fortfarande och gungar på land och när jag stog i duschen tog jag spjärn mot väggarna för att inte ramla omkull…Haha, sjön från seglingen sitter alltså fortfarande kvar och jag har inte riktigt vant mig vid fast mark under fötterna.

Vi kommer ligga kvar här ett par dagar för att fixa med båten, tvätta tvätt och handla lite. Sedan blir det segling mot de västligaste Kanarieöarna i ett par veckor innan vi kommer tillbaka till Gran Canaria igen.