karibien – Sida 5 – Levermittliv

We made it!

Framme!

Efter nitton dagar ute på havet kom vi fram till Grenada på söndagen. Vi la till i Port Luis marina klockan 13.40. Linda, Victors flickvän, Carlota från Viking Explorer och besättningen på Thaleia tog emot oss. Och vi blev välkomnade med en väldigt stark rompunch. Självklart var vi iklädda röda underdelar, som sig bör när man korsat Atlanten.

Här backar vi in till hamnplatsen klockan 13.39

Vilken känsla att faktiskt ha seglat över Atlanten! Samtidigt som det känns som en bragd så känns det som vilken segling som helst – bara lite längre. Vi har ju haft det jättebra utan några som helst missöden. Och överseglingen har snarare fått oss lockade att göra fler överseglingar än att avskräcka oss. Nu vet vi hur det är

Det var långa timmar sista dagen på havet och vi ville bara komma fram. Land såg vi tidigt i diset och vi visste att vi skulle runt hela sydsidan av Grenada och upp till huvudstaden St George innan vi var framme. Vi hade haft en vadslagning ombord om när vi skulle komma fram och Niklas var närmast. Vi trodde allihop att vi skulle komma in senare än vi gjorde så vi var jättenöjda att komma in så tidigt på dagen och alla ville att Niklas skulle vinna

Här har diset lättat lite och vi ser land

Inloppet till Marinan, där det ligger några riktigt riktigt stora båtar. Vilja med sina fyrtiotre fot är en av de mindre båtarna

Efter ankomsten blev det kyld Cava på Vilja tillsammans med besättningen på Majken och Thaleia. Stämningen var hög och lycklig

Måndag var set dags för välkomstparty anordnat av Viking Explorer. Vi bussades bort till en restaurang vid havet på sydsidan av ön där vi fick rompunch, lite smått att äta och diplom uppe på scenen. Det blev en väldigt lyckad kväll med live steelband-musik, dans, romprovning och högt i taket

Här står vi på scenen med diplom och en romflaska

Nu börjar ett nytt kapitel på resan!

Snart framme!

Idag är havet vilt och vågorna växer sig stora och höga akter om oss. De brusar högt och ibland känns det som att de skall skölja över oss, men Vilja styr undan på bästa möjliga sätt. Tänk att en liten segelbåt klarar av att parera så bra och att vi känner oss så trygga och säkra ombord även om vi bara är en liten prick i det stora, och idag, mörka havet. Vi får bra skjuts framåt när vi surfar på vågorna i upp mot 9 – 10 knop. Medelhastigheten ligger på knappt 6,5 knop nu. Härlig känsla! Dessutom kommer vi snabbare fram mot målet. Grenada.

Hur underbart det än är att vara här ute till havs och hur mycket vi än har njutit av att vara i nuet på den stora oceanen så har blicken och tankarna nu sakta börjat riktats framåt. Mot land o mot destinationen. Vi är söder om Barbados nu och har nått Karibien. Wow vilken känsla och vilket minne för livet!

Film framåt så höjden på vågorna syns inte

I högtalarna spelas steelband och reggae för fullt. Känslan av att vara här, på andra sidan Atlanten, börjar verkligen infinna sig. Inom ett dygn lägger vi till. Då väntar rompunch och glädjetjut. We made it!

Med oss, i frysen, har vi flera Mahi Mahi och en Barracuda som vi fångat igår och idag. Kan aldrig bli för mycket fisk. Nu har vi till flera Middagar både i filéer och som bra bitar att grilla. Längtar efter att laga mat på en båt som ligger stilla och inte kränger, gungar och kastar sig hit och dit. Middag idag blev vitlöksstekt Mahi Mahi

Det kommer kännas så konstigt att sätta fötterna i skor och kliva upp på land efter nästan tre veckor barfota till havs. Med våra sjöben kommer vi troligen inte kunna gå rakt på flera dagar. Jag minns att jag höll mig stenhårt i väggarna inne i duschen när vi precis kommit iland i Las Palmas efter sex dygn till sjöss från Portugal. Undrar då hur det kommer bli nu? Kanske blir vi sjösjuka på land?

Denna dagen, liksom alla andra, rullar på i sakta mak. Vi umgås, vi njuter, vi äter, vi fiskar, vi vilar o vi håller på med lite hushållssysslor…precis som alla andra härliga dagar

Niklas är djupt försjunken i navigationen

Man har det inte roligare än vad man gör det till

Victor vilar i sittbrunnen. Sjön gör en trött

Men…den är ändå lite annorlunda. Vi vittrar land och om 24 timmar är vi troligen framme. Ikväll väntar vårt sista nattpass för den här överfarten och imorgon kommer vi se land för första gången på nästan tre veckor. Magiskt!

Hej o välkommen till min blogg!

Kristin heter jag och jag fullkomligt älskar att vara fri, leva mitt liv som jag vill och att resa.

Just nu är jag ute på en långsegling med S/Y Vilja och Jan Bruce så de flesta inlägg från och med november -22 gäller segling och våra gemensamma upplevelser och äventyr

Våren 2020 flyttade jag in i min båt och hyrde ut mitt hus. Planen var att bo i båten på sommaren o i Thailand på vintern. Planerna ändrades under vägen pga Corona och jag har bott i båten även på vintern. Detta stortrivdes jag med och har nu även sålt mitt hus. Numera lever jag ett otroligt fritt, härligt o spännande liv. Jag tar dagen som den kommer och njuter för fullt

I december 2021 mötte jag en man, som också lever i sin båt. Han hade bestämt sig för att ge sig iväg på långsegling med avresa juni -22. Jag funderade några varv och beslöt mig sedan för att följa med. Så i november 2022 har jag börjat ett nytt äventyr! Jag seglar med S/Y Vilja på en långsegling från Lissabon via Gran Canaria och Kap Verde över Atlanten till Karibien med första stopp på Grenada. Vi har nu kommit till Västra Karibien och Centralamerika. Här kommer vi fortsätta segla fram till orkansäsongen.

Min önskan är att dela med mig av hur det är att släppa taget, vara fri och våga leva det liv jag drömt om!

Du får följa med mig på resor med segelbåten, vinter i en liten båt i Sveriges kyla och även resor runt om i världen – och nu framför allt på långsegling med S/Y Vilja.
Så följ mig om du funderar på att släppa taget om ekorrhjulet, om du älskar båtliv, om du funderar på att bo i båt på heltid o om du älskar att resa!