lycka – Sida 4 – Levermittliv

We made it!

Framme!

Efter nitton dagar ute på havet kom vi fram till Grenada på söndagen. Vi la till i Port Luis marina klockan 13.40. Linda, Victors flickvän, Carlota från Viking Explorer och besättningen på Thaleia tog emot oss. Och vi blev välkomnade med en väldigt stark rompunch. Självklart var vi iklädda röda underdelar, som sig bör när man korsat Atlanten.

Här backar vi in till hamnplatsen klockan 13.39

Vilken känsla att faktiskt ha seglat över Atlanten! Samtidigt som det känns som en bragd så känns det som vilken segling som helst – bara lite längre. Vi har ju haft det jättebra utan några som helst missöden. Och överseglingen har snarare fått oss lockade att göra fler överseglingar än att avskräcka oss. Nu vet vi hur det är

Det var långa timmar sista dagen på havet och vi ville bara komma fram. Land såg vi tidigt i diset och vi visste att vi skulle runt hela sydsidan av Grenada och upp till huvudstaden St George innan vi var framme. Vi hade haft en vadslagning ombord om när vi skulle komma fram och Niklas var närmast. Vi trodde allihop att vi skulle komma in senare än vi gjorde så vi var jättenöjda att komma in så tidigt på dagen och alla ville att Niklas skulle vinna

Här har diset lättat lite och vi ser land

Inloppet till Marinan, där det ligger några riktigt riktigt stora båtar. Vilja med sina fyrtiotre fot är en av de mindre båtarna

Efter ankomsten blev det kyld Cava på Vilja tillsammans med besättningen på Majken och Thaleia. Stämningen var hög och lycklig

Måndag var set dags för välkomstparty anordnat av Viking Explorer. Vi bussades bort till en restaurang vid havet på sydsidan av ön där vi fick rompunch, lite smått att äta och diplom uppe på scenen. Det blev en väldigt lyckad kväll med live steelband-musik, dans, romprovning och högt i taket

Här står vi på scenen med diplom och en romflaska

Nu börjar ett nytt kapitel på resan!

Snart framme!

Idag är havet vilt och vågorna växer sig stora och höga akter om oss. De brusar högt och ibland känns det som att de skall skölja över oss, men Vilja styr undan på bästa möjliga sätt. Tänk att en liten segelbåt klarar av att parera så bra och att vi känner oss så trygga och säkra ombord även om vi bara är en liten prick i det stora, och idag, mörka havet. Vi får bra skjuts framåt när vi surfar på vågorna i upp mot 9 – 10 knop. Medelhastigheten ligger på knappt 6,5 knop nu. Härlig känsla! Dessutom kommer vi snabbare fram mot målet. Grenada.

Hur underbart det än är att vara här ute till havs och hur mycket vi än har njutit av att vara i nuet på den stora oceanen så har blicken och tankarna nu sakta börjat riktats framåt. Mot land o mot destinationen. Vi är söder om Barbados nu och har nått Karibien. Wow vilken känsla och vilket minne för livet!

Film framåt så höjden på vågorna syns inte

I högtalarna spelas steelband och reggae för fullt. Känslan av att vara här, på andra sidan Atlanten, börjar verkligen infinna sig. Inom ett dygn lägger vi till. Då väntar rompunch och glädjetjut. We made it!

Med oss, i frysen, har vi flera Mahi Mahi och en Barracuda som vi fångat igår och idag. Kan aldrig bli för mycket fisk. Nu har vi till flera Middagar både i filéer och som bra bitar att grilla. Längtar efter att laga mat på en båt som ligger stilla och inte kränger, gungar och kastar sig hit och dit. Middag idag blev vitlöksstekt Mahi Mahi

Det kommer kännas så konstigt att sätta fötterna i skor och kliva upp på land efter nästan tre veckor barfota till havs. Med våra sjöben kommer vi troligen inte kunna gå rakt på flera dagar. Jag minns att jag höll mig stenhårt i väggarna inne i duschen när vi precis kommit iland i Las Palmas efter sex dygn till sjöss från Portugal. Undrar då hur det kommer bli nu? Kanske blir vi sjösjuka på land?

Denna dagen, liksom alla andra, rullar på i sakta mak. Vi umgås, vi njuter, vi äter, vi fiskar, vi vilar o vi håller på med lite hushållssysslor…precis som alla andra härliga dagar

Niklas är djupt försjunken i navigationen

Man har det inte roligare än vad man gör det till

Victor vilar i sittbrunnen. Sjön gör en trött

Men…den är ändå lite annorlunda. Vi vittrar land och om 24 timmar är vi troligen framme. Ikväll väntar vårt sista nattpass för den här överfarten och imorgon kommer vi se land för första gången på nästan tre veckor. Magiskt!

Himmel och hav

Nu har vi äntligen fått upp farten ordentligt på båten. Nordostpassaden blåser med 5 -7 sekundmeter så vi surfar åter på vågorna med gennackern uppe dagtid. Det är en väldigt behaglig segling utan att båten kränger och inga obehagliga vågor som gör att båten rullar runt.

Vi börjar närma oss 400 sjömil kvar till Grenada, åtminstone kommer vi passera det under dagen (torsdag). Vi seglar minst 150 – 165 sjömil om dagen i denna farten. Wow! Härligt! Fortsätter vi i denna farten kan vi nå Grenada på söndag. Vilket vi hoppas men knappt vågar tro.

Igår eftermiddag, onsdag, passerade vi vår sista milstolpe, tre fjärdedelar av resan. Det blev självklart en skål i rom/gammeldansk. Nu är nästa milstolpe att se land. Grenada är en hög ö så vid klart väder dagtid borde vi kunna se land relativt tidigt. Om vi nu inte ser Barbados innan dess. Det beror på hur nära vi passerar.

Nu börjar tankarna på att komma fram dyka upp. Vi har levt så mycket i nuet så att målet, Grenada, har legat långt borta i periferin. Samtidigt så är ju själva resan också målet och meningen med seglingen. Vi har fortfarande flera dagar kvar här ute med nyanser av himmel och hav som vår ständiga följeslagare

Efter snart tre veckor till havs förundras vi fortfarande av havets och himmelens alla nyanser och skiftningar. Havet går från vilt till stiltje, från lysande klarblått till dunkelt gråsvart, från glittrande i mån- och solskenet till djupt och becksvart dygnets mörka timmar

Likaså förändras himmelen från klarblått till mörkgrått, från guldglittrande till kolsvart och från färgsprakande rosalila till otaliga nyanser av grått

Skiftningarna på himmel och hav gör det fascinerade att vila ögonen på. Att vara vaken vid soluppgången och se hur himmelens mörka dunkel övergår i olika skiftningar av gult, orange och guld till att sedan bli blå i olika nyanser Skymningen i sin tur bjuder på en färgsprakande upplevelse av olika brandgula, orangea och röda färger innan den övergår till olika toner av rosa, cerice och lila. För att därefter bli svart. Sedan tänds alla stjärnor. Och månen lyser klar

När man har ynnesten att ha så mycket tid som vi har nu så stannar man upp och njuter av de små sakerna som man ofta inte lägger märke till. Det avskalade i himmel och hav bjuder på ett fantastiskt skådespel med en mångfald variationer. Ingen dag är den andra lik.

Bilderna får tala för sig själva

En vanlig dag på havet

Idag hänger regnet i luften. Det droppar små regndroppar över mig på fördäck och över Vilja. Välbehövda för att spola bort allt saltet. De ljusgrå molnen i olika formationer täcker nästan hela himmelen. Fortfarande syns några små blå fläckar där solen ibland lyckas skina igenom med svaga strålar. Färgskalan idag är snarare gråblå än klarblå. Även havet ser mörkare ut nu då solen inte ger havet den annars så fantastiskt blå kristallklara färgen

Grått hav o grå himmel med glittrande guldfärg

Att sitta på fördäck och följa båtens rörelser med kroppen för att parera rörelserna är meditativt och avslappnande. Det är rogivande att titta på hav o himmel samtidigt som tiden stannar av. Jag blir ett med rörelser, vågor och oändligheten. Världen och det vi ser på nyheter på tv är långt borta. Vi lever i vår egen lilla bubbla och vår egen lilla värld, långt borta från det ”verkliga livet” men otroligt nära oss själva och den verklighet vi lever i. Här och nu. Det är som att komma in i en egen vrå och allt utanför är långt borta…nästan overkligt

Efter regn kommer solsken. Nu skiner solen på oss igen och vi tuffar vidare. För, i stort sett, första gången sedan vi lämnade Kap Verde kör vi med järngenuan (motorn). Det är med blandade känslor som vi startat motorn men vi behöver komma framåt. Vi har hamnat långt bak i fältet av Viking-explorer-båtar och vill helst komma fram till Grenada senast den sjätte februari för då är det welcome-party. Och med tanke på att vår watermaker kanske inte fungerar så kan vi inte stanna ute hur länge som helst….även om livet här är underbart avslappnande.

Solen tittar fram och det glittrar i havet

Sitter och funderar över dagens middag. Vi har ingen färdig meny vi försöker hålla utan dagens måltid blir oftast utifrån de grönsaker som behöver användas eller den fisk vi fångat. Vi har inte fått napp på några dagar men har några auberginer som behöver användas och lök har vi gott om. Så…det lutar åt en moussaka idag. Vegetarisk. Hade smakat gott med tzatziki till, men det har vi tyvärr inte ingredienser för. Vi har trots allt varit ute på havet i två veckor så utbudet av färska grönsaker och mejerivaror börjar krympa. Måltiderna är lite av en höjdpunkt på dagen. Ett positivt avbrott som bryter dagarnas tillvaro av ”att bara vara”.

Det blev moussaka och förberedelserna är i full gång

Ännu en dag är snart till ända och vi välkomnar natten mätta och belåtna

Stilje

Sedan i torsdags har vi legat i stiltjebältet. Havet är nästan helt stilla och blankt. Det enda som bryter detta är att båten vaggar från sida till sida i de små och långa dyningarna. Vinden har kommit några få gånger då vi förflyttat oss lite men mesta tiden har vi legat o guppat utan segel på det stora blå och oändliga havet – Atlanten.

Det är en härlig känsla att båten bara driver runt på havet och vi får en möjlighet att bara vara. I ett med vädrets makter. Utan krav. Det är otroligt rofyllt och meditativt. Och vilken frihet! Ända sedan jag var tonåring och fantiserat om jordenruntsegling har jag drömt om att vara i ett stiltjebälte långt ute på havet och bara vara. Nu är den drömmen uppfylld. Och vilken tur vi har att det blev mitt ute på Atlanten och inte i början eller slutet av överseglingen. Känslan är betydligt häftigare långt här ute

Seglen är nerdragna och vi driver runt på oändligt hav

Stiltje på Atlanten

Idag, lördag, har vi haft en helt fantastisk och stilla dag som vi väl tagit tillvara på. Runt oss i det kristallklara vattnet har det simmat massor med fiskar, bl a flera Mahi Mahi men även några mindre fiskar. Det kändes som att vara mitt i ett akvarie – utan glasväggar emellan. Fiskarna har varit nyfikna på oss och totalt orädda. Ibland har fiskar, ganska stora, lite längre bort hoppat högt upp över vattenytan rakt upp i luften. Många fiskar håller till under båten där de kanske söker skydd eller hoppas på lite påväxt på båten som de kan äta av. När jag var i havet och badade var fiskarna närgångna och ”nafsade” mig på magen så det kittlade.

Mahi Mahi i det kristallklara vattnet aldeles intill båten

Jaaa, äntligen har vi kunnat bada mitt ute på Atlanten med ca 5000 meters djup! Vilken underbart härlig frihetskänsla! Vattnet är över 28 grader varmt och ofattbart rent. Det går inte att med ord beskriva känslan att simma runt i det kristallklara och salta vattnet. Tillsammans med alla nyfikna fiskar. Att ligga i vattnet och se S/Y Vilja guppa runt och samtidigt vara medveten om hur långt det är till land. Magiskt. Det blev flera dopp som svalkade ner våra solvarma kroppar.

En liten prick med femtusen meters djup nedanför

Jan har passat på att sup:a i havet runt båten ett par gånger. Men de små dyningarna gjorde det svårt att hålla balansen. Skam den som ger sig. Tålamodet är det inget fel på och visst fungerade det. Även om det blev några avsvalkande dopp i havet.

Jan på sup:en

Lite smolk i paradiset har det ändå varit. Igår, fredag, la både generator och watermaker av – igen. Dssutom had3 vi glömt en kran på i badrummet så vi lyckades tömma en av tankarna i båten.Så nu har vi ransonering av vattnet. Vi får två liter var att dricka per dag och saltvatten används till både disk, matlagning, hygien och allt möjligt annat – utom att dricka. Förhoppningsvis får vi igång watermakern igen. Niklas och Victor har jobbat med watermakern stora delar av dagen. Annars har vi i alla fall vatten så vi klarar oss i många dagar framöver. Det är inte bara på tv-programmet ”Över Atlanten ” som detta händer… Men vi är vid gott mod och njuter av tillvaron.

Dricksvattnet hälls upp i var din tvålitersflaska

Efter en härlig dag blev det dags för middag. För första gången på öppet hav hade vi möjlighet att grilla i båten. Och det gjorde vi. Mums vad gott det var med grillad tonfisk med smör- och gräddsås med massa vitlök. Även om det inte var självfångad fisk denna middag så njöt vi av maten i den vackra skymningen.

Innan vi kom in i stiljebältet hann vi med att komma över halva sträckan från Kap Verde till Grenada. Det var i torsdags kväll och vi firade – självklart – med en flaska Cava. Inköpt just för att fira halva sträckan. Känns som en viktig milstolpe på seglingen. När vi passerar tre fjärdedelar vet vi inte. Eftersom vi knappt gör någon fart nu utan bara driver runt så kan det ta några dagar. Förhoppningsvis kommer vinden tillbaka söndag så att vi kan nå Grenada nästa helg eller strax efter.

Den svaga gula linjen är vår kurs under stiltjen – den rosa hur vi borde ha gått

ONu sitter jag på kvällsvakt ensam i sittbrunnen i mörkret. Tycker verkligen om den här tiden då himlen övergår från blå till färgsprakande i röda, brandgula, lila och rosa toner och sedan till sist till kolsvart. Strax därefter börjar den ena stjärnan efter den andra synas och slutligen glittrar himlen av miljontals och åter miljontals stjärnor. När månen kommer upp glittrar även havet i månens sken. Magiskt! Det enda som hörs är porlandet när Vilja rör sig genom vattnet och lite prassel från seglen som slår lite i den svaga vinden. Det är så sagolikt rofyllt och underbart.

Imorgon väntar en ny dag. Undrar vad den kommer med

Sargasso sjögräs, squalls och kladdkaka

I söndags började Atlanten bli helt full av Sargasso sjögräs. Det har varit en del ända sedan vi lämnade Las Palmas men igår kom det tidvis i stora fält. Fiskespöt reagerade en massa gånger att vi fått napp…men det var sjögräs varje gång (utom en, där tog den stora fisken hela draget o simmade iväg, tyvärr)

I det öppna havet fungerar denna tång som plantskola, avelsplats och en fristad för havslivet som havsfåglar, räkor, valar och ca 120 fiskarter men för oss sätter den sig på roder o sänker farten och på fiskespön så vi inte får napp

Ett fält av Sargasso sjögräs i den blå Atlanten

Jag har googlat på recept med just Sargassum seaweed och det finns en massa! Nyfikenheten är stor så kanske det blir lite experiment i köket någon dag 😉

Men i måndags började vi bli riktiga storfiskare! Trots Sargasso sjögräs. Då fick vi 2 Mahi Mahi och en Amberjack. Plus att en uppskattningsvis ca 60 kilo tung svärdfisk bet men sedan slet med sig draget och försvann efter en kortare tid. Nu kan vi äta fisk till lunch och middag i flera dagar och om vi kommer in i stiltjebältet kan vi både röka o grilla. Ser fram emot

På nätterna har det varit en del squalls en bit från oss. De som suttit på vakt då upplevde lite förändringar i vinden och några droppar regn föll på båten. Men squallsen, som kan jämföras med vind o regn i en åskskur förutom åskan, höll sig en bit bortanför oss.

En radarbild. Den vita pricken i mitten är vi med vår kurs. Det vita fältet till vänster är squallsen

I tisdags, såg vi för första gången på flera dagar en annan båt på AIS:en. Det är en av båtarna från Viking Explorer. Men efter natten har den försvunnit igen. Havet är stort och vi gör olika vägval. Det är en sådan märklig känsla att tänka att vi sitter här i en liten båt mitt ute på Atlanten med många tusen meters djup under oss. Vart vi än tittar är det enda vi ser runt omkring oss himmel och det stora blå och otroligt rena havet. Färgen är sååå blå. Det är meditativt att sitta tyst och bara se ut på oändligheten.

Jan satsar för fullt på sina praktiska väskor för förvaring

Hela besättningen är aktiva med olika göromål

Jag har kommit igång att baka nu också! Kladdkaka igår och bröd idag. Vilken lyx med hembakat och så gott det var! Jag bakade i en Omniaugn. En slags ugn som man placerar ovanpå gasspisen o det funkar jättebra

Idag har vi satt upp Gennakern! Det är ett sådant makalöst vackert segel. Dessutom ökade farten väldigt mycket. I morse misstänkte vi att stiljebältet hunnit ifatt oss men med mer sydlig kurs och gennacker seglar vi i upp mot sju knop. Härligt!

Någon gång under dygnet kommer vi troligen passera halva seglade sträckan från Kap Verde. Det kommer firas med Cava!

Atlanten!

Nu är vi på väg! Klockan 12.10 i tisdags lämnade vi bryggan i Mindelo! Konstigt nog har det inte känts något speciellt i kroppen. Största nervositeten har varit själva avfärden i den blåsiga o ryckiga hamnen, men det gick jättebra. Så nu ser vi inte land på minst 2 veckor.Overklig känsla! Vi har satt oss i en liten båt och skall segla över ett av de stora världshaven.

Besättningen på S/Y Embla hjälper oss iväg o vinkar av oss. De lämnade strax efter oss

Seglingen var väldigt behaglig de första timmarna. Vilja skjutsades fram i 6-8 knop på bara genuan av vinden från NO och vi gungade skönt. Nästan så man somnade. Tänk om det kunde vara så här i hela 2 veckor, sa vi.

Men…den glädjen byttes mot något helt annat. Vinden började snurra från alla håll och kanter, vågorna kom också från alla håll och krockade med varandra. Vi hade en fruktansvärt jobbig eftermiddag, kväll o natt framför oss. Farten var ofta så låg så vi snarare gled bakåt eller i sidled än seglade framåt. Alla båtar i fältet rapporterade samma sak över VHF-radion.

Det gick i princip inte att förflytta sig i båten. Maten fick bli en sallad, för att laga mat var totalt omöjligt. Jag satt på durken (golvet) i sittbrunnen och hackade grönsaker för det var enda stället jag slapp att hålla i mig.

Nu på morgonen dag 2 är vi inte längre i en vindskugga bakom Kap Verde utan nordostpassaden skjutsar oss åter framåt i en behaglig fart utan så stora vågor. Solen tittar också fram så det känns som att vi har en härlig dag framför oss

Den utsikt vi kommer ha i 2 veckor…Minst…

Vi är inne på dag 3 och håller bra fart, fortfarande med bara genuan uppe. Ingen fiskelycka ännu tyvär

Havet är ganska rufft med vågor på uppemot 3-4 meter så matlagningen är fortfarande ganska svår. Men igår blev det, trots det, 2 lagade måltider.

Tiden rullar på, vi sover o vilar en del på dagarna. Sitter o pratar o spejar efter valar. Enda havsdjuren vi sett är de åtskilliga flygfiskar som strandat uppe på däck o måste plockas bort varje dag

Helt otroligt att jag kan sitta här långt ute till havs o skriva! Men det är långsamt o absolut inte tillförlitligt så detta blir ett kort inlägg. Jan o hela besättningen hälsar att vi har det bra ⛵️⛵️⛵️

Mindelo, Kap Verde

Tiden går sååå fort! Vi kom hit till Mindelo på Sao Vicente, ön näst längst västerut på Kap Verde i torsdags efter lunch. Det var riktigt blåsigt innan ankomst och när vi kom ”bakom en udde” strax innan hamnen trodde vi att det skulle lugna sig…men…vi tog verkligen fel, där drog det i bortemot 35 knop från bergen (16-17 sekundmeter) o från olika håll dessutom. Tilläggningen blev nog inte den vackraste men vi kom på plats i alla fall

Vi fick hjälp in till Viking-bryggan och ligger någorlunda bra här…det är iaf en brygga. Det rycker o sliter något fruktansvärt, knapar från bryggan har rykt, nästan alla ”dämpare” på rep har gått av (3 för oss) o natt till igår rök även en akterförtöjning. Vi går på bryggan som om vi är kraftigt berusade, vi vinglar fram och tillbaka ftån ena sidan till den andra. Kort sagt så är detta ett riktigt blåshål. Men ett charmigt blåshål.

Det är oavsett jättekul att ha kommit hit. Första gången för mig på Kap Verde. Vi har promenerat runt i stan, varit på fiskmarknad och grönsaksmarknad, pratat med lokalbefolkning, varit o hört på livemusik och bara strosat runt. Härligt att känna att vi verkligen är ute o reser. Detta är sååå annorlunda från Europa. Cuba har vi alla tänkt några gånger…utan att någon av oss faktiskt varit där ännu

Älskar alla färgglada väggar o målningar på fasader. En del hus är riktigt slitna medan andra hålls i bra skick. Befolkningen verkar inte ha så gott om pengar men de verkar klara sig. Det känns dyrt i supermarkets o på marknaderna…men, kanske får jag ett turistpris. Svårt att pruta utan några som helst kunskaper i det portugis-creolska språket.

Förutom strosande så har det varit mycket jobb med båten. Kommer nog fortgå hela tiden…Köket fungerade ju inte alls på överfarten hit då glas, kryddor, skålar, konservburkar o you name it flög ut så fort en kökslucka öppnades. Nu har vi sträckt och fäst elastiska snören med olika fästen. Hoppas det funkar. Har sagt att jag vägrar laga mat under samma förhållanden igen…..tror det togs på alvar…En massa annat jobb är också gjort med t ex watermakern, Glomex, fönster mm mm. O nu simmar en dykare under båten o rensar o fixar

I lördags anordnade en båtgranne en tjejdag på ett hotell här aldeles nära. Vi var 12 tjejer från olika båtar som njöt av lugnet, solen och en god lunch med en massa prat o skratt. Kul att släppa allt från båten ett tag o bara njuta, vi tjejer. Tror killarna blev lite avundsjuka samtidigt som de unnade oss denna eftermiddag

Några timmar senare, samma kväll, var det välkomstfest för Viking Explorer på Floating bar här I Marinan. En massa spännande snacks och plockmat stod framme, livemusik, caiprinha i mängder o en biljett till en gindrink på mörk gin serverades. Det var otroligt roligt och avslappnat. Alla bjöd på sig själva, dansade o hade kul 😊Vissa la sig redan runt 21 o andra höll igång till runt 03…

Dagen efter var nog ett par i besättningen ganska trötta o arbetslusten var inte på topp. Men ett minne blev det ☺️Förutom att ingen minns var de faktiskt var någonstans….

Igår och idag har inköp gjorts…grönsaker, ägg, frukt, nudlar, fisk mm mm. Känner mig delvis lurad på priset av en del medan andra känns helt ok. Dyrt för att faktiskt vara i ett relativt fattigt land måste jag ändå säga.

Den största känslan här är att vi lämnat Europa o har kommit till en helt annan kultur. Något jag verkligen älskar! På Kanarieöarna var allt så organiserat o välordnat medan det här är mer manjana o enkelt. Det är många barn som går runt på gatan o vill hjälpa till för lite småpengar. Men jag har fått till mig att ingen här är utan mat i alla fall

Förutom oss långseglare så är det kryssningsfartyg inne någon gång ibland. Detta är ju ingen turistig ö med charterresor, en massa hotell o välanpassat för de turister som önskar mer bekvämlighet. Snarare en levande by där befolkningen lever sina liv oavsett turister eller ej. Visst…självklart finns det de som lever på att hjälpa o serva oss långseglar. Plus de som säljer taxiresor o diverse lokalt producerade souvenirer till, framförallt, kryssningsgästerna….svårt att få plats ned souvenirer i en segelbåt

Solnedgång bakom berget med hamnen i förgrunden

Vi hade stora planer på en rundresa på ön med antingen taxi eller lokalbuss. Men tyvärr har tiden runnit iväg så det finns inte tid. Lite har vi i alla fall sett

Imorgon är den STORA avfarten…vi skall verkligen korsa Atlanten. Känns overkligt

På väg mot Mindelo på Sao Vicente

Dag 2 var en riktigt behaglig seglingsdag. Lite mer vågor o lite mer vind än första dagen. Vilket också gav bättre fart. Vi seglade nog runt 6-7 knop och det var en härlig segling. Natten till dag tre var också lugn utan några som helst missöden eller behov av justeringar av segelsättning. Redan på dag två hade vi satt upp en spirbom till focken som annars slog ganska mycket eftersom vi har vinden nästan rakt akterifrån.

Dag tre har vågorna byggt upp sig mer, vilket var väntat. Vi surfar fram ibland i upp mot 12 knop när vågen ger oss en skjuts. De högsta vågorna uppskattar vi till runt 3-4 meter – men det är bara vår uppskattning. Vi har fått ögonkontakt med en båt framför oss som vi seglar ifatt – en 40 fots katamaran. Det är ingen tävling…. men det är alltid kul att segla ifatt en båt 😊

Största utmaningen ombord är annars att laga mat när båten lutar och gungar konstant. Det är kämpigt att ta ut kryddor mm ur ett skåp samtidigt som man skall hålla händer på matvaror, byttor, knivar, kastruller mm mm….Kryddburkar, glas och allt möjligt annat rasar ut o hamnar på durken, bänkar och i diskhon med ett fasligt skramlade. Dessutom kastas man runt i båten om vi inte håller i oss eller sitter ner

Vilken Lycka!!!! Vi blev plötsligt omringade av hundratals delfiner som hoppade o lekte högt högt över vågorna och runt Vilja. Har aldrig varit med om något sådant skådespel! Det var så många så man nästan inte såg vatten mellan dem stundtals. O framför båten hoppade de över stora vågdalar! Vi tror att det var Atlantic Spotted Dolphin.

Vi såg tiotals delfiner göra sådana här, och ännu längre, hopp

Dag 4 är vinden o havet lite ruffare. Båten har handstyrts stora delar av dagen då autopiloten inte riktigt hinner med i de yva vågorna.

Vi passerar halva vägen till Kap Verde och det firas med ett litet glas rom

Ut på eftermiddagen blåser det upp mot 28 knop (ca 14 sekundmeter) i byarna och vi tangerade en hittills högsta fart på 11.8 knop i en surfvåg. Vågorna uppskattar vi till tidvis över 4 meter, kanske 5. Vi seglar med ett rev på storseglet och rullgenuan har bara en liten trekant utrullad – inte större än endast som några badlakan.

Klockan är 19.45 nu dag fyra.

Det är helt svart, solen har gått ner för några timmar sedan och månen har inte tittat upp bakom horisonten ännu. Vågorna går fortfarande ganska höga men man hör endast bruset från dem och knakandet i båten. Det är en frihetskänsla att sitta här ensam i sitter bara hav och mörker runt mig.

Middagen är avklarad och nu börjar nattpassen. Ca 3 timmar pr person från 19 på kvällen till 09 nästa morgon. En går två pass och ett av nattpassen är lite kortare, två timmar. Detta har funkat de föregående tre nätter vi haft så vi fortsätter så, så länge vi alla är nöjda. Dagtid har vi inget fast vaktschema utan den som behöver sömn kan gå och vila så länge minst en är kvar och har ansvaret. Idag, då vi handstyrt, har ingen suttit lång tid vid ratten då det är tungt i de höga vågorna

Apropå månen så har vi fascinerats av den. Det är en stor rund fullmåne som skiftar i färg från ett lysande brandgult klot via guldklot till mer vitt. Ifredags kväll var månen långt uppe redan före 17 på eftermiddagen, dagen efter steg ett brandgult glödande klot upp från horisonten ungefär samtidigt som solen gick ner ca 18 och tredje kvällen steg det brandgula otroliga klotet upp strax efter 20

Dag 5. Äntligen fick vi napp😆🤣😅

Hurra!!! Vi har fått napp!! En jättevacker Guldmakrill. Som vi har väntat o längtat! De är så vackra i färgen o otroligt platta i huvudet. Idag rullar det för mycket för att steka men imorgon blir det Mahi Mahi till middag. Åh vad gott det skall bli!

Vi har fått foton o video på what’s up från avresan som ni kan se här nedan.

Här lämnar vi Las Palmas fredag 6 januari

Nu är det förmiddag, dag 6. Natten har gått bra och 2 båtar från Viking Explorer har kommit iland på Kap Verde. Vi räknar med att vara framme runt lunch imorgon, om vinden håller i sig.

Oväder och förberedelser

Dagen D närmar sig med stormsteg! Nästa vecka lämnar vi bryggan och seglar vi iväg. Äntligen! Nu börjar det kännas lite pirr i kroppen och vi börjar ta in att vi faktiskt skall iväg på vårt livs äventyr. Har tidigare inte riktigt förstått att vi faktiskt skall segla över Atlanten för det har legat så långt fram i tiden. Men nu är det snart verklighet. Idag om en vecka lämnar vi bryggan och Europa. Första stoppet blir Kap Verde o efter ett par dagar där bär det av rakt västerut ut på öppet hav och vi skall korsa ett av världens största hav i en lite båt. Häftig känsla!

Smak på äventyr fick vi redan natt till tisdag efter jul, när ett, eller flera, oväder drog in över Kanarieöarna. Läste om det i ett flertal svenska tidningar t o m. Vindarna satte in rätt mot vår brygga runt klockan 02 på natten. Brygga T ligger längst ut på piren och mitt i öppningen in i hamnen så vi låg minst sagt illa till när vinden drog rakt in. För att ligga på sämsta bryggan så hade vår båt, Vilja, plus båten bredvid oss de bästa platserna. Vi förstärkte självklart med ett flertal förtöjningar och kunde sedan lägga tiden på räddningsauktioner på andra båtar i nöd i stället.

Redan tidigt under natten släppte några knapar (fästen för förtöjning) från bryggan. 3 stora båtar varav 2 obemannade började driva iväg. På den bemannade båten lyckades de snabbt kapa några förtöjningar så de hängde kvar i en förtöjning och kunde därmed rädda sig kvar vid vår brygga. De andra två lämnade utan besättning och drev mot bryggan innanför oss ca 50 meter bort. Där blev det aktivitet så de drivande båtarna inte skulle krossa de båtar som låg på den bryggan. På ett mirakulöst sätt lyckades de baxa in de två båtarna utan, vad vi vet, några större skador.

Tidigt på natten startade i stort sett alla båtar som låg på lovartsidan sina motorer och körde för fullt – med förtöjningarna kvar. Detta för att försöka hålla sig borta från bryggan vilket annars skulle leda till skador på båtarna. Vädrets makter är otroliga och då blir vi riktigt små. Förtöjningar låg kors och tvärs över bryggan och även draggar hade använts eftersom fästena hade släppt. Flytbryggan gungade upp och ner och det var svårt att hålla sig på benen både på grund av de stora rörelserna men också på grund av alla förtöjningar som spändes och slackades, man behövde kliva över. Vi var rädda att hela flytbryggan skulle släppa från piren och då skulle 50 båtar flyta iväg med den.

Två båtar från Viking Explorer vars besättning inte var på plats, började få problem då de inte hade motorerna startade och kunde därmed inte hålla sig ute från bryggan. Den ena av dem låg redan och dunkade in mot bryggan. Några på bryggan lyckades hitta nycklar och kunde starta motorerna. Det hjälpte den ena båten men den andra ville inte räta upp sig och ännu fler fendrar trycktes ned mellan båt och brygga. Efter många timmars jobb fick vi, till slut, ut båten några meter.

Förtöjningar åt alla håll o kanter i ett spindelnät

När knapparna rök fick draggar plockas fram för förtöjning

En övergiven båt som höll på att slås I spillror

Räddningsaktion för en båt vars ägare inte var på plats

Samtidigt hörde vi på VHF:en om både privatbåtar och stora tankbåtar i nöd. Många ropade med skräck i rösten.Räddningsbåtarna hade fullt upp att göra och fick prioritera de som var i mest behov av hjälp. Även en båt på vår brygga ropade efter hjälp, något man normalt endast brukar göra ute till havs, men detta var inte en normalt. Och det säger en del om situationen för några av båtarna på vår brygga.

Ingen låg säker…En grannbåt kan åsamka stora skador

Längst in på bryggan ligger en övergiven jättestor segelbåt. Seglet hade delvis rullat ut och fladdrade och smällde hårt i vinden. Det är ordentligt trasigt nu. Båten vreds in mot stenarna i piren och ett hål båten haft redan innan blev betydligt större där den låg och dunkade ovanpå och mot bryggan. Båten lutade också kraftigt mot stenpiren där den riskerade att slås i spillror. Poliser kom till bryggan och spärrade av för allmänheten då vår brygga, brygga T, och framförallt den övergivna båten ansågs vara en stor fara. Endast vi med båtar på bryggan blev ditsläppta med order om att hålla oss långt borta från båten som riskerade att kapsejsa.

Ett hål fanns redan men det blev betydvärre och båten blev an fara för både andra båtar o människor i närheten. Polisen spärrade av.

Det är ledsamt att se

Efter ett halvt dygn började det lugna ner sig. Då såg vi ett gult dis närma sig från söder. Calima – sand från Sahara var på ingång – dessutom skulle det blåsa upp igen kommande natt. Prognosen var också kraftigt regn med åska. Vi hade tur – vinden blev betydligt mildare än föregående natt och regnet med åskoväder nådde aldrig hamnen där vi ligger. Det blev därmed en välbehövlig natts sömn efter föregående natts sömnlösa. Nästa morgon hade båten däremot täckts av ett tunt lager gul Sahara-sand. Men med vattenkran på bryggan gick det att spola bort det mesta av sanden i alla fall. Det blev med andra ord ett stort äventyr redan innan avsegling. Vilket vi läst om även i ett flertal svenska tidningar.

Natten efter kom Calima o la ett lager av Sahara-sand på båten

Flera tidningar hade långa artiklar i Sverige

Förutom detta hektiska dygn går tiden åt till förberedelser och åter förberedelser. Samt vardagssysslor. Listor med saker vi skall hinna med skrivs, bockas av och fylls på igen. Det är självklart en massa fix med båten både utvändigt och invändigt. Det är full aktivitet på de flesta båtar på bryggan…något skall svetsas och annat slipas, det klättras upp i riggar, översyn av säkerhet och skeppsapotek, Oljebyte på motorer, gasflaskor fylls för kommande matlagning, diverse detaljer förbättras och förstärks, nät för grönsaker o frukt hängs upp, en örtvägg har installerats, storhandlande görs o mat stuvas mm mm. Arbetet tar nog aldrig slut så nu är det prioritering som gäller.

Puts av trä o sömnad längre bort på bryggan

Vårt grönsaksnät skall fixas för att passa upphängningen

En av alla båtar med någon upphissad längst upp i masten

Vi har varit o storhandlat minst 4 gånger nu och stuvutrymmet börjar ta slut. Nu lyfts t o m plattorna i durken upp ( båtens golv) och därunder stuvas en hel del mat o dryck undan. Snart finns knappt en centimeter kvar där inget är stuvat. Det känns som att båten sjunker djupare och djupare ner i vattnet för varje lass som kommer hit. Och det är sant att den faktiskt sjunkit några centimeter, det syns på vattenlinjen.

Ännu en storhandlade…detta var på julafton

Jan skymtar bakom några av våra lådor med mat som fraktas till båten

Vardagssysslor har vi självklart även här i båten på bryggan. Tvätta kläder är en av dem. Det luktade lite mögel i något skåp så det blev att tvätta o skölja alla kläder. Samt skura skåp. Så nu luktar det jättegott! Laga mat och diska är en annan och att försöka hålla ytorna tomma från saker är ännu ett evighetsjobb.

Den mesta tiden tillbringar vi i och runt båten men vi rör oss självklart runt också. Trots att Las Palmas är en ganska stor stad och med mycket trafik så finns det vackra platser häromkring. Framför allt hamnen med alla dess båtar. Nästan dagligen är det någon båt som ger sig iväg på längre resor – antingen till Kap Verde eller direkt över Atlanten utan stopp på vägen. Men även stranden på andra sidan med dess liv o rörelse är värd några besök.

Ute på vår pir. Brygga T är den första härifrån på vänster sida

Utanför hamnen ligger 100-tals båtar på svaj

På andra sidan ligger stranden Las Canteras

Och nästan dagligen kommer det äventyrslystna ut på bryggan. De söker plats ombord på en segelbåt som skall över Atlanten. Äventyret lockar dem och några kommer ibland spelandes och sjungandes med gitarr på magen. Visst hade det varit underbart med gitarrspel hela överfarten. Vi är fullt manskap redan men det hade ändå varit ett stort steg att ta med en helt främmande människa som inte har referenser eller dokumenterad erfarenhet.

En sjungande och gitarrspelande lycksökare som sökte efter båt att följa med

Förutom fix o vardagssysslor har vi även testat att göra hemgjord creme fraiche och satt en vetesurdeg. Nästa sak att testa är att göra yoghurt på torrmjölkspulver

Surdegen tog sig inte men creme fraiche blev jättegod. Yoghurt har jag endast lyckats med på mjölk med lång hållbarhet – torrmjölken funkade inte

Vi tar oss självklart tid till lite mys på fördäck med kall öl o chips och lagar god mat i båten. Moules frites och stekta småsardiner på grekiskt vis bl a. Riktigt gott båda delarna

Innan jul åt vi middag med gänget på Viking Explorer och därefter blev det efterfest på Vilja. Kul med nya vänner som ger sig ut på samma äventyr som vi gör!

Nu är det dags att fortsätta arbetet så mycket blir klart innan nyår.

GOTT NYTT ÅR 🍾🎊🍾🎊🍾