resorivärlden – Sida 8

Las Palmas o bästa besöket!

Oj vad fort tiden rullar iväg. Nästan 2 veckor sedan senaste inlägget. Vet inte riktigt vart tiden tagit vägen. Det känns både som att väldigt mycket har hänt samtidigt som det känns som att absolut ingenting alls händer. Känslan beror nog mycket på att det nu är en enda lång väntan för att komma iväg. Det är ju vidare över Atlanten vi vill och nu är det så nära så vi vill helst komma iväg redan igår….

Det viktigaste och mest underbara sedan sist är självklart att min son Tobias och hans flickvän Sandra kom hit på besök dagen efter att vi kom tillbaka från La Gomera. Det var helt underbart att få tillbringa nästan 5 dagar med dem ❤️ . Speciellt eftersom vi syns så sällan då de bor i Luleå och pluggar och jag i min båt i Göteborg och uppe i Bohuslän

De första nätterna sov de hos oss i båten och vi fick tid till att grilla fisk, skaldjur o vegetariskt och att spela olika strategispel som Alhambra o Ticket to ride. Det var så underbart att göra dessa avslappnande och helt naturliga sakerna gemensamt. Efter 2 nätter tog de in på hotell med pool på taket som kändes som riktig lyx, även för mig. Vi träffades fortfarande största tiden av dagarna.

Tobias o Sandra har precis kommit till oss i Las Palmas. Det firas med rose Cava

Spelet Alhambra över hela salongsbordet o mitt på spelet en nyinköpt julgrans-speldosa som spelar O Tannenbaum

Tyvärr kom de precis när det blev ett par dagar med regn. Det händer så sällan här så det var riktig riktig otur.Vi löste det med att hyra en bil dagen efter att de kom hit. En tur ner till södra Gran Canaria med sol och värme blev perfekt. Första och längsta stoppet blev i Puerto de Mogan där det var den återkommande fredagsmarknaden. Ganska turistig iofs men tycker ändå den är värd ett besök. Byn Puerto de Mogan är i alla fall definitivt värd besöket. En jättesöt by som tidigare var ett fiskesamhälle. Min mamma åkte hit redan på 70-talet o jag kommer ihåg, från jag var väldigt liten, hur positivt hon pratade om den lilla Fiskebyn dit turismen fortfarande inte hade kommit. Att åka till Puerto de Mogan blev därför en känslomässig upplevelse som jag är glad att jag upplevde. Det var som att möta mamma igen.

Gränder, bougainvilla, broar o vitt o blått – allt i Puerto Mogan

I Purto de Mogan ”tappade vi bort” Jan några gånger. En av gångerna såg vi på håll att han stog och dividerade och fäktade med armarna. Några dagar senare kom det fram att Jan hade dragits in i något slags gamblingspel – egentligen utan att vara medveten om det. Det slutade med att Jan förlorade 20 euro… Vi såg senare varningsskyltar om dessa så kallade ”Trickies”. En varning till andra känns som en bra idé från oss

Tydlig varningsskyltar- fast ofta set man dem inte

Vi fortsatte sedan med bilen med korta stopp till i tur och ordning Puerto Rico, Arguineguin, San Augustin och Maspalomas. Alla med sin charm men alla även relativt turistiga. Att vi i norra Europa åker hit under våra ofta kalla, mörka o kanske trista vintermånader är inte så konstigt. Här finns både sol, värme o en avslappnad livsstil året runt. Dessutom god mat o gott spanskt vin.

När jag var 6 år var jag i San Augustin o firade pappas 50-årsdag. Har många minnen från den resan. Framför allt att jag för första gången i mitt liv blev förälskad. Pepe, en musiker på restaurangen där vi åt några gånger blev min första förälskelse, på barns sätt men ett minne för livet. Så det var även kul att se San Augustin igen ca 50 år senare.

Jag på 70-talet, omringad av de spanska musikerna. Pepe ät längst till höger I bild

I Maspalomas finns ett ca 4 kvadratkilometer stort ökenområde med stora sanddynor. Där lekte Tobias o Sandra ett tag. De sprang upp och ner på sandbergen o uteslutande där inga andra hade gått. Ganska svettiga kom de tillbaka till bilen. Bortanför sanddynerna finns en halvmil lång nudiststrand, som vi inte besökte

Sandras fina foto av sand, himmel, sol o palmer

Resterande dagar innan de åkte hem gick åt till besök på otaliga marknader för inköp av framför allt kött och ost o även lite julpynt. Köttet var till stor belåtenhet men osten blev desvärre lite av en besvikelse. Smaken var inte så stor som osten såg ut att ha enligt dem. Vi, på Vilja, njuter dock fortfarande av osten på kvällarna till ett glas rödvin här i båten. Marknaderna i sig var däremot en riktigt positiv upplevelse.

Fisk i stora mängder på centrala marknaden

Färskpressad apelsinjuice i en stor matbutik till Sandras stora glädje

Det kan vara svårt att välja bland allt gott

Många långa promenader blev det också o självklart även middag med Paella på en restaurang vid strandkanten på stranden Las Canteras i Las Palmas. En strand vi även besökt efteråt på flera promenader.

Dagarna gick och till sist kom dagen då de skulle åka hem igen. Kunde inte låta bli att fälla några tårar när vi sagt adjö med stora kramar på bryggan. Vet inte när jag får se dem igen. Men vardagen här i det varma o härliga klimatet måste gå vidare med förberedelser mm

Det är nu lite drygt 3 veckor kvar till avresa och otroligt mycket kvar att göra på och med båten så det är kanske tur att vi inte lämnat ännu… Men…projekten kommer troligtvis aldrig ta slut. Enda att göra är att prioritera vad som är mest viktigt att göra innan vi faktiskt når dagen för Atlant-överfarten. 6:e januari! Dagen med stort D.

La Gomera

Det var underbart att ligga på svaj i vår vackra ankringsvik utanför Valle Gran Rey i några dagar. Somna, vaggandes av vågorna, till kluckandet mot skrovet och vågornas brus mot stranden som musik. Underbart väder med sol och ca 24 grader. Lugn och ro, utan en massa fix med båten eller en storstad med trafik o massa människor. Och med fantastiska solnedgångar rakt ner i Atlanten.

Hoppilandare (Sangria) på fördäck i solskenet

S/Y Vilja med de massiva höga bergen i bakgrunden

Första dagen och kvällen var magisk. Först en jolletur in till byn där vi promenerade omkring och sedan satte oss på en servering. På kvällen återkom skådespelet med otroliga färger på himmel, hav och höga berg. Tror aldrig jag tröttnar på det. Hoppas inte det i alla fall. Och varje kväll skiljer sig dessutom från den föregående. Nu njuter jag! Sol, värme, ligger på svaj och dessutom en liten by inom räckhåll.

Vi tog sedan jollen in till den lilla byn varje dag. Handlade lite o strosade runt. Forutom en middag pa restaurang lagade vi resten ombord. Jag gjorde en våffelsmet en dag och spillde ut hela smeten över spisen. Gissa om jag blev irriterad…men våfflorna blev goda En annan kväll grillade vi bläckfisk, såååå gott! Lite tid för sol uppe på däck blev det också

Kapten Jan tittar på sin vackra S/Y Vilja

All våffelsmet som råkade spillas ut över spisen…det blev ändå våfflor efter att ha ”fiskat upp” det mesta

1:a advent med pepparkakor, hembakad mjuk pepparkaka o skumtomtar!

Gott med en dusch efter att ha tvättat skrovet vid vattenlinjen

Vi hyrde bil dagen innan vi lämnade. Det är en fantastiskt vacker ö med höga berg (strax under 1500 meter som högst) o djupa raviner, ökenlika berg, magnifika klippformationer o frodig grönska. La Gomera är med andra ord en naturens juvel. Många åker hit för att vandra och det förstår jag. Nationalparken La Garanjonay är en del av Unescos världskulturarv

Alla träd är mer eller mindre mossbevuxna

Vi åkte inom ett par byar o städer bl a huvudstaden San Sebastian. Vi var också i en mindre Etnografisk park där vi fick se några av de frukter som odlas på ön. Mango, papaya o avocado bl a. Där var också en utställning om lite av La Gomeras historia. Bl a visselspråket som tidigare användes för att kommunicera. Parken kunde kanske varit lite mer välskött men ändå värd ett besök

En vacker gata i byn Agulo på norra La Gomera

Visselspråket

Tonfisk till mig o sardiner till Jan i San Sebastian

Igår förmiddag lämnade vi vår vik. Seglingen började med svaga sydliga o sydvästliga vindar. Jag kunde njuta uppe på däck i solskenet. Vi hade dessutom turen att få se 2 grindvalar och en flock snabbsimmande små delfiner.

Vi visste inte då vilken lång o jobbig segling vi hade framför oss. Innan kvällen hade vi haft vindar från absolut alla vindriktningar. Dessutom allt från stiltje till närmare kuling. Variationen kom ofta på bara några sekunder. Det är ett fenomen här mellan de olika Kanarieöarna. Framåt skymningen hade vi inte kommit längre än till sydsidan av Teneriffa. Vi hade då vinden mot oss och insåg att det skulle bli en ganska sömnlös natt med kryss i mörkret, tidvis i upp mot 16 sekundmeter. Vi vilade i skift mellan slagen och pressade Vilja sa högt vi kunde mot vinden for att komma norrut mellan Teneriffa och Gran Canaria. Vid gryningen, efter ca 12 timmars kryss, kändes det som att vi inte hade kommit nästan någon vart alls. Vinden vände dessutom så vi trycktes söderut igen. När det kändes som vi inte skulle komma fram på flera dygn startade vi motorn ett tag för att ta oss en bit norrut. Det hjälpte. Vi kunde åter stänga av motorn och segla mot norra Gran Canaria och Las Palmas. Vi kom fram ca 20.30 efter 35 timmar, delvis med hjälp av motorn, ganska trötta men nöjda. Sista 10 timmarna var ändå behagliga i dagsljus, sol o lagom vind.

Langst upp till höger i bild kan man skymta Teide på Teneriffa ovan molnen

Södra sträckan till La Gomera o den nordligare på tillbakavägen

Fotnot; Nordostpassaden dominerar inom hela Kanarieöarna. Mellan öarna finns de så kallade accelerationzonerna som kan uppnå kulingstyrka. Dessa kan komma mycket plötsligt, inom loppet av några sekunder, och ha en hastighet av 15 m/s. När den kraftiga nordostpassaden pressas samman mellan de höga öarna accelereras vindhastigheten. Detta sker inom speciella områden runt kusterna och kallas för vindtunnlar. Vindhastigheten kan öka från 7-10 m/s till 15 m/s på ett avstånd av 200 meter. De skapas av de mycket höga bergen på öarna och är starkast mellan Gran Canaria och Teneriffa. Där vi seglade. Havet runt öarna är fullt av vindstilla platser (den så kallade vindskuggan), men också platser där vinden är starkare än i omgivningen. (Accelerationszonerna)

Några fler ord om accelerationszoner: När luft förflyttar sig över öppet hav stöter den inte mot något motstånd och blir till en ganska stadig, överallt lika stark vind. Så är det norr om Canarieöarna där vinden oftast blåser från norr. Sedan stöter den här luften på en ö med ett högt berg på eller en brant hög kust. Då måste luften ta sig runt detta hinder. För att det inte skall bli ”luft-kö” så kör luften som måste ta sig runt ön fortare än den som bara kör rakt fram. Det kallar man en accelerationszon. Sådana finns naturligtvis väster och öster om mer eller mindre alla Kanarieöar och dom kan ställa till det för den oförberedda seglaren. Kommer man sedan bakom ön i lä så är vinden helt borta. Förändringen i vindstyrka går väldigt snabbt och i värsta fall kan vindstyrkan femdubblas på en kort sträcka. Så det är ingen riktigt avslappnad segling här nere…. (Text av Katharina Prenzlau Johansson)

Las Palmas o segling mot La Gomera

5 dygn blev det i Las Palmas denna gång. Det var en hel del att fixa o städa upp inne i båten efter vår översegling. Och, framförallt, en del reparationer o fix på båten efter vår relativt tuffa översegling.

Fast första kvällen i Las Palmas hamn blev det Sailors bar i hamnen o umgänge med andra seglare. Det var välbehövligt o verkligen jättetrevligt!

Sedan blev det att handla mat, städa o tvätta en massa tvätt. Även livet på båt kräver tyvärr vardagssysslor.

Vår brygga i hamnen. Längst ut på piren o vår plats är i stort sett längst ut på bryggan

Varje brygga har en grind för säkerhetens skull

Efter inspektion av segel insåg vi att seglingen från Portugal till Kanarieöarna hade gått relativt hårt åt på storseglet. Det var ett par små revor o ett fäste till en latta som gått sönder. En segelmakare fixade det för oss på kort varsel. Bimini – taket som skyddar sittbrunnen mot sol – är också på upphällningen, så en ny sådan har beställts. Nya kartor över Karibien till plotter har köpts o en hel del annat segelrelaterat.

Vädret har varit varierande. Molnigt o soligt om vartannat. Men inget regn o över 20 grader på dagarna.

Under dessa dagar har också min son o hans flickvän bestämt sig för att de kommer ner till oss några dagar i december. Jag är jätteglad för det! Vi ses bara några gånger om året eftersom han bor o pluggar i Luleå så det är extra kul att få träffas innan Atlant-överfarten.

Dagarna gick och en hel del blev gjort med båten. O det känns jättebra. Utan reparerat segel kunde vi oavsett inte lämna hamn o vi ville ju se mer platser på Kanarieöarna. Många båtar anlände bryggan – flera som skulle segla över Atlanten med Viking Explorer, precis som vi, den 6:e januari. O ytterligare andra lämnade för Atlantkorsning redan nu. Det blev en del sociala sammankomster o en kväll träffade jag en gammal klasskompis från grundskolan. Jättetrevligt!

Blue Magic med svensk skeppare lämnar för Atlantöverfart

Då igår lämnade vi äntligen Las Palmas för segling mot La Gomera. Vi valde att gå vägen norr om Gran Canaria. Det var svaga vindar de första timmarna men under natten, när vi seglade mellan Teneriffa o Gran Canaria hade vi lagom vind. 2 gippar blev det för att slippa platt läns o för att inte segla in i farleden

Äntligen möjlighet för mig att sitta i bikini uppe på däck och njuta

Nu går solen ner i havet o 12 timmars mörker väntar

Det var en jättehärlig segling och vi kom fram till vår ankringsvik, Vueltas bay utanför den söta byn Valle Gran rey på sv-sidan av La Gomera idag på förmiddagen. Nu har vi några dagar på oss att utforska La Gomera som skall vara väldigt vacker

Vueltas bay med säkert 200 meter högt berg som går rätt ner i havet. I bakgrunden Valle Gran Rey

Översegling från Portugal till Gran Canaria

Igår, söndag, klockan 08.30 lokal tid, ankom vi till Las Palmas på Gran Canaria efter lite drygt 5 dygn på havet. Det kändes ofattbart skönt att komma in på stilla vatten o släppa i ankaret utanför hamnen.

Seglingen över har gått jättebra. Vinden låg mer på SV än vad prognosen hade sagt de första 2 dygnen, så vi kunde inte styra rakt mot Kanarieöarna utan trycktes in mer mot Marocko. Eftersom vi hade vinden såpass emot oss och vi seglade dikt bidevind blev det ganska obekvämt i båten i 2 dygn. Det blåste runt 13-15 sekundmeter och vågorna slog över Vilja och sprayhooden. En liten hörna av sittbrunnen höll sig torr o där fick vi sitta. Storseglet var revat och rullfocken inrullad en bit o vi seglade ändå ca 7 knop i snitt. Trots att vi hade segelsäkrat inne i båten blev det fort ganska stökigt. Och Oj vad det rullade och stampade inne i båten. Det var svårt att hålla sig på benen o att gå på toaletten kändes nästan omöjligt.

Första natten var lite pirrig. Totalt mörker i 12-13 timmar, stark vind och vi gav oss ut på ett äventyr som ingen av oss gjort tidigare. Timmarna på vakt använde jag till att läsa bok och sortera foton i min mobil. Förutom att självklart följa med på AIS:en för att se andra båtar samt kontrollera hur vinden låg o att allt såg bra ut. Sömnen blev det väl lite si och så med. Ibland kändes det som att hela kroppen lyftes från madrassen och att komma till ro och somna under 2-4 timmar var ganska svårt.

På morgonen vid gryningen kom belöningen! Det var sagolikt vackert när det började ljusna. Himlen var först röd-lila-rosa med moln i vackra grå formationer innan det blå havet och den blå himlen visade sig.

Lite suddigt men det var helt magiskt att möta färgerna efter 12 timmars mörker

Trött men vid gott mod efter en lång natt

Dag tre på sjön var en riktigt behaglig dag. Svagare vindar, inget regn och Vilja seglade lugnare i havet. Vinden hade vänt mer mot Väst så vi kunde börja styra bort från Marocko o mot Kanarieöarna. Det var stilla hav med stora o långa dyningar. Vi hade turen att se 2 valar aldeles nära oss tredje dagen. Vet inte riktigt vilken sort det var men de var trubbiga om nosen och var runt 7-8 meter långa. De simmade i långsamma rörelser nära båten och fäljde oss ett tag. Några timmar senare hade vi turen att få en stor flock med delfiner aldeles intill båten. De simmade med oss ganska länge och var jättesöta! Lycka!

De första dagarna åt vi kall mat som jag förberett dagen innan avresa men idag, på tredje dagen kunde jag laga varm mat. Det blev en broccoligratäng som smakade himelskt gott. 2 stora omeletter till nästa dag förbereddes också.

Tredje natten kändes väldigt tuff. Det blev knappt någon sömn alls och det kändes ordentligt i kroppen att vi parerat att båten både lutat och skumpat ordentligt. Dessutom började sömnbristen verkligen kännas av.

Dag 4 började med en härlig slör. Vinden hade vänt till Nordost så vi kunde styra rakt mot vårt mål. Planen var från början att gå till Lanzarote men vi fick upplysningar om att hamnarna var fulla där så nytt mål blev Gran Kanaria. Lanzrote och Fuertaventura skulle vi dessutom ankomma till sent på kvällen nästa dag i mörkret så det kändes bättre att planera att komma fram söndag morgon, om 1,5 dygn, till Gran Canaria.

Härlig segling I solsken o starka vindar

Fram på eftermiddagen den fjärde dagen började vinden ta i igen och de två kommande dygnen hade vi ca 15 sekundmeter och riktigt tuff och ogästvänlig sjö runt oss. Vågorna var 5-7 meter höga och vi kändes oss väldigt små när vi var nere i en vågdal med vatten långt ovanför oss med brytande sjö. Vi tog in ett tredje rev på storseglet och bytte till den lilla focken. Även den rullades in senare. Då hade vi endast en liten trekant med storsegel uppe men vi gjorde ändå runt 6 knop I genomsnitt. När vi surfade på en våg var vi ibland uppe i över 12 knop.

Mössa o 5 lager kläder behövdes för att inte frysa

En saltvattenindränkt Jan efter vågor som slagit över S/Y Vilja

Nu är det skymning o solen är på väg ner. En ny natt väntar

Sista två nätterna samt 5:e dagen fortsatte på samma sätt. Riktigt tuff och sjö med höga vågor och upp mot 17 sekundmeter. Båten kastades hit och dit och i vågdalarna kände vi oss pyttesmå. Fast varje morgon och kväll belönades vi av vacker gryning och skymning. Vi visste nu också att vi snart skulle nå vårat mål.

Och söndag morgon seglade vi in mot Las Palmas. Äntligen slapp jag 5 lager med kläder, viljet jag behövt för att inte frysa under seglingen.

Hamnen var proppfull av båtar och utanför låg hundratals båtar för ankar. Vid lunch skulle ARC 2022 ge sig iväg. Ca 250 båtar med gemensam start på segling över Atlanten. Både flerskrovsbåtar, riktiga tävlingsbåtar och framför allt, vanliga segelbåtar i varierande storlek och med både erfarna seglare och småbarnsfamiljer. Sent på eftermiddagen efter att de lämnat kunde vi komma till vår förbokade plats inne i hamnen. Vilken lättnad! Nu väntade verkligen välbehövlig vila och dusch. Det blev en tur till Sailors bar, i hamnen, på kvällen tillsammans med besättning i två andra båtar på bryggan. Sååå gott med ett glas rödvin för mig o öl för Jan och friterad Kalamares till det. Trevligt med sällskap var det också.

För ankare i Las Palmas o ARC har precis startat

Nu en dag senare går jag fortfarande och gungar på land och när jag stog i duschen tog jag spjärn mot väggarna för att inte ramla omkull…Haha, sjön från seglingen sitter alltså fortfarande kvar och jag har inte riktigt vant mig vid fast mark under fötterna.

Vi kommer ligga kvar här ett par dagar för att fixa med båten, tvätta tvätt och handla lite. Sedan blir det segling mot de västligaste Kanarieöarna i ett par veckor innan vi kommer tillbaka till Gran Canaria igen.

Nu har det stora segeläventyret börjat!

Börjar med en länk där ni kan se vår segling och exakt var vi befinner oss; https://forecast.predictwind.com/tracking/display/syVilja/

Min båt S/Y Kailani har, för första gången på flera år, tömts och placerats på land. Förhoppningsvis väl inpackad för eventuella vinterstormar.

I tisdags flög vi till Portugal och kom fram till S/Y Vilja i Lissabon klockan 04 på natten till onsdagen. Efter några timmars sömn var vi iväg och storhandlade både på Ikea och i en matbutik. Det blev kaos i båten då vi dessutom hade med oss ca 120 kilo bagage ner.

Pga dåligt väderfönster stannade vi kvar i Lissabon och på torsdagen tog jag en buss in för att upptäcka de gamla stadsdelarna. Det var första gången jag var här så det blev mycket promenerande I den vackra o charmiga staden

Trots att det är november så var det mycket folk på gatorna, i de trånga gränderna och på uteserveringarna. Solen sken och det var runt 19 grader

Älskar gamla och slitna dörrar! De är så vackra

Triumfbågen med utsikt mot det stora torget Praca Do Comercio

Lunch på en uteservering uppe på en kulle

Vill ni se vår rutt samt exakt var S/Y Vilja befinner sig f o m nu så kan ni följa denna länk; https://forecast.predictwind.com/tracking/display/syVilja/

Idag, fredag, lämnade vi Lissabon tidigt på morgonen och nu har vår segling startat på riktigt!

Det blev däremot inte mot Madeira direkt utan först söderut längs Portugals kust. Vi inväntar fortfarande rätt väderfönster för många dygns segling till havs

Tidigt i gryningen o Vilja ger sig iväg längs med kusten

Vi passerade under bron Ponte 25 de Abril i soluppgången

När vi närmade oss Sines i solnedgången dök ett stort stim av jättestora delfiner upp. De följde oss en stund hoppandes runt båten

En norsk båt som kommer in för att ankra

Fantastiska upplevelser – med bil

Efter att ha varit ute med båt länge bestämde vi oss för att hyra en bil en dag o se mer av fastlandet

Vi körde från Vigo söderut längs med den vilda Atlantkusten. Detta är också en alternativ väg att pilgrimsvandra El Camino till Santiago de campostella. Med start i Porto i Portugal. Camino Portugues kallas denna pilgrimsvandring. Vi mötte otaliga vandrare, de flesta med en käpp i handen och packning på ryggen.

Några av alla pilgrimer som vandrade den vackra vägen längs Atlantkusten mot Santiago de Campostella

Det var en vacker bilsträcka med havet på ena sidan nästan hela vägen ner till Portugal. Vi bestämde oss för att åka över gränsen och äta lunch där. Det blev den lilla söta byn Vila Nova de Cerveira nära gränsen som vi körde till.

Portugal till vänster i bild o Spanien till höger

Till lunch blev det bl a Portugals nationalrätt Bacalahu – Saltad och lätt torkad torsk.

Mätta och belåtna styrde vi åter mot Spanien och det stora målet för dagen – Santiago de Campostella. En av Europas främsta vallfartsorter som finns med på Unescos världsarvslista. Dit har pilgrimer vandrat sedan 800-talet. Staden var full av turister och pilgrimer som vandrat i upp mot 85 mil och 40 dygn för att komma till den fantastiska staden med den otroligt vackra Katedralen.

Det är en av Europas största kyrkobyggnader

Inne i Katedralen var det vackert utsmyckat och en liten trappa ner fanns aposteln Jakobs kista. Heliga Birgitta är en av de som vallfärdat hit för att besöka hans grav.

Ett av rummen inne i katedralen med ett otroligt tak

Den fantastiska orgeln inne i katedralen

Vi promenerade också runt i den kullerstensbelagda historiska delen av Santiago de Campostella. Överallt fanns smala gränder, torg och vackra och utsmyckade byggnader och kyrkor

Det var en upplevelse att komma till denna otroliga och vackra stad med så mycket historia. En dag hoppas jag komma dit till fots. En lång vandring där man får tid att reflektera och tänka på ett helt annat sätt än i vardagen hemma

Kvällen avslutades med en fantastisk solnedgång och regnbåge från båten i hamnen i Vigo

Idag gick vi upp redan 05.30 för att ta oss till flygplatsen för resa hem. Då personalen på Ryanair strejkar vet vi inte när vi kommer härifrån till London o om vi missar anslutningen till Göteborg

Jan skall vara hemma i knappt två veckor och jag i två månader.

Sedan väntar det stora Äventyret i vinter…

Förkänsla av Karibien

Vi kom till Illas Atlánticas de Galicia på kvällen i torsdags och valde att lägga oss vid den sydligaste ön – Cies. Framför allt för att den var närmast Vigo där båten skall ligga i hamn ett par veckor. Samt att ovädret lurade i nacken på oss

Efter att ha varit mer eller mindre ensamma när vi legat på svaj tidigare så var det en ovan känsla att behöva leta plats mellan flera andra båtar. Dessutom var det ett par tillstånd som behövde bekräftas innan vi kunde ankra utan risk för böter. Först behövdes tillstånd att navigera i nationalparkens skärgård o därefter tillstånd att ankra i den vik vi bestämde oss för. Detta gick att lösa på mobilen….efter en hel del slitande i håret eftersom vi bara hittade information på spanska.

Flera båtar hade lagt till för natten när vi kom till Cies

Solnedgång bakom ön Cies utanför Vigo i Galicien

Fredag morgon låg dimman tät in över land. Men den lättade sedan och det blev en härlig o solig dag

När vi vaknade nästa dag låg dimman tät in över land och det såg nästan trollskt ut….och väldigt vackert. Det tog någon timma o sedan tog solen kommando. Det blev nog den soligaste dagen på hela resan hittills.

Vi tog jollen in till den otroliga stranden o det kändes som en försmak av Karibien. Vattnet var kristallklart och turkost o sanden kritvit. Nu tycker ju jag iofs inte om sand men måste erkänna att det var vackert.

En ungtrut som njuter av lugnet i den stora nationalparken

Vi promenerade fram och tillbaka på tre stränder och även på de tillrättalagda gångarna av antingen betong eller plank. Spanjorerna har verkligen ansträngt sig för att göra detta till en fin och lätt nationalpark som skall vara tillgänglig för alla. Vi blev imponerade över hur välorganiserat allt var

En strand vi kom till hade helt otroligt vackra stenar på en stor del av stranden. Jag älskar stenar och ville plocka fickor o kassar fulla, men fick nöja mig med att plocka upp i handen o hålla i några o sedan lämna tillbaka igen

Innanför stränderna växte skogen sig hög

Väl tillbaka i båten blev det Sup:ande för Jan….själv höll jag mig på däck för jag vet att jag skulle ramlat i en massa gånger i det 17-gradiga kalla vattnet…

Däremot fick jag en fantastisk drink – hemmagjort sötvatten från watermakern. Det var den första efter en omfattande reparation hemma i Sverige. Vi testade nu att omvandla saltvattnet till sötvatten o det smakade gott 😊. Blir perfekt för långa seglingar utan att komma in till land på 2-3 veckor

Efter två nätter i denna vik flyttade vi 1 NM söderut till nästa vik där vi låg still över dagen. Vi var första båt där på morgonen men när vi lämnade på eftermiddagen låg nog ca 20 båtar där. Varav 2 hade fullt party så att t o m Guardia Civil kom o pratade med dem

Lördag eftermiddag seglade vi in till Vigo för att ligga tryggt i de analkande 12-15 sekundmeter samt kraftfulla regn som kom in på kvällen

Nu väntar 3 dagar i Vigo innan hemresa på onsdag

Ute på Atlanten!

Vi lämnade vår ankringsvik ganska tidigt på morgonen o siktade på att komma till A Coruna. Ett oväder är i antågande och vi behöver skynda på farten lite för att inte bli inblåsta, inregnade eller fastna i dimma.⁹

Vi rundade först Spaniens nordligaste punkt, Punta de Estaca de Bares, aldeles norr om där vi hade ankrat, innan vi fortsatte mot SV. Och någonstans här lämnade vi Biscaya och var ute i Atlanten

Vi passerade en segelbåt som råkat ut för något och blev hämtad av spanska sjöräddningen. Självklart funderade vi på om den hade råkat ut för en Späckhuggar-attack. Men den kan ju ha fått annat haveri runt rodret också. Tur att hjälpen kom till undsättning oavsett.

En segelbåt i nöd, kanske attackerad av Späckhuggare (Orcas), får hjälp

Det blev en resa på lungt hav….till skillnad mot all den grova sjön vi haft i flera dagar. Till sällskap har vi haft delfiner och olika havsfåglar. Vi tror att det åtminstone har varit Havssulor men resten har vi inte lyckats artbestämma mer än de vanliga trutarna och måsarna

Bara stilla blått hav och blå himmel så långt ögat kan nå

En fiskebåt med stor fångstlycka är omsvärmad av havsfåglar

Efter en lång resa kom vi fram till A Coruna. Några båtar vi mött under resans gång hade också kommit dit. Hamnen och den stora hamnpromenaden var välskött och de var väldigt hjälpsamma på hamnkontoret

Riktigt gott med rödvin o färsk baguette doppad i olivolja o flingsalt

Sedan blev det promenad i kvarteren närmast hamnen. Jättevackra byggnader och vi förundras över spanjorernas disciplin att stanna vid rött ljus och vid övergångsställen. Både de som går och trafikanterna. Inhandling av mat och dryck blev det också, bl a gambas och kummel.

Dessutom fick vi hjälp i en fiskeutrustningsaffär med drag och tafs så nu hoppas vi få napp framöver.

Det fanns många otroligt vackra kyrkor, som denna, Iglesia de San Jorge

Den rena o fina hamnen med stora promenadområden och gott om serveringar, affärer och trånga gränder där biltrafik var avstängd

På torget Plaza de Maria Pita ligger vackra the City Hall

På kvällen gick vi ut och åt på en av de smala gränderna med ett myller av folkliv. Alla glada o skrattande o verkade njuta av livet…..precis som vi

Restauranger o barer i trånga gränder och stort folkmyller till långt ut på natten

Helt färsk o supergod Kalamares frites med gott att dricka till

Nästa morgon bestämde vi oss för att ta en lång etapp. Hade jättegärna stannat kvar o utforskat mer, för A Coruna tilltalade oss. Men väderprognosen ville något annat.

Det blev tyvärr motorgång hela vägen då det först var stiltje o sedan vind rakt emot oss. Men det blev en riktigt behaglig och njutningsfull resa.

Cabo Vilan, en av de västligadte platserna på fastlands Spanien

Natthamn blev på svaj i en vik nära staden Muxia som ligger ut mot Atlanten. Till middag blev det gambas som vi köpte dagen innan.

Idag gick vi upp när det fortfarande var mörk och vi lämnade så fort det började ljusna. Vädret har varit riktigt tråkigt med regn, låga moln o tidvis dålig sikt. Så idag blev det dubbla tröjor o byxor plus seglarställ

Kall, regnig och mulen morgon och förmiddag

Vi passerade Fastlands Spaniens västligadte punto Cabo Tourinan men fick inte fotograferat då det låg helt insvept i låga moln. En stund senare passerade vi även Cap Finisterre som också kallas ”Världens ände”. Många som går pilgrimsvandringen till Santiago Di Campostella fortsätter även hit. En vandring som står på min ”Bucket-list”.

Totalt förflyttade vi oss ca 61 NM, alltså drygt 11 mil, idag och det tog 10 timmar. Det var en behaglig o omväxlande dag.

Fåglarna flockas runt en av Spaniens alla fiskebåtar

Snart framme, solen skiner och Jan njuter av tillvaron

Stop för natten blev i nationalparken Galician Atlantic Islands utanför Vigo. Mer om det i nästa inlägg.

Lata dagar på svaj

Härliga o avslappnande dagar utmed Spaniens nordvästra hörn. Flera nätter på svaj, promenader på sandstränder, rödvin i sittbrunnen och matlagning av det båten har på lager

Vi fick en härlig tur från Luarca till en vik med lång sandstrand norr om Viveiro. Nu har vi hamnat i Galicien. Solen sken några timmar under resans gång så det var bäst att njuta då vi för det mesta har haft det mulet och ganska svala vindar.

Vi hade en fripassagerare en lång bit av resan. Antingen var han sällskapssjuk eller så ville han varken flyga eller simma

Vi låg väl skyddade mot O och NO-vindar i vår vik. Ett 30-tal småbåtar låg i viken och fiskade. Undrar om de fick något napp? Vi har försökt dörja hela vår resa utan resultat. Får försöka be om tips i nästa hamn…troligen har vi fel beten på eller så går vi för fort..

Nästa dag låg vi stilla med båten men rodde in till stranden. Där fixade vi hjul i aktern av jollen så den blir lättare att dra upp långt upp på stranden. Därefter gick vi hela stranden fram och tillbaka med fötterna i vattnet. Självklart plockade jag vackra snäckor längs promenaden. Något bad blev det däremot inte. 18 grader i vattnet funkar inte för en badkruka som jag

Kristallklart vatten och vackra bergsformationer

Här arbetas det med att få hjul på jollen

Arbetet är klart o jollen ligger högt upp på stranden

På kvällen var det en fantastisk färgsprakande solnedgång

Efter två nätter i viken flyttade vi oss lite längre västerut till nästa stora vik.

Där hittade vi en mindre ankringsvik som skyddade mot V-vindar. Innanför viken låg en liten by, Porto de Bares där det fanns fyra serveringar men ingen affär. Udden lite norr om byn är Spaniens nordligaste punkt.

Det blåste en del när vi rodde in till byn. Jollen sköljdes upp på stranden o en massa vatten spolade över oss men vi tog oss iland och tittade oss runt en stund

Strandpromenad med tofflorna i handen igen

Någon som ansträngt sig för att göra det fint på trappan

På kvällen blev det Pad Thai till middag i sittbrunnen samtidigt som planer för nästa dag började ta form

Längs med Spaniens nordkust

Nu har vi seglat längs med Spaniens ganska okända nordkust och gjort flera stopp på vägen.

Vi kom från La Rochelle i Frankrike till Getxo, utanför Bilbao som är Baskiens huvudstad. Vi blev imponerade av hur rent och grönt det var överallt och med fantastiska stora nästan slottslika hus.

Det blev en promenad längs med den långa och välbesökta stranden och upp genom trånga gränder för att komma till en Supermercado och handla. Armarna kändes ganska långa efter att ha burit allt såpass långt tillbaka till båten.

Självklart stog ett besök på Guggenheimmuseet överst på listan så vi tog oss dit med tunnelbana. Vi missade att betala för rätt zon så när vi väl var framme kom vi inte ut ur tunnelbanesystemet utan fick tillkalla personal som hjälpte oss

Guggenheim-museet var verkligen imponerande i sin arkitektur. Konsten däremot var svårare att förstå. Oavsett om jag nu inte är någon konstkännare så är det kul att ha varit där i alla fall!

Ett av konstverken. ”A master of time” av Richard Serra

Foto taget från första våningen upp mot andra och tredje

En nästan helt svart tavla…men han ”glömde” måla längst ner i ena hörnet…

Efter museet tänkte vi gå ut o äta mat i den gamla stadsdelen. Vi förundrades över alla människor som promenerade runt och att de flesta bar blåvita scarves runt halsen. ”Är det en fotbollsmatch?” Frågade vi oss. Folkmassan blev tätare och tätare och till sist frågade vi en spanjor vad det var som hände.

Det visade sig att vi hamnat mitt i Baskiens största festival ”Semana Grande” på öppningsdagen. Vilken tur vi hade! Överallt såldes mat och dryck i stora tält, folk dansade, hoppade, ljublade och sjöng, det var levande musik, fireshow och allsköns olika uppträdanden. Trängseln var så stor så det i princip inte gick att ta sig fram. Vi njöt av upplevelsen, fascinerades av folkmängden, åt och drack. Senare på kvällen upplevde vi ett fantastiskt och stort fyrverkeriet. Gp-fyrverkeriet, släng dig i väggen, var bådas kommentar efteråt!

Barpersonalen står på den uppbyggda bardisken och sjunger för fullt till folkmassan stora glädje

Folk satt överallt och väntade på det fantastiska fyrverkeriet

Riktigt imponerande

Efter Bilbao hade vi en skön segling längs med Spaniens norra kustlinje mot Santander i Kantabrien. Kusten består av höga klippor, uddar och lååånga stränder. Delfiner simmade upp mot båten ett flertal gånger men stannade tyvärr inte och showade för oss

Vi la oss på svaj utanför Santander och njöt av sol, mat, snacks och vin. En jolletur in till stan och en kortare promenad blev det också. Öster om staden syntes de höga topparna på bergskedjan Picos de Europa.

Jan blickar ut över bukten och Santander med ett glas vin på fördäck

Jollen på väg tillbaka till båten efter en kort tur in till Santander

Picos de Europa i bakgrunden med en högsta höjd på 2650 meter

Det blev tidig avfärd vidare västerut efter 2 nätter. Ännu en dag med sol och skön segling. In över land var det aldeles mörkgrått som visade tydligt att det regnade men också att även vi väntade sämre väder.

Flera båtar på svaj i viken utanför Santander

Målet för dagen blev den lilla Fiskebyn Lastres som ligger i Asturien. Det var en jättesöt liten stad med hus klättrandes upp längs berget. Vi gick iland på kvällen för att se oss om och äta färsk bläckfisk. Även här förundrades vi över folkvimlet i denna lilla stad och fick till oss att vi även idag lyckats pricka in en festival. Mycket lugnare här dock. Men fyrverkeri blev det! Och det var första gången vi båda varit mitt inne i ett fyrverkeri….Raketerna sköts upp från bryggan precis innanför där vi låg så det blev verkligen att vända blicken rakt upp mot himlen för att se fyrverkeriet. Första parkett, kan man säga

Otroligt charmiga lilla fiskebyn Lastres

Husen klättrar upp på berget och mellan huset ser man ständigt havet

Charmigt hus vid ett litet kullerstensbelagt torg

Den lilla men väl skyddade hamnen med en ca 15 meter hög mur

Från Lastres åkte vi, nästa dag, en kortare resa till Gijon. Där bunkrade vi mat och dryck och promenerade runt i den otroligt rena staden. Folk flanera runt längs vattnet samt inne på gågator i stan både dag som kväll. Många serveringar överallt och vill man handla så var det gott om affärer. Det var också mycket aktiviteter i hamnen med både kajaker, segelbåtar, sup:ar mm

2 nätter i Gijon blev det då det var en hel del regn. Resan vidare var det grov sjö med jättestora vågor så båten gungade runt ordentligt i. Vi hade en speciell liten fiskeby i tankarna som mål…men sjöhävningen och den grova sjön gjorde att vi fick ta oss till nästa by i stället. Också en söt fiskeby som heter Luarca och ligger i Asturien. Här var vi, för andra gången i Norra Spanien, enda gästande båten och fick lägga oss utanpå en fiskebåt. En jättecharmig by med en fantastiskt vacker gravplats uppe på en klippa.