sailongtokaribien – Sida 3

Åter till seglingsvardagen

Lika underbart som det var att bada o njuta i stiltjen, lika underbart är det att åter ha vind i seglen. Vi är ute ur stiltjebältet och har satt kurs rakt mot Grenada. Gennaker på dagen och genua o storsegel på natten. Vi seglar fram i nästan sex knop. Om fem till sju dagar är vi framme! Tänk att vi då har korsat Atlanten i en liten….nåja, liten i de här sammanhangen i alla fall, segelbåt.

Vardagen börjar infinna sig igen, efter några dagars avbrott med drivande utan mål och bad i Atlanten. Inte för att vi sliter ut oss nu heller i och för sig. Det känns att vi kommit långt söderut på jordklotet. Solen skiner, havet är varmt och vi går klädda i bikini, badbyxor eller enbart kallingar och solhatt. I värmen blir inte så mycket gjort men vi har ju inte heller så många måsten att ta oss för. Mat lagas, disk diskas, sittbrunnen städas, det sys lite, någon läser en bok, skräp klipps ner till småbitar, segel trimmas, båten poleras, fiskar fångas, någon njuter i solen medan andra njuter i skuggan under biminin. Tiden rullar fram i sakta mak men det är inte långtråkigt. Hela våra kroppar och själar har gått ner i varv och lämnat stress, tider att passa, jobb och måsten bakom oss. Vilket ynnest att få leva så här!

Disk på akterdäck nu när watermakern inte fungerar

Båten skall bli blänkande fin när Niklas polerar

Våra sopor efter 2 veckor- väl komprimerade

Gennackern skall ner o sedan sätts storsegel och genua upp

Köttbullar o hemlagad pommes mitt ute på havet

Så fort vi får nät sitter alla med telefonerna

Jag sitter åter på min kvällsvakt och njuter. Nu är vindarna såpass varma så det räcker att ha på sig shorts och linne. När vi lämnade Las Palmas var det underställ, tjocktröja och jacka som behövdes på nätterna. Detta är betydligt behagligare. Speciellt med tanke på att det är slutet av Januari. Strumporna är också undanstoppade liksom skor. Vilken frihet att kunna vara barfota dygnet runt! Om några dagar kan vi stoppa ner våra bara fötter i den varma sanden på Grenada för att sedan slänga oss in i det turkosblå havet.

När vi har så mycket tid så lär man sig leva i nuet och njuta av det lilla. En flygfisk som flyger långt o snabbt ovanför vattenytan, glittret i havet från solstrålar eller månsken, gennackern med sina vackra färger, en solmogen banan, värmen av solstrålarna mot huden, en nyfångad Mahi Mahi, porlandet av havet mot skrovet när vi seglar, några timmars sömn mitt på dagen, en stjärna som blinkar, en enkel men god måltid, synen av hav och himmel i oändlighet mm mm. Listan kan göras lång.

Nu är det bara att fortsätta njuta av allt detta fram tills vi anländer Grenada. Dagarna kommer fortsätta rulla på och tiden kommer gå fort. Om några dagar har vi kommit tre fjärdedelar på vår segling. Och då är vi nära. Riktigt nära.

Då var mitt kvällspass över och det är dags för mig att sova. Vi lever efter solens upp- och nedgång här på Vilja. När mörkret faller är det natt och när det ljusnar är det morgon igen. Klockan ställs endast efter vaktschemat på natten. Det blir tidiga kvällar och redan klockan åtta på kvällen har alla gått och lagt sig utom den som sitter på vakt. Ett enkelt liv och ett njutningsfullt liv. Der blir flera sådana dagar framöver.

En aldeles underbar soluppgång på Atlanten

Stilje

Sedan i torsdags har vi legat i stiltjebältet. Havet är nästan helt stilla och blankt. Det enda som bryter detta är att båten vaggar från sida till sida i de små och långa dyningarna. Vinden har kommit några få gånger då vi förflyttat oss lite men mesta tiden har vi legat o guppat utan segel på det stora blå och oändliga havet – Atlanten.

Det är en härlig känsla att båten bara driver runt på havet och vi får en möjlighet att bara vara. I ett med vädrets makter. Utan krav. Det är otroligt rofyllt och meditativt. Och vilken frihet! Ända sedan jag var tonåring och fantiserat om jordenruntsegling har jag drömt om att vara i ett stiltjebälte långt ute på havet och bara vara. Nu är den drömmen uppfylld. Och vilken tur vi har att det blev mitt ute på Atlanten och inte i början eller slutet av överseglingen. Känslan är betydligt häftigare långt här ute

Seglen är nerdragna och vi driver runt på oändligt hav

Stiltje på Atlanten

Idag, lördag, har vi haft en helt fantastisk och stilla dag som vi väl tagit tillvara på. Runt oss i det kristallklara vattnet har det simmat massor med fiskar, bl a flera Mahi Mahi men även några mindre fiskar. Det kändes som att vara mitt i ett akvarie – utan glasväggar emellan. Fiskarna har varit nyfikna på oss och totalt orädda. Ibland har fiskar, ganska stora, lite längre bort hoppat högt upp över vattenytan rakt upp i luften. Många fiskar håller till under båten där de kanske söker skydd eller hoppas på lite påväxt på båten som de kan äta av. När jag var i havet och badade var fiskarna närgångna och ”nafsade” mig på magen så det kittlade.

Mahi Mahi i det kristallklara vattnet aldeles intill båten

Jaaa, äntligen har vi kunnat bada mitt ute på Atlanten med ca 5000 meters djup! Vilken underbart härlig frihetskänsla! Vattnet är över 28 grader varmt och ofattbart rent. Det går inte att med ord beskriva känslan att simma runt i det kristallklara och salta vattnet. Tillsammans med alla nyfikna fiskar. Att ligga i vattnet och se S/Y Vilja guppa runt och samtidigt vara medveten om hur långt det är till land. Magiskt. Det blev flera dopp som svalkade ner våra solvarma kroppar.

En liten prick med femtusen meters djup nedanför

Jan har passat på att sup:a i havet runt båten ett par gånger. Men de små dyningarna gjorde det svårt att hålla balansen. Skam den som ger sig. Tålamodet är det inget fel på och visst fungerade det. Även om det blev några avsvalkande dopp i havet.

Jan på sup:en

Lite smolk i paradiset har det ändå varit. Igår, fredag, la både generator och watermaker av – igen. Dssutom had3 vi glömt en kran på i badrummet så vi lyckades tömma en av tankarna i båten.Så nu har vi ransonering av vattnet. Vi får två liter var att dricka per dag och saltvatten används till både disk, matlagning, hygien och allt möjligt annat – utom att dricka. Förhoppningsvis får vi igång watermakern igen. Niklas och Victor har jobbat med watermakern stora delar av dagen. Annars har vi i alla fall vatten så vi klarar oss i många dagar framöver. Det är inte bara på tv-programmet ”Över Atlanten ” som detta händer… Men vi är vid gott mod och njuter av tillvaron.

Dricksvattnet hälls upp i var din tvålitersflaska

Efter en härlig dag blev det dags för middag. För första gången på öppet hav hade vi möjlighet att grilla i båten. Och det gjorde vi. Mums vad gott det var med grillad tonfisk med smör- och gräddsås med massa vitlök. Även om det inte var självfångad fisk denna middag så njöt vi av maten i den vackra skymningen.

Innan vi kom in i stiljebältet hann vi med att komma över halva sträckan från Kap Verde till Grenada. Det var i torsdags kväll och vi firade – självklart – med en flaska Cava. Inköpt just för att fira halva sträckan. Känns som en viktig milstolpe på seglingen. När vi passerar tre fjärdedelar vet vi inte. Eftersom vi knappt gör någon fart nu utan bara driver runt så kan det ta några dagar. Förhoppningsvis kommer vinden tillbaka söndag så att vi kan nå Grenada nästa helg eller strax efter.

Den svaga gula linjen är vår kurs under stiltjen – den rosa hur vi borde ha gått

ONu sitter jag på kvällsvakt ensam i sittbrunnen i mörkret. Tycker verkligen om den här tiden då himlen övergår från blå till färgsprakande i röda, brandgula, lila och rosa toner och sedan till sist till kolsvart. Strax därefter börjar den ena stjärnan efter den andra synas och slutligen glittrar himlen av miljontals och åter miljontals stjärnor. När månen kommer upp glittrar även havet i månens sken. Magiskt! Det enda som hörs är porlandet när Vilja rör sig genom vattnet och lite prassel från seglen som slår lite i den svaga vinden. Det är så sagolikt rofyllt och underbart.

Imorgon väntar en ny dag. Undrar vad den kommer med

Sargasso sjögräs, squalls och kladdkaka

I söndags började Atlanten bli helt full av Sargasso sjögräs. Det har varit en del ända sedan vi lämnade Las Palmas men igår kom det tidvis i stora fält. Fiskespöt reagerade en massa gånger att vi fått napp…men det var sjögräs varje gång (utom en, där tog den stora fisken hela draget o simmade iväg, tyvärr)

I det öppna havet fungerar denna tång som plantskola, avelsplats och en fristad för havslivet som havsfåglar, räkor, valar och ca 120 fiskarter men för oss sätter den sig på roder o sänker farten och på fiskespön så vi inte får napp

Ett fält av Sargasso sjögräs i den blå Atlanten

Jag har googlat på recept med just Sargassum seaweed och det finns en massa! Nyfikenheten är stor så kanske det blir lite experiment i köket någon dag 😉

Men i måndags började vi bli riktiga storfiskare! Trots Sargasso sjögräs. Då fick vi 2 Mahi Mahi och en Amberjack. Plus att en uppskattningsvis ca 60 kilo tung svärdfisk bet men sedan slet med sig draget och försvann efter en kortare tid. Nu kan vi äta fisk till lunch och middag i flera dagar och om vi kommer in i stiltjebältet kan vi både röka o grilla. Ser fram emot

På nätterna har det varit en del squalls en bit från oss. De som suttit på vakt då upplevde lite förändringar i vinden och några droppar regn föll på båten. Men squallsen, som kan jämföras med vind o regn i en åskskur förutom åskan, höll sig en bit bortanför oss.

En radarbild. Den vita pricken i mitten är vi med vår kurs. Det vita fältet till vänster är squallsen

I tisdags, såg vi för första gången på flera dagar en annan båt på AIS:en. Det är en av båtarna från Viking Explorer. Men efter natten har den försvunnit igen. Havet är stort och vi gör olika vägval. Det är en sådan märklig känsla att tänka att vi sitter här i en liten båt mitt ute på Atlanten med många tusen meters djup under oss. Vart vi än tittar är det enda vi ser runt omkring oss himmel och det stora blå och otroligt rena havet. Färgen är sååå blå. Det är meditativt att sitta tyst och bara se ut på oändligheten.

Jan satsar för fullt på sina praktiska väskor för förvaring

Hela besättningen är aktiva med olika göromål

Jag har kommit igång att baka nu också! Kladdkaka igår och bröd idag. Vilken lyx med hembakat och så gott det var! Jag bakade i en Omniaugn. En slags ugn som man placerar ovanpå gasspisen o det funkar jättebra

Idag har vi satt upp Gennakern! Det är ett sådant makalöst vackert segel. Dessutom ökade farten väldigt mycket. I morse misstänkte vi att stiljebältet hunnit ifatt oss men med mer sydlig kurs och gennacker seglar vi i upp mot sju knop. Härligt!

Någon gång under dygnet kommer vi troligen passera halva seglade sträckan från Kap Verde. Det kommer firas med Cava!

Mitt ute på Atlanten

Nu har vi varit ute på havet i fem dygn och befinner oss mitt ute på Atlanten mellan Afrika o Karibien. Igår firade vi också att vi seglat 1/4 av sträckan från Kap Verde! En milstolpe som firades med ett glas Rom/Gammeldansk.

Dagarna och nätterna rullar på och det blir en vardag även här, i sakta lunk. Lite sysslor som att sy och klippa ner skräp så att det tar mindre plats utförs. Vinden har vi rakt akterifrån så vi har 2 försegel hissade åt varsitt håll. Ser riktigt vackert ut. Och det är riktigt behaglig segling där vi skjutsas framåt utan att luta och vågorna är så små så båten är relativt stilla utan att gunga allt för mycket.

Sömnad av väskor och nedklippning av skräp till behållare är 2 vardagssysslor

För två dagar sedan ändrade vi kursen lite mer söderut för att förhoppningsvis undvika ett stiljebälte som närmar sig. Längre söderut betyder också att det har blivit varmare. Gissar på runt 30 grader på dagarna och vattnet har gått upp till 27 grader. Underbart! Kommer vi däremot in i stiltjebältet så kan vi bada! Skulle vara så häftigt att bada mitt ute på Atlanten med fyra till fem tusen meters djup och minst 10 dagars segling åt varsitt håll till närmsta land.

Igår flyttade vi tillbaka klockan 1 timma. Vi seglar ju västerut och solen började gå ner senare och senare. Nu är vi på GMT -2. Tror inte något land har den tiden, men den passar oss 🙂

Vi har fått en del fisk också! Häromdagen fick vi ombord två Mahi Mahi men vi släppte i en som var för liten. En annan släppte innan vi fick upp den. Igår fick vi upp två stycken igen 🐟🐟. En lagom stor som blev middag igår. Sååå gott! Den andra var säkert på runt 6 kilo. Oj, vad den kämpade för att inte bli fångad. När den nästan var framme gick fiskespöt av och vi höll på att förlora den. Men..den hade trasslat in sig i vårt andra fiskesnöre så vi lyckades få upp den ändå. De är så vackra i färgen och har ett väldigt karakteristiskt utseende.

Denna Mahi Mahi kämpade länge o starkt för att slippa komma ombord

Lite trubbel med båten har vi haft och har. Eller inte med båten utan med utrustningen. Vår watermaker krånglar och nu krånglar även generatorn. Det visade sig att något hade bränt sönder på watermakern. Den delen är bytt men det är fortfarande ljud som inte låter så bra. Den funkar tidvis i alla fall men vi får snåla mer med vattnet för säkerhets skull. Fast egentligen, vi kan ju inte räkna med att få duscha i sötvatten var och varannan dag ute på Atlanten. Det viktigaste är att ha vatten att dricka och till matlagning och det har vi oavsett.

För två dagar sedan fick vi underhållning på vår ”tv-apparat” och ”radio”. En båt från Viking Explorer som var nära oss hamnade mitt emellan två Kanadensiska militärbåtar som skulle börja en skjutövning. Vi såg på plottern hur nära varandra de låg och hörde kommunikationen på VHF-radion. Det blev verkligen dagens underhållning 😆

S/Y Embla mitt emellan två Kanadensiska krigsskepp

Nu har vi vaknat upp till en ny solig dag med skön och behaglig segling. Undrar om det händer något spännande idag?

Atlanten!

Nu är vi på väg! Klockan 12.10 i tisdags lämnade vi bryggan i Mindelo! Konstigt nog har det inte känts något speciellt i kroppen. Största nervositeten har varit själva avfärden i den blåsiga o ryckiga hamnen, men det gick jättebra. Så nu ser vi inte land på minst 2 veckor.Overklig känsla! Vi har satt oss i en liten båt och skall segla över ett av de stora världshaven.

Besättningen på S/Y Embla hjälper oss iväg o vinkar av oss. De lämnade strax efter oss

Seglingen var väldigt behaglig de första timmarna. Vilja skjutsades fram i 6-8 knop på bara genuan av vinden från NO och vi gungade skönt. Nästan så man somnade. Tänk om det kunde vara så här i hela 2 veckor, sa vi.

Men…den glädjen byttes mot något helt annat. Vinden började snurra från alla håll och kanter, vågorna kom också från alla håll och krockade med varandra. Vi hade en fruktansvärt jobbig eftermiddag, kväll o natt framför oss. Farten var ofta så låg så vi snarare gled bakåt eller i sidled än seglade framåt. Alla båtar i fältet rapporterade samma sak över VHF-radion.

Det gick i princip inte att förflytta sig i båten. Maten fick bli en sallad, för att laga mat var totalt omöjligt. Jag satt på durken (golvet) i sittbrunnen och hackade grönsaker för det var enda stället jag slapp att hålla i mig.

Nu på morgonen dag 2 är vi inte längre i en vindskugga bakom Kap Verde utan nordostpassaden skjutsar oss åter framåt i en behaglig fart utan så stora vågor. Solen tittar också fram så det känns som att vi har en härlig dag framför oss

Den utsikt vi kommer ha i 2 veckor…Minst…

Vi är inne på dag 3 och håller bra fart, fortfarande med bara genuan uppe. Ingen fiskelycka ännu tyvär

Havet är ganska rufft med vågor på uppemot 3-4 meter så matlagningen är fortfarande ganska svår. Men igår blev det, trots det, 2 lagade måltider.

Tiden rullar på, vi sover o vilar en del på dagarna. Sitter o pratar o spejar efter valar. Enda havsdjuren vi sett är de åtskilliga flygfiskar som strandat uppe på däck o måste plockas bort varje dag

Helt otroligt att jag kan sitta här långt ute till havs o skriva! Men det är långsamt o absolut inte tillförlitligt så detta blir ett kort inlägg. Jan o hela besättningen hälsar att vi har det bra ⛵️⛵️⛵️

Mindelo, Kap Verde

Tiden går sååå fort! Vi kom hit till Mindelo på Sao Vicente, ön näst längst västerut på Kap Verde i torsdags efter lunch. Det var riktigt blåsigt innan ankomst och när vi kom ”bakom en udde” strax innan hamnen trodde vi att det skulle lugna sig…men…vi tog verkligen fel, där drog det i bortemot 35 knop från bergen (16-17 sekundmeter) o från olika håll dessutom. Tilläggningen blev nog inte den vackraste men vi kom på plats i alla fall

Vi fick hjälp in till Viking-bryggan och ligger någorlunda bra här…det är iaf en brygga. Det rycker o sliter något fruktansvärt, knapar från bryggan har rykt, nästan alla ”dämpare” på rep har gått av (3 för oss) o natt till igår rök även en akterförtöjning. Vi går på bryggan som om vi är kraftigt berusade, vi vinglar fram och tillbaka ftån ena sidan till den andra. Kort sagt så är detta ett riktigt blåshål. Men ett charmigt blåshål.

Det är oavsett jättekul att ha kommit hit. Första gången för mig på Kap Verde. Vi har promenerat runt i stan, varit på fiskmarknad och grönsaksmarknad, pratat med lokalbefolkning, varit o hört på livemusik och bara strosat runt. Härligt att känna att vi verkligen är ute o reser. Detta är sååå annorlunda från Europa. Cuba har vi alla tänkt några gånger…utan att någon av oss faktiskt varit där ännu

Älskar alla färgglada väggar o målningar på fasader. En del hus är riktigt slitna medan andra hålls i bra skick. Befolkningen verkar inte ha så gott om pengar men de verkar klara sig. Det känns dyrt i supermarkets o på marknaderna…men, kanske får jag ett turistpris. Svårt att pruta utan några som helst kunskaper i det portugis-creolska språket.

Förutom strosande så har det varit mycket jobb med båten. Kommer nog fortgå hela tiden…Köket fungerade ju inte alls på överfarten hit då glas, kryddor, skålar, konservburkar o you name it flög ut så fort en kökslucka öppnades. Nu har vi sträckt och fäst elastiska snören med olika fästen. Hoppas det funkar. Har sagt att jag vägrar laga mat under samma förhållanden igen…..tror det togs på alvar…En massa annat jobb är också gjort med t ex watermakern, Glomex, fönster mm mm. O nu simmar en dykare under båten o rensar o fixar

I lördags anordnade en båtgranne en tjejdag på ett hotell här aldeles nära. Vi var 12 tjejer från olika båtar som njöt av lugnet, solen och en god lunch med en massa prat o skratt. Kul att släppa allt från båten ett tag o bara njuta, vi tjejer. Tror killarna blev lite avundsjuka samtidigt som de unnade oss denna eftermiddag

Några timmar senare, samma kväll, var det välkomstfest för Viking Explorer på Floating bar här I Marinan. En massa spännande snacks och plockmat stod framme, livemusik, caiprinha i mängder o en biljett till en gindrink på mörk gin serverades. Det var otroligt roligt och avslappnat. Alla bjöd på sig själva, dansade o hade kul 😊Vissa la sig redan runt 21 o andra höll igång till runt 03…

Dagen efter var nog ett par i besättningen ganska trötta o arbetslusten var inte på topp. Men ett minne blev det ☺️Förutom att ingen minns var de faktiskt var någonstans….

Igår och idag har inköp gjorts…grönsaker, ägg, frukt, nudlar, fisk mm mm. Känner mig delvis lurad på priset av en del medan andra känns helt ok. Dyrt för att faktiskt vara i ett relativt fattigt land måste jag ändå säga.

Den största känslan här är att vi lämnat Europa o har kommit till en helt annan kultur. Något jag verkligen älskar! På Kanarieöarna var allt så organiserat o välordnat medan det här är mer manjana o enkelt. Det är många barn som går runt på gatan o vill hjälpa till för lite småpengar. Men jag har fått till mig att ingen här är utan mat i alla fall

Förutom oss långseglare så är det kryssningsfartyg inne någon gång ibland. Detta är ju ingen turistig ö med charterresor, en massa hotell o välanpassat för de turister som önskar mer bekvämlighet. Snarare en levande by där befolkningen lever sina liv oavsett turister eller ej. Visst…självklart finns det de som lever på att hjälpa o serva oss långseglar. Plus de som säljer taxiresor o diverse lokalt producerade souvenirer till, framförallt, kryssningsgästerna….svårt att få plats ned souvenirer i en segelbåt

Solnedgång bakom berget med hamnen i förgrunden

Vi hade stora planer på en rundresa på ön med antingen taxi eller lokalbuss. Men tyvärr har tiden runnit iväg så det finns inte tid. Lite har vi i alla fall sett

Imorgon är den STORA avfarten…vi skall verkligen korsa Atlanten. Känns overkligt

På väg mot Mindelo på Sao Vicente

Dag 2 var en riktigt behaglig seglingsdag. Lite mer vågor o lite mer vind än första dagen. Vilket också gav bättre fart. Vi seglade nog runt 6-7 knop och det var en härlig segling. Natten till dag tre var också lugn utan några som helst missöden eller behov av justeringar av segelsättning. Redan på dag två hade vi satt upp en spirbom till focken som annars slog ganska mycket eftersom vi har vinden nästan rakt akterifrån.

Dag tre har vågorna byggt upp sig mer, vilket var väntat. Vi surfar fram ibland i upp mot 12 knop när vågen ger oss en skjuts. De högsta vågorna uppskattar vi till runt 3-4 meter – men det är bara vår uppskattning. Vi har fått ögonkontakt med en båt framför oss som vi seglar ifatt – en 40 fots katamaran. Det är ingen tävling…. men det är alltid kul att segla ifatt en båt 😊

Största utmaningen ombord är annars att laga mat när båten lutar och gungar konstant. Det är kämpigt att ta ut kryddor mm ur ett skåp samtidigt som man skall hålla händer på matvaror, byttor, knivar, kastruller mm mm….Kryddburkar, glas och allt möjligt annat rasar ut o hamnar på durken, bänkar och i diskhon med ett fasligt skramlade. Dessutom kastas man runt i båten om vi inte håller i oss eller sitter ner

Vilken Lycka!!!! Vi blev plötsligt omringade av hundratals delfiner som hoppade o lekte högt högt över vågorna och runt Vilja. Har aldrig varit med om något sådant skådespel! Det var så många så man nästan inte såg vatten mellan dem stundtals. O framför båten hoppade de över stora vågdalar! Vi tror att det var Atlantic Spotted Dolphin.

Vi såg tiotals delfiner göra sådana här, och ännu längre, hopp

Dag 4 är vinden o havet lite ruffare. Båten har handstyrts stora delar av dagen då autopiloten inte riktigt hinner med i de yva vågorna.

Vi passerar halva vägen till Kap Verde och det firas med ett litet glas rom

Ut på eftermiddagen blåser det upp mot 28 knop (ca 14 sekundmeter) i byarna och vi tangerade en hittills högsta fart på 11.8 knop i en surfvåg. Vågorna uppskattar vi till tidvis över 4 meter, kanske 5. Vi seglar med ett rev på storseglet och rullgenuan har bara en liten trekant utrullad – inte större än endast som några badlakan.

Klockan är 19.45 nu dag fyra.

Det är helt svart, solen har gått ner för några timmar sedan och månen har inte tittat upp bakom horisonten ännu. Vågorna går fortfarande ganska höga men man hör endast bruset från dem och knakandet i båten. Det är en frihetskänsla att sitta här ensam i sitter bara hav och mörker runt mig.

Middagen är avklarad och nu börjar nattpassen. Ca 3 timmar pr person från 19 på kvällen till 09 nästa morgon. En går två pass och ett av nattpassen är lite kortare, två timmar. Detta har funkat de föregående tre nätter vi haft så vi fortsätter så, så länge vi alla är nöjda. Dagtid har vi inget fast vaktschema utan den som behöver sömn kan gå och vila så länge minst en är kvar och har ansvaret. Idag, då vi handstyrt, har ingen suttit lång tid vid ratten då det är tungt i de höga vågorna

Apropå månen så har vi fascinerats av den. Det är en stor rund fullmåne som skiftar i färg från ett lysande brandgult klot via guldklot till mer vitt. Ifredags kväll var månen långt uppe redan före 17 på eftermiddagen, dagen efter steg ett brandgult glödande klot upp från horisonten ungefär samtidigt som solen gick ner ca 18 och tredje kvällen steg det brandgula otroliga klotet upp strax efter 20

Dag 5. Äntligen fick vi napp😆🤣😅

Hurra!!! Vi har fått napp!! En jättevacker Guldmakrill. Som vi har väntat o längtat! De är så vackra i färgen o otroligt platta i huvudet. Idag rullar det för mycket för att steka men imorgon blir det Mahi Mahi till middag. Åh vad gott det skall bli!

Vi har fått foton o video på what’s up från avresan som ni kan se här nedan.

Här lämnar vi Las Palmas fredag 6 januari

Nu är det förmiddag, dag 6. Natten har gått bra och 2 båtar från Viking Explorer har kommit iland på Kap Verde. Vi räknar med att vara framme runt lunch imorgon, om vinden håller i sig.

Nu är äventyret på riktigt!

Oj! Nu är vi äntligen på väg!…klockan 09.40 idag fredag 6:e januari lämnade vi bryggan i Las Palmas. Det är inte längre något vi bara har framför oss, utan på riktigt…vi är faktiskt på väg… Känns overkligt….men samtidigt naturligt. En jättehäftig känsla! Efter månader ( o för Jan åtskilliga år) av drömmar, planering, förberedelser o fix o trix så lämnade Vilja Europa ut på ett äventyr som vi inte har någon aning om vart och när det slutar…

Just nu sitter vi o skumpar i svagare vindar. Båten går i ca 3 knop. Vi satte segel nästan direkt så även om vi startade som tredje båt så hamnar vi nog lite efter. Men det är ju ingen tävling 😊

Vidfilm när vi lämnar hamnområdet

Senaste veckan, o framför allt igår, har varit extremt hektiskt. Det går inte att beskriva det kaos som rått på båten. För 24 timmar sedan hade jag trott att det hade varit omöjligt att sticka iväg. Fanns inte en chans. Båten kändes fullkomligt kaotisk och det kändes som att en Atlant-segling kanske, kanske skulle kunna ske om ett år…eller två

Saker fanns precis överallt. Att röra sig inne i båten, på däck o i sittbrunnen var i princip omöjligt. Mitt i allt detta dök vår fjärde medlem i besättningen upp. Niklas Helgesson. Han landade i princip i sista minuten för att lämna sitt pass för utklarering ut från Gran Canaria och Spanien. Jan, som kapten, fick gå med pass och crewlist till hamnkontoret där vi fick vår stämpel att vi är klara att lämna o segla vidare till nästa hamn

I onsdags var vi på den nautiska klubben i Las Palmas för ”Skippers meeting”. Då fick vi information om hamnen på Kap Verde och hamnen på Grenada. O viktigast av allt, vi tittade på kommande ca 10 dagars väder- och vindprognos till Kap Verde. Vi kommer få 1-2 dygns hårdare väder med starkare vindar o högre vågor. Men, vi är alla så taggade så det hindrade oss inte. O det ser avsett lugnare ut än den vind vi hade från Portugal o hit i november.

Efter mötet samlades vi, ett stort gäng, inklusive all ny o framförallt ung besättning som anlänt de senaste dagarna. Det blev en jättetrevlig kväll

Vår besättning är komplett nu i alla fall. Niklas kom, som sagt, igår och på nyårsafton kom Victor, Jans son hit. Han skall följa med över Atlanten o vara kvar ca 1 månad i Karibien. Där möter även hans sambo, Linda upp. Apropå nyårsafton så hade vi en jättetrevlig kväll söderut i Maspalomas där Jans syster med 2 barn bodde. Det blev först tapas hos vänner till Karin, Jans syster, och senare på kvällen god middag nere vid havet på en restaurang.