Äntligen lämnar vi hamnen! Lite spända för att se om allting fungerar o inget vatten läcker in. Vi styr, i rak motvind, mot den omåttligt populära viken Muscet Cove. I högsäsong ligger nog hundratals båtar ankrade här. Det finns flera resorter, barer, sopsortering och t o m diesel o vatten att köpa. Inte undra på att många fastnar här i stället för att betala dyrt inne i en hamn. Vinden skall vara svag och vi känner oss nöjda. Det blir en lagom sträcka för att testa båten. Men, efter 2 timmar blåser det upp. Vi får 12 – 15 m/s rakt emot oss och dessutom stark ström. Känns som om vi inte rör oss framåt alls. Jan gasar på och ett fruktansvärt ljud låter någonstans – propeller eller motor. Vi tittar på varandra och tänker samtidigt att vi nog inte skall gå till den yttre stora viken utan söka oss till den inre som ligger i våglä. Blåser gör det även där för det är ingen ö som skyddar utan endast korallrev och en låg strand. Det känns underbart att ankra upp efter ca 1 månad i hamn o mest uppe på land. Vi njuter av att vara ute men hoppas vinden lagt sig till imorgon så vi kan fortsätta till Muscet Cove o stanna där några nätter
Finally we leave the harbor! A little nervous to see if everything works and no water leaks in. We steer, in a straight headwind, towards the extremely popular bay Muscet Cove. In high season, there are probably hundreds of boats anchored here. There are several resorts, bars, garbage sorting and even diesel and water to buy. No wonder many people get stuck here instead of paying dearly inside a harbor. The wind should be weak and we feel satisfied. It will be a reasonable distance to test the boat. But, after 2 hours it blows up. We get 12 – 15 m/s straight at us and also a strong current. It feels like we are not moving forward at all. Jan accelerates and a terrible sound is heard somewhere – propeller or engine. We look at each other and at the same time think that we should probably not go to the outer large bay but look for the inner one that is leeward. The wind does it there too because there is no island to protect us but only a coral reef and a low beach. It feels wonderful to anchor after about 1 month in port and mostly on land. We are enjoying being out but hope the wind dies down tomorrow so we can continue to Muscet Cove and stay there for a few nights
Natten är lugn och så är morgonen. Vi lättar ankar och går runt den ca 1,5 timmar långa vägen runt ön Malolo Lailai. Vi brukar använda en app som heter Navionics och den har stämt oerhört bra. Men, här gör den inte det alls. Jan står framme i fören och dirigerar medan jag styr. Vi har intercom vilket gör det väldigt lätt. Viken, som normalt har hundratals båtar i högsäsong är nästan tom. Ca sex ankrade båtar plus fyra på bojar.
The night is calm and so is the morning. We drop anchor and go around the approximately 1.5 hour long route around the island of Malolo Lailai. We usually use an app called Navionics and it has been extremely accurate. But, here it doesn’t do that at all. Jan stands in front in the bow and directs while I steer. We have intercom which makes it very easy. The bay, which normally has hundreds of boats in high season, is almost empty. About six anchored boats plus four on buoys.
Jollen släpps i vattnet och vi åker för att utforska lite. Självklart hamnar vi på en bar med yachties. Jan har stor lust att ta kontakt medan jag inte har riktigt samma behov.
The dinghy is released into the water and we go to explore a bit. Of course we end up at a bar with yachties. Jan has a great desire to make contact while I don’t quite have the same need.
Här stannar vi ett par nätter innan vi vill ta oss vidare. Vi läser om en vik där hajarna kommer och möter båtar när de hör propellerljudet, de är vana vid att bli matade av seglare. Dit styr vi i hopp om att få se hajar, men det blåser rakt in i viken så det är omöjligt att ankra. I stället åker vi till en väl skyddad vik på ön Waya Här är bergen dramatiska och naturen slående grön. Molnen lägger sig tunga över bergtopparna och inne på stranden har de tänt en eld så röken stiger mot skyn. Vi får känslan av Marquesas-öarna i Franska Polynesien. Det är redan eftermiddag så vi tänker att vi åker in till byn imorgon i stället.
We stay here for a couple of nights before we want to move on. We read about a bay where sharks come and meet boats when they hear the sound of the propeller, they are used to being fed by sailors. We head there in the hope of seeing sharks, but the wind blows straight into the bay so it is impossible to anchor. Instead we go to a well-protected bay on the island of Waya. Here the mountains are dramatic and the nature strikingly green. The clouds lie heavy over the mountain peaks and on the beach they have lit a fire so the smoke rises towards the sky. We get the feeling of the Marquesas Islands in French Polynesia. It is already afternoon so we think we will go into the village tomorrow instead.
Ny dag och vi hade tänkt åka in men det skall blåsa upp så vi får ta oss tillbaka till Vuda marina där vi har plats. Detta är ju risken vi får leva med hela tiden nu när vi är i Fiji under cyklonsäsong. Vi måste hålla oss, absolut som längst, ett dygn från marinan.
New day and we had planned to go in but it is going to get windy so we have to go back to Vuda marina where we have space. This is the risk we have to live with all the time now that we are in Fiji during cyclone season. We have to stay, absolutely at the longest, a day away from the marina.
Marinan har två bassänger och så länge det inte är cyklonvarning ligger vi i den yttre bassängen. Där är det några fler båtar med andra seglare, som vi, som vill ut och segla med jämna mellanrum. Ett par andra stannar i hamn hela tiden. Vi ropar upp marinan på vhf när vi är utanför och får sedan hjälp att lägga till. Här backar vi in till bryggan och de främre förtöjningslinorna knyts fast i bojar en bit ut från båten. Omöjligt för oss att klara själva men de är väldigt hjälpsamma här. Personalen har t o m lärt sig våra namn och hälsar ”Bula bula”, vilket betyder hej hej på svenska så fort vi möts.
The marina has two basins and as long as there is no cyclone warning we stay in the outer basin. There are a few more boats there with other sailors, like us, who want to go out and sail at regular intervals. A couple of others stay in port all the time. We call out to the marina on VHF when we are outside and then get help to dock. Here we back into the jetty and the front mooring lines are tied to buoys a bit out from the boat. Impossible for us to manage on our own but they are very helpful here. The staff has even learned our names and greet us ”Bula bula”, which means hello hello in Swedish as soon as we meet.
Efter några dagar i hamn vill vi ge oss ut igen. Nu har vi lärt känna Allan och Yanina på båten ”Screensaver” som gör som oss och vi lämnar samtidigt med målet Mana Island. Här finns en resort dit seglare är välkomna. Det är redan eftermiddag och vi träffar Yanina och Allan för en sundowner på Vilja. Nästa morgon och vi vill in till resorten. Där får vi besked om att den är srängd för utomstående gäster då en stor grupp unga australiensare har hyrt hela resorten. Synd för det hade varit skönt med extra lyx på en resort och en stor pool.
After a few days in port we want to go out again. Now we have gotten to know Allan and Yanina on the boat ”Screensaver” who are doing the same as us and we leave at the same time with the goal of Mana Island. There is a resort here where sailors are welcome. It is already afternoon and we meet Yanina and Allan for a sundowner on Vilja. The next morning and we want to go to the resort. There we are told that it is closed to outside guests as a large group of young Australians have rented the entire resort. Too bad because it would have been nice to have extra luxury at a resort and a large pool.
Nästa morgon åker Jan och Yanina på en utflykt för att snorkla bland stora hajar. De kommer tillbaka mycket nöjda efter ett par timmar. Tyvärr finns inga foton på hajarna. Vi har bestämt oss för att ta oss till ön Yanuya. Här hoppas vi få komma på en Sevu Sevu, en kavaceremoni. Det är en kulturell tradition på Fiji att vi tar med oss kava, som är en slags torkad rot, som gåva till byhövdingen för att be om tillåtelse att komma till byn. De tillbereder den sedan och den dricks tillsammans med oss och vi hälsas välkomna.
The next morning, Jan and Yanina go on an excursion to snorkel among large sharks. They return very satisfied after a couple of hours. Unfortunately, there are no photos of the sharks. We have decided to go to the island of Yanuya. Here we hope to attend a Sevu Sevu, a kava ceremony. It is a cultural tradition in Fiji that we bring kava, which is a kind of dried root, as a gift to the village chief to ask for permission to come to the village. They then prepare it and drink it with us and we are welcomed.
Yanina följer med oss i vår jolle in till stranden. Där möts vi av en massa barn som hjälper oss in, drar upp jollen på land och fäster den. Vi får tyvärr reda på att byhövdingen inte är där och en viss förvirring uppstår. En kvinna kommer och möter oss och ber barnen ta oss till byhövdingens yngre bror. Vi går igenom den charmiga lilla byn med små hus och utekök tills vi kommer till andra sidan byn. Där sitter tre män varav en är den vi söker. Han tar tacksamt emot vår gåva – kavan och de messar och klappar fram en slags sång till kavan. Vi förväntar oss sedan att den skall tillberedas men tyvärr gör de inte det så det blir inget drickande av kava för oss. Vi går sedan tillbaka till jollen och åker ut till båten igen.
Yanina accompanies us in our dinghy to the beach. There we are met by a lot of children who help us in, pull the dinghy up onto land and tie it up. Unfortunately, we find out that the village chief is not there and some confusion arises. A woman comes to meet us and asks the children to take us to the village chief’s younger brother. We walk through the charming little village with small houses and outdoor kitchens until we reach the other side of the village. There are three men sitting there, one of whom is the one we are looking for. He gratefully accepts our gift – the kava and they chant and clap a kind of song for the kava. We then expect it to be prepared but unfortunately they don’t, so there will be no drinking of kava for us. We then go back to the dinghy and go out to the boat again.
Det finns två mindre öar här och en av dem, den obebodda ön Monuriki, är ön där Tom Hanks var strandsatt i den ikoniska filmen Castaway, från år 2000. Vi tar jollen till den andra ön först men när vi skall gå iland sköljer en våg över jollen så allt, inklusive telefoner, blir genomvått. För att rädda telefonen från salt och vatten får vi därför ta oss tillbaka till båten i stället för att vandra runt på stranden på Monuriki och insupa scenerna från filminspelningen. Men först tar vi en promenad på ön vi kommit till.
There are two smaller islands here and one of them, the uninhabited island of Monuriki, is the island where Tom Hanks was stranded in the iconic film Castaway, from 2000. We take the dinghy to the second island first but when we are about to go ashore a wave washes over the dinghy so everything, including phones, gets soaked. To save the phone from salt and water we therefore have to get back to the boat instead of walking around the beach on Monuriki and soaking up the scenes from the filming. But first we take a walk on the island we have arrived at.
Vår plan är att fortsätta besöka öar men det kommer en cyklon-varning. Fiji ligger i banan för cyklonen som bygger upp sig runt Salomonöarna i väster så vi måste skyndsamt ta oss tillbaka till Vuda marina och förbereda oss och båten.
Our plan is to continue visiting islands but a cyclone warning comes in. Fiji is in the path of the cyclone that is building up around the Solomon Islands to the west so we have to urgently get back to Vuda marina and prepare ourselves and the boat.
Levermittliv 