utepåatlanten – Levermittliv

Snart framme!

Idag är havet vilt och vågorna växer sig stora och höga akter om oss. De brusar högt och ibland känns det som att de skall skölja över oss, men Vilja styr undan på bästa möjliga sätt. Tänk att en liten segelbåt klarar av att parera så bra och att vi känner oss så trygga och säkra ombord även om vi bara är en liten prick i det stora, och idag, mörka havet. Vi får bra skjuts framåt när vi surfar på vågorna i upp mot 9 – 10 knop. Medelhastigheten ligger på knappt 6,5 knop nu. Härlig känsla! Dessutom kommer vi snabbare fram mot målet. Grenada.

Hur underbart det än är att vara här ute till havs och hur mycket vi än har njutit av att vara i nuet på den stora oceanen så har blicken och tankarna nu sakta börjat riktats framåt. Mot land o mot destinationen. Vi är söder om Barbados nu och har nått Karibien. Wow vilken känsla och vilket minne för livet!

Film framåt så höjden på vågorna syns inte

I högtalarna spelas steelband och reggae för fullt. Känslan av att vara här, på andra sidan Atlanten, börjar verkligen infinna sig. Inom ett dygn lägger vi till. Då väntar rompunch och glädjetjut. We made it!

Med oss, i frysen, har vi flera Mahi Mahi och en Barracuda som vi fångat igår och idag. Kan aldrig bli för mycket fisk. Nu har vi till flera Middagar både i filéer och som bra bitar att grilla. Längtar efter att laga mat på en båt som ligger stilla och inte kränger, gungar och kastar sig hit och dit. Middag idag blev vitlöksstekt Mahi Mahi

Det kommer kännas så konstigt att sätta fötterna i skor och kliva upp på land efter nästan tre veckor barfota till havs. Med våra sjöben kommer vi troligen inte kunna gå rakt på flera dagar. Jag minns att jag höll mig stenhårt i väggarna inne i duschen när vi precis kommit iland i Las Palmas efter sex dygn till sjöss från Portugal. Undrar då hur det kommer bli nu? Kanske blir vi sjösjuka på land?

Denna dagen, liksom alla andra, rullar på i sakta mak. Vi umgås, vi njuter, vi äter, vi fiskar, vi vilar o vi håller på med lite hushållssysslor…precis som alla andra härliga dagar

Niklas är djupt försjunken i navigationen

Man har det inte roligare än vad man gör det till

Victor vilar i sittbrunnen. Sjön gör en trött

Men…den är ändå lite annorlunda. Vi vittrar land och om 24 timmar är vi troligen framme. Ikväll väntar vårt sista nattpass för den här överfarten och imorgon kommer vi se land för första gången på nästan tre veckor. Magiskt!

Himmel och hav

Nu har vi äntligen fått upp farten ordentligt på båten. Nordostpassaden blåser med 5 -7 sekundmeter så vi surfar åter på vågorna med gennackern uppe dagtid. Det är en väldigt behaglig segling utan att båten kränger och inga obehagliga vågor som gör att båten rullar runt.

Vi börjar närma oss 400 sjömil kvar till Grenada, åtminstone kommer vi passera det under dagen (torsdag). Vi seglar minst 150 – 165 sjömil om dagen i denna farten. Wow! Härligt! Fortsätter vi i denna farten kan vi nå Grenada på söndag. Vilket vi hoppas men knappt vågar tro.

Igår eftermiddag, onsdag, passerade vi vår sista milstolpe, tre fjärdedelar av resan. Det blev självklart en skål i rom/gammeldansk. Nu är nästa milstolpe att se land. Grenada är en hög ö så vid klart väder dagtid borde vi kunna se land relativt tidigt. Om vi nu inte ser Barbados innan dess. Det beror på hur nära vi passerar.

Nu börjar tankarna på att komma fram dyka upp. Vi har levt så mycket i nuet så att målet, Grenada, har legat långt borta i periferin. Samtidigt så är ju själva resan också målet och meningen med seglingen. Vi har fortfarande flera dagar kvar här ute med nyanser av himmel och hav som vår ständiga följeslagare

Efter snart tre veckor till havs förundras vi fortfarande av havets och himmelens alla nyanser och skiftningar. Havet går från vilt till stiltje, från lysande klarblått till dunkelt gråsvart, från glittrande i mån- och solskenet till djupt och becksvart dygnets mörka timmar

Likaså förändras himmelen från klarblått till mörkgrått, från guldglittrande till kolsvart och från färgsprakande rosalila till otaliga nyanser av grått

Skiftningarna på himmel och hav gör det fascinerade att vila ögonen på. Att vara vaken vid soluppgången och se hur himmelens mörka dunkel övergår i olika skiftningar av gult, orange och guld till att sedan bli blå i olika nyanser Skymningen i sin tur bjuder på en färgsprakande upplevelse av olika brandgula, orangea och röda färger innan den övergår till olika toner av rosa, cerice och lila. För att därefter bli svart. Sedan tänds alla stjärnor. Och månen lyser klar

När man har ynnesten att ha så mycket tid som vi har nu så stannar man upp och njuter av de små sakerna som man ofta inte lägger märke till. Det avskalade i himmel och hav bjuder på ett fantastiskt skådespel med en mångfald variationer. Ingen dag är den andra lik.

Bilderna får tala för sig själva

En vanlig dag på havet

Idag hänger regnet i luften. Det droppar små regndroppar över mig på fördäck och över Vilja. Välbehövda för att spola bort allt saltet. De ljusgrå molnen i olika formationer täcker nästan hela himmelen. Fortfarande syns några små blå fläckar där solen ibland lyckas skina igenom med svaga strålar. Färgskalan idag är snarare gråblå än klarblå. Även havet ser mörkare ut nu då solen inte ger havet den annars så fantastiskt blå kristallklara färgen

Grått hav o grå himmel med glittrande guldfärg

Att sitta på fördäck och följa båtens rörelser med kroppen för att parera rörelserna är meditativt och avslappnande. Det är rogivande att titta på hav o himmel samtidigt som tiden stannar av. Jag blir ett med rörelser, vågor och oändligheten. Världen och det vi ser på nyheter på tv är långt borta. Vi lever i vår egen lilla bubbla och vår egen lilla värld, långt borta från det ”verkliga livet” men otroligt nära oss själva och den verklighet vi lever i. Här och nu. Det är som att komma in i en egen vrå och allt utanför är långt borta…nästan overkligt

Efter regn kommer solsken. Nu skiner solen på oss igen och vi tuffar vidare. För, i stort sett, första gången sedan vi lämnade Kap Verde kör vi med järngenuan (motorn). Det är med blandade känslor som vi startat motorn men vi behöver komma framåt. Vi har hamnat långt bak i fältet av Viking-explorer-båtar och vill helst komma fram till Grenada senast den sjätte februari för då är det welcome-party. Och med tanke på att vår watermaker kanske inte fungerar så kan vi inte stanna ute hur länge som helst….även om livet här är underbart avslappnande.

Solen tittar fram och det glittrar i havet

Sitter och funderar över dagens middag. Vi har ingen färdig meny vi försöker hålla utan dagens måltid blir oftast utifrån de grönsaker som behöver användas eller den fisk vi fångat. Vi har inte fått napp på några dagar men har några auberginer som behöver användas och lök har vi gott om. Så…det lutar åt en moussaka idag. Vegetarisk. Hade smakat gott med tzatziki till, men det har vi tyvärr inte ingredienser för. Vi har trots allt varit ute på havet i två veckor så utbudet av färska grönsaker och mejerivaror börjar krympa. Måltiderna är lite av en höjdpunkt på dagen. Ett positivt avbrott som bryter dagarnas tillvaro av ”att bara vara”.

Det blev moussaka och förberedelserna är i full gång

Ännu en dag är snart till ända och vi välkomnar natten mätta och belåtna

Åter till seglingsvardagen

Lika underbart som det var att bada o njuta i stiltjen, lika underbart är det att åter ha vind i seglen. Vi är ute ur stiltjebältet och har satt kurs rakt mot Grenada. Gennaker på dagen och genua o storsegel på natten. Vi seglar fram i nästan sex knop. Om fem till sju dagar är vi framme! Tänk att vi då har korsat Atlanten i en liten….nåja, liten i de här sammanhangen i alla fall, segelbåt.

Vardagen börjar infinna sig igen, efter några dagars avbrott med drivande utan mål och bad i Atlanten. Inte för att vi sliter ut oss nu heller i och för sig. Det känns att vi kommit långt söderut på jordklotet. Solen skiner, havet är varmt och vi går klädda i bikini, badbyxor eller enbart kallingar och solhatt. I värmen blir inte så mycket gjort men vi har ju inte heller så många måsten att ta oss för. Mat lagas, disk diskas, sittbrunnen städas, det sys lite, någon läser en bok, skräp klipps ner till småbitar, segel trimmas, båten poleras, fiskar fångas, någon njuter i solen medan andra njuter i skuggan under biminin. Tiden rullar fram i sakta mak men det är inte långtråkigt. Hela våra kroppar och själar har gått ner i varv och lämnat stress, tider att passa, jobb och måsten bakom oss. Vilket ynnest att få leva så här!

Disk på akterdäck nu när watermakern inte fungerar

Båten skall bli blänkande fin när Niklas polerar

Våra sopor efter 2 veckor- väl komprimerade

Gennackern skall ner o sedan sätts storsegel och genua upp

Köttbullar o hemlagad pommes mitt ute på havet

Så fort vi får nät sitter alla med telefonerna

Jag sitter åter på min kvällsvakt och njuter. Nu är vindarna såpass varma så det räcker att ha på sig shorts och linne. När vi lämnade Las Palmas var det underställ, tjocktröja och jacka som behövdes på nätterna. Detta är betydligt behagligare. Speciellt med tanke på att det är slutet av Januari. Strumporna är också undanstoppade liksom skor. Vilken frihet att kunna vara barfota dygnet runt! Om några dagar kan vi stoppa ner våra bara fötter i den varma sanden på Grenada för att sedan slänga oss in i det turkosblå havet.

När vi har så mycket tid så lär man sig leva i nuet och njuta av det lilla. En flygfisk som flyger långt o snabbt ovanför vattenytan, glittret i havet från solstrålar eller månsken, gennackern med sina vackra färger, en solmogen banan, värmen av solstrålarna mot huden, en nyfångad Mahi Mahi, porlandet av havet mot skrovet när vi seglar, några timmars sömn mitt på dagen, en stjärna som blinkar, en enkel men god måltid, synen av hav och himmel i oändlighet mm mm. Listan kan göras lång.

Nu är det bara att fortsätta njuta av allt detta fram tills vi anländer Grenada. Dagarna kommer fortsätta rulla på och tiden kommer gå fort. Om några dagar har vi kommit tre fjärdedelar på vår segling. Och då är vi nära. Riktigt nära.

Då var mitt kvällspass över och det är dags för mig att sova. Vi lever efter solens upp- och nedgång här på Vilja. När mörkret faller är det natt och när det ljusnar är det morgon igen. Klockan ställs endast efter vaktschemat på natten. Det blir tidiga kvällar och redan klockan åtta på kvällen har alla gått och lagt sig utom den som sitter på vakt. Ett enkelt liv och ett njutningsfullt liv. Der blir flera sådana dagar framöver.

En aldeles underbar soluppgång på Atlanten

Stilje

Sedan i torsdags har vi legat i stiltjebältet. Havet är nästan helt stilla och blankt. Det enda som bryter detta är att båten vaggar från sida till sida i de små och långa dyningarna. Vinden har kommit några få gånger då vi förflyttat oss lite men mesta tiden har vi legat o guppat utan segel på det stora blå och oändliga havet – Atlanten.

Det är en härlig känsla att båten bara driver runt på havet och vi får en möjlighet att bara vara. I ett med vädrets makter. Utan krav. Det är otroligt rofyllt och meditativt. Och vilken frihet! Ända sedan jag var tonåring och fantiserat om jordenruntsegling har jag drömt om att vara i ett stiltjebälte långt ute på havet och bara vara. Nu är den drömmen uppfylld. Och vilken tur vi har att det blev mitt ute på Atlanten och inte i början eller slutet av överseglingen. Känslan är betydligt häftigare långt här ute

Seglen är nerdragna och vi driver runt på oändligt hav

Stiltje på Atlanten

Idag, lördag, har vi haft en helt fantastisk och stilla dag som vi väl tagit tillvara på. Runt oss i det kristallklara vattnet har det simmat massor med fiskar, bl a flera Mahi Mahi men även några mindre fiskar. Det kändes som att vara mitt i ett akvarie – utan glasväggar emellan. Fiskarna har varit nyfikna på oss och totalt orädda. Ibland har fiskar, ganska stora, lite längre bort hoppat högt upp över vattenytan rakt upp i luften. Många fiskar håller till under båten där de kanske söker skydd eller hoppas på lite påväxt på båten som de kan äta av. När jag var i havet och badade var fiskarna närgångna och ”nafsade” mig på magen så det kittlade.

Mahi Mahi i det kristallklara vattnet aldeles intill båten

Jaaa, äntligen har vi kunnat bada mitt ute på Atlanten med ca 5000 meters djup! Vilken underbart härlig frihetskänsla! Vattnet är över 28 grader varmt och ofattbart rent. Det går inte att med ord beskriva känslan att simma runt i det kristallklara och salta vattnet. Tillsammans med alla nyfikna fiskar. Att ligga i vattnet och se S/Y Vilja guppa runt och samtidigt vara medveten om hur långt det är till land. Magiskt. Det blev flera dopp som svalkade ner våra solvarma kroppar.

En liten prick med femtusen meters djup nedanför

Jan har passat på att sup:a i havet runt båten ett par gånger. Men de små dyningarna gjorde det svårt att hålla balansen. Skam den som ger sig. Tålamodet är det inget fel på och visst fungerade det. Även om det blev några avsvalkande dopp i havet.

Jan på sup:en

Lite smolk i paradiset har det ändå varit. Igår, fredag, la både generator och watermaker av – igen. Dssutom had3 vi glömt en kran på i badrummet så vi lyckades tömma en av tankarna i båten.Så nu har vi ransonering av vattnet. Vi får två liter var att dricka per dag och saltvatten används till både disk, matlagning, hygien och allt möjligt annat – utom att dricka. Förhoppningsvis får vi igång watermakern igen. Niklas och Victor har jobbat med watermakern stora delar av dagen. Annars har vi i alla fall vatten så vi klarar oss i många dagar framöver. Det är inte bara på tv-programmet ”Över Atlanten ” som detta händer… Men vi är vid gott mod och njuter av tillvaron.

Dricksvattnet hälls upp i var din tvålitersflaska

Efter en härlig dag blev det dags för middag. För första gången på öppet hav hade vi möjlighet att grilla i båten. Och det gjorde vi. Mums vad gott det var med grillad tonfisk med smör- och gräddsås med massa vitlök. Även om det inte var självfångad fisk denna middag så njöt vi av maten i den vackra skymningen.

Innan vi kom in i stiljebältet hann vi med att komma över halva sträckan från Kap Verde till Grenada. Det var i torsdags kväll och vi firade – självklart – med en flaska Cava. Inköpt just för att fira halva sträckan. Känns som en viktig milstolpe på seglingen. När vi passerar tre fjärdedelar vet vi inte. Eftersom vi knappt gör någon fart nu utan bara driver runt så kan det ta några dagar. Förhoppningsvis kommer vinden tillbaka söndag så att vi kan nå Grenada nästa helg eller strax efter.

Den svaga gula linjen är vår kurs under stiltjen – den rosa hur vi borde ha gått

ONu sitter jag på kvällsvakt ensam i sittbrunnen i mörkret. Tycker verkligen om den här tiden då himlen övergår från blå till färgsprakande i röda, brandgula, lila och rosa toner och sedan till sist till kolsvart. Strax därefter börjar den ena stjärnan efter den andra synas och slutligen glittrar himlen av miljontals och åter miljontals stjärnor. När månen kommer upp glittrar även havet i månens sken. Magiskt! Det enda som hörs är porlandet när Vilja rör sig genom vattnet och lite prassel från seglen som slår lite i den svaga vinden. Det är så sagolikt rofyllt och underbart.

Imorgon väntar en ny dag. Undrar vad den kommer med

Sargasso sjögräs, squalls och kladdkaka

I söndags började Atlanten bli helt full av Sargasso sjögräs. Det har varit en del ända sedan vi lämnade Las Palmas men igår kom det tidvis i stora fält. Fiskespöt reagerade en massa gånger att vi fått napp…men det var sjögräs varje gång (utom en, där tog den stora fisken hela draget o simmade iväg, tyvärr)

I det öppna havet fungerar denna tång som plantskola, avelsplats och en fristad för havslivet som havsfåglar, räkor, valar och ca 120 fiskarter men för oss sätter den sig på roder o sänker farten och på fiskespön så vi inte får napp

Ett fält av Sargasso sjögräs i den blå Atlanten

Jag har googlat på recept med just Sargassum seaweed och det finns en massa! Nyfikenheten är stor så kanske det blir lite experiment i köket någon dag 😉

Men i måndags började vi bli riktiga storfiskare! Trots Sargasso sjögräs. Då fick vi 2 Mahi Mahi och en Amberjack. Plus att en uppskattningsvis ca 60 kilo tung svärdfisk bet men sedan slet med sig draget och försvann efter en kortare tid. Nu kan vi äta fisk till lunch och middag i flera dagar och om vi kommer in i stiltjebältet kan vi både röka o grilla. Ser fram emot

På nätterna har det varit en del squalls en bit från oss. De som suttit på vakt då upplevde lite förändringar i vinden och några droppar regn föll på båten. Men squallsen, som kan jämföras med vind o regn i en åskskur förutom åskan, höll sig en bit bortanför oss.

En radarbild. Den vita pricken i mitten är vi med vår kurs. Det vita fältet till vänster är squallsen

I tisdags, såg vi för första gången på flera dagar en annan båt på AIS:en. Det är en av båtarna från Viking Explorer. Men efter natten har den försvunnit igen. Havet är stort och vi gör olika vägval. Det är en sådan märklig känsla att tänka att vi sitter här i en liten båt mitt ute på Atlanten med många tusen meters djup under oss. Vart vi än tittar är det enda vi ser runt omkring oss himmel och det stora blå och otroligt rena havet. Färgen är sååå blå. Det är meditativt att sitta tyst och bara se ut på oändligheten.

Jan satsar för fullt på sina praktiska väskor för förvaring

Hela besättningen är aktiva med olika göromål

Jag har kommit igång att baka nu också! Kladdkaka igår och bröd idag. Vilken lyx med hembakat och så gott det var! Jag bakade i en Omniaugn. En slags ugn som man placerar ovanpå gasspisen o det funkar jättebra

Idag har vi satt upp Gennakern! Det är ett sådant makalöst vackert segel. Dessutom ökade farten väldigt mycket. I morse misstänkte vi att stiljebältet hunnit ifatt oss men med mer sydlig kurs och gennacker seglar vi i upp mot sju knop. Härligt!

Någon gång under dygnet kommer vi troligen passera halva seglade sträckan från Kap Verde. Det kommer firas med Cava!

Mitt ute på Atlanten

Nu har vi varit ute på havet i fem dygn och befinner oss mitt ute på Atlanten mellan Afrika o Karibien. Igår firade vi också att vi seglat 1/4 av sträckan från Kap Verde! En milstolpe som firades med ett glas Rom/Gammeldansk.

Dagarna och nätterna rullar på och det blir en vardag även här, i sakta lunk. Lite sysslor som att sy och klippa ner skräp så att det tar mindre plats utförs. Vinden har vi rakt akterifrån så vi har 2 försegel hissade åt varsitt håll. Ser riktigt vackert ut. Och det är riktigt behaglig segling där vi skjutsas framåt utan att luta och vågorna är så små så båten är relativt stilla utan att gunga allt för mycket.

Sömnad av väskor och nedklippning av skräp till behållare är 2 vardagssysslor

För två dagar sedan ändrade vi kursen lite mer söderut för att förhoppningsvis undvika ett stiljebälte som närmar sig. Längre söderut betyder också att det har blivit varmare. Gissar på runt 30 grader på dagarna och vattnet har gått upp till 27 grader. Underbart! Kommer vi däremot in i stiltjebältet så kan vi bada! Skulle vara så häftigt att bada mitt ute på Atlanten med fyra till fem tusen meters djup och minst 10 dagars segling åt varsitt håll till närmsta land.

Igår flyttade vi tillbaka klockan 1 timma. Vi seglar ju västerut och solen började gå ner senare och senare. Nu är vi på GMT -2. Tror inte något land har den tiden, men den passar oss 🙂

Vi har fått en del fisk också! Häromdagen fick vi ombord två Mahi Mahi men vi släppte i en som var för liten. En annan släppte innan vi fick upp den. Igår fick vi upp två stycken igen 🐟🐟. En lagom stor som blev middag igår. Sååå gott! Den andra var säkert på runt 6 kilo. Oj, vad den kämpade för att inte bli fångad. När den nästan var framme gick fiskespöt av och vi höll på att förlora den. Men..den hade trasslat in sig i vårt andra fiskesnöre så vi lyckades få upp den ändå. De är så vackra i färgen och har ett väldigt karakteristiskt utseende.

Denna Mahi Mahi kämpade länge o starkt för att slippa komma ombord

Lite trubbel med båten har vi haft och har. Eller inte med båten utan med utrustningen. Vår watermaker krånglar och nu krånglar även generatorn. Det visade sig att något hade bränt sönder på watermakern. Den delen är bytt men det är fortfarande ljud som inte låter så bra. Den funkar tidvis i alla fall men vi får snåla mer med vattnet för säkerhets skull. Fast egentligen, vi kan ju inte räkna med att få duscha i sötvatten var och varannan dag ute på Atlanten. Det viktigaste är att ha vatten att dricka och till matlagning och det har vi oavsett.

För två dagar sedan fick vi underhållning på vår ”tv-apparat” och ”radio”. En båt från Viking Explorer som var nära oss hamnade mitt emellan två Kanadensiska militärbåtar som skulle börja en skjutövning. Vi såg på plottern hur nära varandra de låg och hörde kommunikationen på VHF-radion. Det blev verkligen dagens underhållning 😆

S/Y Embla mitt emellan två Kanadensiska krigsskepp

Nu har vi vaknat upp till en ny solig dag med skön och behaglig segling. Undrar om det händer något spännande idag?

Atlanten!

Nu är vi på väg! Klockan 12.10 i tisdags lämnade vi bryggan i Mindelo! Konstigt nog har det inte känts något speciellt i kroppen. Största nervositeten har varit själva avfärden i den blåsiga o ryckiga hamnen, men det gick jättebra. Så nu ser vi inte land på minst 2 veckor.Overklig känsla! Vi har satt oss i en liten båt och skall segla över ett av de stora världshaven.

Besättningen på S/Y Embla hjälper oss iväg o vinkar av oss. De lämnade strax efter oss

Seglingen var väldigt behaglig de första timmarna. Vilja skjutsades fram i 6-8 knop på bara genuan av vinden från NO och vi gungade skönt. Nästan så man somnade. Tänk om det kunde vara så här i hela 2 veckor, sa vi.

Men…den glädjen byttes mot något helt annat. Vinden började snurra från alla håll och kanter, vågorna kom också från alla håll och krockade med varandra. Vi hade en fruktansvärt jobbig eftermiddag, kväll o natt framför oss. Farten var ofta så låg så vi snarare gled bakåt eller i sidled än seglade framåt. Alla båtar i fältet rapporterade samma sak över VHF-radion.

Det gick i princip inte att förflytta sig i båten. Maten fick bli en sallad, för att laga mat var totalt omöjligt. Jag satt på durken (golvet) i sittbrunnen och hackade grönsaker för det var enda stället jag slapp att hålla i mig.

Nu på morgonen dag 2 är vi inte längre i en vindskugga bakom Kap Verde utan nordostpassaden skjutsar oss åter framåt i en behaglig fart utan så stora vågor. Solen tittar också fram så det känns som att vi har en härlig dag framför oss

Den utsikt vi kommer ha i 2 veckor…Minst…

Vi är inne på dag 3 och håller bra fart, fortfarande med bara genuan uppe. Ingen fiskelycka ännu tyvär

Havet är ganska rufft med vågor på uppemot 3-4 meter så matlagningen är fortfarande ganska svår. Men igår blev det, trots det, 2 lagade måltider.

Tiden rullar på, vi sover o vilar en del på dagarna. Sitter o pratar o spejar efter valar. Enda havsdjuren vi sett är de åtskilliga flygfiskar som strandat uppe på däck o måste plockas bort varje dag

Helt otroligt att jag kan sitta här långt ute till havs o skriva! Men det är långsamt o absolut inte tillförlitligt så detta blir ett kort inlägg. Jan o hela besättningen hälsar att vi har det bra ⛵️⛵️⛵️