Lata dagar på Huahine. Åtminstone till att börja med. När vi anländer letar vi efter en ledig boj men hittar ingen. Så vi tänker att vi kan ankra i stället. Ett stort område är markerat som förbjudet att ankra på så vi går lite längre in mot stranden men ändå långt ifrån korallreven, som vi inte vill förstöra. Så fort vi börjar ta ut ankaret för att sänka det ner mot botten hör vi visslingar och arga rop. En man på land gör det klart och tydligt att vi inte får ankra. Vi stoppar direkt och backar därifrån. Han uppfattar det tydligen som att vi backar fast ankaret och fortsätter markera att vi inte får ankra. Vi respekterar självklart att det inte är tillåtet. Vi är gäster här i deras land och både vi och våra båtar måste visa hänsyn. Så tänker vi vart vi än kommer. Så i stället cirklar vi runt i någon timma tills en boj verkar bli ledig. Det har nu kommit in en båt till som cirklar runt och de markerar att de tänker ta bojen. Trots att vi varit där i nästan en timme före dem. En oskriven regel är väl att den som är på plats först har rätt till platsen. Så det blir lite infekterat. De väljer att hoppa i och dyka på hur djup sandbanken är om båten svänger runt 180°. De märker då att deras båt är för lång så deras djupgående roder kommer fastna. Så de ropar upp oss på vhf:en och säger att vi kan ta platsen. Väl på plats mäter vi också och det är gränsfall om vi kanske kommer gå i sanden med vårt roder. Men vi är så glada att äntligen få en boj och tar den. För första gången är det jag som styr in och Jan som plockar upp bojöglan. Vanligtvis styr jag när vi släpper i ankaret och sköter nersänkningen av ankaret och även upp igen, men boj brukar Jan styra in till.
Lazy days on Huahine. At least to start with. When we arrive we look for a free buoy but don’t find one. So we think we can anchor instead. A large area is marked as forbidden to anchor at so we go a little further inland but still far from the coral reefs, which we don’t want to destroy. As soon as we start to take out the anchor to lower it to the bottom we hear whistling and angry shouts. A man on land makes it clear that we are not allowed to anchor. We stop immediately and back away from there. He apparently takes it as if we are backing up the anchor and continues to mark that we are not allowed to anchor. We obviously respect that it is not allowed. We are guests here in their country and both we and our boats must show consideration. That’s what we think wherever we go. So instead we circle around for an hour or so until a buoy seems to become free. Now another boat has come in and is circling around and they are marking that they intend to take the buoy. Even though we were there almost an hour before them. An unwritten rule is that whoever is there first has the right to the spot. So it gets a bit infected. They choose to jump in and dive to see how deep the sandbank is if the boat turns around 180°. They then notice that their boat is too long so their depth rudder will get stuck. So they call us up on the VHF and say we can take the spot. Once there we also measure and it is borderline if we might end up going into the sand with our rudder. But we are so happy to finally get a buoy and take it. For the first time I am the one who steers in and Jan is the one who picks up the buoy eye. Usually I steer when we drop the anchor and take care of lowering the anchor and also raising it again, but Jan usually steers in for the buoy.
Vattnet här har en helt magisk färg. Det är otroligt turkost över den stora och vida sandbanken som går ända ut till revet där stora vågor bryter. Vi tar jollen dit ut för att komma närmre de enorma vågorna men där ute är flera boomies ( korallstenar) så vi kommer inte så nära som vi vill.
The water here has an absolutely magical color. It is incredibly turquoise over the large and wide sandbank that goes all the way out to the reef where big waves break. We take the dinghy out there to get closer to the huge waves but there are several boomies (coral rocks) out there so we don’t get as close as we want.
Här på Huahine tar vi det rätt lugnt. Inte så mycket fixande som på Tahiti. Jag lyssnar på bok flera timmar om dagen och njuter av det. Jan småfixar lite och är ute och snorklar. Det är skönt att ta en stund och ”bara vara”. Ankringen är vacker, vi ligger skyddade bakom revet och vi tar dagen som den kommer.
Here on Huahine we take it easy. Not as much fixing as in Tahiti. I listen to a book for several hours a day and enjoy it. Jan fixes a little and goes out snorkeling. It’s nice to take a moment and ”just be”. The anchorage is beautiful, we are protected behind the reef and we take the day as it comes.
Andra dagen här idag och vi åker in med jollen tillsammans Kelly o Dan för en promenad i byn. Ikväll skall vi på restaurang tillsammans och även Birgitta o Lasse skall med. Det blir en jättetrevlig kväll med god mat, solnedgång och trevligt umgänge. Önskar vi tre båtar kunde segla tillsammans minst ett år framåt. Men de kommer gå söderut mot Nya Zeeland och vi norrut mot Kiribati.
Second day here today and we go in with the dinghy together with Kelly and Dan for a walk in the village. Tonight we are going to a restaurant together and Birgitta and Lasse are also going. It will be a very nice evening with good food, sunset and nice company. We wish three boats could sail together for at least a year. But they will go south towards New Zealand and we will go north towards Kiribati.
Fast, smolk i bägaren…vi har nya problem med båten, varav ett är stort. Trodde vi skulle slippa mer problem. Till de mindre är att den öppningsbara luckan vi har främst i sprayhooden har lossnat. Och detta för tredje gången nu. Den sitter fast i gångjärn med popnitar och vi har ingen popnittång. Som tur är så har Aura en och då är problemet lättlöst! Nästa problem är spisen, som hänger löst på två små stänger i fästen på varje sida. Det behövs för spisen måste kunna svänga när vi lutar eller gungar så kastruller o stekpannor alltid är vågräta o inget rinner över. Fästet på ena sidan har nu gått sönder och det finns inga reservdelar. Jan har ritat hur han vill ha en del svarvade och svetsad och vi hoppas få ordnat det på nästa ö. Vår nyinstallerade saltvattenpump går varm och lämnar dåligt med vatten, så den kan vi endast använda sparsamt. Det var den bästa installeringen i båten av allt, enligt mig. Detta är en sak som hamnat längre ner på attgöra-listan. Tyvärr.
But, smolk in the cup…we have new problems with the boat, one of which is big. Thought we would avoid more problems. On the smaller side, the opening hatch we have mainly in the spray hood has come loose. And this for the third time now. It is attached to hinges with pop rivets and we do not have pop rivet pliers. Luckily, Aura has one and then the problem is easily solved! The next problem is the stove, which hangs loosely on two small rods in brackets on each side. This is needed because the stove must be able to swing when we tilt or rock so that pots and pans are always horizontal and nothing spills over. The bracket on one side has now broken and there are no spare parts. Jan has drawn how he wants some turned and welded and we hope to get it sorted on the next island. Our newly installed saltwater pump runs hot and doesn’t produce enough water, so we can only use it sparingly. It was the best installation on the boat of all, in my opinion. This is a thing that have ended up further down the to-do list. Unfortunately.
Så till vårt nya stora problem. Hela batteribanken på åtta batterier har kollapsat. De tar inte emot tillräckligt med energi och då slutar kylskåp, frys, starlink o allt annat som går på el ombord, att fungera. Dagtid har vi klarat oss för våra solcellpaneler fyller konstant på med ny ström. Men nattetid ljuder alarm när t ex frysen lägger ner. Så i 3- 4 nätter nu har vi fått gå upp var tredje timma för att starta motorn. Då sitter en av oss vaken i ca en timme med motorn på. Minst tre gånger pr natt behöver vi göra så för att inte all mat I frys och kyl skall förstöras. Så, enda nu är att köpa en helt ny batteribank. Tur i oturen så är vi nära nästa ö som också har mekaniker. Vi behöver inte åka tillbaka till Tahiti igen. Vi ville se många ankringsplatser på Huahine och snorkla mer men bestämmer oss för att ta oss direkt till Raiatea. Jan har redan fått en kontakt med en man här som hjälper oss med nya batterier. Vi kände till problemet med batterierna ända sedan vi lämnade Grenada hösten 2023 men har skjutit fram att åtgärda det. Planen nu var att byta batteribank i Indonesien nästa vår. Men, nu kollapsade den helt så vi får tänka om.
So to our new big problem. The entire battery bank of eight batteries has collapsed. They don’t receive enough energy and then the refrigerator, freezer, starlink and everything else that runs on electricity on board stop working. During the day we have managed because our solar panels are constantly replenishing with new power. But at night the alarm sounds when, for example, the freezer shuts down. So for 3-4 nights now we have had to get up every three hours to start the engine. Then one of us sits awake for about an hour with the engine on. At least three times a night we need to do this so that all the food in the freezer and fridge is not ruined. So, the only thing now is to buy a completely new battery bank. Luckily, we are close to the next island that also has a mechanic. We don’t have to go back to Tahiti again. We wanted to see many anchorages on Huahine and snorkel more but decide to go directly to Raiatea. Jan has already got in touch with a man here who will help us with new batteries. We knew about the battery problem since we left Grenada in the fall of 2023 but have been putting it off. The plan now was to replace the battery bank in Indonesia next spring. But, now it has completely collapsed so we have to rethink.
Därmed ligger vi nu vid kaj igen och idag har alla gamla batterier tagits bort och sex nya installerats. För att öka vår strömtillverkning köper vi ytterligare en solcellpanel och våra regulatorer sätts på nya mer lättillgängliga platser och tjockare kablar monteras.
So we are now at the quay again and today all the old batteries have been removed and six new ones installed. To increase our power generation we are purchasing another solar panel and our regulators are being placed in new, more accessible locations and thicker cables are being installed.
Tredje dagen med arbete nu. Börjar kännas som att vi inte gör annat än att jobba med båten. Dyrt blir det dessutom. Batterierna kostade ca 18000 kronor och nu 3 heldagar arbete på det, även det ca 18.000 kronor. Roligare saker finns att lägga pengar på. Men vi märker redan enorm skillnad med de nya batterierna. Frysen är kallare och batterierna håller hela natten och även när det är mulet. Flytt av våra regulatorer med tjockare kablar kommer dessutom ge oss större säkerhet och definitivt mindre risk för brand. Tydligen har kablarna varit varma några gånger och det är inte bra. Vi skall ju ut på hav och till länder dit få segelbåtar seglar och där reservdelar kommer vara i princip omöjligt att hitta. Så vi behöver att Vilja är i bra skick.
Third day of work now. Starting to feel like we’re doing nothing but working on the boat. It’s also getting expensive. The batteries cost about 18,000 kronor and now 3 full days of work on it, also about 18,000 kronor. There are more fun things to spend money on. But we’re already noticing a huge difference with the new batteries. The freezer is colder and the batteries last all night and even when it’s cloudy. Moving our regulators with thicker cables will also give us greater safety and definitely less risk of fire. Apparently the cables have been hot a few times and that’s not good. We’re going out to sea and to countries where few sailboats sail and where spare parts will be basically impossible to find. So we need Vilja to be in good condition.
Franska Polynesien är vida känt för sina otroligt vackra pärlor. Mest känt är de färgade pärlorna som inte finns någon annan stans i världen. De är svarta, gröna, aubergine, turkosa och blå. Ostronen som används är ”Black lipped” o de växer bara här. På de flesta öar i Tuamotus finns pärlfarmer och de finns även här på Taha’a. Vi besöker en av de minsta farmerna i landet men ändå producerar de 20000 – 30000 pärlor per år. Miljön är otroligt vacker och vår guide berättar om hur odlingen går till. De öppnar försiktigt ostonet bara en liten bit och placerar in en liten kula gjord av snäcka med långa verktyg liknande en tandläkares. Ostron placeras sedan djupt i vattnet där de får vara i 18 månader innan pärlan är färdig. I 20% av ostron bildas vackra runda eller droppformade pärlor. Dessa kategoriseras sedan i olika klasser. Även de ”missbildade” används till smycken och de är också vackra. Smyckena i butiken som tillhör pärlfarmen är oerhört vackra. Och dyra. Här finns smycken för åtskilliga miljoner kronor. Många smycken kostar flera hundra tusen kronor styck. Bästa kvaliteten av pärlor går för 200.000 sek bara för en pärla i en ”korg” av guld. Såå otroligt vackra! Vi är tre kvinnor på omvisningen och vi suktar efter smyckena. Kelly på Magic köper ett halsband med 3 pärlor och jag köper ett med två pärlor. Ett otroligt minne från detta vackra land och vår resa. Dessa pärlor räknas som de mest exklusiva och vackra i världen och jag är jättenöjd!
French Polynesia is widely known for its incredibly beautiful pearls. Most famous are the colored pearls that are found nowhere else in the world. They are black, green, eggplant, turquoise and blue. The oysters used are ”Black lipped” and they only grow here. There are pearl farms on most islands in the Tuamotus and they are also here on Taha’a. We visit one of the smallest farms in the country but they still produce 20,000 – 30,000 pearls per year. The environment is incredibly beautiful and our guide tells us how the cultivation is done. They carefully open the oyster just a little bit and place a small ball made of seashell with long tools similar to a dentist’s. The oysters are then placed deep in the water where they are allowed to remain for 18 months before the pearl is ready. In 20% of the oysters, beautiful round or teardrop-shaped pearls are formed. These are then categorized into different classes. Even the ”deformed” ones are used for jewelry and they are also beautiful. The jewelry in the shop that belongs to the pearl farm is incredibly beautiful. And expensive. There are jewelry here for several million kronor. Many pieces of jewelry cost several hundred thousand kronor each. The best quality pearls go for 200,000 kronor just for one pearl in a ”basket” of gold. So incredibly beautiful! We are three women on the tour and we are yearning for the jewelry. Kelly at Magic buys a necklace with 3 pearls and I buy one with two pearls. An incredible memory from this beautiful country and our trip. These pearls are considered the most exclusive and beautiful in the world and I am very pleased!
Taha’a är också ön där Tahitivanilj framför allt odlas. 80% av hela landets vanilj kommer härifrån. Så idag gör vi ett besök till en vaniljodling. Vi får en beskrivning av vaniljen som odlas här. Den skall vara extremt koncentrerad i smak och är mycket exklusiv. Den är utan tvekan en av de mest eftertraktade kryddorna av konditorer och kockar runt om i hela världen. Denna exceptionella vanilj kommer ursprungligen från öar i Indonesien, och produktionen är mycket exklusiv. Vaniljplantan är en orkidéväxt som behöver ett träd att växa på. Här växer de på fikonträd. Blomman är gulgrön och tar nio månader innan den omvandlas till en vaniljstång. Varje blomma måste pollineras manuellt. Vi köper både rent äkta vaniljpulver och extrakt. Som skall bli kul att prova i matlagning och bakning. Även idag är jag jättenöjd!
Taha’a is also the island where Tahitian vanilla is primarily grown. 80% of the country’s vanilla comes from here. So today we visit a vanilla farm. We get a description of the vanilla that is grown here. It is said to be extremely concentrated in flavor and is very exclusive. It is undoubtedly one of the most sought-after spices by confectioners and chefs around the world. This exceptional vanilla originally comes from islands in Indonesia, and the production is very exclusive. The vanilla plant is an orchid plant that needs a tree to grow on. Here they grow on fig trees. The flower is yellow-green and takes nine months before it is transformed into a vanilla pod. Each flower must be pollinated manually. We buy both pure real vanilla powder and extract. Which will be fun to try in cooking and baking. Even today I am very satisfied!
The vanillaplant living on the figtree
Nu väntar vi på ett väderfönster för att segla vidare. Nästa ö är Bora Bora. Troligen den mest kända ön i Franska Polynesien förutom Tahiti. Vår plan var att lämna i morgon men det blåser kulingvindar så vi avvaktar troligen till tisdag morgon.
Now we are waiting for a weather window to sail on. The next island is Bora Bora. Probably the most famous island in French Polynesia besides Tahiti. Our plan was to leave tomorrow but there are gale-force winds so we will probably wait until Tuesday morning.
Det blir några dagar att vänta och idag åker vi på en rundtur med en fantastisk guide – Noah från Vanilla travel. Vi tar jollen in till hans barndomshem och han berättar om sin uppväxt och delar med sig av alla hans kunskaper om allt som växer i trädgården. Han berättar hur han plockade växter och låg på rygg och njöt av att äta dem, tittandes upp mot himmelen redan som 6-åring. Vilket underbart liv! Här växer otaliga frukter och medicinalväxter. Under tiden han berättar ser vi att hans föräldrar har yoga i en Sala ( öppen paviljong) nere vid strandkanten.
It will be a few days of waiting and today we go on a tour with a fantastic guide – Noah from Vanilla travel. We take the dinghy into his childhood home and he tells us about his upbringing and shares all his knowledge about everything that grows in the garden. He tells us how he picked plants and lay on his back and enjoyed eating them, looking up at the sky as a 6-year-old. What a wonderful life! Countless fruits and medicinal plants grow here. While he is telling us, we see that his parents are doing yoga in a Sala (open pavilion) down by the shore.
Noah tar oss till en vildvuxen vaniljplantage där vi klättrar in i grönskan. Det är magiskt vackert med de höga bergen i bakgrunden. På otaliga plantor blommar den vackra vaniljblomman i gulgrönt. Vi får en utförlig beskrivning av växtens alla faser och en demonstration av ”Vanilla wedding”. Det är så det kallas när de manuellt pollinerar vaniljblomman. Varje blomma är både han- och honblomma och vi får i detalj se hur Noah utför pollineringen med sina händer.
Noah takes us to a wild vanilla plantation where we climb into the greenery. It is magically beautiful with the high mountains in the background. On countless plants the beautiful vanilla flower blooms in yellow-green. We get a detailed description of all the phases of the plant and a demonstration of the ”Vanilla wedding”. That’s what it’s called when they manually pollinate the vanilla flower. Each flower is both male and female and we get to see in detail how Noah carries out the pollination with his hands.
Resan tar oss vidare runt ön och vi passerar bl a en kopratillverkning där allt görs manuellt för hand. Kopra är den torkade vita delen av en kokosnöt och är en av världens viktigaste råvaror för fettproduktion. Kokosfett eller kokosolja utvinns från pressad kopra, och pressresterna används för att tillverka foderkakor, som är ett viktigt foder för djur.
The journey takes us further around the island and we pass, among other things, a copper production facility where everything is done manually. Copra is the dried white part of a coconut and is one of the world’s most important raw materials for fat production. Coconut fat or coconut oil is obtained from pressed copra, and the press residue is used to make feed cakes, which are an important feed for animals.
Sista stoppet är ett kombinerat kokosoljatillverkning och romdectilleri. Här får vi en snabb genomgång hur de tillverkar kokosolja och sedan ser vi när de stoppar sockerrören i en maskin för att gå ut den söta vätskan som blir till etanol och metanol. Detta separeras sedan genom bl a värme innan de tillverkar vit och mörk rom med olika styrkor, ålder och smaker. Vi passar på att köpa passionsfruktrom, vilket låter väldigt gott.
The last stop is a combined coconut oil production and rum distillery. Here we get a quick overview of how they produce coconut oil and then we see them put the sugar cane in a machine to extract the sweet liquid that turns into ethanol and methanol. This is then separated by heat, among other things, before they produce white and dark rum with different strengths, ages and flavors. We take the opportunity to buy passion fruit rum, which sounds very good.
Imorgon bitti, redan klockan 06, planerar vi att segla mot Bora Bora.
Tomorrow morning, at 6 am, we plan to sail towards Bora Bora.
Levermittliv 