Trinidad…och karneval!

Klockan är 02.45 på natten och väckarklockan gäller högt. Vi är på Trinidad och skall på J’ouvert som börjar mitt i natten måndagen innan askonsdagen. Det är även kallat ”breake day” och är starten på den två dygns långa karnevalen här på Trinidad.  Många säger att det är världens näst största karneval – efter Rio. Och vi är här!

Folk samlades i mängder från hela Trinidad men även från länder runt omkring som t ex Venezuela, Colombia, Grenada mm mm. Alla är ute på gatorna och hoppar, dansar och glädjs. Romen och ölen flödar redan vid denna tidiga timme på dygnet. Klädseln är ringa…framförallt på kvinnorna. De flesta har små bikinis som visar i stort sett hela kroppen. Har aldrig sett så många rumpor och så många whining som här. Denna tidiga morgon är det dessutom tradition att kleta lera på varandra och att skvätta färg i alla nyanser på kropp och kläder (för de som har kläder på sig…) Och musik strömmar ut från lastbilar fyllda av förstärkare….höööög musik – det vibrerar inne i hela kroppen när de passerar. Kort sagt så är det Party! På Trinidad-vis!

En redan, av lera, nerkletad kvinna får grön färg av ett barn sprutat på kroppen
J’ouvet – alla (som vill?) blir nerkletade med färg och lera
Beredda med gul färg
Jag svänger loss på Trinidads gator
Här kommer mer spänner med lera
Pojken snålar inte med färgen
Härligt gäng med en kvinna från Venezuela
Glad och lerig J’ouvert deltagare
Jan ville köpa öl från en vagn – men endast deltagare i paraden serverades…och se på den hemska döskallen…
Det fick bli cornsoup till frukost i stället

Vi åkte tillbaka till Vilja och sov några timmar för att sedan åka in till Port Of Spain igen på eftermiddagen. Självklart för mer party och dans o hoppande på gatorna. Nu på eftermiddagen var dock både lera och färg endast ett minne blott från morgonen. Glädjen var däremot lika stor, musiken lika hög, trängseln enorm och partystämningen minst sagt densamma som tidigt på morgonen. Många hade redan klätt sig i karnevalskostymer som skulle användas nästa dag, på tisdagen, då den stora karnevalen skulle äga rum. Gatornavar fulla av färg, paljetter, glitter och partystämning

Och alla dessa rumpor….

Alla storlekar och former
Mer eller mindre klädda
Även mäns rumpor – fast då lite mer klädda. Och ännu fler kvinnor…
”Rumpdans”
Whining…såg vi myyyyycket av

Tisdag var den Stora Karnevalsdagen. Avslutningen på en över en veckas lång förberedelser skulle ha sin kulmen och final! Vi åkte in på morgonen med höga förväntningar. Tänk att få vara med på denna upplevelse och dela glädjen med lokalbefolkningen. Och vilken fest! Vilken glädje! Vilka färger! Vilken upplevelse! Kvinnor i alla storlekar och åldrar var klädda i glitter, plymer, fjädrar, kostymer, paljetter,färger mm mm De flesta var mer eller mindre nakna med snören, glitter och paljetter som dolde minimalt av kroppen. Paraden varade hela dagen och dansen tog aldrig slut. Rom och öl flödade fortfarande. Tror de flesta festat ända sedan tidigt måndag morgon.

Vacker karnevalsklädd kvinna
Otrolig karnevalsdräkt
Det lokala ölet – Carib – med karnevalsetikett
Så här glad kan man vara på karnevalen
Jan och jag i karnevslsvimlet
Han har sitt sixpack på plats
Även mäns klädde sig i fjädrar
Färgstarkt par i karnevalsvimlet
En vacker kvinna….igen

Mitt i allt karnevalsfirande fanns det flera söta barn. Otroligt nog kunde de sova i den extremt höga ljudvolymen från lastbilarna högtalare o förstärkare

Sååå söt och glad liten flicka med sin mamma
Många på Trinidad har indiskt påbrå
Blir man trött så blir man…då är det bäst att sova hos mamma
Jag och…… en gorilla…!
Även karnevalsdeltagare behöver dricka
Ännu en vacker kvinna
Inte mycket kläder…men mycket blingbling

Det var en lång dag i gassande sol och vi behövde lite vila inemellan. Vi gick upp på en sidogata för att hitta lite skugga att sätta oss i. Det satt en man på en stol vid vägen och vi frågade om vi kunde sätta oss. Strax därefter kom han med stolar till oss alla, därefter med vatten….och slutligen med hemlagad mat. Vilken gästfrihet!

Här sitter vi på en sidogata från karnevalsfirandet
Maten vi fick av Zip där vi vilade första gången

Nästa vilostund blev vid en parkeringsplats.

Jan vilar sig, igen, efter flera timmars festande
Linda o Victor vilar också fötterna

Poliser var närvarande hela tiden…ofta starkt beväpnade. Många barn ville fotograferas med dem

En jättesöt polisklädd liten flicka med sina idoler
Alla barn i en familj
….och…..ett stort barn….
Polisflickan i en polisfamn
Starkt beväpnad polis…

Mer bilder o videor från folkvimlet och karnevalen

Trängseln var stor på tisdagskvällen
Dans överallt
Färger, färger, färger
Vår härliga chaufför och guide Toney som varit bodyguard för både Nelson Mandela, Prins Charles och Prins Andrew m fl
Absolut vodka har tydligen en plats i Trinidads karneval

Självklart var det också Steelband med

Nu är vi trötta…2 dygns festande i Trinidad känns. Men vad kul det har varit att uppleva detta! Nästa segling blir tillbaka till Tobago för vila och träffa vänner

We made it!

Framme!

Efter nitton dagar ute på havet kom vi fram till Grenada på söndagen. Vi la till i Port Luis marina klockan 13.40. Linda, Victors flickvän, Carlota från Viking Explorer och besättningen på Thaleia tog emot oss. Och vi blev välkomnade med en väldigt stark rompunch. Självklart var vi iklädda röda underdelar, som sig bör när man korsat Atlanten.

På väg in efter 19 dagar till havs
Här backar vi in till hamnplatsen klockan 13.39

Vilken känsla att faktiskt ha seglat över Atlanten! Samtidigt som det känns som en bragd så känns det som vilken segling som helst – bara lite längre. Vi har ju haft det jättebra utan några som helst missöden. Och överseglingen har snarare fått oss lockade att göra fler överseglingar än att avskräcka oss. Nu vet vi hur det är

Team Vilja I rött
Välkomstkram av Eva-Lotta på Thaleia

Det var långa timmar sista dagen på havet och vi ville bara komma fram. Land såg vi tidigt i diset och vi visste att vi skulle runt hela sydsidan av Grenada och upp till huvudstaden St George innan vi var framme. Vi hade haft en vadslagning ombord om när vi skulle komma fram och Niklas var närmast. Vi trodde allihop att vi skulle komma in senare än vi gjorde så vi var jättenöjda att komma in så tidigt på dagen och alla ville att Niklas skulle vinna

Här har diset lättat lite och vi ser land
Nu syns det tydligare
Inloppet till Marinan, där det ligger några riktigt riktigt stora båtar. Vilja med sina fyrtiotre fot är en av de mindre båtarna

Efter ankomsten blev det kyld Cava på Vilja tillsammans med besättningen på Majken och Thaleia. Stämningen var hög och lycklig

Måndag var set dags för välkomstparty anordnat av Viking Explorer. Vi bussades bort till en restaurang vid havet på sydsidan av ön där vi fick rompunch, lite smått att äta och diplom uppe på scenen. Det blev en väldigt lyckad kväll med live steelband-musik, dans, romprovning och högt i taket

Här står vi på scenen med diplom och en romflaska
Dansen är i full gång
The ladies
Mängder av rom att prova
Livemusik hela kvällen
Här bjuds det på rom!

Nu börjar ett nytt kapitel på resan!

Snart framme!

Idag är havet vilt och vågorna växer sig stora och höga akter om oss. De brusar högt och ibland känns det som att de skall skölja över oss, men Vilja styr undan på bästa möjliga sätt. Tänk att en liten segelbåt klarar av att parera så bra och att vi känner oss så trygga och säkra ombord även om vi bara är en liten prick i det stora, och idag, mörka havet. Vi får bra skjuts framåt när vi surfar på vågorna i upp mot 9 – 10 knop. Medelhastigheten ligger på knappt 6,5 knop nu. Härlig känsla! Dessutom kommer vi snabbare fram mot målet. Grenada.

Solen glittrar i havet
Svårt att fånga de höga vågorna på bild

Hur underbart det än är att vara här ute till havs och hur mycket vi än har njutit av att vara i nuet på den stora oceanen så har blicken och tankarna nu sakta börjat riktats framåt. Mot land o mot destinationen. Vi är söder om Barbados nu och har nått Karibien. Wow vilken känsla och vilket minne för livet!

Film framåt så höjden på vågorna syns inte

I högtalarna spelas steelband och reggae för fullt. Känslan av att vara här, på andra sidan Atlanten, börjar verkligen infinna sig. Inom ett dygn lägger vi till. Då väntar rompunch och glädjetjut. We made it!

Med oss, i frysen, har vi flera Mahi Mahi och en Barracuda som vi fångat igår och idag. Kan aldrig bli för mycket fisk. Nu har vi till flera Middagar både i filéer och som bra bitar att grilla. Längtar efter att laga mat på en båt som ligger stilla och inte kränger, gungar och kastar sig hit och dit. Middag idag blev vitlöksstekt Mahi Mahi

Mahi Mahi på väg upp
Fantastisk i färgerna
Dagens middag är fångad

Det kommer kännas så konstigt att sätta fötterna i skor och kliva upp på land efter nästan tre veckor barfota till havs. Med våra sjöben kommer vi troligen inte kunna gå rakt på flera dagar. Jag minns att jag höll mig stenhårt i väggarna inne i duschen när vi precis kommit iland i Las Palmas efter sex dygn till sjöss från Portugal. Undrar då hur det kommer bli nu? Kanske blir vi sjösjuka på land?

Denna dagen, liksom alla andra, rullar på i sakta mak. Vi umgås, vi njuter, vi äter, vi fiskar, vi vilar o vi håller på med lite hushållssysslor…precis som alla andra härliga dagar

Skönt på akterdäck
Niklas är djupt försjunken i navigationen
Man har det inte roligare än vad man gör det till
Jan I sytagen
Victor vilar i sittbrunnen. Sjön gör en trött

Men…den är ändå lite annorlunda. Vi vittrar land och om 24 timmar är vi troligen framme. Ikväll väntar vårt sista nattpass för den här överfarten och imorgon kommer vi se land för första gången på nästan tre veckor. Magiskt!

Nu ser vi fram emot Grenada

Himmel och hav

Nu har vi äntligen fått upp farten ordentligt på båten. Nordostpassaden blåser med 5 -7 sekundmeter så vi surfar åter på vågorna med gennackern uppe dagtid. Det är en väldigt behaglig segling utan att båten kränger och inga obehagliga vågor som gör att båten rullar runt.

Gennakern full av vind

Vi börjar närma oss 400 sjömil kvar till Grenada, åtminstone kommer vi passera det under dagen (torsdag). Vi seglar minst 150 – 165 sjömil om dagen i denna farten. Wow! Härligt! Fortsätter vi i denna farten kan vi nå Grenada på söndag. Vilket vi hoppas men knappt vågar tro.

Igår eftermiddag, onsdag, passerade vi vår sista milstolpe, tre fjärdedelar av resan. Det blev självklart en skål i rom/gammeldansk. Nu är nästa milstolpe att se land. Grenada är en hög ö så vid klart väder dagtid borde vi kunna se land relativt tidigt. Om vi nu inte ser Barbados innan dess. Det beror på hur nära vi passerar.

Skål för tre fjärdedelar

Nu börjar tankarna på att komma fram dyka upp. Vi har levt så mycket i nuet så att målet, Grenada, har legat långt borta i periferin. Samtidigt så är ju själva resan också målet och meningen med seglingen. Vi har fortfarande flera dagar kvar här ute med nyanser av himmel och hav som vår ständiga följeslagare

Efter snart tre veckor till havs förundras vi fortfarande av havets och himmelens alla nyanser och skiftningar.  Havet går från vilt till stiltje, från lysande klarblått till dunkelt gråsvart, från glittrande i mån- och solskenet till djupt och becksvart dygnets mörka timmar

Likaså förändras himmelen från klarblått till mörkgrått, från guldglittrande till kolsvart och från färgsprakande rosalila till otaliga nyanser av grått

Skiftningarna på himmel och hav gör det fascinerade att vila ögonen på. Att vara vaken vid soluppgången och se hur himmelens mörka dunkel övergår i olika skiftningar av gult, orange och guld till att sedan bli blå i olika nyanser                                        Skymningen i sin tur bjuder på en färgsprakande upplevelse av olika brandgula, orangea och röda färger innan den övergår till olika toner av rosa, cerice och lila. För att därefter bli svart. Sedan tänds alla stjärnor. Och månen lyser klar

När man har ynnesten att ha så mycket tid som vi har nu så stannar man upp och njuter av de små sakerna som man ofta inte lägger märke till. Det avskalade i himmel och hav bjuder på ett fantastiskt skådespel med en mångfald variationer. Ingen dag är den andra lik.

Bilderna får tala för sig själva