Cienfuego – Levermittliv

Out on new adventures on Cuba

Onsdag eftermiddag lämnar vi Cienfuego. Vi har legat här med båten i sjutton dygn. Under den tiden har vi gjort två underbara resor in i landet Kuba. Havanna tog oss verkligen med storm och det är nog den mest fascinerande stad jag någonsin upplevt. Skulle hemskt gärna vilja komma tillbaka dit någon gång. Vem vet, kanske det blir så. Vår andra utflykt blev till den charmiga staden Trinidad bara en och en halv timmas resa från Cienfuego. Denna stad är med på Unescos world Heritage Site. Vi slogs av skönheten även i denna lilla koloniala stad. Inga storslagna hus som i Havanna men vackra historiska envåningshus i rader målade i pastellfärger. Gatorna utgörs av kullersten som är ganska påfrestande att gå på men absolut vackert och säkert bra massage för fötterna o träning för balanssinnet.

Wednesday afternoon we leave Cienfuego. We have been here with the boat for seventeen days. During that time, we have made two wonderful trips into the country of Cuba. Havana really took us by storm and it is probably the most fascinating city I have ever experienced. Would love to come back there sometime. Who knows, maybe it will be. Our second excursion was to the charming town of Trinidad, just an hour and a half’s journey from Cienfuego. This city is included in the UNESCO World Heritage Site. We were struck by the beauty even in this small colonial town. No grand houses like in Havana but beautiful historic one-story houses in rows painted in pastel colors. The streets consist of cobblestones which are quite stressful to walk on but absolutely beautiful and certainly good massage for the feet and exercise for the sense of balance.

Out on new adventures on Cuba — One of all horses in town

It is beautiful

Vi stannar i Trinidad i två dagar under vilka vi promenerar runt stora delar av dagarna. Alla människor som vi möter är även här otroligt vänliga och nyfikna. Att vi kommer från Sverige och med en liten båt imponerar. Många kvinnor ber oss om tvål och huvudvärkstabletter samt mjölkpulver. Bristen på allt är stor och så enkla saker hade hjälpt deras vardag om vi hade haft att dela ut.

We stay in Trinidad for two days during which we walk around most of the days. All the people we meet here are also incredibly friendly and curious. The fact that we come from Sweden and with a small boat is impressive. Many women ask us for soap and headache tablets as well as powdered milk. The lack of everything is great and such simple things would have helped their everyday life if we had had to hand out.

Vi sätter oss ner på en servering strax innan lunch första dagen och det dröjer bara några minuter innan ett 5-mannaband börjar spela musik. Detta är så otroligt häftigt och unikt med Kuba. All denna livemusik! Både dag och kväll och, med musiken, kommer glädjen den förmedlar och som vi ser hos lokalbefolkningen.

We sit down at a table just before lunch on the first day and it only takes a few minutes before a 5-man band starts playing music. This is so incredibly cool and unique about Cuba. All this live music! Both day and night and, with the music, the joy they convey and that we see in the locals.

På kvällen är det en stor musikgrupp på torget och människor samlas. De är nio eller tio i bandet och stämningen är hög. Det dröjer inte länge innan dansgolvet fylls upp. Både av turister och lokalbefolkning. Efter en kort stund går strömmen i hela staden. Publiken tänder sina tändare och bandet fortsätter spela så gott det går. Dansen fortsätter och stämningen är fortfarande lika hög. Alla gör det bästa av situationen och nya instrument, som inte kräver förstärkare, plockas fram. Det är så härligt att se hur feststämningen kvarstår och att inget får stoppa glädjen. Strömmen kommer tillbaka o salsadansen fortsätter. Troligen till långt ut på småtimmarna. Vi går och lägger oss runt midnatt då Jan brygger på en förkylning sedan några dagar tillbaka.

In the evening there is a large music group in the square and people gather. There are nine or ten of them in the band and the mood is high. It doesn’t take long before the dance floor fills up. Both by tourists and locals. After a short while, the power goes out in the whole city. The crowd lights their lighters and the band continues to play as hard as they can. The dancing continues and the mood is still as high. Everyone makes the best of the situation and new instruments, which do not require amplifiers, are picked up. It’s so wonderful to see how the party atmosphere remains and that nothing can stop the joy. The power comes back on and the salsa dancing will probably continue well into the wee hours. We go to bed around midnight as Jan has been suffering from a cold for a few days.

Dagen därpå vandrar vi runt i byn på dess kullerstensgator. Ute på gatorna sker mycket av transporten med häst och vagn. Något vi ser över hela Kuba. Det är charmigt, det är vackert och det ger en känsla av att vara tillbaka på 1500-talet. Christofer Columbus sägs ha landstigit någonstans här i trakterna för nästan 550 år sedan Han skickade iland spejare som meddelade att lokalbefolknigen var fredlig och åkte sedan vidare. Några tiotal år senare ockuperar Spanien Kuba. Vi lämnar Trinidad med en känsla av att få ha sett en speciell by. Unik på många sätt.

The next day we wander around the village on its cobbled streets. Out on the streets, much of the transport takes place by horse and cart. Something we see a lot of all over Cuba. It’s charming, it’s beautiful and it gives a feeling of being back in the 16th century. Christopher Columbus is said to have landed somewhere in this area almost 550 years ago. He sent scouts ashore to report that the local population was peaceful and then moved on. A few decades later, Spain occupies Cuba. We leave Trinidad with the feeling of having seen a special village. Unique in many ways.

En kväll är vi hembjudna till Dags kompis Alex. En polack som bott i Sverige men de senaste 20 – 30 åren på Kuba. Han är gift här och har ett litet hus med bakgård. Vi får en inblick i hur det verkliga livet på Kuba ter sig. Och vi får en fantastiskt god middag. Lite på samma sätt som när vi varit bjudna på middag i Thailand. Gästerna sitter ner vid ett bord och njuter av maten medan värdparet servar med mat och dryck. På bakgården har familjen en gris, en kalkon, en hund och några kycklingar.

One evening we are invited to the home of Dag’s friend Alex. A Pole who lived in Sweden but the last 20 – 30 years in Cuba. He is married here and has a small house with a backyard. We get an insight into what real life in Cuba looks like. And we get a fantastically good dinner. A bit in the same way as when we were invited to dinner in Thailand. The guests sit down at a table and enjoy the food while the host couple serves food and drinks. In the backyard, the family has a pig, a turkey, a dog and some chickens.

Dag skall lämna oss och flyga tillbaka till Guatemala. Det är sista kvällen tillsammans och Jan och Dag sätter sig på däck för att röka var sin kubansk cigarr tillsammans. Lite som en kul grej att göra på Kuba. Dag är van vid att röka cigarr men det är inte Jan. Vilket betyder att Jan både har svårt för att få eld på cigarren och att han hostar en hel del. Det är tydligt vem som njuter mest av den! Efter en tredjedels cigarr ger Jan upp och sparar cigarren till ett senare tillfälle.

Dag will leave us and fly back to Guatemala. It’s the last evening together and Jan and Dag sit down on the deck to smoke a Cuban cigar together. Kind of like a fun thing to do in Cuba. Dag is used to smoking cigars but Jan is not. Which means that Jan both finds it difficult to light the cigar and that he coughs a lot. It’s clear who enjoys it the most! After a third of the cigar, Jan gives up and saves the cigar for a later occasion.

Dagen därpå drabbas även jag av förkylningen. Det är tungt att röra sig i värmen med hosta, snuva och förkyldtungt huvud. Tråkigt men förkylning är väl en del av livet. Ett par dagar går och det blir min födelsedag. Jag är inte pigg o inte heller Jan. Men vi tar oss in till Cienfuego och äter en lyxig middag på en takterrass med livemusik. Dyrt för att vara på Kuba men väl värt pengarna för att fira. Nästa dag skall vi lämna Cienfuego o segla österut längs med kusten mot slutmålet på Kuba som är Santiago de Cuba.

The next day I also get a cold. It is difficult to move in the heat with a cough, runny nose and heavy head. Sad, but colds are part of life. A couple of days pass and it’s my birthday. I’m not alert and neither is Jan. But we make it to Cienfuego and have a luxurious dinner on a roof terrace with live music. Expensive to be in Cuba but well worth the money to celebrate. The next day we will leave Cienfuego and sail east along the coast towards the final destination in Cuba, which is Santiago de Cuba.

Vinden lyser med sin frånvaro och vi ligger och guppar ute på havet. Vi rör oss framåt i ca en knop. Med andra ord inte alls. Plötsligt tornar mörka moln upp sig. Det börjar in över land och vi hör hur det mullrar. Oväder är definitivt på ingång. Då vi inte har radar inkopplad, eftersom den slår ut vår gps o plotter av någon anledning, så kan vi inte följa ovädret mer än med blotta ögat. Vi beslutar oss för att reva storseglet så det blir mindre segelyta uppe. Att gå för fulla segel in i ett oväder vill vi inte riskera. Det blir inte bara enorma krafter utan det sliter också på de segel som är uppe. Natten fortgår med i stort sett motorgång. Ovädret drar förbi men de svaga vindar vi har, går rakt emot oss. Det är väntat då vi går åt motsatt riktning mot hur vinden brukar blåsa. Vi går dessutom emot ett par knops ström. Jag mår riktigt dåligt i min förkylning så Jan tar hela nattskiftet och låter mig vila. Der är jag väldigt tacksam för. Vi väntas vara framme på vår ö nästa förmiddag. Efter att ha legat i inre hamnar, både inne i Rio Dulce och andra ställen, utan kristallklart turkost vatten på väldigt länge så är det verkligen det vi längtar efter. Att bada i fantastiskt hav.

The wind shines with its absence and we lie bobbing out on the sea. We move forward at about one knot. In other words, not at all. Suddenly dark clouds tower up. It starts over land and we hear how it rumbles. Stormy weather is definitely coming. Since we don’t have radar connected, because it knocks out our gps and plotter for some reason, we can’t follow the storm more than with the naked eye. We decide to take down the mainsail so that there is less sail surface up top. We don’t want to risk going full sail into a storm. Not only are there enormous forces, but it also wears on the sails that are up. The night continues with mostly motoring. The storm is passing but the weak winds we have are heading straight for us. This is to be expected as we are going in the opposite direction to how the wind usually blows. We are also going against a couple of knots of current. I feel really bad with my cold so Jan takes the whole night shift and lets me rest. I am very grateful for that. We are expected to arrive at our island next morning. After lying in inner harbors, both inside the Rio Dulce and elsewhere, without crystal clear turquoise water for a very long time, this is really what we long for. To swim in fantastic sea.

Vi har lagt till och har nu en ö helt för oss själva! Underbart! Så nu kan vi njuta av turkost vatten, öar och enskildhet i fem till tio dagar. Utan trängsel. Imorgon möter vi en vänbåt, Embla med Viveka och Erik, från Stockholm, som vi seglade över Atlanten tillsammans med och som vi mötte senast i Honduras. Det skall bli jättetrevligt! Såååå häftigt att vi båda har seglat med våra egna båtar ända från Sverige, seglade över Atlanten tillsammans och nu möts på en liten remote ö i Kuba. Hur stor är sannolikheten??? Här längs kusten finns ju knappast en enda segelbåt.

We have anchored and now have an island all to ourselves! Wonderfully! So now we can enjoy turquoise water, islands and privacy for five to ten days. Without congestion. Tomorrow we meet a friend’s boat, Embla with Viveka and Erik, from Stockholm, with whom we sailed across the Atlantic together and whom we last met in Honduras. It will be great fun! Sooooo cool that we have both sailed with our own boats all the way from Sweden, sailed across the Atlantic together and now meet on a small remote island in Cuba. How big is the probability??? Here along the coast there is hardly a single sailboat.

Jag har nästan svårt för att ta in det! Vi ligger med Vilja i en ganska väl skyddad naturhamn. I bakgrunden ser vi bergsmassiv på huvudön Kuba. Solen skiner, havet är turkosblått och vi har seglat ända hit!

I almost have a hard time taking it in! We lie with Vilja in a fairly well-protected natural harbour. In the background we see the mountain massif on the main island of Cuba. The sun is shining, the sea is turquoise blue and we have sailed all the way here!

Embla har kommit till oss, ett dygn efter att vi ankrat. Nu skall vi segla tillsammans eventuellt ända fram till Jamaica men åtminstone till Santiago de Cuba. Det är jättekul att ses igen och vi har så mycket att prata om. Eftersom vi inte gjort någon upptäcktsfärd med jollen ännu ger vi oss iväg med båda våra jollar ett varv runt ön. Vi kommer till andra sidan ön där det finns en lagun som vi hittar en smal öppning in till. Här finns mängder av döda träd och mangrove. Perfekt för krokodiler! Men vi ser tyvärr ingen trots att vi håller ögonen öppna. Hela ön är täckt av mangrove och det finns inte en enda strand att ta sig iland på. Men nu kan vi åtminstone säga att vi åkt runt ön.

Embla has come to us, a day after we anchored. Now we will sail together possibly all the way to Jamaica but at least to Santiago de Cuba. It’s great to see you again and we have so much to talk about. Since we haven’t made any discovery trips with the dinghy yet, we set off with both our dinghies for a lap around the island. We reach the other side of the island where there is a lagoon to which we find a narrow opening. There are lots of dead trees and mangroves here. Perfect for crocodiles! But unfortunately we don’t see anyone even though we keep our eyes open. The entire island is covered in mangroves and there is not a single beach to land on. But now we can at least say that we went around the island.

Nästa dag ligger vi still och tar det lugnt. Förkylningen och hostan sitter fortfarande tyvärr i. På kvällen blir vi hämtade av Erik för att äta hummermiddag ombord på Embla. Viveca o Erik bytte till sig fyra stora hummerstjärtar för några dagar sedan. Åh vad gott det smakar! Under tiden som vi sitter där ser vi en båt som kör rakt emot oss. Det är en fiskebåt som vill byta till sig rom mot hummerstjärtar. Vi nappar direkt och de får en liten flaska rom mot tre (vi trodde det var fyra) hummerstjärtar. Ca 20 kronor kostade rommen. Det får bli till en förrätt framöver. Kvällen är jättetrevlig och vi kommer tillbaka till Vilja mätta och glada. Imorgon skall vi ta oss till en ö längre västerut.

The next day we lie still and take it easy. Unfortunately, the cold and cough are still there. In the evening we are picked up by Erik to have a lobster dinner on board Embla. Viveca and Erik bought four large lobster tails a few days ago. Oh how good it tastes! While we are sitting there, we see a boat heading straight towards us. It’s a fishing boat that wants to trade rum for lobster tails. We nibble right away and they get a small bottle of rum for three (we thought it was four) lobster tails. The rum cost about SEK 20. It may become an appetizer in the future. The evening is very pleasant and we return to Vilja full and happy. Tomorrow we will make our way to an island further west.

Det är tidig morgon och fortfarande mörkt när klockan ringer. Planen är att komma iväg vid 07 – tiden. Det blåser ca 15 meter i sekunden och vi kommer ha motvind och troligen motström. Det är flera korallrev att ta oss förbi och därmed inget öppet hav att kunna kryssa på. Vi förstår att det kommer bli i stort sett bara motorgång och ett väldigt stampande mot vågorna. Och vi har rätt. Nu har vi varit på väg i fyra timmar av troliga minst tio timmar. Det är stampigt och obekvämt och motorn får verkligen jobba. Vi går verkligen åt ”fel håll” för att segla på sydsidan Kuba. Men har inte mycket val om vi vill se lite och komma fram till Santiago de Cuba för utcheckning innan vi seglar söderut mot Jamaica. Vinden avtar och vågorna försvinner nästan helt så sista halva sträckan är bekväm och vi kommer fram till Cayo Cuervo innan det blir mörkt. Det är en stor lagun med ett flertal öar runtomkring. Många med vackra små sandstränder. Inne i lagunen ligger en stor tvåmastad båt. Strax efter ankomst kommer ett par från båten med en vacker liten segelbåt. Det visar sig att mannen seglat i ca tjugo år och är inne på sitt tredje varv runt jorden. Kvinnan har varit med i tio år. Häftigt! Vilket liv de lever och vilka upplevelser de varit och är med om.

It is early morning and still dark when the clock rings. The plan is to leave at 07:00. The wind is about 15 meters per second and we will have a headwind and probably a headwind. There are several coral reefs to get past and thus no open sea to be able to cruise on. We understand that it will be largely just motoring and a lot of pounding against the waves. And we are right. Now we’ve been on the road for four hours out of probably at least ten hours. It’s clunky and uncomfortable and the engine really gets to work. We are really going in the ”wrong direction” to sail on the south side of Cuba. But don’t have much choice if we want to see a bit and arrive in Santiago de Cuba for check-out before sailing south to Jamaica. The wind dies down and the waves disappear almost completely so the last half stretch is comfortable and we arrive at Cayo Cuervo before dark. It is a large lagoon with several islands around it. Many with beautiful small sandy beaches. Inside the lagoon is a large two-masted boat. Shortly after arrival, a couple comes off the boat with a beautiful little sailboat. It turns out that the man has been sailing for about twenty years and is on his third lap around the world. The woman has been involved for ten years. Cool! What life they live and what experiences they have been and are part of.

Vi sover länge nästa morgon. Lite ut på dagen är det dags för upptäcktsfärd med jollen. Första stoppet blir en liten orörd sandstrand med en mini ”gren” som i Skagen. Alltså en smal sanddyna. Det är otroligt vackert med kritvit sand, turkost hav och blå himmel. Det känns som att vara i paradiset. Efter ett dopp i havet tar vi jollen en bit bort till en pytteliten ö som såg så lockande ut igår när vi kom in med Vilja. Och vilket paradis! På ena änden av den lilla ön är det några träd och resten av ön är bara en smal sandremsa som kanske är fyrtio meter lång och femton meter bred på det bredaste. Även här med en ”Skagengren”. Här känner vi oss verkligen som Robinson Cruzoe. På stranden finns fullt av vackra snäckor och sjöborrar som lyser mot oss. Det kristallklara havet lockar och det blir bad även här. Vi känner verkligen att vi lever ett fantastiskt och priviligierat liv. Så underbart!

We sleep long the next morning. A little later in the day, it’s time to go exploring with the dinghy. The first stop will be a small untouched sandy beach with a mini ”sandbank” like in Skagen. So a narrow sand dune. It is incredibly beautiful with chalky white sand, turquoise sea and blue sky. It feels like being in paradise. After a dip in the sea, we take the dinghy a little further to a tiny island that looked so inviting yesterday when we came in with Vilja. And what a paradise! At one end of the small island there are a few trees and the rest of the island is just a narrow strip of sand maybe forty meters long and fifteen meters wide at its widest point. Also here with a ”Skagen sandbank”. Here we really feel like Robinson Crusoe. On the beach there are lots of beautiful shells and sea urchins that shine at us. The crystal clear sea beckons and there is also swimming here. We truly feel that we live a wonderful and privileged life. How wonderful!

På eftermiddagen umgås vi med Viveka och Erik. Vi blir bjudna över till skonaren som ligger i viken och där äter vi mat, umgås, pratar och njuter fram till ganska sent på kvällen. Det är sådana här dagar och kvällar vi kommer se tillbaka på och prata om lång tid framöver.

In the afternoon we hang out with Viveka and Erik. We are invited over to the schooner which is in the bay and there we eat, hang out, talk and enjoy ourselves until quite late in the evening. It is days and evenings like these that we will look back on and talk about for a long time to come.

Idag är det dags för en ny etapp österut. Vinden är svag och rakt emot oss så det blir motorgång. Hoppas vår diesel räcker ända fram till Santiago de Cuba och att det finns att köpa mer där. Vi är strax framme och just nu förflyttar vi oss mellan korallrev, små mangroveöar och sandbankar.

Today it is time for a new stage to the east. The wind is weak and directly against us so it will be motoring. Hope our diesel lasts all the way to Santiago de Cuba and that there is more to buy there. We are almost there and right now we are moving between coral reefs, small mangrove islands and sandbanks.

Det blir bara en natt på Cayo Granada och nu är vi på väg igen. Orkansäsongen närmar sig så vi väljer att ta sträckor varje dag för att först komma till Santiago de Cuba där vi skall checka ut från Kuba och sedan segla mot Jamaica. Vi har lite tidspress då vi behöver vara i Colombia senast om en månad. Där är vi tryggare för orkaner och där kommer vi lämna båten några månader i sommar när vi åker till Sverige.

It will only be one night on Cayo Granada and now we are on our way again. The hurricane season is approaching so we choose to take routes every day to first get to Santiago de Cuba where we will check out of Cuba and then sail to Jamaica. We are under a bit of time pressure as we need to be in Colombia in a month at the latest. There we are safer from hurricanes and there we will leave the boat for a few months this summer when we go to Sweden.

Vinden är bra idag så vi kan segla! Underbart efter att ha kört så mycket för motor. Vi seglar fram i över sex knop och njuter. Sedan avtar vinden…just nu är det i stort sett stiltje och motorn får jobba igen. Även idag har vi dryga femtio nautiska mil att tillryggalägga och vi hoppas komma fram runt klockan 18 som vi gjort de andra dagsetapperna. Här på Kuba går solen inte ner förrän klockan 20 på kvällen i stället gör 18 som vi är vana vid. Det beror på olika tidszoner och jämfört med Guatemala så ligger vi två timmar före.

The wind is good today so we can sail! Wonderful after driving so much for engine. We sail along at over six knots and enjoy ourselves. Then the wind dies down…right now it’s pretty much quiet and the engine gets to work again. Even today, we have about fifty nautical miles to cover and we hope to arrive around 6 pm as we did the other day’s stages. Here in Cuba, the sun doesn’t set until 8pm, instead it’s 6pm which we’re used to. It depends on different time zones and compared to Guatemala we are two hours ahead.

Ny dag och ny etapp. Vi hinner tyvärr inte se så mycket utan det är mest en transportsträcka. Inte riktigt vad jag önskar. Men, men vi får följa väderprognosen. Idag öser regnet ner så det hade inte varit någon större idé att ta sig in till den lilla byn ändå. Förhoppningsvis avtar det tills vi är framme på nästa plats. Där ligger vi kanske två nätter innan sista sträckan längre resa med nattpass.

Cienfuego – Kuba

Efter ännu en natt med kryss har vi kommit till Cienfuego som är Kubas tredje största stad. Det är en liten o laidback stad på sydsidan av Kuba. Även kallad Pearl of the South. Med en lång, rak och bred boulevard utan nästan någon trafik. Det är endast tuk tuk:ar, några gamla och ganska slitna bilar av märket Lada, en och annan ”Amerikanare”, cykeltaxis och häst och vagn på vägarna. Trafiken är därför väldigt lugn. Längs med vägen finns restauranger. Det som serveras mest är pizza, inte så som vi är vana vid att äta den utan en färdigbakad rund pizzabotten som de lägger ost på. Billig men ganska smaklös. Affärerna är i stort sett tomma även här. Förutom på sprit och lite konserver.

After another night of cruising, we have arrived in Cienfuego, Cuba’s third largest city. It is a small o laidback city on the south side of Cuba. Also called the Pearl of the South. With a long, straight and wide boulevard with almost no traffic. There are only tuk tuks, a few old and rather worn Lada cars, the occasional ”American”, bicycle taxis and horse and carts on the roads. The traffic is therefore very calm. There are restaurants along the road. What is served most is pizza, not the way we are used to eating it but a pre-baked round pizza base on which they put cheese. Cheap but rather tasteless. The shops are largely empty here as well. Except for spirits and some preserves.

We have reached Cienfuego and of course we celebrated with an ”Hoppilandare”

A tuk tuk in front of a colonial house with baldakines

Till Kuba skall man ha med sig kontanter. ”Cash is king” stämmer verkligen här. Det har vi fått lära oss den hårda vägen. Vi har endast några hundra dollar med oss så vi får verkligen spara på pengarna. Försöken att ta ut pengar i bankomat till väldigt dålig växlingskurs fungerar inte. O betalning med kort är bara möjligt på några få ställen. Överallt där vi går frågar de om vi vill växla dollar eller köpa cigarrer. Svarta marknaden är stor och det är lätt att bli lurad. Nästan alla priser på det lilla som finns i många affärer är i dollar. På gatan får man ungefär tre gånger så många kubanska Pesos pr dollar än i banken eller affären. Så att inte ha dollar i kontanter att växla gör Kuba ganska dyrt. Det går däremot att leva jättebilligt här om man har dollar.

You must bring cash with you to Cuba. ”Cash is king” certainly rings true here. We have had to learn that the hard way. We only have a few hundred dollars with us so we really have to save the money. The attempts to withdraw money in an ATM at a very poor exchange rate do not work. O payment by card is only possible in a few places. Everywhere we go they ask if we want to exchange dollars or buy cigars. The black market is big and it’s easy to get scammed. Almost all the prices of the small things found in many stores are in dollars. On the street you get about three times as many Cuban Pesos per dollar as in the bank or store. So not having dollars in cash to exchange makes Cuba quite expensive. However, it is possible to live very cheaply here if you have dollars.

Trying to take a photo like an ”instagrammer”

När man reser runt på Kuba är det vanligt att man bor hemma hos familjer. Många hus har skyltar i sina trädgårdar som visar att de hyr ut rum. De bostäderna heter Casa Particular och då vet vi att det mesta av pengarna går till en familj som troligen väl behöver pengarna. Det skulle vara väldigt intressant och trevligt att bo hos en familj. Tänk vad mycket vi skulle få lära oss om Kuba

When traveling around Cuba, it is common to stay with families. Many houses have signs in their gardens showing that they rent rooms. Those homes are called Casa Particular and then we know that most of the money goes to a family that probably needs the money. It would be very interesting and nice to live with a family. Think how much we would learn about Cuba

The signs showing that you can stay in the house

Vi försöker däremot läsa in oss lite på Kubas historia. Kolonisationen, Revolution, Fidel Castro, Che Guevara, Guantanamo, kommunism, maffia och osämja med USA är nog det första som dyker upp i de flestas tankar.

On the other hand, we try to read a little about Cuba’s history. Colonization, Revolution, Fidel Castro, Che Guevara, Guantanamo, communism, mafia and disagreement with the USA are probably the first things that appear in most people’s minds.

Och det stämmer ju. Men det finns så mycket mer att lära sig! Hur var livet här under den långa spanska kolonisationen? Vad hände egentligen under revolutionen? Varför är USA och Kuba så bittra fiender?

And that’s right. But there is so much more to learn! What was life like here during the long Spanish colonization? What actually happened during the revolution? Why are the US and Cuba such bitter enemies?

Kort historia följer här; Ursprungsbefolkningen bestod av tre olika indianska folkgrupper när Columbus ”upptäcker ” Kuba 1492. Spanien koloniserar Kuba på 1500-talet och tvåhundra år senare öppnas marknaden för Kubanska produkter i USA och ett långvarigt beroende sätter fart. Det är ett strikt klassamhälle på Kuba under kolonialtiden där spanjorer födda i Spanien står högst upp i kedjan. Kreolerna är andra klassens medborgare. Slaveriet är utbrett och omtyckt. Det utbryter många uppror under 1800-talet, vilka alla slås ned av Spanien. Kuba blir ekonomiskt helt beroende av sockerrörsexport till USA. För att skydda sina intressen på Kuba ingriper USA därmed i konflikten mellan Spanien och Kuba och Kuba blir, med hjälp av USA, självständigt från Spanien. Men till priset av Amerikansk ockupation. 1902 blir Kuba formellt oberoende av USA. Men beroendet av USA förblir stort och styret kommer ofta att vara diktatoriskt eller med korrumperade regimer, terror o maffias ända fram till revolutionen i slutet av 1950-talet. Med Fidel Castro och Che Guevara i spetsen. Guantanamo byggs också under denna period och tillhör än idag USA. Fidel Castro blir, efter revolutionen, ledare för Kuba. Han och sedan hans bror styr landet ända fram till 2018. Han framställer sig först som demokrat men blir mer och mer kommunistisk tills kommunismen blir det enda alternativet. Kuba sätts då i blockad av USA o beroendet av Sovjetunionen blir i stället stort. På 1960-talet inför USA totalt stopp för all handel med Kuba. Castro drog sig då till Sovjetunionen o exilkubanerna i USA fick stöd av USA för att angripa kubanska regeringen. Konflikter har fortsatt vara en stor del av Kubas historia, framför allt med USA,och är det än idag.

Brief history follows here; The original population consisted of three different Indian people groups when Columbus ”discovered” Cuba in 1492. Spain colonizes Cuba in the 16th century and two hundred years later the market for Cuban products opens up in the United States and a long-term dependence takes off. It is a strict class society in Cuba during the colonial era where Spaniards born in Spain are at the top of the chain. The Creoles are second-class citizens. Slavery is widespread and popular. Many rebellions break out during the 19th century, all of which are put down by Spain. Cuba becomes economically completely dependent on sugarcane exports to the United States. In order to protect its interests in Cuba, the United States thus intervenes in the conflict between Spain and Cuba, and Cuba becomes, with the help of the United States, independent from Spain. But at the cost of American occupation. 1902 Cuba becomes formally independent from the United States. But the dependence on the USA remains high and the rule will often be dictatorial or with corrupt regimes, terror and mafias right up until the revolution in the late 1950s. With Fidel Castro and Che Guevara in the lead. Guantanamo was also built during this period and still belongs to the United States today. Fidel Castro becomes, after the revolution, leader of Cuba. He and then his brother rule the country until 2018. He first presents himself as a democrat but becomes more and more communist until communism becomes the only option. Cuba is then blockaded by the USA and the dependence on the Soviet Union becomes great instead. In the 1960s, the United States introduced a total stop to all trade with Cuba. Castro then retreated to the Soviet Union and the exiled Cubans in the United States were supported by the United States to attack the Cuban government. Conflicts have continued to be a large part of Cuba’s history, especially with the United States, and still are today.

Befolkningen har det relativt tufft och det är svårt att hitta mat att köpa. Det är vanligt att se köer utanför de butiker som ibland säljer mat som ägg, kött och ost. Grönsaker får man helt enkelt köpa det som finns för dagen. Många tittar längtansfullt in i de affärer där man kan handla, för kubanerna, svåråtkomliga varor som t ex rengöringsmedel och Pepsi cola. Men vi ser ingen total fattigdom utan de flesta är rena och har hela kläder.

The population is having a relatively tough time and it is difficult to find food to buy. It is common to see queues outside the shops that sometimes sell food such as eggs, meat and cheese. Vegetables can simply be bought for what is available for the day. Many look longingly into the shops where you can buy, for Cubans, hard-to-reach goods such as cleaning agents and Pepsi cola. But we don’t see total poverty, most people are clean and have full clothes.

But they know how to dance

Local Coke in stead of Coca Cola. Almost the same bottle

Människorna vi möter här i Cienfuego liksom på Cayo Largo är väldig vänliga och hjälpsamma. De är nyfikna på oss och är måna om att vi skall tycka om Kuba. Till skillnad mot östra Karibien så är de flesta här både väldigt långa och extremt smala. Både kvinnor och män. Här finns människor med ättlingar från all världens hörn – Afrika, Kina, Europa och USA bland annat.

The people we meet here in Cienfuego as well as on Cayo Largo are very friendly and helpful. They are curious about us and want us to like Cuba. In contrast to the eastern Caribbean, most people here are both very long and extremely narrow. Both women and men. Here are people with descendants from all corners of the world – Africa, China, Europe and the United States, among others.

Kuba var ett av många länder där det var slavhandel. Långt efter att USA avskaffade slaveriet blomstrade det fortfarande på Kuba. Om nu blomstrar är rätt ord på något så fruktansvärt. Det var de spanska kolonisatörerna som, från 1500-talet och framåt, förde hit närmare en miljon slavar för arbete på sockerrörsfält mm. Slaveriet avskaffades först 1886 och därefter har en stor andel kineser, européer och amerikanare emigrerat hit. Så befolkningen är minst sagt blandad.

Cuba was one of many countries where there was a slave trade. Long after the United States abolished slavery, it still flourished in Cuba. If flourishing is the right word for something so terrible. It was the Spanish colonizers who, from the 16th century onwards, brought nearly a million slaves here to work in the sugar cane fields etc. Slavery was only abolished in 1886 and after that a large proportion of Chinese, Europeans and Americans have emigrated here. So the population is mixed to say the least.

I Cienfuego möter vi Dags vän Alex som bor här. Han har lovat hjälpa oss med vårat ankarspel. Vi skruvar loss ankarspelet och lämnar över det till honom. På minst två ställen är det trasigt och nu är det hos en mekaniker där nya delar skall svarvas och nya spår svetsas. Nu håller vi tummarna för att det blir rätt och för att allt kommer tillbaka på rätt plats och passar så att ankarspelet fungerar igen. Vi är helt beroende av det då vi oftast inte lägger båten i hamn för det är både dyrt och tråkigt och framförallt kommer vi inte till alla öar, vikar, stränder och ensliga ställen som vi vill besöka. Vi vill ankra i vikar utanför vackra stränder där vi tar jollen iland som de flesta långseglare. Det är mycket av målet med långsegling.

In Cienfuego we meet Dag’s friend Alex who lives here. He has promised to help us with our anchor game. We unscrew the windlass and hand it over to him. It is broken in at least two places and now it is at a mechanic where new parts must be turned and new tracks welded. Now we are crossing our fingers that it will be right and that everything will be back in the right place and fit so that the windlass works again. We are completely dependent on it as we usually don’t put the boat in port because it is both expensive and boring and above all we don’t get to all the islands, bays, beaches and lonely places that we want to visit. We want to anchor in bays off beautiful beaches where we take the dinghy ashore like most long-distance sailors. That is much of the goal of long-distance sailing.

Varje dag promenerar vi de ca en och en halv kilometrarna in till Cienfuego. En dag växlar vi dollar på gatan och känner oss jätterika. Vi försöker också ta oss in i en bank där kön ringlar sig lång på utsidan. Vi kommer till sist in men får till besked att vi inte kan ta ut pengar på kort där utan blir hänvisade till en annan bank i stället. Vi sitter lite i en rävsax då vi inte har tillräckligt med dollar med oss och vi inte kan ta ut pengar på något av våra kort. Hur länge kan vi stanna på Kuba? Hur länge räcker våra pengar om vi snålar? Vi vill ju så gärna upptäcka och se flera delar av landet. Transport med collectivotaxi betalas i dollar så vi måste spara pengar till det. Vi måste också ha tillräckligt med kontanter så vi kan köpa på oss lite grönsaker, vad vi nu hittar av det, inför kommande segling längs med Kubas sydkust.

Every day we walk the approximately one and a half kilometers into Cienfuego. One day we exchange dollars on the street and feel very rich. We also try to get into a bank where the queue is long outside. We finally get in but are informed that we cannot withdraw money from cards there, but are referred to another bank instead. We are in a bit of a bind as we don’t have enough dollars with us and we can’t withdraw money from any of our cards. How long can we stay in Cuba? How long will our money last if we skimp? We really want to discover and see several parts of the country. Transport by collectivo taxi is paid in dollars so we have to save money for that. We also need to have enough cash so we can buy some vegetables, whatever we can find, for the upcoming sailing along the south coast of Cuba.

När vi nu ändå väntar på reparationen av ankarspelet skall vi åka iväg på en ca fem dagar lång utflykt till Havanna. Åh vad jag längtar! Smaka bara på namnet Havanna och bilder på vackra men slitna kolonialhus med baldakiner, gatumusikanter, rosa amerikanska cabrioleer, cigarrer, rom, musik och romantik dyker upp. Detta ser vi verkligen fram emot!

While we are now still waiting for the repair of the windlass, we will go on an approximately five-day excursion to Havana. Oh how I long! Just taste the name Havana and images of beautiful but worn colonial houses with canopies, street musicians, pink American convertibles, cigars, rum, music and romance come to mind. We are really looking forward to this!

Om den utflykten och resan tillbaka kan ni läsa i nästa blogginlägg. Som kommer om några dagar. Detta inlägg fortsätter med återkomsten till Cienfuego

You can read about that excursion and the journey back in the next blog post. Which will arrive in a few days. This post continues with the return to Cienfuego

Efter en ”näradöden-upplevelse” med taxin tillbaka till Cienfuego är vi åter här. Chauffören hade knappt händerna på ratten, körde i över 100 km/timman och var mest intresserad av sin mobil de tre och en halv timmarna resan tog.

After a ”near-death experience” with the taxi back to Cienfuego, we are here again. The driver barely had his hands on the wheel, drove at over 100 km/h and was mostly interested in his mobile phone for the three and a half hours the journey took.

Cienfuego levererar verkligen idag 22 april. Dag, som bott ombord på Vilja när vi varit borta, välkomnar oss med en kall öl i sittbrunnen. Idag firar Cienfuego sin 205:e födelsedag. Det firas stort med en festival mitt inne på torget José Martí, som är med på Unescos Världsarvslista. På en scen med hundratals besökare framför, troligen endast lokalbefolkning utom oss, är det full show med band efter band som avlöser varandra. Det är storband, afrikanskt, rapp, salsa och dans i mängder. Stämningen är hög och publiken står upp och dansar med och mot slutet av showen gungar hela torget i takt till musiken. Vilken glädje! Vilken show! Det är underbart att få ta del av.

Cienfuego really delivers today April 22. Dag, who lived on board Vilja while we were away, welcomes us with a cold beer in the cockpit. Today Cienfuego celebrates its 205th birthday. It is celebrated big with a festival in the middle of José Martí Square, which is on the UNESCO World Heritage List. On a stage with hundreds of visitors in front, probably only locals except us, it’s a full show with band after band replacing each other. It’s big band, African, rap, salsa and dance in abundance. The atmosphere is high and the audience gets up and dances along and towards the end of the show the whole square is swaying to the music. What joy! What a show! It is wonderful to be a part of.

The audience are all dancing

Efter showen går vi till en bar där det är ett slutet födelsedagskalas men vi blir inbjudna och musiken och dansen fortsätter. En kvinna sjunger till musik från en musikanläggning och gammal som ung är uppe och dansar. På hemvägen möter vi en kille som frågar ”change?” Han vill, som många andra, växla penger. Jan tar det bokstavligt och byter i stället sin skjorta mot hans smutsiga och svettiga t-shirt. Jan tycker det är en kul grej men det uppskattas inte lika mycket av mig. Vi tar oss sedan hem med motorcykeltaxi sent på kvällen nöjda och glada. Förutom då bytet av skjortan. T-shirten blir en trasa, tillsammans med andra trasiga kläder, ombord på Vilja.

After the show we go to a bar where it is a closed birthday party but we are invited and the music and dancing continue. A woman sings to music from a music system and old and young are up and dancing. On the way home we meet a guy who asks ”change?” He, like many others, wants to exchange money. Jan takes it literally and instead changes his shirt to his dirty and sweaty t-shirt. Jan thinks it’s a fun thing, but I don’t appreciate it as much. We then take a motorcycle taxi home late at night satisfied and happy. Except then the change of the shirt. The T-shirt becomes a rag, along with other torn clothes, on board Vilja.

Ankarspelet är nu repareret och tillbaka på plats. Dag och Jan skruvade fast det och vi har provat att hissa upp och ner det flera gånger. Det slirar inte längre utan funkar perfekt. Till betalning får Alex bl.a en gammal Singer symaskin som hans fru blir mycket glad över.

The windlass is now repaired and back in place. Dag and Jan screwed it and we have tried to lift it up and down several times. It no longer slips but works perfectly. In payment, Alex receives, among other things, an old Singer sewing machine, which his wife is very happy about.

Dag working to get the windlass back again

Två dagar senare går vi ut igen på kvällen. Det är livemusik med salsadans på teatercaféet. Än en gång är det härliga rytmer, hög stämning och en massa dans. Jag blir uppbjuden av en man som verkligen kan dansa och showa. Det är svårt att hänga med även om jag känner takten men det är inte lätt att veta var jag skall sätta fötterna. Kul är det i alla fall. Killen Jan bytte skjortan med är också där och han pratar mycket med Jan och bjuder honom på en öl. Även ikväll tar vi oss hem sent – nöjda och glada.

Two days later we go out again in the evening. There is live music with salsa dancing in the theater cafe. Once again, there are lovely rhythms, high atmosphere and a lot of dancing. I am invited by a man who can really dance and show. It’s hard to keep up even though I feel the beat but it’s not easy to know where to put my feet. It’s fun anyway. The guy Jan changed his shirt with is also there and he talks to Jan a lot and offers him a beer. Even tonight we get home late – satisfied and happy.

Hahaha…none of us can dance salsa

I’m trying but can’t make it right

Kuba Är verkligen dans och musik och glädje. Överallt man går möts man av musiken och dansen. På gator, på serveringar, på torg, utomhus, inomhus. Ja, precis överallt. Det är en fantastisk glädje!

Cuba Is really dance and music and joy. Everywhere you go you are met by music and dancing. On the streets, at restaurants, in squares, outdoors, indoors. Yes, just everywhere. It is an amazing joy!