För två veckor sedan seglade vi, tidigt på morgonen, från Bonaire till Curaçau. Men till skillnad från Povel Ramels låt ”Måste vägen till Curaçau gynga så” hade vi en behaglig segling med slör nästan hela vägen. Det är en underbar känsla att vara ute på havet.
Two weeks ago we sailed, early in the morning, from Bonaire to Curaçau. But unlike Povel Ramel’s song ”Must the road to Curaçau swing so”, we had a pleasant sailing with a veil almost all the way. It’s a wonderful feeling to be out at sea.
Vi kom fram till ”vattensystemet” Spaanse water på sydsidan ön vid lunchtid och hittade en plats att släppa ankar bland ett flertal andra segelbåtar. Många har tillbringat orkansäsongen här och väntar nu på rätt väderfönster för fortsatt segling. Det är också därför vi har seglat hit. De flesta är på väg mot Colombia/ Panama eller NO mot de nordligaste Östkaribiska öarna medan vi siktar mot NV eftersom Centralamerica är vårat nästa mål
We arrived at the Spaanse water system on the southcoast of the Island at lunchtime and found a place to drop anchor among several other sailboats. Many have spent the hurricane season here and are now waiting for the right weather window to continue sailing. That is also why we have sailed here. Most are heading towards Colombia/Panama or NE towards the northernmost Eastern Caribbean islands while us aiming towards the NW though Centralamerica is our next goal.
Spaanse water eller Spanish water på engelska är fullt av liv. Förutom alla segelbåtar, som ligger här, är det mängder av turbåtar som utgår härifrån till olika fina vikar runtomkring på ön. Många med hög musik och fulla av partyglada ungdomar. Här är också fullt av aktiviteter som mindre segelbåtar, vattenskotrar, vindsurfare och sightseeing båtar. Längs med strandkanten finns otaliga flotta hus det ena mer lyxigt än det andra.
Spaanse water or Spanish water in English is full of life. In addition to all the sailboats that are located here, there are lots of tour boats that depart from here to various nice bays around the island. Many with loud music and full of party-happy young people. Here is also full of activities such as smaller sailing boats, jet skis, windsurfers and sightseeing boats. Along the shore are countless luxury houses, one more luxurious than the other.
Efter att ha varit på Bonaire med sitt otroligt klara vatten blev det lite av en nedtur att komma hit till det brungröna vattnet utan någon sikt och med lerbotten. Här i Spaanse water är det aldrig så kristallklart vatten men det har regnat en hel del senaste tiden och regnet har dragit med sig jord från land ner i vattnet. Därav att det ser trist ut nu. Så här i Spaanse water blir det tyvärr inget badande. Synd eftersom det fortfarande är väldigt hett och de svalkande doppen känns som en befrielse. Men på hela sydsidan av Curaçau är det fullt av vikar med lika kristallklart och dykarvänligt vatten som på Bonaire.
After being on Bonaire with its incredibly clear water, it was a bit of a let down to come here to the brownish green water with no visibility and with a muddy bottom. The water is never very chrystalclear here in Spaanse water, but it has rained a lot recently and the rain has dragged soil from the land into the water. So here in Spaanse water, unfortunately, there will be no bathing. A shame because it’s still very hot and the cooling dips feel like a release. But the entire south side of Curaçau is full of bays with water as crystal clear and diver-friendly as on Bonaire.
Huvudstaden på Curaçau heter Willhemstad och är en riktigt färgglad och charmig stad. Vi har vandrat runt några gånger och hänförts av alla färger på husen och den rikliga konsten. Willhemstad är känd för sin mångfald av streetart. Det går t o m att ta guidade vandringar genom staden med beskrivningar av all streetart målad av konstnärer. Förutom all konst är Willhemstad fullt av otroligt färgglada hus och staden är numera upptaget i UNESCOS världsarvslista. Det sägs att det var en tidig holländsk guvernör som beordrade att husen skulle målas i alla kulörer utom vitt då han fick huvudvärk av att solljuset reflekterade i det vita. Om detta är sant vet man självklart inte
The capital of Curaçao is called Willhemstad and is a really colorful and charming city. We have wandered around a few times and been enthralled by all the colors of the houses and the abundant art. Willhemstad is known for its diversity of street art. It is even possible to take guided walks through the city with descriptions of all street art painted by artists. In addition to all the art, Willhemstad is full of incredibly colorful houses and the city is now on the UNESCO World Heritage List. It is said that it was an early Dutch governor who ordered the houses to be painted in all colors except white because he got a headache from the sunlight reflecting off the white. Of course, we don’t know if this is true.
Ön har också en mörk historia då Curaçau var centrum för slavhandel under en längre tid. Ungefär 273000 passerade ön.
Curaçau och Willhemstad är också känd för sin flytbro, Queen Emma Bridge, som förenar de två stadsdelarna Punda och Otrobanda. Otrabanda betyder ”the other side” på det lokala språket Papiamento. Bron är precis i inloppet till staden och när en båt, stor som liten, skall passera hängs en orange flagga upp. Tio minuter senare startar en motor i ett litet hus i ena änden av bron och hela bron flyttas åt sidan så båtar kan passera. När bron är öppen går det en färja mellan stadsdelarna.
Curaçau and Willhemstad is also known for its floating bridge that connects the two neighborhoods of Punda and Otrobanda. Otrabanda means ”the other side” in the local language Papiamento. The bridge is right at the entrance to the city and when a boat, big or small, is going to pass, an orange flag is hung up. Ten minutes later, an engine starts in a small house at one end of the bridge and the entire bridge is moved aside to allow boats to pass. When the bridge is open, a ferry runs between the districts.
Efter en vecka i Spaanse water, utan ett enda dopp i havet, styrde vi söderut mot Klein Curaçau. Tyvärr var det både motström och stark motvind så vi valde att gå in i Fuik baai i stället. En perfekt skyddad vik mot vind och vågor där man oftast ligger helt ensam. Men…på söndagar vallfärdar lokalbefolkningen hit med egna båtar och partybåtar. Vi la till i lugnet före lunch en söndag och undrade lite på skoj var festen var någonstans. Strax därefter kom den ena båten efter den andra. Alla med hög musik i sina stora högtalare. De backade in mot stranden och partyt var igång. Det dansades, badades, grillades och vattenskotrarna körde runt för fullt. Vi låg för ankare bara ett tiotal meter bort och förundrades över hur en så lugn plats totalt förändrades på någon timma. Alla båtar med sin egen musik på högsta volym Under kvällen styrde båtarna hemåt igen och vid 22-tiden hade vi viken för oss själva. Vi njöt av lugnet, det mycket klarare vattnet och av att bara vara i ett par dagar innan vi var tvungna att styra tillbaka till Spaanse water igen. Vårt ankartillstånd gällde bara i tre nätter.
After a week in Spaanse water, without a single dip in the sea, we headed south towards Klein Curaçau. Unfortunately there was both a strong current against us and a strong headwind so we chose to enter Fuik baai instead. A perfectly protected bay against wind and waves where you usually lie completely alone. But…on Sundays the locals make a pilgrimage here with their own boats and party boats. We added In the quiet before lunch on a Sunday and wondered a bit for fun where the party was. Soon after, one boat after another arrived. All with loud music in their big speakers. They backed into the beach and the party was on. There was dancing, swimming, barbecuing and the jet skis were driving around at full speed. We were at anchor only ten meters away and marveled at how such a peaceful place completely changed in a few hours. All boats with their own music at maximum volume During the evening the boats steered home again and at 10pm we had the bay to ourselves. We enjoyed the calm, the very clear water and stayed for a couple of days before we had to steer back to Spaanse water again. Our anchor permit was only valid for three nights.
Dagen därpå tog OCC:s (Ocenaseglarklubben) port officer, Victor, med sig oss och Ingrid och Peter från S/Y Ocean Deva på en fantastisk rundtur runt ön. Vi åkte bland annar delvis i röd lera till nationalparken Shete Boka till Vodocaves Kueba di brua och Hato plains. Där vandrade vi runt i ett grottsystem med fantastiska bergsformationer och fladdermöss hängande i taket. Vi upplevde det extremt vilda havet som slogs in mot klipporna och på ett ställe sägs det att ön andas, detta ställe heter Watamulas. Förutom detta såg vi otaliga ödlor, massa grönska på en ö som sägs endast bestå av kaktusar, ett flertal lokala fågelarter och horder av får. Vi stannade också till vid den vackra stranden Grote Knip och vid en utkikspunkt där bergen var översvallade av grönska. Ett hus fanns där och det sägs att den äldre mannen som bor där äger all marken och att dem är till salu. Dessutom hann vi med en god lunch med fantastisk utsikt. Det var en underbar heldag som gett oss minnen från Curaçau för livet. Tack Victor!
The following day the OCC (Ocean Sailing Club) port officer, Victor, took us and Ingrid and Peter from S/Y Ocean Deva on a fantastic tour around the island. We went together in red mud to Shete Boka National Park to Vodocaves Kueba di brua and Hato plains. There we wandered around a cave system with fantastic rock formations and bats hanging from the ceiling. We experienced the extremely wild sea crashing against the rocks and in one place the island is said to breathe, this place is called Watamulas. In addition to this, we saw countless lizards, lots of greenery on an island that is said to consist only of cacti, several local bird species and hordes of sheep. We also stopped at the beautiful Grote Knip beach and at a lookout point where the mountains were awash with greenery. One house was there and it is said that the elderly man who lives there owns all the land and that it is for sale. In addition, we had time for a good lunch with a fantastic view. It was a wonderful full day that gave us memories of Curaçao for a lifetime. Thanks Victor!
Vi har bara skummat på ytan av vad Curaçau har att erbjuda men nu inväntar vi ett väderfönster för fortsatt segling norrut. Båten är full med mat och vatten och vi är klara för en kanske upp mot vad som kan bli en halv Atlntsegling i distans och tid. Det skall bli underbart att komma ut på havet igen. Överseglingarna ger lugn och sinnesro. Det är en obeskrivlig känsla att släppa taget om allt och färdas med vindens hjälp mot nya platser. Mer om denna översegling när vi kommit fram till nästa land och plats.
We have only skimmed the surface of what Curaçau has to offer but now we await a weather window to continue sailing north. The boat is full of food and water and we are ready for a perhaps up to what could be half an Atlantic sailing in distance and time. It will be wonderful to get out to sea again. The crossings bring calm and peace of mind. It is an indescribable feeling to let go of everything and travel with the help of the wind towards new places. More about this crossing when we get to the next country and place.
Levermittliv 