Först lite historia; Öarna befolkades för cirka 2 000 år sedan av sjöfarare från framför allt Samoa, Tonga och Tokelau. Namnet Tuvalu betyder ungefär ”grupp om åtta” på tuvaluanska, vilket syftar på de åtta atoller som ursprungligen var bebodda. Fast landet består egentligen av nio öar, vilket symboliseras av nio gula stjärnor i landets flagga.
First, a bit of history: the islands were settled about 2,000 years ago by seafarers from places including Samoa, Tonga, and Tokelau. The name Tuvalu means roughly ”group of eight” in the Tuvaluan language, referring to the eight atolls that were originally inhabited. In fact, the country consists of nine islands, which is symbolized by nine yellow stars on the national flag.
Spanska upptäcktsresande kom till öarna under slutet av 1500-talet. Under 1860-talet drabbades öarna hårt av peruanska slavjägare som kidnappade runt 400 invånare. Vilket var en stor del av befolkningen. Sedan kom britterna och Tuvalu, som då kallades Elliceöarna, slogs samman med Gilbertöarna, en del av nuvarande Kiribati, till en brittisk koloni. Efter en folkomröstning 1974 blev Elliceöarna en separat brittisk koloni, och den 1 oktober 1978 blev Tuvalu slutligen självständigt. En dag som firas stort här.
Spanish explorers arrived at the islands in the late 16th century. In the 1860s, the islands were severely affected by Peruvian slave raiders, who kidnapped around 400 inhabitants, a significant portion of the population. Later, the British arrived, and Tuvalu, then known as the Ellice Islands, was joined with the Gilbert Islands (part of present-day Kiribati) to form a British colony. Following a referendum in 1974, the Ellice Islands became a separate British colony, and on October 1, 1978, Tuvalu finally gained its independence, a day that is celebrated extensively here.
Men nu till festligheterna! Det är morgon torsdag 1 oktober. Tuvalus frigörenhetsdag. Redan tidigt i morse var det parader, flaggceremonier och tal vid flygplatsen. Vi beslöt oss för att inte gå dit utan i stället ta oss till förmiddagens dansuppvisningar. En stor del av firandet handlar om traditionell sång och dans, framför allt Fatele. Och det är verkligen något alldeles extra! Fatele – en nationell och traditionell dansstil som dansas vid kulturella firanden. Varje ö i Tuvalu har sin speciella dans, sin speciella musik, sitt speciella sätt att använda instrument och sina speciella kläder.
But now, on to the festivities! It is the morning of Thursday, October 1st, Tuvalu’s Independence Day. As early as this morning, there were parades, flag-raising ceremonies, and speeches at the airport. We decided to skip those and head instead to the morning’s dance performances. A major part of the celebration revolves around traditional song and dance, above all, the Fatele. And it really is something truly special! The Fatele is a traditional national dance style performed during cultural celebrations. Each island in Tuvalu has its own unique dance, music, style of using instruments, and traditional attire.
Gatorna är relativt tomma men vi ser finklädda människor på motorcyklar. Vi vet inte exakt vart vi skall men förstår att det är bra att följa efter dem. Alla har blomsterkransar på huvudet och traditionella kläder. Det är en glädjens dag, en festens dag och gemenskapens dag.
The streets are relatively empty, but we see people dressed in their finery on motorcycles. We don’t know exactly where we are going, but we realize it’s a good idea to follow them. Everyone is wearing flower wreaths on their heads and traditional clothing. It is a day of joy, a day of celebration, and a day of togetherness.
Vi har kommit fram till den stora samlingssalen som är i ena ändan av landningsbanan. Morgonens aktiviteter var i andra ändan. Fler och fler människor samlas. Hundratals dansare och musiker från fyra av Tuvalus atoller. De är så vackert klädda färggranna kläder, kjolar av bast och blad och många av männen har girlanger av gröna blad runt armar och vrister. Åh vad lyckliga vi är som får uppleva detta!
We have arrived at the large assembly hall, located at one end of the airstrip. The morning’s activities took place at the other end. More and more people are gathering, hundreds of dancers and musicians from four of Tuvalu’s atolls. They are so beautifully dressed in colorful attire, with skirts made of bast and leaves, and many of the men wear garlands of green leaves around their arms and ankles. Oh, how fortunate we are to get to experience this!
Dansarna och musikerna eller vi kanske skall kalla dem sångare sätter sig undan för undan på golvet. En grupp från varje atoll i var sin hörna av golvet. Snart är det stora golvet fullt. Stämningen är hög och förväntansfull. Runt dansgolvet är det uppdukade bord på två sidor, och längs ena sidan samt i två hörnor, är det långa bord där de har börjat duka fram mat. Efter dansen kommer det serveras lunch. Vi vet inte om det är för alla eller enbart för inbjudna.
The dancers and musicians, or perhaps we should call them singers, gradually take their places on the floor. A group from each atoll occupies one of the corners. Soon, the large floor is full. The atmosphere is lively and full of anticipation. Tables are set up along two sides of the dance floor, and there are long tables, positioned along one side and in two of the corners, where food is already being laid out. Lunch will be served after the dance. We do not know whether it is for everyone or only for those who have been invited.
Nu är golvet helt fullt av folk och de inbjudna gästerna sitter på stolar med bästa utsikten. En man inleder ett tal och flera tal följer på det. Några långa och några uppenbarligen väldigt roliga. Hela publiken skrattar högt. Tuvaluerna verkar vara ett folk fullt av glädje, bekymmersfria och ha nära till skratt. De är verkligen underbara och gästvänliga.
The floor is now completely packed with people, and the invited guests are seated on chairs with the best view. A man begins a speech, followed by several others, some long, and some clearly very funny. The entire audience laughs out loud. The people of Tuvalu seem to be full of joy, carefree, and quick to laugh. They are truly wonderful and hospitable.
Efter ett flertal tal reser sig gruppen från en av öarna upp. Vet tyvärr inte vilken. Trummor, handklappningar och sång börjar och strax därefter dansar några kvinnor. Håret reser sig på mig av glädje av att få vara här och uppleva detta.
After several speeches, the group from one of the islands stands up, I’m not sure which one, unfortunately. Drums, clapping, and singing begin, and shortly thereafter, some women start to dance. I get goosebumps from the sheer joy of being here and experiencing this.
Sången ekar i lokalen och trummorna håller takten. Eller trummor förresten. Det är en rektangulär låda som de lägger upp och ner. Sedan har de en bastmatta på den och flera män sitter runt och trummar med handflatorna. Den djupa rytmen styr dansen, som börjar lugnt men gradvis blir snabbare och intensivare. Mot slutet går det undan ordentligt innan allt avslutas tvärt.
Singing echoes through the room, and drums keep the beat, or rather, not exactly drums. It is a rectangular box, placed upside down, with a mat laid over it; several men sit around it, drumming with the palms of their hands. The deep rhythm drives the dance, which begins calmly but gradually grows faster and more intense. Toward the end, the pace picks up significantly, before everything comes to an abrupt halt.
Efter första gruppen går turen till var och en av de andra öarnas grupper. Vilken ofattbart stark och underbar upplevelse! Kvinnorna vickar på rumporna och männen står bredbenta och under dansen gör de en slags snabb vickning på huvudet. Graciösa handrörelser är en stor del av dansen. Under varje uppvisning har de små mikro pauser där dansarna t ex skakar på kroppen, tar ett skutt eller snurrar runt ett varv samtidigt som de ger ett uppsluppet ljud ifrån sig. Det ser lekfullt ut. Jag kan knappt tro att det är sant att vi sitter här tillsammans med hela lokalbefolkningen. Åtminstone de som är inbjudna.
After the first group, it is the turn of the groups from each of the other islands. What an incredibly powerful and wonderful experience! The women sway their hips, while the men stand with their legs planted wide apart; during the dance, they perform a kind of rapid, jerking movement with their heads. Graceful hand gestures are a major part of the dance. Throughout each performance, there are brief, micro-pauses where the dancers might shake their bodies, leap, or spin around, all while letting out a spirited, joyful sound. It looks playful. I can hardly believe it’s real, that we are sitting here together with the entire local population. Or, at least, those who have been invited.
Parfym, parfym och ännu mera parfym! Under dansens gång går folk från publiken runt bland dansarna och de som sjunger och slår på trummorna med parfymflaskor. Alla får ett sprut på kroppen och under varje dans är det otaliga som sprutar parfym så ångorna stiger i lokalen. Det visar sig vara en tradition i Tuvalu. Att spruta parfym på dansarna är ett sätt att visa uppskattning, glädje och respekt för deras framträdande. Ju mer uppskattning, desto mer parfym verkar det som. Och parfym går det åt. Det sprayas hej vilt överallt!
Perfume, perfume, and even more perfume! As the dancing unfolds, members of the audience move among the dancers, singers, and drummers, carrying perfume bottles. Everyone gets a spritz, and throughout each dance, countless people are spraying perfume, causing the air in the venue to fill with the scent. It turns out this is a tradition in Tuvalu. Spraying perfume on the dancers is a way to show appreciation, joy, and respect for their performance. It seems that the greater the appreciation, the more perfume is used, and a lot of perfume is used! It’s being sprayed wildly everywhere!
En lite rolig detalj är att när prins William och Kate besökte Tuvalu 2012 fick även de delta i en Fatele och försågs med varsin parfymflaska för att spraya dansarna. Tydligen var det herrparfymen Paul Smith London for Men som användes.
A rather amusing detail is that when Prince William and Kate visited Tuvalu in 2012, they also took part in a Fatele and were each given a bottle of perfume to spray on the dancers. Apparently, the fragrance used was the men’s scent Paul Smith London for Men.
Även stämningen stiger. Dansuppvisningen varar i nästan tre timmar och varje atoll har flera nummer.
The atmosphere, too, is building. The dance performance lasts for nearly three hours, and each atoll presents several numbers.
När dansen är över bjuds vi in att äta av maten som dukats fram. Oj vad mycket god mat! Det är svårt att inte ta för mycket när det finns så mycket att välja bland. Många inhemska maträtter som ser jättegoda ut. Jag väljer några curry rätter, musslor, stora räkor och kycklingvingar. Självklart även en liten bit av den helgrillade grisen. Vi blir serverade både te, saft, vatten och Coca cola. Vilken generositet och givmildhet. Blir nästan tårögd av hur vänliga och fina de är. Efter maten går vi tillbaka till jollen och åker ut till Vilja. På kvällen skall det bli ny uppvisning.
When the dancing is over, we are invited to partake of the food that has been laid out. Wow, what an abundance of delicious food! It’s hard not to take too much when there is such a wide selection. There are many local dishes that look absolutely wonderful. I choose a few curry dishes, mussels, large prawns, and chicken wings, and, of course, a small piece of the whole-roasted pig. We are served tea, fruit cordial, water, and Coca-Cola. Such generosity and open-heartedness! I’m almost moved to tears by how kind and lovely they are. After the meal, we head back to the dinghy and return to Vilja. There will be another performance this evening.
Kvällens festligheter – först middag och sedan ännu mera dans!Vilken stämning, vilken glädje vilken fest! Sången ekar i lokalen, trummorna dundrar högt. Dansgrupper från Tuvalus alla åtta atoller har uppvisningar. Först fyra i förmiddags o de andra fyra nu. Alla bjuder på sig själva är lekfulla o bjuder in vem som helst att delta i dansen. Graciösa händer och vickningar på rumpan för kvinnorna. Bredbent o mer powerfullt för männen. Kläderna är fantastiska i glada färger, bastkjolar, dräkter av blad och vackert utsmyckade kjolar utanpå kläderna. En speciell sak med Tuvalu är att varje atoll har sin egen färg. Lila, gult, grönt, blått, svart är några av dem. Nui t ex har lila och Nukufetau svart.
Tonight’s festivities—dinner first, followed by even more dancing! What an atmosphere, what joy, what a celebration! Singing echoes through the venue, and drums thunder loudly. Dance groups from all eight of Tuvalu’s atolls are performing, four appeared this morning, and the other four are performing now. Everyone is full of spirit and playfulness, inviting anyone and everyone to join in the dance. The women move with graceful hands and swaying hips, while the men’s movements are wide-stanced and more powerful. The costumes are fantastic, featuring vibrant colors, grass skirts, outfits made of leaves, and beautifully embellished skirts worn over their clothes. A unique feature of Tuvalu is that each atoll has its own signature color, purple, yellow, green, blue, and black, to name a few. Nui, for instance, is represented by purple, while Nukufetau is associated with black.
Dansen nu ikväll är väldigt uppsluppen och t o m premiärministern är uppe och dansar flera gånger. Här är det verkligen ingen stel tillställning där de högt uppsatta sitter och tittar på. Alla är en del av festen. Även publiken.
The dancing tonight is very lively, even the Prime Minister gets up to dance several times. This is certainly not a stiff affair where high-ranking officials just sit and watch; everyone is part of the celebration, the audience included.
Vi har fått vara med om något aldeles speciellt. Inte en uppvisning arrangerad för turister utan Tuvalus eget firande av sin självständighet. Vi har fått sitta mitt ibland människorna och dela deras glädje och stolthet över sitt lilla land. Tänk att vår segling har tagit oss hit, till ett av världens minsta och avlägsna land, och att vi får uppleva just denna dag tillsammans med dem. Det här är verkligen ett sådant minne som vi kommer bära med oss länge.
We have had the privilege of experiencing something truly special, not a performance staged for tourists, but Tuvalu’s own celebration of its independence. We were able to sit right among the people, sharing in their joy and pride for their small nation. It is remarkable that our sailing journey has brought us here, to one of the world’s smallest and most remote countries, and that we get to experience this very day alongside them. This is truly the kind of memory we will carry with us for a long time to come.
Vill ni se videor på dansen så finns det utlagt här på min fb-sida i början av oktober.
If you’d like to see videos of the dance, they’ve been posted here on my FB page in the beginning of October.
Ett annat minne från Tuvalu är Tuvalus flygplats – en av världens mest annorlunda
Another memory from Tuvalu is Tuvalu’s airport – one of the most unusual in the world.
På ena sidan ligger Stilla havet och på den andra den turkosblå lagunen.
Det finns inga stora terminalbyggnader, långa gångar eller taxfreebutiker. Utan när ett plan anländer sätter sig kvinnor vid enkla bord och säljer sina hantverk. Ungefär som på en liten marknad. Flygplatsen är liten och enkel, precis som man kan förvänta sig i ett land med omkring 10 000 invånare.
On one side lies the Pacific Ocean, and on the other, a turquoise lagoon.
There are no large terminal buildings, long corridors, or duty-free shops. Instead, when a plane arrives, women sit at simple tables and sell their handicrafts, much like at a small market. The airport is small and simple, just as one might expect in a country with around 10,000 inhabitants.
På grund av brist på land massa är flygplatsen även använd när flygplan inte avgår eller ankommer. Den är därför inte bara landets förbindelse med omvärlden, utan också en viktig del av invånarnas vardagsliv. Den används då nästan som ett stort torg.
Här samlas människor framför allt under sena eftermiddagar och kvällar, när den värsta hettan har lagt sig.
Barn cyklar och leker, ungdomar spelar fotboll och volleyboll, människor promenerar, motionerar eller sitter tillsammans och umgås. Ibland används asfalten till och med för att torka tvätt. Att använda den även till andra saker visar hur anpassningsbar befolkningen är. De använder de resurser som finns för att maximera den lilla yta landet består av.
Due to a lack of land, the airport is used even when no aircraft are arriving or departing. It serves not only as the country’s connection to the outside world but also as an important part of the residents’ daily lives, functioning, in effect, much like a large public square.
People gather here, especially in the late afternoon and evening, once the worst of the heat has subsided.
Children cycle and play, young people play football and volleyball, and others go for walks, exercise, or simply sit together and socialize. Sometimes, the asphalt is even used to dry laundry. This versatility speaks to the adaptability of the population; they make the most of the available resources to maximize the limited land area the country possesses.
Det kanske mest fascinerande är hur man förbereder landningsbanan när ett flygplan ska anlända eller avgå.
En stund före landningen kör flygplatsens brandbil längs banan med sirenen påslagen. Det är signalen till alla att lämna området.
Fotbollsmatcher avbryts, barn och vuxna flyttar sig och landningsbanan töms.
När flygplanet har landat och området åter är säkert kan vardagslivet så småningom fortsätta.
Det här är alltså inte någon improviserad lösning, utan en etablerad del av livet på Funafuti.
Perhaps the most fascinating aspect is how the runway is prepared whenever an aircraft is set to arrive or depart.
Shortly before a landing, the airport fire truck drives along the runway with its siren blaring. This serves as a signal for everyone to clear the area.
Football matches are interrupted, children and adults move aside, and the runway is emptied.
Once the aircraft has landed and the area is safe again, daily life gradually resumes.
This is by no means an improvised solution; rather, it is an established part of life on Funafuti.
Den här kombinationen av internationell flygplats, fotbollsplan och social mötesplats gör Funafutis flygplats så speciell.
Det är knappt någon annan plats i världen som fortfarande använd landningsbana kan vara en viktig förbindelse med omvärlden ena stunden och byns mötesplats andra stunden ⚽️ 🛬 🛫 ⚽️
This combination of an international airport, a football pitch, and a social gathering spot is what makes Funafuti Airport so special.
There is hardly any other place in the world where an active runway can serve as a vital link to the outside world one moment, and as the village meeting place the next ⚽️ 🛬 🛫 ⚽️
Nu lämnar vi tyvärr Tuvalu. Ännu ett land som fastnar i våra hjärtan.
Sadly, we are now leaving Tuvalu. Yet another country that has found a place in our hearts.
