Det känns så oerhört kul att äntigen ha kommit hit till Tuvalu. Detta pytteland som ligger så långt bort från allfartsväg. Ytan är endast 26.000 km2 som består av nio väldigt låglänta atoller med korallrev. Högsta punkten är ca 4,5 möh men det mesta av öarna ligger under 2möh så hela landet riskerar att täckas av havsvatten om inte så många år pga havshöjningen. För att rädda sig själva håller de på att bygga en mur mot havet med jättestora sandsäckar i flera lager.
It feels incredibly exciting to have finally arrived in Tuvalu—this tiny nation located so far off the beaten path. Its total area is only 26,000 km², comprising nine very low-lying atolls with coral reefs. The highest point is approximately 4.5 meters above sea level, but most of the islands lie below 2 meters; consequently, the entire country risks being submerged by seawater in the not-too-distant future due to rising sea levels. To protect themselves, they are currently constructing a sea wall using multiple layers of massive sandbags.
Vad vi har förstått så är tanken att bygga en platå som är högre än dagens högsta punkt i staden Funafuti. De lägger ut enorma sandsäckar som skydd mot högvatten, stormar, erosion och havs höjning. Sedan fyller de upp på insidan. Där skall ny bebyggelse byggas. Sanden de tar kommer innifrpn lagunen och tanken är att skydda landet ca ett hundra år till. Det är bara byn Funafuti som räddas. Alla andra atoller kommer översvämmas av havet om inte så länge. Globala uppvärmningen drabbar låglänta länder som Tuvalu hårt.
As we understand it, the plan is to build a plateau that is higher than the current highest point in the town of Funafuti. They are laying out enormous sandbags as protection against high tides, storms, erosion, and rising sea levels, and then filling in the area behind them. New structures are to be built there. The sand is being sourced from within the lagoon, and the intention is to protect the land for about another hundred years. Only the village of Funafuti is being saved; all other atolls will be submerged by the sea before long. Global warming is hitting low-lying countries like Tuvalu hard.
Vi har sovit gott i en natt och tar nu jollen in till staden. Vi vill ta reda på om vi skall betala något för att resa runt med båten inne i atollen och självklart även se oss omkring. Alla pratar bra engelska här trots att det är deras andra språk och turismen nästan inte existerar.
We’ve had a good night’s sleep and are now taking the dinghy into town. We want to find out if we need to pay any fees for sailing around the atoll, and, of course, take a look around. Everyone here speaks good English, even though it’s their second language, despite the fact that tourism is virtually non-existent.
Det är varmt att promenera runt. Mycket varmare än Fiji och luftfuktigheten är hög. Nu är vi ju nära ekvatorn och då höjs luftfuktigheten ordentligt. Tuvalu är ett av världens varmaste länder om man tar hänsyn till konstant luftfuktighet. Endast Singapore o Malaysia är varmare. Byn består av 2 parallella vägar och det finns lite småaffärer, en kyrka och några gouverment byggnader som t ex samlingssalar. Om jag förstått det rätt så har varje atoll en egen samlingssal här i Funafuti. Privathusen är enkla och låga. Inget hus är över två våningar i hela huvudstaden. Plötsligt kommer en störtskur och vi hittar skydd under ett större tak. Regnet öser verkligen ner. Lika plötsligt som det startade slutar det också och solen skiner igen. Vi tar oss tillbaka till jollen och åker hemåt. Fast först stannar vi till ett tag på Screensaver och pratar med Yanina och Allan.
It’s hot walking around—much hotter than in Fiji, and the humidity is high. We’re close to the equator now, which really drives the humidity up. Tuvalu is one of the hottest countries in the world when you factor in the constant humidity; only Singapore and Malaysia are hotter. The village consists of two parallel roads, with a few small shops, a church, and some government buildings, such as meeting halls. As I understand it, each atoll has its own meeting hall here in Funafuti. The private homes are simple and low-slung; there isn’t a single building in the entire capital that’s more than two stories high. Suddenly, a downpour hits, and we take shelter under a large roof. The rain is absolutely pouring down. Just as abruptly as it began, it stops, and the sun comes out again. We head back to the dinghy and make our way home, though first, we stop by Screensaver for a while to chat with Yanina and Allan.
Idag skall vi följa med Yanina till en ”happening” på ön. Det är den lilla atollen Nui som har en ceremoni för att fira att det två år långa projektet där de byggt stora cisterner för att samla regnvatten äntligen är klart. Cisternerna är i Funafuti och inte på Nui. Det är vackert pyntat när vi kommer fram och ballonger i lila och vitt pryder insidan partytältet. Lila är öns signaturfärg och nästan alla är finklädda i lila och vita kläder. Eller lila i andra kombinationer. Först hålls en massa tal vilka vi inte förstår mycket av men sedan blir det traditionell dans. Jättekul! Denna dansakt avslutas med att kvinnorna som dansat sätter blomsterkransar på huvudet på alla inbjudna gäster som är där. Därefter blir det mera tal och mera dans. Allra sist är det en yngre kvinna som, för ett kort tag sedan, vann skönhetstävling ”Miss Nui”. När hon dansar kommer folk fram och stoppar pengar i hennes kläder på ryggen. Under dansens gång går många runt med en parfymflaska och sprutar på både dansare och publik. En tradition i Tuvalu och på kort tid har framför allt dansarna men även vi blivit helt indränkta i parfym.
Today, we are accompanying Yanina to an event on the island. The small atoll of Nui is holding a ceremony to celebrate the completion of a two-year project: the construction of large cisterns for collecting rainwater. The cisterns are actually located on Funafuti, not Nui. When we arrive, the venue is beautifully decorated, with purple and white balloons adorning the inside of a party tent. Purple is the island’s signature color, and almost everyone is dressed up in purple and white, or purple combined with other colors. First, there are several speeches, most of which we don’t quite follow. Followed by traditional dancing. It’s great fun! The performance concludes with the dancers placing floral garlands on the heads of all the invited guests. Afterward, there are more speeches and more dancing. Finally, a young woman, who recently won the ”Miss Nui” beauty pageant, takes the stage. As she dances, people approach and tuck money into her clothing, specifically on her back. Throughout the dance, several people walk around with perfume bottles, spraying both the dancers and the audience. It’s a Tuvaluan tradition, and before long, the dancers, and even us, are completely drenched in perfume.
Efter tal o dans bjuds det på en fantastisk lunch med mängder av traditionell mat. Viktigast av allt är den helgrillade grisen som de tillagat i en ugn som påminner om en pizzaugn. Maten är otroligt god och jag hämtar en andra tallrik. Under hela lunchen är det musik och dans som underhållning. Vad kul att få vara med på detta! Vi är jättenöjda med dagen och åker tillbaka till Vilja mätta och belåtna.
After speeches and dancing, a fantastic lunch is served, featuring an abundance of traditional food. The highlight is a whole roasted pig, prepared in an oven that resembles a pizza oven. The food is incredibly delicious, and I go back for a second helping. Throughout the lunch, there is music and dancing for entertainment. It’s such a joy to be part of this! We are thoroughly pleased with the day and head back to Vilja, full and content.
På kvällen samlas vi i Scrensaver. Totalt är här fyra båtar som alla skall norrut mot Kiribati och Marshall. När vi kom hit var det ytterligare en båt men den har nu lämnat för Fiji. På ett år kommer det endast 15 – 20 segelbåtar så att vi låg fem här samtidigt är väldigt ovanligt. Vi umgås några timmar och åker sedan tillbaka till våra båtar med våra jollar. Dingen är nog bland det viktigaste vi har eftersom vi oftast ligger på svaj. Utan den kommer vi ingenstans.
In the evening, we gather on Screensaver. There are four boats here in total, all heading north toward Kiribati and the Marshall Islands. When we arrived, there was another boat, but it has since left for Fiji. Only 15 to 20 sailboats visit here in a year, so having five of us here at the same time is highly unusual. We spend a few hours together before heading back to our respective boats in our dinghies. The dinghy is arguably one of the most important things we have, since we are usually anchored out; without it, we wouldn’t be able to go anywhere.
Vi har kommit till paradiset! I dag har vi tagit oss över atollens lagun till en liten korallö i nordvästra delen av lagunen. Havet är kristallklart, sanden vit och palmerna pryder den lilla ön. Kläderna åker av och det blir ett långt dopp i det ljumma havet. Åh vad vi njuter. Det är detta vi längtat efter och sett fram emot. Atoll liv på sitt bästa. Under eftermiddagen och kvällen sitter vi vid strandkanten i korallsanden, tänder en eld, badar i havet, strosar på stranden och bara njuter. Tillsammans med Yanina och Alan. Livet kan vara helt underbart! Vi stannar här två nätter och njuter lika mycket andra dagen, som avslutas med grill över öppen eld på stranden. Med en vacker fullmåne som lyser på himmelen samtidigt som solnedgången färgar molnen orangea och brandgula. Nu är klockan 05.30 andra morgonen. Vinden har vänt och det är ganska orolig sjö. Vi beslutar oss för att lämna redan nu och gå tillbaka till Funafuti där vi ligger i lä för östliga vindar.
We have arrived in paradise! Today, we crossed the atoll’s lagoon to reach a small coral island in its northwestern section. The sea is crystal clear, the sand is white, and palm trees adorn the tiny island. Off come our clothes, and we dive into the warm, inviting water for a long swim. Oh, how we are enjoying this! This is exactly what we have been longing for and looking forward to atoll life at its absolute best. Throughout the afternoon and evening, we sit on the coral sand at the water’s edge, light a fire, go for swims, stroll along the beach, and simply soak it all in, together with Yanina and Alan. Life can be truly wonderful! We stay for two nights, enjoying the second day just as much as the first; it concludes with a barbecue over an open fire on the beach, with a beautiful full moon shining in the sky while the sunset paints the clouds in shades of orange and fiery red. It is now 5:30 AM on the second morning. The wind has shifted, and the sea has become quite choppy. We decide to leave right away and head back to Funafuti, where we will be sheltered from the easterly winds.
När vi kom hit till Tuvalu från Fiji upptäckte Jan ett nytt problem med båten. Jan har varit i kontakt med en mekaniker och ett varv i Kiribati och det ser ut som vi kan få hjälp där. Han har även pratat med två olika företag i Sverige. Reservdelar är beställda från Sverige som Jans son skickar till Tarawa. Tanken, från början, var att stanna i Tuvalu i ca en månad och segla även till flera andra atoller. Nu går inte det och det är jag väldigt ledsen för. Men, vi har i alla fall beslutat oss för att stanna kvar över Independence day som är om ett par dagar.Mer om det i nästa inlägg.
When we arrived in Tuvalu from Fiji, Jan discovered a new problem with the boat. He has been in touch with a mechanic and a shipyard in Kiribati, and it looks like we might be able to get help there. He has also spoken with two different parties in Sweden. Spare parts have been ordered from Sweden, and Jan’s son will be sending them to Tarawa. The original plan was to stay in Tuvalu for about a month and also sail to several other atolls. That’s no longer possible, which I’m very sad about. However, we have decided to stay through Independence Day, which is just a couple of days away. More on that in the next post.
