Drömliv – Sida 9 – Levermittliv

Trinidad…och karneval!

Klockan är 02.45 på natten och väckarklockan gäller högt. Vi är på Trinidad och skall på J’ouvert som börjar mitt i natten måndagen innan askonsdagen. Det är även kallat ”breake day” och är starten på den två dygns långa karnevalen här på Trinidad. Många säger att det är världens näst största karneval – efter Rio. Och vi är här!

Folk samlades i mängder från hela Trinidad men även från länder runt omkring som t ex Venezuela, Colombia, Grenada mm mm. Alla är ute på gatorna och hoppar, dansar och glädjs. Romen och ölen flödar redan vid denna tidiga timme på dygnet. Klädseln är ringa…framförallt på kvinnorna. De flesta har små bikinis som visar i stort sett hela kroppen. Har aldrig sett så många rumpor och så många whining som här. Denna tidiga morgon är det dessutom tradition att kleta lera på varandra och att skvätta färg i alla nyanser på kropp och kläder (för de som har kläder på sig…) Och musik strömmar ut från lastbilar fyllda av förstärkare….höööög musik – det vibrerar inne i hela kroppen när de passerar. Kort sagt så är det Party! På Trinidad-vis!

En redan, av lera, nerkletad kvinna får grön färg av ett barn sprutat på kroppen

J’ouvet – alla (som vill?) blir nerkletade med färg och lera

Härligt gäng med en kvinna från Venezuela

Glad och lerig J’ouvert deltagare

Jan ville köpa öl från en vagn – men endast deltagare i paraden serverades…och se på den hemska döskallen…

Det fick bli cornsoup till frukost i stället

Vi åkte tillbaka till Vilja och sov några timmar för att sedan åka in till Port Of Spain igen på eftermiddagen. Självklart för mer party och dans o hoppande på gatorna. Nu på eftermiddagen var dock både lera och färg endast ett minne blott från morgonen. Glädjen var däremot lika stor, musiken lika hög, trängseln enorm och partystämningen minst sagt densamma som tidigt på morgonen. Många hade redan klätt sig i karnevalskostymer som skulle användas nästa dag, på tisdagen, då den stora karnevalen skulle äga rum. Gatornavar fulla av färg, paljetter, glitter och partystämning

Och alla dessa rumpor….

Även mäns rumpor – fast då lite mer klädda. Och ännu fler kvinnor…

”Rumpdans”

Tisdag var den Stora Karnevalsdagen. Avslutningen på en över en veckas lång förberedelser skulle ha sin kulmen och final! Vi åkte in på morgonen med höga förväntningar. Tänk att få vara med på denna upplevelse och dela glädjen med lokalbefolkningen. Och vilken fest! Vilken glädje! Vilka färger! Vilken upplevelse! Kvinnor i alla storlekar och åldrar var klädda i glitter, plymer, fjädrar, kostymer, paljetter,färger mm mm De flesta var mer eller mindre nakna med snören, glitter och paljetter som dolde minimalt av kroppen. Paraden varade hela dagen och dansen tog aldrig slut. Rom och öl flödade fortfarande. Tror de flesta festat ända sedan tidigt måndag morgon.

Det lokala ölet – Carib – med karnevalsetikett

Jan och jag i karnevslsvimlet

Mitt i allt karnevalsfirande fanns det flera söta barn. Otroligt nog kunde de sova i den extremt höga ljudvolymen från lastbilarna högtalare o förstärkare

Sååå söt och glad liten flicka med sin mamma

Blir man trött så blir man…då är det bäst att sova hos mamma

Inte mycket kläder…men mycket blingbling

Det var en lång dag i gassande sol och vi behövde lite vila inemellan. Vi gick upp på en sidogata för att hitta lite skugga att sätta oss i. Det satt en man på en stol vid vägen och vi frågade om vi kunde sätta oss. Strax därefter kom han med stolar till oss alla, därefter med vatten….och slutligen med hemlagad mat. Vilken gästfrihet!

Här sitter vi på en sidogata från karnevalsfirandet

Maten vi fick av Zip där vi vilade första gången

Nästa vilostund blev vid en parkeringsplats.

Jan vilar sig, igen, efter flera timmars festande

Poliser var närvarande hela tiden…ofta starkt beväpnade. Många barn ville fotograferas med dem

En jättesöt polisklädd liten flicka med sina idoler

Mer bilder o videor från folkvimlet och karnevalen

Vår härliga chaufför och guide Toney som varit bodyguard för både Nelson Mandela, Prins Charles och Prins Andrew m fl

Absolut vodka har tydligen en plats i Trinidads karneval

Självklart var det också Steelband med

Nu är vi trötta…2 dygns festande i Trinidad känns. Men vad kul det har varit att uppleva detta! Nästa segling blir tillbaka till Tobago för vila och träffa vänner

Tobago

Måndag eftermiddag lämnade vi Grenada för att segla söderut mot Tobago

Vi lämnar St George och Grenada bakom oss

Vi sitter på nattvakt nu. Tre timmar varje pass. Det är en tuff segling så vi beslutade att vara två på varje vakt. Stundtals blåser det upp mot trettiotvå knops motvind ( sexton sekundmeter). Vågorna går höga och vinden viner i rigg och segel. Vatten slår över båten och sköljer ner i sittbrunnen med duschar av saltvatten. Vi är ensamma på havet. Inte så många båtar väljer att gå söderut från Grenada utan de flesta seglar norrut, kortare etapper. I Karibien med ett pärlband av tropiska öar med vita sandstränder och vajande palmer. Detsamma väntar oss på Tobago. Ser fram emot att komma dit. Känns exotiskt.

Då vinden blåser från ost har vi behövt kryssa med några timmar mellan varje slag. Seglingen går sakta, sakta framåt mot vårt mål då vi vid vartannat slag pressas att gå nästan i kurs tillbaka mot Grenada igen. Framför oss, norr om Trinidad. har vi ett stort område med gas- och oljeriggar. Det vill vi helst passera öster om. Det är mörkt ute nu då den stjärnklara himmelen har bytts ut mot moln och regnskurar. Som tur är så har månen dykt upp bland molnen i stället vilket ger oss en fingervisning om hur vi skall hålla kursen.

Det har varit en extremt jobbig natt med i stort sett ingen sömn. En av de tuffaste seglingarna sedan vi lämnade fastlandet i Europa. De få timmar vi legat i sängen har båten gungat och lutat så mycket så vi bokstavligt talat har lyft från madrassen ett flertal gånger. Att över huvud taget ta sig upp i sängen var ett motionspass i den kraftigt krängande båten. Likaså att gå på toaletten. Men sedan ett par timmar har vågornas höjd och aggressivitet lagt sig och vi ser land i dimman och molnen framför oss. Efterlängtat land. Har vi tur kan vi ankra innan mörkrets ankomst.

Framme

Strax före mörkret närmade vi oss Castara beach där vi möttes av Lars Soold, en vän till oss. Han kom ut i en fiskebåt vars förare visade oss vägen till bästa ankringsplatsen. Det blev ett glatt och härligt återseende här på andra sidan Atlanten. Kul!

Hoppilandare när vi lagt till i viken vid Castara/Tobago

Kvällen tillbringades på en bar/restaurang med karaoke där vi blev välkomnade med en god och färgstark rompunch. Det blev mycket sång, flöjtspelande och dans under kvällen innan vi tog oss tillbaka till Vilja för en välbehövlig natts sömn. Och oj vad gott vi sov. Nästa morgon skulle vi ordna med att cleara in båt och oss i besättningen.

Vi hade fått till oss att vi kunde åka med bil till huvudstaden, Scarborough, och immigration där, så Jan och jag åkte iväg med bil på de smala och ringlande vägarna genom regnskog och små byar i fyrtio minuter tills vi kom fram till hamnen och immigration för privatbåtar och kryssningsfartyg i Scarborough. Vi blev hänvisade genom, vad som kändes som, en trång liten bakväg och upp till andra våningen. Där stod det att vi skulle banka på dörren, vilket vi gjorde. En kvinna tittade ut och vi sa vårat ärende. Fyrtiofem minuter senare kom en annan kvinna ut som bryskt talade om för oss att alla i besättningen skulle följa med samt att båten skulle vara med. I tidigare hamnar räckte det att kaptenen gjorde allt pappersarbete. Därav vårat val att endast åka två personer. Så, det blev att åka direkt tillbaka till Castara och segla söderut. En resa på ca fyra timmar. Navigeringen var svår i mörkret men vi lyckades hitta runt ön och även att lägga till vid en boj

Vi var lite nervösa för om myndigheterna skulle acceptera att vi clearar in 2 dagar efter ankomst…kanske vi skulle bli bannlysta? Eller hamna i fängelse?

Var det i en av dessa fängelsecellerna vi skulle bli inlåsta?

Hälsomyndigheterna ville möta oss och garantera att vi var friska. Och de kom till oss nästa dag och stämplade i alla våra papper. Härligt! Vi var friska och välkomna. Därefter gick vi till immigration där allt gick supersmidigt. Vidare till tullen. Mannen där var otroligt hjälpsam. Vi deklarerade in allt vi hade i båten o han skulle följa med ombord o dubbelkolla. På vägen mot båten sa han att han inte behövde gå ombord utan han vände och allt var klart. Vi var därmed laglig inne i Trinidad/ Tobago.

Så här glada var vi när vi var lagligt inklarerade och kunde ta oss tillbaka till Vilja

Det blev en lång segling tillbaka till Castara där vi ankrade i mörkret. Dagen efter tog vi jollen in till stranden o det höll på att sluta riktigt illa. Vågorna blev höga o bröt kraftigt mot stranden så Jan, som var i vattnet o höll båten hamnade under skrovet och trycktes ner i sanden mellan båt o sand. Det såg riktigt läskigt ut. Allt gick, som tur var, bra. Några rivsår och en svullen ankel är väl att betrakta som tur i oturen. Vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt…..

Med Lars på hans balkong och frukost på en servering i byn

Efter en natt i Castara seglade vi söderut till en vik som heter Mount Irivine Bay där vi låg natt till lördag. Det är otroligt vackert i vikarna här och i stort sett inga andra båtar. Ljuvligt!

Efter en tur till baren inne på beachen tar vi jollen ut till Vilja igen⁸

Nu seglar Vilja västerut i den stjärnklara natten. Imorgon räknar vi med att vara framme på Trinidad där karnevalen 2023 väntar oss

Jan kontrollerar att storseglet ser bra ut

På Grenada

Sitter på en bar på Prickley bay på södra Grenada nu på fredag kväll. Livemusiken strömmar ut och lokalbefolkningen gungar i takt. Detsamma gör vi. Härlig stämning och härligt att vara här. Sol och värme mitt i februari. Kan man ha det så mycket bättre?

Linda, Victors flickvän, kom ner till Grenada och är nu en i besättningen i två månader

Folk dansar, skrattar och njuter av livet. Ålder spelar ingen roll, storlek på kropp spelar ingen roll och om du är ung och frisk eller har krämpor spelar inte heller någon roll. Alla deltar. Alla är med och dansar, jammar, njuter och lever…här och nu. Gammal som ung. Här finns barn som står på scenen och spelar gitarr, barn som dansar med mor- och farföräldrar och, framför allt, kvinnor i alla åldrar som verkligen släpper loss

Regnet kommer med jämna mellanrum. Tropiska regnskurar där himmelen öppnar sig i några minuter o sedan är det över igen. Plötsligt kommer det och lika plötsligt slutar det igen. Grenada är en grön och frodig ö så här regnar det självklart en hel del. Vi får se hur det blir på andra Västindiska öar. De flesta är troligen både mindre regniga men då också mindre frodiga. Vårt nästa mål är Tobago och sedan Trinidad. Då har vi kommit riktigt långt söderut mot Venezuela

En regnskur kom plötsligt in och himmelen färgades gulgrå

Regnbågen visar sig och snart kommer den blå himmelen igen

På svaj
i Prickley bay. Bilden tagen från vår båt

Vi har varit inne med jollen i St George, huvudstaden, o vandrat runt, handlat o ätit lite gott. Här på Grenada är det dyrt….allt är dyrt. Men lokalbefolkningen väger upp det och är otroligt trevliga, glada och tillmötesgående. Man möts av leenden och en glädje överallt. Det spelas hög musik i högtalare från bilar, på stränderna och i små butiker och människorna är vackra i sina stora flätade frisyrer och färgglada kläder

Längs med vattnet inne i St George är det fullt av små fiskebåtar

Linda i jollen på väg från Vilja med St George i bakgrunden

Lunch med en öl tillsammans med S/Y Andante, som inte syns på bild

Vi har också promenerat bort till Grand Anse beach. En promenad på ca fyrtio minuter längs med en livligt trafikerad huvudväg. Fullt av folk just den dagen vi var där då det var två kryssningsfartyg inne . Det syntes att de hade blivit körda till stranden då alla solstolar var fulla samt att alla hade exakt likadana badlakan.

En liten orörd del av den annars så överfulla stranden

Himmel och hav men med lite småöar som bryter

Vi lämnade Port Louise marina i torsdags och låg på boj en natt i True blue bay innan vi tog oss till Prickley bay där vi ligger för ankare tillsammans med säkert över tvåhundra andra båtar. Inte riktigt vad jag kallar paradis men vi behöver närheten till affärer i land och vid stranden var det riktigt fint.

Palmer som skuggar den lilla stranden vid Prickley bay

En enkel gunga hängandes i trädet över stranden

Dinghydock, där vi lägger jollen när vi åkt in från båten till land

På söndag flyger Niklas hem. Han har varit en fantastisk besättningsman som är lättsam och har spridit god stämning hela tiden, krupit ner i alla möjliga hål i båten för att tjänstvilligt hjälpa till att reparera diverse saker som gått sönder samt att han dragit in alla fiskar vi fångat. Det kommer bli tomt utan Dig Niklas. Tack!

Niklas med en stor Mahi Mahi, som styr båten, ,putsar ovanpå båten och skålar för delsträcka på Atlanten

Niklas duschade. Ledsen för att han inte fick en stor öl, nere i en håla o med en pytteliten fisk på kroken

Om några dagar lämnar vi Grenada för denna gång för äventyr längre söderut på Tobago och Trinidad

We made it!

Framme!

Efter nitton dagar ute på havet kom vi fram till Grenada på söndagen. Vi la till i Port Luis marina klockan 13.40. Linda, Victors flickvän, Carlota från Viking Explorer och besättningen på Thaleia tog emot oss. Och vi blev välkomnade med en väldigt stark rompunch. Självklart var vi iklädda röda underdelar, som sig bör när man korsat Atlanten.

Här backar vi in till hamnplatsen klockan 13.39

Vilken känsla att faktiskt ha seglat över Atlanten! Samtidigt som det känns som en bragd så känns det som vilken segling som helst – bara lite längre. Vi har ju haft det jättebra utan några som helst missöden. Och överseglingen har snarare fått oss lockade att göra fler överseglingar än att avskräcka oss. Nu vet vi hur det är

Det var långa timmar sista dagen på havet och vi ville bara komma fram. Land såg vi tidigt i diset och vi visste att vi skulle runt hela sydsidan av Grenada och upp till huvudstaden St George innan vi var framme. Vi hade haft en vadslagning ombord om när vi skulle komma fram och Niklas var närmast. Vi trodde allihop att vi skulle komma in senare än vi gjorde så vi var jättenöjda att komma in så tidigt på dagen och alla ville att Niklas skulle vinna

Här har diset lättat lite och vi ser land

Inloppet till Marinan, där det ligger några riktigt riktigt stora båtar. Vilja med sina fyrtiotre fot är en av de mindre båtarna

Efter ankomsten blev det kyld Cava på Vilja tillsammans med besättningen på Majken och Thaleia. Stämningen var hög och lycklig

Måndag var set dags för välkomstparty anordnat av Viking Explorer. Vi bussades bort till en restaurang vid havet på sydsidan av ön där vi fick rompunch, lite smått att äta och diplom uppe på scenen. Det blev en väldigt lyckad kväll med live steelband-musik, dans, romprovning och högt i taket

Här står vi på scenen med diplom och en romflaska

Nu börjar ett nytt kapitel på resan!

Snart framme!

Idag är havet vilt och vågorna växer sig stora och höga akter om oss. De brusar högt och ibland känns det som att de skall skölja över oss, men Vilja styr undan på bästa möjliga sätt. Tänk att en liten segelbåt klarar av att parera så bra och att vi känner oss så trygga och säkra ombord även om vi bara är en liten prick i det stora, och idag, mörka havet. Vi får bra skjuts framåt när vi surfar på vågorna i upp mot 9 – 10 knop. Medelhastigheten ligger på knappt 6,5 knop nu. Härlig känsla! Dessutom kommer vi snabbare fram mot målet. Grenada.

Hur underbart det än är att vara här ute till havs och hur mycket vi än har njutit av att vara i nuet på den stora oceanen så har blicken och tankarna nu sakta börjat riktats framåt. Mot land o mot destinationen. Vi är söder om Barbados nu och har nått Karibien. Wow vilken känsla och vilket minne för livet!

Film framåt så höjden på vågorna syns inte

I högtalarna spelas steelband och reggae för fullt. Känslan av att vara här, på andra sidan Atlanten, börjar verkligen infinna sig. Inom ett dygn lägger vi till. Då väntar rompunch och glädjetjut. We made it!

Med oss, i frysen, har vi flera Mahi Mahi och en Barracuda som vi fångat igår och idag. Kan aldrig bli för mycket fisk. Nu har vi till flera Middagar både i filéer och som bra bitar att grilla. Längtar efter att laga mat på en båt som ligger stilla och inte kränger, gungar och kastar sig hit och dit. Middag idag blev vitlöksstekt Mahi Mahi

Det kommer kännas så konstigt att sätta fötterna i skor och kliva upp på land efter nästan tre veckor barfota till havs. Med våra sjöben kommer vi troligen inte kunna gå rakt på flera dagar. Jag minns att jag höll mig stenhårt i väggarna inne i duschen när vi precis kommit iland i Las Palmas efter sex dygn till sjöss från Portugal. Undrar då hur det kommer bli nu? Kanske blir vi sjösjuka på land?

Denna dagen, liksom alla andra, rullar på i sakta mak. Vi umgås, vi njuter, vi äter, vi fiskar, vi vilar o vi håller på med lite hushållssysslor…precis som alla andra härliga dagar

Niklas är djupt försjunken i navigationen

Man har det inte roligare än vad man gör det till

Victor vilar i sittbrunnen. Sjön gör en trött

Men…den är ändå lite annorlunda. Vi vittrar land och om 24 timmar är vi troligen framme. Ikväll väntar vårt sista nattpass för den här överfarten och imorgon kommer vi se land för första gången på nästan tre veckor. Magiskt!

Himmel och hav

Nu har vi äntligen fått upp farten ordentligt på båten. Nordostpassaden blåser med 5 -7 sekundmeter så vi surfar åter på vågorna med gennackern uppe dagtid. Det är en väldigt behaglig segling utan att båten kränger och inga obehagliga vågor som gör att båten rullar runt.

Vi börjar närma oss 400 sjömil kvar till Grenada, åtminstone kommer vi passera det under dagen (torsdag). Vi seglar minst 150 – 165 sjömil om dagen i denna farten. Wow! Härligt! Fortsätter vi i denna farten kan vi nå Grenada på söndag. Vilket vi hoppas men knappt vågar tro.

Igår eftermiddag, onsdag, passerade vi vår sista milstolpe, tre fjärdedelar av resan. Det blev självklart en skål i rom/gammeldansk. Nu är nästa milstolpe att se land. Grenada är en hög ö så vid klart väder dagtid borde vi kunna se land relativt tidigt. Om vi nu inte ser Barbados innan dess. Det beror på hur nära vi passerar.

Nu börjar tankarna på att komma fram dyka upp. Vi har levt så mycket i nuet så att målet, Grenada, har legat långt borta i periferin. Samtidigt så är ju själva resan också målet och meningen med seglingen. Vi har fortfarande flera dagar kvar här ute med nyanser av himmel och hav som vår ständiga följeslagare

Efter snart tre veckor till havs förundras vi fortfarande av havets och himmelens alla nyanser och skiftningar. Havet går från vilt till stiltje, från lysande klarblått till dunkelt gråsvart, från glittrande i mån- och solskenet till djupt och becksvart dygnets mörka timmar

Likaså förändras himmelen från klarblått till mörkgrått, från guldglittrande till kolsvart och från färgsprakande rosalila till otaliga nyanser av grått

Skiftningarna på himmel och hav gör det fascinerade att vila ögonen på. Att vara vaken vid soluppgången och se hur himmelens mörka dunkel övergår i olika skiftningar av gult, orange och guld till att sedan bli blå i olika nyanser Skymningen i sin tur bjuder på en färgsprakande upplevelse av olika brandgula, orangea och röda färger innan den övergår till olika toner av rosa, cerice och lila. För att därefter bli svart. Sedan tänds alla stjärnor. Och månen lyser klar

När man har ynnesten att ha så mycket tid som vi har nu så stannar man upp och njuter av de små sakerna som man ofta inte lägger märke till. Det avskalade i himmel och hav bjuder på ett fantastiskt skådespel med en mångfald variationer. Ingen dag är den andra lik.

Bilderna får tala för sig själva

Åter till seglingsvardagen

Lika underbart som det var att bada o njuta i stiltjen, lika underbart är det att åter ha vind i seglen. Vi är ute ur stiltjebältet och har satt kurs rakt mot Grenada. Gennaker på dagen och genua o storsegel på natten. Vi seglar fram i nästan sex knop. Om fem till sju dagar är vi framme! Tänk att vi då har korsat Atlanten i en liten….nåja, liten i de här sammanhangen i alla fall, segelbåt.

Vardagen börjar infinna sig igen, efter några dagars avbrott med drivande utan mål och bad i Atlanten. Inte för att vi sliter ut oss nu heller i och för sig. Det känns att vi kommit långt söderut på jordklotet. Solen skiner, havet är varmt och vi går klädda i bikini, badbyxor eller enbart kallingar och solhatt. I värmen blir inte så mycket gjort men vi har ju inte heller så många måsten att ta oss för. Mat lagas, disk diskas, sittbrunnen städas, det sys lite, någon läser en bok, skräp klipps ner till småbitar, segel trimmas, båten poleras, fiskar fångas, någon njuter i solen medan andra njuter i skuggan under biminin. Tiden rullar fram i sakta mak men det är inte långtråkigt. Hela våra kroppar och själar har gått ner i varv och lämnat stress, tider att passa, jobb och måsten bakom oss. Vilket ynnest att få leva så här!

Disk på akterdäck nu när watermakern inte fungerar

Båten skall bli blänkande fin när Niklas polerar

Våra sopor efter 2 veckor- väl komprimerade

Gennackern skall ner o sedan sätts storsegel och genua upp

Köttbullar o hemlagad pommes mitt ute på havet

Så fort vi får nät sitter alla med telefonerna

Jag sitter åter på min kvällsvakt och njuter. Nu är vindarna såpass varma så det räcker att ha på sig shorts och linne. När vi lämnade Las Palmas var det underställ, tjocktröja och jacka som behövdes på nätterna. Detta är betydligt behagligare. Speciellt med tanke på att det är slutet av Januari. Strumporna är också undanstoppade liksom skor. Vilken frihet att kunna vara barfota dygnet runt! Om några dagar kan vi stoppa ner våra bara fötter i den varma sanden på Grenada för att sedan slänga oss in i det turkosblå havet.

När vi har så mycket tid så lär man sig leva i nuet och njuta av det lilla. En flygfisk som flyger långt o snabbt ovanför vattenytan, glittret i havet från solstrålar eller månsken, gennackern med sina vackra färger, en solmogen banan, värmen av solstrålarna mot huden, en nyfångad Mahi Mahi, porlandet av havet mot skrovet när vi seglar, några timmars sömn mitt på dagen, en stjärna som blinkar, en enkel men god måltid, synen av hav och himmel i oändlighet mm mm. Listan kan göras lång.

Nu är det bara att fortsätta njuta av allt detta fram tills vi anländer Grenada. Dagarna kommer fortsätta rulla på och tiden kommer gå fort. Om några dagar har vi kommit tre fjärdedelar på vår segling. Och då är vi nära. Riktigt nära.

Då var mitt kvällspass över och det är dags för mig att sova. Vi lever efter solens upp- och nedgång här på Vilja. När mörkret faller är det natt och när det ljusnar är det morgon igen. Klockan ställs endast efter vaktschemat på natten. Det blir tidiga kvällar och redan klockan åtta på kvällen har alla gått och lagt sig utom den som sitter på vakt. Ett enkelt liv och ett njutningsfullt liv. Der blir flera sådana dagar framöver.

En aldeles underbar soluppgång på Atlanten

Stilje

Sedan i torsdags har vi legat i stiltjebältet. Havet är nästan helt stilla och blankt. Det enda som bryter detta är att båten vaggar från sida till sida i de små och långa dyningarna. Vinden har kommit några få gånger då vi förflyttat oss lite men mesta tiden har vi legat o guppat utan segel på det stora blå och oändliga havet – Atlanten.

Det är en härlig känsla att båten bara driver runt på havet och vi får en möjlighet att bara vara. I ett med vädrets makter. Utan krav. Det är otroligt rofyllt och meditativt. Och vilken frihet! Ända sedan jag var tonåring och fantiserat om jordenruntsegling har jag drömt om att vara i ett stiltjebälte långt ute på havet och bara vara. Nu är den drömmen uppfylld. Och vilken tur vi har att det blev mitt ute på Atlanten och inte i början eller slutet av överseglingen. Känslan är betydligt häftigare långt här ute

Seglen är nerdragna och vi driver runt på oändligt hav

Stiltje på Atlanten

Idag, lördag, har vi haft en helt fantastisk och stilla dag som vi väl tagit tillvara på. Runt oss i det kristallklara vattnet har det simmat massor med fiskar, bl a flera Mahi Mahi men även några mindre fiskar. Det kändes som att vara mitt i ett akvarie – utan glasväggar emellan. Fiskarna har varit nyfikna på oss och totalt orädda. Ibland har fiskar, ganska stora, lite längre bort hoppat högt upp över vattenytan rakt upp i luften. Många fiskar håller till under båten där de kanske söker skydd eller hoppas på lite påväxt på båten som de kan äta av. När jag var i havet och badade var fiskarna närgångna och ”nafsade” mig på magen så det kittlade.

Mahi Mahi i det kristallklara vattnet aldeles intill båten

Jaaa, äntligen har vi kunnat bada mitt ute på Atlanten med ca 5000 meters djup! Vilken underbart härlig frihetskänsla! Vattnet är över 28 grader varmt och ofattbart rent. Det går inte att med ord beskriva känslan att simma runt i det kristallklara och salta vattnet. Tillsammans med alla nyfikna fiskar. Att ligga i vattnet och se S/Y Vilja guppa runt och samtidigt vara medveten om hur långt det är till land. Magiskt. Det blev flera dopp som svalkade ner våra solvarma kroppar.

En liten prick med femtusen meters djup nedanför

Jan har passat på att sup:a i havet runt båten ett par gånger. Men de små dyningarna gjorde det svårt att hålla balansen. Skam den som ger sig. Tålamodet är det inget fel på och visst fungerade det. Även om det blev några avsvalkande dopp i havet.

Jan på sup:en

Lite smolk i paradiset har det ändå varit. Igår, fredag, la både generator och watermaker av – igen. Dssutom had3 vi glömt en kran på i badrummet så vi lyckades tömma en av tankarna i båten.Så nu har vi ransonering av vattnet. Vi får två liter var att dricka per dag och saltvatten används till både disk, matlagning, hygien och allt möjligt annat – utom att dricka. Förhoppningsvis får vi igång watermakern igen. Niklas och Victor har jobbat med watermakern stora delar av dagen. Annars har vi i alla fall vatten så vi klarar oss i många dagar framöver. Det är inte bara på tv-programmet ”Över Atlanten ” som detta händer… Men vi är vid gott mod och njuter av tillvaron.

Dricksvattnet hälls upp i var din tvålitersflaska

Efter en härlig dag blev det dags för middag. För första gången på öppet hav hade vi möjlighet att grilla i båten. Och det gjorde vi. Mums vad gott det var med grillad tonfisk med smör- och gräddsås med massa vitlök. Även om det inte var självfångad fisk denna middag så njöt vi av maten i den vackra skymningen.

Innan vi kom in i stiljebältet hann vi med att komma över halva sträckan från Kap Verde till Grenada. Det var i torsdags kväll och vi firade – självklart – med en flaska Cava. Inköpt just för att fira halva sträckan. Känns som en viktig milstolpe på seglingen. När vi passerar tre fjärdedelar vet vi inte. Eftersom vi knappt gör någon fart nu utan bara driver runt så kan det ta några dagar. Förhoppningsvis kommer vinden tillbaka söndag så att vi kan nå Grenada nästa helg eller strax efter.

Den svaga gula linjen är vår kurs under stiltjen – den rosa hur vi borde ha gått

ONu sitter jag på kvällsvakt ensam i sittbrunnen i mörkret. Tycker verkligen om den här tiden då himlen övergår från blå till färgsprakande i röda, brandgula, lila och rosa toner och sedan till sist till kolsvart. Strax därefter börjar den ena stjärnan efter den andra synas och slutligen glittrar himlen av miljontals och åter miljontals stjärnor. När månen kommer upp glittrar även havet i månens sken. Magiskt! Det enda som hörs är porlandet när Vilja rör sig genom vattnet och lite prassel från seglen som slår lite i den svaga vinden. Det är så sagolikt rofyllt och underbart.

Imorgon väntar en ny dag. Undrar vad den kommer med

Sargasso sjögräs, squalls och kladdkaka

I söndags började Atlanten bli helt full av Sargasso sjögräs. Det har varit en del ända sedan vi lämnade Las Palmas men igår kom det tidvis i stora fält. Fiskespöt reagerade en massa gånger att vi fått napp…men det var sjögräs varje gång (utom en, där tog den stora fisken hela draget o simmade iväg, tyvärr)

I det öppna havet fungerar denna tång som plantskola, avelsplats och en fristad för havslivet som havsfåglar, räkor, valar och ca 120 fiskarter men för oss sätter den sig på roder o sänker farten och på fiskespön så vi inte får napp

Ett fält av Sargasso sjögräs i den blå Atlanten

Jag har googlat på recept med just Sargassum seaweed och det finns en massa! Nyfikenheten är stor så kanske det blir lite experiment i köket någon dag 😉

Men i måndags började vi bli riktiga storfiskare! Trots Sargasso sjögräs. Då fick vi 2 Mahi Mahi och en Amberjack. Plus att en uppskattningsvis ca 60 kilo tung svärdfisk bet men sedan slet med sig draget och försvann efter en kortare tid. Nu kan vi äta fisk till lunch och middag i flera dagar och om vi kommer in i stiltjebältet kan vi både röka o grilla. Ser fram emot

På nätterna har det varit en del squalls en bit från oss. De som suttit på vakt då upplevde lite förändringar i vinden och några droppar regn föll på båten. Men squallsen, som kan jämföras med vind o regn i en åskskur förutom åskan, höll sig en bit bortanför oss.

En radarbild. Den vita pricken i mitten är vi med vår kurs. Det vita fältet till vänster är squallsen

I tisdags, såg vi för första gången på flera dagar en annan båt på AIS:en. Det är en av båtarna från Viking Explorer. Men efter natten har den försvunnit igen. Havet är stort och vi gör olika vägval. Det är en sådan märklig känsla att tänka att vi sitter här i en liten båt mitt ute på Atlanten med många tusen meters djup under oss. Vart vi än tittar är det enda vi ser runt omkring oss himmel och det stora blå och otroligt rena havet. Färgen är sååå blå. Det är meditativt att sitta tyst och bara se ut på oändligheten.

Jan satsar för fullt på sina praktiska väskor för förvaring

Hela besättningen är aktiva med olika göromål

Jag har kommit igång att baka nu också! Kladdkaka igår och bröd idag. Vilken lyx med hembakat och så gott det var! Jag bakade i en Omniaugn. En slags ugn som man placerar ovanpå gasspisen o det funkar jättebra

Idag har vi satt upp Gennakern! Det är ett sådant makalöst vackert segel. Dessutom ökade farten väldigt mycket. I morse misstänkte vi att stiljebältet hunnit ifatt oss men med mer sydlig kurs och gennacker seglar vi i upp mot sju knop. Härligt!

Någon gång under dygnet kommer vi troligen passera halva seglade sträckan från Kap Verde. Det kommer firas med Cava!

Mitt ute på Atlanten

Nu har vi varit ute på havet i fem dygn och befinner oss mitt ute på Atlanten mellan Afrika o Karibien. Igår firade vi också att vi seglat 1/4 av sträckan från Kap Verde! En milstolpe som firades med ett glas Rom/Gammeldansk.

Dagarna och nätterna rullar på och det blir en vardag även här, i sakta lunk. Lite sysslor som att sy och klippa ner skräp så att det tar mindre plats utförs. Vinden har vi rakt akterifrån så vi har 2 försegel hissade åt varsitt håll. Ser riktigt vackert ut. Och det är riktigt behaglig segling där vi skjutsas framåt utan att luta och vågorna är så små så båten är relativt stilla utan att gunga allt för mycket.

Sömnad av väskor och nedklippning av skräp till behållare är 2 vardagssysslor

För två dagar sedan ändrade vi kursen lite mer söderut för att förhoppningsvis undvika ett stiljebälte som närmar sig. Längre söderut betyder också att det har blivit varmare. Gissar på runt 30 grader på dagarna och vattnet har gått upp till 27 grader. Underbart! Kommer vi däremot in i stiltjebältet så kan vi bada! Skulle vara så häftigt att bada mitt ute på Atlanten med fyra till fem tusen meters djup och minst 10 dagars segling åt varsitt håll till närmsta land.

Igår flyttade vi tillbaka klockan 1 timma. Vi seglar ju västerut och solen började gå ner senare och senare. Nu är vi på GMT -2. Tror inte något land har den tiden, men den passar oss 🙂

Vi har fått en del fisk också! Häromdagen fick vi ombord två Mahi Mahi men vi släppte i en som var för liten. En annan släppte innan vi fick upp den. Igår fick vi upp två stycken igen 🐟🐟. En lagom stor som blev middag igår. Sååå gott! Den andra var säkert på runt 6 kilo. Oj, vad den kämpade för att inte bli fångad. När den nästan var framme gick fiskespöt av och vi höll på att förlora den. Men..den hade trasslat in sig i vårt andra fiskesnöre så vi lyckades få upp den ändå. De är så vackra i färgen och har ett väldigt karakteristiskt utseende.

Denna Mahi Mahi kämpade länge o starkt för att slippa komma ombord

Lite trubbel med båten har vi haft och har. Eller inte med båten utan med utrustningen. Vår watermaker krånglar och nu krånglar även generatorn. Det visade sig att något hade bränt sönder på watermakern. Den delen är bytt men det är fortfarande ljud som inte låter så bra. Den funkar tidvis i alla fall men vi får snåla mer med vattnet för säkerhets skull. Fast egentligen, vi kan ju inte räkna med att få duscha i sötvatten var och varannan dag ute på Atlanten. Det viktigaste är att ha vatten att dricka och till matlagning och det har vi oavsett.

För två dagar sedan fick vi underhållning på vår ”tv-apparat” och ”radio”. En båt från Viking Explorer som var nära oss hamnade mitt emellan två Kanadensiska militärbåtar som skulle börja en skjutövning. Vi såg på plottern hur nära varandra de låg och hörde kommunikationen på VHF-radion. Det blev verkligen dagens underhållning 😆

S/Y Embla mitt emellan två Kanadensiska krigsskepp

Nu har vi vaknat upp till en ny solig dag med skön och behaglig segling. Undrar om det händer något spännande idag?