Nu är vi äntligen på väg igen. Efter mycket planerande med all vår packning, 4 väskor denna gång.
We’re finally on our way again. After a lot of planning regarding all our luggage—four bags this time.
Sista natten i Sverige sover jag hos Eva o Bosse och Jan hos sin dotter, Petra. Vårt flyg går först på kvällen och Petra skall köra oss dit. Vi trycker in alla våra väskor och oss själva i bilen och åker iväg mot Landvetter. Vi är ute i god tid så vi slipper stressa. Incheckningen går smidigt och det är ingen kö genom security-kontrollen. Väl inne i avgångshallen går vi till Loungen och njuter av lugn o ro, lite mat och något glas vin. Nu känns det som att resan har börjat.
On our last night in Sweden, I stay with Eva and Bosse, while Jan stays with his daughter, Petra. Our flight isn’t until the evening, and Petra is driving us there. We squeeze ourselves and all our bags into the car and head for Landvetter. We’ve left plenty of time, so there’s no need to rush. Check-in goes smoothly, and there’s no queue at security. Once in the departure hall, we head to the lounge to enjoy some peace and quiet, a bite to eat, and a glass of wine. Now it really feels like the trip has begun.
Vi flyger med Finnair och planet från Helsingfors till Singapore är långt ifrån fullt. Vi får tre säten för oss själva vilket gör resan ganska bekväm. Skönt att kunna lägga sig ner även om det självklart inte går att sträcka ut sig.
We are flying with Finnair, and the flight from Helsinki to Singapore is far from full. We have three seats to ourselves, which makes the journey quite comfortable. It’s nice to be able to lie down, even though, of course, it’s not possible to fully stretch out.
Nästa eftermiddag landar vi i Singapore och tar en taxi till hotell Boss där vi skall bo tre nätter. Det känns härligt att vara på resande fot och kul att få upptäcka Singapore några dagar. Det är över 15 år sedan jag var här senast och ca fyrtio år sedan jag var här för första gången.
The following afternoon, we land in Singapore and take a taxi to Hotel Boss, where we will be staying for three nights. It feels wonderful to be traveling, and it’s exciting to get to explore Singapore for a few days. It has been over 15 years since I was last here, and about forty years since my first visit.
Efter en natt ger vi oss iväg på upptäcktsfärd. Med Google maps är det lätt att hitta vägen och att hitta bussar och tunnelbana. Första besöket gör vi på Sveriges ambassad. Det är val i år och vi lämnade Sverige innan förtidsröstningen startat. Det går snabbt och enkelt och vi är nöjda över att ha dragit vårt strå till stacken
After spending the night, we set out to explore. Google Maps makes it easy to find our way around and locate buses and the subway. Our first stop is the Swedish Embassy. There is an election this year, and we left Sweden before early voting began. The process is quick and easy, and we are pleased to have done our part.
Från ambassaden tar vi oss till Gardens by the bay. Här finns flera sevärdheter. Några köper man biljett till men mycket kan vi gå runt och titta på. Det är som en stor park med grönska, vatten och konstgjorda jätteträd. Om några år är det nog täckta med grönska men än så länge är inte allt det. Överallt ser man ett av Singapores landmärken, hotellet Marina Bay Sands. Ett jättelyxigt hotell som överst är format som en båt. Billigaste rummet här kostar nästan 11.000 sek medans en svit kostar ca 27.000 sek. Och priserna är pr natt. Man kan boka plats för att ta sig upp till baren men det kostar nästan 400 sek bara att ta sig dit. Sedan vill man ju ta något att dricka också.
From the embassy, we head to Gardens by the Bay. There are several attractions here; while some require a ticket, there is plenty to see just by walking around. It is like a vast park filled with greenery, water features, and giant artificial trees. In a few years, they will likely be covered in greenery, though not all of them are yet. Everywhere you look, you can see one of Singapore’s landmarks: the Marina Bay Sands hotel. It is an ultra-luxurious hotel with a top section shaped like a boat. The cheapest room costs nearly 11,000 SEK, while a suite runs about 27,000 SEK—and those are nightly rates. You can book a spot to visit the bar, but just getting there costs nearly 400 SEK. And, of course, you’ll want to buy a drink once you’re there.
Vi köper inträdesbiljetter till de två växthusen. Först Cloud Forest. Här är det som en grönskande oas, en tropisk djungel. Och utställt mitt in i all grönskan finns dinosaurier från filmen Jurassic Park.
We buy admission tickets for the two greenhouses. First, the Cloud Forest. It is like a lush oasis here—a tropical jungle. And displayed amidst all the greenery are dinosaurs from the movie Jurassic Park.
I nästa park, Flower Dome, är det avdelningar med typisk växtlighet från olika delar av världen. Europa, Sydamerika, Afrika mm mm. Fantastiskt fint gjort. Dessutom är det en utställning med liljor. Enorma mängder liljor. I alla färger och färgkombinationer. Vi stannar i dessa två växthus i flera timmar och njuter.
In the next park, the Flower Dome, there are sections featuring characteristic vegetation from various parts of the world—Europe, South America, Africa, and so on. It is beautifully done. There is also a lily exhibition—enormous quantities of lilies in every imaginable color and color combination. We spend several hours in these two greenhouses, simply enjoying the experience.
Resten av dagen tillbringar vi först i Chinatown med dess färgstarka souvenirbutiker och otaliga restauranger och därefter på hotellets poolområde. Middagen äter vi på Maxvelle Food Center där det är mängder av restauranger från hela Asiens olika kök. De ligger uppradade som inne i ett stort köpcenter och det är inte lätt att välja. Härifrån tar vi oss till floden, Clarke Quay, mitt i centrum där det, även här, är mängder med restauranger. Vi sätter oss och tar något att dricka innan vi åker tillbaka till hotellet igen. Nöjda och glada med dagen.
We spend the rest of the day first in Chinatown, with its colorful souvenir shops and countless restaurants, and then at the hotel pool area. We have dinner at Maxwell Food Centre, which features a multitude of restaurants serving cuisines from across Asia; they are lined up much like in a large shopping mall, making it hard to choose. From there, we head to the river at Clarke Quay in the city center, where—once again—there is an abundance of restaurants. We sit down for a drink before heading back to the hotel, happy and satisfied with the day.
Ny dag och nya upptäckter och utflykter. I närheten hotellet ligger området Kampong Glam. Känt för sin stora moské – Sultan Mosque, streetart, lite bohemiska butiker och atmosfär. Här är den gamla bebyggelsen kvar som endast är två våningar hög. Runt omkring sträcker sig skyskraporna högt mot himmelen. Kontrasten är vacker och fascinerande.
A new day brings new discoveries and excursions. The Kampong Glam district is located near the hotel, known for its large Sultan Mosque, street art, and somewhat bohemian shops and atmosphere. Here, the old low-rise buildings—only two stories high—remain, while skyscrapers stretch high into the sky all around. The contrast is beautiful and fascinating.
Vi fortsätter till centrum med ännu ett landmärke i Singapore. Den mytiska statyn Merlion som är ett lejonhuvud med fiskkropp som sprutar vatten ur munnen. Härifrån är det fantistisk utsikt mot det moderna hotellet, Marina Bay Sand åt ena hållet och det traditionsrika gamla hotellet Fullerton åt andra hållet. Det ligger där i alla sin charm med skyskraporna runt omkring. Nästa stop blir Little India. Här älskar jag att vara! Lukterna, färgerna, musiken, maten – ja allt! Ett besök i Singapore blir inte fullständigt utan Little India. Även denna dag avslutas med ett glas vin vid floden i centrum. Nu skall vi packat ihop vår packning igen för i morgon flyger vi till Fiji.
We continue to the city center to see another Singapore landmark: the mythical Merlion statue—a lion’s head with a fish’s body, spouting water from its mouth. From here, there is a fantastic view of the modern Marina Bay Sands hotel in one direction and the historic Fullerton Hotel in the other; it sits there in all its charm, surrounded by skyscrapers. Our next stop is Little India. I love it here! The scents, the colors, the music, the food—everything! A visit to Singapore wouldn’t be complete without Little India. We end the day, too, with a glass of wine by the river in the city center. Now we have to pack our bags again, because tomorrow we fly to Fiji.
Under flygresan blir jag hastigt förkyld. Fruktansvärd huvudvärk och en envis hosta. Det kommer jättesnabbt från ingenstans. Pga det blir resan jobbig för mig. Tiden tycks aldrig gå men till sist landar vi. Tidigt på morgonen Fijiansk tid. Det är nästa lika långt att flyga från Singapore till Fiji som det är att flyga från Sverige till Singapore. Det tror man inte när man sitter hemma i Sverige. Jag är totalt slut när vi väntar på att komma igenom immigration och sedan vänta på alla våra väskor. Till sist har vi dem och de skall scannas innan vi är klara. Det går bra förutom att vi får betala för att ta in vår nya Starlink mini till Fiji.
I suddenly catch a cold during the flight—a terrible headache and a persistent cough. It comes on incredibly fast, out of nowhere. Because of this, the journey becomes a real struggle for me. Time seems to drag, but eventually, we land—early in the morning, Fiji time. The flight from Singapore to Fiji is almost as long as the one from Sweden to Singapore; it’s not something you’d imagine while sitting at home in Sweden. I am completely exhausted as we wait to clear immigration and then for all our bags to arrive. Finally, we have them, though they have to be scanned before we’re all set. It goes smoothly, except that we have to pay a fee to bring our new Starlink Mini into Fiji.
Åhhhhh vad skönt det är att komma till den lilla stugan vi hyrt på Vuda marina. Vi stupar i säng och sover några timmar. Nu väntar en massa jobb med Vilja och vår packning. Jag är såpass dålig nu så jag inte orkar ta mig upp ur sängen. Huvudvärken dundrar, jag hostar och mår skitdåligt. Och det dröjer bara ett par dagar innan även Jan insjuknar. Det går mycket covid i Singapore så vi misstänker att det är det vi fått.
Oh, it feels so good to arrive at the little cabin we rented at Vuda Marina. We collapse into bed and sleep for a few hours. Now, a lot of work awaits regarding Vilja and our luggage. I’m feeling so unwell that I can’t even bring myself to get out of bed. My head is pounding, I’m coughing, and I feel absolutely awful. And it’s only a couple of days before Jan falls ill too. COVID is widespread in Singapore, so we suspect that’s what we’ve caught.
Kommande 1-2 veckor går som i ett töcken. Influensan/covid vill inte ge med sig. Vi orkar knappt göra någonting med båten, laga mat eller ta hand om oss själva o varandra. Visst får vi gjort en del, mest på ren järnvilja, men det går långsamt. Vi hade planerat att sjösätta efter ca fyra dagar men det blir över tio dagar innan Vilja kommer i vattnet. Och inte ens hälften av det vi skulle ha gjort är klart. Tanken var två nätter vid bryggan men det blir över en vecka.
The next week or two pass in a blur. The flu or COVID refuses to let up. We barely have the energy to do anything with the boat, cook, or take care of ourselves and each other. Sure, we get some things done, mostly through sheer willpower, but progress is slow. We had planned to launch after about four days, but it ends up taking over ten days before Vilja is in the water. And not even half of what we intended to do is finished. The plan was to spend two nights at the dock, but that turns into more than a week.
Det är mycket som skall göras. Vi har en massa packning med oss som skall på plats i en redan fullstuvad båt, Vilja är ”nerpackad” så en massa saker skall på plats igen, under vattenlinjen är det en hel del jobb o sidorna skall polishas o vaxas. Dessutom skall biminin, solceller och segel på plats. Mycket elarbeten skall göras, stuvfack sorteras, watermakern måste köras mm mm. Listan är lång o verkar aldrig ta slut.
There is a lot to be done. We have a huge amount of gear to stow in a boat that is already packed full Vilja is currently ”packed down,” so everything needs to be put back in place. There is considerable work to be done below the waterline, and the hull sides need polishing and waxing. On top of that, the bimini, solar panels, and sails need to be installed. There is a lot of electrical work, storage compartments need organizing, the watermaker needs to be run, and so on. The list is long and seems never-ending.
Vi blir sakta friskare och är med på ”Bonfire-night” på Vuda marina en fredag. Marinan har byggt upp en stor hög med kvistar o annat trä som tänds på och en stor brasa tänds som lyser upp i skymningen. De flesta som är i marinan, både båtfolk och anställda är där. Det bjuds på öl, vin o gindrinkar. Stämningen är god och vi pratar med nya o gamla bekanta.
We are slowly recovering and attend ”Bonfire Night” at Vuda Marina one Friday. The marina has built a large pile of twigs and other wood, which is set ablaze, creating a massive bonfire that lights up the twilight. Most people at the marina, both boaters and staff, are there. Beer, wine, and gin drinks are served. The atmosphere is great, and we chat with both new and old acquaintances.
En kväll, strax innan vi skall lämna, är det också en grillafton med ett stort gäng seglare. Många unga Sydamerkaner. De har med sig instrument och sitter och spelar och sjunger till långt in på natten. Det grillas och pratas och stämningen är hög. Det är en jättelyckad kväll! Fast vi är lite sega o trötta nästa dag.
One evening, just before we’re due to leave, there’s a barbecue with a large group of sailors, many of them young South Americans. They’ve brought instruments along and sit playing and singing late into the night. There’s grilling and chatting, and spirits are high. It’s a fantastic evening, though we do feel a bit sluggish and tired the next day.
Förutom jobb o att försöka bli friska är det underbart att komma till marinan igen och träffa alla vi känner. Speciellt Jan har lärt känna personalen väl eftersom han var i marinan mycket mer än jag i våras. De söker sig till vår båt, stoppar oss när vi är ute på marinan och säger hur mycket de kommer sakna oss och frågar om vi kommer tillbaka igen.
Aside from work and trying to get healthy, it is wonderful to be back at the marina and see everyone we know. Jan, in particular, has gotten to know the staff well, since he spent much more time at the marina than I did this past spring. They gravitate toward our boat, stop us when we are out and about, tell us how much they will miss us, and ask if we will be coming back.
Nu är datumet bokat för utcheckning. Vi jobbar intensivt för att bli klara. Jag har varit inne i Lautoka säkert åtta gånger och storhandlat. Båten sjunker nästan av all proviantering. Jan har fixat en massa med båten. Vi skall ju norrut mot flera länder, bland de mest isolerande i världen, som är små och endast består av atoller. Maten där är begränsad, likaså vatten och reservdelar till båten blir nog svårt att hitta. Hamnar finns inte utan vi kommer ligga för ankare i vikar och leva i stort sett av det vi nu har ombord på Vilja. Första målet är Tuvalu. Ett litet land norr om Fiji. Det sägs vara det första land som troligen kommer sjunka då havsytan stiger. Högsta punkten är ca två meter över havet. Nästa land vi skall segla till är Kiribati. Landet som är först ( och sist) med att fira nyår. Det ligger på båda sidor om ekvatorn och på båda sidor om datumlinjen. Även om de numera har ändrat datumlinjen på ett väldigt fyndigt sätt. Från Kiribati planerar vi att segla till Marshall öarna och därifrån till Mikronesiska federationen. I april är tanken att vi kommer till Sorong som ligger i Irian Jaya, en del av ön Nya Guinea som tillhör Indonesien. Detta är vår grova plan framöver. Sju månader på väldigt avlägsna platser i detta enorma hav.
We have now booked our date for checking out. We are working hard to get everything ready. I’ve made at least eight trips into Lautoka to stock up on supplies; the boat is practically sinking under the weight of all the provisions. Jan has been busy with various boat maintenance tasks. We are heading north toward several countries—some of the most isolated in the world—that are tiny and consist entirely of atolls. Food supplies there are limited, as is fresh water, and finding spare parts for the boat will likely be difficult. There are no harbors, so we will be anchoring in bays and living almost entirely off what we currently have on board Vilja. Our first destination is Tuvalu, a small country north of Fiji. It is said to be the first country likely to disappear beneath the waves as sea levels rise; its highest point is only about two meters above sea level. The next country on our itinerary is Kiribati—the first (and last) place to celebrate the New Year. It straddles both the equator and the International Date Line, although they have since adjusted the date line in a very clever way. From Kiribati, we plan to sail to the Marshall Islands and then on to the Federated States of Micronesia. We aim to reach Sorong—located in Irian Jaya, the Indonesian part of the island of New Guinea—by April. That is our rough plan for the time ahead: seven months in very remote locations across this vast ocean.
Nu väntar ca fem dagars segling och nya äventyr!
Now, about five days of sailing and new adventures await!
