Oj vad fort tiden rullar iväg. Nästan 2 veckor sedan senaste inlägget. Vet inte riktigt vart tiden tagit vägen. Det känns både som att väldigt mycket har hänt samtidigt som det känns som att absolut ingenting alls händer. Känslan beror nog mycket på att det nu är en enda lång väntan för att komma iväg. Det är ju vidare över Atlanten vi vill och nu är det så nära så vi vill helst komma iväg redan igår….
Det viktigaste och mest underbara sedan sist är självklart att min son Tobias och hans flickvän Sandra kom hit på besök dagen efter att vi kom tillbaka från La Gomera. Det var helt underbart att få tillbringa nästan 5 dagar med dem ❤️ . Speciellt eftersom vi syns så sällan då de bor i Luleå och pluggar och jag i min båt i Göteborg och uppe i Bohuslän
De första nätterna sov de hos oss i båten och vi fick tid till att grilla fisk, skaldjur o vegetariskt och att spela olika strategispel som Alhambra o Ticket to ride. Det var så underbart att göra dessa avslappnande och helt naturliga sakerna gemensamt. Efter 2 nätter tog de in på hotell med pool på taket som kändes som riktig lyx, även för mig. Vi träffades fortfarande största tiden av dagarna.
Tyvärr kom de precis när det blev ett par dagar med regn. Det händer så sällan här så det var riktig riktig otur.Vi löste det med att hyra en bil dagen efter att de kom hit. En tur ner till södra Gran Canaria med sol och värme blev perfekt. Första och längsta stoppet blev i Puerto de Mogan där det var den återkommande fredagsmarknaden. Ganska turistig iofs men tycker ändå den är värd ett besök. Byn Puerto de Mogan är i alla fall definitivt värd besöket. En jättesöt by som tidigare var ett fiskesamhälle. Min mamma åkte hit redan på 70-talet o jag kommer ihåg, från jag var väldigt liten, hur positivt hon pratade om den lilla Fiskebyn dit turismen fortfarande inte hade kommit. Att åka till Puerto de Mogan blev därför en känslomässig upplevelse som jag är glad att jag upplevde. Det var som att möta mamma igen.
I Purto de Mogan ”tappade vi bort” Jan några gånger. En av gångerna såg vi på håll att han stog och dividerade och fäktade med armarna. Några dagar senare kom det fram att Jan hade dragits in i något slags gamblingspel – egentligen utan att vara medveten om det. Det slutade med att Jan förlorade 20 euro… Vi såg senare varningsskyltar om dessa så kallade ”Trickies”. En varning till andra känns som en bra idé från oss
Vi fortsatte sedan med bilen med korta stopp till i tur och ordning Puerto Rico, Arguineguin, San Augustin och Maspalomas. Alla med sin charm men alla även relativt turistiga. Att vi i norra Europa åker hit under våra ofta kalla, mörka o kanske trista vintermånader är inte så konstigt. Här finns både sol, värme o en avslappnad livsstil året runt. Dessutom god mat o gott spanskt vin.
När jag var 6 år var jag i San Augustin o firade pappas 50-årsdag. Har många minnen från den resan. Framför allt att jag för första gången i mitt liv blev förälskad. Pepe, en musiker på restaurangen där vi åt några gånger blev min första förälskelse, på barns sätt men ett minne för livet. Så det var även kul att se San Augustin igen ca 50 år senare.
I Maspalomas finns ett ca 4 kvadratkilometer stort ökenområde med stora sanddynor. Där lekte Tobias o Sandra ett tag. De sprang upp och ner på sandbergen o uteslutande där inga andra hade gått. Ganska svettiga kom de tillbaka till bilen. Bortanför sanddynerna finns en halvmil lång nudiststrand, som vi inte besökte
Resterande dagar innan de åkte hem gick åt till besök på otaliga marknader för inköp av framför allt kött och ost o även lite julpynt. Köttet var till stor belåtenhet men osten blev desvärre lite av en besvikelse. Smaken var inte så stor som osten såg ut att ha enligt dem. Vi, på Vilja, njuter dock fortfarande av osten på kvällarna till ett glas rödvin här i båten. Marknaderna i sig var däremot en riktigt positiv upplevelse.
Många långa promenader blev det också o självklart även middag med Paella på en restaurang vid strandkanten på stranden Las Canteras i Las Palmas. En strand vi även besökt efteråt på flera promenader.
Dagarna gick och till sist kom dagen då de skulle åka hem igen. Kunde inte låta bli att fälla några tårar när vi sagt adjö med stora kramar på bryggan. Vet inte när jag får se dem igen. Men vardagen här i det varma o härliga klimatet måste gå vidare med förberedelser mm
Det är nu lite drygt 3 veckor kvar till avresa och otroligt mycket kvar att göra på och med båten så det är kanske tur att vi inte lämnat ännu… Men…projekten kommer troligtvis aldrig ta slut. Enda att göra är att prioritera vad som är mest viktigt att göra innan vi faktiskt når dagen för Atlant-överfarten. 6:e januari! Dagen med stort D.
Levermittliv 