On the way to Jamaica

Tidigt på morgonen blir vi väckta av hamnkaptenen. Han vill att vi skall checka ut för just nu finns det ström. Man vet aldrig när den försvinner på Kuba. Så det är bara att klä på oss och ta med pappren o göra klart pappersarbetet. Vi väntar sedan ett par timmar innan vi släpper förtöjningarna och vinkas adjö. Vår förhoppning är att kunna fylla på vatten innan avgång men det har inte funnits något vatten på flera dagar i marinan. På väg ut genom inloppet hör vi ljudet av en stor båt. Det är ett containerfartyg som är på väg in till Santiago de Cuba så vi får väja och hålla oss till sidan. Tyvärr verkar fartyget tomt så vi vet inte vad det har för ärende. Kuba behöver varor och har inte så mycket att exportera.

Early in the morning we are woken up by the harbor master.  He wants us to check out because right now there is power.  You never know when it will disappear in Cuba.  So it’s just a matter of getting dressed and taking the papers and finishing the paperwork.  We then wait a couple of hours before releasing the moorings and waving goodbye.  Our hope is to be able to fill up with water before departure, but there has been no water for several days in the marina.  On our way out through the inlet we hear the sound of a large boat.  It is a container ship that is on its way to Santiago de Cuba so we have to make way for and keep to the side.  Unfortunately the ship seems empty so we don’t know what its business is.  Cuba needs goods and does not have much to export.

Vinden är, även denna gång, rakt emot oss och dyningarna är enorma. Vi lägger kursen lite väster om vårat mål för att kunna ha uppe genuan. Det blir betydligt behagligare i båten då för genuan stabiliserar båten. Plötsligt ropar Jan till. Han ser flera stora fiskar långt borta som hoppar högt. Vi inser att det är ett stort gäng delfiner som har bestämt sig för att leka med Vilja. Ca tjugo söta och lekfulla delfiner omringar vår för och bjuder på ett skådespel. De hoppar, dyker och simmar runt omkring oss länge. En av dem gör tre hopp riktigt långt upp framför fören. Vi hör hur de pratar med oss med sina små visselljud. Lycka! Det var längesedan vi hade med oss delfiner så länge som nu. Vi sitter båda två på däck framme i fören och njuter av skådespelet. Ännu en gång känner vi oss så lyckliga och privilegierade som får leva detta liv. Vilken tur att jag träffade Jan innan han åkte iväg. Och vilken tur att jag valde att följa med och sluta på jobbet även om jag älskade det.

The wind is, again this time, directly against us and the swells are enormous.  We set the course a little west of our target to be able to have the genoa up.  It will be significantly more comfortable in the boat as the genoa stabilizes the boat.  Suddenly Jan calls out.  He sees several large fish far away jumping high.  We realize that there is a large group of dolphins that have decided to play with Vilja.  About twenty cute and playful dolphins surround our bow and offer a spectacle.  They jump, dive and swim around us for a long time.  One of them makes three jumps really far up in front of the bow.  We hear them talking to us with their little whistles.  Happiness!  It was a long time ago that we had dolphins with us for as long as now.  We both sit on the front deck in the bow and enjoy the spectacle.  Once again we feel so lucky and privileged to live this life.  How lucky that I met Jan before he left.  And how lucky that I chose to go along and quit my job even though I loved it.

Ännu en dag går till ända och en vacker solnedgång förgyller vår tillvaro. Tror aldrig vi kommer tröttna på dessa färgskiftningar på himmelen och det glittrande havet. En ny natt med nattskift väntar oss. Det är fridfullt och rogivande, även om vi fortfarande går för motor. Skall vi stänga av den så kommer vi komma till västsidan av Jamaica o vi skall till nordöstra sidan. Till Errol Flynn Marina i Port Antonio.

Another day comes to an end and a beautiful sunset brightens our existence.  I don’t think we will ever get tired of these color changes in the sky and the sparkling sea.  A new night of night shifts awaits us.  It’s peaceful and calming, even if we’re still motoring.  Should we turn it off, we will come to the west side of Jamaica and we will go to the northeast side.  To Errol Flynn Marina in Port Antonio.