utepåhavet – Levermittliv

New adventures awaits

Äntligen! Idag är det dags! Efter nästan 11 månader i Fiji är vi nu på väg för att betala vår sista faktura och sedan gå till immigration och checka ut. Det känns jättekonstigt. Och både ledsamt och spännande. De senaste dagarna har många i personalen stoppat oss när de sett oss, kommit förbi vår båt och velat prata. De har hört att vi bokat utklarering och är ledsna för att vi skall lämna dem.

Finally! The day has come! After nearly 11 months in Fiji, we are now on our way to pay our final bill and then head to immigration to check out. It feels really strange—and both sad and exciting. Over the past few days, many staff members have stopped us when they saw us, or dropped by our boat, wanting to chat. They’ve heard that we’ve booked our clearance and are sad that we’re leaving them.

Betalningen går bra o vi går bort till immigration. Vi har tid bokad klockan 10 men hoppas de kommer tidigare så vi kommer iväg i god tid. Men vi väntar och väntar. Till sist, när klockan nästan är 11.30 dyker de upp. Allt går smidigt och vi får papper och pass stämplade. Nu skall vi tillbaka till Vilja och släppa loss.

The payment goes smoothly, and we head over to immigration. We have an appointment for 10:00 but are hoping they’ll arrive early so we can get going in good time. But we wait and wait. Finally, just before 11:30, they show up. Everything goes smoothly, and we get our papers and passports stamped. Now we’re heading back to Vilja to cast off.

Messenger_creation_029F240A-9D70-44F4-BF21-2CA9AD2A166A — Waiting for clearance to open

Messenger_creation_9D2568E6-CA26-4FCE-9A38-2A6772109776 — The dosor is still locked

Messenger_creation_74DA0513-5479-4122-8F0E-9FD805031685 — Finally The paperwork starts

Messenger_creation_D1FED878-CB33-42C1-93C8-B1A4383EC4A3 — The staff took is to Vilja with their tender

Messenger_creation_62026A82-D123-4F78-91B4-3B5B48872853 — Jan looking at Vuda marina

Fast först blir det ett vackert avsked. Personalen från hela Vuda marina möter upp på bryggan, hänger en blomsterkrans på båten och sjunger sedan vackert för oss att de kommer sakna oss. De har även en banderoll där det sstår ”Sota Tale – we will miss you”. Sången är otroligt vacker och tårarna rinner ner för våra kinder. Vilket fantastiskt avslut på nästan ett år i Fiji och på Vuda marina. Sedan blir det en massa vinkande och lyckönskningar när vi väl ger oss iväg strax efter 12.00.

But first, there is a beautiful farewell. Staff from all over Vuda Marina gather on the dock, hang a flower garland on the boat, and then sing a beautiful song to tell us they will miss us. They even have a banner reading ”Sota Tale – we will miss you.” The singing is incredibly beautiful, and tears stream down our cheeks. What a fantastic conclusion to nearly a year in Fiji and at Vuda Marina. Then comes a lot of waving and well-wishes as we finally set off just after noon.

Messenger_creation_81DE427D-C676-4299-AA8B-582EF7DB061E — Wonderful singing with the sign ”Sota tale – We will miss you”

Messenger_creation_F1B53D2D-EA0D-49A9-9F74-D2424B30CB5E — A lot of wawing ”Goodbye”

Messenger_creation_2E42FA15-3095-4A87-A857-341E32FE5FAA — Our spot the last week

Messenger_creation_247F0078-E122-467E-9514-E06230A3028E — Jan stegring Vilja out of the harbour

Messenger_creation_13F948AC-F63F-42D7-808D-40677618B22D — A last goodbye to Vuda marina

Messenger_creation_4E42314C-73F9-476E-B7E3-2A12944BFC81 — We have the lucky flowers with us

Messenger_creation_018750FB-C4E4-42DD-846C-2EFC83CF336A — Vuda is disappering behind us

Tidigare på morgonen har Jan upptäckt ett problem med solcellpanelerna. De laddar inte batterierna och utan dem får vi svårt att klara elförsörjningen ombord. Eller rättare sagt så blir det omöjligt med full frys, två kylar, starlink och autopilot som allihop drar mycket. Jan går ner i båten och börjar mäta och röja för fullt. Utan att hitta felet. Igår fungerade det men inte nu. Förtvivlan. Vad gör vi? Måste vi vända redan efter 30 minuter? Jag föreslår att han ringer Bartek, en polsk jättetrevlig man, som är väldigt duktig på el o har hjälpt oss en hel del. Han svarar snabbt och går sakta o systematiskt igenom alla tänkbara scenarior. Efter över en timma hittar Jan o Bartek, tillsammans, en brytare som slagits av. En automatsäkring som troligen slog av natt till idag. Vilken lättnad! Nu kan vi fortsätta. Vi har ca sju timmar till nordsidan av ön Waya, som vi skall gå norr om. Och sedan ytterligare över tre timmar innan vi kommer utanför revet som går långt utanför hela västsidan av ön Viti Levu där vi varit.

Earlier that morning, Jan discovered a problem with the solar panels. They weren’t charging the batteries, and without them, we would struggle to maintain our onboard power supply—or rather, it would be impossible, given the high power draw from the full freezer, two fridges, Starlink, and autopilot. Jan went below deck and began testing circuits and clearing space in a frenzy of activity, yet couldn’t find the fault. It had worked yesterday, but not now. Despair set in. What were we to do? Would we have to turn back after just 30 minutes? I suggested he call Bartek—a very friendly Polish man who is an electrical expert and has helped us a great deal. He answered quickly and walked us slowly and systematically through every possible scenario. After more than an hour, Jan and Bartek—working together—found a switch that had been flipped off: a circuit breaker that had likely tripped sometime during the night. What a relief! Now we could continue. We had about seven hours to reach the northern side of Waya Island—which we planned to pass to the north—and then another three-plus hours to clear the reef that extends far out from the entire western coast of Viti Levu, where we had been staying.

Nu har mörkret fallit sedan någon timma tillbaka. Vi har passerat Waya och är på väg ut mot revöppningen där vi skall ändra kurs från NV till NNO. Det är stjärnklart och månen lyser upp det svarta havet så det glittrar i vågorna och det vita skummet som kommer varje gång en våg bryter eller runt Vilja som plöjer genom havet. En stjärna lyser starkare, klarare och med en lite gulare nyans än alla andra. Rakt söderut från oss. Sirius- Hundstjärnan. En stjärna som historiskt har använts av polynesiska navigatörer som en viktig ledstjärna.

Darkness fell an hour or so ago. We have passed Waya and are heading toward the reef opening, where we will change course from northwest to north-northeast. It is a starry night, and the moon illuminates the black sea, making the waves sparkle—as well as the white foam that appears whenever a wave breaks or swirls around Vilja as she ploughs through the water. One star shines brighter, more clearly, and with a slightly more yellow hue than all the others. It lies directly south of us: Sirius—the Dog Star. A star that has historically served as a vital guiding light for Polynesian navigators.

Messenger_creation_D63139E7-E517-4781-875B-AD50544421F1 — The sun starts to set and we are now north of Waya Island

Messenger_creation_C2077F95-4335-4C37-AF9F-4BD299310D8D — As always it’s beautiful

Messenger_creation_A0BA373F-0292-4BDE-8150-E9F4B6C9680F — Big orange sun

Jan vilar ögonen här uppe i sittbrunnen medans jag sitter på vakt. Vi vaggas nästan till söms men eftersom vi inte varit ute och seglat på nästan ett år så är kroppen och framför allt öronen på helspänn för varje ljud och nyans vi hör. Det kommer troligen ta några dagar innan vi är helt inne i seglande igen. Fast jag känner ändå att kroppen redan, efter åtta timmar, har börjat anpassa sig efter rörelserna och Viljas gungande.

Jan is resting up here in the cockpit while I keep watch. We are being lulled almost to sleep, yet—having not been out sailing for nearly a year—our bodies, and especially our ears, are on high alert for every sound and nuance. It will likely take a few days before we fully settle back into the rhythm of sailing. Even so, I can feel that my body has already begun to adjust to the movements and the rocking of Vilja after just eight hours.

Det kommer nog bli lite kyligt under natten. Vi har känt det redan i hamnen där det knappt blåser, att så fort solen går ner ändras temperaturen och vi har haft långbyxor på oss. Nu är vi ute på havet och det blåser ganska friskt, vindar som letar sig in i sittbrunnen och även in under sprayhooden där vi annars oftast sitter i lä. Fast nu har vi vinden in i sidan. Tyvärr kommer vi få den rakt emot oss om vi gör ett slag för att styra upp mot Tuvalu. Troligen får vi lägga oss på en lite västligare riktning för att ta hänsyn till vinden. Enda problemet med det är att vi kommer ha en ström från Ö mot V som kommer föra oss sidledes ännu längre västerut och i så fall missar vi Tuvalu och den lilla atollen med huvudstaden Funafuti. Tur då att seglingen kommer ta runt fem dygn så vi har möjlighet att kompensera framöver o gå betydligt mer mot öst.

It’s likely going to get a bit chilly overnight. We’ve already noticed this in the harbor—where the wind is barely blowing—that the temperature drops as soon as the sun goes down, and we’ve been wearing long trousers. Now we’re out at sea and the wind is quite brisk; gusts are finding their way into the cockpit and even under the sprayhood, where we usually sit sheltered from the wind. Right now, however, the wind is hitting us on the beam. Unfortunately, it will be blowing straight at us if we tack to head toward Tuvalu. We’ll likely have to steer a slightly more westerly course to account for the wind. The only problem with that is an east-to-west current that will push us sideways even further west; if that happens, we’ll miss Tuvalu and the small atoll containing the capital, Funafuti. Fortunately, the voyage will take around five days, so we’ll have the chance to compensate later on and steer significantly more toward the east.

Sitter här i mörkret, klockan är nästan 01.30. Akter om oss kommer ett stort tankfartyg som strax är ifatt oss på i stort sett samma kurs. Tänker på den hemska olyckan utanför Tjörn i somras. Därför ropar jag upp Anthas på vhf:en. Vill vara säker på att de sett oss och höra om vi kan hålla vår kurs. Vi pressar relativt nära vinden o har svårt för att ändra kurs. Plus att Anthas är upphinnande. Jag får snabbt svar. De har koll på oss, säger att de tänker köra om på vår babords sida och att vi kan fortsätta vår kurs. Skönt. Så nu kan jag sitta o titta på ljusen från det stora fartyget när de strax passerar oss.

I’m sitting here in the dark; it’s almost 1:30 AM. A large tanker is approaching from astern, soon to overtake us while following much the same course. I’m thinking about that terrible accident off Tjörn last summer. That’s why I’m calling Anthas on the VHF. I want to make sure they’ve seen us and find out if we can hold our course. We’re sailing relatively close to the wind, so changing course is difficult for us. Plus, Anthas is the one overtaking. I get a quick reply. They have us in sight and say they intend to pass on our port side, so we can maintain our course. A relief. So now I can sit and watch the lights of the large ship as it’s about to pass us.

Messenger_creation_E8A68718-6888-48F9-818C-B33D0689D095 — On the plotter we can see the tanker, Althea. Now she is more on our port side

Seglingen flyter på bra. Just nu har vi slör, vinden in snett akterifrån, och gör mellan sex och sju knop. Solen skiner och det fläktar härligt i sittbrunnen. Vi har fiskelinan ute och hoppas på napp. Jag längtar nästan ihjäl mig efter att få äta fisk. Vi har inte vågat köpa fisk i Fiji pga risken för nervsjukdomen ciguaterra, som kan finns i alla revfiskar och även rovfiskarna som äter revfiskarna. Jag är inte fullt lika orolig som Jan men har inte haft lust att laga till olika middagar till oss. Nu är vi ute på öppet hav och här hoppas vi främst på tonfisk men även en mahimahi hade varit perfekt. Frysen är iofs stoppfull av lamm- och kycklingkött så om vi får napp kommer det bli fisk till frukost, lunch o middag 😄

The sailing is going smoothly. Right now, we’re on a broad reach, with the wind coming from off the quarter,making between six and seven knots. The sun is shining, and there’s a lovely breeze in the cockpit. We have a fishing line out and are hoping for a bite; I’m absolutely dying to eat fish. We didn’t dare buy fish in Fiji due to the risk of ciguatera, a neurological illness found in reef fish and the predatory fish that feed on them. I’m not quite as worried as Jan, but I haven’t felt like cooking separate meals for us. Now we’re out on the open ocean; we’re mainly hoping for tuna, though a mahi-mahi would be perfect, too. The freezer is packed full of lamb and chicken, so if we do get a bite, it’ll be fish for breakfast, lunch, and dinner! 😄

Messenger_creation_93FAD50F-0C5A-4B90-B2CB-8172FCFAC4E7 — By sail towards Tuvalu

Messenger_creation_6EF8D4C6-6009-4237-A840-7B06964ABE57 — No land – only sea, sky and some clouds

Messenger_creation_03AC0BC6-4F8A-47AF-9305-BCB3AD9F8E73 — We have some papaya and pineapple with us

Det är fridfullt att sitta här ute och färdas framåt av vinden. Inget motorljud utan endast segel som fladdrar lite och havet som slår mot Vilja och vågornas brus. Överallt runt oss är det blått, vitt och grått. Himmel, hav och moln.

It is peaceful sitting out here, moving forward on the wind. There is no engine noise, only the sails fluttering slightly, the sea lapping against Vilja, and the sound of the waves. All around us, there is blue, white, and gray: sky, sea, and clouds.

Messenger_creation_DBAAF3D6-9FDB-4E93-A071-8A24232709F1 — Same view every day

Messenger_creation_785A1F23-011B-4856-A2DE-07440207ED2F — Enjoying life

Messenger_creation_5034D00E-1C5A-45CE-BB1D-B1217D31EC3B — Playing with the phone

Messenger_creation_8719B107-8B6B-4047-B9EF-CA874002644A — Sailing north

Vaknar upp till en gråmulen dag. Det blåser runt 10 -12 m/s och vi bara susar fram. Ofta upp emot åtta knop. Havet är ganska vilt med stora vågor så det är svårt att röra sig i båten. Men vi känner oss trygga. Vi har fortfarande slör med vinden snett in i aktern och det är nog favoritseglingen, för mig i alla fall. Fortsätter vi i denna farten är vi framme redan i morgon eftermiddag men vinden skall avta längre norrut när vi närmar oss Tuvalu. Eftersom vi skall in i en atoll behöver vi också komma fram i dagsljus och helst i slackvatten. När havet vänder från lågvatten till högvatten eller från högvatten till lågvatten. Då är strömmen som minst. Dessutom behöver vi bra sikt inne i atollen så vi kan hålla utkik efter boomies – ”korallberg” som plötsligt sticker upp från djupare vatten till strax under vattenytan eller ovanför. Vi har ju erfarenhet från Tuamotus i Franska Polynesien av atoller där vi var inne i många.

We wake up to a grey, overcast day. The wind is blowing at around 10–12 m/s, and we are really flying along—often reaching speeds of up to eight knots. The sea is quite rough, with large waves making it difficult to move around inside the boat, yet we feel safe. We still have the wind coming in over the quarter—a broad reach—which is probably my favorite point of sail. If we keep up this pace, we’ll arrive as early as tomorrow afternoon, though the wind is expected to die down further north as we approach Tuvalu. Since we need to enter an atoll, we also need to arrive during daylight hours and, ideally, at slack water, the moment when the tide turns from low to high or high to low and the current is at its weakest. Furthermore, we need good visibility inside the atoll to keep a lookout for ”bommies”, coral heads that rise abruptly from deep water to just below or even above the surface. We do have experience with atolls from our time in the Tuamotus (French Polynesia), where we navigated into quite a few of them.

Messenger_creation_E8512053-0EE1-4280-BC67-63269F3BE09E — Today it’s a grey day

Messenger_creation_E5ABDE15-BCF7-44DA-8857-1AEB2296A040 — Jan working up on deck

Lycka!!! Ett tjugotal trubbnosade, troligen Pilotvalar, leker runt Vilja! De har varit här länge nu o simmar både framför, bakom o på båda sidor om oss. Helt nära båten. Första gången vi har valar lekande runt båten. Varje gång vi möter delfiner och nu valar är lika stor glädje och det verkar som de tycker det är jättekul att leka runt båten och visa upp sig för oss.

Pure joy! About twenty blunt-nosed whales, likely pilot whales, are playing around Vilja! They’ve been here for a long time now, swimming in front of, behind, and on both sides of us, right next to the boat. It’s the first time we’ve had whales playing around the boat like this. Every encounter with dolphins, and now whales, brings such joy; it seems like they have a blast playing around the boat and showing off for us.

Messenger_creation_457D9A0F-CBFF-49B1-9E1D-08FD7FA74B86 — It was plenty of them

Messenger_creation_7F540455-379B-433B-8DFF-6661E773F582 — And they were swimming around us for a long time

Lite spänning i det annars ganska lugna livet där tiden passerar revy med öde hav o himmel. Sedan några timmar har vi en kinesisk fiskeflotta på vår styrbords sida. Vi ser som mest sju båtar samtidigt på radarn men det är endast de som är närmast oss. Troligen kan de vara dubbelt så många. Vi vet att de har enormt långa nät och trålar så vi vill inte hamna för nära dem o framförallt inte få dem även på vår babords sida. Vi har ändrat vår kurs ca 20° babord för att vara säkra på att hålla oss undan. Nu när mörkret fallit ser vi lanternor eller troligen arbetsljus, på en av dem. De andra är väl längre bort eller är inte upplysta. De flesta är små båtar, bara ca åtta meter långa och tre meter breda, alltså en del mindre än min Kailani. Men en av båtarna är betydligt större. Det är väl där all fisk lossas för att sedan köras till Kina eller något annat land de har avtal med. Inne i hamnen på Samoa låg det en massa kinesiska fiskebåtar.

A bit of excitement in an otherwise rather quiet life, where time drifts by against a backdrop of empty sea and sky. For the past few hours, we’ve had a Chinese fishing fleet off our starboard side. We can see up to seven boats at a time on the radar, but those are just the ones closest to us; there could easily be twice that many. We know they use incredibly long nets and trawls, so we don’t want to get too close and we certainly don’t want to end up with them on our port side as well. We’ve altered our course about 20 degrees to port to ensure we stay clear. Now that darkness has fallen, we can see navigation lights, or more likely, work lights, on one of them; the others are probably further away or unlit. Most of them are small boats, only about eight meters long and three meters wide, considerably smaller than my Kailani. But one of the boats is significantly larger. That’s likely where all the fish is offloaded before being transported to China or another country with which they have an agreement. There were plenty of Chinese fishing boats in the harbor in Samoa.

Messenger_creation_E99D4A10-B874-4D17-A74D-164C92D07C5E — Here we see some of the fishingboats

Mitt pass, från 19.00 till 02.00 blir omväxlande. Först kinesiska fiskeflottan, efter det en ordentlig squall, bra vind i seglen med upp mot nio knops fart, åskoväder, regn och strax före jag skall gå av passet tar vinden slut. Det är väntat men det blir obekvämt i båten. Sjön är fortare grov efter all vind vi haft och båten rullar väldigt från sida till sida. Det är svårt att röra sig inne i båten och näst intill omöjligt att dra ner byxorna för att gå på toaletten. Vi tar ner seglen och startar motorn. Målet är ju att komma fram tisdag morgon och resten av sträckan till Funafuti är ett stiltjebälte som verkar ligga fast lång tid framöver.

My watch, from 7:00 PM to 2:00 AM, is a mixed bag. First, the Chinese fishing fleet; then a fierce squall with good wind, speeds reaching up to nine knots, followed by thunderstorms and rain; and finally, just before I’m due to go off watch, the wind dies completely. It was expected, but it makes for an uncomfortable ride. The sea remains rough after all the wind we’ve had, and the boat is rolling heavily from side to side. Moving around inside the cabin is difficult, and pulling down one’s trousers to use the head is nearly impossible. We take down the sails and start the engine; after all, the goal is to arrive on Tuesday morning, and the remaining stretch to Funafuti lies within a belt of calm that looks set to persist for quite some time.

Messenger_creation_5C18B5C2-68E3-4AA5-825B-46650FF36B9D — We are in a middle of a squall – easy to see on the radar

Framme i Tuvalu och i Funafuti-atollen. Ca 08.30 idag går vi in genom passet. Ingen ström, inget kokande vatten utan helt lugn o stilla. Vi tar oss fram o ankrar där fyra andra segelbåtar redan ligger ankrade. Screesaver känner vi sedan Fiji men det andra är nya för oss. Vi ropar flera gånger på vhf:en utan att få svar. Till sist svarar de men det hörs bara brus och inte vad de säger. Så vi tar jollen in. De vet att vi är här men vill komma ut till båten o sköta inklareringen. Så vi åker allihop ut till Vilja o fyller i några papper och svarar på lite frågor. Så nu är vi välkomna i landet med stämplade pass och Tuvalus flagga är hissad. Nytt land att upptäcka!

We have arrived in Tuvalu and the Funafuti Atoll. We entered through the pass around 8:30 this morning. There was no current and no rough water—everything was completely calm and still. We made our way in and anchored near four other sailboats. We know Screesaver from our time in Fiji, but the others are new to us. We called out several times on the VHF radio without getting a reply. Eventually, they did answer, but there was only static, we couldn’t make out what they were saying. So, we took the dinghy ashore. They knew we were there but wanted to come out to the boat to handle the clearance process. We all headed out to Vilja, filled out some paperwork, and answered a few questions. Now we are officially welcomed into the country with stamped passports, and the Tuvaluan flag is flying. A new country to explore!

Messenger_creation_45FEE915-97FA-4911-96AF-5BADAFB290ED — We have seen land for a while and are now going through the pass

Messenger_creation_D680366C-A7E4-4461-B397-F93CD7343D94 — Going from land out to Vilja with staff for clearance

Messenger_creation_E22BCDB7-8A27-4520-9041-0A26D4C02ABE — It was a very smooth clearance and we are all happy

Messenger_creation_BD1D243A-2DF9-44CC-8698-0192F93D6AC2 — Tuvalu flag

Messenger_creation_B95408AF-0996-4787-8544-2A4C31F60962 — Going up in the mast

Start sailing north

Idag lämnar vi Tonga. Och inte bara Tonga utan våra underbara vänner Kelly och Dan på Magic och Birgitta och Lasse på Aura. Det är med tårar i ögonen som vi, nästan samtidigt, lämnar sista ankringen på Tonga. Vi seglar norrut och de seglar söderut. Hoppas verkligen att vi ses igen. Vi kommer följa varandra på sociala medier men det blir ju aldrig detsamma. Igår kväll samlades vi allihop på Vilja för en sista sundowner tillsammans. Det blev många kramar.

Today we leave Tonga. And not only Tonga but our wonderful friends Kelly and Dan on Magic and Birgitta and Lasse on Aura. It is with tears in our eyes that we, almost simultaneously, leave the last anchorage on Tonga. We sail north and they sail south. I really hope we see each other again. We will follow each other on social media but it will never be the same. Last night we all gathered at Vilja for one last sundowner together. There were many hugs.

Messenger_creation_1B4C6CCC-48F9-47D8-9258-0A5BE74E0448 — Aura and Magic

Messenger_creation_07C4DA08-7185-4661-9989-EEA545EF5578 — Here we leave them behind with tears in our eyes

Vi seglar på i bra fart nu. Halvvind i ca 9 m/s och över sju knop i snitt. Vi vill inte segla för fort för då kommer vi fram till Wallis mitt i natten. Detta pyttelilla land med knappt 12.000 invånare, ungefär som Åre kommun. Det skall bli spännande att komma dit och att få uppleva en så ödslig plats. Första dygnet här ute på havet kan bli lite rulligt och sista dygnet är det risk för åska. Vi kommer, framöver, segla i områden med ostabila vindar som både ändrar styrka och riktning samt större risk för åska och många squalls.

We are sailing at a good speed now. Light wind at about 9 m/s and over seven knots on average. We don’t want to sail too fast because then we will arrive at Wallis in the middle of the night. This tiny country with barely 12,000 inhabitants, about the same size as Åre municipality. It will be exciting to get there and to experience such a desolate place. The first day out here at sea can be a bit rough and the last day there is a risk of thunderstorms. We will, in the future, sail in areas with unstable winds that both change strength and direction and a greater risk of thunderstorms and many squalls.

Messenger_creation_C4946AFD-52E4-40E8-B0D9-F72A7C069394 — Out on open sea

Messenger_creation_93B231BD-7671-43D0-B69C-56F31502F599 — Captain Jan on his boat

Messenger_creation_6C458F76-146D-44BF-959A-BE8DA117C32F — It’s a lot of roaps and here they are in a mess

Messenger_creation_E56E1B2B-96CB-4651-BF45-712C8F76A744 — Sea and sky are beautiful

Messenger_creation_98F2F917-1BE8-49D2-9A61-8EA19C20E9BD — Sometimes the food don’t stay where it should. This time I was lucky to keep it in the sink

Det är sövande att befinna sig ombord på Vilja som rullar i vågorna. Klockan är nästan midnatt och det var längesedan mörkret omslöt oss. Jag sitter på vakt och har två timmar kvar. Har precis avslutat en ljudbok och börjat på en ny. Tankarna snurrar och det börjar gå upp för mig att vi är helt ensamma här ute på denna del av Stilla Havet. Svindlande känsla. I ett drygt halvår framåt kommer vi segla där knappt någon annan seglare befinner sig. Och havet är stort. Väldigt stort.

It’s soporific to be on board Vilja, rolling in the waves. It’s almost midnight and it’s been a long time since darkness enveloped us. I’m on watch and have two hours left. I’ve just finished an audiobook and started a new one. My thoughts are spinning and it’s starting to dawn on me that we’re completely alone out here in this part of the Pacific. A dizzying feeling. For the next six months or so, we’ll be sailing where hardly any other sailors are. And the sea is big. Very big.

Messenger_creation_6383D0A7-5CBE-4E40-A578-005E7CC52A8E — Colours just before dark

Drygt ett dygn på väg nu. Vi ser fram emot Wallis som skall vara ”a hidden gem”. Men liten smolk i bägaren. Axeln till propellern är lös o Jan oroar sig. Måste vi ändra våra planer? Var kan vi lyfta båten? Hur många timmar kan vi köra med motorn? Borde vi ha stannat på Tonga o fått det fixat? Många frågor o vi ser på alternativ. Kanske tillbaka till Tonga? Kanske till Fiji? Eller mer eller mindre sträcksegla till Lombok i Indonesien? Inget av det lockar o alla alternativ betyder att vi missar alla de platser jag drömmer om. Öde atoller i fjärran o knappt besökta länder.

Just over a day on the road now. We are looking forward to Wallis which is supposed to be ”a hidden gem”. But a small smol in the cup. The shaft to the propeller is loose and Jan is worried. Do we have to change our plans? Where can we lift the boat? How many hours can we run with the engine? Should we have stopped in Tonga and had it fixed? Many questions and we are looking at alternatives. Maybe back to Tonga? Maybe to Fiji? Or more or less a long-distance sail to Lombok in Indonesia? None of that appeals and all the alternatives mean that we miss all the places I dream of. Deserted atolls in the distance and barely visited countries.

Messenger_creation_DF8D33E8-0446-418E-943A-4BD6E83C6DF7 — White sail, blue sky, white skies and blue water

Messenger_creation_F1AD15B3-8B65-466F-B757-0AF7CF762BF1 — Jan up on deck working

Messenger_creation_D2CE0615-0C8E-4B62-B0D7-25DDA4BC1E67 — The sun is getting down

Sista natten drar vi ner på farten för att komma in på morgonen och inte i totalt mörker. Redan långt innan vi är framme kan vi se att himmelen lyses upp av alla lampor på den lilla ön. Vi tar oss igenom passet och kör sedan för motor fram till första ankringsplatsen – framför containerhamnen. Vi är enda segelbåten här. Underbar och konstig känsla! Det är lördag morgon och vi vet inte om vi kan checka in under helgen. Och om vi inte kan det, måste vi då vara kvar i båten i två dygn? Vi sjösätter jollen och tar oss in till land och tullen som har ett kontor här. Det ser stängt ut men inne i ett rum sitter en man. Jan knackar på dörren och han öppnar. Det är en säkerhetsvakt som knappt pratar engelska. Detta är ju franskt territorie och eftersom turismen knappt existerar är det få som pratar engelska. Vakten ringer polisen och en timma senare kommer de och vi fyller i två papper.Sedan är det klart. Snabbaste och enklaste incheckningen på flera år. Vi är ju i ”Frankrike” så passen stämplas inte och vi får obegränsat med tid här. Vi frågar om det är mycket turism på ön och de svarar stolt ”Förra månaden var det 5 båtar här”

On the last night we slow down to get in the morning and not in total darkness. Long before we arrive we can see that the sky is lit up by all the lights on the small island. We make it through the pass and then motor to the first anchorage – in front of the container port. We are the only sailboat here. Wonderful and strange feeling! It is Saturday morning and we don’t know if we can check in during the weekend. And if we can’t, do we have to stay in the boat for two days? We launch the dinghy and make our way to the shore and the customs office, which has an office here. It looks closed but inside a room there is a man. Jan knocks on the door and he opens it. It is a security guard who barely speaks English. This is French territory and since tourism barely exists, few people speak English. The guard calls the police and an hour later they come and we fill out two papers. Then it’s done. Fastest and easiest check-in in years. We are in ”France” so our passports are not stamped and we have unlimited time here. We ask if there is a lot of tourism on the island and they proudly answer ”Last month there were 5 boats here”

Messenger_creation_AC19D8CA-E87A-4A9A-BF2C-4C2AC6ACAD7A — Arriving in Wallis

Messenger_creation_5397516D-373C-4CE9-9B41-0FFD6A45385A — Completing all paperwork. But here it was very easy

Messenger_creation_0993D3F6-6D0C-4503-BC15-A2473BAB63CD — Putting up the Wallis and Futuna-flag

Vi promenerar till en supermarket under tiden som vi väntar på polisen. Det är dyrt här. Jättedyrt. Ett blomkålshuvud 90 kronor, 1 liter grädde 125 kronor, en liten camenbert 70 kronor, en liten påse chips 85 kronor mm mm. Vi kan inte förstå hur de klarar sig på sina relativt låga löner.

We walk to a supermarket while we wait for the police. It’s expensive here. Very expensive. A head of cauliflower 90 kronor, 1 liter of cream 125 kronor, a small camembert 70 kronor, a small bag of chips 85 kronor etc. etc. We can’t understand how they manage on their relatively low salaries.

Wallis o Futuna består av 3 öar. På Wallis bor ca 8000 människor, som Mellered ungefär. På Futuna, som ligger ett helt dygns segling SV, bor ca 4000 och på sista ön, Alofi, bor det 1 enda människa. Här finns massor med sevärdheter och dykningen skall vara fin med orörda koraller. Fast det finns varken bussar eller hyrbilar så det är svårt att ta sig runt. Lastfartyget kommer två gånger i månaden med förnödenheter. I huvudstaden, Mata Utu, finns två matbutiker, en järnvaruhandel och några klädbutiker. Det är väldigt tomt överallt, ingen trafik och inga människor ute på gatorna.

Wallis and Futuna consist of 3 islands. About 8000 people live on Wallis, about the same as Mellered. About 4000 people live on Futuna, which is a full day’s sailing south, and only 1 person lives on the last island, Alofi. There are lots of attractions here and the diving is supposed to be nice with untouched coral. However, there are no buses or rental cars, so it is difficult to get around. The cargo ship comes twice a month with supplies. In the capital, Mata Utu, there are two grocery stores, a hardware store and a few clothing stores. It is very empty everywhere, no traffic and no people on the streets.

När vi är klara med incheckningen tar vi oss till vår ankringsplats. Planen är att besöka minst tre. Denna är vid två småöar en liten bit från Mata Utu men fortfarande möjligt att ta jollen in. Eftersom det är helg är det några båtar där med lokalbefolkningen som vill njuta av bad och vattenlek. Vi tar jollen in och njuter av tillvaron och ser på barnen som leker på land och i vattnet. De verkar ganska blyga för de tar inte kontakt med oss och vågar inte riktigt se oss i ögonen.

When we are done with the check-in we make our way to our anchorage. The plan is to visit at least three. This one is by two small islands a little way from Mata Utu but still possible to take the dinghy in. Since it is the weekend there are a few boats there with locals who want to enjoy swimming and water games. We take the dinghy in and enjoy life and look at the children playing on land and in the water. They seem quite shy because they do not make contact with us and do not really dare to look us in the eye.

Messenger_creation_F8AB32BF-057A-49B0-B9FF-7F7BD7B3BE83 — Taking the dinghy to the beach

Messenger_creation_591C424F-87F7-4D44-9128-798E62C0AE87 — Almost there and the sea is very shallow

Messenger_creation_41AC42FA-DB09-4B0D-9B32-CD97620C96D8 — Putting the anchor in the sand

Messenger_creation_54CA04B4-E072-406E-B91D-E951C4C3B990 — Vilja is far out there

Messenger_creation_9621F776-FA7A-4125-91D8-089F3E02A2B1 — A small Island

Messenger_creation_F074B700-75A8-4112-89DC-8B44D552C8EC — Shell, sand and sea

Messenger_creation_8FAD8DAE-87C7-4C6A-AE56-BB52847977B4 — And a cable has been digging a hole

Messenger_creation_D1B4BCCB-178A-4539-A6B4-A9C4892204D0

Messenger_creation_EE0EA413-6FBC-4C0D-A974-58F1D7B32892 — It’s plenty of hermit crabs

Messenger_creation_156382F5-9FDE-4B87-A5FE-1A907304CD55 — Drinking a cold beer, sitting under a palmtree

Messenger_creation_542D2F98-8AD8-4A0F-8DA9-3085142F06A7 — It’s nice with a shade

Messenger_creation_DDB9151F-FA5F-41B3-8AD1-55979EC96FB1 — And I never get tired of palmtrees

Messenger_creation_AA312419-8953-4447-9EE8-75863F9806BA — Other trees can also be beautiful and give a shade

Messenger_creation_3B8F7D23-7196-48E7-AE04-6A0E9A79F71F — Here Vilja is, all alone

Messenger_creation_8640C946-D109-4FD9-91C8-986D2C4C7D25 — And of cource Jan and I are here too

Vår plan är att flytta till nästa ankring, som skall ha fantastisk snorkling måndag eftermiddag. Måndagen kommer och regnet öser ner, samtidigt blåser det mycket med vitt skum på relativt höga vågor. Det är därför omöjligt att flytta oss. Tyvärr håller regn och blåst i sig i flera dagar så vistelsen på Wallis blir inte riktigt som vi tänkt oss.

Our plan is to move to the next anchorage, which should have fantastic snorkeling on Monday afternoon. Monday comes and the rain pours down, at the same time it blows a lot with white foam on relatively high waves. It is therefore impossible to move us. Unfortunately the rain and wind persist for several days so the stay on Wallis will not be quite as we had imagined.

Messenger_creation_AD515917-B755-4D70-BEA8-E1341E78484A — It’s raining, raining and raining

Vi pratar också om hur vi skall göra med reparation av båten. När vi lämnade Tonga trodde vi att vi skulle kunna lyfta Vilja i Sorong i Indonesien men på vägen fick vi beskedet att det inte går. Vilja är för tung och djupgående. Det förändrar förutsättningarna mycket eftersom det i så fall är ca 7000nm innan vi kan lyfta på Lombok. Och dit har vi inte tänkt oss att komma förrän om 1,5 år. Vi funderar över alternativen och landar på att det bästa är att segla söderut igen, till Fiji. Viktor, Jans son har beställt reservdelen och postar den dit, vi pratar med marinan och med en mekaniker.

We also talk about what to do with the repair of the boat. When we left Tonga we thought we could lift Vilja in Sorong in Indonesia but on the way we got the news that it wouldn’t work. Vilja is too heavy and deep. That changes the conditions a lot because in that case it’s about 7000nm before we can lift off at Lombok. And we don’t plan to get there for another 1.5 years. We think about the alternatives and decide that the best thing is to sail south again, to Fiji. Viktor, Jan’s son, has ordered the spare part and is mailing it there, we talk to the marina and a mechanic.

Därmed lämnar vi Wallis utan att egentligen ha sett något. Tyvärr. Men cyklonsäsongen har börjat och Fiji är i riskzonen. Därför vill vi skynda oss dit, få Vilja reparerad och sedan segla norrut igen. Där är det cyklonfritt.

So we leave Wallis without really having seen anything. Unfortunately. But the cyclone season has started and Fiji is in the risk zone. That’s why we want to hurry there, get Vilja repaired and then sail north again. It’s cyclone-free there.

Messenger_creation_B2204B36-B33D-4525-96A1-CFD583B0C4A5 — After 24 hours we can see Futuna. The other Island in this small country

Seglingen ner kommer ta ca fyra dygn, sedan är det sex-sju dygn norrut till Tuvalu, som är vårt nästa mål. Så hela denna extratur kommer ta två till tre veckor. Vår försäkring gäller inte från idag, 1 november, på namngivna cykloner. Vi får verkligen hoppas att det inte kommer en som den på Jamaica den närmsta tiden.

The sailing down will take about four days, then it’s six-seven days north to Tuvalu, which is our next destination. So this whole extra trip will take two to three weeks. Our insurance does not apply from today, November 1, to named cyclones. We really hope that there won’t be one like the one in Jamaica in the near future.

Det är en ganska behaglig segling. Lite rulligt, framförallt första dygnet, men 15-20 knops vind i snitt. Bara några få squalls på nätterna och inget åskoväder rakt över oss. Det är nästan fullmåne så nätterna blir upplysta av havet och himmelen som glittrar i silver och kristall. Dagarna flyter på och vi läser, njuter och kopplar av. Ett par gånger om dagen sätter vi på Starlinken och får möjlighet att hämta väderprognoser, läsa mail och ha lite kontakt med omvärlden.

It’s a pretty pleasant sail. A little rough, especially the first day, but 15-20 knots of wind on average. Only a few squalls at night and no thunderstorms directly above us. It’s almost a full moon so the nights are lit up by the sea and the sky that sparkles in silver and crystal. The days flow by and we read, enjoy and relax. A couple of times a day we turn on the Starlink and get the opportunity to get weather forecasts, read emails and have some contact with the outside world.

Messenger_creation_4A2F82C0-825E-4BFA-BF4C-7E3BD6A2EF1B — Sailing towards Fiji in lovely conditions

Messenger_creation_0F8505E6-298A-4112-A305-60F0B729A032 — The sun sets in lovely golden colours

Messenger_creation_4357B27A-1CF5-4C91-9D18-E8566DDB1517 — That becomes red, pink and puple

”Sailboat dead ahead of us. Fiji Navalship intend to board you!”Ett skepp från kustbevakningen ropar upp oss på vhf. De ropar inte vårat namn och vi kan inte se någon båt vare sig med blotta ögat eller på plottern. Först. Vi svarar ändå och ser samtidigt att ett fartyg tornar upp sig snett föröver. Vi tar snabbt ner seglen, startar motorn och lägger oss stilla. Strax därefter kommer en större gummijolle med sex personer ombord mot oss. Varav tre kommer ombord. De andra tre cirklar runt oss i jollen som för att vakta att vi inte smiter iväg eller blir aggresiva. De berättar att de sett oss ett tag och att de skall göra en rutinkontroll. Det har smugglats en hel del narkotika från Central- och Sydamerika via Stilla havets nationer med segelbåtar till Australien och Nya Zealand så vi förstår varför. En man går ner i båten och kontrollerar i diverse skåp, lådor och vrår, en sitter och småpratar med oss och en står på vakt i aktern. Vi vet ju att vi inte har något olovligt med oss och känner oss ganska avslappnade. Efter ca en halvtimma är mannen nere i båten klar, de tar oss i hand och tackar för att de fick komma ombord och för att vi samarbetat. Sedan fortsätter vi mot marinan.

”Sailboat dead ahead of us. Fiji Navalship intend to board you!” A ship from the coast guard calls us on VHF. They don’t call our name and we can’t see any boat either with the naked eye or on the plotter. First. We answer anyway and at the same time see a ship towering diagonally ahead. We quickly lower the sails, start the engine and lie still. Shortly afterwards, a larger rubber dinghy with six people on board comes towards us. Three of whom come aboard. The other three circle around us in the dinghy as if to make sure we don’t run away or become aggressive. They tell us that they’ve seen us for a while and that they’re going to do a routine check. A lot of drugs have been smuggled from Central and South America via the Pacific nations on sailboats to Australia and New Zealand so we understand why. A man goes down into the boat and checks various cupboards, drawers and nooks, one sits and chats with us and one stands guard in the stern. We know that we have nothing illegal with us and feel quite relaxed. After about half an hour the man down in the boat is ready, they shake our hands and thank us for letting them come aboard and for our cooperation. Then we continue towards the marina.

Messenger_creation_9137F7A6-BB25-4D26-8109-AAC06EAA5C65 — The navalship is coming towards us

Messenger_creation_8FD6A10B-57BB-468D-8FF7-E33564520734 — Waiting outside when we are boarded

Messenger_creation_FEAB2FAB-FEA1-4928-9968-ACBACF4D858A — The nice guy who was talking to us all the time

Messenger_creation_9DFE95E7-1B4B-459A-89C5-A7B90FA829FA — The guard in the back of the boat

Messenger_creation_B50F4569-E29F-430F-A55A-5AC379BD3EC8 — They are ready and have left Vilja

Messenger_creation_47319076-6EAC-4DA1-A4CA-695D370C1843 — Heading back to the naval ship

Messenger_creation_9B7216C6-FB8F-4EC7-A8E0-332C4673E6CD — The coastline is different from all other places we have been in South Pacific

Messenger_creation_27DB46C1-BD7F-42A7-8427-08B0994992A2 — Also this is different, full of mangrove and no palmtrees

Vilket välkomnande hit till Vuda marin på Fiji! 10 personer står och sjunger o spelar musik i säkert 15 minuter! Känner oss så tacksamma o välsignade. Har aldrig varit med om något liknande. Önskar vi skulle ha mer tid här på Fiji men vi vill ju bara reparera och sedan segla norrut igen. Går det på tre dagar är vi nöjda. Men…visst önskar vi att vi hade mer tid, minst två månader för att utforska detta fantastiska och vackra land. Med otroliga människor.

What a welcome to Vuda Marine in Fiji! 10 people standing and singing and playing music for probably 15 minutes! Feeling so grateful and blessed. Never experienced anything like it. Wish we had more time here in Fiji but we just want to repair and then sail north again. If it goes in three days we are happy. But…we certainly wish we had more time, at least two months to explore this amazing and beautiful country. With incredible people.

Messenger_creation_28BD217F-AF4E-448C-8090-6231302F8B8C — The most warnings and lovely welcome we have ever had

Messenger_creation_59B5A031-ECBD-4049-9AC9-7E959B9C3326 — They are singing for us in about 10 minutes

Messenger_creation_BF1D1BAE-EEA1-4AFB-ACA9-FD08C53ADC62 — And Vilja is blessed with a leaf girlang

Sedan kommer byråkratin….först ca 15 sidor papper att fylla i. Därefter genomgång av all mat vi har ombord. I alla skåp. Och kvinnan som är med mig är inte nådig. Vi har ju provianterat för att segla mot Tuvalu o har frysen proppfull av kött och fisk. O kylen full av mejerivaror. Grönsaker har vi också i mängder. Speciellt lök o Vitlök. Brukar ha mycket av det. Kvinnan som är med mig tar allt….absolut allt av kött. T o m konserver med kött. Hon pratar med verklig avsky om griskött som bacon och salami. Som förgiftar Fiji, enligt henne. Mat för säkert 2000 kronor, och som vi inte kommer kunna få tag på här, bara försvinner o slängs. Dessutom alla grönsaker. Som tur är får vi behålla all mejeri i alla fall. Jag tömmer ur det ena skåpet efter det andra i hennes åsyn o hon väljer vad vi får behålla. Några skåp blir plomberade o vi får behålla men inte öppna när vi är här i Fiji, men det mesta förs bort, konfiskeras. Alkoholen får vi behålla men det mesta av den blir plomberat. O det är ju inga större problem. Vi skall inte vara här länge och alkohol klarar vi oss utan. Nu öser regnet ner. Lite av den känsla vi har efter att ha fått så mycket mat konfiskerat. Känns jättetråkigt. Men det är vad det är o vi får respektera varje lands regler.

Then comes the bureaucracy…first about 15 pages of paper to fill out. Then a review of all the food we have on board. In all the cupboards. And the woman who is with me is not merciful. We have provisions to sail to Tuvalu and have the freezer full of meat and fish. And the fridge full of dairy products. We also have vegetables in abundance. Especially onions and garlic. Usually have a lot of it. The woman who is with me takes everything…absolutely all meat. Even canned meat. She speaks with real disgust about pork like bacon and salami. Which poisons Fiji, according to her. Food worth probably 2000 kronor, and which we will not be able to get here, just disappears and is thrown away. Also all the vegetables. Luckily, we get to keep all the dairy anyway. I empty one cupboard after another in her sight and she chooses what we get to keep. Some lockers are sealed and we are allowed to keep them but not open them while we are here in Fiji, but most of it is taken away, confiscated. We can keep the alcohol but most of it will be sealed. Oh, that’s no big problem. We won’t be here long and we can do without alcohol. Now the rain is pouring down. A little bit of the feeling we have after having so much food confiscated. Feels really sad. But it is what it is and we have to respect each country’s rules.

Första kvällen går vi på restaurangen på marinan. Det är så underbart att få maten serverad och att sitta vid ett bord och äta isf att ha tallriken i knät och försöka äta samtidigt som båten rullar och lutar. Nu hoppas vi att allt kommer gå smidigt, att reparationen går bra och att vi förhoppningsvis kan segla vidare om tre dagar igen.

The first evening we go to the restaurant at the marina. It is so wonderful to have the food served and to sit at a table and eat instead of having the plate in your lap and trying to eat while the boat rolls and tilts. Now we hope that everything will go smoothly, that the repairs go well and that we can hopefully sail on again in three days.

Messenger_creation_F33AD1A3-F7CF-4833-BBA8-FC195388BF73 — We really enjoy the dinner

Messenger_creation_DF8DD5EF-502F-4FB8-AFC0-BA914E0BACA8 — Jan had a hamburger and I had lovely lamb

On open sea towards Samoa

Dag fyra på väg från Maupiha’a mot Västra Samoa. Vi skulle egentligen segla till Niue men då skulle vi kommit in i ett oväder. Så vi har valt att segla längre norröver i stället. De första två dagarna var det dåligt med vind men sedan igår flyger vi fram i en härlig slör. Vi gör i snitt ca 6,5 knop men i surfvågorna är vi uppe i över 8 knop. Vågorna skjutsar oss framåt. Det är svallvågor från ovädret söder om oss som börjat komma hit. Det är varning för upp emot 4 meter höga vågor men det är först under helgen. Det kommer ta oss ca 9 dagar att segla hela sträckan tills vi kommer fram till Apia, huvudstaden. Eftersom vi sagt att vi skall till landet Niue så står det i våra papper så vi har skickat ett mail och bett om lov att få komma till Samoa i stället. Det väntar vi på svar på.

Day four on the way from Maupiha’a towards Western Samoa. We were actually going to sail to Niue but then we would have run into a storm. So we have chosen to sail further north instead. The first two days the wind was bad but since yesterday we have been flying forward in a lovely breeze. We are doing an average of about 6.5 knots but in the surf waves we are up to over 8 knots. The waves are pushing us forward. There are swells from the storm south of us that have started to come here. There is a warning for waves up to 4 meters high but that is not until the weekend. It will take us about 9 days to sail the entire distance until we reach Apia, the capital. Since we said we are going to the country of Niue, it is in our papers so we have sent an email and asked for permission to come to Samoa instead. We are waiting for a response to that.

Messenger_creation_DF471559-CA8F-4DF0-A676-692C1C7DDF42 — Here is a map of most of the countries in South Pacific, where we are sailing

Messenger_creation_FD774184-9EC3-41BC-AC46-76E9876BD394 — Outvon open sea again

Magic och Aura är också på väg till Samoa. Kul att vara flera båtar. Aura ser vi på plottern medan Magic har tagit en sydligare väg. De kommer troligen fram först sedan får vi se hur det blir mellan oss och Aura. Allt kan hända under en segling som den här. Vindar kan vända, saker kan gå sönder, vindar kan avta. Vi får hoppas att det blir en någorlunda bekvämt segling i alla fall.

Magic and Aura are also on their way to Samoa. It’s nice to have more boats. We can see Aura on the plotter while Magic has taken a more southerly route. They will probably arrive first, then we’ll see what happens between us and Aura. Anything can happen during a sail like this. Winds can change, things can break, winds can die down. We can only hope that it will be a reasonably comfortable sail anyway.

Messenger_creation_286EEF8F-BD2E-48FE-ACA5-8F180D34F660 — Lovely sailing so far

Det är en härlig segling nu. Vilja tycker om när det är lite fart. Hon tar sig an havet och dansar sig fram genom vågorna. Livet ombord är rätt så behagligt även om det är lite av en utmaning att laga mat och att gå på toaletten. Fast vi rullar inte så mycket ändå. Det blir nog värre om ett par dagar när svallvågorna är dubbelt så höga och avståndet mellan dem betydligt kortare. På vägen kommer vi korsa datumlinjen. Konstig känsla, helt plötsligt så missar vi en dag i våra liv.

It’s a lovely sailing trip now. Vilja likes it when there’s a bit of speed. She takes on the sea and dances her way through the waves. Life on board is quite pleasant even though it’s a bit of a challenge to cook and go to the toilet. Although we don’t roll that much anyway. It’ll probably get worse in a couple of days when the swells are twice as high and the distance between them is considerably shorter. On the way we’ll cross the date line. Strange feeling, all of a sudden we’re missing a day in our lives.

Messenger_creation_C0F55240-7503-4143-A414-22E7D20DB53B — Blue sea and blue sky

Messenger_creation_E3514FA2-0074-44A4-BD88-34DA672727F9 — The afternoon is coming with beautiful colours

Vilket jobbigt nattpass. Vindarna vrider hela tiden. Först från O till SO och sedan tillbaka till O för att strax därefter vända till NO. Eftersom vi egentligen har vinden rakt in i aktern men zick-zackar oss fram blir det väldigt känsligt. Speciellt eftersom det är rulligt och vi svänger mycket. Då får vi back i seglen och det sliter på dem. Jan har redan fått komma upp en gång så vi fick jippa eftersom vi seglade mer norrut än västerut. Då trodde jag ett tag att vi skulle segla på i rätt riktning. Men nu har jag fått justera kursen så vi seglar mer söderut i stället. På detta sätt kommer det ta lång tid att komma fram. Vi hoppas på 5 dagar till men just nu känner jag mig väldigt osäker på om det håller. Och värre skall det bli.

What a tough night shift. The winds are constantly changing. First from E to SE and then back to E and then immediately turning to NE. Since we actually have the wind straight into the stern but zig-zag our way forward, it becomes very sensitive. Especially since it is rolling and we are turning a lot. Then we get a backlash in the sails and it wears them out. Jan has already had to come up once so we had to gybe because we were sailing more north than west. At that time I thought for a while that we would sail in the right direction. But now I have had to adjust the course so that we are sailing more south instead. This way it will take a long time to arrive. We are hoping for 5 more days but right now I feel very unsure if it will last. And it will get worse.

Jäklar vilken burdus squall. Vindar med närmast stormstyrkor kommer hastigt över oss. Från alla håll. 360 grader runt. Vår autopilot släpper självklart och jag skriker på Jan som är snabbt uppe. Vi har fullt upp med att parera Vilja och kan inte bry oss om åt vilket håll vi styr. Tidvis blir det rakt åt öster igen, därifrån vi kommer.Viktigast är att försöka få vinden in från rätt sida om hur vi skotat seglen. Pang, pang ljudet är hemskt varje gång bommen flyger över i en okontrollerad gipp. Det gör ont i själ och hjärta att höra hur det smäller och hela riggen skakar.Vinden sliter i segel och rigg och det viner runt omkring oss. Våra preventrar som skall hjälpa till att hålla bommen på plats slits sönder och bommen rör sig okontrollerat. Slänger sig fram och tillbaka. Varje gång är vi rädda att seglet skall slitas sönder eller att masten skall rivas ner. Masthaveri långt ute till havs i stormvindar vill vi inte ha. Vi måste vara mitt i vindögat eftersom vinden bara snurrar runt. Det är obehagligt och vi gör allt för att masten inte skall gå av eller seglen rivas itu. Jan sprang upp utan flytväst och sitter och handstyr. Jag skriker styrbord o babord om vartannat. Allt för att undvika fler gippar. Det är tungt att styra båten för hand i de starka vindarna och det är kolsvart ute. Springer ner för att hämta flytväst och livlina till Jan. Livsfarligt att sitta där utan. Tänk om han trillar i det vilda havet i mörkret. Jag skulle inte ha en chans att rädda honom. Vi släpper fallet till storseglet så det ramlar ner över bommen och delvis ner på däck. Segelytan måste minimeras och det kan slitas sönder så som det blåser. Försöker skota hem men vi har fullt upp med att hålla oss fast och allt ligger huller om buller i sittbrunnen. Vågorna slår över oss så vi blir genomvåta. Squallen tycks aldrig försvinna. Håller riggen? Tänk om masten trillar ner. Det är otroligt påfrestning på den. Bommen skulle kunna fälla vanten på någon av sidorna så som den flyger fram och tillbaka. Vi håller tummarna att allt skall gå bra. Det är tufft. Riktigt tufft. Vilja klarar det men klarar riggen det. Har aldrig varit med om så starka makter tidigare. Vi har fullt upp med att hantera vinden så vart vi styr har ingen betydelse.

What a fucking squall. Winds with almost storm force are coming at us quickly. From all directions. 360 degrees around. Our autopilot of course lets go and I yell at Jan who is quickly up. We are busy parrying Vilja and can’t care which way we steer. At times it will be straight east again, from where we came. The most important thing is to try to get the wind in from the right side of how we have furled the sails. Bang, bang the sound is terrible every time the boom flies over in an uncontrolled gybe. It hurts my soul and heart to hear how it bangs and the whole rig shakes. The wind tears at the sails and rig and there is a howl all around us. Our preventers that are supposed to help keep the boom in place are torn apart and the boom moves uncontrollably. Throws itself back and forth. Every time we are afraid that the sail will be torn apart or that the mast will be torn down. We don’t want to have the mast out at sea in stormy winds. We have to be in the middle of the wind because the wind just spins around. It’s uncomfortable and we do everything we can to prevent the mast from breaking or the sails from being torn apart. Jan ran up without a life jacket and sits and steers by hand. I shout starboard and port alternately. All to avoid more gybes. It’s hard to steer the boat by hand in the strong winds and it’s pitch black outside. I run down to get a life jacket and lifeline for Jan. It’s life-threatening to sit there without one. What if he falls in the wild sea in the dark. I wouldn’t have a chance to save him. We let go of the halyard to the mainsail so it falls over the boom and partly onto the deck. The sail area must be minimized and it can be torn apart the way the wind blows. I try to head home but we’re too busy holding on and everything is a mess in the cockpit. The waves are crashing over us so we’re getting soaked. The squall never seems to go away. Will the rig hold? What if the mast falls down. It’s an incredible strain on it. The boom could fold the shrouds on either side as it flies back and forth. We’re keeping our fingers crossed that everything will go well. It’s tough. Really tough. Vilja can handle it but the rig can handle it. Never experienced such strong forces before. We’re busy managing the wind so where we steer doesn’t matter.

Messenger_creation_8117796C-68FA-41A7-863B-F7EF7813D029 — The main sail is finally down

Vi kämpar i ca två timmar tills det äntligen lugnar ner sig. Pust. Det var nog det värsta vi varit med om. Värre än vågen. Vi är helt slut båda två och adrenalinet pumpar genom våra kroppar. Nu blåser det ”bara” ca 15 m/s – alltså kuling. Men det känns såå skönt att ha rudit ut stormen på upp mot 50 knop – alltseå 25 m/s. Hur skall jag kunna somna nu. Klockan är 03.15. Jag går egentligen av mitt pass 02.00 men här behövde vi vara alle man på däck. Definitivt. Till sist somnar jag, helt utpumpad.

We struggle for about two hours until it finally calms down. Gasp. It was probably the worst thing we’ve ever experienced. Worse than the wave. We’re both completely exhausted and the adrenaline is pumping through our bodies. Now it’s ”only” blowing about 15 m/s – a gale. But it feels so good to have weathered the storm of up to 50 knots – 25 m/s. How am I supposed to fall asleep now? It’s 3:15 a.m. I actually get off my shift at 2:00 a.m. but here we needed to be all men on deck. Definitely. Finally I fall asleep, completely exhausted.

Denna dagen har gått i återhämtandets tecken. Vi har upptäckt flera skador men har inte kunnat kontrollera seglet ännu. Det ligger provisoriskat surrat runt bommen. Sedan inatt har vi bara genuan att segla på eftersom vi fick släppa ner storseglet. Så kommer vi ha det tills vinden och vågorna lagt sig. En av våra solcellpaneler låg i vattnet och drogs efter oss. Jan lyckades få upp den. Biminin ( soltaket) har fått revor i sig, våra preventrar revs sönder och ett regnskydd är totalt förstört och vi har tappat två lattor i storseglet. Det får bli en närmare inspektion när vi kommit i land på Samoa om 5-6 dagar. Havet runt oss är vilt med vitt skum på varje 4-metersvåg som anfaller oss akterifrån. Och det är tur att det är akterifrån och inte från sidan eller framifrån. Men det är skräckinjagande att se de höga vågorna välla ifatt oss. De ger Vilja en skjuts framåt för att sedan lämna oss längst ner i vågdalen. Vilja rider undan bra och jag har tänkt många gånger att det är skönt att ha en riktigt sjöduglig båt.

This day has been a day of recovery. We have discovered several damages but have not been able to check the sail yet. It is temporarily lashed around the boom. Since last night we have only had the genoa to sail on because we had to lower the mainsail. That is how we will have it until the wind and waves have died down. One of our solar panels was in the water and was being pulled after us. Jan managed to get it up. The bimini (sunroof) has been torn, our preventers were torn and a rain cover is completely destroyed and we have lost two battens in the mainsail. There will be a closer inspection when we arrive on Samoa in 5-6 days. The sea around us is wild with white foam on every 4-meter wave that attacks us from the stern. And it is lucky that it is from the stern and not from the side or front. But it is terrifying to see the high waves rushing towards us. They give Vilja a push forward and then leave us at the bottom of the wave valley. Vilja sails well and I have thought many times that it would be nice to have a truly seaworthy boat.

Messenger_creation_F80F21FD-BD40-49AD-9EC0-57A0EE2ADD0F — It’s hard to see but the waves are 4 meters high

Messenger_creation_FABC710A-02B2-4D2D-A4CC-F50AE8390792 — The sea is ruff

Men nu kommer snart mörkret. 11 timmar utan att se havet runtomkring. Endast höra väsandet från de stora vågorna och inte kunna veta åt vilket håll Vilja kommer rulla. Efter gårdagsnatten känns det skrämmande. Vi kommer vara båda två i sittbrunnen för att kunna agera snabbt om något händer. Det känns tryggare. Men, för första gången, känner jag mig skraj. Det var ingen fara inatt även om tanken slog mig ” Tänk om vi kapsejsar” men jag var ändå inte rädd mitt i skeendet.

But now darkness is coming soon. 11 hours without seeing the sea around. Only hearing the hissing of the big waves and not being able to know which way Vilja will roll. After last night it feels scary. We will both be in the cockpit to be able to act quickly if something happens. It feels safer. But, for the first time, I feel scared. There was no danger tonight even though the thought crossed my mind ”What if we capsize” but I still wasn’t scared in the middle of it.

Ny natt och fullmåne. Sååå vackert. Havet är fortfarande vilt men ändå lite lugnare än i förrgår. Jag sitter ensam på vakt. Jan är bara några meter in så om det behövs blir vi snabbt två. Senaste dygnet har jag varit trött – extremt trött. Har legat i sängen i stort sett hela dagen. Sover knappt något alls på nätterna så kroppen protesterar och skakar av trötthet. Sex dygn utan nästan någon sömn tar på. De över 4 meter höga vågorna tar också på. Det är svårt att leva ett någorlunda bekvämt liv när allt runtomkring rullar. Båten är ett totalt kaos, att röra sig är som en fruktansvärd hinderbana. Laga mat är svårt, speciellt att ha byttor med saker i som bara välter och förflyttar sig sidledes fram och tillbaka.

New night and full moon. Sooo beautiful. The sea is still wild but still a little calmer than the day before yesterday. I’m sitting alone on watch. Jan is only a few meters in so if needed we can quickly become two. The last 24 hours I’ve been tired – extremely tired. I’ve been in bed pretty much all day. I barely sleep at night so my body protests and shakes with fatigue. Six days without almost any sleep is taking its toll. The waves over 4 meters high are also taking their toll. It’s hard to live a reasonably comfortable life when everything around me is rolling. The boat is a total chaos, moving around is like a terrible obstacle course. Cooking is hard, especially having bags full of things that just tip over and move sideways back and forth.

Messenger_creation_165B4F73-992A-45EE-89A5-AF097552E52A — Cooking can be challengeing

Messenger_creation_9A269714-C593-4FCE-A65F-CC011855DA0D — But eating is a nice breake in the day

Månen lyser rund o klar och stor. Det är fullmåne och dess sken glittrar i havet likt kristaller som blänker på ett smycke. Det gör att havets stora vågor inte känns lika skrämmande utan man kan se skönheten i det levande djupblå havet. Vi närmar oss Samoa och det är nu ca 2,5 dagar kvar. I stället för att zick-zacka oss fram kan vi nu styra rakt mot mål. Vinden har vänt en aning och under morgondagen kommer den vrida ännu lite mer mot NO. Den skall också avta och de höga svallvågorna kommer minska i höjd. Det är nattskift nu och Jan ligger inne och sover medans jag vaktar Vilja. Om några timmar byts vi om.

The moon shines round and clear and big. It is a full moon and its light sparkles in the sea like crystals shining on a piece of jewelry. This makes the big waves of the sea not feel as scary, but you can see the beauty of the living deep blue sea. We are approaching Samoa and there are now about 2.5 days left. Instead of zig-zagging our way forward, we can now steer straight towards our destination. The wind has turned slightly and tomorrow it will turn even more towards the NE. It will also subside and the high swells will decrease in height. It is the night shift now and Jan is lying inside sleeping while I watch over Vilja. In a few hours we will change.

Messenger_creation_FA808786-4EF5-4896-B3A2-01224C1BA45F — Moonshine over the sea

Ett och ett halvt dygn kvar. Jag har just gått på mitt nattskift efter en god middag. Det är fortfarande ljust. Vi har inte ställt om klockan sedan vi kom till Tuamotus och nu är vi betydligt längre västerut. Jag brukar sitta uppe i mörker i 7 timmar på mina pass – ganska skönt att ha ljus den första timman för en gångs skull 😊. Havet är lugnare nu och det blåser endast svaga vindar. Sedan några timmar går vi för motor. Vi vill komma fram och påbörja incheckningen före helgen så att vi kan lämna båten senast fredag och gå iland och upptäcka det spännande landet Samoa.

One and a half days left. I’ve just started my night shift after a good dinner. It’s still light. We haven’t changed the clocks since we arrived in the Tuamotus and now we’re considerably further west. I usually sit up in the dark for 7 hours on my shifts – it’s quite nice to have light for the first hour for once 😊. The sea is calmer now and there are only light winds. After a few hours we’ll be motoring. We want to arrive and start check-in before the weekend so that we can leave the boat by Friday at the latest and go ashore and discover the exciting country of Samoa.

Messenger_creation_5B9EF392-3B1C-48B5-BC53-2F613F651E43 — The sun starts to get down

Messenger_creation_964183B3-7E99-4C5C-8A5B-A373D8643854 — Now we have a beautiful sunset

Idag är det tisdag och en dryg vecka sedan vi lämnade Maupiha’a. Vi närmar oss datumlinjen och när jag vaknar imorgon är det plötsligt torsdag. Bara sådär. Onsdagen försvinner. En konstig och magisk känsla. Vi ställer om klockan en timma vid sommar- och vintertid. Nu skall vi ställa om klockan 23 timmar. 180° rakt på andra sidan av Greenwichtime. Tänk att två grannländer lever i två helt olika dygn på denna sidan jordklotet.

Today is Tuesday and a little over a week since we left Maupiha’a. We are approaching the date line and when I wake up tomorrow it is suddenly Thursday. Just like that. Wednesday disappears. A strange and magical feeling. We set the clocks back one hour during summer and winter time. Now we will set the clocks back 23 hours. 180° straight on the other side of Greenwich time. Imagine that two neighboring countries live in two completely different days on this side of the globe.

Morgon och vi är utanför Samoa. Vi ropar upp på vhf och får tillstånd att komma in i hamn. Detta är ett land vi ser fram emot att komma till. Inte så många segelbåtar kommer hit och vi har bara hört positivt om Samoa. Nya äventyr väntar!

Morning and we are off Samoa. We call out on VHF and get permission to enter the harbor. This is a country we look forward to visiting. Not many sailboats come here and we have only heard positive things about Samoa. New adventures await!

Messenger_creation_911ED7CA-D991-43E7-9685-A21F049C8E23 — There under the skies are Western Samoa. Finally there after 9 days at sea

Land in sight!

Ja må han leva, ja må han leva….Niklas fyller år och har önskat sig våfflor till lunch. Marie står i köket och gör våffelsmet som sedan skall gräddas till härliga nygräddade våfflor! Verkligen lyx här långt ute på havet. Det tar lång tid att få dem klara men det är sååå gott!

Happy birthdayyo you…Niklas has a birthday and has asked for waffles for lunch. Marie is in the kitchen making the waffle batter which will then be baked into lovely freshly baked waffles! Truly luxury here far out at sea. It takes a long time to get them ready but they are sooo good!

Messenger_creation_44A6BD58-0C40-4025-A5E7-F8B2A335BF53 — Marie making vaffles

Tjugofem dygn ute till havs nu. O vi närmar oss målet – Nuku Hiva i Marquesas. En helt ny del av världen som väntar på att vi skall upptäcka och uppleva den. Det börjar kännas i våra kroppar att vi närmar oss. Rastlöshet, anspänning, förväntan o glädje. Vi trivs otroligt bra här ute till havs o skulle kunna segla lika länge till – om vi vetat det från början. Men det händer någonting i kroppen när vi närmar oss målet. Lite som en rusig segerkänsla!

Twenty-five days out at sea now. And we are approaching the goal – Nuku Hiva in the Marquesas. A whole new part of the world waiting for us to discover and experience it. We are starting to feel in our bodies that we are approaching. Restlessness, tension, anticipation and joy. We are enjoying ourselves incredibly well out here at sea and could sail just as long – if we had known it from the beginning. But something happens in our bodies as we approach the goal. A bit like a drunken feeling of victory!

Ännu en dag med härlig segling även om havet är lite mer vilt idag.Vågorna går höga och är korta så Vilja lyfts upp av nästa våg så fort vi kommit ner i den förra vågdalen. Det är verkligen som att surfa fram. Vågorna kommer som okuvliga massor bakom oss och är inte helt överens med sig själva då de kommer från delvis olika håll. Vilja rullar från sida till sida men stortrivs när hon rider ut den ena vågen efter den andra. Lika lugn och trygg som alltid. Vi skjutsas fram i närmre sju knop i dessa otämjda o toppiga vågor med vitt skum på toppen. Natt till idag var det flera squalls med regnbyar och stark vind. Kan det ha bidragit till det mer oregerliga hav vi har runt oss nu mån tro.

Another day of great sailing even though the sea is a little wilder today. The waves are high and short so Vilja is lifted up by the next wave as soon as we have descended into the previous wave valley. It really is like surfing. The waves come as unruly masses behind us and are not completely in agreement with themselves as they come from partly different directions. Vilja rolls from side to side but enjoys riding one wave after another. As calm and safe as always. We are being pushed forward at nearly seven knots in these untamed and peaky waves with white foam on top. The night before today there were several squalls with rain showers and strong wind. It may have contributed to the more unruly sea we have around us now, believe me.

Messenger_creation_F888798B-122B-4803-8CE3-B707FA7F5CB7 — The orange-red spets are squalls with rain and strong wind

Messenger_creation_BED0ADAB-E394-44C0-910C-A8DD19B7CF67 — Gennaker sailing

Messenger_creation_7A0FB362-CD69-459E-AA8E-2CA1348AFC65 — Waves on the sea

Messenger_creation_5E175E0D-BBBD-4001-BBA7-D4084E015F03 — Trimning the sails

Messenger_creation_DBF6E771-C81C-4B16-9B4F-09626706D19D — Jan enjoying the sea

Messenger_creation_9853AFAF-10E1-4900-9D68-8818882DA583 — Sunset coming

Det är sövande och meditativt att färdas framåt gungandes och vaggandes. Nästan som i barndomen då man vaggades till sömns av en outtröttlig förälder som med sin trygghet får det lilla barnet att sova. Vilja är för oss denna trygghet och oas.

It is soporific and meditative to travel forward rocking and swaying. Almost like in childhood when you were rocked to sleep by a tireless parent who, with his security, makes the little child sleep. Will is for us this security and oasis.

Messenger_creation_B167E5FA-8CC1-4060-AF24-BC93AB00B2EE — A tired captain

Att titta ut över det oändliga havet är fascinerande. Ni kanske tror att det ser likadant ut varje dag. Blått hav och blå himmel. Men det är så ofantligt många nyanser av detta stora blå. Ända från turkost via klaraste blått till gråsten grått. Lugnt och fridfullt till ogästvänligt o skrämmande. Nattsvart till skimrande pärlemor och glittrande silver och guld. Varje dag och varje gång vi tittar ut över havet ser det annorlunda ut än vad vi sett tidigare. Det är en ynnest att kunna se och glädjas åt detta.

Looking out over the endless ocean is fascinating. You might think it looks the same every day. Blue ocean and blue sky. But there are so many shades of this great blue. From turquoise through the clearest blue to stone gray. Calm and peaceful to inhospitable and frightening. Midnight black to shimmering mother-of-pearl and sparkling silver and gold. Every day and every time we look out over the ocean it looks different than what we have seen before. It is a blessing to be able to see and enjoy this.

Messenger_creation_BA071D1F-933A-4649-9635-F592A3C0AAD5 — Blue sea blue sky

Messenger_creation_CCC816B5-2C78-4896-9116-90469222CA1E — The sun start to get down

Messenger_creation_4E6DF13A-C44E-4093-964D-515248060CB6 — Yellow and orange

Messenger_creation_7E70B9CC-711C-4746-B178-FB7AB7A66A78 — With Grey clouds

Messenger_creation_E6A720EB-5800-4AB5-9815-C057CC7B469A — And now pink and purple

Långa överseglingar är en stor del av det liv vi lever och dessa ger minst lika mycket glädje och tillfredsställelse som att komma fram till en ny destination. De ger tid för reflektion o eftertanke och vi hinner förstå vilken fantastisk, spännande och otrolig resa vi gör. Tänk att vi seglat ända från Sverige, ner genom Europa, över Atlanten, genom hela Karibien och Centralamerika, genom Panamakanalen och nu långt långt ut på världens största ocean – Stilla Havet. Snart runt halva jordklotet. Ombord på en liten, liten båt. Vilja. Vi har varit igenom både stiltje och storm och allt däremellan.

Long voyages are a big part of the life we live and these bring at least as much joy and satisfaction as arriving at a new destination. They give us time for reflection and contemplation and we have time to understand what a fantastic, exciting and incredible journey we are on. Imagine that we have sailed all the way from Sweden, down through Europe, across the Atlantic, through the entire Caribbean and Central America, through the Panama Canal and now far, far out on the world’s largest ocean – the Pacific Ocean. Almost halfway around the globe. On board a small, small boat. Will. We have been through both calm and storm and everything in between.

Messenger_creation_62FE987A-C976-44C5-83E4-90A47CE969A3 — Washing clothes

Messenger_creation_C3D92608-8B6A-4B98-86EF-062066311CCB — Cutting garbage in to small pieces to make it not take much space

Messenger_creation_0E6492A1-90C2-474B-AED4-761497960185 — A ”bit” messy inside Vilja with 4 people onboard

Messenger_creation_DFF21C16-A149-419B-B306-11AA5835B5E9 — Enjoying life at sea

Messenger_creation_590A03D5-1E18-449D-B41B-E5E0E005298B — So is Jan

Messenger_creation_DDC830A1-7DCE-4943-805E-51CE4D109AC1

Messenger_creation_C284FFE4-8AAC-4FCB-809B-D01021918570

Messenger_creation_DCD8E6CC-F4F7-4EF4-9695-5C50D3FEB82D — It’s impossible not to love this

Delfiner! Vi har en flock små jättesöta delfiner som leker runt båten som tycks säga ”Välkomna till Marquesas”. Som vanligt när vi ser dessa fantastiska djur drar vi på smilbanden och ett lyckorus går genom kroppen. De simmar runt båten från alla håll och kanter. Undrar om de ser oss som är ombord i båten eller om det bara är Vilja de leker med?

Dolphins! We have a pod of cute little dolphins playing around the boat that seem to say ”Welcome to the Marquesas”. As usual when we see these amazing animals we smile and a rush of happiness runs through our bodies. They swim around the boat from all sides. Wonder if they see us who are on board the boat or if it is just Vilja they are playing with?

Idag är sista hela dagen vi har utan att se land. Imorgon vid denna tiden har vi troligen släppt i ankaret på Nuku Hiva. Efter 28 dygn till havs. Vilken obeskrivlig men samtidigt ofattbart känsla!

Today is the last full day we have without seeing land. Tomorrow at this time we will probably have dropped anchor on Nuku Hiva. After 28 days at sea. What an indescribable but at the same time unimaginable feeling!

Vi sitter och slappar i sittbrunnen när vi plötsligt får syn på en val! Vår allra första val på nära håll där vi ser både rygg och att den blåser ut. Den ser stor ut. Häftigt! Som vi har längtat efter det!

We are sitting and relaxing in the cockpit when we suddenly see a whale! Our very first whale up close where we see both its back and its blow out. It looks big. Awesome! How we have been longing for it!

Messenger_creation_BC39A618-9CD8-47DC-9929-81A21A92EC88 — Our first whale! It was big and close to us

Spänningen stiger med vem som skall vinna vadet! Hur många båtar ser vi under vår nästan 1 månad långa segling? ( första o sista dygnet borträknat då det är många båtar i respektive hamn) Just nu är vi uppe i 5 båtar. Står det sig så vinner Jan som gissat på 5. Jag har gissat på 6, Marie på 9 och Niklas på 11. Resultatet vet vi 24 timmar innan vi lagt i ankaret.

The excitement is rising with who will win the bet! How many boats will we see during our almost 1 month long sailing? (excluding the first and last day as there are many boats in each port) Right now we are up to 5 boats. If it turns out, Jan who guessed 5 wins. I have guessed 6, Marie at 9 and Niklas at 11. We will know the result 24 hours before we drop anchor.

The long sailing continous

Den senaste veckans förvånandsvärt ljusa nätter bryts idag av kompakt mörker. Plötsligt stiger ett orange runt klot upp ur horisonten akter om Vilja. Det är en magnifik fullmåne som inte liknar något jag sett tidigare. Jag blir som förhäxad av att se detta perfekta gyllene orangea klot som sakta stiger upp mot den nattsvarta himmelen. Dygnets alla timmar ute till havs är så oerhört vackra att uppleva på såhär nära håll. Och nattpassen är magiska med både månuppgång och soluppgång. Däremellan ofta en fantastisk stjärnklar himmel.

The surprisingly bright nights of the past week are broken today by dense darkness. Suddenly, an orange round ball rises from the horizon aft of Vilja. It is a magnificent full moon that is unlike anything I have seen before. I am enchanted by seeing this perfect golden orange ball slowly rising against the night-black sky. All hours of the day out at sea are so incredibly beautiful to experience at such close range. And the night shifts are magical with both moonrise and moonset. In between, often a fantastic starry sky.

Messenger_creation_0BDF012C-691E-4995-BB6C-D0BEACEA2F0D — A flurry photo on the moon

Imorgon har vi kommit halvvägs, 1500nm, ( som att segla mellan Göteborg och Oslo 11 gånger utan uppehåll) på den långa sträckan från Galapagos till Marquesas. Det är riktigt långt och då har vi hälften kvar. Förhoppningsvis kommer nästa halva gå snabbare och utan den stiltje vi hade i början. Nu seglar vi dessutom i princip rakt mot mål i s f rakt söderut som vi gjorde första veckan. Då gällde det att komma söderut för att hitta vind. De flesta båtar som seglar i samma riktning som vi, är ännu längre söderut men vi hoppas o tror att detta skall räcka. Vi tror att vi ligger i en liten vindtunnel mittemellan två stiljebälten.

Tomorrow we are halfway,1500nm, on the long stretch from Galapagos to Marquesas. It is really long and then we have half left. Hopefully the next half will go faster and without the calm we had at the beginning. Now we are also sailing basically straight towards the finish line, straight south as we did the first week. Then it was a matter of coming south to find wind. Most boats sail in the same direction as us and are even further south but we hope and believe that this will be enough. We believe that we are in a small wind tunnel between two calm belts.

Messenger_creation_6E1339E9-DE1B-4DB9-9962-FD8478B529CC — Sailing on Pacific ocean

Vaknar upp till halvvägs mellan Galapagos och Marquesas. Tänk att vi seglat 1500nm o nu är det inte så långt kvar. Iofs lika långt, men det känns inte så. Fast det beror ju på vad vi jämför med. Morgonen bjuder på champagnefrukost! Det är vi värda. Det är inte varje dag det är sådan lyx ombord. Eftersom dagarna går i samma spår så är dessa firande betydelsefulla.

Waking up halfway between Galapagos and Marquesas. Imagine that we have sailed 1500nm and now it is not that far. Although it depends on what we are comparing it to. The morning offers a champagne breakfast! We deserve it. It is not every day that there is such luxury on board. Since the days go in the same direction, these celebrations are significant

Messenger_creation_609FBE07-ECE8-42A3-8037-2DBD8196DC81 — Champagnebraekfast onboard on Vilja

Nu är det över en vecka sedan vi såg en båt. Och vi har hunnit komma 2/3 på väg. Det känns mäktigt att vara helt ensamma här ute på havet. Vi ser självklart att det finns fler båtar på olika gps-appar men de är alla för långt ifrån oss. ”Bara” 1000 nm kvar nu. Det är ungefär som att segla mellan Göteborg Skagen 25 gånger utan stopp.

It’s been over a week since we saw a boat. And we’ve managed to get 2/3 of the way there. It feels amazing to be completely alone out here at sea. Of course we see more boats on different GPS apps but they’re all too far from us. ”Only” 1000 nm left now. It’s about like sailing between Gothenburg and Skagen 25 times without stopping.

Rassel, rassel…fiskelinan löper ut fort fort. Niklas är snabbt på benen och han kämpar mot en stor fisk som dyker långt ner under havsytan. Vi förstår att det inte är en Mahi Mahi då dessa oftast lägger sig platt precis på vattenytan. Nu tror vi att det är en tonfisk. Och när den kommer fram till Vilja ser vi en vacker o spänstig stor tonfisk. Vi får upp den på däck och det är ett stort muskelstycke som kämpar för sitt liv. Glädjen ombord är stor och vi ser för oss lättgrillad tonfisk till middag. Mums!

Rattle, rattle…the fishing line runs out quickly. Niklas is quick on his feet and he fights a big fish that dives far below the surface of the sea. We understand that it is not a Mahi Mahi as these usually lie flat just above the waterline. Now we think it is a tuna. And when it reaches Vilja we see a beautiful and resilient big tuna. We get it up on deck and it is a big piece of muscle that is fighting for its life. The joy on board is great and we imagine lightly grilled tuna for dinner. Yum!

Messenger_creation_9F31A855-DADE-4022-812E-FE5CCE3000C5 — Our yummy tuna

Nu har vi fått upp fyra fiskar totalt, precis lika många båtar som vi sett sedan vi lämnade Galapagos. Vi har alla gissat hur många båtar vi kommer se innan dagen före vi ankommer Marquesas. Gissningarna ligger på mellan 5 och 11 båtar. Inte många när man tänker på att det är en hel månad vi pratar om. Vem som vinner vet vi ett dygn innan vi kommer in till hamnen.

Now we have caught four fish in total, exactly the same number of boats as we have seen since we left the Galapagos. We have all guessed how many boats we will see before the day before we arrive in the Marquesas. The guesses are between 5 and 11 boats. Not many when you consider that we are talking about a whole month. We will know who wins a day before we enter the harbor.

Det är helt underbar segling idag. Slör i ca 15 knop vind i en genomsnittsfart på över 6 knop. Vilja njuter o älskar det här. Hon plöjer sig fram genom det djupblå havet och vågorna bjuder upp till en fantastisk dans. Där Vilja följer med som om hon aldrig gjort annat. Livet ombord är just nu fantastiskt och vi njuter av farten, seglingen och att färdas framåt mot mål. Det är sådana här dagar som gör att det känns underbart att vara ute och segla. O tänk att vi är ute på en ofantligt lång segling utan landkänning. Ca 1 månad ute till havs.

It’s absolutely wonderful sailing today. We’re sailing in about 15 knots of wind and an average speed of over 6 knots. Vilja is enjoying and loving this. She’s plowing her way through the deep blue sea and the waves are inviting us to a fantastic dance. Where Vilja is following along as if she’s never done anything else. Life on board is fantastic right now and we’re enjoying the speed, the sailing and moving forward towards our goal. It’s days like these that make it feel wonderful to be out sailing. And just think that we’re out on an incredibly long sailing trip without sighting any land. About 1 month out at sea.

Messenger_creation_668A2A5F-6F58-4E48-9089-8FA9388F978D — Sailing can be lovely

Messenger_creation_A39D6450-77A8-43C0-9DD3-59B944CB3690 — Relaxing time

Det är kolsvart ute…men oj vilken sprakande stjärnhimmel! Milky way flera gånger om. Heeelt otroligt! Hade jag kunnat så hade jag lagt mig på rygg uppe på däck och bara njutit av alla dessa stjärnor, planeter o stjärntecken. Vad spännande det hade varit. Men ensam i sittbrunnen o det är natt så då går vi inte längre än livlinan är lång – typ 1,5 meter….o aldrig utanför sittbrunnen ensamma.

It’s pitch black outside…but oh what a sparkling starry sky! Milky way several times over. So incredible! If I could, I would have laid on my back on deck and just enjoyed all these stars, planets and zodiac signs. How exciting that would have been. But alone in the cockpit and it’s night so then we don’t go further than the lifeline is long – like 1.5 meters…and never outside the cockpit alone.

Messenger_creation_D211AC60-004F-479E-993B-04FE6DD96D4D — Almost dark on this photo

Stilla Havet är inte alltid Stilla. Just nu kom ett oväder in över oss med starka vindar och regn som öser ner. Redan innan ser vi över vår segelsättning och ser till att ha mindre yta segel ute – både på storseglet och genuan. Allt för att det skall vara säkert och för att minska risken att något går sönder. Vilja kastas runt mer än annars när dessa oväder kommer över oss. Allt löst ombord har vi redan säkrat med att fästa fast men alltid är det något som flyger iväg. Även utan att det är oväder blir vi anfalla av saker inne i skåpen så fort vi öppnar de och måltiderna är alltid spännande. Som vår gast Niklas uttrycker det – det är som att åka med en attraktion på Liseberg o samtidigt försöka leva ett vanligt liv med matlagning, äta mat, duscha, toalettbesök, städa mm mm. Det säger nog allt om vår vardag. När vi äter middag klamrar vi fast vid tallrik, bestick och glas. Det är lite som curling. Ibland får man en pepparkvarn i knät, en annan gång någon annans tallrik med mat o har man tur så klarar man sig utan att bli anfallen.

The Pacific Ocean is not always Pacific. Right now a storm is coming at us with strong winds and pouring rain. We already review our sail set beforehand and make sure to have less sail area out – both on the mainsail and genoa. All to be safe and to reduce the risk of something breaking. Will is thrown around more than usual when these storms come at us. We have already secured everything loose on board by tying it down, but there is always something that flies away. Even without a storm, we are attacked by things in the cupboards as soon as we open them and meals are always exciting. As our guest Niklas puts it – it’s like riding an attraction at Liseberg and at the same time trying to live a normal life with cooking, eating food, showering, cleaning etc. That probably says everything about our everyday life. When we eat dinner, we cling to our plate, cutlery and glass. It’s a bit like curling. Sometimes you get a pepper mill in your lap, other times someone else’s plate of food, and if you’re lucky, you manage without being attacked.

Messenger_creation_96F097DC-0D05-4B70-8B5E-5BFFDEB03578

Messenger_creation_D09FA11B-8054-4175-93CB-26D9F47627E4

Messenger_creation_6D6DE8BA-3722-44F8-9890-FC6A5D44D561

Jag skulle lägga upp korv o hemgjord potatismos på tallrikar igår….Det började väl ok men efter att jag lagt upp korvarna på en tallrik så började de rulla runt. Att hålla ordning på fyra tallrikar som flyger över bänken med korvar som rullar åt alla håll är omöjligt. Jag står dessutom med en kokhet stekpanna i ena handen som dryper av skållhet olja. På spisen finns också det hemlagade potatismoset. Får tänka om o göra om innan allt rullat ner på durken ( golvet) eller ner i diskhon. En o en tallrik läggs upp o till sist sitter vi alla runt bordet med mat. Pust! Och gott var det!

I was supposed to put sausages and homemade mashed potatoes on plates yesterday….It started out okay but after I put the sausages on a plate they started rolling around. Keeping order on four plates flying across the counter with sausages rolling in all directions is impossible. I’m also standing with a boiling frying pan in one hand dripping with scalding oil. There’s also the homemade mashed potatoes on the stove. I have to think again and make it again before everything rolls down onto the floor or into the sink. One plate after another is put on and in the end we all gather around the table with food. Wow! And it was delicious!

Från sittbrunnen o in i båten är det 5 trappsteg. Tänk om vi hade haft en kamera där som filmat oss. När vi går ner vänder vi ryggen åt ena sidan för att ta stöd så vi inte ramlar. Sedan tar vi ett o ett trappsteg, ibland med upp till 30 sekunder mellan varje steg. För att avvakta hur Vilja gungar och rycker från sida till sida i ojämn takt. Skall vi ta med något upp eller ner gäller det att balansera ordentligt och att alltid ha minst en arm ledig att hålla fast sig med. Detta är vardagen. Undrar hur vi kommer röra oss när vi får fast mark under fötterna igen…

From the cockpit to the boat there are 5 steps. Imagine if we had had a camera there filming us. When we go down, we turn our backs to one side to get support so we don’t fall. Then we take one step at a time, sometimes with up to 30 seconds between each step. To wait for Vilja to rock and jerk from side to side at an uneven pace. If we are going to bring something up or down, it is important to balance properly and always have at least one arm free to hold on to. This is everyday life. I wonder how we will move when we get solid ground under our feet again…

Nu är det nog 12 dagar sedan vi såg en båt senast. Vi är ensamma här ute på det oändliga havet. Fast när vi ser på olika appar är det andra båtar som också seglar från Galapagos eller Panama till Franska Polynesien. Men havet är stort och det finns många vägar att välja beroende på vinden.Vi har nästan dagligen kontakt via Starlink med vänbåtar. Vi utbyter vädersituationer och annan bra information. Via Starlink har jag också haft kontakt med Anders på segelbåten Yaghan. Han är läkare o befinner sig på Nya Zeeland. Lars på Aurora har också varit till stor hjälp. Det är ovärderligt att få denna stöttning o dessa råd från kunniga o hjälpsamma personer när vi befinner oss långt ute till havs. Mitt sår är betydligt bättre nu. Infektionen har förhoppningsvis tagits av 2,5 penicillinkurer. Jag har några tabletter kvar. Nu är det bara att hoppas att det inte blossar upp igen innan jag får läkarvård på Nuku Hiva. Vi har lagt om kursen dit för där finns sjukhus och laboratorium. Vilket jag behöver. Såret är fortfarande stort o öppet med en massa dött kött (nekros).

It’s been about 12 days since we last saw a boat. We’re alone out here on the endless ocean. Although when we look at different apps, there are other boats that are also sailing from the Galapagos or Panama to French Polynesia. But the ocean is big and there are many routes to choose from depending on the wind. We have almost daily contact via Starlink with friendly boats. We exchange weather conditions and other good information. Via Starlink, I have also had contact with Anders on the sailboat Yaghan. He is a doctor and is in New Zealand. Lars on Aurora has also been helpful. It is invaluable to get this support and advice from knowledgeable and helpful people when we are far out at sea. My wound is much better now. The infection has hopefully been cleared by 2.5 courses of penicillin. I have a few tablets left. Now I just have to hope that it doesn’t flare up again before I get medical care on Nuku Hiva. We have changed course there because there is a hospital and laboratory there. Which I need. The wound is still large and open with a lot of dead flesh (necrosis).

Messenger_creation_0147BE62-A28D-4AE7-9913-4B3A7B965560 — Out on the sea. Blue water everywhere

Messenger_creation_97C4F2C6-4D58-4D3D-B518-4CD132807F45 — Sailing with gennakern

Inom en vecka är vi troligen framme i Marquesas

We will probably arrive in the Marquesas within a week.

Almost midway towards Marquesas

Vilja glider fram i sakta mak. Vi har äntligen kommit ut ur stiltjebältet och under förmiddagen har vi t o m gennakern uppe. Då ökar farten till över sex knop. Något vi längtat efter i fem dygn. Efter några timmar kommer ett regnoväder ifatt oss akterifrån och vindarna förändras igen. Nu gör vi ca tre till fyra knop. Seglen slår lite fram och tillbaka och Vilja rullar måttligt från sida till sida. Det är sövande och vi ligger allihop och slappar eller sover. Nattskiften med uppbruten sömn börjar också ta ut sin rätt så det är bra att passa på att vila när möjligheten finns.

Vilja glides along at a leisurely pace. We have finally come out of the stillwater belt and in the morning we even have the gennaker up. Then the speed increases to over six knots. Something we have been longing for for five days. After a few hours a rainy weather catches up with us from the stern and the winds change again. Now we are doing about three to four knots. The sails flap back and forth a little and Vilja rolls moderately from side to side. It is sleepy and we all lie down and relax or sleep. The night shifts with broken sleep are also starting to take their toll so it is good to take the opportunity to rest when possible.

Messenger_creation_4470DF2D-306C-43B6-90A1-598EA68749E6 — The beautiful gennaker

Messenger_creation_A1681829-078A-471E-BB41-5453E23DE8ED — Grey is also beautiful

Messenger_creation_5622C17F-2967-4729-99EF-F40F447C96D3 — But sunsets are the best

Messenger_creation_AB1DF637-D9C9-449F-8B33-BF6FD749E1FC — Lovely colours

Vi har till och från sällskap av en Rödfotat Boobie. Den ser ut som de Blåfotade och har blå näbb men röda fötter. Havet är stort så det är nog skönt att vila sina vingar ombord på Vilja och färdas framåt utan ansträngning. Vi gläds åt sällskapet men det har ett pris. Överallt där den suttit några timmar blir det riktigt skitigt bokstavligt talat. Fågelbajs överallt.

We occasionally have the company of a Red-footed Boobie. It looks like the Blue-footed Boobie and has a blue beak but red feet. The sea is big so it is probably nice to rest its wings aboard Vilja and travel forward without effort. We are happy for the company but it has a price. Everywhere it has sat for a few hours becomes really dirty, literally. Bird poop everywhere.

Messenger_creation_242C7479-B5BA-4DA6-A3FE-1621F4815108 — Our ”boobie” with red feet and blue beak onboard Vilja

Messenger_creation_5C29A6BF-45CA-43B2-B6A9-E36D2B3F29FB — Here he is again

Messenger_creation_CCA9B306-9310-4AB8-8763-B4D33E5F252E — And the cute feet that we could touch from underneath

Messenger_creation_3D8568CC-D5B2-4371-900A-42CAE35FF66E

En vecka sedan vi lämnade Galapagos nu och igår fick vi äntligen ordentlig vind. Idag är det totalgrått och regnet öser ner. Vågorna rullar runt oss som en grå och ganska vild otämjd massa. Långt borta mullrar åskan och sikten är dålig.

A week since we left Galapagos now and yesterday we finally got some proper wind. Today it is completely grey and the rain is pouring down. The waves roll around us like a grey and rather wild untamed mass. Far away the thunder rumbles and the visibility is poor.

Messenger_creation_C2582A1A-88E4-46ED-8B35-F1737C330584 — A rainy day

Messenger_creation_E741B25D-E755-415C-890E-CE7B519E3440 — All the red and yellow dots are squalls with rain and wind

Att sitta i sittbrunnen betyder att vi blir våta. Regnet letar sig fram även under sprayhood och bimini. Allt blir blött och endast en person kan sitta i den torraste platsen i sittbrunnen för att hålla vakt. Även där får man sig en dusch då och då. Men vi gör bra fart! Äntligen! Vi toppade med 10.7 i en surfvåg innan vi revade storseglet. Nu ligger vi på mellan 6.5 och 7.5. Otroligt bra. Nu är vi strax på 6 grader syd och både tradevindarna och strömmen är med oss. Det är en sådan befriande och härlig känsla att färdas för segel mot målet. Vilja plöjer sig fram genom havet tryggt och stabilt. Det rullar en del och hon lutar men det är inte så mycket. Det går fortfarande att utföra alla dagliga sysslor. Och att gå på toaletten är inte en akrobatövning – än så länge.

Sitting in the cockpit means we get wet. The rain finds its way even under the sprayhood and bimini. Everything gets wet and only one person can sit in the driest place in the cockpit to keep watch. Even there you get a shower every now and then. But we are making good speed! Finally! We topped out at 10.7 in a surf wave before we tore the mainsail. Now we are between 6.5 and 7.5. Incredibly good. Now we are just under 6 degrees south and both the trade winds and the current are with us. It is such a liberating and wonderful feeling to travel under sail towards the goal. Vilja plows her way through the sea safely and stably. It rolls a bit and she leans but it is not that much. She can still do all her daily chores. And going to the toilet is not an acrobatic exercise – so far.

Dagarna går sin gilla gång här nu. Vi har bra vind och bra fart och styr rakt mot Hiva Oa. Så skönt att ha stiltjebältet bakom oss. Men självklart kan vi komma in i nytt igen. De senaste dagarna har det heller inte regnat så vi kan sitta och ligga i sittbrunnen allihopa. Tiden fördrivs, framförallt, med att läsa eller lyssna på bok, samtal, sitta o filosofera, titta på havet, hushållssysslor mm mm. Det är behagligt och meditativt och man blir sömnig. Vi lägger oss och vilar i omgångar under dagen. Viljas vaggande genom vågorna tillsammans med havsluften och det kluckande ljudet gör att vi blir sömniga.

The days are going their way here now. We have good wind and good speed and are heading straight for Hiva Oa. So nice to have the calm belt behind us. Of course we can get back into the swing of things. It hasn’t rained in the last few days either, so we can all sit and lie in the cockpit. Time is spent, above all, reading or listening to a book, talking, sitting and philosophizing, looking at the sea, household chores, etc. etc. It is pleasant and meditative and you get sleepy. We lie down and rest in turns during the day. Vilja’s rocking through the waves together with the sea air and the gurgling sound makes us sleepy.

Messenger_creation_0DCA0DF1-86D7-4E3F-A7B4-3D0B92D33C74 — Reading a book

Messenger_creation_44C041E7-80EF-44FB-B572-78FF85A5BEE3 — And playing with the phone

Messenger_creation_053701FA-1874-4937-BA0E-911BB355F9F1 — Checking the sails

Messenger_creation_EA9A7DFB-5D83-4BB8-8F06-5F91F5AF1C13 — Enjoying the view

Messenger_creation_A2D4E761-9A70-4825-A00E-2B24B723B43E — This is what it looks like when working on Vilja

Messenger_creation_BCE9C241-6A2F-4034-B8E7-C63A9DEAC6ED — The fishingline is out

Delfiner! En jättemassa o jättestora delfiner simmar fram till Vilja och leker länge runt fören. Tänk vilken glädje de ger. Undrar om de är lika lyckliga som oss när de simmar runt fören och hoppar upp i luften med konstsprång? Som alltid är det i stort sett omöjligt att fånga på bild men vi ler från öra till öra och glädjen tar ett skutt inom oss.

Dolphins! A huge crowd of huge dolphins swim up to Vilja and play around the bow for a long time. Imagine the joy they bring. Wonder if they are as happy as we are when they swim around the bow and jump into the air with artistic leaps? As always, it is almost impossible to capture on a picture but we are smiling from ear to ear and the joy takes a leap inside us.

Messenger_creation_B8FD97B7-5270-422E-BE52-7E02367C7762 — One of all dolphins infront of Vilja

Messenger_creation_40B07CEB-9BFE-4697-812F-76F48E71DFA6 — It was sooo many!

Jag har, sedan några dagar, haft ett sår under vänster knä som gjort ont, svidit och spänt. Troligen fullt med var. Det är varmt och dunkar och totala ytan är stor. Idag börjar jag bli orolig för en eventuell blodförgiftning så jag har beslutat att börja en penicillinkur. Skönt att vi har medicin ombord i vårt skeppsapotek. När regnet avtar kan vi starta Starlink och jag kan ta kontakt med försäkringsbolagets läkare. Vi har nog tre veckor kvar till land så det är bara att hantera bäst vi kan här ombord.

For a few days now, I have had a wound under my left knee that has been painful, burning and tense. Probably full of pus. It is hot and throbbing and the total surface area is large. Today I am starting to worry about possible blood poisoning so I have decided to start a course of penicillin. It is good that we have medicine on board in our ship’s pharmacy. When the rain subsides, we can start Starlink and I can contact the insurance company’s doctor. We probably have three weeks left until land so we just have to manage as best we can here on board.

Har varit i kontakt med läkare genom försäkringsbolaget nu. Han råder mig att fortsätta den penicillinkur jag påbörjat och att vara vaksam på mitt allmäntillstånd. Om jag blir sämre är det omedelbar inläggning på sjukhus som gäller – hur jag nu gör det med ca 20 dagars segling till närmsta land. Det är bara att hoppas att det blir bättre i stället. Känner mig inte orolig men vill absolut inte få en blodförgiftning.

I have been in contact with a doctor through the insurance company now. He advises me to continue the penicillin course I have started and to be vigilant about my general condition. If I get worse, immediate hospitalization is the rule – how I am now doing it with about 20 days of sailing to the nearest country. I can only hope that it will get better instead. I don’t feel worried but I definitely don’t want to get blood poisoning.

Har fått fantastisk hjälp av vänner o bekanta de senaste dagarna. Flera läkekunniga har hört av sig och nu har jag startat med ny penicillinkur o att göra rent såret på ett djupare plan. Nu är det bara att fortsätta tills vi når land o kan söka professionell hjälp på plats. Stort tack till er som hjälpt mig! Och jättestort tack till Marie, Niklas o Jan som hjälper mig här ombord. Speciellt till Marie som har ”opererat” i mitt sår.

I have received fantastic help from friends and acquaintances in recent days. Several medical experts have contacted me and now I have started a new course of penicillin and to clean the wound on a deeper level. Now all I have to do is continue until we reach land and can seek professional help on site. Many thanks to you who helped me! And a huge thank you to Marie, Niklas and Jan who are helping me here on board. Especially to Marie who has ”operated” on my wound.

Trettonde dagen till havs och dagarna blir till ett. Seglingen är fortsatt väldigt behaglig med slör (vind snett in i aktern). Fast ibland kommer hastiga vindvridningar på över 180 grader. Vilja sköter sig, som vanligt, bra. Farten går upp och ner. Det är omöjligt att säga när vi är framme men vi räknar fortfarande med mellan 15 och 20 dagar till. Atlant-överfarten tog 19 dagar så detta kan bli dubbelt så länge, om vi har otur. Vi vill hinna fram så att Marie och Niklas får uppleva Franska Polynesien för ankare i en eller flera vackra vikar. Innan de flyger tillbaka till våren i Sverige igen en bit in i april.

Thirteenth day at sea and the days are becoming one. The sailing is still very pleasant with a veil (wind slanting into the stern). Although sometimes there are sudden wind shifts of over 180 degrees. Vilja is doing well, as usual. The speed is going up and down. It is impossible to say when we will arrive but we are still counting on between 15 and 20 more days. The Atlantic crossing took 19 days so this could be twice as long, if we are unlucky. We want to make it so that Marie and Niklas can experience French Polynesia at anchor in one or more beautiful bays. Before they fly back to spring in Sweden again sometime in April.

Messenger_creation_8C81B0A4-D162-4F3A-93A2-55E3DAC6A94D — Today a lovely rainbow

Messenger_creation_DB9CA1AA-E32E-4DE5-AED8-F4C3FEC729AE — Our view all day long

Fisket går det tyvärr inte så bra med. Farten är oftast för låg o fiskarna nappar bäst runt 6 – 7 knop. De flesta som nappat har troligen varit väldigt stora för de har ryckt av linan. Vi har totalt fått 3 små Mahi Mahis o njuter för fullt när vi äter dem efter en stund på grillen. Hoppas på lite mer fiskelycka innan vi kommer fram till Marquesas

Unfortunately, the fishing is not going so well. The speed is usually too slow and the fish bite best around 6 – 7 knots. Most of the ones that have bitten have probably been very big because they have pulled off the line. We have caught a total of 3 small Mahi Mahis and are enjoying them to the fullest when we eat them after a while on the grill. Hoping for a little more fishing luck before we reach the Marquesas

Messenger_creation_579BA20F-CB23-4015-A72D-BC4F20578828 — Our third Mahi Mahi

Messenger_creation_971D7143-9ECB-4B6D-AFDE-46314A580E99 — Niklas is hungry

Messenger_creation_CCDE39FB-50AC-42D3-A715-8FD90B510699 — Bbq Mahi Mahi with butter and garlic is better than raw

Imorgon kommer vi nå halvvägs över till Marquesas!

Tomorrow we will be halfway across to the Marquesas!

Out on the sea

Sista skälvande minuterna innan avresa! Vi skall ut på en segling där vi inte kommer se land på ca trettio dagar – en hel månad! Det är helt ofattbart och svårt att förstå. Våra pass är stämplade så vi har tekniskt sett redan lämnat Galapagos och Ecuador. Det vi väntar på är en inspektion av ca fyra personer. Lite som när vi kom hit. Fast nu skall de kontrollera att vi inte tar med plantor och djur framför allt.

Last trembling minutes before departure! We are going on a voyage where we will not see land for about thirty days – a whole month! It is completely unimaginable and difficult to understand. Our passports are stamped so we have technically already left the Galapagos and Ecuador. What we are waiting for is an inspection by about four people. A bit like when we got here. But now they must check that we do not bring plants and animals above all.

Messenger_creation_633CA910-1042-4629-B72A-27E9AA06B880

Nu lättare vi ankar och är på väg! Klockan är 15.00, söndag och vi skall segla utan att se land i ca 30 dagar. Marquesas i Franska Polynesien är nästa land i sikte. Obeskrivbart! Vi hoppas på och behöver vind. Vår diesel räcker endast max 6-7 dagar. Det är totalt vindstilla nu – och enligt prognoser har vi endast stiltje – Stilla Hav runtomkring oss i något dygn.

Now lighter we anchor and are on our way! The time is 15.00, Sunday and we will sail without seeing land for about 30 days. The Marquesas in French Polynesia is the next country in sight. Indescribable! We hope for and need wind. Our diesel only lasts a maximum of 6-7 days. It is completely windless now – and according to forecasts we only have a calm – Pacific Ocean around us for about 24 hours.

Messenger_creation_136A15BC-DEE7-4383-B812-E31FA1B8461E

Messenger_creation_DC6B0A2D-A28E-4016-A076-6A9202579821

Messenger_creation_8050EB10-D380-453D-983D-C5CD38394D7C

Vilken vacker första dag och kväll! Färgspektrat på himmel, hav o moln är otrolig. Från djupblått via klaraste blått till ljusblått. Och därefter mörkblått, grått och svart. Det glittrar i pärlemor, silver, guld och brandgult. Himmelen speglar sig i havet och molnen ger djup och perspektiv med sina fantasifulla formationer. Det är så vackert så man blir tårögd. Dagen börjar lida mot sitt slut. Solen är på väg ner och skymningen tar över. Snart omsluter mörkret Vilja i en trygg och stilla insvepning. Månen, likt en glad mun börjar sakta lysa upp himmelen. Det är en stjärnklar natt med oräkneliga stjärnor som blinkar från oändligheten. Långt långt bakom oss syns de sista skälvande ljusen från Santa Cruz. Ön vi just lämnat. Troligen mer ljus än vanligt då det är karnevalens andra dag och festen och glädjen är i full gång. Samtidigt som vi styr mot sydväst, bort från land och ut i mörkret. Några grader mer söder om ekvatorn där vi hoppas hitta vind.

What a beautiful first day and evening! The color spectrum of sky, sea and clouds is incredible. From deep blue through clearest blue to light blue. And then dark blue, gray and black. It sparkles in mother-of-pearl, silver, gold and fiery yellow. The sky is reflected in the sea and the clouds give depth and perspective with their imaginative formations. It’s so beautiful it brings tears to your eyes. The day is drawing to a close. The sun is going down and dusk is taking over. Soon the darkness envelops Vilja in a safe and quiet embrace. The moon, like a happy mouth, slowly begins to light up the sky. It is a starry night with countless stars twinkling from infinity. Far, far behind us are the last flickering lights of Santa Cruz. The island we just left. Probably more light than usual as it is the second day of the carnival and the party and joy is in full swing. At the same time as we steer towards the southwest, away from land and into the dark. A few degrees more south of the equator where we hope to find wind.

Låter fotona tala för sig själva

Letting the photos speak for themselves

Messenger_creation_D0F6DB07-D491-4E7B-8FAC-65E85DD8E835

Messenger_creation_568D9FCE-4BB8-43BA-A703-9DB8D12811F7

Messenger_creation_B7F63BED-A321-45C6-862B-A0FCBF98FCA0

Messenger_creation_C31FE0BE-A1B1-47E9-A620-A04938ABBECC

Messenger_creation_AC7BD12D-D44F-404A-A266-2B0BF55078E4

Messenger_creation_E878E7D6-65E6-4BB5-8B2B-809DC776FC11

Messenger_creation_174BCDA3-AFD0-46EE-A69C-4EB73A154B19

Messenger_creation_553D24F1-902F-4D25-BFE3-DD95A7FC9BCD

Messenger_creation_FCC3BAC7-8978-4722-9432-9B8C1852843B

Det är varmt och kvavt här jag sitter på vakt. Motorns brummande är sövande men tänk vad underbart det hade varit att stänga av den och färdas fram med fyllda segel alldeles tyst. Endast med vågornas brus, seglen som fladdrar och knarrande i trätrappan som bryter tystnaden.

It’s hot and stuffy here I’m on duty. The hum of the engine is lulling but think how wonderful it would have been to turn it off and travel with full sails completely silent. Only with the sound of the waves, the sails fluttering and the creaking of the wooden stairs breaking the silence.

Skiften rullar på över natten och nu är det ny dag med strålande solsken. Tre fiskelinor hänger ute med hopp om napp. Fiskelyckan har svikit oss på Stilla Havet. De napp vi fått har varit för stora, troligen Blue Marlin på minst fyrtio kilo, så både linor och drag har följt med till havets djup.

The shifts roll on overnight and now it’s a new day with brilliant sunshine. Three fishing lines hang out with hope for a pacifier. Fishing luck has failed us in the Pacific. The pacifiers we got have been too big, probably Blue Marlin of at least forty kilos, so both lines and lures have followed them to the depths of the sea.

Fåglar flyger runt båten dag som natt. Dagtid är det mest små fåglar, som mer liknar svalor, som flyger strax ovan vattenlinjen i hopp om att hitta småfisk. Medan det på natten är större havsfåglar som ofta väljer att åka med som fripassagerare när de inte svävar runt båten i lanternornas sken.

Birds fly around the boat day and night. During the day it is mostly small birds that look more like swallows that fly just above the water line in the hope of finding small fish. While at night it is larger seabirds that often choose to ride along as free passengers when they are not hovering around the boat in the glow of the lanterns.

Havet ligger helt stilla – som en spegel. Endast små små krusningar syns. Det är vackert och fridfullt. Galapagos ligger bakom oss, helt utanför synhåll. Inte ens moln över öarnas vulkaner syns längre.

Messenger_creation_1716FC2E-1E7E-40E1-A77F-9CECDB5DB8AF

Äntligen, efter ett dygn, kan vi sätta segel. Det blåser inte så mycket men det är otroligt skönt att stänga av motorn och färdas framåt endast med vindens kraft. Vi färdas mitt ute på ett ofantligt stort hav. Inte en båt i sikte.

Finally, after a day, we can set sail. It’s not very windy, but it’s incredibly nice to turn off the engine and travel forward with only the force of the wind. We are traveling in the middle of an enormous ocean. Not a boat in sight.

Ena fiskelinan rasslar plötsligt till så vi hör att vi fått napp. Snabbt kommer Niklas på benen och börjar rulla in. Motståndet är inte så stort, så det är en mindre fisk, men vi ser en fisk i slutet av linan. Strax därpå hugger det till även i lina två. Jan och Niklas drar in varsin liten Mahi Mahi. Vilken lycka! Äntligen får vi in två fiskar i båten efter att flera har släppt. Nu blir det färsk grillad fisk till middag!

One of the fishing lines suddenly rattles so we hear that we have had a pacifier. Niklas quickly gets to his feet and starts to roll in. The resistance isn’t that great, so it’s a smaller fish, but we see a fish at the end of the line. Immediately afterwards, it also cuts into line two. Jan and Niklas each pull in a small Mahi Mahi. What happiness! Finally we get two fish into the boat after several have released. Now there will be fresh grilled fish for dinner!

Messenger_creation_B9EF0EE9-6973-4114-9A6E-7A07DA6CDEEB

On the way to Galapagos

Wow vad mycket jobb vi gör…Marie och Niklas jobbar verkligen på och jag o Jan fortsätter som tidigare. Vi ligger före schemat med vad som måste bli gjort. Eldragningar, Marie upp i masten, proviantering, fumigation mm är gjord. Det är hela tiden nya arbeten och förberedelser på gång.

Wow, what a lot of work we do…Marie and Niklas are really working on it and I and Jan continue as before. We are ahead of schedule with what needs to be done. Electrical wiring, Marie up the mast, provisioning, fumigation etc. is done. There are always new works and preparations underway.

Messenger_creation_96B3CDA0-C306-4526-9C46-D7D0845A1780

Messenger_creation_D5B71149-E835-49EC-834D-9DFF34FF0CDF — Work outside the boat

Messenger_creation_652965F4-7224-4935-8A0D-B1ACF1DF699F — And work inside the boat

Messenger_creation_334EA5E6-6FBF-48F3-9571-992E26307325 — Marie are up in the mast to put up a new wind instrument

Messenger_creation_2E19F21A-D47B-41BF-88FF-51BE18ADC2FA — Taking a rest

Idag, lördag, är det sjösättning. Alltid lite pirrigt i en båtägares liv när båten skall i vattnet igen. Att få i Vilja blir svårare än de tänkt sig. Rampen har lite för lite lutning för fordonet som kör. Vi blir ordentligt tippade akterut och skall backa ut. Men det går inte. Till sist får fordonet köra ända ner nästan under vattnet så att vi kommer ut på tillräckligt djupt vatten och plötsligt är vi loss! Härligt med vatten under oss igen. Vi åker in till kaj för natten och skall checka ut imorgon. Vi väntar också på alla certifikat vi behöver för att komma in till Galapagos

Today, Saturday, is the launch. Always a little nervous in a boat owner’s life when the boat has to go back into the water. Getting Vilja in will be more difficult than they thought. The ramp has a little too little slope for the vehicle driving. We are properly tipped aft and have to back out. But it doesn’t work. Finally, the vehicle has to drive all the way down almost underwater so that we come out in deep enough water and suddenly we are free! Lovely with water under us again. We go into the quay for the night and will check out tomorrow. We are also waiting for all the certificates we need to enter the Galapagos

Messenger_creation_A84939C9-FAF5-40EC-AED4-451F9BDA8C4D

Messenger_creation_43861EF3-2190-46CA-89E9-362E00DA930A — Today it’s time for Vilja to get into the sea again

Det blir lite antiklimax när våra papper kommer med fel namn på kaptenen och han som skrivit dem är i kyrkan och inte vill ta tag i problemet. Dessutom får vi problem på immigration. Men med otrolig hjälp av Patricia på hamnkontoret löser sig allt. Detta gör iofs att vi inte kommer iväg som planerat utan det blir ett dygn till i hamnen. Men imorgon räknar vi med att åka tidigt. Nu väntar ca tio dygn till sjöss. Stämningen ombord är bra och lugn men lite pirrigt är det att ge sig ut på en långsegling igen.

It becomes a bit of an anticlimax when our papers arrive with the wrong name of the captain and he who wrote them is in church and doesn’t want to deal with the problem. In addition, we have problems with immigration. But with the incredible help of Patricia at the port office, everything works out. This also means that we will not be leaving as planned, but will be in the port for another day. But tomorrow we expect to leave early. Now wait about ten days at sea. The atmosphere on board is good and calm, but it’s a little nerve-wracking to go on a long sail again.

Klockan 08.15, måndag, kastar vi loss! Ut på Stilla Havet, ut på äventyr! Första dygnet blir troligen ganska skumpigt sedan väntar stiltje. Det är ju Stilla Havet och det skall leva upp till sitt namn, har vi hört.

At 8.15 a.m., Monday, we launch! Out on the Pacific Ocean, out on adventure! The first day will probably be quite cloudy, then it will be quiet. It is the Pacific Ocean and it must live up to its name, we have heard.

Messenger_creation_6E341B61-7E48-4B0A-BAC3-07D61E3A1772 — We have left Panama and Vista Mar

Messenger_creation_5206BB2F-99C9-4102-9229-B5DB3808A1DC

Messenger_creation_7A9AF16B-B034-4F62-82E9-876F4D4204BF — Fruits and onions for a long time

Det är en härlig segling. Vinden in snett akterifrån nu så det är slör som oftast är mycket behaglig. Fiskesnörerna åker snabbt ut och det dröjer inte länge innan det rasslar till ordentligt. Det är en stor en. Linan åker ut längre och längre och längre och det är ingen chans att bromsa. Att rulla in är stört omöjligt. Plötsligt släpper den och tar fiskedraget med sig. När vi rullat in ser vi att metallsnöret längst ner gått av. Den hade varit så stor så vi inte ens klarat av att bärga upp ombord. Det är bara att hoppas på ny fiskelycka och förhoppningsvis en lite mindre nästa gång.

It’s a lovely sail. The wind is slanting in from the stern now so it’s a breeze which is usually very pleasant. The fishing lines go out quickly and it doesn’t take long before it rattles properly. It’s a big one. The line goes out further and further and further and there is no chance to brake. Rolling in is next to impossible. Suddenly it lets go and takes the fishing line with it. When we rolled in, we saw that the metal cord at the bottom had come off. It had been so big that we hadn’t even managed to get it on board. We can only hope for new fishing luck and hopefully a little less next time.

Messenger_creation_60523F7E-3CC6-4B82-A1E0-595F08CAD6EF — Wind in the sails

Messenger_creation_897AD2E3-C95F-4914-92F0-3A7BC26DF7AD — We enjoy the sailing

Messenger_creation_CDDE18A7-957F-4B53-B076-3708E31B0AEB — Niklas, who joined us crossing the Atlantic, is now onboard

Vi styr mot SO nu. Först skall vi runda en udde i Panama och vi vill styra undan åtminstone en del av ett stiltjebälte som ligger stilla på samma plats. När vi rundat det kommer vi styra mer rakt mot Galapagos.

We are heading SE now. First, we will round a cape in Panama and we want to steer clear of at least part of a stiltje belt that is stationary in the same place. Once we have rounded it, we will steer more directly towards the Galapagos.

Messenger_creation_5426FC9E-A96F-4A14-91B6-A246AE61B5AF — This is how it looks on the plotter. We are meeting four big cargoships

Oj vad det gungar… Första dygnet var perfekt. Vi seglade i snitt nästan 8 knop o kom 175nm från Vista mar. Men nu är vi i stiltje…Inte bara stiltje utan en massa vågor dessutom. Vilja gungar fram och tillbaka helt hysteriskt. Vi har tagit ner alla segel och vi har påbörjat våra nattskift. Det är mörkt, kolsvart ute. Och Vilja guppar fram och tillbaka. Lösa saker i båten skramlar, både inne i skåp och utanför. Hängande väskor slår mot skott (väggar) och att röra sig är nästan omöjligt. Självklart svårt att sova för de som ligger inne i båten. Jan kom precis ut. Förpiken är som en bastu i värmen, utan någon som helst genomströmning av vind. Det är inte kul här ute nu. Varmt o med en Vilja som gungar och gungar. Från sida till sida. Om och om igen. Försökte precis gå in i båten men ramlade omkull pga hur Vilja rör sig. Vi visste att vi skulle/kunde komma in i ett stiltjebälte andra dagen och nu är vi här. Nu får vi se hur vi hanterar det. Starta motor för att komma ur det eller ligga o guppa några dagar. Vi får ta ett beslut imorgon bitti. Om vi inte gör det redan inatt.

Oh how it swings… The first day was perfect. We sailed an average of almost 8 knots and came 175 nm from Vista mar. But now we are in silence… Not just silence but a lot of waves as well. Vilja rocks back and forth completely hysterically. We have taken down all the sails and we have started our night shifts. It’s dark, pitch black outside. And Vilja sways back and forth. Loose things in the boat rattle, both inside cupboards and outside. Hanging bags hit bulkheads (walls) and moving is almost impossible. Obviously difficult to sleep for those inside the boat. Jan just came out. The front girl is like a sauna in the heat, without any flow of wind. It’s not fun out here right now. Warm and with a Will that swings and swings. From page to page. Over and over again. Just tried to get into the boat but fell over because of the way Vilja moves. We knew we would/could get into a lull belt the second day and now here we are. Now we’ll see how we handle it. Start the engine to get out of it or lie down and bob for a few days. We have to make a decision tomorrow morning. If we don’t do it already tonight.

Messenger_creation_08409049-BDED-4F36-827D-E69FC8C936E7

Messenger_creation_160B5EEB-5B05-442A-8638-833D400B0A62

Stiltje kan också vara vackert. Nu rullar inte Vilja längre och då njuter vi av det spegelblanka havet som är så blått så blått. Sedan i morse har vi gått för motor. Strömmen skjuter oss också framåt. Vi bestämmer oss för att stänga av motorn och ligga och driva en stund. Det är underbart att bada i det svalkande klara vattnet på 3000 meters djup. Marie och jag är i länge medan Jan och Niklas gör rent vattenlinjen. Även Marie o jag skrubbar i aktern. Det har inte satt sig något men vi vill förebygga så vi förhoppningsvis inte får problem när vi kommer in i Galapagos vatten. Det känns helt ljuvligt att simma i havet efter en veckas slit uppe på land. Vi fascineras av den otroligt blå färgen på havet.

Efter en timme startar vi motorn igen. Rena och fräscha och fria från gammalt svett.

Stiltje can also be beautiful. Now Vilja doesn’t roll anymore and then we enjoy the mirror-like sea which is so blue so blue. Since this morning we have been driving. The current also pushes us forward. We decide to turn off the engine and lie down and drive for a while. It is wonderful to swim in the cooling clear water at a depth of 3000 meters. Marie and I stay for a long time while Jan and Niklas clean the water line. Marie and I are also scrubbing in the stern. Nothing has happened but we want to prevent it so we hopefully won’t have problems when we enter Galapagos waters. It feels absolutely lovely to swim in the sea after a week of hard work on land. We are fascinated by the incredibly blue color of the sea.

After an hour we start the engine again. Clean and fresh and free from old sweat.

Messenger_creation_49DA9893-20FF-4117-8EA5-CABEA50FD920

Messenger_creation_4DEBEFD3-C7FF-41DB-9D2C-27895B8A7C61

https://flic.kr/p/2qK8L6T

Keeping the hull clean

Messenger_creation_46584C03-A209-493C-84D6-24077415FEA5 — It has to be totally clean when we arrive in Galapagos

Messenger_creation_B789584F-3FEF-47F7-97E6-92DFB76A4238 — And of course swimming

Timmarna går och det är nya nattpass. Vi går tyvärr fortfarande för motor så vi har inte det tysta lugnet när vi är ett med havet och mörkret. Men det är ändå rofyllt. Nattpassen är härliga och vi njuter allihop av lite ensamtid.

The hours pass and there are new night shifts. Unfortunately we still go by motor so we don’t have the quiet peace when we are one with the sea and the darkness. But it’s still peaceful. The night shifts are lovely and we all enjoy some alone time.

Äntligen är seglen uppe igen! Efter nästan tre dygn med stiltje där vi växlat mellan motor, att driva omkring och att försöka segla så har vi full segelsättning. Just nu styr vi lite norr om Galapagos i dryga sex knop. Fortsätter vi såhär så är vi framme på tisdag. Åtta dagar skulle det betyda. Totala sträckan är ca 850nm och idag passerar vi halva sträckan. Självklart firas det med ett glas rom. Stämningen ombord är jättebra.

Finally the sails are up again! After almost three days of stilts where we alternated between the engine, drifting around and trying to sail, we have fully set sail. Right now we are steering a little north of the Galapagos at just over six knots. If we continue like this, we will arrive on Tuesday. Eight days it would mean. The total distance is about 850nm and today we pass half the distance. Of course, it is celebrated with a glass of rum. The atmosphere on board is great.

Messenger_creation_98D56D99-D948-48AC-8C0F-8D9508945C2A — We are sailing, we are sailing 🎼

Messenger_creation_2768D722-DF12-49EC-8701-3FEF636581D4 — Cheers!

Jan upptäcker en flisa i fingret som börjar bli inflammerat. Så det blir en liten ”operation” ute till havs. Och nu är fingret bättre igen

Jan discovers a splinter in his finger that is starting to become inflamed. So it will be a small ”operation” out at sea. And now the finger is better again

Messenger_creation_D63BB7BA-61BA-45FC-BC11-720CCECA8E69 — An operation of Jans finger

Vi skall ha en kall öl till lunch och de plockas fram ur frysen. Två av dem är kalla och goda men en har frusit till is. Det blir att hitta en möjlighet att komma åt isen. Först konservöppnare, men det räcker inte så då kommer metallsaxen fram. Till sist får jag klämt ut en helt frusen ölisbit. Hur den smakar? Det är definitivt inte gott. Totalt avslaget ölvatten.

We will have a cold beer for lunch and they will be taken out of the freezer. Two of them are cold and good but one has frozen into ice. It will be finding an opportunity to access the ice. First can opener, but that’s not enough so then the metal scissors come out. Finally, I squeeze out a completely frozen piece of beer ice. How does it taste? It’s definitely not good. Total rejected beer water.

Messenger_creation_4AFE8CFC-F31C-4CC3-AD02-FD892B155EDE — Working hard for the beer that in the end was not drinkable

Vi omringas plötsligt av ett stort stim av stora delfiner. De följer troligen ett fiskstim för ovan vattnet flyger även många fåglar som dyker ner för att få tag på mat. Delfinerna kommer upp till ytan och blåser ut luft för att sedan dyka ner igen. Några av delfinerna gör eleganta hopp långt upp i luften. Tyvärr fångar vi inga på bild. De är mer intresserade av fiskarna än av oss och Vilja denna gång. Men vilken lycka som strömmar genom kroppen varje gång vi mötet dem.

We are suddenly surrounded by a large shoal of large dolphins. They are probably following a school of fish because there are also many birds flying above the water that dive down to get food. The dolphins come to the surface and blow air and then dive back down. Some of the dolphins make elegant jumps high into the air. Unfortunately, we don’t capture any in the picture. They are more interested in the fishermen than in us and Vilja this time. But what happiness flows through the body every time we meet them.

Det är så vackert här ute på havet. Djupblå nästan orealistik färg på det oändliga havet. Djupblått och klart. Nyanserna av blått i hav, himmel och moln är fantastiska. Långt långt borta finns land…men det är flera dygns segling bort så vi är verkligen in the middle of nowhere. För om oss på styrbords sida tornar mörka moln upp sig. Skall vi komma in i ett oväder? Det blir vad det blir. Just nu skiner solen.

It is so beautiful out here at sea. Deep blue almost unreal color of the endless sea. Deep blue and clear. The shades of blue in the sea, sky and clouds are amazing. Far, far away there is land…but it is several days’ sailing away so we are really in the middle of nowhere. Because around us on the starboard side, dark clouds are towering. Shall we enter a storm? It will be what it will be. Right now the sun is shining.

Messenger_creation_972744F6-0D9F-4B9D-9F8D-566BA3DB53D8

Messenger_creation_DF8B20C6-9C39-4254-9AAF-8BEA713C4EF7

Messenger_creation_B1F5F61C-2AFF-4CE2-A98B-967DBFFC04E7 — Blue, blue and blue

Solnedgångarna här ute är magiska. Färgskiftningar som börjar med silver. Sedan kommer mer och mer gyllene kulörer. Det blir till riktigt guld och därefter brandgult och orange. Molnen får som en eldkant runt sig när solen närmar sig horisonten. Det stora eldklotet som sakta sakta försvinner bakom horisonten. Därefter kommer en ljusshow i gyllene kulörer som övergår i rosa, cerice och till sist olika toner av lila och purpur. Vilken ynnest det är att få uppleva detta.

The sunsets out here are magical. Color changes starting with silver. Then come more and more golden colours. It turns into real gold and then fiery yellow and orange. The clouds get like a rim of fire around them as the sun approaches the horizon. The big ball of fire slowly disappearing behind the horizon. Then comes a light show in golden colors that turn into pink, cerise and finally various tones of purple and purple. What a blessing it is to experience this.

Messenger_creation_2EE09DA2-08FA-4BD2-9D16-57160B6A4EA7

Messenger_creation_8A2AF82A-3011-49D7-A033-7510B3706B90

Messenger_creation_48462C0F-8D9D-458B-A2BA-50CFC9A5CDC3

Messenger_creation_4C5D264E-9BB8-4448-889E-EA1251BC25DA

Messenger_creation_4B0549FE-A451-4734-B0D2-CB61F63CEEF5

Messenger_creation_C3983EAF-1E4E-4F6D-9901-EEAA900E59E6

Nattvakt igen…jag älskar dem. Det är så otroligt rofyllt att vara ett med naturen, havet och mörkret. Fast jag är inte helt ensam. På en av våra solcellpaneler har en fågel hittat ett ställe att vila sina trötta vingar. Hon accepterar att jag kommer väldigt nära även om hon då börjar se sig lite vakande runt omkring. Hon sitter i mörkret och spejar framåt ut mot öppet hav. Gissar att hennes mörkerseende är bättre än min. Tänk vad en liten havsfågel kan ge för känslor. Jag känner samhörighet här långt ute på havet. Det är ett annat liv som delar upplevelsen här och nu med mig. En fascinerande känsla. Kommer på mig själv med att jag sitter här och pratar högt med pippifågeln. Skrattar lite åt mig själv och fortsätter prata. Det är sååå befriande.

Nightwatch again…I love them. It is so incredibly peaceful to be one with nature, the sea and the dark. But I’m not completely alone. On one of our solar panels, a bird has found a place to rest its tired wings. She accepts that I get very close, even if she then starts to look a little wary around. She sits in the dark and looks ahead towards the open sea. Guess her night vision is better than mine. Think what emotions a small seabird can give. I feel a sense of belonging here far out at sea. It is another life that shares the experience here and now with me. A fascinating feeling. I find myself sitting here talking loudly to the Pippibird. Laughing a little at myself and continuing to talk. It’s so liberating.

Messenger_creation_C72F940B-42C2-4215-B32F-5FBB80575A87 — A bird as company

Messenger_creation_5EF0B2EA-809A-4CDB-8503-C1A49A79892C — And four birds were flying on our starboard side a whole night

Bakom oss är det ljus från något som måste vara en båt. Tittar på plotter men ingen signal från en annan båt syns. Vi får fortsätta hålla utkik under natten. Stilla havet är stort, otroligt stort, så vi borde inte komma så nära någon annan båt. Så det är nästan lite spännande att vi nu har en i sikte. Gissar att det är ett kryssningsfartyg som lämnat fastlandet Ecuador, med kurs mot Galapagos. Vi seglar längre söderut pga vinden men ett kryssningsfartyg med starka motorer kan gå rakt mot mål

Behind us there is light from something that must be a boat. Looking at plotter but no signal from another boat is visible. We must continue to look out during the night. The Pacific Ocean is big, incredibly big, so we shouldn’t get that close to any other boat. So it’s almost a little exciting that we now have one in sight. Guessing it’s a cruise ship that left mainland Ecuador, bound for the Galapagos. We are sailing further south because of the wind, but a cruise ship with strong engines can go straight for the target

Idag följer vi segelbåten Scout på AIS. En båt vi mötte i Cartagena som även de är på väg mot Galapagos nu. Efter några timmar ser vi Scout tydligt. De kommer närmre och närmre. ”Vilja,Vilja,Vilja” hör vi på vår vhf. Det blir ett härligt samtal på vhf långt ute till havs. Ganska otroligt att vi möts fem dygn ute på havet från Panama. Ännu mer otroligt är det när en fiskebåt plötsligt dyker upp. Den går mitt emellan oss och Scout som t o m måste väja. Hur stor är sannolikheten för det med 400 nm. till närmsta land. Utanför farled.

Today we follow the sailboat Scout on AIS. A boat we met in Cartagena that they too are on their way to the Galapagos now. After a few hours we see Scout clearly. They are getting closer and closer. ”Will, Will, Will” we hear on our VHF. It will be a lovely conversation on vhf far out at sea. Quite incredible that we meet five days out at sea from Panama. Even more incredible is when a fishing boat suddenly appears. It goes between us and Scout, who even has to turn. What is the probability of that with 400 nm. to the nearest country. Outside fairway.

Messenger_creation_CBC6D8A4-6C45-40F3-8396-6D141C374183 — We met sailboat Scout and a fishingboat 5 days out on open sea

Det är en regnig och grå dag. Allt går i olika nyanser av grått runt omkring oss och dynorna vi sitter på är våta. Som tur är så är det endast duggregn så vi kan fortfarande sitta ute i sittbrunnen. Lite skönt är det ändå att det är svalare. Nästa dag fortsätter med grått och regn. Har tappat räkningen på hur många dagar vi varit ute och vilken veckodag det är. Men vi har i alla fall lite vind idag och har kunnat segla hela dagen. Det är så fridfullt att slippa motorns ljud. Speciellt på nattvakterna.

It is a rainy and gray day. Everything goes in different shades of gray around us and the cushions we sit on are wet. Luckily it’s only drizzling so we can still sit outside in the cockpit. It’s still a bit nice that it’s cooler. The next day continues with gray and rain. I’ve lost count of how many days we’ve been out and what day of the week it is. But at least we have some wind today and have been able to sail all day. It is so peaceful to avoid the sound of the engine. Especially on the night shifts.

Messenger_creation_324F92A1-D499-4E6F-A474-ACFCD952BCA2 — But we have wind and can sail

Vi närmar oss ekvatorn sakta men säkert. Nu mitt i natten är vi på grad N 0.47°, alltså mindre än en grad från ekvatorn. Det känns nästan overkligt att vi korsar med egen båt. Och strax efter ekvatorn kommer vi fram till Galapagos. Som det ser ut nu är vi framme om ca två dygn, onsdag morgon.

We are approaching the equator slowly but surely. Now in the middle of the night we are at degree N 0.47°, so less than one degree from the equator. It almost feels surreal that we are crossing with our own boat. And just after the equator we arrive at the Galapagos. As it looks now, we will arrive in about two days, Wednesday morning.

Messenger_creation_3642DDA6-212E-414E-8784-22A008DA9B3E — Lovely sailing

Time to leave for Panama

Idag jobbas det på frenetiskt. Vilja skall bli klar för avfärd efter 6 månader i hamn. Jan har varit uppe på däck sedan tidigt i morse. Jollen har surrats fast med saker ovanpå, Vilja har tvättats, sista påfyllning av vatten, allt löst skall surras fast eller städas bort i stuvutrymmen, lite sista sömnad mm mm. Inne i båten har jag sjöstuvat o surrat fast lådor o frys. Alla grönsaker vi handlade igår är tvättade i vatten med vinäger för att minska risken för små djur vi inte vill ha ombord, o placerade antingen i nät eller trälådor. Imorgon seglar vi äntligen vidare! Hur mycket vi än älskar Cartagenna o Colombia så har vi längtan till nya resmål och upplevelser. Vi har dryga två dygn till Shelter bay där vi skall checka in i Panama och betala för vår transit genom Panamakanalen. Det är dyrt….jättedyrt. Efter betalning seglar vi lite tillbaka igen mot ögruppen San Blas eller Guna Yala. Där bor GunaYala-indianerna o lever på samma sätt som de gjort i århundraden.

Today, work is going on frantically. Vilja must be ready for departure after 6 months in port. Jan has been up on deck since early this morning. The dinghy has been lashed down with things on top, Vilja has been washed, last filling of water, everything loose must be lashed down or cleaned away in the stowage spaces, some final sewing, etc., etc. Inside the boat, I have sea stowed and lashed down boxes and freezers. All the vegetables we bought yesterday are washed in water with vinegar to reduce the risk of small animals we don’t want on board, and placed either in nets or wooden boxes. Tomorrow we finally sail on! As much as we love Cartagena o Colombia, we long for new destinations and experiences. We have just over two days until Shelter Bay, where we must check into Panama and pay for our transit through the Panama Canal. It’s expensive…very expensive. After payment, we sail a little back again towards the San Blas or Guna Yala archipelago. The GunaYala Indians live there and live in the same way as they have for centuries.

Vi har lämnat Cartagena! Nu är vi ute på öppet hav med fören riktad mot Panama. Om ca två dagar lägger vi till i Shelter bay där vi skall klarera in. Solen skiner och vindarna är svaga, tyvärr rakt emot oss så än så länge är det motorgång. Det är underbart att ha kommit iväg, även om vi verkligen har älskat Cartagena och Colombia

We have left Cartagena! Now we are out on the open sea with the bow pointed towards Panama. In about two days we will dock in Shelter bay where we will clear in. The sun is shining and the winds are weak, unfortunately right at us so for now it’s motoring. It’s wonderful to have gotten away, although we have really loved Cartagena and Colombia

Finally we leave Cartagena

Peter from Porrima took a film on us. Soon we’ll meet in Panama again

Messenger_creation_DE72B6B8-21C4-4DB7-A71F-1580A6228817 — On open sea

Mörkret har omslutit Vilja. Jag sitter på första nattpasset på ett halvår. Det känns tryggt och invant. Vilja stävar på i dryga 5 knop rakt in i den svarta natten. Månen har inte kommit upp ännu så det är riktigt kolsvart. Det enda som hörs är bruset från havet när det slår mot Viljas kropp, vinden som rasslar i seglen och något irriterande som slår inne i båten. Tror det är en väska med hygienartiklar inne i badrummet. Jag har precis gått på vakten och skall sitta här i sju timmar nu. Det är många timmar men det är avkopplande. Tänk att för lite drygt tre år sedan hade jag aldrig seglat natt. Nu är det nätterna jag uppskattar mest.

Darkness has enveloped Vilja. I’m on my first night shift in six months. It feels safe and familiar. Vilja steers at a good 5 knots straight into the black night. The moon hasn’t risen yet so it’s really pitch black. The only thing that can be heard is the noise from the sea as it hits Vilj’s body, the wind that rattles the sails and something annoying that hits inside the boat. I think it’s a bag of hygiene items in the bathroom. I just went on duty and will be sitting here for seven hours now. It’s a lot of hours but it’s relaxing. Think that a little over three years ago I had never sailed at night. Now it’s the nights I appreciate the most.

Ett par timmar senare och en stor måne lyser upp himmel och hav. Det kompakta mörkret har övergått i en magisk ljusshow. Det glittrar av guld och silver i havet och molnen blir upplysta av den klotrunda månen. Fantasin flödar över olika formationer. Detta är ett liv vi älskar. Ute på havet med naturen som kraft och som skådespel.

A couple of hours later and a large moon lights up the sky and sea. The compact darkness has turned into a magical light show. The sea sparkles with gold and silver and the clouds are illuminated by the spherical moon. Imagination flows over different formations. This is a life we love. Out at sea with nature as a force and as a spectacle.

Messenger_creation_3F83CA19-FF38-4378-97FC-93E8E28879C8 — Moonlight

Ny dag och vinden har helt avtagit. Seglen är nere igen och vi går för motor. Det blir motor hela vägen till Shelter bay i Panama. Vi korsar inloppet till kanalen o utanför ligger hundratals fraktbåtar. Antingen väntar de på att gå igenom kanalen eller så skall de in till hamnstaden Colon o hämta eller lämna last. Det är mäktigt med alla enorma lastbåtar och vi tänker på alternativet att gå runt hela Sydamerika o Eldslandet som är enda alternativet att frakta allt gods.

New day and the wind has completely died down. The sails are down again and we are motoring. It will be a motor all the way to Shelter bay in Panama. We cross the entrance to the canal and outside are hundreds of cargo boats. Either they wait to go through the channel or they must go into the port city of Colon to pick up or drop off cargo. It is powerful with all the huge cargo boats and we are thinking of the option of going around the whole of South America or Tierra del Fuego, which is the only option to transport all the goods.

Messenger_creation_9C424559-18E7-4BA7-844F-7B9B6ACC27EC — Blue sky and blue sea

Messenger_creation_B0C98676-9A8C-437A-B52E-734F5E119AB3 — The sun starts to go down

Messenger_creation_CCD4BDF8-560F-494D-833F-B56A20CB3875 — Clouds and pink sky

Messenger_creation_99DEF3E9-0668-44B7-AF68-46FBD5F24C53 — We are getting close to the canal and there are big boats everywhere

Nu ligger vi i marinan och imorgon skall vi betala agenten för att gå igenom kanalen om en dryg månad. Det är dyrt….jättedyrt. nästan 42.000 kronor. Men på andra sidan väntar en hel massa nya äventyr. Det var väldigt lätt att checka in i Panama. Vi var iofs tvungna att åka in till Colon för att få ett dokument men sedan gick allt snabbt och det var, för omväxlings skull, gratis. Idag har vi korsat kanalen o inloppet till kanalen tre gånger. Först med Vilja på väg till marinan o sedan med taxi över en bro till och från Colon. Tror jag behöver skriva det många gånger för att förstå att det är sant.

Now we are in the marina and tomorrow we have to pay the agent to go through the canal in about a month. It’s expensive…very expensive. almost SEK 42,000. But on the other side, a whole lot of new adventures await. Checking into Panama was very easy. Of course, we had to go into Colon to get a document, but then everything went quickly and it was, for a change, free. Today we have crossed the canal and the entrance to the canal three times. First with Vilja on the way to the marina and then by taxi over a bridge to and from Colon. I think I need to write it many times to understand that it is true.

Messenger_creation_6E522DE1-902A-489E-8EDC-7BB6BDC2B001 — In Shelter bay marina

Messenger_creation_9F3D5186-DC6C-4486-8423-74E817049A13 — Here is a nice swimmingpool

Messenger_creation_221F3777-C1A8-438B-9B0F-DD62D5635666 — Jan took a swim one day when it was not raining

Det blir tre dagar i Shelter bay. Dagar då vi fått fixat en del men framförallt har vi träffat Viveka o Erik på Embla. Jättetrevligt att ses igen o prata om våra äventyr och planer. Senast vi sågs var på Cuba. Nu skiljs våra vägar åt betydligt då vi väljer olika väderstreck på andra sidan kanalen. Vi seglar först söderut o sedan västerut medan Embla planerar norrut innan de går västerut.

It will be three days in Shelter bay. Days when we got a lot fixed, but above all we met Viveka and Erik at Embla. Great to see you again and talk about our adventures and plans. The last time we saw each other was in Cuba. Now our paths diverge significantly as we choose different directions on the other side of the channel. We first sail south and then west while Embla plans north before going west.

Messenger_creation_470561C5-A31B-4E97-9EB3-5BDA3773D78C — Here Embla with Viveka and Erik arrives

Nu har vi lämnat hamnen och är på väg mot ögruppen Guna Yala, även kallad San Blas. Det är en grupp med hundratals små öar. Många obebodda men några bebodda av Guna-indianerna. Här lever de primitivt och har fiske och kokosnötplockning som huvudsaklig försörjning.

Now we have left the port and are heading towards the Guna Yala island group, also called San Blas. It is a group of hundreds of small islands. Many uninhabited but some inhabited by the Guna Indians. Here they live primitively and have fishing and coconut picking as their main livelihood.

Vi är i paradiset! Vi ankrar i det kristallklara turkosa vattnet mellan två palmklädda öar med vita sandstränder skyddade av ett rev. Nu ser vi fram emot av att njuta av ett avkopplande liv.

We are in paradise! We anchor in the crystal clear turquoise water between two palm-clad islands with white sand beaches protected by a reef. Now we look forward to enjoying a relaxing life.

Messenger_creation_6425D420-A6B4-4740-8A44-F06B8918E911 — One of the small Islands

Messenger_creation_B6077C59-84CB-4C72-82B0-2458D759B598 — Sunset between the coconut-Islands

Messenger_creation_AF088B6C-6935-485D-AE67-A7C5A6FEEE24 — This is how we will live for many weeks now

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia. The waves are high, up to four meters, and the sea is rough. Up on top of the waves it foams white. Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time. It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot. Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out. Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread. Luckily the sailing won’t take that long. Just barely four days. We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing

Cartagena, Colombia — Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season. It’s dark but starry. The moon has not risen yet. I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning. It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea. It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November. We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer. My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row. A Manhattan in miniature. It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited. Talk about contrasts. It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together. Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed. Most are party boats playing loud music. It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself. After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place. There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is. Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way. Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern. The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right. Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible. The boat comes in across. So we go out and turn the boat so the bow comes in first. A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us. I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down. But the cockpit is empty. Jan is gone. About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty. One person comes on board and helps with the stern moorings. Where is Jan then? When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire. He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher. It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed. The wooden lid on top shows clear traces of fire. We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread. The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Going in to Cartagena towards the dock

Cartagena är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena is an absolutely amazing city! Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high. This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening. The streets and squares are crowded. The party mood is high. Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it. In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment. Like being at a carnival. Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year. It’s easy to fall in love. The displays are absolutely incredible. The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform. There are both children and adults and everyone is fantastically talented. And they look like they’re having so much fun.

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night. This is so much fun and we enjoy life. We will be here until the end of November. Wonderfully! It’s so fun to be a part of everything we experience!

https://flic.kr/p/2pWQBLw

Club de Pesca in front of the skyline

This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja. In order to be able to do something in the heat, we have started our AC. Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat! And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air. You almost need a blanket to keep from freezing. Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.