Seglingen från Raroia till Makemo är obekväm och rullig. Vinden är bra och vi har slör men det är svårt att röra sig. Jag sitter på nattvakt och vanligtvis kan jag ligga ner men ikväll går inte det. Jag rullar i så fall ut ur bänken och ner på durken. Jag är trött men att vila går inte. Tur det bara är en natt. Imorgon bitti är vi framme vid nästa inlopp till en atoll, Makemo.
The sailing from Raroia to Makemo is uncomfortable and bumpy. The wind is good and we have a veil but it is difficult to move. I am on night watch and usually I can lie down but tonight that is not possible. In that case I roll out of the bench and down to the floor. I am tired but resting is not possible. Luckily it is only one night. Tomorrow morning we will arrive at the next inlet to an atoll, Makemo.
Vi kommer fram ganska tidigt och får avvakta lite då det just nu är full fart på strömmen av vatten genom inloppet. Efter en timme bestämmer vi oss för att gå in. Det är mycket tuffare förhållanden än på Raroia. Vilja dras med åt olika håll i de starka strömmarna. Autopiloten jobbar på men Jan tar över och styr manuellt i stället. Det blir mycket bättre.
We arrive quite early and have to wait a bit as the current of water through the inlet is currently at full speed. After an hour we decide to go in. The conditions are much tougher than on Raroia. Vilja is pulled in different directions by the strong currents. The autopilot is working but Jan takes over and steers manually instead. It gets much better.
Vi har en ny lång tur mellan boomies innan vi kommer fram till vår ankringsplats. Jag står i fören och dirigerar vart vi skall gå för att undvika boomies som inte syns på satellitbilden. Plötsligt ser jag en boomie under vattnet o ropar ”babord, babord” då vi är riktigt nära korallen. Det går bra, som tur är och vi fortsätter till ankringsplatsen. När vi ankrar här hänger vi upp kättingen i stora bojar så att den förhoppningsvis hänger ovanför korallerna. Annars är det risk att den fastnar och att vi skadar koraller när vi drar upp den.
We have another long trip between boomies before we reach our anchorage. I stand in the bow and direct where we should go to avoid boomies that are not visible on the satellite image. Suddenly I see a boomie underwater and shout ”port, port” as we are really close to the coral. It goes well, fortunately and we continue to the anchorage. When we anchor here we hang the chain on large buoys so that it hopefully hangs above the corals. Otherwise, there is a risk that it will get stuck and that we will damaged corals when we pull it up.
Väl framme blir vi totalt hänförda av den fantastiskt ljusblå färgen på havet. Det är sandbotten och endast 4-5 meter djupt vatten. Det är därför färgen blir så fantastisk. Färgen kan jämföras med en swimmingpool med turkosa klinkers men här är det naturens underverk.
Once there, we are completely captivated by the fantastic light blue color of the sea. It is a sandy bottom and only 4-5 meters deep water. That is why the color is so amazing. The color can be compared to a swimming pool with turquoise tiles, but here it is a wonder of nature.
Nu har vi legat här några dagar och slappat. Lite småpyssel i båten, skriva blogg och igår grillade vi inne på stranden. Kommande dagar blir nog betydligt mer sociala. Inte mindre än 5 segelbåtar som vi känner är på väg hit i detta nu. 4 av dem träffade vi på Raroia och den sista träffade vi redan i Cartagena i Colombia och därefter på Galspagos. Det är jätteskönt att bara slappa och njuta men samtidigt jättekul att träffa vänner som gör samma resa som vi.
Now we have been here for a few days and relaxed. A little crafting in the boat, writing a blog and yesterday we had a barbecue on the beach. The coming days will probably be much more social. No less than 5 sailboats that we know are on their way here now. 4 of them we met at Raroia and the last one we met already in Cartagena in Colombia and then at Galspagos. It is great to just relax and enjoy but at the same time great fun to meet friends who are making the same trip as us.
Här, inte så långt från ankringen, finns en lagun kallad swimmingpool. Vi tar jollen till en sandbank och drar upp jollen på den, lägger ut en dragg så den inte blåser iväg om högvattnet hinner komma och promenerar sedan till ”swimmingpool”. Ön är full av kokospalmer och vi ser hur det växer upp nya palmer av nedfallna kokosnötter.
Here, not far from the anchorage, there is a lagoon called a swimming pool. We take the dinghy to a sandbank and pull the dinghy up onto it, put out a drag so it doesn’t blow away if high tide comes, and then walk to the ”swimming pool”. The island is full of coconut palms and we see how new palms grow from fallen coconuts.
Nu är vi framme vid den kristallklara ”swimmingpoolen” som är omgärdad av sand och korall. Lite längre bort bryter vågorna från det stora havet mot revet som omringar atollen vi är inne i. Det är stora höga vågor av argsint vitt skum som slår upp flera meter. Tack vare dessa rev ligger vi tryggt, lugnt och säkert med Vilja innanför och vi kan bada i det ofantligt vackra havet.
Now we have arrived at the crystal clear ”swimming pool” which is surrounded by sand and coral. A little further away the waves from the great ocean break against the reef that surrounds the atoll we are in. There are big high waves of angry white foam that rise several meters. Thanks to these reefs we are safe, calm and secure with Vilja inside and we can swim in the incredibly beautiful sea.
När vi kommer tillbaka till jollen har vattnet stigit och vår dragg med lina ligger under vattnet. Vi möter lokalbon Gabriel som har varit ute på sandbanken och harpunerat fisk. Hans fångst är lyckad och han har bortimot 20 ganska stora färgglada fiskar med sig som skall bli mat för alla arbetare och familjen som bor här.
When we get back to the dinghy the water has risen and our drag with line is underwater. We meet local resident Gabriel who has been out on the sandbank harpooning fish. His catch is successful and he has about 20 rather large colorful fish with him which will be food for all the workers and the family who live here.
Åh vilken lyckad bbq vi har på stranden idag! Vi åker in strax efter lunch och påminner oss själva om att nypa oss i armen. Här är vi i turkost vatten med en kritvit strand med palmer och vi skall grilla tillsammans med 7 andra båtar. Gabriel, lokalbon som bor här på stranden hjälper oss att starta vår eld. Det syns att han vet vad han gör. Först lite torra blad i botten o därefter mängder av torra kokosnötter. Ovanpå det lägger han små lavastenar som kommer bli perfekt att lägga gallret på när det börjar bli glöd. Senare lägger han på färska strimlor av palmbark som fungerar som galler.
Oh what a successful bbq we have on the beach today! We go in just after lunch and remind ourselves to pinch ourselves. Here we are in turquoise water with a white beach with palm trees and we will be grilling together with 7 other boats. Gabriel, a local who lives here on the beach helps us start our fire. It is clear that he knows what he is doing. First some dry leaves at the bottom and then lots of dry coconuts. On top of that he puts small lava rocks that will be perfect to put the grate on when it starts to get hot. Later he puts on fresh strips of palm bark that act as a grate.
Jollar från alla båtar kommer in till stranden och stämningen är lättsam och trevlig. Under tiden som maten grillas på glöden spelar Gabriel på en ukulele och sjunger Polynesiska sånger. Det är helt fantastiskt att få vara en del av denna underbara dag med glädje, musik och god mat. När skymningen kommer bryter vi upp då även insekter med framförallt myggor anstormar. Här i Franska Polynesien finns dengue och den sjukdomen vill jag inte ha igen. Visst, jag är vaccinerad o Jan halvt vaccinerad men det är tyvärr ingen full garanti.
Dinghys from all the boats come to the beach and the atmosphere is easygoing and pleasant. While the food is being grilled on the embers, Gabriel plays a ukulele and sings Polynesian songs. It is absolutely fantastic to be part of this wonderful day of joy, music and good food. When dusk comes, we break up as insects, especially mosquitoes, also attack. Here in French Polynesia there is dengue and I don’t want that disease again. Of course, I am vaccinated and Jan is half vaccinated but unfortunately that is not a full guarantee.
Vi hade tänkt lämna idag, efter en vecka här, men det blåser för mycket utanför atollen och här ligger vi tryggt. Det är framför allt att gå igenom inloppet här och på nästa atoll som vi inte vill göra i kulingbyar. Så vi får stanna kvar här och slappa kanske en vecka till. Det är så seglingslivet ofta är. Det är i princip omöjligt att planera tider.
We had planned to leave today, after a week here, but it is too windy outside the atoll and we are safe here. It is mainly going through the inlet here and onto the next atoll that we do not want to do in gales. So we will have to stay here and relax maybe for another week. That is how sailing life is often. It is basically impossible to plan times.
Regnet öser ner men idag skall vi ut på upptäcktsfärd. Totalt åtta personer från fyra olika båtar ger vi oss iväg genom palmskog och täta snår, vadandes i vatten och balanserade på korallrev, över sandstränder och lavastenar. När det regnar som mest tar vi skydd under buskar där vi hoppas att vi blir mindre blöta. Men efter inte så lång tid är vi ändå alla genomblöta från topp till tå. Slutligen kommer vi fram till bostaden till en äldre man som för över 20 år sedan valde att flytta från den lite större byn och ut hit i ensamhet. Han har byggt upp en helt otrolig bostad och trädgård. Byggnaden han bor i är enkel men han har i alla fall tak över huvudet. Runtom har han samlat ”skräp” som blåst iland och på träd och torra grenar han stuckit ner i sanden har han byggt en fantastisk artistisk trädgård som bildar flera rum. Han odlar gröna växter som gör intrycket än mer osannolik. Tänk att skräp som flaskor, colaburkar, plasrskräp mm kan bli till ett konstverk. Han pratar endast franska men en av oss har franska som modersmål och han berättar om sitt liv.
The rain is pouring down but today we are going on an exploration. A total of eight people from four different boats set off through palm forests and dense thickets, wading in water and balancing on coral reefs, over sandy beaches and lava rocks. When it rains the most we take shelter under bushes where we hope we get less wet. But after not so long we are all soaked from head to toe anyway. Finally we arrive at the home of an elderly man who over 20 years ago chose to move from the slightly larger village and out here in solitude. He has built an absolutely incredible home and garden. The building he lives in is simple but at least he has a roof over his head. All around he has collected ”trash” that has blown ashore and on trees and dry branches he has stuck into the sand he has built a fantastic artistic garden that forms several rooms. He grows green plants that make the impression even more improbable. Imagine that trash like bottles, cola cans, plasticrubbish, etc. can be turned into a work of art. He only speaks French, but one of us is a native French speaker and he talks about his life.
Idag bestämmer vi oss för att lämna. Vinden är lite svagare och 5 båtar seglar vidare mot nästa atoll, Tahanea.
Today we decide to leave. The wind is a little weaker and 5 boats sail on towards the next atoll, Tahanea.
Levermittliv 