Långsegling – Sida 4

Panama Canal and Panama City

Vi är på väg nu! En milstolpe o ett overkligt äventyr. Panamakanalen…Vi med lilla Vilja skall gå igenom denna oerhört kända och mäktiga kanal. Mångas dröm att bocka av på sin bucket-list. Framför oss, i första slussarna, kommer det vara ett stort fraktfartyg och vi kommer vara tre segelbåtar förtöjda i varandra bakom det stora fartyget genom de tre slussar vi går igenom idag. Nu närmar vi oss bron, som bara är ca sex år gammal. Under den går just nu ett fraktfartyg som kommer från andra hållet. Detta är en upplevelse få förunnat. Bara ett fåtal segelbåtar per dag o endast i säsong.

We are on our way now! A milestone and an unreal adventure. The Panama Canal…We, with little Vilja, will go through this incredibly famous and powerful canal. It is many people’s dream to check off their bucket list. In front of us, in the first locks, there will be a large cargo ship and we will be three sailboats moored behind the large ship through the three locks we pass through today. Now we are approaching the bridge, which is only about six years old. A cargo ship coming from the other direction is currently passing under it. This is a rare experience. Only a few sailboats per day and only in season.

Nu skall vi ta oss igenom denna mytomspunna kanal. Bygget startades av Frankrike men arbetet togs över av USA och blev klart 1914. 85 år senare, 1999, tar Panama över kanalen och sedan dess har det byggts en till slusstrappa, för betydligt större båtar.

Now we shall make our way through this mythical channel. The construction was started by France but the work was taken over by the USA and was completed in 1914. 85 years later, in 1999, Panama takes over the canal and since then another lock staircase has been built, for much larger boats.

Vi passerar bron nu o våra tre ”linehandlers” vet exakt vad de skall göra. Fendrar fästs, rep läggs fast o de jobbar i ett fantastiskt team. Om inte så länge skall vi fästas fast på styrbords sida av segelbåten, Kivavera. Ytterligare en kommer fästas samman, på Kivaveras babord sida o vi kommer gå gemensamt genom slussarna

We cross the bridge now and our three ”linehandlers” know exactly what to do. Fenders are attached, ropes are attached and they work in a great team. If not too long we shall be attached to the starboard side of the sailboat, Kivavera. Another one will be attached, on Kivavera’s port side and we will go through the locks together

Panama canal — We have now passed the bridge, and a big freight ship goes together with us. Beside it is one of the sailboats we will go through tha Canal together with

Slussningen kommer gå genom tre slussar. Alla ca nio meters höjdskillnad som vi skall upp, totalt ca 26 meter idag. Gatun-slussarna heter de här tre slussarna.

Locking will go through three locks. All about nine meters difference in height that we are going up, a total of about 26 meters today. The Gatun locks are the names of these three locks.

Vid förra sekelskiftet, när de byggdes, var det troligen det största och svåraste ingenjörsprojekt någonsin. Panamakanalen var färdig 1914 och då hade över 27.000 arbetare mist sitt liv. De flesta av Malaria och Gula febern.

At the turn of the last century, when they were built, it was probably the largest and most difficult engineering project ever. The Panama Canal was completed in 1914 and by then over 27,000 workers had lost their lives. Most of Malaria and Yellow fever.

Vi går nu in mot första slussen. I början av varje sluss, nio meter upp, kastas tunna kastlinor ner till oss med en tyngd på som gör det lätt att nå sitt mål, Vilja. Våra linehandlers fäster våra tjocka blå linor i dessa och de dras upp till land. Vi kör framåt tills vi ligger strax akter om det stora fraktfartyget Arsos från Limassol. Vattnet börjar fyllas på, det går ganska fort, och allteftersom vi åker uppåt hämtar linehandlers in på de blå repen. Plötsligt är vi nästan nio meter högre upp! Slussporten, som är dubbel, öppnas och vi förbereder oss för att köra ut i nästa sluss. Arsos har betydligt högre motorkraft och vattnet kokar framför vår för. En annan anledning till att det kokar är att det är mycket vatten som trängs undan av fraktfartget som endast har ca en dm till godo på varje sida om fartyget till slussväggarna samt inte så långt till botten under sig. När Arsos åkt ut o vattnet lugnat sig är det vår tur

We are now entering the first lock. At the beginning of each lock, nine meters up, thin throwing lines are thrown down to us with a weight on them that makes it easy to reach their target, Vilja. Our line handlers attach our thick blue lines to these and they are pulled up to shore. We drive forward until we are just astern of the large freighter Arsos from Limassol. The water starts to fill up, it goes quite fast, and as we go up the line handlers pull in on the blue ropes. Suddenly we are almost nine meters higher! The lock gate, which is double, opens and we prepare to drive out the next lock. Arsos has significantly higher engine power and the water boils in front of us. Another reason for it boiling is that there is a lot of water that is displaced by the cargo ship, which only has about a dm to spare on each side of the ship to the lock walls and not so far to the bottom below. When Arsos has gone out and the water has calmed down, it’s our turn

Slussningen genom alla tre slussar går smidigt, våra linehandlers är erfarna och vet vad de skall göra. Och i mörkret kommer vi fram till Gatúnsjön. En konstgjord och vidsträckt sjö som fyller ut området mitt emellan slussarna vid Karibien, slussarna vid Stilla Havet och kanalen före de sydliga slussarna. Vi kör för motor på väg mot vår mouringboy i mörkret. Lotsen o två linehandlers är uppe på däck. Plötsligt ropar de väldigt stressigt och högljutt ”babord” ”babord”. Jan svänger så fort det går och vi passerar, med några cm på vår styrbords sida, en av de stora mouringboys, som ej var upplyst, som finns i sjön. Den är stor, ca 2 meter i diameter, och gjord av hårt material. Hade vi gått på i vår fart på ca fem knop hade det varit förödande. Vi andas ut, tänker att ”nu hade vi tur” och fortsätter mot den boj vi var på väg mot, fortfarande lite skakade av händelsen.

Locking through all three locks goes smoothly, our line handlers are experienced and know what to do. And in the dark we arrive at Lake Gatún. An artificial and vast lake that fills the area between the Caribbean Locks, the Pacific Locks and the channel before the Southern Locks. We motor towards our mooring buoy in the dark. The pilots and two line handlers are up on deck. Suddenly they shout very stressed and loudly ”port” ”port”. Jan turns as fast as he can and we pass, a few cm on our starboard side, one of the large mooring buoys, which were not lit, that are in the lake. It is large, about 2 meters in diameter, and made of hard material. Had we continued at our speed of about five knots, it would have been devastating. We exhale, think ”now we were lucky” and continue towards the buoy we were headed for, still a little shaken by the incident.

Nu ligger vi i våra sängar o skall sova. Förta etappen är avklarad o allt har gått jättebra. Vi reflekterar över dagens upplevelser och erfarenheter. Och över vilket enormt projekt denna kanal är och var. Tänk att detta påbörjades för nästa 150 år sedan och tänk vilken förändring kanalen gjort för fraktfartygen (och seglare). Resan runt hela Sydamerika var både ofantligt lång, tidskrävande och vid Eldslandet dessutom farofylld.

Now we are in our beds and going to sleep. The first stage has been completed and everything has gone very well. We reflect on today’s experiences and experiences. And over what a huge project this channel is and was. Think that this was started next 150 years ago and think what a change the canal made for the freighters (and sailors). The journey around the whole of South America was both incredibly long, time-consuming and, at the Land of Fire, also fraught with danger.

En resa genom de gigantiska slussarna är en riktig höjdpunkt för världsresenärer och seglare. Det är fantastiskt att se hur allt fungerar. Vi segelbåtar, går för egen motor men fraktfartygen dras fram av små lok, som kallas för mulor. Väldigt tjocka vajrar fästs vid dem och flera specialgjorda lok drar på varje sida av fartyget.

A trip through the giant locks is a real highlight for world travelers and sailors. It’s amazing to see how it all works. We sail boats, go by our own engine but the freighters are pulled along by small locomotives, which are called mules. Very thick wires are attached to them and several specially made locomotives pull on each side of the ship.

Dag två och vi har fått lite sömn. Till frukost serveras äggröra, korv och toast. Detta uppskattas mycket. Vi skall nu ta oss till andra sidan sjön och sedan genom den långa Panamakanalen. Vilja glider långsamt fram genom det gröna vattnet. Inte bara vattnet är grönt utan vägen kantas av vacker grönska, fåglar flyger lågt och molnen hänger tunga över oss. Stundtals lyckas solen skina igenom med några solstrålar. Vi förstår att vi inte är i vilken kanal som helst, utan faktiskt självaste Panamakanalen, när vi möter stora enorma fraktfartyg. Det skall finnas gott om krokodiler här så vi spanar in mot vegetationen som hänger över kanalkanten. Men får inte syn på någon. Insikten slår oss att vi korsar inte bara rätt igenom hela Panama utan också rätt igenom en enorm kontinent. Från norr till söder, Alaska till Eldslandet. Åker man runt kommer man in i kyligt klimat med is vilket väderstreck vi än hade valt. Det känns stort och obegripligt. De flesta tror att kanalen går öst till väst men tittar du på kartan så är det norr till söder. Landet Panama ligger som ett S precis innan Centralamerika möter Sydamerika.

Day two and we’ve gotten some sleep. Scrambled eggs, sausage and toast are served for breakfast. This is greatly appreciated. We will now get to the other side of the lake and then through the long Panama Canal. Vilja slowly slides forward through the green water. Not only is the water green, but the road is lined with beautiful greenery, birds fly low and the clouds hang heavy above us. Occasionally, the sun manages to shine through with a few rays. We understand that we are not in just any canal, but in fact the Panama Canal itself, when we meet big huge cargo ships. There should be plenty of crocodiles here, so we scout towards the vegetation that hangs over the edge of the canal. But can’t see anyone. The realization hits us that we are not only crossing right through the whole of Panama, but also right through a huge continent. From north to south, Alaska to Tierra del Fuego. If you drive around, you enter a cold climate with ice, whichever direction we chose. It feels big and incomprehensible. Most people think the canal runs east to west, but if you look at the map, it’s north to south. The country of Panama lies like an S just before Central America meets South America.

Screenshot_20250106_000646_Google — Map of the canal going between north and south

Vi tuffar fram för motor i många timmar innan vi kommer fram till nästa slussar. Även här tre stycken med ca 9 meters höjdskillnad. Nu skall vi slussas nedåt igen till havsnivån och ut i Stilla Havet. Ofattbart!

We push forward by engine for many hours before we arrive at the next locks. Here, too, three pieces with a height difference of about 9 meters. Now we will be sluiced down again to sea level and out into the Pacific Ocean. Unbelievable!

Denna gång är Vilja ensam och de andra två båtarna i en annan ”bassäng”. Vi kommer fram till första slussen – Pedro Miguel och känner oss nu som erfarna slussare 😄. Kastlinor kastas till oss och våra linor leds av personal iland tills vi fästs längst fram i slussfåran. Vi slussas ner och kommer ut i nästa sluss – Miraflores. Här är det fullt av åskådare. Många turister, både lokala och från all världens hörn, kommer hit för att uppleva och se slussandet. I två stora byggnader är det fullkomligt proppat med åskådare i två plan i båda byggnaderna. Dessutom är det två turistbåtat med personer som upplever slussandet i Panama-kanalen på ”riktigt”. Vår lots tar kontakt med speakern iland och Vilja hälsas välkommen till stort jubel. Tyvärr fångas det inte på film.

This time Vilja is alone and the other two boats are in another ”basin”. We arrive at the first lock – Pedro Miguel and now feel like experienced locksmiths 😄. Throwing lines are thrown to us and our lines are guided ashore by staff until we are secured at the front of the lock channel. We go down the lock and come out at the next lock – Miraflores. Here it is full of spectators. Many tourists, both local and from all over the world, come here to experience and see the lock work. In two large buildings, it is completely packed with spectators on two levels in both buildings. In addition, there are two tourist boats with people who experience the locking of the Panama Canal ”for real”. Our pilot makes contact with the announcer ashore and Vilja is welcomed to great cheers. Unfortunately, it is not caught on film.

Screenshot_20250106_000625_Google — It’s really amazing to see the big ships (borrowed photo)

Screenshot_20250105_235236_Chrome — They are sooo big (borrowed photo)

Nu har vi bara en sluss kvar – Cockoli locks – och adrenalinet stiger. Endast en port och sedan är vi ute i Stilla Havet. Känslan är obeskrivlig. Ingen av oss har någonsin funderat över eller trott att vi skall segla i detta enorma hav. Det är en sådan overklig och fantastisk känsla att det inte går att beskriva med ord. Vi har lämnat Atlanten och Karibien, som ändå känns ganska nära Sverige och är nu på helt andra sidan jorden. Eller….Vi kommer i alla fall snart dit. Mäktigt!

Now we have only one lock left – Cockoli locks – and the adrenaline is rising. Only one port and then we are out in the Pacific Ocean. The feeling is indescribable. None of us have ever thought about or believed that we will sail in this enormous ocean. It is such a surreal and fantastic feeling that it cannot be described in words. We have left the Atlantic and the Caribbean, which still feel quite close to Sweden, and are now on the other side of the world. Or….At least we’ll get there soon. Powerful!

För att komma till natthamn och att släppa av lots och linehandlers kör vi västerut. Ett första steg ut i Stilla havet. Linehandlers lämnar först och strax därefter lotsen. Vi beslutar oss för att gå in i hamn, Playita, för att få en lugn hamn, duscha och fylla vatten. Inne i Playita ligger Kivavera och vi träffas för ett glas vin efter lyckad kanalgenomfart tillsammans.

To get to night port and to drop off pilots and linehandlers, we drive west. A first step into the Pacific Ocean. Linehandlers leave the pilot first and soon after. We decide to go into port, Playita, to have a calm port, shower and fill water. Inside Playita is Kivavera and we meet for a glass of wine after a successful canal crossing together.

Videofilmer från vår kanalgenomfart finns på vår Instagram viljasailing

Videos from our channel crossing can be found on our Instagram viljasailing

Jan har haft väldigt ont i ena örat ett par dagar och igår kväll kunde han knappast äta då det gör så ont att tugga. Jag har sedan några veckor fått flera inflammerade sår på kroppen som blir till bölder som varar sig. Det kommer hela tiden nya o de läker inte. Vi beslutar oss för att åka till sjukhuset och få oss båda två kontrollerade av läkare.

Jan has had a lot of pain in one ear for a couple of days and last night he could hardly eat as it hurts so much to chew. For a few weeks now, I have had several inflamed wounds on my body that turn into boils that last. There are new ones all the time and they don’t heal. We decide to go to the hospital and have both of us checked by doctors.

Vi tar en Uber dit och får förklarat oss, via google translate, vad vi söker för och att vi båda söker läkarvård men för olika anledningar. Jan blir hänvisad in först. Strax därefter får jag komma in. Jan ligger då med sjukhuskläder i en sjukhussäng med galler på sidorna. De tänker först lägga mig i rummet bredvid men bestämmer sig för att flytta in min säng till Jan. Samma procedur för mig. Av med kläderna o på med sjukhuskläder. Vi har svårt för att hålla oss för skratt. Tänk om det varit på samma sätt i Sverige om man söker för ont i örat! De tar det verkligen seriöst. Vi är de enda patienterna och har säkert mött minst tio personal. Sköterskor kommer in till oss ett flertal gånger. De mäter blodtryck, temperatur och sänka minst två gånger var. Läkaren kommer sedan och undersöker oss båda två och konstaterar öroninflammation o inflammerade sår – Asepsia. Vi får recept på penicillin, salvor, droppar o smärtstillande. Därefter får vi klä på oss igen och är klara. Nu är vi lite oroliga för vad det skall kosta? Skall vi bekosta all den personal som finns där? Vi fick lämna en deposition på 500 usd och hoppas att det inte blir mer än det i alla fall. Vi får tillbaka vår deposition och betalar ca 800 kronor var. Plus medicin. Inte så farligt. Nu får vi se om försäkringen tar det eller om vi har en högre självrisk.

We take an Uber there and have it explained to us, via google translate, what we are looking for and that we are both looking for medical care but for different reasons. Jan is referred in first. Soon after, I get to come in. Jan then lies in hospital clothes in a hospital bed with bars on the sides. They initially intend to put me in the next room but decide to move my bed into Jan’s. Same procedure for me. Take off your clothes and put on hospital clothes. We have a hard time keeping from laughing. Imagine if it was the same way in Sweden if you search for an earache! They really take it seriously. We are the only patients and must have met at least ten staff. Nurses come to us several times. They measure blood pressure, temperature and lower at least twice each. The doctor then comes and examines both of us and states otitis media and inflamed wounds – Asepsis. We receive prescriptions for penicillin, ointments, drops and painkillers. Then we get dressed again and we’re done. Now we are a little worried about what it will cost? Should we pay for all the staff there? We had to leave a deposit of 500 usd and hope it won’t be more than that anyway. We get our deposit back and pay about SEK 800 each. Plus medicine. Not so dangerous. Now we will see if the insurance covers it or if we have a higher deductible.

Nyårsafton! Och vi är i Panama City! Vi räknar med ett massivt fyrverkeri runt 00-slaget. Men först skall vi fira med mat och vin tillsammans med båten Kivavera från Schweiz. Båten vi gick igenom kanalen med. Så som vi lever får vi många nya vänner och det blir många möten och avsked. Men även återseenden

New Year’s Eve! And we are in Panama City! We expect a massive fireworks display around the stroke of 00. But first we will celebrate with food and wine together with the boat Kivavera from Switzerland. The boat we went through the canal with. The way we live, we make many new friends and there are many meetings and farewells. But also reunions

Vi lagar förrätten ombord på Vilja och bidrar med frukt till efterrätten samt vin och bubbel. Det är en underbar kväll och Gabriela på Kivavera har gjort en utsökt huvudrätt. Vi har precis lärt känna varandra och har en jättetrevlig kväll med många samtalsämnen, planer, skratt och anekdoter. Tiden flyger iväg och plötsligt är klockan över 23.00. Vi hör en massa smällare och raketer och bestämmer oss för att promenera bort till Avenida Armador som ligger i närheten. Det är en sex kilometer lång vägsträcka som förbinder ett par små öar med fastlandet och Panama City. Därifrån är det en fantastisk utsikt över Panama City och dess kända skyline. Det är bara några minuters promenad och längs hela Armador är det enormt med folk. Smällare och raketer skjuts överallt och det är helt crazy. För att inte bli träffade tar vi skydd vid sidan av en husbil. Precis framför oss är det ett gäng yngre killar och tjejer som har laddat med otaliga raketer. De smäller lite innan tolvslaget men exakt klockan tolv blir smällandet och skjutande till ett crecendo utan dess like. Himmelen totalt exploderar av vackra raketer. Vi är glada att vi står med lite skydd för det blåser en del och både rök och glöd är runtomkring oss. Vår Proseco-flaska öppnas och vi skålar in 2025 tillsammans med Gabriela och Thomas. Ett år med många bra äventyr! Tänk att vi är på Stilla havet och har både Galapagos och alla ö-nationer framför oss innan vi når andra sidan.

We prepare the starter on board Vilja and contribute fruit to the dessert as well as wine and bubbly. It’s a wonderful evening and Gabriela at Kivavera has made a delicious main course. We have just gotten to know each other and have a very nice evening with many topics of conversation, plans, laughter and anecdotes. Time flies and suddenly it’s past 11 p.m. We hear a lot of firecrackers and rockets and decide to walk to Avenida Armador, which is nearby. It is a six-kilometer stretch of road that connects a couple of small islands to the mainland and Panama City. From there, there is a fantastic view of Panama City and its famous skyline. It’s only a few minutes’ walk and all along Armador there are huge crowds of people. Firecrackers and rockets are fired everywhere and it’s completely crazy. To avoid being hit, we take cover next to a mobile home. Right in front of us is a group of younger guys and girls who have loaded with countless rockets. They bang a little before the stroke of twelve, but exactly at twelve o’clock the banging and firing become a crescendo like no other. The sky totally explodes with beautiful rockets. We are glad that we are standing with some protection because it is quite windy and both smoke and embers are all around us. Our Proseco bottle is opened and we toast 2025 together with Gabriela and Thomas. A year with many good adventures! Imagine that we are in the Pacific Ocean and have both the Galapagos and all the island nations in front of us before we reach the other side.

Måste lägga till att alla som sköt med raketer och smällare städade otdentligtv fter sig. De gjorde oss mäkta imponerade.

Must add that everyone who shot rockets and firecrackers cleaned up after themselves. They really impressed us.

Totally crazy and dangerous

Vi flyttar från marinan till ankringsviken utanför Panama City nästa dag. Här är fullt av båtar men de flesta obebodda. Det är även många vrak som kan vara lite lurigt eftersom det är 4-5 meters tidvatten. Vid lågvatten ser vi dem men vid högvatten ligger de under vattenytan med risk att vi kör på dem. Vi hittar i alla fall en plats och ligger här ett par dagar.

Idag är vår sista heldag i Panama City och vi tar jollen in till dingebryggan och Uber in till stan. Den gamla stadsdelen Casco viejo, är charmerande med sin vackra katolska Cathedral, La Catedral Basílica Santa María la Antigua de Panamá. Det är mängder av serveringar och butiker som säljer allt från krimskrams till vacker keramik, molas ( rikt dekorerat och invecklat handarbete som Guna-kvinnorna bär på sin klädedräkt) och sommarkläder

Men höjdpunkten är när vi går mot fiskmarknaden och dess restauranger, längs med havet. När vi gått under bron som är början av Avenida Armador möts vi av fantastisk utsikt över skyskraporna. Lite längre fram har vi dessutom alla traditionella fiskebåtar som förgrund. En fotografs Mecka. I alla fall för mig. Jag är helt hänförd av utsikten och känner mig uppspelt. Det är fantastiskt och har gjort min dag minnesvärd.

But the highlight is when we walk towards the fish market and its restaurants, along the sea. After passing under the bridge that is the beginning of Avenida Armador, we are greeted by a fantastic view of the skyscrapers. A little further on, we also have all the traditional fishing boats in the foreground. A photographer’s Mecca. At least for me. I am completely enthralled by the view and feel exhilarated. It is amazing and has made my day memorable.

Vi kommer tyvärr för sent för att handla på fiskmarknaden men stannar vid en av restaurangerna där vi äter en tidig middag. Självklart seafood. Därefter handlar vi lite mat på en Supermarket för imorgon skall vi segla ut mot ögruppen Las Perlas

Unfortunately, we arrive too late to shop at the fish market but stop at one of the restaurants where we have an early dinner. Seafood of course. Afterwards we buy some food at a supermarket because tomorrow we will sail out towards the Las Perlas archipelago

New chapter in our sailing starts

Klockan är ca 07 på morgonen och vi är klara för att lämna vårt paradis, Guna Yala. Jag vill inte alls men vi har en tid att passa. Tänk att få 3 – 4 månader till här! Ankaret dras upp och vi sätter kurs västerut. Vi har verkligen otur med väder o framför allt vind. När vi kom hit senast hade vi stark motvind o nu har vinden vänt totalt så det är ny motvind när vi åker tillbaka igen. Som tur är så är den inte lika stark. Vi hinner inte kryssa då vi skall färdas dryga 100nm så det blir motor o tidvis motorsegling. Vår förhoppning är att komma fram före mörkret.

It is about 07 in the morning and we are ready to leave our paradise, Guna Yala. I don’t want to at all but we have a time to fit. Imagine getting 3 – 4 more months here! The anchor is pulled up and we set course to the west. We are really unlucky with the weather and above all the wind. When we came here last time we had a strong headwind and now the wind has turned completely so it is a new headwind when we go back again. Fortunately, it is not as strong. We don’t have time to cruise as we have to travel just over 100nm so it will be motoring and occasional motor sailing. Our hope is to arrive before dark.

Messenger_creation_BB61CE03-5A34-4602-AE0D-A9C50353B59D — We will really miss this

Det gör vi tyvärr inte, resan tar ca 12 timmar, så det blir ännu en tilläggning i totalt nattsvart mörker. Här ligger dessutom flera övergivna båtar utan någon som helst belysning så vi får verkligen hålla vakt och lysa med strålkastare. Jag sitter framme på däck och lyser i ca 40 minuter medan Jan styr, innan vi byter plats. På väg in mot Linton bay finns ett futuristiskt hus på en stolpe som vi inte vill krocka med. Det verkar inte vara npgon som bor där så vi vet inte om det är upplyst. Till slut lokaliserar vi det och fortsätter in i viken. Där letar vi efter, o hittar en stor mörklagd båt för ankare. Akter om den ser det bra ut o vi släpper i vårt ankare. 40 meter kätting ut, snubber på plats o vi backar fast oss så vi förhoppningsvis inte draggar under natten. Sååå skönt att ligga på plats!

Unfortunately, we don’t do that, the journey takes about 12 hours, so it will be another addition in total pitch black darkness. There are also several abandoned boats here without any lighting, so we really have to keep watch and shine with searchlights. I sit at the front on the deck and shine for about 40 minutes while Jan steers, before we switch places. On the way into Linton bay, there is a futuristic house on a pole that we don’t want to collide with. It doesn’t appear to be npgon living there so we don’t know if it’s lit. Finally we locate it and continue into the bay. There we look for, and find a large darkened boat at anchor. Astern of it, it looks good and we drop our anchor. 40 meters of chain out, snub in place and we back up so we hopefully don’t drag during the night. So nice to lie in place!

Leaving San blas — It starts to get dark

Ny dag och ny förflyttning. Som tur är bara hälften så långt som igår. Även idag lämnar vi ganska tidigt på morgonen och även idag har vi motvind. Fast det går ändå smidigt och vi tuffar på med motorsegling och närmar oss vårt mål. En bra bit innan Colon och Panamakanalen ser vi stora fraktfartyg som ligger för ankare. Många är enorma. Funderar ibland på hur det är att jobba, bo o leva på fartyg ute till havs. Känns faktiskt lite lockande.

New day and new movement. Luckily it’s only half as far as yesterday. Today too we leave quite early in the morning and today too we have a headwind. Although it still goes smoothly and we push on with motor sailing and get closer to our goal. A good distance before Colon and the Panama Canal we see large freighters at anchor. Many are huge. Sometimes think about what it is like to work, live and live on a ship out at sea. It actually feels a little tempting.

Vilket oväder! Vi närmar oss Shelter bay o himmelen har öppnat sig, det är grått o sikten dålig. Havet är stökigt med krabba vågor o vita gäss. Vi är bara några minuter från inloppet till kanalen och skall korsa den innan vi hamnar innanför lä av en lång och hög vågbrytare. Här utanför ligger hundratals båtar för ankare men det är inte många i rörelse. Förhoppningsvis, och vi tror det, så hinner värsta ovädret gå över innan vi ropar upp hamnen på VHF och strax därefter blir mötta på bryggan.

What a storm! We are approaching Shelter bay and the sky has opened, it is gray and visibility is poor. The sea is messy with crab waves and white geese. We are only a few minutes from the entrance to the canal and must cross it before we end up within the lee of a long and high breakwater. Out here, hundreds of boats are at anchor, but not many are moving. Hopefully, and we believe so, the worst of the storm will pass before we call out the port on the VHF and shortly afterwards are met on the pier.

Video of the rain

Julafton! Det är svårt att känna julkänsla här i värmen och tropikerna och dessutom när vi lever ombord på en båt som ständigt är i rörelse och allt måste sjöstuvas. Inga tomtar eller levande ljus här inte. Saknar det just idag. Vi har en adventsstjärna hängandes i sittbrunnen men den har tyvärr slutat lysa redan innan Lucia. Jag försöker i alla fall uppbringa lite julkänsla med att laga till Jansons Frestelse med ansjovis vi hade med i packningen från Sverige. Det smakar helt ljuvligt! Salt mat är något som alltid smakar gott i värmen.

Christmas Eve! It’s hard to feel the Christmas spirit here in the heat and the tropics and also when we live on board a boat that is constantly in motion and everything has to be stowed away. No Santas or candles here either. Missing it today. We have an advent star hanging in the cockpit, but unfortunately it stopped shining even before Lucia. In any case, I’m trying to get a little Christmas feeling by cooking Janson’s Temptation with the anchovies we had in the package from Sweden. It tastes absolutely delicious! Salty food is something that always tastes good in the heat.

Messenger_creation_963B4A5F-058F-4414-BD11-6029422E7640 — The Swedish speciality ”Jansons temptation”

Idag är det Den stora julfirardagen för hela Amerikanska kontinenten och många europeiska länder. 25 december. Några båtar här på marinan i Shelter bay har dragit igång ett julfirande för alla som önskar vara med. Den fasta grillen på den stora grillplatsen här på marinan tändes redan tidigt på morgonen och många är beredskapsvilliga och hjälper till. Det är kyckling och griskött som grillas, på Panama-vis. Alla båtar tar dessutom med sig en tallrik med mat som ställs fram för alla att smaka på.

Today is the Great Day of Christmas celebration for the entire American continent and many European countries. December 25. A few boats here at the marina in Shelter bay have started a Christmas celebration for anyone who wants to join. The fixed grill at the large grill area here at the marina was already lit early in the morning and many people are prepared to help. Chicken and pork are grilled, Panama-style. All boats also bring a plate of food that is put out for everyone to taste.

Messenger_creation_8D20EFF8-7664-403E-8896-519325E064AC — The meat in the big grill

Messenger_creation_568753B1-C01C-4390-9B06-385B67CA4FF3 — Closer up photo when it was just put on the grill

Messenger_creation_B2F57DBA-E29D-4C37-8547-FF42ED3C0712 — Now it is ready to eat

Vi är totalt nästan nittio personer, stora som små, som samlas under tak vid alla framställda bord o bänkar och all mat som står framdukad. Här finns sååå mycket god mat att välja bland. Vi står i kö och hämtar mat, umgås, skrattar och njuter av kvällen med många härliga samtal. Förra året firade vi jul på ön Roatan i Honduras, året innan på Gran Canaria o i år är det i Panama.

We are a total of almost ninety people, big and small, who gather under the roof at all the prepared tables and benches and all the food that is laid out. There is so much good food to choose from here. We stand in line and pick up food, hang out, laugh and enjoy the evening with many wonderful conversations. Last year we celebrated Christmas on the island of Roatan in Honduras, the year before on Gran Canaria and this year it is in Panama.

Messenger_creation_B93C968C-4F5A-4139-A4BA-7C87180F78B6 — Jan in the queue

Messenger_creation_A047FF88-0130-4898-BC34-4E0CD4990B05 — Some of the lovely food

Messenger_creation_95E09AB4-6974-4B6D-BBC4-34A7CD0C5D92 — The meat from the grill

Messenger_creation_66E698C6-37B0-4E81-A26E-AFD5DA5DA847 — Nice company

Messenger_creation_9BCEBCDD-035D-4FD9-9709-5E6F023B2281 — Almost all of us in a photo. (I’m not there)

Det är dessutom vår 3-årsdag idag så vi börjar kvällen med bubbel i höga champagneglas. Kul att göra något speciellt av dagen. När vi träffades var det bara 6 månader tills Jan skulle lämna Sverige för sin, sedan väldigt länge, planerade långesegling. Jan visste inte då vart färden skulle komma att gå men planen och förhoppningen var över Atlanten. Jag bestämde mig efter tre månader för att jag skulle följa med. Jag sökte, och fick, sex månaders tjänstledigt och har följt med på heltid från Portugal. Jag var även med mellan La Rochelle i Frankrike till Vigo i Spanien. Efter första säsongen i Karibien sa jag upp mig och lever nu ombord på Vilja.

It’s also our 3rd anniversary today so we start the evening with bubbles in tall champagne glasses. Nice to make something special out of the day. When we met, it was only 6 months until Jan was to leave Sweden for his long-planned long-distance sailing. Jan didn’t know then where the trip would go, but the plan and hope was across the Atlantic. I decided after three months that I would come along. I applied for, and received, six months’ leave and have joined full-time from Portugal. I also joined between La Rochelle in France to Vigo in Spain. After the first season in the Caribbean, I resigned and now live aboard Vilja.

Messenger_creation_1D160A53-C00D-4077-96DC-4EF59D604D03 — Jan opening our Proseco

Messenger_creation_380296D3-2E85-4C4A-8FB5-75B279503409 — Proseco for us on our 3 year aniversary

Messenger_creation_2CB22E5C-E140-49C6-AD90-D6A298D2D04F — Cheers

Messenger_creation_1AAA9AAE-48F2-4E6B-81F3-03E5A1939766 — And a photo of me

Vi åker med marinans buss till staden Colon o handlar flera gånger. Efter lång tid i Guna Yala, där det inte fanns affärer, har vi ont om färsk mat kvar. Vi skall dessutom laga många måltider för de fyra personer som kommer ombord till oss för att gå igenom kanalen. Det skall vara lagad mat till alla tre måltider för sex personer varje dag. Har hört att de äter för två så jag gör mat för tio personer.

We take the marina’s bus to the city of Colon and shop several times. After a long time in Guna Yala, where there were no shops, we are running out of fresh food. We will also prepare many meals for the four people who will come on board to us to go through the canal. Food must be prepared for all three meals for six people every day. Heard they eat for two so I cook for ten people.

Jan har möte med en riggare som skall balansera riggen idag, 28 december, och senare idag kommer våra ”linehandlers”. Tre män som skall hjälpa till med linorna då vi skall börja vår resa genom den stora Panama-kanalen. Kan inte fatta att vi skall gå igenom där. Och på andra sidan väntar det enorma och obegripligt stora Stilla havet. Vilket äventyr!

Jan has a meeting with a rigger who will balance the rig today, December 28, and later today our ”linehandlers” will arrive. Three men who will help with the ropes as we begin our journey through the great Panama Canal. Can’t believe we have to go through there. And on the other side awaits the enormous and incomprehensibly vast Pacific Ocean. What an adventure!

Messenger_creation_A6B2B9B1-7F43-4E05-ACEB-79AEADE224A8 — A day with rain…like many in Panama

Messenger_creation_D5E376C7-AE0E-4752-BC72-C50497D6FB0F — But sometimes it’s really really hot…

Ca 13.00 dyker linehandlers upp med stora orangea fendrar och långa, kraftiga blå linor. De kommer ombord och börjar förbereda Vilja. Strax därefter lämnar vi hamnen och lägger oss på svaj i väntan på lotsen som skall vara med oss. NU börjar ett otroligt och obegripligt äventyr! Vad har vi gett oss in på? Väl på andra sidan är det svårt att vända tillbaka. Framför oss har vi först Stilla Havet o därefter otillförlitliga Indiska Oceanen med målet Sydafrika. Ytterligare senare kommer vi behöva korsa Atlanten två gånger innan vi är tillbaka i Europa och Sverige….

At about 1 p.m., line handlers appear with large orange fenders and long, strong blue ropes. They get on board and start preparing Vilja. Soon after, we leave the harbor and lay down on the sway waiting for the pilot who will be with us. NOW begins an incredible and incomprehensible adventure! What have we gotten ourselves into? Once on the other side, it’s hard to turn back. In front of us we have first the Pacific Ocean and then the unreliable Indian Ocean with the goal of South Africa. Even later, we will have to cross the Atlantic twice before we are back in Europe and Sweden….

Lazy days in Guna Yala

Vi blir kvar i Linton i 4 nätter. Vädret är inte det bästa utan det är riktigt starka vindar och höga vågor på öppet hav. Vi vill tillbaka till Guna Yala så fort som möjligt men måste vänta ut det värsta. Men efter 4 nätter har vi bestämt oss för att ge oss ut på den minst tio timmar långa sträckan. Det visar sig bli en tuff och väldigt lång resa. Vi går upp tidigt på morgonen och lättar ankar runt 07.00. Vår plan är att gå långt ut till havs för att försöka slippa ha vinden rakt i fören hela tiden. Den planen går väl sådär…vi motorseglar för att över huvud taget kunna ta oss mot vårat mål. Men det blir kryss med ett flertal slag.

We are staying in Linton for 4 nights. The weather is not the best, but there are really strong winds and high waves on the open sea. We want to get back to Guna Yala as soon as possible but have to wait out the worst. But after 4 nights, we have decided to set out on the at least ten hour stretch. It turns out to be a tough and very long journey. We get up early in the morning and drop anchor around 7am. Our plan is to go far out to sea to try not to have the wind directly in the bow all the time. That plan goes like this…we motor sail to be able to get to our goal at all. But it will be a cross with several strokes.

Messenger_creation_363CDE6F-F755-47A1-AF8F-76A7ABB18C0F

Messenger_creation_49178D31-46C4-430F-8D84-B96DB77FE08D — Before leaving Linton we fill upp the boat with diesel

Messenger_creation_F4F4CF16-6AFD-4EA8-B2BD-3036A0DB4847 — Sea and sky everywhere. You can not see the big waves on the photo. Tried to capture it but I gave up

Messenger_creation_1E2F8958-14DB-4E0A-BE4E-CBE903BD9E11 — Even though we love sailing, today we just want to Reach Guna Yala

För första gången sedan vi lämnade Sverige känner jag av lite sjösjuka. Vi visste att det skulle vara tuff sjö idag och det kan man lugnt säga att det är. Vågorna går ordentligt höga o Vilja får bekänna färg. Vi har lite segel uppe för att balansera båten men motorn går för fullt. Kryssvinkeln är på över 130 grader så att enbart gå för segel skulle vara i princip omöjligt. Det har blåst i över en vecka och det är öppet hav oändligt långt bort åt Nordost där vinden kommer ifrån.

For the first time since we left Sweden, I feel a little seasick. We knew it would be a tough lake today and you can safely say that it is. The waves are really high and Vilja gets to show off. We have some sails up to balance the boat but the engine is running full blast. The cruise angle is over 130 degrees, so going under sail alone would be basically impossible. It has been blowing for over a week and there is open sea endlessly away to the Northeast where the wind is coming from.

Detta är en riktigt tuff etapp. Vilja skuppar, hoppar, stampar o slänger sig från sida till sida. På lovartsidan kommer höga väggar av vatten mot oss. Men Vilja hanterar det bra och även om det ibland känns lite läskigt så känner vi oss trygga. Det är fruktansvärt obekvämt och vi får hålla i oss med båda händerna o spjärna emot med fötterna för att inte kastas runt i sittbrunnen.

This is a really tough stage. Vilja scrambles, jumps, stomps and flings herself from side to side. On the windward side high walls of water come towards us. But Vilja handles it well and even if it sometimes feels a little scary, we feel safe. It’s terribly uncomfortable and we have to hold on with both hands and brace ourselves with our feet to avoid being thrown around in the cockpit.

Messenger_creation_7F35BD13-0672-4C8E-B836-71101A71345C — The sun i getting down and the skies and sky get beautiful colours

Messenger_creation_1545B8E2-40D0-4040-AC96-292E8CBF3B7F — Just beautiful colours

Efter ca åtta timmar hård resa har havet nu lugnat sig lite. Vi behöver inte längre klamra oss fast och Vilja plöjer genom vågorna i stället för att kastas fram och tillbaka. Skönt! Vi har fortfarande nästan fem timmar kvar innan vi är i Guna Yala och kan ankra för natten. Det skal bli skönt att komma fram och ha stilla vatten runt omkring oss. Nu hoppas vi att vi kan vara kvar här och njuta av bad, langustrar, jolletuer och avkoppling i dryga två veckor utan att behöva avbryta igen.

After about eight hours of hard travel, the sea has now calmed down a bit. We no longer have to cling and Vilja plows through the waves instead of being tossed back and forth. Great! We still have almost five hours before we are in Guna Yala and can anchor for the night. It will be nice to arrive and have still water all around us. Now we hope that we can stay here and enjoy swimming, crawfish, dinghies and relaxation for a good two weeks without having to interrupt again.

Messenger_creation_A49CC882-F164-42D3-8D58-2BA1A39BDA37 — Sailing on one sail when it’s getting dark

Klockan är nästan 21 på kvällen och det är mörkt. Vi vill inte gå in i hamn o speciellt inte naturhamn i mörkret men idag har vi inget alternativ. Det ligger en hel del båtar i Lemmon cay och de ser enormt stora ut. Vi tänker först att vi skall lägga oss utanför alla andra o slippa trixa oss in, men det är ca 40 meter djupt vatten o då kan vi inte ankra. Jan står framme på däck o lyser med en strålkastare, jag står bak och styr o försöker följa med på Navionics efter rev o grunda områden. Vi pratar genom intercom och det är helt fantastiskt att slippa skrika o enbart lita på olika kroppsrörelser. Det är trångt mellan båtarna o det känns läskigt att styra in. Dessutom blåser det fortfarande en hel del. Jag inser strax, när vi passerat innanför ett par båtar att vi är rakt på väg mot ett rev och får lägga om kursen 90 grader. Vi närmar oss den plats vi låg på förra gången vi var här och bestämmer oss för att lägga i ankaret. När vi släppt ut ca 40 meter kätting inser vi att vi ligger för nära en annan segelbåt. Det är bara att dra upp igen och börja om på nytt. Det är trångt mellan båtarna och vinden tar tag i Vilja men vi får upp ankaret och släpper i på nytt lite längre bort. Denna gång får vi en perfekt plats. Efter 14 timmar till havs i riktigt tuff sjö är det skönt att ligga still och vi går till sängs strax därefter.

It’s almost 9pm and it’s dark. We don’t want to go into a harbor or especially a natural harbor in the dark, but today we have no alternative. There are quite a few boats in Lemmon cay and they look huge. We first think that we should lie outside all the others and avoid tricking our way in, but the water is about 40 meters deep and then we cannot anchor. Jan stands at the front on deck and shines with a searchlight, I stand behind and steer and try to follow the Navionics for reefs and shallow areas. We talk through the intercom and it’s absolutely fantastic not to have to shout and just rely on different body movements. It is crowded between the boats and it feels scary to steer in. In addition, it is still quite windy. I immediately realize, when we have passed inside a couple of boats, that we are heading straight for a reef and have to change course 90 degrees. We approach the spot we were in last time we were here and decide to drop anchor. When we let out about 40 meters of chain, we realize that we are too close to another sailboat. Just pull back up and start over. It is crowded between the boats and the wind takes hold of Vilja, but we get the anchor up and drop in again a little further away. This time we get a perfect seat. After 14 hours at sea in really rough seas, it’s nice to lie still and we go to bed soon after.

Messenger_creation_AD5D3CDE-7BC7-4932-AD94-AD65F45FAFBE — A beautiful full moonlight lightens up in the dark

Dagarna rullar på och vi njuter. Denna skärgård med små små cays är fantastisk! Vi ligger still några dagar, ibland upp till sex dagar, kopplar av, lyssnar på bok, tar jollen in till de små cays som ligger runt oss, badar och njuter av livet. På de flesta cays träffar vi nya o gamla båtvänner. Det blir en o annan sundowner i en sittbrunn, lättsamma samtal, skratt och utbyte av erfarenheter och planer. Många vi möter här planerar att gå igenom kanalen till Pacific. Andra väljer att stanna upp till ett halvår i San Blas. Vi mötte en båt förra året som hade stannat här i sex år! Hade själv gärna stannat här mycket längre tid än den vi har, men kanalen är bokad 28 december så vår tid är begränsad.

The days roll by and we enjoy ourselves. This archipelago of tiny little cays is amazing! We lie still for a few days, sometimes up to six days, relax, listen to a book, take the dinghy into the small cays that lie around us, swim and enjoy life. On most cays we meet new and old boating friends. There will be one or another sundowner in a cockpit, easy conversations, laughter and exchange of experiences and plans. Many we meet here are planning to go through the channel to the Pacific. Others choose to stay up to six months in San Blas. We met a boat last year that had been staying here for six years! I myself would have liked to stay here much longer than we have, but the channel is booked on December 28 so our time is limited.

Messenger_creation_7A6700ED-7F3D-452E-AD4E-54353D722B58

Messenger_creation_1C16B64F-F73F-4E34-B103-209A7D9AA844 — The two flags of Guna Yala. An Indigenous province in Panama.

Messenger_creation_894F4ACC-08A3-44C2-A4F0-EE244EF40E36 — We take our dinghy in to the small cays

Messenger_creation_A1885685-6512-495D-A106-8173C4DBBF2A

Messenger_creation_9DC8323A-CE49-4D4C-A7D1-C7324F5FDB04 — Walk around in the white sand with water around our feet

Messenger_creation_2D537040-B237-413B-B6B7-43BD18A40DDA — The water is soo clear

Messenger_creation_24B45F2F-F308-489B-81D5-485262291BAD — Palmtrees everywhere like in paradise

Messenger_creation_F00AB2DC-E86F-49CD-8041-73E52D1521F0 — Small local fishingboats

Messenger_creation_1E9EE8BC-A802-4654-970D-05FFB76C4CE2 — A small restaurant by the sea

Messenger_creation_AFDC3C32-F58C-4FCA-AFFE-DDE2E3AC70A2 — Here you can sit in the water and drink your beer if you want

Messenger_creation_EA7306BC-392A-4D1B-8A89-CEF78ABBD9DA — Or on land with this view

Messenger_creation_FB142BBB-87F3-4E0D-8924-AD6984582494

Messenger_creation_0E130A85-290F-45E3-97A4-98B13DB3812B — Swimming in the lovely sea is fantastic! Even for a bath coward like me

Messenger_creation_5C5AEA98-22D8-4266-B2BE-416A77735CE9 — A lovely little cay

Messenger_creation_2AD54D8F-43E5-434C-97D7-588DFD0C0E19 — On the way to another cay

Messenger_creation_C6909BEB-AA71-4CFA-810B-77DBC33EB5C4 — Who can get tired of this!

Messenger_creation_91D44F11-4310-4FFC-A4D9-31E6A1B140AE — Lovely sunset

Det är inte bara sol, bad och avkoppling ombord. Vi lever ombord på en båt som används hela tiden och det finns en lång todo-list. Och den tar aldrig slut. När en sak är gjord dyker två nya måsten upp. Att hålla båten ren i vattenlinjen är ett ständigt pågående jobb t ex. Watermakern funkar nu (ta i trä) men radar o autopilot fungerar inte just nu. Ny kalibrering måste göras som Jan behöver sätta sig in i. Nya installationer har gjorts så och innan vi gjort allt tekniskt färdigt fungerar inte autopiloten så det blev handstyrning iförrgår. Vi hoppas få ordning på det innan vi skall ta oss tillbaka till Shelter bay. Första etappen är bort emot 10 timmar o det blir tufft att handstyra. Vi vet iofs en båt som handstyrde i starka vindar i många dygn så självklart går det.

It’s not just sun, swimming and relaxation on board. We live aboard a boat that is used all the time and there is a long todo list. And it never ends. When one thing is done, two new musts appear. Keeping the boat clean in the waterline is a constantly ongoing job, e.g. The watermaker works now (take wood), but the radar and autopilot don’t work right now. New calibration has to be done which Jan needs to familiarize himself with. New installations have been done that way and before we got everything technically ready the autopilot doesn’t work so it was manual control the day before yesterday. We hope to get it sorted before we head back to Shelter bay. The first stage is 10 hours away and it will be tough to steer. We even know a boat that steered by hand in strong winds for many days, so of course it works.

Messenger_creation_401E7C41-6890-4428-A393-EFC806C3CAB7

Messenger_creation_78215230-3189-45F1-926D-D50844F04728 — Clearing the waterline is a continous ongoing work

Messenger_creation_F7380830-C8FF-4676-B9C8-35DAFA27284F — Checking waterlevel in one watertank

Messenger_creation_4507B16F-A701-4D22-8925-099F35E6001B — We have to open up the whole sofa in the saloon

Varje dag kommer det båtar upp till oss som säljer allt möjligt. Vi köper ananas och flera langustrar en dag och en åtta-armad bläckfisk en annan dag. Langustrarna blir ju alltid fantastiskt goda men bläckfisken lyckades jag inte med. Trots att den kokades i vatten o ättika en lång stund. Kanske hinner vi med ett nytt försök.

Every day boats come up to us selling all sorts of things. We buy pineapples and several crawfish one day and an eight-armed octopus another day. The crawfish are always fantastically good, but I didn’t succeed with the squid. Even though it was boiled in water and vinegar for a long time. Maybe we’ll have time to try again.

Messenger_creation_CEAD0383-901B-42C5-8FC8-7A01BA190EA2

Messenger_creation_8124BDD3-CADA-4FDB-800A-0EB76B5D9E61 — One of the boats that sold us seafood

Messenger_creation_6894E88E-15FD-4280-A22E-0258182F738D — The octopus we bought

Messenger_creation_CF41AE62-E6D3-4FC7-A9F8-F1DDEB9E74E3 — And languster

Messenger_creation_02C88AB9-931B-4C92-86E2-C42848526F48 — It feels terrible to kill the langusters

Messenger_creation_191F4AD7-00C0-4952-B65F-62827AA59277

Messenger_creation_41F00CF4-38DB-41CF-A24A-48D800BD3FF2 — The small traditional sailboats are really nice o see

Ni är säkert några som undrar hur det går med vårat lilla husdjur – musen som mönstrade på. Troligen i Shelter bay. Vi kan inte fatta vart den tagit vägen. Vi har letat i skrymslen o vrår men hittar ingen mus o inte heller muslortar. Musfälla står laddad men inget besök – trots Snickers som bete. Jan säger att möss älskar Snickers. Har vi tur så har den mönstrat av. Kan bara inte förstå när o hur i så fall. Vi har ju varit ute på havet och inga möss hoppar självmant i havet om vi inte är på väg att sjunka. Här om dagen lyssnade vi på Titanic med Mikael Wiehe o hörde frasen ”Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig till land” Men vi är inte Titanic o vi flyter. Förhoppningsvis ligger den inte död någonstans…usch vilken lukt det snabbt skulle bli i denna värmen

There are probably some of you who are wondering how our little pet is doing – the mouse that patterned on. Probably in Shelter bay. We can’t believe where it went. We have searched in nooks and crannies but can’t find any mice or mouse droppings. Mouse trap is loaded but no visitors – despite Snickers as bait. Jan says mice love Snickers. If we’re lucky, it’s patterned off. Just can’t understand when or how in that case. After all, we have been out at sea and no mice jump into the sea on their own unless we are about to sink. The other day we listened to Titanic with Mikael Wiehe and heard the phrase ”Then the rats leave the ship to seek land” But we are not Titanic and we float. Hopefully it’s not lying dead somewhere…ugh what a smell it would quickly become in this heat

Messenger_creation_68E3A13F-75C7-4A1F-BCDC-28BFC7E53D0C — When looking for the mouse we opened up almost everywhere. Under the floor we have stowed a lot of food

Messenger_creation_6CEEE166-CA98-4AB4-A04D-A8467EA793AB — And we emptied the storageroom where we found some mousedroppings

Vi ligger på vår sista ankring i Guna Yala. Western Hollandaes. Vattnet är stilla och det är bara ett fåtal andra båtar här. Bl a bestämde vi träff med svenska Cordelia med Henric och Lena ombord. Vi köper fisk av en Guna Yala Indian och på kvällen tar vi oss in till en av öarna med en kritvit strand. Vi har en grill med oss och eldar med medbragd kol och torkade kokosnötter som vi hittar iland. Det är en magisk kväll med god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt. Lite mulet är det så det blir ingen solnedgång. Men åh vad vi njuter av livet!

We are at our last anchorage in Guna Yala. Western Hollandaise. The water is calm and there are only a few other boats here. Among other things, we arranged a meeting with the Swedish Cordelia with Henric and Lena on board. We buy fish from a Guna Yala Indian and in the evening we make our way to one of the islands with a chalk white beach. We have a grill with us and make a fire with brought charcoal and dried coconuts that we find ashore. It is a magical evening with good food, pleasant company and a fantastic view. It’s a bit cloudy so there will be no sunset. But oh how we enjoy life!

Messenger_creation_A1E5EB8C-1DDD-450A-BAB3-A7C441AC4FE1 — A ”Hoppilandare ” when we have anchored

Messenger_creation_1CB6973F-E0BB-4391-991E-C03D1B109678 — Cheers from 33 degrees lovely water

Messenger_creation_D6A43046-80AC-462F-886F-3AD8F7CF9F32 — The bbq in front of the seaview

Messenger_creation_657FF368-0EE3-4F03-B79A-2EA03D7E37ED — It’s a lovely evening

Messenger_creation_7FDD2620-ECC7-4264-83FD-CC03287D5F19

Messenger_creation_354B3800-634F-4E0C-A9E1-C4D5D5F2AA40 — And the view is marvellous

Messenger_creation_6CA0F2A6-B3C3-4E88-BA1C-6A10567BC361 — More palmtrees, white sand and turquoise water

Messenger_creation_5C26A3A6-772F-41CD-B151-6C3B77349CFA — We want to stay here a loooong time

Idag är sista dagen i paradiset. Imorgon måste vi ta oss mot Shelter bay med stopp en natt i Linton. Det är lite smådisigt men vi tar tillvara på dagen på bästa sätt. Jan är just nu ute och snorklar medan jag sitter framme på däck och njuter. Här framme på däck fläktar det skönt och det är enda stället i båten man kan få lite egentid. Det är en av sakerna jag saknar.Vi har öppnat en flaska kallt vitt vin och det är en lyx att vara i vattnet, insupa atmosfären, reflektera över det liv vi lever och samtidigt dricka lite vin i det kristallklara havet. Till kvällen blir det nykokt krabba. Inte så mycket mat men det känns lyxigt o gott. Tror vi tar rester av gårdagens moussaka till middag. Krabban blir snarare förrätt.

Today is the last day in paradise. Tomorrow we have to make our way towards Shelter bay with a stop for a night in Linton. It’s a bit hazy but we make the most of the day. Jan is currently out snorkelling while I sit on the front deck enjoying myself. Up here on the deck it’s nice to have a breeze and it’s the only place in the boat where you can have some alone time. It is one of the things I miss. We have opened a bottle of cold white wine and it is a luxury to be in the water, soak up the atmosphere, reflect on the life we live and at the same time drink some wine in the crystal clear sea.

Messenger_creation_6D2BCB88-7C09-4430-9C5F-44617071CABF — The crab we bought was really lively from the beginning but now a bit tired

Messenger_creation_0B8BEF09-5A02-4EDF-93F7-E0F7A174D5A2 — Now it’s boiled and ready to eat

Om några dagar väntar ett stort nytt äventyr. Vi skall gå igenom kanalen och komma ut i det enorma Stilla Havet. Visst är det en del segelbåtar som gör den resan, men det är ändå förhållandevis få. Endast några om dagen. Det är ett äventyr som vi knappt kan förstå att vi skall göra.

In a few days, a big new adventure awaits. We will go through the channel and come out into the huge Pacific Ocean. Of course, there are some sailboats that make that trip, but there are still relatively few. Only a few a day. It is an adventure that we can hardly fathom that we are going to do.

Guna Yala

Framme på däck fläktar det skönt, runt oss plaskar en massa fiskar i vattenbrynet. Vi tar jollen in till de vackra små öarna som är så små att vi går runt dem på några minuter med tårna i den vita sanden i vattenbrynet. Det bor inte många människor på de öar vi hittills har besökt. Första ögruppen vi lägger till vid heter Chichime cays med de små öarna Uchtupu Pipigua och Uchutupu Dummat. Låter så exotiskt, och det är det ju också.

At the front of the deck, it’s a nice breeze, around us a lot of fish are splashing in the water’s edge. We take the dinghy in to the beautiful little islands that are so small that we walk around them in a few minutes with our toes in the white sand at the water’s edge. Not many people live on the islands we have visited so far. The first group of islands we add is called Chichime cays with the small islands Uchtupu Pipigua and Uchutupu Dummat. Sounds so exotic, and it is.

Messenger_creation_9537A6FD-16C3-4215-8BCC-5F9395E3D6C3 — The small cays are made of white sand

Messenger_creation_73793B55-1392-47FA-82BD-91166A96C5DA — Covered with palmtrees

Messenger_creation_43917EBB-9036-4646-9A48-A8DAA7B8C57E — Our dinghy that we use everywhere to get around

Messenger_creation_EA5F380F-4617-4307-ADB2-974B7EDBBC52 — We don’t get tired of the palmtrees

Messenger_creation_16B9B94D-344A-4F33-9F38-8F1889C044BA — A bird watching for fishes

Messenger_creation_CBDA28A4-F1ED-4826-90FB-F90F630BA984 — It’s sooo beautiful

Messenger_creation_2FD50D86-2149-4739-8041-EEF03A4C33F1 — On this Cay it’s two small houses

Messenger_creation_E86F473D-E3AC-4C5B-ADF8-9255FB9814EF — Walking around the cay with bare feet in the white sand

Här möter vi Porrima med Peter och besättning. Kul att våra vägar korsas igen och vi bestämmer att vi åker vidare till samma ö även imorgon.

Here we meet Porrima with Peter and crew. Nice that our paths cross again and we decide that we will go on to the same island tomorrow as well.

Vilja lämnar först och kommer fram till ”Swimming-pool” vid ön Banderup i östra Holandes cays efter ca tre timmar. Ännu ett romantiskt paradis. Här är en liten skärgård av pittoreska cays som överallt i Guna Yala. Vi släpper i ankaret och får gott fäste direkt. Efter en hoppilandare åker vi in med jollen till några av de små cays som omringar oss. Det är så fascinerande att det växer så många palmer och även finns små hus på dessa cays som endast är ett par dm högre än havet. Vi förundras över vad som sker om det kommer stormar. För ett år sedan fanns det nästan inga hus, barer o restauranger här utan det var mer autentiskt. Nu har GunaYala-indianerna insett att, framförallt de som är ute på chartrade båtar ett par dagar, önskar denna lyx. Synd tycker vi, skulle varit kul att uppleva detta område för tio år sedan.

Vilja leaves first and arrives at the ”Swimming pool” at the island of Banderup in the eastern Holandes cays after about three hours. Another romantic paradise. Here is a small archipelago of picturesque cays like everywhere in Guna Yala. We drop the anchor and get a good hold straight away. After a hop-on hop-off, we go in with the dinghy to some of the small cays that surround us. It is so fascinating that so many palm trees grow and there are also small houses on these cays which are only a couple of meters higher than the sea. We wonder what happens when there are storms. A year ago there were almost no houses, bars or restaurants here, but it was more authentic. Now the GunaYala Indians have realized that, especially those who are out on chartered boats for a couple of days, desire this luxury. We think it’s a shame, it would have been fun to experience this area ten years ago.

Messenger_creation_C2DCA0AA-1E9D-4D7F-8E6D-3D1569E2340B — More cays with palmtrees

Messenger_creation_299F0A45-C5D3-419F-9478-29E82853A53F — Never stand under o palmtree with coconuts

Messenger_creation_19702B9E-EAB3-48E3-975C-24C1CACFEC79 — A local fishingboat

Messenger_creation_5D38C9AD-DF1E-4E31-ACFA-44BF281A8DBD — More palmtrees

Messenger_creation_3F76E4F0-1638-4018-BD66-48ED0EED1D18 — Some are hanging out over the sea

Porrima kommer några timmar efter oss och på kvällen blir vi bjudna in på restaurangen. Vi njuter av grillad languster och därefter hamnar vi mitt o ett party med ungdomar från andra båtar. Klockan hinner bli mycket innan vi bryter av och tar oss tillbaka till våra båtar i mörkret.

Porrima arrives a few hours after us and in the evening we are invited to the restaurant. We enjoy grilled lobster and then we end up in the middle of a party with young people from other boats. It will be a long time before we break off and make our way back to our boats in the dark.

Nästa dag och vi vinkar hejdå till Porrima, som skall vidare. Själva stannar vi kvar och njuter av solen, brisen och det trettiogradiga kristallklara vattnet. Det är varmt i luften så det känns underbart att tillbringa mycket tid i havet och svalka ner oss. Runt oss finns fantastiska rev att snorkla vid men Jan har lite problem med öronen och jag känner mig inte bekväm med att snorkla så tyvärr får vi inte upptäcka denna fantastiska undervattensvärld med dess ofantliga rikedom på koraller, sköldpaddor och färgglada fiskar

The next day and we wave goodbye to Porrima, who will move on. We ourselves stay and enjoy the sun, the breeze and the thirty-degree crystal clear water. It’s warm in the air so it feels wonderful to spend a lot of time in the sea and cool off. All around us there are fantastic reefs to snorkel at but Jan has a bit of a problem with his ears and I don’t feel comfortable snorkelling so unfortunately we don’t get to discover this amazing underwater world with its incredible wealth of corals, turtles and colorful fish

Messenger_creation_B353F454-6044-4F57-A806-7EBB3E1B8ED8 — Can you ever get tired of palmtrees?

Messenger_creation_D5C8A70F-9D42-4607-A273-4F5B41EF3F06 — It’s sooo beautiful

Messenger_creation_7BBEC95B-6645-463D-BFFB-3CB1C5DE528F — White sand and turquoise sea

Messenger_creation_56547D62-5585-4F7A-8C6A-0F412BE7091A — A homemade sign outside a small restaurant

Messenger_creation_FF466168-B9C7-4640-8BD4-71A610A48BBC — Table and chairs in the water

Messenger_creation_1DB766E9-D9BF-4CBB-A2A9-06E9EB3CE438 — We enjoyed red wine and snacks on Vilja

Vi ligger nu vid några riktiga paradisöar, Coco Bandero. Tre små cays täckta av kokospalmer med vita sandstränder runtomkring. Det är ett paradis. Igen. Som taget ur en saga. Sinnebilden av edens lustgård. Vinden blåser lätt och det rasslar i palmkronorna. Bladen skiftar i nyanser av grönt och sedan mot gult och till sist orange. Några står raka o ståtliga medan andra böjer sig mjukt ut över det turkosblå glittrande havet. Det är en fantastisk syn att skåda.

We are now at some real paradise islands, Coco Bandero. Three small cays covered in coconut palms with white sandy beaches all around. It is a paradise. Again. Like out of a fairy tale. The image of the Garden of Eden. The wind blows lightly and the palm crowns rustle. The leaves shift in shades of green and then towards yellow and finally orange. Some stand straight and stately, while others gently bend over the sparkling turquoise sea. It is an amazing sight to behold.

Messenger_creation_FF757DF7-2815-4747-8C91-5390D8BC6FE4 — The sea, beach and sky are so lovely

Messenger_creation_3F17B126-FD4F-4A4B-A19B-165485211A22 — The colours!

Messenger_creation_9690FB14-B449-43B5-8C98-D821DDBD83D0 — Guna Yala indians paddling a small wooden boat

Messenger_creation_E9CABE59-52B8-4234-A7A3-BA754F1E737B — The boats are really photogenic

Messenger_creation_1C1A8BB2-1D1C-4873-A1ED-8A3CD7024B38 — Palmtrees hanging over the sea with Vilja in between

Messenger_creation_07F11C08-152E-4F6F-8EAD-63D2CB414437 — More photos of fishingboats

Messenger_creation_CB134319-C45B-4F03-BA83-7B4978E3D3E2 — Here you can see Vilja between the palmtrees

Vi har precis köpt två stora langustrar av en Guna Yala-indian. De ligger i en spann med saltvatten här i båten nu. Så ikväll blir det lyxmiddag. Ingen av oss är rutinerade med att koka/grilla hummer men idag skall vi prova. De är stora, säkert 1,5 kilo var och kostade ca 100 kronor styck. Ser såååå fram emot middagen. Vi känner oss elaka när vi trycker ner langustrarna i det kokande vattnet. Det är ju grymt men förhoppningsvis går det fort innan de slutar lida. Vi gratinerad dem sedan med vitlök, smör och parmesan. Ååååå sååååå gott! En flaska kallt vitt vin till detta o vi känner oss som i himmelriket.

We have just bought two large crawfish from a Guna Yala Indian. They are in a span of salt water here in the boat now. So tonight will be a luxury dinner. None of us are experienced with cooking/grilling lobster, but today we will try. They are large, probably 1.5 kilos each and cost about SEK 100 each. Sooo looking forward to dinner. We feel mean when we push the crawfish into the boiling water. It’s cruel, but hopefully it will pass quickly before they stop suffering. We then gratinate them with garlic, butter and parmesan. Oooooh sooooo good! A bottle of cold white wine with this and we feel like we’re in heaven.

Messenger_creation_DF60C0CF-9088-4AB8-B3BA-B9091D97DFB2 — The GunaYala-indian who sold us langusters

Messenger_creation_ACAAC488-2031-46BC-9CD1-FC478ABD3C81 — The first one goes in to the boiling water

Messenger_creation_4B2359C3-C386-42BA-AC80-217D15DFE65F — Boiled and ready to be gratinated

Messenger_creation_A5F1CB76-30C8-41B1-9CF1-AA745C52895A — A lovely dinner

Idag vaknar vi upp till ösregn, åska och blixtar. Vinden har tagit i så ankarkättingen sträcks. Flera båtar lämnar för nya destinationer men vi väljer att stanna kvar. Här vill vi vara flera dagar och nätter. Förhoppningsvis klarnar det upp så vi kan ta jollen in till de tre små cays som omger oss.

Today we wake up to torrential rain, thunder and lightning. The wind has picked up so the anchor chain is stretched. Several boats leave for new destinations but we choose to stay. We want to stay here for several days and nights. Hopefully it clears up so we can take the dinghy into the three small cays that surround us.

Messenger_creation_0FE1E490-75CF-4F71-A146-042AB6B85D98 — Dark sky over the turquoise water

Messenger_creation_1B221218-7231-4597-9595-70377A430B31 — The weather is slowly getting better

Messenger_creation_4FA21226-8295-49D7-ABB9-1A103095FD00 — We take the dinghy to another cay

Messenger_creation_DDE18A62-B1F7-4ECF-96EE-6B28FB0B0EA6 — Park it on the sand

Messenger_creation_7E777513-F185-432F-9899-60960256FACA — Some flowers are growing here

Messenger_creation_A6D30B5A-46BA-4F1B-9DB8-FD4F3A2E40BE — Some more palmtrees

Messenger_creation_A7CCFC45-5B71-495B-A97F-D79F32E8A19A

Messenger_creation_C38D7D1D-7235-48B8-B258-B4F97EBFCABB — Enjoying the view

Tyvärr blir våra planer ändrade. Vår watermaker fungerar fortfarande inte och vi börjar få slut på vatten, trots att vi snålar. Idag tar vi oss därför till en annan cay för att imorgon segla till Linton Bay där en mekaniker kommer möta upp oss. Det är inte bara watermakern som krånglar. Det luktar diesel från generatorn så det kan vara en läcka där, radarn fungerar inte heller och igår upptäckte vi att vi troligen fått en mus ombord. En påse med pangko i ett stuvutrymme var gnagd på och det låg några muslortar där. Den måste ha kommit ombord i Shelter bay för en vecka sedan. Så nu har vi ett husdjur 😒. Hade föredragit en hund iofs.

Unfortunately, our plans have changed. Our watermaker still doesn’t work and we’re running out of water, even though we’re stingy. Today we therefore go to another cay to sail tomorrow to Linton Bay where a mechanic will meet us. It’s not just the watermaker that has problems. It smells like diesel from the generator so there may be a leak there, the radar doesn’t work either and yesterday we discovered that we probably got a mouse on board. A bag of pangco in a stowage compartment was gnawed on and there were some mouse droppings in there. It must have come aboard in Shelter bay a week ago. So now we have a pet 😒. Would have preferred a dog too.

Solen skiner och vågorna går höga när vi idag seglar ca 43 nm tillbaka mot Linton Bay. Bort från Guna Yala o dess paradisöar. Vi måste dit för att förhoppningsvis få lagat watermakern. Ursprungliga problemet med pumpen är löst då vi köpt en ny och monterat den men nu läcker det vid pumpen i stället. Watermakern har varit vårt ständiga problem ända sedan vi lämnade Gran Canaria för snart två år sedan. När ett problem är löst kommer ett nytt.

The sun is shining and the waves are high as we sail about 43 nm back towards Linton Bay today. Away from Guna Yala and its paradise islands. We have to go there to hopefully fix the watermaker. The original problem with the pump is solved as we bought a new one and installed it, but now it leaks at the pump instead. The watermaker has been our constant problem ever since we left Gran Canaria almost two years ago. When one problem is solved, a new one comes.

Messenger_creation_3B3041D1-2CF9-42E6-9130-80E20660B8AD — Under sail back to Linton Bay

Messenger_creation_B5EFF0FE-39E6-4E88-9CA8-EB3085D8229C — The waves are high but it’s difficult to catch on photo

Messenger_creation_C6542811-0CE0-4AA3-82A3-040199458D5C — Captain Jan enjoying life

Seglingen till Linton Bay är hoppig och skumpig. Det går 3 – 4 meter höga vågor och vi är glada att vi har sjöstuvat ordentligt. Resan tar ca åtta timmar och vi ankrar i viken utanför marinan. Nu hoppas vi att allt skall lösa sig imorgon. Seglares liv är inte bara sol, bad och njutning. Det är mycket som måste underhållas och mycket som går sönder. Skulle lätt kunna skriva ett helt inlägg om det, eller kanske t o m en hel bok.

The sailing to Linton Bay is bouncy and murky. There are 3 – 4 meter high waves and we are happy that we have properly stowed away. The trip takes about eight hours and we anchor in the bay outside the marina. Now we hope that everything will be resolved tomorrow. Sailors’ lives are not just sun, swimming and enjoyment. There is a lot that needs to be maintained and a lot that breaks. Could easily write a whole post about it, or maybe even a whole book.

Time to leave for Panama

Idag jobbas det på frenetiskt. Vilja skall bli klar för avfärd efter 6 månader i hamn. Jan har varit uppe på däck sedan tidigt i morse. Jollen har surrats fast med saker ovanpå, Vilja har tvättats, sista påfyllning av vatten, allt löst skall surras fast eller städas bort i stuvutrymmen, lite sista sömnad mm mm. Inne i båten har jag sjöstuvat o surrat fast lådor o frys. Alla grönsaker vi handlade igår är tvättade i vatten med vinäger för att minska risken för små djur vi inte vill ha ombord, o placerade antingen i nät eller trälådor. Imorgon seglar vi äntligen vidare! Hur mycket vi än älskar Cartagenna o Colombia så har vi längtan till nya resmål och upplevelser. Vi har dryga två dygn till Shelter bay där vi skall checka in i Panama och betala för vår transit genom Panamakanalen. Det är dyrt….jättedyrt. Efter betalning seglar vi lite tillbaka igen mot ögruppen San Blas eller Guna Yala. Där bor GunaYala-indianerna o lever på samma sätt som de gjort i århundraden.

Today, work is going on frantically. Vilja must be ready for departure after 6 months in port. Jan has been up on deck since early this morning. The dinghy has been lashed down with things on top, Vilja has been washed, last filling of water, everything loose must be lashed down or cleaned away in the stowage spaces, some final sewing, etc., etc. Inside the boat, I have sea stowed and lashed down boxes and freezers. All the vegetables we bought yesterday are washed in water with vinegar to reduce the risk of small animals we don’t want on board, and placed either in nets or wooden boxes. Tomorrow we finally sail on! As much as we love Cartagena o Colombia, we long for new destinations and experiences. We have just over two days until Shelter Bay, where we must check into Panama and pay for our transit through the Panama Canal. It’s expensive…very expensive. After payment, we sail a little back again towards the San Blas or Guna Yala archipelago. The GunaYala Indians live there and live in the same way as they have for centuries.

Vi har lämnat Cartagena! Nu är vi ute på öppet hav med fören riktad mot Panama. Om ca två dagar lägger vi till i Shelter bay där vi skall klarera in. Solen skiner och vindarna är svaga, tyvärr rakt emot oss så än så länge är det motorgång. Det är underbart att ha kommit iväg, även om vi verkligen har älskat Cartagena och Colombia

We have left Cartagena! Now we are out on the open sea with the bow pointed towards Panama. In about two days we will dock in Shelter bay where we will clear in. The sun is shining and the winds are weak, unfortunately right at us so for now it’s motoring. It’s wonderful to have gotten away, although we have really loved Cartagena and Colombia

Finally we leave Cartagena

Peter from Porrima took a film on us. Soon we’ll meet in Panama again

Messenger_creation_DE72B6B8-21C4-4DB7-A71F-1580A6228817 — On open sea

Mörkret har omslutit Vilja. Jag sitter på första nattpasset på ett halvår. Det känns tryggt och invant. Vilja stävar på i dryga 5 knop rakt in i den svarta natten. Månen har inte kommit upp ännu så det är riktigt kolsvart. Det enda som hörs är bruset från havet när det slår mot Viljas kropp, vinden som rasslar i seglen och något irriterande som slår inne i båten. Tror det är en väska med hygienartiklar inne i badrummet. Jag har precis gått på vakten och skall sitta här i sju timmar nu. Det är många timmar men det är avkopplande. Tänk att för lite drygt tre år sedan hade jag aldrig seglat natt. Nu är det nätterna jag uppskattar mest.

Darkness has enveloped Vilja. I’m on my first night shift in six months. It feels safe and familiar. Vilja steers at a good 5 knots straight into the black night. The moon hasn’t risen yet so it’s really pitch black. The only thing that can be heard is the noise from the sea as it hits Vilj’s body, the wind that rattles the sails and something annoying that hits inside the boat. I think it’s a bag of hygiene items in the bathroom. I just went on duty and will be sitting here for seven hours now. It’s a lot of hours but it’s relaxing. Think that a little over three years ago I had never sailed at night. Now it’s the nights I appreciate the most.

Ett par timmar senare och en stor måne lyser upp himmel och hav. Det kompakta mörkret har övergått i en magisk ljusshow. Det glittrar av guld och silver i havet och molnen blir upplysta av den klotrunda månen. Fantasin flödar över olika formationer. Detta är ett liv vi älskar. Ute på havet med naturen som kraft och som skådespel.

A couple of hours later and a large moon lights up the sky and sea. The compact darkness has turned into a magical light show. The sea sparkles with gold and silver and the clouds are illuminated by the spherical moon. Imagination flows over different formations. This is a life we love. Out at sea with nature as a force and as a spectacle.

Messenger_creation_3F83CA19-FF38-4378-97FC-93E8E28879C8 — Moonlight

Ny dag och vinden har helt avtagit. Seglen är nere igen och vi går för motor. Det blir motor hela vägen till Shelter bay i Panama. Vi korsar inloppet till kanalen o utanför ligger hundratals fraktbåtar. Antingen väntar de på att gå igenom kanalen eller så skall de in till hamnstaden Colon o hämta eller lämna last. Det är mäktigt med alla enorma lastbåtar och vi tänker på alternativet att gå runt hela Sydamerika o Eldslandet som är enda alternativet att frakta allt gods.

New day and the wind has completely died down. The sails are down again and we are motoring. It will be a motor all the way to Shelter bay in Panama. We cross the entrance to the canal and outside are hundreds of cargo boats. Either they wait to go through the channel or they must go into the port city of Colon to pick up or drop off cargo. It is powerful with all the huge cargo boats and we are thinking of the option of going around the whole of South America or Tierra del Fuego, which is the only option to transport all the goods.

Messenger_creation_9C424559-18E7-4BA7-844F-7B9B6ACC27EC — Blue sky and blue sea

Messenger_creation_B0C98676-9A8C-437A-B52E-734F5E119AB3 — The sun starts to go down

Messenger_creation_CCD4BDF8-560F-494D-833F-B56A20CB3875 — Clouds and pink sky

Messenger_creation_99DEF3E9-0668-44B7-AF68-46FBD5F24C53 — We are getting close to the canal and there are big boats everywhere

Nu ligger vi i marinan och imorgon skall vi betala agenten för att gå igenom kanalen om en dryg månad. Det är dyrt….jättedyrt. nästan 42.000 kronor. Men på andra sidan väntar en hel massa nya äventyr. Det var väldigt lätt att checka in i Panama. Vi var iofs tvungna att åka in till Colon för att få ett dokument men sedan gick allt snabbt och det var, för omväxlings skull, gratis. Idag har vi korsat kanalen o inloppet till kanalen tre gånger. Först med Vilja på väg till marinan o sedan med taxi över en bro till och från Colon. Tror jag behöver skriva det många gånger för att förstå att det är sant.

Now we are in the marina and tomorrow we have to pay the agent to go through the canal in about a month. It’s expensive…very expensive. almost SEK 42,000. But on the other side, a whole lot of new adventures await. Checking into Panama was very easy. Of course, we had to go into Colon to get a document, but then everything went quickly and it was, for a change, free. Today we have crossed the canal and the entrance to the canal three times. First with Vilja on the way to the marina and then by taxi over a bridge to and from Colon. I think I need to write it many times to understand that it is true.

Messenger_creation_6E522DE1-902A-489E-8EDC-7BB6BDC2B001 — In Shelter bay marina

Messenger_creation_9F3D5186-DC6C-4486-8423-74E817049A13 — Here is a nice swimmingpool

Messenger_creation_221F3777-C1A8-438B-9B0F-DD62D5635666 — Jan took a swim one day when it was not raining

Det blir tre dagar i Shelter bay. Dagar då vi fått fixat en del men framförallt har vi träffat Viveka o Erik på Embla. Jättetrevligt att ses igen o prata om våra äventyr och planer. Senast vi sågs var på Cuba. Nu skiljs våra vägar åt betydligt då vi väljer olika väderstreck på andra sidan kanalen. Vi seglar först söderut o sedan västerut medan Embla planerar norrut innan de går västerut.

It will be three days in Shelter bay. Days when we got a lot fixed, but above all we met Viveka and Erik at Embla. Great to see you again and talk about our adventures and plans. The last time we saw each other was in Cuba. Now our paths diverge significantly as we choose different directions on the other side of the channel. We first sail south and then west while Embla plans north before going west.

Messenger_creation_470561C5-A31B-4E97-9EB3-5BDA3773D78C — Here Embla with Viveka and Erik arrives

Nu har vi lämnat hamnen och är på väg mot ögruppen Guna Yala, även kallad San Blas. Det är en grupp med hundratals små öar. Många obebodda men några bebodda av Guna-indianerna. Här lever de primitivt och har fiske och kokosnötplockning som huvudsaklig försörjning.

Now we have left the port and are heading towards the Guna Yala island group, also called San Blas. It is a group of hundreds of small islands. Many uninhabited but some inhabited by the Guna Indians. Here they live primitively and have fishing and coconut picking as their main livelihood.

Vi är i paradiset! Vi ankrar i det kristallklara turkosa vattnet mellan två palmklädda öar med vita sandstränder skyddade av ett rev. Nu ser vi fram emot av att njuta av ett avkopplande liv.

We are in paradise! We anchor in the crystal clear turquoise water between two palm-clad islands with white sand beaches protected by a reef. Now we look forward to enjoying a relaxing life.

Messenger_creation_6425D420-A6B4-4740-8A44-F06B8918E911 — One of the small Islands

Messenger_creation_B6077C59-84CB-4C72-82B0-2458D759B598 — Sunset between the coconut-Islands

Messenger_creation_AF088B6C-6935-485D-AE67-A7C5A6FEEE24 — This is how we will live for many weeks now

Preparations and carnival in Cartagena

Vi är tillbaka i Cartagena sedan ca en vecka. Cartagena – Club de Pesca. Här är så varmt, så ofantligt varmt…Vi har inte haft sröm på bryggan i stort sett från i torsdags. Nu är det måndag eftermiddag. Svettet rinner nerför kroppen o saltet svider i ögonen o på sår på kroppen. Vi byter kläder 3-4 gånger om dagen då de vi har på oss blir genomvåta. Inne i båten är det runt 36 rader varmt och utanför ännu varmare. Ingen vindpust. Vi har fläktar o det hjälper men räcker definitivt inte. Just nu skulle jag önska mig att få uppleva minus 25 grader – åtminstone för en kvart. Vi köper dunkar med dricksvatten o de tar fort slut. Colan likså. Arbetsmoralen är inte stor. Det går helt enkelt inte att göra något. Värmen tar fullständigt kål på oss dagtid. Som tur är så har vi haft el på natten. Vår AC står på 19 grader men det är ändå strax under 30 grader på natten. Havet värmer underifrån och luften ovanifrån.

We have been back in Cartagena for about a week. Cartagena – Club de Pesca. It’s so hot here, so unbelievably hot…We haven’t had any flow on the jetty mostly since Thursday. It is now Monday afternoon. The sweat runs down the body and the salt stings the eyes and wounds on the body. We change clothes 3-4 times a day as the ones we wear get soaked. Inside the boat it is around 36 degrees warm and outside even warmer. No gust of wind. We have fans and that helps but is definitely not enough. Right now I would like to experience minus 25 degrees – at least for a quarter of an hour. We buy cans of drinking water and they quickly run out. Cola as well. The work ethic is not great. There is simply nothing that can be done. The heat takes a toll on us during the day. Luckily, we had electricity at night. Our AC is set to 19 degrees, but it’s still just under 30 degrees at night. The sea warms from below and the air from above.

Messenger_creation_1CD3CF99-F4E2-46DD-9190-AA9AA7404090 — Vilja full of laundry to get dry

Messenger_creation_DFE29AD6-294F-4D60-B4FA-0FE5A4BCB2E2 — This is how they lift up the boats so it does not grow under waterline

Messenger_creation_4DC613C4-C642-46B3-B054-50787C1F31B6 — Our pier in Club de Pesca where we have been since end may during hurricane season

Messenger_creation_5534CB3F-D7F7-40C7-97D2-93C3A87AB91A — One evening we had a get together with other sailors

20241107_150802 — A peaceful scenery in the district Manga where we stay

20241106_162952 — When the tide is high the waters covers the streets

20241104_165019 — And leaves a lot of rubbish on the streets when it’s going down again

Några dagar senare. Från värmen till ösregn o svalka. Nu har vi bara 26,4 grader inne i båten….med airconditioner på 17 grader. Det är svalt o skönt o vi kan jobba lite smått. Elskåpet är fixat efter att det brann där pga bogpropellern i maj o några skåp är sorterade. Vi försöker verkligen utnyttja varje cm i båten till mat o praktiska saker. All durk är öppnad undan för undan så vi kan placera kaffe, havregryn, sylt o mjöl under mm. Allt är dyrt i Pacific så vi provianterar för fullt. Våra gastar första 3 månaderna över Pacific, Marie o Niklas, har köpt biljetter nu. De kommer till Panama 27 januari. Vi har även börjat proviantera för den tid de är med. Först ca 7 dagar till Galapagos. O vi hoppas att myndigheterna släpper in oss där….det är stränga regler. Sedan ca 4-5 veckor ute på öppet hav innan vi kommer fram till Marquesas i Franska Polynesien. Det blir definitivt längsta sträckan till sjöss utan landkontakt. Över 30 dagar. Atlanten tog 19 dagar.

A few days later. From the heat to torrential rain and coolness. Now we only have 26.4 degrees inside the boat….with air conditioner at 17 degrees. It’s cool and nice and we can work a little bit. The electrical cabinet is fixed after there was a fire there due to the bow thruster in May and some cabinets are sorted. We really try to use every cm in the boat for food and practical things. All colanders are opened side by side so we can place coffee, oatmeal, jam or flour under etc. Everything is expensive in the Pacific so we stock up. Our guests for the first 3 months across the Pacific, Marie and Niklas, have bought tickets now. They will arrive in Panama on January 27. We have also started stocking up for the time they are with us. First about 7 days to the Galapagos. And we hope the authorities will let us in there….there are strict rules. Then about 4-5 weeks out on the open sea before we arrive at the Marquesas in French Polynesia. It will definitely be the longest distance at sea without land contact. Over 30 days. The Atlantic took 19 days.

20241112_104132 — We can’t use this toilet anymore because of all drink we have bought

Pacific är såååå stort. Det går inte ens att föreställa sig. Atlanten blir nästan som Medelhavet i jämförelse. Vi är vana vid att se en karta med Atlanten lite till vänster o sedan Amerika o Europa, Asien o Afrika. Vänder vi på jordklotet så är det nästan bara vatten. Pacific – Stilla Havet. O det vattnet skall vi segla över…

Pacific is sooooo big. You can’t even imagine it. The Atlantic becomes almost like Mediterranean in comparison. We are used to seeing a map with the Atlantic a little to the left and then America and Europe, Asia and Africa. If we turn the globe over, there is almost only water. Pacific – Pacific Ocean. O that water we shall sail across…

Screenshot_20241113_095549_Chrome — It’s Impossible to imagine the size of The Pacific

Karneval! Eller egentligen en festival som känns som karneval. Cartagena firar Independence och det gör de stort i dagarna fyra. Idag är första dagen och det går ett karnevalståg på Pencer boulevard som ligger nära gamla stadsdelen. Folk strömmar dit och trängseln är stor. De flesta är beväpnade med ett stort rör där man sprutar ut skum på varandra. Det dansas, skrattas och sprutas skum överallt. Runt fötterna smäller de med smällare och vi har bara fötter i sandaler och flipflops. Lite rädda att få smällare på oss är vi allt. Samtidigt pågår karnevalståget med stora dansande grupper i vackra kläder. Och vackra exotiska kvinnor i fantastiska karnevalskläder. Vi har lyckats få en plats nära domarna så vi får se deras dans ordentligt. Det är fest, det är glädje, det är färgprakt o det är dans! Hela Cartagena sprätter av upprymdhet, bus och rytmik. Vi blir duschade av skum flera gånger om och delar glädjeruset med alla andra.

Carnival! Or actually a festival that feels like a carnival. Cartagena celebrates Independence and they do it big in the four days. Today is the first day and there is a carnival train on Pencer boulevard which is close to the old part of town. People flock there and the congestion is great. Most of them are armed with a large pipe where they spray foam at each other. There is dancing, laughing and spraying foam everywhere. Around the feet, they pop firecrackers and we only have feet in sandals and flip-flops. We’re all a little afraid of getting firecrackers thrown at us. At the same time, the carnival procession is going on with large dancing groups in beautiful clothes. And beautiful exotic women in amazing carnival costumes. We have managed to get a seat close to the judges so we get to see their dance properly. It’s a party, it’s joy, it’s colorful and it’s dancing! All of Cartagena bursts with excitement, mischief and rhythm. We are showered with foam several times and share the rush of joy with everyone else.

Party, party, party!

Everyone is dancing

20241107_165955 — We are close to the judges so we can see all performances

Last stop Amazonas

Nu flyger vi söderut. Längst ner till sydligaste hörnet av Colombia där tre länder möts – Colombia, Brasilien och Peru. Hit går inga vägar då det är regnskogen Amazonas som dominerar, långt, långt runtomkring. Alla transporter sker därför med båt och ett fåtal flygförbindelser. Staden vi flyger till heter Leticia

Now we fly south. Down to the southernmost corner of Colombia where three countries meet – Colombia, Brazil and Peru. There are no roads here as it is the Amazon rainforest that dominates, far, far around. All transport therefore takes place by boat and a few air connections. The city we fly to is called Leticia

Messenger_creation_2A699284-D269-41DD-8B4F-226D2BB8DCFF — Flying over the Andes

Messenger_creation_49EDD565-743F-4AF1-8F6A-FAED73342696 — We have landed in Leticia

Messenger_creation_FE9CE5A4-33B5-48F7-9F7D-118EC698FA67 — It is walking distance between these three countries

Amazonas regnskog är världens största och omfattar 7 miljoner km² i totalt 9 länder. Härifrån kan man ta sig västerut mot Peru och Ecuador och österut genom hela Brasilien ända till Atlanten.

The Amazon rainforest is the world’s largest and covers 7 million km² in a total of 9 countries. From here you can go west towards Peru and Ecuador and east through the whole of Brazil all the way to the Atlantic Ocean.

När vi kommer hit är det slutet av torrsäsongen och vattnet är så lågt som det kan vara. Många små bifloder är torrlagda och båtar och byggnader ligger uppe på de stora sandbankarna. Men det finns fortfarande vatten i de större bifloderna och vi har bestämt oss för en tredagars tur in i Amazonas till en liten by som ligger i Peru.

When we get here it is the end of the dry season and the water is as low as it can be. Many small tributaries have dried up and boats and buildings are perched on the large sandbanks. But there is still water in the larger tributaries and we have decided on a three-day trip into the Amazon to a small village located in Peru.

Messenger_creation_90EE6E5F-153C-4DCE-AF93-EAE1D1F69DF4 — This little river is almost dry now in the end of dry season

Messenger_creation_889225A7-2FFB-4B1A-86DA-0ACB777D4D2B — Houses are on stilts because on rainy season the water gets much much higher

Messenger_creation_B6DFCE83-6440-4BE6-BB55-2225F2A5A9C7 — There are a lot of different kind of fruits

Messenger_creation_766F5AF3-0E51-4216-8CD0-62C86EBB1C21 — It looks so delicious

Messenger_creation_DD581127-8CE4-4B9C-A135-8CDC2D390ADF — And all the lovely colours

Messenger_creation_E9F9100B-86CA-4FFB-8A88-F68AA295D137 — There are many kind of bananas and plantain

Messenger_creation_59703E30-6E38-43B7-8237-BE6771D45BF9 — In the evening there are streetfood everywhere

Nu väntar vi, tillsammans med vår guide Mike, på båten som skall ta oss från Colombia till vårt äventyr. Det är fullt av liv på floden med båtar som transporterar människor och varor. På andra sidan vattnet, bara ett par hundra meter bort ligger Peru. Resan på det bruna vattnet tar oss ca 45 minuter och vi får vandra ganska länge i hettan och fukten innan vi kommer fram till byn och till det hus där vi skall bo. Det känns spännande och vi vet inte riktigt vad vi gett oss in på.

Now we are waiting, together with our guide Mike, for the boat that will take us from Colombia to our adventure. It is full of life on the river with boats transporting people and goods. On the other side of the water, just a few hundred meters away is Peru. The journey on the brown water takes us about 45 minutes and we have to walk for quite some time in the heat and humidity before we arrive at the village and the house where we will live. It feels exciting and we don’t really know what we’ve gotten ourselves into.

Messenger_creation_950FB082-D414-4044-B0CF-29B0F0DBCA8B — We booked our trip via the travelgency George of the jungle

Messenger_creation_DD7DA01F-BEEB-44BE-B551-D0313A3ED886 — On the way to our boat. The river does not have a lot of water now so it’s far down

Messenger_creation_61DA46AA-D848-4C7C-BBD1-C78160C5C7B3 — Taking a Coke while we are waiting

Messenger_creation_F3BB75A3-1572-48CC-B47A-6B39F663668E — It’s a lot of activity by the river

Messenger_creation_4E66FF9A-323F-4B12-BBD3-58B3AEDAEEE4 — A cute girl waiting for the boat to leave

There are plenty of boats

Messenger_creation_5DA56728-ADA2-4844-A057-5BA290894767 — Soon our boat will come. But we enjoy the atmosphere here by the river

Messenger_creation_C2038E51-EAEB-4495-A1D0-D7F2AE944F81 — Now we are on the way

Messenger_creation_86EAC29A-D590-46A8-9A47-54CFB18F0B25 — Our blue boat

Messenger_creation_442E1A77-9A36-4A9A-90F6-0CBDE9A01ECF — Pouring gasoline by hand to the engine

Messenger_creation_51D6C40F-56A6-4877-87CE-FE7A6E8FCFEE — Houses are on sand instead of in the water now in the dry season

Messenger_creation_ED13507E-9423-413A-BCC7-49C524163876 — In rainy season the water gets all the way up and even inside the forest

Messenger_creation_43961DA5-85E7-4FF8-BD55-8FAD9826BD47 — We have reached our village

Messenger_creation_2CFE61E9-9596-47EB-9DD4-4AED13358B16 — Some boats are leaking

Messenger_creation_1CB4DBFD-7679-4775-875B-72E75A440E60 — This is the house where we will stay for 2 nights

Vår första dag består av två vandringar i skogen. En på dagen och en i mörkret på kvällen. Vi klär på oss långbyxor och långärmat plus höga gummistövlar för att skydda oss mot giftiga insekter, myggor och ormar. Dagen innan var det en turist som trampade på en giftig orm. Den bet honom längst upp på stövelskaftet, så han klarade sig som tur var. Det knastrar under fötterna när vi promenerar fram i den nu torra regnskogen. Det är svårt att tänka sig att det kommer vara vatten ända här uppe om ett halvår. Nu är det fruktansvärt hett och svetten rinner av oss. Kläderna är genomvåta och det svider i ögonen av det salta svettet. Mike är fantastiskt duktig på att hitta djur i skogen. Mest insekter. Vi ser stora ludna tarantellor, svarta skorpioner, apor och mängder av olika fåglar. Han är också kunnig vad gäller alla träd och vad de används till. Det är killertree, irontree, rubbertree mm mm. Många av träden är 300 – 400 år gamla och enorma.

Our first day consists of two hikes in the forest. One in the day and one in the dark in the evening. We dress in long pants and long sleeves plus tall rubber boots to protect us from poisonous insects, mosquitoes and snakes. The day before, a tourist stepped on a poisonous snake. It bit him at the top of the boot shaft, so luckily he survived. It crunches underfoot as we walk through the now dry rainforest. It is hard to imagine that there will be water all the way up here in six months. Now it’s terribly hot and we’re dripping with sweat. The clothes are soaked through and the eyes sting from the salty sweat. Mike is amazingly good at finding animals in the forest. Mostly insects. We see large furry tarantulas, black scorpions, monkeys and lots of different birds. He is also knowledgeable about all trees and what they are used for. It is killertree, irontree, rubbertree, etc. Many of the trees are 300 – 400 years old and huge.

Messenger_creation_2C90039D-3FD4-42A9-9EFE-1BB8B12F2142

Messenger_creation_19C4F9F2-7091-4CA4-AFF9-747C43A03AE3

Messenger_creation_162E229B-4EE8-4ACF-BA84-5EABC57410F3 — The big and old trees. They are up to 400 years old

Messenger_creation_357A4EC3-B300-49EC-8709-E372C316B8C3 — The Base of the tree is almost like a small house

Messenger_creation_779D6519-94A5-47B8-8057-4A145944A6F5 — Rubber tree

Messenger_creation_DB19C9C3-8915-404D-84BC-901A84A30D58 — It’s a lot of termites

Messenger_creation_0C1783EB-1749-4C85-9E17-4AFB48381CC0 — We saw scorpions. Here is a black one

Messenger_creation_9B75EB53-ED78-4906-863B-9FCEA70680BC — And a lot of big tarantellas

Messenger_creation_2586FD00-220C-4F73-ADB8-9F18140F5306 — Here is Jan investigating the tree

Nästa dag paddlar vi ut med en båt på Amazonas och fiskar. Det är ofantligt hett att sitta i den gassande solen utan skugga eller minsta vindpust. Fiskarna nafsar direkt på vårat bete men det är svårt att få upp någon fisk då de inte biter runt den lilla kroken. Plötsligt nappar det hos mig och jag får en piraya på kroken. Den följer med upp men släpper tyvärr strax innan den kommer till båten. Nu har vi i alla fall sett en piraya. Efter tre timmar har Mike lyckats få upp fyra fiskar och vi åker genomsvettiga men nöjda och glada tillbaka till vår by. Där serveras vi en god lunch.

The next day we paddle out with a boat on the Amazon and fish. It is incredibly hot to sit in the scorching sun without shade or the slightest breeze. The fish nibble directly on our bait, but it’s hard to get any fish up as they don’t bite around the small hook. Suddenly it snaps at me and I get a piranha on the hook. It follows up but unfortunately lets go just before it reaches the boat. At least now we have seen a piranha. After three hours Mike has managed to catch four fish and we go back to our village sweaty but satisfied and happy. There we are served a good lunch.

Messenger_creation_25535F43-1E36-4337-8D17-7DC7421ED09E — Jan paddling the boat upstream

Messenger_creation_196FD542-47E8-4D29-AF5C-DB232527CC10 — It is sooo hot in the sun

Messenger_creation_E288D7E5-E798-4A31-B1C3-D4EA212085FF — Unfortunately no piraya on the boat but we were Lucky that Mike caught 4 small fishes

Messenger_creation_96743CBE-9395-4A1E-A0F1-6428F77698C3 — And the fishes was served for lunch together with other delicious things

Under vårt hus hänger det hängmattor och där tar vi igen oss några timmar innan eftermiddagens och kvällens vandring. Byn är liten och enkel. Här finns ingen el förutom i de enstaka hus som har generator eller solcellpaneler som de använder sparsamt. Inte heller något wifi. Alla jobbar hela dagarna med fiske, jakt, jordbruk eller hushållets göromål. De lever mer eller mindre ur hand i mun

Hammocks hang under our house and there we recover for a few hours before the afternoon and evening hike. The village is small and simple. There is no electricity here except in the few houses that have a generator or solar panels which they use sparingly. No wifi either. Everyone works all day fishing, hunting, farming or household chores. They live more or less from hand to mouth

Messenger_creation_03E4F7BB-28E9-487A-B90C-6B19288DC8C0 — The hammocks in the shade wad lovely to rest in

Messenger_creation_11126EB1-6EB7-4BA3-A24B-D66919099228 — Photo from the small town

Messenger_creation_E1BD5341-E8DA-4CDF-9DF1-EBC8567AFF4A — Prepairing food. That’s a tuff job in the heat

Messenger_creation_3F6A8AAF-3BD3-4D6F-9AC6-B22049000905 — A women is making roof from palmtree leaves

Messenger_creation_03F33BEC-B40B-4572-8D2D-427588D78AAA — In the afternoon they played volleyboll. Old and young together

Messenger_creation_B6F2C899-3EEE-4A31-9347-616214234B56 — The supermoon wad absolutely fantastic

På med stövlarna igen och vi ger oss iväg på en lång och ansträngande vandring. De här stövlarna är fruktansvärt obekväma o jobbiga att gå i. Men de skyddar oss så det är bara att bita ihop. Målet är en sjö mitt inne i djungeln. Vi är trötta när vi kommer fram men det är fantastiskt vackert! En djup sjö omgärdad av grönska, Näckrosor som flyter på vattnet med stora, stora blad, ett otroligt rikt fågelliv och efter ett tag en magisk solnedgång som byts mot en stor Supermåne. Så fort mörkret lägger sig kryper kajanerna fram ur sina gömställen. Var vi än riktar ficklamporna reflekteras deras ögon med ett rött sken. Vi är ute och paddlar och Mike böjer sig ner och hämtar upp en liten kajman som vi får hålla i. Den är helt blick stilla, som paralyserad, när vi håller runt hals och svans med två händer. Denna utflykt är fantastisk och blir Amazonas-äventyrets höjdpunkt.

Put the boots back on and we set off on a long and strenuous hike. These boots are terribly uncomfortable and hard to walk in. But they protect us so we just have to bite the bullet. The goal is a lake in the middle of the jungle. We are tired when we arrive but it is amazingly beautiful! A deep lake surrounded by greenery, water lilies floating on the water with big, big leaves, an incredibly rich birdlife and after a while a magical sunset that changes to a big Supermoon. As soon as darkness falls, the caymans crawl out of their hiding places. Wherever we point the flashlights, their eyes are reflected with a red glow. We’re out paddling and Mike bends down and picks up a small caiman that we get to hold. It’s gaze is completely still, as if paralyzed, when we hold it around its neck and tail with two hands. This excursion is amazing and will be the highlight of your Amazon adventure.

Messenger_creation_98EE165A-792B-4086-A3C8-43F1288F621F — The lake and the environments was so lovely, green and peaceful

Messenger_creation_201F0E02-311A-4FBA-9199-7AF8356A9676 — The beautiful water lillys with the big leaves

Messenger_creation_26E3392B-46E8-47B8-B047-899FD8DABEC1 — The trees were full of different kind of birds

Screenshot_20241021_072527_Google — We saw a lot of Paradisebirds but could not take photos ourselves. So this is a borrowed photo

Messenger_creation_9CB9F528-EB4D-4B96-8664-ABFDB8E26A92 — Jan enjoys being in the middle of the jungle

Messenger_creation_26D4EADA-4F2C-48AE-BD17-1CD534C02D23 — The sunset wad just amazing

Messenger_creation_2A2C5E43-0C78-4E2C-9D37-4C1B51122083 — Me holding a cayman

Tredje dagen stannar jag kvar i hängmattan när Jan och Mike ger sig iväg på en ny vandring. Jag orkar inte gå runt med stora stövlar än en gång. Fötterna är trötta efter vandrandet och även jag. De ser många apor, en sengångare och ännu fler insekter. Jan är nöjd o glad när han kommer tillbaka.

On the third day, I stay in the hammock when Jan and Mike set off on another hike. I can’t bear to walk around in big boots again. My feet are tired after the hike and so am I. They see many monkeys, a sloth and even more insects. Jan is satisfied and happy when he returns.

Efter lunch ger vi oss iväg tillbaka mot Leticia. På vägen ser vi massor med Rosa Delfiner. De simmar inte i flock och leker i vattnet som de Delfiner vi ser i havet. Dessa är blinda då vattnet är så brunt och kommer upp endast korta stunder för att hämta luft. Delfinerna föds grå och blir mer och mer rosa ju äldre de blir. Idag är dessa Delfiner tyvärr utrotningshotade så det är extra roligt att få se dem. Trots flera försök lyckas ingen av oss fånga dem på bild.

After lunch we set off back towards Leticia. On the way we see lots of pink dolphins. They don’t swim in packs and play in the water like the Dolphins we see in the ocean. These are blind as the water is so brown and come up only for short moments to get air. The dolphins are born gray and become more and more pink as they get older. Today these Dolphins are unfortunately endangered so it is extra fun to see them. Despite several attempts, none of us manages to capture them in a picture.

Screenshot_20241026_112552_Google — A borrowed photo of the pink dolphin

Screenshot_20241026_112526_Google — And one more borrowed photo

Vi har en dag kvar i Leticia innan vi flyger tillbaka till Cartagena och vår båt Vilja imorgon. Då passar vi på att göra en utflykt till staden Santa Rosa i Peru. Det är en kort båttur tvärs över floden och sedan en tuctuc-färd på sandbankarna. Det är inga gränskontroller mellan Colombia, Peru och Brasilien här utan det är bara att åka över. Byn är liten och charmig. Vi promenerar runt lite och sätter oss sedan på en restaurang där vi dricker var sin Caiprinha och äter en riktigt god lunch. Sedan åker vi tillbaka till Colombia igen. Där stannar vi till och tittar på en ”fotbollslandskamp” mellan Peru och Colombia på gräset. Det är mycket publik och det ljublas för fullt

We have one day left in Leticia before flying back to Cartagena and our boat Vilja tomorrow. Then we take the opportunity to make an excursion to the city of Santa Rosa in Peru. It’s a short boat ride across the river and then a tuctuc ride on the sandbars. There are no border controls between Colombia, Peru and Brazil here, just go over. The village is small and charming. We walk around a bit and then sit down at a restaurant where we drink a Caiprinha each and eat a really good lunch. Then we go back to Colombia again. There we stop and watch a ”soccer international” between Peru and Colombia on the grass. There is a lot of audience and it is loved to the fullest

Messenger_creation_A1C4EE05-CBA0-4328-A2C4-FB42DF97347E — On the way over the small river to Peru

Messenger_creation_A3879957-409F-475A-BDAC-B45A3A964B36 — Now we are in Peru, but the land on the other side is Colombia

Messenger_creation_22D4548D-78CD-47E8-B2FD-302BA675DF58 — It’s hard for the tuctuc-driver in the sand.

Messenger_creation_AAA02E56-448E-48FF-8AFC-BC2C138ED709 — A small shop in Santa Rosa

Messenger_creation_FFD7A67E-4AB5-4AEB-B82A-D70C27CA8B19 — Another country on our list

Messenger_creation_A8777326-43E7-4477-AD64-DB4E5264EF50 — At least we could hug a fake
lama

Messenger_creation_4629A550-5155-4ED3-9CC6-6D83E09C0AD0 — The sign told is they have Caiprinhas – my favorit drink. We choosed one with lime and one with passionfruit

Messenger_creation_166FB65F-FA30-4E9F-B820-EED3081D3617 — We had a lovely lunch at a nice restaurant

Messenger_creation_42A36A37-0168-4CD9-B990-9CAE4016426A — Football between Peru and Colombia

Messenger_creation_C9B8D927-5921-4238-87C4-D315BB0E8DB1 — A lot of audience enjoyed the saturday event

Tillbaka på vårat rum utnyttjar vi boendets swimmingpool. Det känns jättelyxigt och härligt att få bada igen. Det har vi inte gjort sedan vi seglade på Cubas sydkust i våras.

Back in our room, we use the property’s swimming pool. It feels very luxurious and wonderful to be able to swim again. We haven’t done that since we sailed on the south coast of Cuba last spring.

Messenger_creation_6B0629C6-A154-4C6B-8BAF-BB6B8820CA2B — We had a lovely time in the swimmingpool after our daytrip to Santa Rosa in Peru

Imorgon flyger vi tillbaka till Cartagena. Nu väntar några veckor med proviantering och att iordningställa Vilja så vi kan segla mot San Blas i Panama.

Tomorrow we fly back to Cartagena. Now we wait a few weeks with provisions and preparing Vilja so we can sail towards San Blas in Panama.

We have reached Salento

Sitter nu på vår lilla balkong till vårt väldigt speciella boende här i Salento. Sängen skall föreställa en gammal engelsk bil. Charmigt men ganska opraktiskt. Har rivit sönder klänningen två gånger på vassa kanter redan. Idag mår Jan inte bra utan ligger i sängen. Så jag får utforska staden själv och bara ta det lugnt.

Now sitting on our little balcony of our very special accommodation here in Salento. The bed should represent an old English car. Charming but quite impractical. Tore the dress twice on sharp edges already. Today Jan is not feeling well and is in bed. So I get to explore the city by myself and just take it easy.

Vilken underbar och charmig by! Jag vandrar runt i de smala gränderna. Upp och ner för branta backar. Serveringar och små boutiquer överallt, konstnärer som ställer ut sina verk och många av besökarna har med sig hundar i alla storlekar – från pytteliten knähund till hundar stora som lejon. På var sida av de smala vägarna finns låga hus i allsköns färger. Alla otroligt välskötta o med blomsterlådor under nästan varenda fönster. Det är färger vi aldrig skulle komma på att kombinera hemma i våra skandinaviska hus men oj, vad vackert det är. Vad sägs om rosa, gult o lime? Gult, lila o turkost? Orange, turkost o lime? Fantasin är oändlig o det är sååå vackert. Nedanför vår balkong spraymålar de dörrar idag. Färgen idag är gul eller snarare senapsgul. Vi får se vad det blir imorgon. Samtidigt vandrar trettiotals hästar förbi och en granne några hus bort ”skriksjunger” högt och ljudligt så det ekar mellan hus och bergskullar

What a wonderful and charming village! I wander around the narrow alleys. Up and down steep slopes. Restaurants and small boutiques everywhere, artists exhibiting their works and many of the visitors bring dogs of all sizes – from tiny lapdogs to dogs as big as lions. On each side of the narrow roads there are low houses in all kinds of colors. All incredibly well-kept and with flower boxes under almost every single window. These are colors we would never think of combining at home in ours scandinavian house but oh, how beautiful it is. How about pink, yellow or lime? Yellow, purple or turquoise? Orange, turquoise or lime? The imagination is endless and it is so beautiful. Below our balcony they spray paint doors today. The color today is yellow or rather mustard yellow. We’ll see what happens tomorrow. At the same time, thirty horses walk by and a neighbor a few houses away ”screams” loudly and loudly so that it echoes between houses and hills

Nu lyser en vacker regnbåge över de grönklädda kullarna som är vår utsikt. Vi är mitt i den värsta regnsäsongen men idag skiner solen och temperaturen är som en härlig svensk sommardag. Här är underbart att vara o om bara Jan blir pigg o frisk till imorgon så får även han insupa atmosfären och planen är att åka vi iväg på en utflykt mellan dalar och berg här i området. Kanske inte imorgon men nästa dag.

Now a beautiful rainbow shines over the green-clad hills that are our view. We are in the middle of the worst rainy season but today the sun is shining and the temperature is like a lovely Swedish summer day. It’s wonderful to be here, and if only Jan stays alert and healthy until tomorrow, he too can soak up the atmosphere, and the plan is to go on an excursion between valleys and mountains in this area. Maybe not tomorrow but the next day.

Jan har piggnat till men vi väljer att ta en lugn dag här i byn så Jan får se sig omkring och uppleva den lilla byn med dess färger. Det finns en utsiktsplats med 300 branta trappsteg upp. Vi blir rekommenderade en annan väg som går runt och väljer den. Väl uppe på berget har vi en fantastisk utsikt över byn Salento. Vi promenerar ner igen och njuter av den pittoreska byn. Det är skönt med en avkopplande och lugn dag. Men imorgon skall vi på utflykt

Jan has perked up but we choose to take a quiet day here in the village so Jan gets to look around and experience the small village with its colors. There is a viewpoint with 300 steep steps up. We are recommended another route that goes around and choose it. Once up on the mountain, we have a fantastic view of the village of Salento. We walk down again and enjoy the picturesque village. It’s nice to have a relaxing and quiet day. But tomorrow we are going on an excursion

Traditional music

Vi möter upp nu på morgonen för att bli hämtade av en jeep och en guide. Resan till La Carbonera kommer ta ca tre timmar. La Carbonera, även känd som Vaxpalmernas helgedom, är en dal som, enligt resebyrån, ganska nyligen öppnat upp för turister. Vi är endast tre jeepar på väg dit idag och det känns priviligierat att få uppleva en plats innan turismen når dit fullskaligt.

We meet up this morning to be picked up by a jeep and a guide. The journey to La Carbonera will take about three hours. La Carbonera, also known as the Sanctuary of the Wax Palms, is a valley that, according to the travel agency, has only recently opened up to tourists. We are only three jeeps on our way there today and it feels privileged to be able to experience a place before tourism reaches it in full scale.

Vi står på flaket på jeepen som kämpar sig upp på slingriga, skumpiga och oftast väldigt leriga vägar. Det är en smal väg kantad av gröna kullar, skog, palmer och kossor. På ena sidan vägen stupar det brant rakt ner – långt ner. Utan någon form av staket. Vi hisnar och det kittlar i benen när vi ser ner över stupet. På vägen upp stannar vi på ett flertal ställen för att insupa naturen, vyerna och den bedårande utsikten. Det är en fantastisk resa och framför oss väntar en dal full av Colombias nationalträd – Vaxpalmen, på latin Ceroxylon quindiuense. I Colombia växer det 289 olika palmer varav 47 av dem är endemiska.

We are standing on the back of the jeep which is struggling up winding, squishy and usually very muddy roads. It is a narrow road lined with green hills, forest, palm trees and cows. On one side of the road it drops steeply straight down – way down. Without any kind of fence. We gasp and our legs tingle when we look down over the cliff. On the way up, we stop at several places to soak up the nature, the views and the adorable view. It’s a fantastic journey and ahead of us awaits a valley full of Colombia’s national tree – the Wax Palm, in Latin Ceroxylon quindiuense. In Colombia, 289 different palm trees grow, of which 47 are endemic.

https://flic.kr/p/2qn5jCV

The clouds covers The mountains

Nu har jeepen stannat och vår vandring genom dalen påbörjas. Vi blir nästan helt stumma av hur vackert det är! De höga palmerna växer sig upp mot sjuttio meter höga rakt upp mot den blå himmelen. Vi böjer huvudena bakåt så långt så vi nästan trillar baklänges. Att lägga sig ner på gräset och titta upp är ett bra alternativ. Det är de högsta palmerna i hela världen. Den här Vaxpalmen är en av de endemiska och växer endast inom ett litet område här runt Salento i Colombia och vi får nu se mängder av dem. Några står ensamma och stoltserar medan andra växer i stora klungor. De växer endast på hög höjd och ofta omsluter molnen dem. Bladen är lite silvergrå och stammarna smala med årsringar. Enligt guiden är varje ring sex år och en palm kan bli upp till tvåhundra år gammal.

Now the jeep has stopped and our hike through the valley begins. We are almost speechless by how beautiful it is! The tall palm trees grow up to seventy meters high straight up towards the blue sky. We bend our heads back so far that we almost fall backwards. Lying down on the grass and looking up is a good alternative. They are the tallest palm trees in the entire world. This Wax Palm is one of the endemics and only grows in a small area here around Salento in Colombia and we now get to see lots of them. Some stand alone and boast, while others grow in large clusters. They only grow at high altitudes and often the clouds envelop them. The leaves are a little silver gray and the stems are slender with annual rings. According to the guide, each ring is six years old and a palm tree can live up to two hundred years.

https://flic.kr/p/2qn6p6H

Det är fantastiskt att vandra runt i det mjuka gräset och omringas av dessa ståtliga palmer. Och att se oändliga palmer så långt ögat kan nå. Mäktig känsla.

It’s amazing to walk around in the soft grass and surrounded by these stately palm trees. And seeing endless palm trees as far as the eye can see. Powerful feeling.

Varje träd sägs kunna, efter att det fällts, ge över elva liter vax. Denna vax användes till att göra ljus. Som i sin tur användes för offer till gudar och helgon. Åtminstone gjordes detta långt bak i tiden.

Each tree is said to be able, after felling, to yield over eleven liters of wax. This wax was used to make candles. Which in turn were used for offerings to gods and saints. At least this was done way back in the day.

Vår vandring lider, efter ca 1 timma, mot sitt slut. För att kunna hämtas upp av jeepen, på ett speciellt ställe, tar guiden med oss ”off the beaten track” och vi får hasa oss neråt minst femhundra meter på stupbranta sluttningar. Vi har iofs inte sett en enda annan turist sedan vi började vår vandring. Men troligen har ingen gått/hasat sig denna stupbranta väg tidigare.

After about 1 hour, our hike comes to an end. In order to be picked up by the jeep, in a special place, the guide takes us ”off the beaten track” and we have to rush down at least five hundred meters on precipitous slopes. We haven’t even seen a single other tourist since we started our hike. But probably no one has walked/rushed this precipitous path before.

Vi har tur, hela dagen under vandringen skiner solen och himmeln är klarblå. Nu när vi når vårt mål öppnar sig himmelen och regnet börjar ösa ner. Vi har en tre timmars jeeptur tillbaka till Salento och vårat rum. Det blir en riktigt regnig tur hemåt. Regnet smattrar på taket av jeepen, vägen är som en fors av lervatten och lera och blixt och åska är alldeles ovanför oss. Vi är otroligt glada att vi sitter under tak och inte på en motorcykel eller en ATV ( en fyrhjulig motorcykel) som några andra som vi möter. Väl tillbaka i byn slutar det, som tur är att regna!

We are lucky, all day during the hike the sun shines and the sky is clear blue. Now as we reach our destination the heavens open and the rain begins to pour down. We have a three hour jeep ride back to Salento and our room. It will be a really rainy ride home. The rain patters on the roof of the jeep, the road is like a torrent of muddy water and mud and lightning and thunder are right above us. We are incredibly happy that we are sitting under a roof and not on a motorcycle or an ATV (a four-wheeled motorcycle) like some others we meet. Once back in the village it stops, luckily raining!

Hela dagen har varit en fantastisk upplevelse. Den storslagna naturen, de fantastiska vyerna, vaxpalmerna och avslutningen med störtregnet och åskvädret.

The whole day has been a fantastic experience. The magnificent nature, the fantastic views, the wax palms and the ending with the torrential rain and thunderstorm.

Efter de avkopplande och vackra dagarna i Salento väntar nya äventyr. I morgon tar vi bussen till Colombias näst största stad Medellin. Som har en våldsam historia.

After the relaxing and beautiful days in Salento, new adventures await. Tomorrow we take the bus to Colombia’s second largest city, Medellin. Which has a violent history.

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia. The waves are high, up to four meters, and the sea is rough. Up on top of the waves it foams white. Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time. It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot. Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out. Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread. Luckily the sailing won’t take that long. Just barely four days. We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing

Cartagena, Colombia — Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season. It’s dark but starry. The moon has not risen yet. I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning. It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea. It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November. We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer. My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row. A Manhattan in miniature. It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited. Talk about contrasts. It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together. Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed. Most are party boats playing loud music. It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself. After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place. There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is. Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way. Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern. The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right. Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible. The boat comes in across. So we go out and turn the boat so the bow comes in first. A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us. I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down. But the cockpit is empty. Jan is gone. About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty. One person comes on board and helps with the stern moorings. Where is Jan then? When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire. He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher. It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed. The wooden lid on top shows clear traces of fire. We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread. The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Going in to Cartagena towards the dock

Cartagena är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena is an absolutely amazing city! Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high. This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening. The streets and squares are crowded. The party mood is high. Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it. In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment. Like being at a carnival. Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year. It’s easy to fall in love. The displays are absolutely incredible. The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform. There are both children and adults and everyone is fantastically talented. And they look like they’re having so much fun.

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night. This is so much fun and we enjoy life. We will be here until the end of November. Wonderfully! It’s so fun to be a part of everything we experience!

https://flic.kr/p/2pWQBLw

Club de Pesca in front of the skyline

This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja. In order to be able to do something in the heat, we have started our AC. Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat! And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air. You almost need a blanket to keep from freezing. Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.

Jamaica

Raeggaen strömmar ut ur högtalarna inne i den lilla byn San Antonio på Jamaicas NO-kust. Basen dunkar så det känns ända hit ut till Vilja som nu ligger i den centrala marinan med det pampiga namnet Errol Flynn. Det är en liten men lyxig och fin marina. Här finns swimmingpool och ett stort våtutrymme med både duschar, toaletter och tvättmaskiner.

Raegga pours out of the speakers inside the small village of San Antonio on Jamaica’s NE coast. The bass thumps so it can be felt all the way to Vilja, which is now located in the central marina with the pompous name Errol Flynn. It is a small but luxurious and nice marina. There is a swimming pool and a large wet area with both showers, toilets and washing machines.

Vi är ca ett dygns segling söder om Kuba och går nästan andäktigt runt och tittar. Ljuset tänds faktiskt på toaletten när vi trycker på knappen och det finns vatten i toaletten att spola med. Dessutom papper att torka sig med. Vilken lyx! Känns nästan overkligt när vi vant oss vid de enkla förhållandena på Kuba.

We are about a day’s sailing south of Cuba and almost devoutly walk around and look. The light actually comes on in the toilet when we press the button and there is water in the toilet to flush with. Also paper to dry with. What a luxury! Feels almost unreal as we get used to the simple conditions in Cuba.

Vi kommer fram på förmiddagen dagen efter vi lämnar Kuba och får vänta några timmar innan myndighetspersoner kommer till oss. De är alla vänliga men bestämda. Vi hälsas hjärtligt välkomna till Jamaica och nu har vi ett nytt land och en ny kultur att upptäcka.

We arrive in the morning the day after we leave Cuba and have to wait a few hours before authorities come to us. They are all friendly but firm. We are warmly welcomed to Jamaica and now we have a new country and a new culture to discover.

20240517_190429 — Sunset in Errol Flynn Marina

Det är lördag och vi skall följa med ett par i en annan båt, Lotte och Alejandro på Luna, som har hyrt en bil i två dagar. Resan går österut och sedan söderut längs östkusten. Vårt första stopp är Blue lagoon. Här spelades en del av filmen ”Blue lagoon” med Brooke Shields in. Det är en fantastisk färg på vattnet. Lagunen är djup och vattnet är en mix av saltvatten och mineraliskt vatten från bergen. Dessutom både ganska kallt (från bergen) och varmt (från havet). Annars är vi inte så imponerande. Vill vi bada i den blå lagunen måste vi hyra flytväst trots att vattnet är kav lugnt, vi lever ju på havet och vi kan simma.

It is Saturday and we are going with a couple in another boat, Lotte and Alejandro on Luna, who have rented a car for two days. The trip goes east and then south along the east coast. Our first stop is Blue lagoon. Part of the movie ”Blue lagoon” with Brooke Shields was shot here. It’s a fantastic color on the water. The lagoon is deep and the water is a mix of salt water and mineral water from the mountains. Also, both quite cold (from the mountains) and warm (from the sea). Otherwise, we are not that impressive. If we want to swim in the blue lagoon, we have to rent a life jacket even though the water is calm, we live on the sea and we can swim.

Efter Blue lagoon åker vi till Reach waterfall. Det är ett populärt utflyktsmål för lokalbefolkningen och det är många som njuter och badar i vattnet. Även om det är iskallt. Vi stannar ett tag och badar o njuter av naturen innan vi åker tillbaka mot båten igen

After Blue lagoon we go to Reach waterfall. It is a popular excursion destination for the local population and there are many who enjoy and bathe in the water. Even if it’s freezing cold. We stay for a while and swim and enjoy the nature before we go back to the boat again

Den nordöstliga delen av Jamaica där vi är heter Portland och det var här Jerk chicken ”introduserades”. Och bästa Jerk chicken skall vara i byn Boston som vi passerar. Fast det är för tidigt på dagen o de har inte startat sina bbq:s ännu. Det var Maroons (förrymda slavar) som tillsammans med ursprungsbefolkningen, Taino, som började med Jerk Chicken.

The northeastern part of Jamaica where we are is called Portland and this is where Jerk chicken was ”introduced”. And the best Jerk chicken must be in the village of Boston that we pass. Although it’s too early in the morning and they haven’t started their bbqs yet. It was the Maroons (runaway slaves) who, along with the indigenous people, the Taino, started Jerk Chicken.

Idag, söndag, åker jag med Lotte o Alejandro. Jan stannar kvar i båten och fixar med el som krånglar. Igår hade en hel säkringshållare bränt sönder. Vi kör västerut och sedan in i bergskedjan Blue Mountains. Det är en slingrig och smal väg med oerhört vacker och grön natur runtomkring. Vårt mål är ett kaffeplantage. Vi möts av ägaren tillika guiden som visar oss runt bland medicinalväxter och kaffeplantor. Det är intressant att höra om växternas olika medicinska krafter och att se hur kaffebönor behandlas från buske fram till en rykande o välluktande kaffekopp.

Today, Sunday, I go with Lotte and Alejandro. Jan stays in the boat and fixes electrical problems. Yesterday an entire fuse holder had blown. We drive west and then into the Blue Mountains. It is a winding and narrow road with incredibly beautiful and green nature all around. Our goal is a coffee plantation. We are met by the owner and the guide who shows us around among medicinal plants and coffee plants. It is interesting to hear about the different medicinal powers of the plants and to see how coffee beans are processed from the bush to a steaming and fragrant cup of coffee.

Det är söndag och Jamaica är en mycket religiös ö. Överallt där vi åker med bilen ser vi festklädda människor. Speciellt kvinnorna som ser ut som om de skall på en Nobelmiddag med sina hattar och fantastiska klänningar. På Jamaica lever många kulturer och religioner sida vid sida men störst är Kristendomen. Jamaica är faktiskt med i Guinnes rekordbok med flest antal kyrkor pr kvadratmile. Andra religioner som man lever fridfullt med här på Jamaica är Judendom, islam, rastafarism, buddhism och hinduism.

It’s Sunday and Jamaica is a very religious island. Everywhere we go by car we see people in party clothes. Especially the women who look like they are going to a Nobel dinner with their hats and fabulous dresses. In Jamaica, many cultures and religions live side by side, but the biggest is Christianity. Jamaica is actually in the Guinness Book of Records for the most number of churches per square mile. Other religions that live peacefully here in Jamaica are Judaism, Islam, Rastafarianism, Buddhism and Hinduism.

Nu är det kväll och vi promenerar tillsammans med Lotte o Alejandro från båten Luna. En rastaman börjar prata med oss och berättar om en bar en bit bort som har raeggaeparty med vinylskivor varje söndag. Självklart åker vi dit. Musiken strömmar från högtalarna ut på gatan. Folk dansar i takt och ganjan röks av de flesta. Gammal som ung. Trafiken förbi måste sakta in då baren är liten och gatan är dansgolvet. Vi kommer dit ganska tidigt och partyt har bara startat. Framåt midnatt blir det säkert full fart. En discjockey spelar från sin stora samling med raeggae-musik på små vinylskivor. Han använder två skivspelare och är duktig. Efter några timmar är vi nöjda och vi tar oss tillbaka till båten med en upplevelse från Jamaica rikare.

Now it is evening and we walk together with Lotte and Alejandro from the boat Luna. A Rasta man starts talking to us and tells us about a bar a short distance away that has raeggae parties with vinyl records every Sunday. Of course we go there. The music flows from the speakers out into the street. People dance to the beat and ganja is smoked by most. Old and young. Passing traffic has to slow down as the bar is small and the street is the dance floor. We get there quite early and the party has just started. By midnight it will surely be at full speed. A disc jockey plays from his large collection of raeggae music on small vinyl records. He uses two turntables and is good at it. After a few hours we are satisfied and we make our way back to the boat with an experience of Jamaica richer.

Häftigt! Kingston next! Vi kan ju inte komma till Jamaica utan att besöka Kingston och Bob Marley museet. Jamaicas stolthet och ”kung”. Vi lämnar Vilja tidigt på morgonen och tar en lokalbuss mot Kingston. Tidtabeller finns inte utan bussen går när den är full. Sedan stannar den otaliga gånger och klämmer in ännu fler passagerare. Vi sitter mer eller mindre på varandra och varannan måste sitta framåtböjd för att vi alla skall få plats. För oss tar det över två timmar av väntan i bussen innan vi åker iväg och resan tar nästan tre timmar.

Cool! Kingston next! After all, we can’t come to Jamaica without visiting Kingston and the Bob Marley museum. The pride and ”King” of Jamaica. We leave Vilja early in the morning and take a local bus to Kingston. There are no timetables, but the bus leaves when it is full. Then it stops countless times and squeezes in even more passengers. We sit more or less on top of each other and each other has to sit bent forward so that we can all have a place. For us, it takes over two hours of waiting in the bus before we leave and the journey takes almost three hours.

Vi hinner inte mycket första dagen men ett besök till Peter Tosh museet blir det i alla fall. Det är ganska litet och anspråkslöst. Det vi lär oss är en del av hans historia och det finns foton och några gitarrer där inne. Tyvärr är det fotoförbud, vilket är en stor besvikelse.

We don’t have much time on the first day, but a visit to the Peter Tosh museum will be there anyway. It is quite small and unassuming. What we learn is part of his story and there are photos and some guitars in there. Unfortunately, photography is prohibited, which is a big disappointment.

Ny dag och vi är på väg till vårt huvudmål för resan. Bob Marley museet. Vi kommer fram till det hus han köpte och som han älskade. Rundvandringen är helt fantastisk! Vår charmiga guide, en kvinna, älskar verkligen sitt jobb. Hon berättar med inlevelse, lägger in små anekdoter och sjunger delar av många av Bob Marleys hits. Inne i museet går vi från rum till rum. Här finns inspelningsstudio, guldskivor, grammy, foton, planscher, tidningsurklipp och i sovrummet finns deras säng och ”meditationsplatsen” där Bob bl a rökte ganja enligt rastafarismens tradition. På en vägg hänger hans älskade jeansskjorta. I köket på första våningen är alla väggar tapetserade med tidningsurklipp från när Bob Marley blev skjuten just i köket. Två skotthål syns i väggarna. Guidningen avslutas med en film om Bob Marleys liv. Vi lär oss mycket om ikonen och är jättenöjda med besöket trots att det var dyrt. Enda besvikelsen är att det är fotoförbud inomhus.

New day and we are on our way to our main destination for the trip. The Bob Marley Museum. We arrive at the house he bought and loved. The walking tour is absolutely fantastic! Our charming guide, a woman, really loves her job. She tells with empathy, adds small anecdotes and sings parts of many of Bob Marley’s hits. Inside the museum, we go from room to room. Here there is a recording studio, gold records, grammys, photos, posters, newspaper clippings and in the bedroom there is their bed and the ”meditation place” where Bob, among other things, smoked ganja according to the tradition of Rastafarianism. On one wall hangs his beloved denim shirt. In the kitchen on the first floor, all the walls are wallpapered with newspaper clippings from when Bob Marley was shot in the kitchen. Two bullet holes are visible in the walls. The tour ends with a film about Bob Marley’s life. We learn a lot about the icon and are very pleased with the visit, even though it was expensive. The only disappointment is that photography is prohibited indoors.

Mer ser vi inte av Kingston. Vi blir varnade för att åka runt själva och tiden räcker inte till till en heldags rundtur med guide. Så Kingston i sig själv är en besvikelse för oss.

We don’t see more of Kingston. We are warned to go around on our own and there is not enough time for a full day tour with a guide. So Kingston itself is a disappointment for us.

Jamaica är vackert. Jamaica är grönt. Jamaica är vänligt. Överallt vi går möts vi av ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. Fraserna tar aldrig slut. De ropar från andra sidan gatan. Springer ifatt oss för att prata och ge oss en ”Fist dump” ( hälsning knytnäve mot knytnäve med knogarna uppåt). Kommer fram till oss när vi sitter någonstans. Hela tiden uppsökande och vänliga. Lukten av Ganja ligger tät över gatorna. Det är legalt att röka här och de flesta röker. Ofta och mycket. Vi hinner gå ca 100 meter mellan varje gång vi blir tillfrågade om vi vill köpa ”weed”

Jamaica is beautiful. Jamaica is green. Jamaica is friendly. Everywhere we go we are greeted by ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. The phrases never end. They call from across the street. Runs up to us to talk. Giving us a ”fist dump”. Comes up to us when we are sitting somewhere. All the time outreach and friendly. The smell of ganja is thick over the streets. It is legal to smoke here and most people do. Often and a lot. We manage to walk about 100 meters between each time we are asked if we want to buy ”weed”

Idag fyller vi vatten i båten. Ledningen ut till bryggan är trasig så vi får hämta över 700 liter vatten för hand från en kran bakom huset. Men vi har inte fyllt vatten på nästan två månader så det är en absolut nödvändighet. Vi har en lång segling till Colombia framför oss. Likaså behöver vi tvätta. Jag har kört tre stora maskiner så nu hänger det tvätt i sex rader från för till akter. Hoppas verkligen att det inte börjar regna.

Today we fill the boat with water. The pipe out to the jetty is broken, so we have to fetch over 700 liters of water by hand from a tap behind the house. But we haven’t filled water in almost two months so it’s an absolute necessity. We have a long sail to Colombia ahead of us. Likewise, we need to do laundry. I have run three large machines so now there is laundry hanging in six rows from fore to aft. Really hope it doesn’t start raining.

Vilken rolig kväll! Det är fredag och idag verkar det vara extra feststämning. Kanske för att det var helgdag igår. Vi lämnar Vilja och promenerar bort till gatan där barerna ligger tätt. Först köper vi Jerk chicken på ett populärt ställe ute på gatan. Vi sitter vid strandkanten och äter. Det smakar himmelskt gott! Sedan vill vi gå på en bar. Här finns helt otroligt många barer men de flesta har bara plats för 2-3 personer. Vi hittar en och blir varmt välkomna. Alla verkar nyfikna på oss och har en massa frågor. Lyckad kväll där vi känner att vi kommer lite närmre in på Jamaica. Annars har vi tyckt att det är svårt. Alla är otroligt vänliga men alla väntar sig också betalt för precis allt de gör eller säger. Vi är inte vana vid detta från alla länder vi besökt denna säsongen och det känns jobbigt.

What a fun evening! It’s Friday and today seems to be extra festive. Maybe because yesterday was a holiday. We leave Vilja and walk to the street where the bars are close. First we buy Jerk chicken at a popular place out on the street. We sit by the beach and eat. It tastes heavenly! Then we want to go to a bar. There are an incredible number of bars here, but most only have room for 2-3 people. We find one and are warmly welcomed. Everyone seems curious about us and has a lot of questions. Successful evening where we feel that we are getting a little closer to Jamaica. Otherwise, we have found it difficult. Everyone is incredibly friendly, but everyone also expects to be paid for just about everything they do or say. We are not used to this from all the countries we have visited this season and it feels difficult.

Nu har vi flyttat ut från marinan och ligger på svaj. Vi väntar in ett väderfönster för att segla ner till Cartagena i Colombia. Vårt sista mål denna säsongen.

Now we have moved out of the marina and are on the wane. We are waiting for a weather window to sail down to Cartagena in Colombia. Our last goal this season.

Idag, tisdag, checkar vi ut och vi har en segling på 4-5 dygn framför oss. Klockan 10.00 tar vi upp ankaret. Vi hoppas förhållandena är ok men vi kommer ha 12 meter i sekunden rätt in i sidan så det kommer troligen bli svårt med matlagning och toalettbesök.

Today, Tuesday, we check out and we have a 4-5 day sailing ahead of us. At 10.00 we raise the anchor. We hope the conditions are ok but we will have 12 meters per second right into the side so it will probably be difficult with cooking and going to the toilet.

Kort historia om Jamaica;

De första inbyggarna på Jamaica var Taino indianer som kom hit från Sydamerika på 600-talet. De levde fridfullt här fram till Columbus ”upptäckte” Jamaica 1494. Tainos blev då tvingade in i slaveri av spanjorerna. Inom 50 år var de tagiskt nog utraderade från Jamaica. Men många ord från deras språk finns kvar som ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbarnaque’ and ‘canoe’. Då började slavimporten från Afrika. 1655 besegrade Storbritannien Spanien och tog över Jamaica . Engelsmännen utnyttjade Jamaicas centrala placering i Karibien för silver och guld byteshandel. Under övergången från Spanien till England flydde många slavar upp i bergen. De utvecklade sin egen kultur baserad på afrikanska rötter och kallas Maroons. Slaveriet växte under brittiska perioden och de levde ett miserabel liv med mycket tortyr. Totalt 2 miljoner slavar kom till Jamaica men slutligen 1838 var slaveri totalt förbjudet. Kristna missionärer behandlade slavarna väl och det är kanske anledningen till att Kristendomen idag är stark på Jamaica. På 1930-talet uppstod Rastafari. Det var bland den afrikanskättade befolkningen på Jamaica. Den bygger på drömmen av att återvända till Afrika där Etiopien är de förlovade landet.1962 blev Jamaica ett oberoende land.

Brief history of Jamaica follows;

The first settlers in Jamaica were the Taino Indians who came here from South America in the 6th century. They lived peacefully here until Columbus ”discovered” Jamaica in 1494. The Tainos were then forced into slavery by the Spanish. Within 50 years, they were tragically eradicated from Jamaica. But many words from their language remain such as ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbeque’ and ‘canoe’. Then the slave importation from Africa began. In 1655 Britain defeated Spain and took over Jamaica. The English took advantage of Jamaica’s central location in the Caribbean for silver and gold barter. During the transition from Spain to England, many slaves escaped into the mountains. They developed their own culture based on African roots and are called Maroons. Slavery grew during the British period and they lived a miserable life with a lot of torture. A total of 2 million slaves came to Jamaica but finally in 1838 slavery was totally outlawed. Christian missionaries treated the slaves well and that is perhaps the reason why Christianity is strong in Jamaica today. In the 1930s, Rastafari arose. It was among the African-descended population of Jamaica. It is based on the dream of returning to Africa where Ethiopia is the promised land. In 1962, Jamaica became an independent country.