Boibåt – Sida 3 – Levermittliv

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues. It is moving slowly towards the goal. Very slowly. Luckily the weather is good and the sun is shining. We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination. Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us. The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed. But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind. Sailing north-south and back again is no problem. We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times. The distance increases a little each time. But Vilja fights on and makes sailing enjoyable. Little by little she brings us closer to the goal. She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea. There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont med sina nyanser av blått. Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away. Looking out over the ocean and horizon with its shades of blue. The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic. Like balm for the soul. It is incredibly meditative and we never get tired.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey. The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing. It is edifying and useful. A way to get closer to yourself and a way to live here and now. The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety. A liberating feeling. We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself. We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible. It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands. Not easy to cook in those conditions. Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on. Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot

Sometimes we need to fix things on foredeck

The net for lifting up the fishes we catch

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days. We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food. There is food in the freezer for two more days. Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food. Fresh vegetables will consist of sprouts. I have a first batch of mung bean sprouts in the making. There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here. We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water. It is only used for cooking. So there is no need for us. It’s probably only a shower and a hair wash that are missing. Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till. (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy. There is wind around the mast and the sea roars around me. Willingness for more stomps forward now. It is jet black. Neither the moon nor stars are visible in the sky. I had just had a good shower when a big wave hit the boat. The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen. It flows from the head and hair down the body. It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month. All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future. One hour left for me before shift change. We have a reef in the mainsail and only the storm jib up. It shouldn’t be too much. I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing. It is at 24 – 26 knots. Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark. I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary. I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this. Yet. Jan and Dag are sleeping inside the boat. I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef. (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer. Probably for the changing of the guard. I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing. The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out. It feels good to steer almost towards the goal. We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit. But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba. If it goes well, we have less than a day left. Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive. It will be very exciting to get there. Cuba feels exotic and above all different. And it is certainly different. Poverty is high and there is a lack of everything. Food is one of the major shortages. We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been. We simply have to eat the food we get our hands on. Hopefully there are at least some vegetables. Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat. Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration. The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked. I have VPN so I hope I can get through. But it may happen that there will be no update for several weeks. We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive. We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions. We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination. Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

On the way to Cuba

Tredje dagen ute på havet. Det är en härlig segling i nästan åtta knop. Solen skiner, vinden fläktar och Vilja plöjer sig genom Karibiska havet. En och annan våg slår över så att vi blir lite blöta i sittbrunnen. O vi njuter.

Third day out at sea. It’s a lovely sail at almost eight knots. The sun is shining, the wind is blowing and Vilja is plowing through the Caribbean Sea. The occasional wave breaks over so that we get a little wet in the cockpit. Oh we enjoy.

Vi kommer iväg, som planerat, från Livingston i högvattnet på eftermiddagen. Hector kommer med sina två fiskebåtar Willy 1 och Willy 2. Rep slängs över från båda båtarna och vi fäster ett i fören och ett i fallet från masttoppen. Den ena båten drar oss framåt och när vattnet börjar bli riktigt grunt tippar den andra båten oss åt sidan. Djupmätaren på båten visar som lägst 1.7 meter men då ligger båten på snedden så det är grundare än så. Troligen som lägst ca 1.6 meter och vi sticker nästan 2.1 meter djupt. Vi känner att båten har bottenkänning stora delar av tiden. Det är en spännande och konstig upplevelse att dras fram på detta sätt med stor lutning på båten. På båda sidor om sandbanken ligger segelbåtar, med mindre djupgående än oss, klara för att ta sig över på egen hand. Nu vet de exakt var de skall gå eftersom Hector har visat vägen med vår båt. Väl över på andra sidan sätter vi segel och stakar ut vår kurs. Vi seglar på bra genom bukten utanför Livingston och är nöjda. När vi närmar oss udden Cabo de Tres Puntas vrider vinden och vi måste sätta kurs betydligt längre österut än vi önskar. När natten kommer avtar vinden nästan helt, den snurrar runt från alla håll och samtidigt är det en del vågor. Vår kurs går mer och mer söderut mot fastlandet Honduras så vi beslutar oss för att starta motorn. Vi vill inte för nära Honduras fastlandskust och dessutom så är det ju norrut vi skall om vi skall komma till Kuba

We will depart, as planned, from Livingston at high tide in the afternoon. Hector comes with his two fishing boats Willy 1 and Willy 2. Ropes are thrown over from both boats and we attach one to the bow and one to the halyard from the top of the mast. One boat pulls us forward and when the water starts to get really shallow, the other boat tips us to the side. The depth gauge on the boat shows a minimum of 1.7 meters, but then the boat is on a slant so it is shallower than that. Probably as low as about 1.6 meters and we are sticking almost 2.1 meters deep. We feel that the boat has a sense of bottom most of the time. It is an exciting and strange experience to be pulled forward in this way with a large tilt on the boat. On both sides of the sandbank are sailboats, with less draft than us, ready to cross on their own. Now they know exactly where to go because Hector has shown the way with our boat. Once over on the other side, we set sail and set our course. We are sailing well through the bay outside Livingston and are satisfied. As we approach Cape Cabo de Tres Puntas, the wind shifts and we have to set a course much further east than we wish. When night comes, the wind dies down almost completely, it spins around from all directions and at the same time there are quite a few waves. Our course goes more and more south towards mainland Honduras so we decide to start the engine. We don’t want to get too close to the Honduran mainland coast, and besides, we’re going north if we’re going to Cuba.

Kvällen övergår till natt och vi går på våra skift. Efter några timmar med motorgång börjar vi segla igen. Det blåser på ganska friskt och båten lutar ordentligt så det är svårt att sova. Dagen kommer och både Jan och jag känner oss trötta o lite sjösjuka. Sjöbenen har tydligen helt försvunnit. Kanske påverkar den extrema värmen och alla förberedelser de senaste dagarna också. Ingen av oss har tidigare kännt av sjösjuka så det är något nytt som vi gärna är förutan. Som tur är så blir ingen av oss riktigt dålig utan det är bara en känsla i kroppen och avsaknad av matlust. När vi vaknat upp efter vaktgång och sömn är vi båda på benen igen. Fulla av ny kraft.

The evening turns to night and we go our shifts. After a few hours of motoring, we start sailing again. It’s blowing quite briskly and the boat tilts quite a bit so it’s hard to sleep. The day comes and both Jan and I feel tired and a little seasick. The sea bones have apparently completely disappeared. Maybe the extreme heat and all the preparations in the last few days are affecting it too. Neither of us has experienced seasickness before, so it’s something new that we’re happy to be aware of. Fortunately, none of us get really sick, it’s just a feeling in the body and a lack of appetite. When we wake up after going on duty and sleeping, we are both on our feet again. Full of new energy.

A cupboard door opened during the night and a million of Alfaalfa-seeds were spread on the bed

Dagen rullar på och vi har bra fart. Vi kan i och för sig inte gå rakt mot Kuba då vinden kommer från NO men vi har ett stort hav att kryssa på (segla zickzack mot vinden) och det är i stort sett inga andra båtar ute. Det tar mycket längre tid än med vind från rätt håll men det är en skön känsla att vara ute på havet igen.

The day rolls on and we have good momentum. In and of itself, we can’t go straight towards Cuba as the wind is from the NE, but we have a big sea to cruise on (sailing zigzag against the wind) and there are basically no other boats out. It takes much longer than with the wind from the right direction, but it’s a nice feeling to be out at sea again.

Full activity onboard

Mitt på dagen börjar det rassla i vår fiskelina och det blir full aktivitet för att dra in fisken. En ganska liten tonfisk men den räcker till middag för tre. Åh vad gott det skall bli med smör, vitlök o koriander

In the middle of the day, our fishing line starts to rattle and there is full activity to pull in the fish. A rather small tuna but it is enough for dinner for three. Oh how good it will be with butter, garlic and coriander

Vi har en fripassagerare ombord. Under hela fjärde dagen har en liten o jättesöt svala cirklat runt båten. Efter någon timme börjar den leta efter en plats att sätta sig och vila. Den försöker sätta sig på fiskesnöret vi har ute men det blir aldeles för vingligt. Sedan flyger den in och ut ur båten några gånger. När jag står och lagar mat flyger den in och sätter sig på mitt huvud. Strax därefter slår den sig till ro på boken som Dag sitter och läser. Han flyttar sitt finger mot den och den kliver upp på fingret och sitter där en stund. Just nu är den inne i båten. Den har satt sig på vår barometer där den tydligare tänkt sova för natten. Hade den bara valt klockan så hade vi haft ett jättefint gökur.

We have a stowaway on board. Throughout the fourth day, a small and very cute swallow has been circling the boat. After an hour or so it starts looking for a place to sit down and rest. It tries to sit on the fishing line we have outside, but it gets far too wobbly. Then it flies in and out of the boat a few times. When I’m standing and cooking, it flies in and sits on my head. Soon after, it settles down on the book that Dag is reading. He moves his finger towards it and it steps onto his finger and sits there for a while. Right now it is inside the boat. It has settled on our barometer where it more clearly intended to sleep for the night. If it had only chosen the clock, we would have had a great cuckoo clock.

Seglingen har gått riktigt trögt sista dygnet. När jag gick av mitt pass igår hade vi bra fart och någorlunda riktning mot västspetsen av Kuba. När jag kommer upp ca åtta timmar senare har vi inte kommit någon vart alls. Vinden har varit otillförlitelig och rakt emot oss. Vi behöver komma betydligt längre österut för att komma till Kuba. Nu seglar vi i stället längs med först Belize kust och sedan utmed Mexikos kust. Vi hade planerat att segla till Mexiko före Kuba men pga att vi fick vänta så länge i Guatemala så hinner vi tyvärr inte båda länderna och då har vi valt bort Mexiko med vånda.

Sailing has been really slow for the last 24 hours. When I got off my pass yesterday we had good speed and a reasonable heading towards the western tip of Cuba. When I get up about eight hours later, we haven’t gotten anywhere at all. The wind has been unreliable and directly against us. We need to get much further east to get to Cuba. Now we are instead sailing along first the coast of Belize and then along the coast of Mexico. We had planned to sail to Mexico before Cuba, but because we had to wait so long in Guatemala, we unfortunately did not have time for both countries and then we chose Mexico with pain.

Idag, den femte dagen, seglar vi på i full fart med fulla segel. Vår kurs går nu mot västspetsen av Kuba. Eftersom vi skall mitt på sydsidan kommer vi få börja kryssa. Det är härligt med vind i seglen och att nästa störta fram mellan vågorna. Det knakar i skot och trätrapp, havets brus dånar och fladdrar i seglen ……Livet är härligt!

Today, the fifth day, we sail on at full speed with full sails. Our course is now towards the western tip of Cuba. Since we are going in the middle of the south side, we will have to start cruising. It is wonderful to have wind in the sails and to plunge forward between the waves. There is a creak in bulkheads and wooden stairs, the noise of the sea roars and flutters in the sails …… Life is wonderful!

Fast lite sorg är det ändå. Vår lilla söta svala levde i morse men efter några timmar orkade han inte mer. Vi gjorde en påse med ett kors på att begrava honom i och lämnade över honom till havet. Några väl valda ord från kapten Jan och skönsång av ”Tryggare kan ingen vara” tillsammans med en gravöl fullbordade ceremonin.

It’s still a bit sad though. Our sweet little swallow was alive this morning but after a few hours he couldn’t take it anymore. We made a bag with a cross to bury him in and handed him over to the sea. A few well-chosen words from Captain Jan and beautiful singing of ”Tryggare kan ingen vara” together with a burial bear completed the ceremony.

Fiskelyckan fortsätter! Vi har fått en Barracuda som nu är rensad. Den står just nu på spisen i Omnian och gottar sig.

The fishing luck continues! We have received a Barracuda which is now cleared. It is currently on the stove in the Omnian, enjoying itself.

Nu seglar vi snart in i ännu en natt. Havet omsluter oss och snart gör även mörkret det. Det blir intressant att se var vi är imorgon bitti igen

Now we will soon sail into another night. The sea surrounds us and soon the darkness does too. It will be interesting to see where we are tomorrow morning again

Eastern and leaving Guatemala

Skärtorsdag, Guatemala, Fest! Vi tar jollen till Backpacker bar. Det är stället med stort S man skall vara på denna kväll. Festen är redan i full gång. Vid jollebryggan står en starkt beväpnad vakt. Vi börjar bli vana vid alla dessa beväpnade vakter nu efter flera månader i Centralamerika. När vi parkerar jollen för att handla mat i affären är det alltid minst sju starkt beväpnade vakter vi passerar.

Maundy Thursday, Guatemala, Party! We take the dinghy to Backpacker bar. This is the place with a capital S to be tonight. The party is already in full swing. A heavily armed guard stands at the dinghy dock. We are getting used to all these armed guards now after several months in Central America. When we park the dinghy to buy food at the store, we always pass at least seven heavily armed guards.

Vakten tittar först på oss men när vi sedan skall komma iland sträcker han snällt fram sin ena hand för att hjälpa oss. Jan undrar om han skall skjuta med den andra då han inte släpper taget om vapnet med den.The guard looks at us at first, but when we are about to disembark, he kindly extends one of his hands to help us. Jan wonders if he should shoot with the other one as he won’t let go of the weapon with it.

Väl inne på Backpacker är det disco o karaoke om vartannat. Festen är i full gång. Guatemalierna festar loss på alla sätt. Ölen flödar, dansen är het och stämningen är hög o uppsluppen. Vi fascineras över dessa vackra kvinnor med rumpor som står rakt ut.

Once inside Backpacker, there is a disco and karaoke every second. The party is in full swing. Guatemalans party in every way. The beer is flowing, the dancing is hot and the atmosphere is high and cheerful. We are fascinated by these beautiful women with butts that stick out.

Folk är varma o svettas men inget stoppar dansen o stämningen. Olga o Dag är i feststämning o dansar utan hämningar. Vad härligt! Vilken glädje! Jublet är högt o det känns som att festen bara har börjat. Troligen pågår den fram till småtimmarna. Gammal som ung det finns inga gränser. Rytmen finns i kroppen och axlar, höfter o rumpor gungar i takt till musiken. Knappt någon sitter stilla utan alla låter musiken o rytmen strömma genom kropparna ända ut i fingerspetsarna. Många kvinnor i korta o snäva kjolar o med höga klackar. Männen i shorts, T-shirt o keps på huvudet. Alla är här för att ha kul, för att festa o för att njuta av livet . Vid en del musik gungar hela golvet i takt och alla skriker ut texten från populära låtar. Jublet visar inga gränser o alla är här och nu…I festen…I glädjen o på partyt ”Rock around the clock” just nu. Annars är det mest låtar på spanska. Vi lämnar runt midnatt när dansgolvet fortfarande är fullt och musiken dånar ut.

People are hot and sweating, but nothing stops the dancing or the atmosphere. Olga and Dag are in a party mood and dance without inhibitions. How lovely! What joy! The cheers are loud and it feels like the party has only just begun. It probably lasts until the wee hours. Old or young there are no limits. The rhythm is in the body and shoulders, hips and buttocks swing in time to the music. Hardly anyone sits still, but everyone lets the music and rhythm flow through their bodies all the way to their fingertips. Many women in short or tight skirts or with high heels. The men in shorts, T-shirts and caps on their heads. Everyone is here to have fun, to party and to enjoy life. During some music, the entire floor sways to the beat and everyone shouts out the lyrics of popular songs. The jubilation shows no boundaries and everyone is here and now…In the party…In the joy and at the ”Rock around the clock” party right now. Otherwise, it’s mostly songs in Spanish. We leave around midnight when the dance floor is still full and the music is blaring.

På väg tillbaka till båten ser vi en buske som är helt vitprickig. Det är här många vita hägrar har slagit sig till ro för att sova på natten. Vi fascineras av mängden fåglar och det är otroligt vackert med fullmånen bakom. På det kala trädet bredvid som har tappat alla sina blad sover de svarta skarvarna. Stanken är stark av all fågelspillning men vi stannar ändå ett tag i månskenet och njuter av åsynen.

On the way back to the boat, we see a bush that is completely white-spotted. This is where many white herons have settled down to sleep at night. We are fascinated by the amount of birds and it is incredibly beautiful with the full moon behind. On the bare tree next to it, which has lost all its leaves, the black cormorants sleep. The stench is strong from all the bird droppings, but we still stay for a while in the moonlight and enjoy the sight.

På långfredags morgon hade vi hört om en båtprocession så vi går upp tidigt för att inte missa den. Gissa om vi blir snopna, förvånade o lite besvikna när det endast är tre båtar som dyker upp. Vi höll på att missa den helt. I en liten båt längst fram finns en präst och ett stort kors som Jesus bär på. Prästen går iland på några redan utvalda ställen och välsignar (tror jag) bostaden eller företaget.

On Good Friday morning we had heard about a boat procession so we get up early so as not to miss it. Guess if we’ll be dumbfounded, surprised or a little disappointed when only three boats show up. We were about to miss it completely. In a small boat at the front is a priest and a large cross that Jesus carries. The priest goes ashore at some already selected places and blesses (I think) the home or business.

Sedan flyter påsken på. Det är trångt på sjön på grund av alla guatemalier som är här. Alla har plockat fram vattenskotrar och motorbåtar i alla storlekar. Helikoptrar syns tätt då många flyger hit eller härifrån. De flesta troligen från Guatemala City. Lugnet lägger sig sedan söndag kväll då alla tar sig hem för att börja arbetsveckan igen efter upp till en veckas ledighet.

Then Easter flows on. It is crowded on the lake because of all the Guatemalans who are here. Everyone has brought out jet skis and motorboats of all sizes. Helicopters are often seen as many fly here or from here. Most probably from Guatemala City. The calm settles down since Sunday evening when everyone goes home to start the work week again after up to a week off.

För oss går livet på som vanligt. Vår glädje över delen till watermakern blir kortvarig. Då den monterades igen läcker pumpen som ett såll. Så nu står vi här fortfarande utan watermaker och funderar på om vi skall chansa på att det räcker att köpa en ny pump som i så fall får bli skickad till Sverige eller Colombia eller om vi köper en helt ny watermaker i sommar. Tills dess får vi fortsätta snåla ned vattnet och köpa vårt dricksvatten

For us, life goes on as usual. Our joy over the part for the watermaker is short-lived. When it was reassembled, the pump leaks like a sieve. So now we are still standing here without a watermaker and thinking about whether we should take a chance on the fact that it will be enough to buy a new pump, which in that case has to be sent to Sweden or Colombia, or if we buy a brand new watermaker this summer. Until then, we must continue to skimp on water and buy our drinking water

Jans födelsedag kombineras med en avseglingsgrillning på Mar Marin. Vi grillar, dricker cays, letar efter gömt påskgodis, samtalar och njuter av gitarr och skönsång av några av deltagarna. Det är en riktigt lyckad kväll

Jan’s birthday is combined with a closing barbecue at Mar Marin. We grill, drink cays, look for hidden Easter candy, chat and enjoy guitar and beautiful singing by some of the participants. It’s a really successful evening

Några dagar senare och, Äntligen, lämnar vi Rio Dulche och Guatemala (utan watermaker) Det har varit fantastiskt här med otroliga människor och vi har upplevt mycket. Men 6-7 veckor räcker och vi vill se mer. Färden går först till en vik strax innan floden ut mot Livingston o havet. När vi kommer ut ur floden och över sandbanken sätter vi segel mot Kuba. Med oss på seglingen mot Kuba följer Dag från Hönö. Vi har umgåtts en hel del och att vara en till som delar på nattpassen är aldrig fel. Det kommer troligen bli en tuff segling både mot strömmen och mot vinden – åtminstone de sista dagarna. Vi beräknar att det kommer ta ca en vecka men det kan ta längre tid än så.

A few days later and, Finally, we are leaving Rio Dulche and Guatemala (without watermaker) It has been amazing here with incredible people and we have experienced a lot. But 6-7 weeks is enough and we want to see more. The journey first goes to a bay just before the river out towards Livingston and the sea. When we get out of the river and over the sandbar, we set sail for Cuba. With us on the sailing to Cuba is Dag from Hönö. We’ve been hanging out a lot and being another sharer of the night shifts is never wrong. It will probably be a tough sailing both against the current and against the wind – at least for the last few days. We estimate that it will take about a week, but it may take longer than that.

Idag åker vi ner för floden med alla dess krökar ut mot havet. Vägen är otroligt vacker med höga berg, grönska och ett väldigt rikt fågelliv. Vi har strömmen med oss så det går fort.

Today we go down the river with all its bends towards the sea. The road is incredibly beautiful with high mountains, greenery and a very rich bird life. We have the power with us so it goes fast.

Going down the river

Väl framme i Livingston går vi till Rauls kontor. Han är agent och sköter allt pappersarbete samt bokar tid med Hector som är den man som arrangerar två båtar som drar och tittar oss ut genom den grunda sandbanken. Nu är allt klart, vi är utcheckning och Vilja är klar för avsegling mot nya äventyr

Once in Livingston, we go to Raul’s office. He is the agent and takes care of all the paperwork and makes the appointment with Hector who is the man who arranges two boats to pull and look us out through the shallow sandbar. Now everything is ready, we are checking out and Vilja is ready to set sail for new adventures

Lot of pineapples for almost no money. Guatemala is a cheap country

Livingston harbour. From here it’s close to both Belize and Honduras

Nu väntar ca en veckas segling åt NO innan vi når Kubas sydsida. Det kommer troligen bli en tidvis tuff segling med både motvind och motström i slutet. Eventuellt kommer vi även in i ett stiltjebälte. Vi set jättemycket fram emot det här!

Patience of waiting

Det är verkligen en långseglares sanning och utmaning. Väntan är en del av båtlivet som man får lära sig att älska och acceptera. Vi väntar på rätt vindstyrka, på rätt vindriktning, att orkansäsongen skall ta slut, att det skall komma vind, att orkansäsongen skall börja, på rätt väderfönster, att kunna lämna hamn, att tidvattnet skall stiga, att det skall bli svalare inne i båten (ofta är det 35 °C stillastående på natten), att det skall sluta regna. Ofta väntar vi också på viktiga papper som vi måste ha för att lämna ett land o komma in i nästa, stämplar i pass o åtskilliga dokument, att myndigheter skall öppna sina kontor och att kontroll av båten skall göras. Vi väntar också på delar till allt möjligt på båten som ständigt behöver repareras. Vi har nu t ex väntat i sex veckor på en liten del till vår watermaker, som skulle ta 2 – 3 veckor. Var och varannan dag hör vi att ”nu kommer den!” ”Bara en dag till!”, ”Ni får den före påsk!” Watermakern har krånglat ända sedan vi lämnade Gran Canaria, för ett och ett halvt år sedan, så vi beslöt oss för att det var dags att fixa den en gång för alla. Skall vi ut på Pacific i ca 40 dagar nästa år så är det nästan en nödvändighet med fyra personer ombord. Dricksvatten, duschvatten, matlagning och disk bl a. Saltvatten fungerar till mycket men sötvatten måste vi självklart ändå ha. Vi hoppas fortfarande på ett under att den kommer innan påsk.

It is truly a long-distance sailor’s truth and challenge. Waiting is a part of boating that you have to learn to love and accept. We are waiting for the right wind strength, for the right wind direction, for the hurricane season to end, for the wind to come, for the hurricane season to begin, for the right weather window, to be able to leave port, for the tide to rise, for it to be cooler inside the boat ( often it is 35 °C still at night), that it will stop raining. Often we also wait for important papers that we must have in order to leave one country and enter the next, stamps in passports and various documents, for authorities to open their offices and for the boat to be inspected. We are also waiting for parts for everything possible on the boat that is constantly in need of repair. For example, we have now waited six weeks for a small part for our watermaker, which would take 2 – 3 weeks. Every other day we hear that ”here it comes!” ”Just one more day!”, ”You’ll get it before Easter!” The watermaker has been in trouble ever since we left Gran Canaria so we decided it was time to fix it once and for all. If we are going out on the Pacific for about 40 days next year, it is almost a necessity to have four people on board. Drinking water, shower water, cooking and dishes, etc. Salt water works for a lot, but of course we still have to have fresh water. We are still hoping for a miracle that it will arrive before Easter.

Waiting….. (photo from the Atlantic-crossing)

Här i Guatemala, som till stor del är katolskt, är påsk en riktigt stor högtid. Hela landet stänger ner i en dryg vecka och alla lokalbor som har råd åker på semester. Det betyder, för oss i Rio Dulce, att det är om möjligt ännu mer kaos än tidigare. Floden kryllar av vattenskotrar, kanoter, sightseeingbåtar, vanliga motorbåtar, fiskebåtar och jättestora motorbåtar. Gator o restauranger är ännu mer fulla än tidigare och resorterna har inte ett endaste rum ledigt. Vid poolerna är det trångt – kanske som i Medelhavet mitt i semestertider. Vi är ju numera så bortskämda med att det är gott om plats, nästan inga turister och lugn o ro. Den här veckan är det framförallt lokalbefolkningen som invaderar. O självklart måste även de få sin välbehövliga och efterlängtade semester. För oss är det bara att ”go with the flow” o vara glada för att även vi faktiskt är här i ett fantastiskt paradis

Here in Guatemala, which is largely Catholic, Easter is a really big holiday. The whole country shuts down for just over a week and all locals who can afford it go on holiday. This means, for us in Rio Dulce, that there is, if possible, even more chaos than before. The river is teeming with jet skis, canoes, sightseeing boats, regular motorboats, fishing boats and giant motorboats. Streets and restaurants are even more full than before and the resorts don’t have a single room available. The pools are crowded – maybe like in the Mediterranean in the middle of holiday season. We are now so spoiled that there is plenty of space, almost no tourists and peace and quiet. This week, it’s mainly the locals who invade. And of course they also have to get their much-needed and long-awaited vacation. For us, it’s just to ”go with the flow” and be happy that we too are actually here in a fantastic paradise

Here we buy all sorts of fish and shellfish

Det skall bli spännande att se hur det är här till helgen när påskhelgen verkligen är här!

Tills dess får vi fortsätta vänta…Samtidigt peakar värmen. Det är nu uppåt 45 grader celcius utomhus i skuggan och ca 38 grader celcius inne i båten. Visst är värme underbart men, det hade varit skönt med en AC åtminstone på natten. Jag fick värmeutslag i september på Grenada o nu har de kommit tillbaka igen i armvecket. Blåsor och ilsket rött.

It will be exciting to see how it is here this weekend when the Easter weekend is really here!

Until then, we have to keep waiting…At the same time, the heat peaks. It is now upwards of 45 degrees Celsius outside in the shade and about 38 degrees Celsius inside the boat. Of course, heat is wonderful, but it would have been nice to have an AC at least at night. I got heat rash in September in Grenada and now they have come back again in the crease of my arm. Blisters and angry red.

Väntetiden utnyttjas självklart så gott det går. Både med spännande utflykter och med arbete på och i båten i 45 graders värme o stillastående luft. Det blir mest häng vid poolen dagtid. Vi har förresten bytt marina så nu bor vi billigare på Mar Marin i stället för Nanajuana. En effekt av det är självklart mindre och mindre lyxig pool. Jag saknar den förra men denna duger också gott. Trots värmen har vi lyckats jobba. Åttio meter kätting till ankaret är nymarkerad, skåp inne i båten städade, kättingen tvättad, solcellpaneler flyttade, allt rostfritt är behandlat, en genuapåse sydd o en massa annat pyssel o arbete utfört. Vi har haft folk ombord som har polishat, reparerat kyl o plotter och idag hade vi en stor riggcheck. Jag har framförallt jobbat med bloggen, installerat min nya laptop med allt från den gamla och påbörjat min lång-seglings-bok så smått

The waiting time is of course used as much as possible. Both with exciting excursions and with work on and in the boat in 45 degree heat and stagnant air. Most people hang out by the pool during the day. By the way, we have changed marinas so now we live cheaper at Mar Marin instead of Nanajuana. One effect of that is obviously a smaller and less luxurious pool. I miss the previous one but this one is also good. Despite the heat, we managed to work. Eighty meters of chain to the anchor is newly marked, lockers inside the boat cleaned, chain washed, solar panels moved, all stainless is treated, a genoa bag sewn and a lot of other tinkering and work done. We have had people on board who have polished, repaired the fridge and plotter and today we had a big rig check. I have mainly worked on the blog, installed my new laptop with everything from the old one and started my long-sailing book little by little

Kristin at the workplace with the new laptop

Chloe up on top of the mast checking the rig

The radar had to be taken down. It looks like it makes some problem with the plotter so the plotter don’t work

Kvällstid är vi sociala på både bbq-kvällar, secondhand-dagar och på den populära baren ”The Shack”

In the evening we are social on both bbq evenings, secondhand days and at the popular bar ”The Shack”

We were the first at the bbq and started the fire together with another couple

Härom dagen åkte vi med Vilja österut till viken vi la till vid första natten i Rio Dulce. Det var en förhållandevis blåsig resa dit i motvind. Väl där ankrade vi och efter en god thai-middag i båten åkte vi till TexasMikes bar där det var ett lugnt bord och ett crazy bord! Vi känner Catherine på Chameleon som genast inviterade oss till ”Crazy table” 😄. Där var stämningen hög och aktiviteter som dans och fotbollsspelare i full gång. Förutom detta så är det annars här i viken, lagunerna o de små bifloderna lugn o ro jämfört med kaoset i Fronteras.

The other day Vilja and I went east to the bay where we docked on the first night in Rio Dulce. It was a relatively windy trip there against the wind. Once there we anchored and after a good Thai dinner in the boat we went to Mike’s bar where there was a quiet table and a crazy table! We know Catherine at Chameleon who immediately invited us to the ”Crazy table” 😄. There, the atmosphere was high and activities such as dancing and football players were in full swing. Apart from this, it is otherwise calm here in the bay, the lagoons and the small tributaries compared to the chaos in Fronteras.

Peaceful at Texas bay right on the inside of the river from the sea

Vi tog jollen in i de smala floderna rätt in i djungeln. Långt där inne finns bostadshus på pelare och kvinnor som tvättar kläder mot bryggorna. På vägen in kantas floden av stora träd och i vattnet är det mängder av både vita och röda näckrosor. Överallt syns fåglar som spanar och dyker efter fisk. De vackra vita hägrarna med sina långa fjädrar och krökta hals syns överallt och ovanför träden svävar rovfåglar på himmelen. Att komma så nära naturen är så befriande och rofyllt. Efter två dagar åker vi tillbaka till Fronteras och det rådande påskkaoset. Det blir ännu mer bad i poolen och väntan på delen till watermakern.

We took the dinghy into the narrow rivers right into the jungle. Far in there are residential buildings on stilts and women washing clothes against the docks. On the way in, the river is bordered by large trees and in the water there are masses of both white and red water lilies. Birds can be seen everywhere scouting and diving for fish. The beautiful white herons with their long feathers and curved necks can be seen everywhere and above the trees birds of prey soar in the sky. Getting so close to nature is so liberating and peaceful. After two days we go back to Fronteras and the prevailing Easter chaos. There will be even more swimming in the pool and waiting for the part for the watermaker.

The beautiful white heron with red water lilies

Uppdatering! Jippi! Nu äntligen har delen vi väntat på så länge kommit! Nu skall vi montera och hålla alla tummar och tår att allt fungerar. Om det gör det så är vi klara för nya äventyr. För att komma iväg är det enda vi behöver att vänta…. Påsken måste ta slut så myndigheter öppnar och högvatten och väderfönster måste vara rätt😘

Update! Yippee! Now finally the part we’ve been waiting for for so long has arrived! Now we must assemble and keep our fingers and toes crossed that everything works. If it does, we are ready for new adventures. To get away all we need to do is wait….Easter must end so authorities open and high tide and weather window must be right 😘

The part to the watermaker has arrived and we celebrated that

I nästa inlägg får vi se vart resan bär oss vidare

In the next post, we’ll see where the journey takes us.

Wonderful Lake Atitlan

Wow vilken fantastisk resa vi har gjort båda två tillsammans in till höglandet i Guatemala. Det är verkligen ett otroligt land som har rikt varierande upplevelser och hänförande natur att bjuda på.

Wow what a fantastic trip we both made together into the interior of Guatemala. It is truly an incredible country that has richly varied experiences and breathtaking nature to offer.

Vi packar våra ryggsäckar och tar en tidig buss på morgonen till Guatemala City. Det är nästan ett måste att åka tidigt om man sedan skall ta sig vidare samma dag. Resan tar även denna gång ca sex timmar och är mycket bekväm. Vi tar en Uber till det vi tror är busshållplatsen för bussar mot Antigua men väl framme visar sig det vara fel. En tungt beväpnad vakt med skottsäker väst och sin k-pist nästan skjutklar förklarar för oss på spanska. Så vi tar ytterligare en taxi som kör oss till rätt plats. Där möter en inkastare oss som visar oss fram till bussen. Man får otroligt bra service på busshållplatserna i Guatemala. Vi får våra platser längst bak i bussen och resan mot Antigua fortsätter i långsam takt. Inkastaren springer konstant utanför bussen o raggar fler passagerare – även om bussen redan är mer än till synes proppfull

We pack our backpacks and take an early morning bus to Guatemala City. It is almost a must to leave early if you are going to continue on the same day. The journey also takes about six hours this time and is very comfortable. We take an Uber to what we think is the bus stop for buses to Antigua but once there it turns out to be wrong. A heavily armed guard with a bulletproof vest and his k-pist almost ready to go explains to us in Spanish. So we take another taxi that takes us to the right place. There an usher meets us and shows us to the bus. You get incredibly good service at the bus stops in Guatemala. We get our seats at the back of the bus and the journey to Antigua continues at a slow pace. The Inca star constantly runs outside the bus and grabs more passengers – even though the bus is already more than apparently full

Jan on the Litegua bus to Guatemala City

From the bus when we leave Guatemala City

Resan tar ca tre timmar för det är mitt i rusningstrafiken och det verkar dessutom bara ett stopp mitt på vägen någonstans.

The journey takes about three hours because it is in the middle of rush hour traffic and it also seems like just a stop in the middle of the road somewhere.

Vi kommer fram till Antigua och hittar lätt vårat hotell. Därefter går vi en promenad i den charmerande byn, tittar på folklivet och äter mat från ett gatustånd. Det blir en tidig kväll då vi var uppe i gryningen och hade en lång resa bakom oss. Dessutom väntar en ny resa kommande dag

We arrive in Antigua and easily find our hotel. Afterwards, we go for a walk in the charming village, watch people’s life and eat food from a street stall. It will be an early evening as we were up at dawn and had a long journey behind us. In addition, a new trip awaits the next day

Jan outside the beautiful Iglecia de la Merced

Att åka lokalbussarna som liknar cirkusbussar är ett äventyr. Det är fullt av liv både i och utanför bussarna, det är trångt, otroligt skumpigt och alltid lika spännande med ovissheten om vi blir tillsagda var vi skall gå av och om vi skall hinna av i tid för att byta buss. Bussarna stannar dessutom inte riktigt utan man hoppar på och av i farten med all packning. Första bytet går väldigt smidigt. En man möter oss, tar vår packning och springer i förväg till nästa buss. Det är han som är inkastare, tar betalt och organiserar allt i bussen så att chauffören endast behöver koncentrera sig på att köra bussen. Vi åker fram på serpentinvägar i full fart och om det inte hade varit så trångt i bussen hade vi haft svårt för att sitta kvar på sätet i de skarpa svängarna.

Riding the local buses that resemble circus buses is an adventure. It’s full of life both inside and outside the buses, it’s crowded, incredibly murky and always just as exciting with the uncertainty of whether we’ll be told where to get off and whether we’ll make it in time to change buses. The buses also don’t really stop, instead you jump on and off on the fly with all your luggage. The first change goes very smoothly. A man meets us, takes our pack and runs ahead to the next bus. He is the usher, takes payment and organizes everything in the bus so that the driver only has to concentrate on driving the bus. We drive along serpentine roads at full speed and if it hadn’t been so crowded in the bus, we would have had a hard time staying on the seat in the sharp turns.

Även nästa byte går smidigt o vi börjar resan ner mot Lake Atitlan i ännu snävare kurvor. Lake Atitlan ligger på ca 1500 meters höjd och vi har som högst varit uppe på ca 2100 meter.

The next change also goes smoothly and we start the journey down towards Lake Atitlan in even tighter curves. Lake Atitlan is at an altitude of about 1500 meters and we have been up to about 2100 meters at the highest.

Lake Atitlan är omgärdad av vulkaner, både aktiva och utslocknade. De reser sig ända upp till nästan 4000 meters höjd. Sjön med dess omgivningar sägs vara den vackraste i världen och den blev nominerad till ett av världens sju ”nya” underverk. Den säga också vara en av de mest unika platserna i världen. Sjön bildades genom ett vulkanutbrott för ca 84000 år sedan. Det är hänförande vackert att komma ner till sjön och se vulkanerna som omringar sjön insvepta i ett dis. Vi hade bokat rum i byn San Pedro som är den by där det är mest utvecklat för turister. Alla byar runt sjön är byggda så att det är många branta backar upp och ner från den högre delen av byn och ner mot strandkanten.

Lake Atitlan is surrounded by volcanoes, both active and extinct. They rise up to an altitude of almost 4,000 meters. The lake and its surroundings are said to be the most beautiful in the world and it was nominated as one of the seven ”new” wonders of the world. It is also said to be one of the most unique places in the world. The lake was formed by a volcanic eruption about 84,000 years ago. It is breathtakingly beautiful to come down to the lake and see the volcanoes surrounding the lake shrouded in a haze. We had booked rooms in the village of San Pedro which is the village where it is most developed for tourists. All the villages around the lake are built so that there are many steep slopes up and down from the higher part of the village down towards the shore.

Our lake- and vulcanoeview from the hotel

A boat bring people between the village on Lake Atitlan

Not so much variation….banans, banans and bananas

Nästa dag åker vi på en utflykt till tre olika byar. Första stoppet är Santiago Atitlan. En by med en enorm marknad. Vi promenerar igenom delar av marknaden där det bl a säljs både kött, fisk, grönsaker, frukt och vackra tyger. De trafitionella kläderna som de flesta kvinnor bär är handgjorda och tar flera månader att tillverka. Här på landsbygden går i stort sett alla kvinnor och flickor i dessa vackra kläder. Män och pojkar har däremot mer och mer börjat använda ”vanliga” kläder.

The next day we go on an excursion to three different villages. First stop is Santiago Atitlan. A village with a huge market. We walk through parts of the market where, among other things, meat, fish, vegetables, fruit and beautiful fabrics are sold. The traditional clothes that most women wear are handmade and take several months to make. Here in the countryside, pretty much all women and girls wear these beautiful clothes. Men and boys, on the other hand, have increasingly started to use ”regular” clothes.

Candles and incence for mayan ceremonies

Inside the market

Even the locals want to have photos with the beautiful view of the lake and vulcanoes

Vår guide berättar att det finns ca 24 helt olika mayaspråk. Alla pratar dessutom spanska som är det gemensamma språket i Guatemala. Många är katoliker men utövar fortfarande traditionella maya-riter. En mycket uppskattad gudom i Guatemalas högland är Maximon. Vi går längs med en massa trånga gränder och kommer till sist in på en bakgård. Där inne i ett rum tillbeds Maximon. Det finns flera Maximon där inne och hans attribut kan vara solglasögon, bandana, hatt och färgstarka girlanger. I hans mun finns ständigt en brinnande cigarett och öl och sprit ställs fram till honom i glas. De som tillber honom dricker också öl under ceremonin. Maximon tillbeds bl a för lycka i arbetet, i äktenskapet, för hälsan och inför döden. Han representerar både mörker och ljus och tros ha uppstått i samband med att Spanien invaderade Guatemala. Det känns magiskt och nästan ockult att sitta där och se på Maximon och när de tillber honom.Our guide tells us that there are about 24 completely different Mayan languages. Everyone also speaks Spanish, which is the common language in Guatemala. Many are Catholic but still practice traditional Mayan rites. A highly valued deity in the highlands of Guatemala is Maximon. We walk along a lot of narrow alleys and finally come into a backyard. There, in a room, Maximon is worshipped. There are several Maximons in there and his attributes can be sunglasses, bandana, hat and colorful garlands. There is always a burning cigarette in his mouth and beer and spirits are served to him in glasses. Those who worship him also drink beer during the ceremony. Maximon is worshiped, among other things, for luck in work, in marriage, for health and before death. He represents both darkness and light and is believed to have arisen in connection with the Spanish invasion of Guatemala. It feels magical and almost occult to sit there and watch Maximon and when they worship him.

Maximon with flowers, candles and a cigaretter in his mouth

Nästa by vi kommer till är San Juan. Där lär vi oss hur de tillverkar och färgar bomullstråden de använder för att väva de vackra tygerna till kvinnornas kläder samt en mängd nyttoföremål. Vi får också se hur de tillverkar choklad av kakaobönor. Chokladen sägs ha sin födelseplats bland mayafolket i just Guatemala och de är mycket stolta över sin choklad. Orden kakao och choklad kommer från mayaspråket. Det finns lämningar från kakao ända tillbaka till 450 år f kr i de kungligas gravar och det var endast de högst uppsatta i mayakulturen som fick dricka och äta choklad. Guatemala är även känt för sitt goda kaffe. Höglandet med vulkanisk näringsrik jord skall vara perfekt för att odla kaffebönor.

The next village we come to is San Juan. There we learn how they manufacture and dye the cotton thread they use to weave the beautiful fabrics for the women’s clothing as well as a variety of useful items. We also get to see how they make chocolate from cocoa beans. Chocolate is said to have its birthplace among the Mayan people in Guatemala and they are very proud of their chocolate. The words cacao and chocolate come from the Mayan language. There are remains of cocoa as far back as 450 BC in the tombs of the royals, and only the highest-ranking in Mayan culture were allowed to drink and eat chocolate. Guatemala is also known for its good coffee. The highlands with volcanic, nutrient-rich soil should be perfect for growing coffee beans.

Here the girl dip the thread in colours from a flower

Maskingevär chokolate from the cacaobean

I San Juan finns också många konstnärer som målar på gator, trottoarer och väggar. Över dessa gator hänger också mängder av paraplyer och lyktor. Det finns också vackra krukor, läderarbete, vackra textilier och skulpturer

In San Juan there are also many artists who paint on streets, sidewalks and walls. Many umbrellas and lanterns also hang over these streets. There are also beautiful pots, leather work, beautiful textiles and sculptures

Umbrellas and light over the painted street

Sista byn vi kommer till är San Marcus. Det är en charmig och liten by med smala gränder, små serveringar, yogaretreats och en del små affärer där de säljer vackra vävda föremål. Här är det en större community av expaths från framförallt Nordamerika.

The last village we reach is San Marcus. It is a charming and small village with narrow alleys, small restaurants, yoga retreats and some small shops selling beautiful woven items. Here there is a larger community of expats from primarily North America.

Hela utflykten är mycket innehållsrik och vi känner oss mycket nöjda med dagen.

The entire excursion is very informative and we feel very satisfied with the day.

Tidigt nästa morgon ger Jan sig iväg på en vandring upp till toppen av vulkanen San Pedro. Den är 3020 meter hög och vandringen, som brukar ta tre timmar klarar gruppen av på endast två och en halv timma. Det är fantastisk utsikt där uppifrån och väl värt ansträngningen med klättring uppåt på den höga höjden med tunn luft. Att gå ner igen tar dock på knäna så tanken att göra en två dagar lång vulkanklättring med övernattning på toppen får Jan tyvärr avstå. Jag har inte rätt skor så ingen av vulkanturerna är möjliga för mig. Min kondition är troligen dessutom för dålig.

Early the next morning, Jan sets off on a hike up to the top of the San Pedro volcano. It is 3020 meters high and the group can complete the hike, which usually takes three hours, in only two and a half hours. It’s a great view from up there and well worth the effort of scrambling up the high altitude with thin air. However, going down again takes a toll on the knees, so Jan unfortunately has to give up the idea of doing a two-day volcano climb with an overnight stay at the top. I don’t have the right shoes so none of the volcano tours are possible for me. My fitness is also probably too bad.

More than half var up and it is beautiful

Nästa morgon går vi upp redan klockan 03.30 för att promenera upp till Indian Nose där vi kommer få se soluppgången över Lake Atitlan. Det är flera stora grupper med guider som promenerar upp samtidigt för att få uppleva detta mäktiga skådespel. Vi vandrar upp i totalt mörker med pannlampor tända. För mig, och många andra,blir det en tuff vandring i den tunna luften men oj vad vackert det är. Vi ser först endast konturerna av berg och vulkaner. Himlen börjar sedan färgas i alla skiftningar från ljusgult till gult, guld, brandgult, orange, rosa och lila. Det är en magisk upplevelse. Och i fjärran syns hela tiden rök från en aktiv vulkan utanför Antigua. Vilken känsla! Det är en bild som satt sig i minnet och som kommer vara vacker att plocka fram en mörk, blåsig och ruskig novemberdag i Sverige.

The next morning we get up already at 03.30 to walk up to Indian Nose where we will see the sunrise over Lake Atitlan. There are several large groups with guides who walk up at the same time to experience this powerful spectacle. We hike up in total darkness with headlamps on. For me, and many others, it will be a tough hike in the thin air but oh how beautiful it is. At first we see only the outlines of mountains and volcanoes. The sky then begins to color in all variations from light yellow to yellow, gold, fiery yellow, orange, pink and purple. It is a magical experience. And in the distance, smoke is constantly visible from an active volcano outside Antigua. What a feeling! It is an image that stuck in my memory and that will be beautiful to pick out on a dark, windy and horrible November day in Sweden.

Smoke from the active volcano near Antigus

It’s well worth the walk up in the dark to see this sunrise

Dagen därpå påbörjar vi vår resa tillbaka till Vilja i Rio Dulche. Först med buss till Antigua där vi stannar en natt. Sedan blir det lokalbuss till Guatemala City där vi skall ta den lyxigare bussen vidare. Det är tur att vi inte vet vad vi har framför oss. Den resan har tidigare tagit ca sex till sju timmar. Vad vi inte vet är att det ät ett vägarbete på en bro och att det därför är kö precis hela sträckan på ca 27 mil. Vi är därför först framme i Rio Dulce vid midnatt tretton timmar senare. Pust vilken jobbig och lång resa. Stackars chauffören som får köra i kö hela denna resa. Vi har åtminstone möjlighet att luta oss tillbaka och vila ögonen.

The following day we begin our journey back to Vilja in Rio Dulche. First by bus to Antigua where we stay one night. Then there will be a local bus to Guatemala City where we will take the more luxurious bus on. It’s lucky that we don’t know what lies ahead. That trip has previously taken about six to seven hours. What we don’t know is that there is road work on a bridge and that there is therefore a queue for the entire distance of about 27 miles. We therefore first arrive in Rio Dulce at midnight thirteen hours later. Breathe, what a hard and long journey. Poor driver who has to drive in line this whole trip. At least we have the opportunity to sit back and rest our eyes.

We bought a bottle of wine, some cheece and olives in the evening

Nu sitter vi ombord på Vilja och väntar fortfarande på delar till watermakern.

Now we are sitting on board Vilja and still waiting for parts for the watermaker.

Rio Dulce – Guatemala

Nu kan vi verkligen prata om att vara med på äventyr! Vi hade höga förväntningar på att komma till Guatemala och att ta oss långt in i landet, via floder och sjöar, in i Rio Dulce. Och OJ vad de förverkligades!

Vår kväll och natt utanför inloppet var lugn och stilla med blankt hav. Vi tvättade kläder och njöt av solnedgången innan vi la oss att sova för att nästa dag ta oss in i Rio Dulce.

Now we can really talk about being on an adventure! We had high expectations to get to Guatemala and to get far inland, via rivers and lakes, into the Rio Dulce. Wow did they come through!

Our evening and night outside the inlet was calm and quiet with clear sea. We washed clothes and enjoyed the sunset before going to bed to head into the Rio Dulce the next day.

Clothes need to be wished and they get dry Quick in the sun and wind

Att ta sig in i floden är en riktig eskapad. Utanför inloppet till Rio Dulce är det en sandbank på några hundra meter som man måste ta sig förbi. Djupet är vid högvatten ca 1.70 cm och Vilja sticker bra mycket djupare, 2,10 cm. En nästan halvmeter för djupt. Men det finns en lösning på det. Vi hade avtalat tid med två fiskebåtar. De kom till oss och kastade över två rep. Ett som vi satte i fören så de kunde bogsera oss framåt med ena båten. Den andra fäste vi i ett fall från toppen av masten. (Ett fall är det rep som man hissar upp seglen med.) Med detta rep skulle den andra båten tippa oss åt sidan så Vilja skulle ta sig över sandbanken. Lite nervösa var vi när allt började. Först blev vi bara bogserade men när vi närmade oss grunt vatten spändes linan från masttoppen bort mot fiskebåten. Jan stod i sittbrunnen och jag var vid masten uppe på däck. Tanken var att kunna filma och fotografera men oj vad jag misstog mig. Vilja drogs så långt över till sidan så jag fick använda båda händerna för att hålla mig fast runt masten så jag inte trillade ur båten. Det var en jättehäftig upplevelse att luta så mycket på stilla vatten. Vilja drogs så långt åt sidan så relingen (kanten uppe på däck) kom ner under vattnet. Vi hade dessutom glömt stänga inloppet till vatten i ena badrummet och det blev fyllt med vatten där inne. Gissa om min förvåning när jag upptäckte det. Det måste vi komma ihåg att stänga när vi skall ut igen

Getting into the river is a real escapade. Outside the entrance to the Rio Dulce, there is a sand bank of a few hundred meters that you have to get past. The depth at high tide is about 1.70 cm and Vilja sticks much deeper, 2.10 cm. Almost half a meter too deep. But there is a solution to that. We had agreed time with two fishing boats. They came to us and threw over two ropes. One that we put in the bow so they could tow us forward with one boat. The other we attached to a case from the top of the mast. (One case is the rope with which you raise the sails.) With this rope, the other boat would tip us to the side so that Vilja would get over the sandbar. We were a little nervous when it all started. At first we were just being towed but as we approached shallow water the line from the top of the mast was stretched away towards the fishing boat. Jan was in the cockpit and I was at the mast up on deck. The idea was to be able to film and photograph but oh how I was wrong. Vilja was pulled so far over to the side that I had to use both hands to hold on to the mast so I didn’t fall out of the boat. It was a very awsome experience to lean so much on still water. Vilja was pulled so far to the side that the railing (the edge up on the deck) came under the water. We had also forgotten to close the water inlet in one of the bathrooms and it was filled with water in there. Guess my surprise when I discovered that. We have to remember to close that when we go out again

This is another boat that are tilted and towed out from Rio Dulce. Sorry for bad photoquality

The boat that towed us in front. You can see on the mast how much the boat is tilted

I’m sitting close to the mast and tried to take photos. But it does not show how much we were tilted

Väl över på andra sidan sandbanken var det djupare vatten igen och vi kom fram till byn Livingston i mynningen av Rio Dulce. Vi möttes av en båt med agent, tullarna, immigration och hälsomyndigheterna. De tog våra pass och papper och efter ca en och en halv timma var allt klart och vi är välkomna i Guatemala i tre månader. Vi använde tiden till att gå runt i den lilla byn samt att äta en välbehövlig lunch.

Once over on the other side of the sandbank it was deeper water again and we arrived at the village of Livingston at the mouth of the Rio Dulce. We were met by a boat with agent, customs, immigration and health authorities. They took our passports and papers and after about an hour and a half everything was ready and we are welcome in Guatemala for three months. We used the time to walk around the small village and have a much needed lunch.

Nu började resan upp i floden. På var sida om båten var det höga vackra grönklädda berg med fullt av vita hägrar. På de träd de ofta sitter i blir bladen helt vita av fågelskit och till sist tappar de bladen. Det kändes mäktigt och magiskt att åka fram här med vår egen segelbåt. Långt från öppet hav och palmklädda öar. Det var tyst och stilla. Runt båten flög en massa små fåglar som liknar svalor och några blev stundtals fripassagerare när de satte sig för att vila.

Now the journey up the river began. On each side of the boat were tall beautiful green-clad mountains full of white herons. On the trees they often sit in, the leaves turn completely white with bird droppings and eventually they drop their leaves. It felt powerful and magical to arrive here with our own sailboat. Far from the open sea and palm-covered islands. It was quiet and still. Around the boat flew a lot of small birds that look like swallows and some occasionally became stowaways when they sat down to rest.

Vattnet i Rio Dulce är blågrönt utan någon sikt men det känns ändå ganska rent. Förutom då att det flyter runt oräkneliga små döda fiskar. Vi har hört att det beror på att det regnat väldigt lite och salthalten i floden med vatten från havet har blivit alldeles för hög för dessa sötvattenfiskar.

The water in Rio Dulce is blue-green with no visibility, but it still feels quite clean. Except then that there are countless small dead fish floating around. We have heard that it is because there has been very little rain and the salinity of the river with water from the sea has become far too high for these freshwater fish.

Floden gick i kurvor och vi skulle hålla oss mitt i där djupet var som bäst, ca fyra meter. Det var gott om små båtar på floden. Både små fiskebåtar som fiskade med både spö och kastnät, taxibåtar i full fart samt båtar med turister som vill uppleva Rio Dulces skönhet. Och upplevelsen var fantastisk. Vi är så glada att vi bestämde oss för denna resa som egentligen inte var enligt planen.

The river went in curves and we had to stay in the middle where the depth was best, about four meters. There were plenty of small boats on the river. Both small fishing boats that fished with both rod and cast net, taxi boats at full speed as well as boats with tourists who want to experience the beauty of the Rio Dulce. And the experience was amazing. We are so glad we decided on this trip which was not really according to plan.

Efter ett par timmar kom vi fram till första sjön där vi ankrade en natt. Där låg ca tio andra segelbåtar och vi träffade på en del seglare på baren som fanns där, på kvällen. Många båtar med dess ägare bor här i sina båtar i stort sett år efter år. De tar en tur till Honduras eller Belize någon gång ibland men spenderar mesta tiden här. Nästa dag fortsatte vi över sjön fram till Fronteras som är huvudorten längs med Rio Dulce. Den ligger mitt emellan de två sjöarna där det smalnat av. Där går det en bro över från ena sidan av sjön till den andra. Längs med vattnet finns båtvarv efter båtvarv. Otaliga båtar åker hit för reparationer mm. Hantverkarna är vida kända för att vara duktiga och priset för arbetskraften är billig. De som jobbar utan att tillhöra ett varv tar oftast endast trehundra kronor om dagen för att t ex polisha, måla och slipa.

After a couple of hours we arrived at the first lake where we anchored for a night. There were about ten other sailboats there and we met some sailors at the bar who were there in the evening. Many boats with their owners live here in their boats year after year. They take a trip to Honduras or Belize once in a while but spend most of their time here. The next day we continued across the lake to Fronteras which is the main town along the Rio Dulce. It is located in the middle between the two lakes where it narrows. There a bridge crosses from one side of the lake to the other. Along the water there are boat yards after boat yards. Countless boats go here for repairs etc. The craftsmen are widely known to be skilled and the price of labor is cheap. Those who work without belonging to a yard usually only charge 30 usd a day for e.g. polishing, painting and sanding.

Early morning and we will soon start the trip on the lake towards the town Fronteras

The bridge connecting one side of the lake to the other where the two lakes meet

Vi la i ankaret och tog oss in till staden

Wow vilken plats, totalt vansinnigt crazy!

Svårt att hitta något liknande

Vad sägs om butiker som säljer en kombination av ägg och verktyg? Eller en annan som säljer barnkläder o samtidigt styckar kött mellan kläderna? Det finns otaliga och, för oss, omöjliga kombinationer.

Grönsaker och frukter i mängder finns på stånden längs med gatan och de flesta kvinnor är klädda i vackra och färgstarka traditionella kläder. Många, både män och kvinnor, bär tunga lass på huvud och axlar och kvinnorna bär sina barn på ryggen i färgstarka sjalar som de sveper runt sig o barnet så att bara huvudet sticker upp.

Hela maintown gatan är helt hysterisk. Stora, riktigt stora, lastbilar kommer över en bro från Guatemala City o passerar huvudgatan i byn. Det är med livet som insats som man rör sig där. Trottoarer saknas o överallt rör sig befolkningen….som om det inte är några problem alls. Dessa stora lastbilar passerar oss med under trettio centimeters avstånd i full fart. Eller så full fart det blir med den kaotiska trafiken

We dropped anchor and made our way into the city

Hard to find anything like it

How about shops that sell a combination of eggs and tools? Or someone else who sells children’s clothes and at the same time cuts meat between the clothes? There are countless and, for us, impossible combinations.

Vegetables and fruits in abundance can be found at the stalls along the street and most of the women are dressed in beautiful and colorful traditional clothes. Many, both men and women, carry heavy loads on their heads and shoulders, and the women carry their children on their backs in colorful shawls which they wrap around themselves and the child so that only the head sticks out.

The whole maintown street is completely hysterical. Big, really big, trucks come over a bridge from Guatemala City and pass the main street in the village. It is with life as an effort that you move there. Sidewalks are missing and everywhere the population moves….as if there are no problems at all. These big trucks pass us by less than thirty centimeters at full speed. Or as full speed as the chaotic traffic gets

Shops close to the main street and no sidewalks

Here you can buy children Clothes…and fresh meat

Guatemala local people in the beautiful dresses

De flesta pratar bara spanska men de är hjälpsamma, vänliga och tålmodiga när vi försöker göra oss förstådda på skolspanskan från gymnasiet för fyrtio år sedan. Jag har försökt fräscha upp spanskan genom en app och lite förstår jag i alla fall.

Most of them only speak Spanish but they are helpful, friendly and patient when we try to make ourselves understood in the school Spanish from high school forty years ago. I have tried to refresh my Spanish through an app and I understand a little anyway.

A book that we should try to practice from every day. But we don’t.

Fredag kväll är det gemensam bbq för alla som önskar delta på en av marinorna. Den vi skall ligga på i en månad för fix med båten. Det blev nog i alla fall fyrtio personer på bord runt den stora grillen som tänts upp med hjälp av torra grenar. Vi var på fiskmarknaden och köpte stora räkor som marinerats och trätts på spätt. Mums vad gott! Samtalen flyter på och vi går därifrån nöjda, glada och mätta.

Friday evening there is a joint bbq for everyone who wants to participate in one of the marinas. The one we are going to lie on for a month to fix the boat. In any case, there were probably forty people at the table around the large grill, which was lit with the help of dry branches. We were at the fish market and bought large prawns that were marinated and skewered. Yum how good! The conversations flow and we leave satisfied, happy and full.

Lördagskväll i Fronteras. Efter midnatt nu o musiken dunkar ut med hög volym överallt i stan. Är trött och vill sova men samtidigt nyfiken på hur det är där inne. Jan har somnat medan jag har plockat fram öronproppar. De sorterar bort det mesta av musiken men inte allt. Ljudvolymen är hög och dunkande konstant. Skall upp tidigt imorgon och gå på second hand marknad för båtsaker. Så behöver somna…om det går

Saturday night in Fronteras. After midnight now and the music is pounding out at high volume everywhere in town. I’m tired and want to sleep but at the same time curious about what it’s like in there. Jan has fallen asleep while I have taken out earplugs. They sort out most of the music but not all. The sound volume is loud and pounding constantly. Got up early tomorrow and go to the second hand market for boat things. So need to sleep…if possible

In a small bar and restaurant early in the evening. Jan looking out on Vilja

Måndag flyttar vi båten in till en av Marinorna. Här finns både en vanlig pool med solstolar samt en avlång pool för motionssimning som vi får använda så länge vi ligger i marinan. Tror jag kommer tillbringa mycket tid där när jag är i båten och inte ute och reser 🙂. En månad är bokad och vi hoppas få reparerat och fräschat upp en massa saker och få båten att blänka igen. Listan är lång men viktigast av allt är att få iordning watermakern som har krånglat ända sedan Kanarieöarna och sedan två månader inte fungerat. En mekaniker, Ceasar, har sagt att han kan laga den så vi håller alla tummar och tår.

On Monday, we move the boat into one of the Marinas. Here there is both a regular pool with sunbeds and an oblong pool for exercise swimming that we can use as long as we are in the marina. Think I’ll spend a lot of time there when I’m on the boat and not traveling 🙂 One month is booked and we hope to repair and refresh a lot of things and make the boat shine again. The list is long, but the most important thing is to get the watermaker fixed, which has been in trouble ever since the Canary Islands and hasn’t worked for two months. A mechanic Ceasar has said he can fix it so we’re all keeping our fingers crossed.

Tisdag morgon, dagen efter, lämnar jag Jan och Vilja tidigt, tidigt på morgonen för att backpacka inåt land och dessutom flyga till Tobias som gör sitt exjobb i Florida. Totalt ca tio dagar. Det kommer bli spännande äventyr och ett underbart återseende med Tobias som kommer i nästa blogginlägg.

Tuesday morning, the day after, I leave Jan and Vilja, very early in the morning, to backpack inland and also fly to Tobias, who is doing his ex-job in Florida. A total of about ten days. There will be exciting adventures and a wonderful reunion with Tobias that will come in the next blog post.

Honduras and sailing towards Guatemala

Vi kom fram till Utila efter en av de värsta nätterna med segling vi haft. Helt utan sömn. Incheckningen gick i alla fall smidigt och vi gick därefter för att se oss omkring. Utila blev lite av en kulturchock för oss. Efter att bara ha varit på platser, i princip utan trafik och utan turister, under två månader så blev vi först nästan överväldigade av turister och fyrhjulingsmoppar i mängder. Troligen en reaktion på att vi även var väldigt, väldigt trötta. Men…vi promenerade lite, åt en god lunch på ett mysigt ”backpackerställe” och åkte sedan ut till båten och gick och lade oss runt klockan två på eftermiddagen. Vi sov nästan tjugo timmar så behovet av sömn var stort efter en vakennatt.

We arrived at Utila after one of the worst sailing nights we had. Completely without sleep. In any case, check-in went smoothly and we then went to look around. Utila was a bit of a culture shock for us. After only being in places, basically without traffic and without tourists, for two months, we were at first almost overwhelmed by tourists and quad mopeds in abundance. Probably a reaction to the fact that we were also very, very tired. But…we walked a bit, had a good lunch at a cozy ”backpacker place” and then went out to the boat and went to bed around two in the afternoon. We slept almost twenty hours, so the need for sleep was great after a awake night.

We really appreciated a beer to the lunch

Nästa dag promenerade vi runt lite mer och fick en helt annorlunda bild av staden. Den var charmig och laidback och det var inte alls så mycket trafik och turister som vi tyckte dagen innan. Varannan butik var en dykarshop som sålde dykundervisning. Utila skall vara bland det billigaste stället i hela världen att ta ett dykarcertifikat på. Jan hade lust att dyka och köpte en endags provapå-kurs. Han kom hem mycket nöjd och dagen efter hade han träningsvärk i låren. Hade vinden varit mer stabil så hade han tagit ett dykarcertifikat men tyvärr så skulle vinden vända. Utila är känt för att ha dåligt ankarfäste, och ligger vinden på från fel håll draggar man lätt. Därför blev det ingen dykarkurs och vi fick i stället tyvärr lämna Utila redan efter två nätter. Vi är glada att vi fick sett lite av ön i alla fall.

The next day we walked around a bit more and got a completely different view of the city. It was charming and laid back and there wasn’t nearly as much traffic and tourists as we thought the day before. Every other store was a diving shop that sold diving lessons. Utila must be among the cheapest places in the whole world to get a diver’s certificate. Jan wanted to dive and bought a one-day trial course. He came home very happy and the next day he had training pains in his thighs. If the wind had been more stable, he would have taken a diver’s certificate, but unfortunately the wind would change. Utila is known for having a poor grip, and if the wind is coming from the wrong direction, it drags easily. Therefore, there was no diving course and we unfortunately had to leave Utila after only two nights. We are glad that we got to see a bit of the island anyway.

A soccerteam from mainland came to Utila to meet the local team. That’s why all the people

Fourwheel motorbike are **the** thing in Utila

A fruit- and vegeteblashop on the street

Well, yes Utila was crowded with people after the ferry arrived

The high mountains in the north of mainland Honduras. Beautiful view over the mountain with many tops over 2400 meter.

Our little dinghy at the dinghydock with the sun going down

Målet blev tillbaka till French Cay på Roatan. Viken i sig är väl inte så rolig utan mer praktisk. Men…där inne visste vi att två av båtarna vi korsade Atlanten tillsammans med låg. Thaleia och Embla. Det var otroligt kul att träffa Eva-Lotta, Thomas o Erik på Thaleia och Viveca och Erik på Embla. Och det var dessutom på dagen ett år efter att vi alla kommit fram till Grenada. Första kvällen i French cay träffades vi allihopa på Thaleia efter att vi ätit middag var för oss. Det blev prat, skratt och delande av minnen, erfarenheter och anekdoter ända fram till midnatt. Tänk vad häftigt att vi var tre svenska båtar på samma lilla vik på en ö i Honduras. Overkligt! Känns lustigt nog overkligare än att vi hade korsat Atlanten.

The goal was back to French Cay on Roatan. The port itself is probably not so much fun, but more practical. But…in there we knew that two of the boats we crossed the Atlantic with were. Thaleia and Embla. It was incredibly fun to meet Eva-Lotta, Thomas and Erik at Thaleia and Viveca and Erik at Embla. And it was also on the day one year after we all arrived in Grenada. The first evening in French cay we all met at Thaleia after we had dinner by ourselves. There was talk, laughter and sharing of memories, experiences and anecdotes until about midnight. Think how cool that we were three Swedish boats in the same small bay on an island in Honduras. Unreal! Funnily enough, it feels more surreal than that we had crossed the Atlantic.

Starka vindar skulle komma in dagen efter och vi förberedde oss alla genom att förstärka förtöjningar, se över att inget låg och skavde, inget låg löst på däck och att flytvästar, ficklampor, intercom och kniv låg framme. Lite orolig stämning var det i båtarna och vi på Vilja hade gjort upp en plan på hur vi skulle göra om mooringbojen släppte. Jan skulle hantera båten o försöka backa upp mot vind och jag skulle snabbt fram på däck och kapa alla linor.Vi la oss med ankaralarm på, på mobilerna, med en snäv radie. Bättre att bli väckta en gång för mycket. Jan la sig i sittbrunnen för att vara raskt på plats. Vid 23.30 vaknar Jan av ett brak och röster som ropar och skriker ” boga”, ”styr upp mot vinden”, ”sväng styrbord” mm mm

Strong winds would come in the next day and we all prepared by reinforcing moorings, checking that nothing was chafing, nothing was loose on the deck and that life jackets, flashlights, intercom and knives were out front. There was a bit of an uneasy atmosphere in the boats and we at Vilja had drawn up a plan on what to do if the mooring buoy was released. Jan would handle the boat and try to back up against the wind and I would quickly go up on deck and cut all the lines. We went to bed with the anchor alarm on, on the mobiles, at a tight angle. Better to be woken up one too many times. Jan lay down in the cockpit to be on the spot quickly. At 23.30 Jan wakes up to a crash and voices calling and shouting ”bow”, ”steer upwind”, ”turn starboard” etc etc

Emblas mooringboj hade släppt från botten och bredsidan av den tjugo ton tunga båten dundrade in i Thaleias pulpit. Det blev, på endast några sekunder, full aktivitet på båda båtarna. Embla lyckades styra bort från Thaleia och efter mycket jobb lyckades de få bort linor till mooringboyen. Därefter kunde de lägga i sin dragg och hade tur som fick ankarfäste direkt. Båda båtarna hade fantastisk tur i oturen. Det blev inga större skador på någon av dem och de skador som blev kunde i stort sett repateras redan nästa dag. Men chocken satt i och vi var många båtar som var vakna och hade vakt resten av den natten.

Embla’s mooring buoy had released from the bottom and the broadside of the twenty-ton boat thundered into Thaleia’s pulpit. There was, in just a few seconds, full activity on both boats. Embla managed to steer away from Thaleia and after a lot of work they managed to get the lines to the mooring boy off. After that, they were able to put in their move and were lucky to get hold immediately. Both boats had fantastic luck in their misfortune. There was no major damage to any of them and the damage that was done could be repaired the very next day. But the shock was in and we were many boats that were awake and on watch for the rest of that night.

All boats in French Cay. Embla, Vilja and Thaleia. Thank you for video Thaleia

Kvällen efter var vi ombord på den brittiskflaggade båten Far Out och umgicks. Jättetrevligt. Och kvällen därpå var det samling i vår sittbrunn. Sånt är livet oss långfärdsbåtar emellan. Thaleia skulle dagen efter segla mot Belize. Den natten blåste det också en hel del. Nu från öst i stället för från väst. Och många satt på vakt i sina båtar hela den natten också. Tack Thaleia för foton.

The following evening we were on board the British-flagged boat Far Out and hung out. Very nice. And the following evening there was a gathering in our cockpit. Such is life between us long-distance boats. Thaleia was to sail for Belize the next day. That night it was also quite windy. Now from the east instead of from the west. And many sat on watch in their boats all that night too. Thank you Thaleia for photos.

Happy sailors. Kristin, Erik and Eva-Lotta

Both Embla and Thaleia visited Vilja. Here Viveca, Kristin, Erik and Eva-Lotta

Vindarna skulle blåsa upp ännu mer på lördagen. Det enda som då skulle skydda oss var ett rev. Annars var det öppet hav. Oändligt långt öppet hav.

The winds would pick up even more on Saturday. The only thing that would protect us then was a reef. Otherwise it was open sea. Infinitely long open sea.

Erik from Thaleia, Jan and me on the way to Coxen hole

Minst sex båtar flyttade på sig denna dag. Bland de sex var både vi, Embla och Far out. Vi åkte först och fyllde vatten. Watermakern fungerade bara ett par dagar när den lagades sist så nu står vi utan möjlighet att göra eget vatten igen. Nu är vi så vana vid att snåla på vattnet så det fungerar bra. Men tänk vad skönt det skulle vara om den kunde bli lagad permanent.

At least six boats moved this day. Among them were both us, Embla and Far out. We went first and filled water. The watermaker only worked for a couple of days when it was last repaired, so now we are left without the possibility of making our own water again. Now we are so used to skimping on the water so it works well. But think how nice it would be if it could be fixed permanently.

Jan trying to fix the watermaker….once again

Fem av oss båtar seglade till den charmiga staden West End som ligger just längst i västra ändan av Roatan. Embla och vi åkte in till byn och promenerade på eftermiddagen. Vi hittade en mysig bar vid vattnet och satte oss ner och tog var sin happy hour gin & tonic, pratade och njöt av en fantastisk solnedgång. Detta skulle bli vår sista kväll i Honduras för nästa förmiddag seglar vi vidare mot nya äventyr.

Five of us boats sailed to the charming town of West End which is right at the far western end of Roatan. Embla and we went into the village and walked in the afternoon. We found a cozy bar by the water and sat down and each had a happy hour gin & tonic, chatting and enjoying an amazing sunset. This would be our last evening in Honduras because the next morning we sail on to new adventures.

Lovely weather with almost no wind and lot of sunshine

Sååå spännande! Nu är vi på väg mot Guatemala och Rio Dulce. Det är en ca ett dygns segling från Roatan till Cabo de Tres Puntas. Här ligger vi över natten måndag till tisdag och inväntar första högvattnet i dagsljus på tisdagen. För att komma in i Rio Dulce behöver vi ta oss över en stor sandbank. Vilja som sticket nästan 2,10 meter djupt kommer inte över själv. Till hjälp kommer vi ha två båtar. En som drar oss och en som tippar oss från masttoppen ner mot ena sidan. Det gäller att ha stuvat ordentligt inne i båten så inte en mikrovågsugn, böcker eller travar med kläder eller annat löst kommer flygande. Allt på däck måste också vara ordentligt surrat

So exciting! Now we are on our way to Guatemala and Rio Dulce. It is about a one-day sailing from Roatan to Cabo de Tres Puntas. Here we lie overnight Monday to Tuesday and wait for the first high water in daylight on Tuesday. To enter the Rio Dulce we need to cross a large sandbar. Will that the sting almost 2.10 meters deep will not get over by itself. We will have two boats to help. One that pulls us and one that tips us from the top of the mast down to one side. It is important to have stowed properly inside the boat so that a microwave oven, books or stacks of clothes or other loose items do not come flying. Everything on the deck must also be properly lashed down.

Men innan dess har vi ett dygn på sjön. Vi får ”länskryssa” då vinden ligger in rakt i aktern. Det betyder att vi zickzackar oss framåt även om vi har vinden med oss. Allt för att slippa ligga mer eller mindre still med fladdrande segel som det blir i platt läns.

But before that we have a day on the lake. We get ”county cruise” as the wind is right in the stern. This means that we zigzag forward even if we have the wind with us. Everything to avoid lying more or less still with fluttering sails as happens in a flat bilge.

Jag sitter nu på kvällens och nattens vakt efter att ha ätit middag. Solnedgången var vacker och färgstark och månen kom upp och sken som en väldigt glad mun. Nymånen är ju liggande här i stället för från sidan som den är i norra Europa. Man blir glad av att se den le så stort mot oss. Några timmar senare är mörkret ganska kompakt runt oss. Lanternorna lyser och en och annan stjärna men den glada månen syns inte längre till. Motorns brummande är sövande. Önskar vi slapp gå för motor för nattpassen blir så meditativa när vi seglar fram. Men det är bara att acceptera att vi för en gångs skull har en tid att passa. Det händer högst någon gång pr månad som tur är.

I am now on the evening and night watch after having dinner. The sunset was beautiful and colorful and the moon rose and shone like a very happy mouth. The new moon is lying here instead of from the side as it is in northern Europe. It makes you happy to see it smile so big at us. A few hours later, the darkness is quite compact around us. The lanterns shine and the occasional star, but the happy moon is no longer visible. The hum of the engine is lulling. I wish we didn’t have to drive the engine because the night shifts become so meditative when we sail forward. But we just have to accept that for once we have a time to fit. It happens at most once a month, luckily.

Vilja seglar fram i knappt tre knop någon timme efter avgång och det är väldigt sövande ombord med vågor som nästan vaggar oss till slummer. Vi inser efter några timmar att det kommer ta alldeles för lång tid så vi drar in rullgenuan och startar järngenuan i stället ( motorn). Vi behöver hålla minst fem knop och vi behöver styra rakt mot målet för att hinna fram i dagsljus

Vilja sails along at just under three knots an hour or so after departure and it is very sleepy on board with waves that almost lull us to sleep. We realize after a few hours that it will take far too long so we pull in the furling genoa and start the iron genoa instead (the engine). We need to maintain at least five knots and we need to steer straight towards the target to arrive in daylight

Klockan har nu passerat midnatt och det närmar sig passbyte klockan 02.00. Det kompakta mörkret har bytts ut mot en fantastisk stjärnhimmel som fortsätter i det oändliga. Med jämna mellanrum spanar jag ut i mörkret för att se om det är någon fiskebåt som närmar sig. Det händer att segelbåtar blir attackerade utanför Honduras kust. Men allt är lugnt än så länge i alla fall och vi hoppas att det håller i sig

It is now past midnight and it is approaching passport change at 02.00. The compact darkness has been exchanged for a fantastic starry sky that goes on endlessly. At regular intervals I look out into the darkness to see if there is a fishing boat approaching. It happens that sailboats are attacked off the Honduran coast. But everything is calm so far anyway and we hope it will last

It was no wind and strong sun. So totally wet from the heat

Totally calm weather when we arrived at Cabo de Tres Puntas

Washing Clothes after we put the anchor down on Cabo de Tres Puntas

När vi efter en natt närmade oss ankringsplatsen vid Cabo de Tres Puntas möttes vi av några delfiner som simmade med båten en lång stund. Det är alltid samma lycka när man ser dem och de leker med båten

When we approached the anchorage at Cabo de Tres Puntas after one night, we were met by some dolphins that swam with the boat for a long time. It is always the same happiness when you see them and they are playing with the boat

And when they play with the boat it’s magical

Nu blir det en dag och natt i lugn och ro. Imorgon börjar ett nytt spännande äventyr

Now it will be a day and night in peace and quiet. Tomorrow begins a new exciting adventure

Belize Cays again

Tillbaka i båten och tillbaka i Placencia. Det var uppiggande och intressant med en kulturell utflykt men samtidigt skönt att vara hemma i segelbåten igen. Nu hoppas vi komma ut i Belize skärgård med alla cays.

Back in the boat and back in Placencia. It was invigorating and interesting with a cultural excursion, but on the same time, nice to be back home in the sailboat. Now we hope to get out into the Belize archipelago with all the cays.

En fascinerande upplevelse med att segla i Belize är att man kan vara ute på havet i flera timmar utan att se en enda annan båt. Visst händer det att det är några andra båtar vid en populär cay men oftast är man ensam i paradiset. På en del av dessa cays, framförallt utanför Placencia, kommer det turbåtar ett par timmar på dagen. Men på kvällen har man ön för sig själv igen. Turismen är, som sagt, i sin vagga här med några få undantag.

A fascinating experience with sailing in Belize is that you can be out at sea for hours without seeing a single other boat. Of course it happens that there are a few other boats at a popular cay, but usually you are alone in paradise. On some of these cays, especially outside Placencia, there are tour boats for a couple of hours a day. But in the evening you have the island to yourself again. Tourism is, as I said, in its infancy here with a few exceptions.

Looks like open sea but here are coralreefs everywhere

Vi sticker tyvärr ofta för djupt, 2.10, vilket begränsar oss mer än vi önskar. Många cays kommer vi inte fram till över huvud taget även om det ser ut att vara öppet hav och vi måste ofta släppa ankaret långt ut från de vi faktiskt kan komma fram till. Det beror på korallreven som är en egen värld under havsytan. För att navigera oss fram använder vi en bok av Freya Raucher som med sina handritade kartor och utförliga beskrivningar är som en bibel för alla seglare.

Unfortunately, our draft is too deep, 2.10 meters, which limits us more than we wish. We don’t reach many cays at all, even if it looks like open sea, and we often have to drop the anchor far from the ones we can reach. It depends on the coral reefs that are one own world under the sea surface. To navigate our way, we use a book by Freya Raucher, which with its hand-drawn maps and detailed descriptions is like a bible to all sailors.

Vi stannade i Placencia ett par dagar innan vi åkte ut mot nya mål. Båten behövde städas och fixas med och vi hade mycket tvätt som skulle tvättas. Även i detta liv finns det en vardag och praktiska saker som måste ordnas. Det var skönt att inte stressa iväg någonstans dessutom. Men efter två dagar satte vi kursen i rak motvind och motström mot idylliska Moho Cay. En palmklädd ö några timmar från Placencia.

We stayed in Placencia for a couple of days before heading out to new destinations. The boat needed cleaning and fixing and we had a lot of laundry to wash. Even in this life there are everyday and practical things that have to be arranged. It was also nice not to rush off somewhere. But after two days we set course in straight headwind and headwind towards idyllic Moho Cay. A palm-covered island a few hours from Placencia.

A dream to sit here looking out on the sea

Hundred of palmtrees, with a lot of coconuts

Vilja out in the sea and we took the dinghy in on shore

Än en gång har vi kommit till ett paradis med kristallklart turkost vatten, fantastiska rev och en palmklädd sandö. Tror aldrig vi tröttnar på det. Stillheten, utsikten och känslan av att vara i paradiset. Dagarna gick sin gilla gång och en dag blev plötsligt till tre. Vi njuter i sanning av varenda dag. Tänk att få leva det liv vi verkligen älskar och önskat oss!

Once again, we have arrived at a paradise with crystal clear turquoise water, fantastic reefs and a palm-clad sand island. I don’t think we’ll ever get tired of it. The silence, the view and the feeling of being in paradise. The days went by and one day suddenly turned into three. We truly enjoy every single day. Imagine living the life we really love and wished for!

Turquoise crystal clear water with palmtrees

På Moho bor det två män som sköter om ön. De städar, krattar och tar in betalning från gästande båtar och dagturister. Och viktigast av allt, de serverade kokosnötrom! Vi beställde var sin och de gick då ut bland palmerna med sina machete och högg ner två kokosnötter. Vi fick dricka ur en del av kokosnötvattnet och sedan fyllde de på med mörk rom. Ända upp till kanten så de snålade inte. Det var jättegott och en kul grej på en paradisisk palmklädd lite cay.

There are two men living on Moho who take care of the island. They clean, rake and collect payment from visiting boats and day tourists. And most importantly, they served coconut rum! We each ordered one and they then went out among the palm trees with their machetes and chopped down two. We got to drink some of the coconut water and then they topped it up with dark rum. Right up to the edge so they didn’t skimp. It was delicious and a fun thing to do on a paradisiacal palm-covered little cay.

It must be a dream to have this as workplace. He has worked here for five years and still loves it

Lovely place to relax and look at the phone

Det blåste en hel del och våra möjligheter att hitta en ny plats där vi får lä bakom en pytteliten ö var begränsad.Vi stannade därför i tre nätter innan vi begav oss tillbaka till Ranguana Cay. Där hade vi ju varit förut och visste ungefär hur bra ankaret grävde sig ner i sanden och att vi kunde komma relativt nära. Väl framme blev vi mötta med glada hälsningar då de kom ihåg oss. Även här stannade vi och badade och kopplade av i tre dagar. Vinden fortsatte tyvärr blåsa vilket gjorde det svårare för oss att ta oss iland med dingen och att snorkla var uteslutet.

It was very windy and our opportunities to find a new place where we could shelter behind a tiny island were limited. We therefore stayed for three nights before heading back to Ranguana Cay. We had been there before and knew approximately how well the anchor dug into the sand and that we could get relatively close. Once there, we were greeted with happy greetings as they remembered us. Here too we stayed and bathed and relaxed for three days. Unfortunately the wind continued to blow which made it more difficult for us to get ashore with the dinghy and snorkeling was out of the question.

Ranguana is a real Robinson Cruise Island

Shell of a Conch. Widely eaten in the Caribbean

Weather is not more difficult than this 😘

Walking on the beach

Då vinden skulle tillta ytterligare beslutade vi oss för att åter gå in till Placencia. Med sorg eftersom vi så gärna hade velat komma till fler cays som ligger längre bort. Men, Placencia är ju en fin liten stad i alla fall. Med många serveringar o barer – även med livemusik.

As the wind was about to pick up, we decided to go into Placencia again. With sadness because we would have loved to come to more cays that are further away. But, Placencia is a nice little town anyway. With many restaurants and bars – also with live music.

The ”Lyrical King” dedicates almost all his songs to someone in the audience

The Lyrical King of Placencia. He is said to have played with both Bob Marley and The Rolling Stones

Här har vi, läs Jan, tagit tag i att försöka reparera både watermaker och plotter som båda har varit ur funktion i över en månad. Vi köpte fem stora tjugolitersdunkar med dricksvatten redan innan vi lämnade Honduras för dricksvatten måste alltid finnas i denna värme. Till allt annat har vi fått snåla, men det går alldeles utmärkt att använda saltvatten till t ex disk och dusch om man måste. Det enda är att allt rostfritt börjat rosta och våra kroppar och håret längtar efter en lång dusch i sötvatten.

Here, read Jan, we have taken to trying to repair both the watermaker and the plotter, which have both been out of order for over a month. We bought five large twenty liter cans of drinking water even before we left Honduras because drinking water must always be available in this heat. For everything else, we have been allowed to be stingy, but it is, for example, perfectly possible to use salt water for dishes and showers if you have to. The only thing is that everything stainless has started to rust and our bodies and hair are longing for a long shower in fresh water.

Plottern visade sig vara strömtillförseln som är dålig. Nu har vi gjort en tillfällig lösning och det fungerar igen. Likaså fungerar watermakern. Där var det en del, ett relä, som hade ärgat. Nu håller vi alla tummar och tår för att de båda fortsätter fungera.

The plotter turned out to be the power supply that is bad. Now we have made a temporary solution and it works again. Likewise, the watermaker works. There was a part, a relay, that had been upset. Now we’re all keeping our fingers and toes crossed that the both continue to work.

Väder och framförallt vind gjorde att vi, till stor besvikelse, tyvär inte kom ut igen. Vi ville inte riskera att dragga eller på annat sätt stöta emot koraller. Inte bara det att båten skulle kunna skadas. Dessutom väntar dryga böter och straff den som stöter emot koraller.

Unfortunately, the weather and above all the wind meant that we didn’t get out again, much to our disappointment. We didn’t want to risk pulling or otherwise bumping into corals. Not only that the boat could be damaged. In addition, hefty fines and penalties await those who collide with corals.

Vårt visum på en månad löpte dessutom ut, alldeles för fort, och vi checkar ut och lämnar Belize efter fyra härliga veckor. Ett land vi tagit till oss med sin vackra natur, vänliga människor och fantastiska mayakultur.

Also, our one month visa expired, way too soon, and we are checking out and leaving Belize after four lovely weeks. A country we embraced with its beautiful nature, friendly people and fantastic Mayan culture.

Vi seglar fram i sakta mak. Endast fyra knop. Vi är på väg tillbaka till Honduras och till ön Utila som vi aldrig kom till när vi var i Honduras sist. Båten gungar lite lätt och sövande genom vågorna. I denna fart är vi framme runt 04.00 imorgon bitti så vi kommer behöva sakta ner farten ytterligare för att slippa komma fram när det fortfarande är mörkt.

We sail forward at a slow pace. Only four knots. We are on our way back to Honduras and to the island of Utila which we never got to when we were in Honduras last time. The boat sways slightly and sleepily through the waves. At this speed we will arrive around 04.00 tomorrow morning so we will have to slow down further to avoid arriving when it is still dark.

Just det problemet infann sig inte…Natten blev betydligt svårare och jobbigare än vi någonsin kunde ana. Från mörkrets inbrott började vinden snurra från alla håll och kanter. Vindstyrkan varierade lika mycket. Från en minut till en annan kunde vinden vrida 180 grader och hur vi än försökte parera så verkade vinden gå rakt emot oss. Under några timmar styrde vi alla väderstreck och 360 grader runtomkring men vinden, som oftast var svag, var alltid rakt emot oss. Utom ett par minuter då och då. Till sist fick vi starta motorn. Vi kom fram alldeles slutkörda och utmattade nästa morgon. Vi checkade in och sov sedan i nästa tjugo timmar. Nu väntar vi på att upptäcka Utila.

That particular problem did not occur…The night turned out to be significantly more difficult and troublesome than we could have ever imagined. From the onset of darkness, the wind began to spin from all directions and edges. Wind strength varied just as much. From one minute to another, the wind could turn 180 degrees and no matter how we tried to parry, the wind seemed to go straight at us. For a few hours we steered all directions and 360 degrees around but the wind, which was usually weak, was always directly against us. Except for a few minutes now and then. Finally we had to start the engine. We arrived completely exhausted and exhausted the next morning. We checked in and then slept for the next twenty hours. Now we are waiting to discover Utila.

Belize – the dream of paradise

Regnet öste ner och vinden var rätt emot oss när vi lämnade Roatan i Honduras vid lunchtid. Havet var ganska rufft då det blåst ordentligt i några dagar innan och vågorna inte hade hunnit lägga sig.

The rain was pouring down and the wind was right against us as we left Roatan, Honduras at lunchtime. The sea was quite rough as it had been quite windy for a few days before and the waves had not had time to subside.

Resan skulle ta ca femton timmar men på grund av väderförhållanden var vi framme först klocka arton tretti nästa kväll. När vi närmat oss Belize fastland skulle vi leta oss igenom ett pass i världens näst största korallrev, kallat Great Mayan reef. Till hjälp hade vi en bok med handritade kartor där alla pass, olika skärningspunkten och kurser var inritade. Med hjälp av den vågade vi oss igenom och det fungerade perfekt. Vi valde att inte lägga oss vid en liten cay första natten då klockan redan hunnit bli mycket och vi kände oss lite osäkra på alla dessa rev. Så vi tog oss ända in till den charmiga lilla staden Placencia i stället.

The trip was supposed to take about fifteen hours, but due to weather conditions we didn’t arrive until 18:30 the next evening. As we approached mainland Belize, we would search through a pass in the world’s second largest coral reef, called Great Mayan reef. To help us, we had a book with hand-drawn maps where all passes, different intersections and courses were plotted. With the help of it we ventured through and it worked perfectly. We chose not to lie down at a small cay the first night as it was already late and we felt a little unsafe on all these reefs. So we made it all the way to the charming little town of Placencia instead.

Dagen därpå var det dags för inklarering och att skaffa tillstånd att segla runt i Belize fantastiska övärld. Vi hade turen att både immigration och customs var på plats inne i Placencia så vi slapp ta oss den långa vägen som vi annars hade behövt ta. Personalen var jättetrevlig och vi kom ut med våra tillstånd och stämpel i passen ca trehundrafemtio us dollar fattigare.

The following day it was time for clearance and obtaining permission to sail around Belize’s fantastic island world. We were lucky that both immigration and customs were in place inside Placencia so we didn’t have to take the long way that we would have otherwise had to take. The staff was very nice and we came out with our permits and stamps in our passports about three hundred and fifty US dollars poorer.

Placencia är en supercharmig och laidback liten by med skön atmosfär. Här ligger barer, restauranger, små souvenirbutiker och hostels sida vid sida längs med en gågata. Allt inom max tio minuters gångavstånd. Längs med byn är det en lång vit sandstrand kantad av palmer. En semesterort med få turister där det är lätt att trivas och alla är vänliga.

Placencia is a super charming and laid back little village with a nice atmosphere. Here, bars, restaurants, small souvenir shops and hostels lie side by side along a pedestrian street. Everything within a maximum ten minute walking distance. Along the village is a long white sandy beach lined with palm trees. A resort with few tourists where it is easy to enjoy yourself and everyone is friendly.

Dagen därpå kom Jans systerdotter Johanna hit och vi seglade ut mot vår första Cay. På en bar hade vi, kvällen innan, blivit rekommenderade Wippary Cay av en i lokalbefolkningen. Så vi styrde dit mellan alla rev och på rekommenderade kurser. Där la vi i ankaret och tog jollen in mot ön som även skulle ha en liten servering. När vi närmade oss möttes vi av en man som berättade att serveringen var stängd sedan två år. Han sa att vi var välkomna in på ön men han informerade oss samtidigt om att han hade en hund som sprang lös. Vi hade hört hunden ”voffa” men det är ju vanligt med hundar överallt så vi tyckte först att det inte spelade någon roll. Då berättade han att det var en opålitlig Pitbull som kunde vara snäll men helt plötsligt börja bitas. Flera personer hade, enligt mannen, blivit bitna av hunden. Vi lämnade då omgående och seglade tillbaka till Placencia. Nu i efterhand undrar vi om han kanske inte ville att vi och andra seglare skulle komma till ön. Ingen chansar ju på att gå iland där en opålitlig Pitbull går lös.

The following day, Jan’s niece Johanna came here and we sailed out towards our first Cay. At a bar, the night before, we had been recommended Wippary Cay by one of the locals. So we steered there between all reefs and on recommended courses. There we anchored and took the dinghy towards the island, which would also have a small service. As we approached, we were greeted by a man who told us that the restaurant had been closed for two years. He said we were welcome on the island but he informed us at the same time that he had a dog that ran loose. We had heard the dog barking but it’s common with dogs everywhere so we thought at first that it didn’t matter. Then he told me that it was an unreliable Pitbull that could be kind but suddenly start biting. According to the man, several people had been bitten by the dog. We then immediately left and sailed back to Placencia. Now in retrospect we wonder if maybe he didn’t want us and other sailors to come to the island. After all, no one stands a chance of going ashore where an unreliable Pitbull runs loose.

Me stearing Vilja using our new Intercom so we can speak and have good contact when arriving and leaving and we are on different parts of the boat. Love it!

Vårt nästa mål var Lime cay. Den ligger längst söderut på korallreven och tillhör Sapodilla Cays. Det var en härlig segling och relativt lätt navigering dit. Till skillnad mot många andra Cays där man får zick-zacka sig fram på ett till synes öppet hav. Men överallt finns koraller under vattenytan vilka vi inte ville stöta på. Det skall dessutom vara höga böter om man stöter på ett korallrev. Vi kom fram på eftermiddagen och nästa dag tog vi jollen in till Lime cay. Där vi badade och promenerade runt lite. En cay är en liten och låg ö av sand byggd på koraller ofta med palmer. Men några har mangrove och Casuarinaträd i stället eller en blandning.

Our next destination was Lime cay. It is located in the southernmost part of the coral reef and belongs to the Sapodilla Cays. It was a lovely sail and relatively easy navigation there. In contrast to many other Cays where you have to zig-zag your way on a seemingly open sea. But everywhere there are corals under the water’s surface which we did not want to come across. There should also be heavy fines if you come across a coral reef. We arrived in the afternoon and the next day we took the dinghy into Lime cay. Where we swam and walked around a bit. A cay is a small and low island of sand upon corals often with palm trees. But some have mangroves and casuarina trees instead or a mixture.

On Lime cay. There were a daytourboat on the same time as us

Vi fortsatte med jollen till närliggande Hunting Cay och därefter till Nicholas Cay. Alla tre var små paradisöar men vi tyckte bäst om Nicholas cay. Där bodde en familj med två barn. Familjen städade bort ilandspolat skräp och skötte om ön på ett utmärkt sätt. För det ville de ha en liten summa pengar av oss som besökte ön. Helt rimligt då de levde av detta.

We continued by dinghy to nearby Hunting Cay and then to Nicholas Cay. All three were little paradise islands but we liked Nicholas cay the best. A family with two children lived there. The family cleaned up trash washed ashore and took excellent care of the island. For that they wanted a small amount of money from us who visited the island. Totally reasonable as they made a living from this.

There were some trees with the signs ”Boat Park”

Här promenerade vi runt den paradisiska lilla ön och njöt. Några dopp i det kristallklara vattnet blev det självklart på vägen. Det var också ett tiotal väldigt orädda pelikaner som spanade efter och fångade fisk alldeles vid strandkanten.

Here we walked around the paradisiacal little island and enjoyed. A few dips in the crystal clear water were of course on the way. There were also about ten very fearless pelicans who scouted for and caught fish right at the edge of the beach.

There were some pelicans and other birds always around us

On the way back to Vilja in the background

Vilja in pristine water outside Lime Cay

Tillbaka vid båten, efter några timmar, simmade vi i det helt stilla havet. Johanna och jag badade och flöt runt i en enhörningssimring medan Jan skrapade bort tillväxt på båten långt under vattenlinjen. Ett ständigt pågående jobb då det växer mycket i det ca trettio grader varma vattnet. Perfekt arbetsfördelning. Vi var då så långt söderut man kan komma längs med revet och i Belize. Söder om oss såg vi bergsmassiven i norra Honduras och vi tror att vi skymtade även Guatemala i Sydväst. Närmsta fastland härifrån är Honduras då Belize och Guatemala ligger längre bort.

Back at the boat, after a few hours, we swam in the completely calm sea. Johanna and me swam and floated around in a unicorn swimming ring while Jan scraped away growth on the boat far below the waterline. A constantly ongoing job as it grows a lot in the approximately thirty degree warm water. Perfect division of labor. We were then as far south as you can get along the reef and in Belize. To the south of us we saw the mountain massif of northern Honduras and we think we also glimpsed Guatemala in the southwest. The nearest mainland from here is Honduras, while Belize and Guatemala are further away.

Resan med Vilja fortsatte sedan längs med korallreven norrut i ca fyra timmar. Vi kom då fram till Ranguana Cay, ännu en paradisö med palmer, sand, kristallklart vatten och fantastiska rev runtom att snorkla på. Här såg vi bland annat små hajar och olika arter stingrockor. Dels från jollen och dels vid snorkling. På den lilla ön fanns det tre små stugor att hyra samt en bar och restaurang. Maten fick man beställa i förväg och dag två bjöd Johanna oss på en underbar hummermiddag! Tack Johanna! Vi satt med fötterna barfota i sanden och åt en helt ljuvlig och lyxig middag i en alldes fantastisk och paradisisk miljö. Kvällen gick från vacker solnedgång till mörker med stjärnklar himmel. Och vi kände att livet är underbart att leva.

The journey with Vilja then continued along the coral reef to the north for about four hours. We then arrived at Ranguana Cay, another paradise island with palm trees, sand, crystal clear water and fantastic reefs around for snorkeling. Here we saw, among other things, small sharks and various species of stingrays. Partly from the dinghy and partly when snorkelling. On the small island there were three small cottages for rent as well as a bar and restaurant. The food had to be ordered in advance and on day two Johanna treated us to a wonderful lobster dinner! Thanks Johanna! We sat with our feet barefoot in the sand and ate an absolutely lovely and luxurious dinner in an absolutely fantastic and paradisiacal environment. The evening went from a beautiful sunset to darkness with a starry sky. And we felt that life is wonderful to live.

Dagarna på Ranguana njöt vi av lugnet, miljön och känslan av att ”bara vara” på en av de mest idylliska platser vi upplevt. Ett minne för livet och en önskan att komma tillbaka infann sig.

During the days at Ranguana, we enjoyed the peace, the environment and the feeling of ”just being” in one of the most idyllic places we have experienced. A memory for life and a desire to come back presented itself.

Hammock between palmtrees – can it be more lovely

Efter ett par dagar rörde vi oss vidare mot nästa Cay. Vi gjorde ett försök att gå till Laughing bird cay men dit fick inga segelbåtar komma utan endast dagbåtar med guider. Ett sätt att bevara ön och dess koraller gissar vi. Även om ön var ganska full av folk.

After a couple of days we moved on to the next Cay. We made an attempt to go to Laughing bird cay but no sailboats were allowed there, only day boats with guides. A way to preserve the island and its corals, we guess. Although the island was quite full of people.

Den dagen blev det i stället South Long Cocoa Cay. Vi kom än en gång fram på eftermiddagen och planerade ett besök in till ön nästa dag. Vid midnatt väcktes vi av ankaralarmet och insåg att båten låg på endast två och en halv meters djup med aktern in mot land och där troligen ännu grundare. Troligen stötte rodret emot några stenar eller koraller då det rörde sig fast vi låst fast det. Det blev full fart på oss med att starta motorn, ta upp ankaret och i det kolsvarta mörkret sedan lägga i ankaret på nytt. Resten av natten sov Jan i sittbrunnen och våra ankarlarm varnade ett flertal gånger. Vi visste att vinden skulle vrida men det skulle vara svaga vindar. Vilket det inte var och tidig morgon ökade vindstyrkan ännu mer. Det blev full fart på oss ännu en gång. Denna gång fick vi kämpa lite med att få upp ankaret och hålla oss borta ifrån land och rev. Det blev ett litet äventyr men det gick bra och vi styrde i stället in mot Placencia, ännu en gång. Där vi tillbringat några dagar innan fortsatt äventyr som kommer bli med hyrbil i fyra dagar till djupa södern ner mot Gustemala med mycket sevärdheter och sedan längst västerut i Belize även det in mot gränsen till Guatemala. Detta äventyr ser vi fram emot.

That day it became South Long Cocoa Cay instead. We arrived once again in the afternoon and planned a visit to the island the next day. At midnight we were woken up by the anchor alarm and realized that the boat was only two and a half meters deep with the stern towards the shore and probably even shallower there. Probably the rudder hit some rocks or corals as it moved but we locked it. It was full speed for us to start the engine, take up the anchor and in the pitch black darkness then drop the anchor again. The rest of the night Jan slept in the cockpit and our anchor alarms warned several times. We knew the wind would turn but it would be light winds. Which it wasn’t and early morning the wind strength increased even more. It was full speed on us once again. This time we had to struggle a bit with getting the anchor up and staying away from land and reefs. It turned out to be a bit of an adventure, but it went well and we instead steered towards Placencia, once again. There we spent a few days before continuing the adventure, which will be with a rental car for four days to the deep south down to Gustemala with lots of sights and then to the far west of Belize, also towards the border with Guatemala. We look forward to this adventure.

Roatan – west side

Efter två nätter satte vi kursen i en dryg timma västerut mot mer civilisation och fler segelbåtar. Vi la oss vid en mouringboy i French Cay och tog jollen genom flera kanaler och förbi lokala fiskebåtar för att se oss omkring.

After two nights we set course for just over an hour to the west towards more civilization and more sailboats. We moored at a mooring buoy in French Cay and took the dinghy through several channels and past local fishing boats.

Tidig kväll åkte vi till en bar där seglare från hela världen samlas. Alla är hjärtligt välkomna. Trevligt umgänge och en massa erfarenheter som utväxlas. Det är lätt att få kontakt med segla re då alla är välkomnande och öppna för nya kontakter. Samtalen flyter lätt och det blir många anekdoter från när och fjärran.

Här har vi varit flera kvällar på bl a både bbq kväll och filmkväll. Jättetrevligt!

Early evening we went to a bar where sailors from all over the world gather. Everyone is most welcome. Nice socializing and a lot of experiences that were exchanged. It is easy to make contact with other sailors as everyone is welcoming and open to new contacts. The conversations flow easily and there are many anecdotes from near and far.

We have been here several evenings for, among other things, both bbq evening and movie evening. Very nice!

George and Maria from Bulgaria onboard on Vilja

Ännu en gång på denna resa är vi i ett av världens dykparadis. Vi radar upp dem en efter en, tyvärr utan att ha dykarcertifikat. Vad sägs om Bonaire, Curaçau, Caymanöarna och nu Bay Islands i Honduras. Här sägs världens näst största korallrev vara. Även Belize, vårt nästa land, hävdar att de har världens näst största rev. Det betyder väl att ett av länderna i så fall har världens tredje största. Inte illa det heller

Once again on this trip we are in one of the world’s diving paradises. We line them up one by one, unfortunately without a diving certificate. How about Bonaire, Curaçau, the Cayman Islands and now the Bay Islands in Honduras. The world’s second largest coral reef is said to be here. Even Belize, our next country, claims to have the world’s second largest reef. It probably means that one of the countries in that case has the world’s third largest. Not bad either

Här i French cay har vi, förutom att ta det lugnt, hyrt bil i två dagar och utforskat stora delar av ön Roatan. I huvudorten Coxen hole kändes det som att vi fick se mer av det riktiga Honduras. Folkliv, mycket trafik och mer eller mindre kaos fast på ett charmigt sätt. Vägarna på Roatan är kantade av grönska, ömsom regnskog och ömsom mer öppna landskap. Trafiken är, kanske på grund av de dåliga vägarna, delvis tät men väldigt lugn. Mycket av bylivet sker längs med vägarna. Barn som leker, försäljning av grönsaker och kläder, många serveringar, folk som sitter och tittar ut på trafik och folkliv mm mm

Here in French cay, in addition to taking it easy, we rented a car for two days and explored large parts of the island of Roatan. In the main town of Coxen hole, it felt like we got to see more of the real Honduras. People’s life, a lot of traffic and more or less chaos but in a charming way. The roads on Roatan are lined with greenery, sometimes rainforest and sometimes more open landscapes. The traffic is, perhaps because of the bad roads, partly dense but very calm. Much of village life takes place along the roads. Children playing, sales of vegetables and clothes, many servings, people sitting and looking out at traffic and public life, etc.

A street in Coxen hole – the main town on Roatan

Streetlife in Coxen hole

Längst västerut på Roatan ligger byn West end. En charmig och laidback by som lockar till sig både backpackers och andra turister. Där promenerade vi runt ett tag och åt en god lunch innan vi åkte vidare

In the farthest west of Roatan is the village of West end. A charming and laid-back village that attracts both backpackers and other tourists. There we walked around for a while and had a good lunch before we went on

Palm trees and white sand in West end. Today the water was a bit rough

Jan longing for coming out on the open sea again

Vi valde också att vara mer turistiga och besökte först ett ställe där de tagit hand om sengångare. Vi fick möjligheten att hålla försiktigt i Olivia som är nio år gammal. Vi fick inte göra mer än att hålla henne och då utan att klappa eller röra mer vid henne. Åh vad söta sengångare är! De klättrade fritt runt i träden runt området.

We also chose to be more touristy and first visited a place where they took care of sloths. We had the opportunity to gently hold Olivia, who is nine years old. We were not allowed to do more than hold her and then without petting or touching her any more. Oh how cute sloths are! They freely climbed around the trees around the area.

Det blev mer av det turistiga slaget för oss när vi badade med delfiner. Där var det en delfinskötare som introducerade oss för Polly elva år.

It became more of the touristy kind for us when we swam with dolphins. There it was a dolphin keeper who introduced us to Polly, eleven years old.

Efter dessa, för oss ovanligt turistiga inslag, tog vi bilen österut på vägar som knappt kan kallas vägar. Lera, grus, stora hål och massa vägarbeten. Vi besökte en liten by på nordöstsidan som heter Punta Gorda som var väldigt charmig och i stort sett utan turism.

After these, for us unusually touristic features, we took the car east on roads that can hardly be called roads. Mud, gravel, big holes and a lot of road work. We visited a small village on the northeast side called Punta Gorda which was very charming and largely devoid of tourism.

Några dagar var det riktigt kallt här och vi frös, speciellt på kvällarna. Långbyxor sattes på och även en fleecetröja har plockats fram. Många i lokalbefolkningen går t o m med vinterstövlar och täckjackor. Temperaturen på dagen låg runt tjugosju grader och på kvällen går den ned till runt tjugofyra. Kallt för kroppen som vant sig vid över trettio grader men mycket behagligare att sova i.

Some days it was really cold here and we froze, especially in the evenings. Long pants were put on and a fleece sweater was also picked out. Many of the locals even wear winter boots and jackets. The temperature during the day was around twenty-seven degrees and in the evening it drops to around twenty-four. Cold for the body that got used to over thirty degrees but much more comfortable to sleep in.

Vårt nästa mål var den tredje ön i ögruppen – Utilia. Vi väntade med att segla dit i flera dagar men vind och väder var emot oss. Till sist gav vi oss iväg i ösregn. Alla väderprognoser sa att vinden skulle ändras men när vi kom fram på eftermiddagen var det tolv meter pr sekund rakt in i viken. Så det var bara att vända tillbaka igen o vi fick trixa oss in bakom alla rev i totalt kolmörker när vi var tillbaka i French cay vid midnatt.

Our next destination was the third island of the archipelago – Utilia. We waited to sail there for several days but the wind and weather were against us. Finally we set off in torrential rain. All the weather forecasts said that the wind would change, but when we arrived in the afternoon it was twelve meters per second straight into the bay. So it was just a matter of turning back again and we had to trick our way behind all the reefs in total darkness when we were back in French cay at midnight.

Julafton blev en lugn dag utan något firande. Vi flyttade oss till en annan vik då vi blivit inbjudna på juldagslunch hos ett amerikanskt par som bor på Roatan. Det var en stor tillställning med ca hundra expaths som bidrog med mat, glädje och riktigt gott humör. Efter en massa jättegod mat, många samtal och timmar som flög iväg har vi blivit inbjudna till en massa expaths runt omkring på ön. En juldag att minnas!

Christmas Eve was a quiet day without any celebration. We moved to another bay when we were invited to Christmas Day lunch with an American couple who live on Roatan. It was a big event with about a hundred expats who contributed with food, joy and a really good mood. After a lot of great food, many conversations and hours that flew by, we have been invited to a lot of expats around the island. A Christmas Day to remember!

About one hundred people gather together to celebrate Christmas day

Ed who invited us to Christmas day party in their house

From the Christmas day party

Vi firade också två år tillsammans på juldagen.

We also celebrated two years together on Christmas day.

We took the dinghy through a long mangrove tunnel the day after the party

We took the dinghy through a long mangrove tunnel the day after the party

Some houses were built inside the mangrove

Nu inväntar vi ett väderfönster för att ta oss vidare till Belize. En drygt ett dygn lång segling. Där skall vi plocka upp Johanna. Jans systerdotter.

Now we are waiting for a weather window to get on to Belize. A roughly one-day-long sailing. There we will pick-up Johanna. Jan’s nice.