Etikettarkiv: cuba

Havanna. Lyssna på namnet. Smaka på det. Havanna. Historiens vingslag slår mot oss. Glädje, Fest, Kabrioletbilar, Fina kläder, Casino, Kolonialhus, Salsa. Men också revolution, Fattigdom, misskötta o bortglömda hus, krig och elände. Båda sidorna är Havanna. Vi är på väg dit och skall upptäcka dagens Havanna. 100 år efter dess glansdagar och dryga 50 år efter revolutionen.

Havana.  Listen to the name.  Taste it.  Havana.  The wings of history beat us.  Joy, Party, Convertible cars, Fine clothes, Casino, Colonial house, Salsa.  But also revolution, Poverty, neglected and forgotten houses, war and misery.  Both sides are Havana.  We are on our way there and will discover today’s Havana.  100 years after its glory days and roughly 50 years after the revolution.

Tidigt på morgonen och vi sitter i en taxi på väg mot Havanna. Det känns spännande att komma dit och få uppleva alla kolonialhus i pastellfärger med balustrader, salsaställen, storband, gamla amerikanska bilar och häst o vagn. Resan kommer ta ca tre och en halv timma. Det är en colectivotaxi vi åker med tillsammans med två andra. Resan kostar tjugo dollar var. Eftersom vi knappt har kontanter så har vi fått trixa för att få ihop till resan. Vi tänkte boka hotell på en hotellbokningssida men de flesta har inte avtal med Kuba. På Hotels.com finns det däremot hotell och vi valde ett. Mot slutet behövde vi kryssa i vad vi gör på Kuba. Turism fanns inte som alternativ utan endast en massa olika officiella uppdrag. Vi har bokat och kryssat i journalistiskt uppdrag. Jag skriver ju trots allt min blogg 😊

Early in the morning and we are sitting in a taxi on our way to Havana.  It feels exciting to come there and experience all the colonial houses in pastel colors with balustrades, salsa bars, big bands, old American cars and horse and carriage.  The trip will take about three and a half hours.  It’s a colectivo taxi we’re riding with two others.  The trip costs twenty dollars each.  Since we hardly have any cash, we have been given a trick to save up for the trip.  We thought of booking a hotel on a hotel booking site but most of them do not have an agreement with Cuba.  On Hotels.com, however, there are hotels and we chose one.  Towards the end, we needed to tick off what we are doing in Cuba.  Tourism did not exist as an option, but only a lot of different official missions.  We have booked and cruised on a journalistic mission.  After all, I write my blog 😊

Vi kör fram på relativt bra vägar utan en massa potthål i vägen. Det står folk med sedelbuntar i händerna och liftar. Bussar mellan städerna finns knappt längre. Trafiken är gles, salsan strömmar ur högtalarna och vi passerar inga samhällen. Det känns ganska öde. Samtidigt är det små stånd med försäljning av olika saker längs med vägen. Var de bor som säljer sakerna vet vi inte.

We drive on relatively good roads without a lot of potholes in the way.  There are people with wads of bills in their hands and hitchhiking.  Buses between the cities hardly exist anymore.  The traffic is sparse, the salsa is pouring out of the speakers and we don’t pass any communities.  It feels quite deserted.  At the same time, there are small stalls selling various things along the road.  We don’t know where the people who sell the things live.

Efter en behaglig resa blir vi avsläppta i Habana Viejo. Det är här vi har bokat ett rum. Efter en kortare promenad kommer vi fram till Casa Maura. Ett Casa collectivo som vi kunnat boka på nätet. Det är rent och fint med balkong och tillgång till kök. Värden och hennes svärdotter är otroligt tillmötesgående och serviceminded. Väl installerade på rummet går vi ut på vår första promenad av många i Havanna. Det pirrar lite i kroppen av förväntan. Vi bor nära en stor boulevard, P de Martí, inte många bilar passerar men de vi ser är i stort sett gamla Amerikanare. Några är kabrioleter och några har tak. De flesta målade i pastellfärger. Även om ingen av oss är bilentusiaster så spritter det av glädje av att se dem. Vi promenerar fram mellan slitna och misskötta kolonialhus. Och några få som har renoverats. Vart vi än går strömmar musik ut ur husen, på gatorna och från bilarna.

After a pleasant journey, we are dropped off in Habana Viejo.  This is where we have booked a room.  After a short walk we arrive at Casa Maura.  A Casa collectivo that we were able to book online.  It is clean and nice with a balcony and access to a kitchen.  The host and her daughter-in-law are incredibly accommodating and service-minded.  Once installed in the room, we go out on our first of many walks in Havana.  The body tingles a little with anticipation.  We live near a big boulevard, P de Martí, not many cars pass but the ones we see are mostly old Americans.  Some are convertibles and some have roofs.  Most painted in pastel colors.  Although none of us are car enthusiasts, seeing them bursts with joy.  We walk between worn and neglected colonial houses.  And a few that have been renovated.  Everywhere we go, music pours out of the houses, onto the streets and from the cars.

Folk köar framför många gallerförsedda små öppningar i husen. Bakom varje galler är det försäljning av t ex kaffe, glass, burkar med öl eller lokal cola eller andra allehanda saker. Eftersom matbutikerna är i stort sett tomma så är det dessa små ”hål-i-väggen-butiker” som förser invånarna med det de har möjlighet att köpa. På Kuba handlar man det man får tag på och när man får tag på det. Inte som hemma där vi handlar det vi önskar och precis när som helst.  Pizza är otroligt populärt och billigt. Ser vi en blinkande ljusskylt och människor utanför så är det pizza de köper.

People line up in front of many barred small openings in the houses.  Behind each bar is the sale of, for example, coffee, ice cream, cans of beer or local cola or all sorts of other things.  Since the grocery stores are largely empty, it is these small ”hole-in-the-wall stores” that provide the residents with what they can afford to buy. In Cuba, you buy what you can get hold of and when you get hold of it.  Not like at home where we buy what we want and exactly when we want. Pizza is incredibly popular and cheap.  If we see a flashing light sign and people outside, it’s pizza they’re buying.

Vi ser ändå ingen misär. I stort sett alla är rena och med hela kläder. Det är inte som fattigdomen i många länder i Afrika och Asien. Var femtonde meter kommer någon fram till oss och börjar prata. ”Where do you come from?”, ”First time in Cuba?”, ”Can you give me money for my baby?”, ”Money,money, money?”

We still see no misery.  Pretty much everyone is clean and fully clothed.  It is not like the poverty in many countries in Africa and Asia.  Every fifteen meters someone comes up to us and starts talking.  ”Where do you come from?”, ”First time in Cuba?”, ”Can you give me money for my baby?”, ”Money, money, money?”

Vi strosar runt mellan de gamla kolonialhusen som en gång i tiden måste ha varit otroligt vackra. De är vackra även nu men utan restaureringar o skötsel ramlar cement bort, färgen flagnar och trät multnar sönder. Otroligt synd. De är ju så vackra. Det är fullt av liv och rörelse. Barn som leker, cykeltaxis som transporterar människor, män som mekar med bilar, kvinnor som umgås och det står vagnar där det säljs ett mindre urval av frukt och grönt. På en gata vi passerar säljer de blommor och blomsterdekorationer. Urvalet av mat är större här än i Cienfuego men fortfarande lyser det stort av bristen på tillgångar.

We stroll around between the old colonial houses which must have been incredibly beautiful once upon a time.  They are beautiful even now, but without restoration or maintenance, cement falls away, the paint peels and the wood rots.  Unbelievably bad.  They are so beautiful.  It is full of life and movement.  Children playing, bicycle taxis transporting people, men tinkering with cars, women socializing and there are carts selling a small selection of fruit and vegetables.  On a street we pass they sell flowers and flower decorations.  The selection of food is greater here than in Cienfuego but still the lack of resources shines brightly.

Kvinnorna är mestadels långa och smala och klär sig i fina och ibland utmanande kläder. Vi blir gång på gång stoppade av män som frågar om vi vill växla pengar. Eller köpa cigarrer. Eller rom. Eller så vill de visa vägen till en restaurang och sedan ta betalt för att de visat oss vägen. En dag behövde vi växla pengar och vi kom överens om vilken växlingskurs med en man. Vi gick till sidan bakom en pelare och mannen började räkna upp pengar till Jan. Samtidigt sa han till mig att vakta om det kom någon polis. Jan och mannen räknade tillsammans. När vi kommer hem senare på eftermiddagen skall jag kontrollerna pengarna….och inser att vi fått strax under hälften av vad vi skulle ha. Suck! Andra  gånger vi växlat, både före och efter, har vi fått rätt. Men här blev vi totalt lurade.

The women are mostly tall and slim and dress in nice and sometimes challenging clothes.  We are repeatedly stopped by men who ask if we want to exchange money.  Or buy cigars.  Or rum.  Or they want to show us the way to a restaurant and then charge us for showing us the way. One day we needed to exchange money and we agreed on the exchange rate with a man.  We went to the side behind a pillar and the man started counting money to Jan.  At the same time he told me to watch if any police came.  Jan and the man counted together.  When we get home later in the afternoon, I will check the money….and realize that we got just under half of what we should have.  Sigh!  Other times we switched, both before and after, we got it right.  But here we were totally deceived.

Idag, andra dagen, promenerar vi längs strandpromenade som vetter mot Florida Straits. Det är en lång och vacker promenad i stadsdelen Malecong. Havet är blankt och långt där borta på andra sidan ligger ärkerivalen USA. Ett fåtal personer snorklar i vattnet för att fånga fisk och languster, ytterligare några står på muren och fiskar. Konstigt att det inte är fler då det borde vara ett utmärkt sätt att dryga ut maten och få varierade  smaker i munnen.

Today, the second day, we walk along the boardwalk facing the Florida Straits.  It is a long and beautiful walk in the Malecong district.  The sea is clear and far away on the other side lies the arch-rival USA.  A few people snorkel in the water to catch fish and crayfish, a few more stand on the wall and fish.  Strange that there aren’t more as it should be an excellent way to spread out the food and get varied flavors in your mouth.

Tredje dagen i Havanna och vi klär oss i rosa kläder o har bestämt oss för att åka med en rosa Cabriolet runt om i Havanna. Sagt och gjort så går vi upp mot torget där alla cabrioleer står. En man med rosa bil fångar oss o vi kommer överens om ett bra pris. Troligen både för honom och för oss. Det är en sjuttiotre år gammal Ford Victoria Cabriolet vi åker med. Lite sliten men ändå otroligt vacker. Han är en mycket stolt ägare.Vi vet inte mycket om bilar men det var hans information. Det sitter en ny motor i bilen. Vi susar fram som värsta Elvis Presley genom Havannas boulevarder och längs med havet. Vi känner oss som kungligheter. Det är en härlig upplevelse. Turistig? Ja, kanske men ändå kul enligt oss. Det blir en guidning runt Havanna med vackra byggnader, Chinatown, förbi Havannas universitet och sedan ett stopp på Plaza de la Revulicion. En jättestor asfalterad plats framför Parlamentet och ett monument detikerat till José Martí. Monumentet skall vara det största tillägnat en författare i världen. José Martí har haft stor betydelse för Kuba. Runt torget finns några viktiga byggnader. Parlamentet, militära högkvarteret,polismyndigheten,  en teater och två byggnader som på var sin byggnad har stora bilder av Fidel Castro på den ena och Che Guevara på den andra. En mäktig plats och en viktig plats i Kubas historia.Det är mäktigt och det är historia.

Third day in Havana and we dress in pink clothes and have decided to drive a pink Cabriolet around Havana.  All said and done, we go up to the square where all the cabriolets are.  A man with a pink car catches us and we agree on a good price.  Probably both for him and for us.  It’s a seventy-three-year-old Ford Victoria Cabriolet we’re driving.  A little worn but still incredibly beautiful.  He is a very proud owner. We don’t know much about cars but that was his information.  There is a new engine in the car.  We rush like the worst Elvis Presley through Havana’s boulevards and along the sea.  We feel like royalty.  It is a wonderful experience.  Touristy?  Yes, maybe, but still fun in our opinion.  There will be a guided tour around Havana with beautiful buildings, Chinatown, past the University of Havana and then a stop at Plaza de la Revulicion.  A huge paved square in front of the Parliament and a monument dedicated to José Martí.  The monument is to be the largest dedicated to a writer in the world.  José Martí has had great significance for Cuba.  Around the square are some important buildings.  The parliament, the military headquarters, the police department, a theater and two buildings that each have large pictures of Fidel Castro on one and Che Guevara on the other.  A powerful place and an important place in Cuban history. It is powerful and it is history.

Plaza de la Revulicion with the big monument

Efter Plaza de la revolucion åker vi till en otroligt grön park. Där ser vi åtskilliga vackra ”Amerikanare” glänsande i rosa, lila, mintgrönt och rött. Det är en fröjd för ögat att promenera runt och titta på dem.

After the Plaza de la Revolucion we go to an incredibly green park.  There we see many beautiful ”Americans” shining in pink, purple, mint green and red.  It is a feast for the eyes to walk around and look at them.

Resan tillbaka till centrala  går längs med avenyn i Malecong med Florida Straits på vår vänstra sida. Det är vackert, det är historia och det är en känsla av något vi aldrig kommer glömma. Havanna, glansdagar, 50-talet, kolonialhus och boulevarder. Hur var det då? En pirrande känsla att tänka. Åtminstone om man var amerikan eller rik kuban. För många andra kubaner var det nog inte detsamma.

The journey back to downtown runs along the avenue of Malecong with the Florida Straits on our left.  It’s beautiful, it’s history and it’s a feeling of something we’ll never forget.  Havana, glory days, 50s, colonial houses and boulevards.  How was it then?  A tingling sensation to think. At least if you were American or ritch Cuban.  For many other Cubans, it was probably not the same.

Sista hela dagen i Havanna innan vi  åker tillbaka till Cienfuego och Vilja imorgon. Vi promenerar ut och har mer eller mindre bestämt oss för en tur till Fusterlandia som ligger ca två mil västerut. Det är en konstnär som heter José Foster, som byggt upp denna streetart och konst runt en bostad och ett kvarter. Hans konstverk jämförs med Antoni Gaudi och sägs sätta Barcelonas Park Güell i bakgården. Vi tar oss dit med en charmig turkos veteranbil med en informativ chaufför. Vi åker på boulevarden längs med Florida Strait i stadsdelen Malecong. Sedan passerar vi ett område med vackra och stora hus vilka de flesta är ambassader. Rysslands ambassad ser ut som en stor bunker annars är de andra flotta byggnader med vakter utanför varje ambassad.

Last full day in Havana before we return to Cienfuego and Vilja tomorrow.  We walk out and have more or less decided on a trip to Fusterlandia, which is about two miles to the west.  It is an artist called José Foster, who built this street art and art around a house and a block.  His artwork has been compared to Antoni Gaudi and is said to put Barcelona’s Park Güell in the backyard.  We get there in a charming turquoise vintage car with an informative driver.  We ride on the boulevard along the Florida Strait in the Malecong district.  Then we pass an area with beautiful and large houses, most of which are embassies.  The Russian embassy looks like a big bunker otherwise the other buildings are big buildings with guards outside each embassy.

Fusterlandia är speciellt med sin lite futuristiska konst och skulpturer. Mycket är gjort i keramikplattor i olika storlekar. Figuriner är klädda med små mosaikplattor i glada färger och det är konst, utsmyckningar och figurer precis överallt. Kul att komma dit och se denna speciella plats.

Fusterlandia is special with its slightly futuristic art and sculptures.  Much is made of ceramic tiles in various sizes.  Figurines are dressed with small mosaic tiles in cheerful colors and there is art, embellishments and figures just everywhere.  Nice to get there and see this special place.

Vi åker tillbaka med samma taxi fast till halva priset nu. Det är dags för lunch och vi har blivit duktiga på att hitta billiga men ändå okej ställen. Vi går tillbaka till området nära Chinatown till samma ställe som vi åt lunch igår. De känner igen oss och är glada för att vi kommer tillbaka. På väg tillbaka till hotellet lyckas vi hitta en affär med lite varor där vi kan betala med kort! Vilken lycka! Eftersom vi kommer vara ute i Kubanska södra skärgården och det börjar bli tomt på framförallt dryck så köper vi ett flak öl och ett flak Pepsi. Vi har inte sett något av det i affärer sedan vi kom fram till Kuba. Lite kaffe blev det också. Både igår och idag har vi börjat köpa in grönsaker också inför vår kommande tid på havet. Det finns inte mycket men vi har fått tag på vitkål, lök, tomater och långa gröna bönor. Så våra ”souvenirer” från Havanna består av grönsaker 😄

We are going back with the same taxi but at half the price now.  It’s time for lunch and we’ve become good at finding cheap but still okay places.  We go back to the area near Chinatown to the same place we had lunch yesterday.  They recognize us and are happy that we are coming back.  On the way back to the hotel, we manage to find a shop with some goods where we can pay by card!  What joy!  Since we will be out in the southern Cuban archipelago and we are starting to run out of drinks in particular, we buy a bottle of beer and a bottle of Pepsi.  We haven’t seen any of that in business since we got to Cuba.  There was also some coffee.  Both yesterday and today we have started buying vegetables also for our upcoming time at sea.  There isn’t much but we’ve got hold of cabbage, onions, tomatoes and long green beans.  So our ”souvenirs” from Havana consist of vegetables 😄

Vi lämnar dryck och grönsaker på rummet och går ut igen. Snabbt fastnar vi på en servering med livemusik. Det är dans på gatan och god stämning. Det är verkligen fascinerande med all denna musik överallt och människor som dansar loss både inne på serveringarna och utanför. Vi lämnar och kommer därefter till nästa lilla trånga ställe med musik. Vi har varit där tidigare och älskar stämningen. En sjumannaorkester trängs inne på serveringen där det enbart serveras Mojito. Utanför dansar turister och kubaner om vartannat. Orkestern spelar Guantanamera och annan musik det går att dansa salsa till. Guantanamera är nog den mest populära låten av alla här på Kuba. Åtminstone där vi varit i Havanna. Stämningen är hög, alla i orkestern ger allt, cigarröken flödar och mojitos släcker törsten. Det är en lycka att få vara här i Havanna. En stad som tagit oss med storm

We leave drinks and vegetables in the room and go out again.  We quickly get hooked on a service with live music.  There is dancing in the street and a good atmosphere.  It’s really fascinating with all this music everywhere and people dancing wildly both inside the servings and outside.  We leave and then come to the next small crowded place with music.  We have been there before and love the atmosphere.  A seven-piece orchestra squeezes into the serving room, where only Mojito is served.  Outside, tourists and Cubans dance around each other.  The orchestra plays Guantanamera and other music you can dance salsa to.  Guantanamera is probably the most popular song of all here in Cuba.  At least where we have been in Havana.  The mood is high, everyone in the orchestra gives it their all, the cigar smoke flows and the mojitos quench the thirst.  It is a blessing to be here in Havana.  A city that took us by storm

Sista timmarna i Havanna. Vi går runt och handlar in grönsaker och ägg. Det är dyrt. Förstår inte hur kubanerna har råd…men det har de ju inte heller. Det känns nästan lite hemskt att köpa av den mat de själva så väl behöver. När jag går och bär på en karta med 30 ägg längs med gatorna inemellan de tre våningar höga kolonialhusen kommer många fram och ber om ägg. Det är omöjligt att börja dela ut. Då skulle vi inte ha några kvar själva och även vi kommer behöva mat när vi är ute och seglar. Jag har verkligen tagit Havanna till mitt hjärta. Det är så otroligt vackert här om man ser bort ifrån hur slitet det är. Människorna är också vackra och de utstrålar stolthet över sitt land och sin kultur. Musik strömmar ut från många fönster och från högtalare de har på sina cykeltaxis. Folk tar några danssteg och de flesta ser glada ut. När vi säger att vi kommer från Sverige ”Suecia” säger de stolt ”Volvo”, ”Abba”, ”Zlatan”. Våra kändaste varumärken. En kvinna vi mötte hade t o m varit i Göteborg.

Last hours in Havana.  We go shopping for vegetables and eggs.  It is expensive.  I don’t understand how the Cubans can afford it…but they don’t either.  It almost feels a little horrible to buy the food they themselves need so much.  When I walk carrying a map with 30 eggs along the streets between the three-story colonial houses, many people come up and ask for eggs.  It is impossible to start handing out.  Then we wouldn’t have any left ourselves and we too will need food when we are out sailing.  I have really taken Havana to my heart.  It is so incredibly beautiful here if you ignore how worn it is.  The people are also beautiful and they radiate pride in their country and culture.  Music pours out of many windows and from speakers they have on their bicycle taxis.  People do a few dance steps and most look happy.  When we say we are from Sweden ”Suecia” they proudly say ”Volvo”, ”Abba”, ”Zlatan”.  Our most famous brands.  One woman we met had even been to Gothenburg.

Resan tillbaka till Cienfuego går verkligen med hjärtat i halsgropen Chauffören kör vingligt med hög hastighet. Med en hand på ratten, ibland inte ens det. Han pratar nästan konstant i sin mobiltelefon och sitter och sms:ar. När han inte pratar i telefonen fäster han blicken på sin vän i sätet bredvid. Han vinglar mellan alla körfält och när det kommer en mötande bil vill vi helst blunda. Inga säkerhetsbälten finns och stötdämpare, det som finns kvar av dem, får verkligen kämpa. Undrar om våra trettio ägg som vi har emellan oss kommer fram hela eller som äggröra. Och om Vi kommer helskinnade fram till marinan.

The journey back to Cienfuego is really heartbreaking. The driver drives wobbly at high speed.  With one hand on the wheel, sometimes not even that.  He talks almost constantly on his mobile phone and sits texting.  When he’s not talking on the phone, he’s staring at his friend in the seat next to him.  He wobbles between all lanes and when an oncoming car comes we prefer to close our eyes.  There are no seat belts and shock absorbers, what is left of them, really struggle.  Wondering if our thirty eggs that we have between us will come out whole or as scrambled eggs.  And if We arrive at the marina in one piece.

”Stockholm i mitt hjärta” sjöng Lasse Berghagen. Jag skulle gladeligen kunna sjunga ”Havanna i mitt hjärta” vilken stad, vilken upplevelse, vilken känsla. Staden och dess skönhet. Om än tyvärr ganska sliten, har verkligen tagit mig med storm. Jag har rest runt på väldigt många platser på jorden men aldrig upplevt något liknande. Jag vill se mer! Jag vill uppleva mer! Och jag vill komma tillbaka!

”Stockholm in my heart” sang Lasse Berghagen.  I could happily sing ”Havana in my heart” what a city, what an experience, what a feeling.  The city and its beauty.  Although unfortunately quite worn, has really taken me by storm.  I have traveled to many places on earth but never experienced anything like this.  I want to see more!  I want to experience more!  And I want to come back!