oändligt – Sida 2 – Levermittliv

Sailing towards Honduras

Idag ( onsdag), äntligen, är all väntan över! 11.25 lämnade vi vår ankarplats på Curaçau för att starta denna säsongs äventyr på riktigt. Med båttutan i högsta hugg åkte vi ut ur Spaanse water ut på öppet hav. Många båtar tutade tillbaka och önskade oss Fair winds. Underbar känsla att ge sig ut på äventyr.

Today (Wednesday), finally, alll waiting is over! At 11.25 we left our anchorage in Curaçau to start this season’s adventure for real. With the boat horn at full blast we sailed out of Spaanse water out into the open sea. Many boats honked back and wished us fair winds. Wonderful feeling to go on an adventure.

Leaving Curaçau

Vi har som mål att segla till några småöar norr om Honduras, Roatan, Guanaja och Utila, som alla tillhör Honduras. Seglingen dit är lika lång som en halv Atlantsegling men vi kanske gör ett stopp på vägen. Det beror på hur seglingen blir och hur vindarna är. Det viktigaste är att vi håller en kurs långt utanför Nicaragua och fastlandet Honduras. Det är två oroliga länder där det inte är ovanligt att fiskebåtar långt utifrån land bestämmer sig för att borda segelbåtar för att komma åt de värdesaker som finns ombord. Inte så kul att vakna med en pistol mot huvudet – vilket vi läst händer en del båtar.

We aim to sail to some small islands north of Honduras, Roatan, Guanaja and Utila, all of which belong to Honduras. The sail there is as long as half an Atlantic sail, but we might make a stop on the way. It depends on how the sailing is and how the winds are. The most important thing is that we keep a course well outside of Nicaragua and mainland Honduras. These are two troubled countries where it is not unusual for fishing boats far from land to decide to board sailboats to access the valuables on board. Not so fun waking up with a gun to your head – which we’ve read happens to some boats.

Sailing into the sunset on our way towards Honduras

Tredje dagen ute till havs nu och vi njuter. Vinden var svag i början men nu blåser det åtta till tio sekundmeter och vi håller en bra fart. Ca sju knop i genomsnitt. Vi är ute på ett ganska oroligt och skummande hav. Vågorna går relativt höga, upp mot tre meter, och de kommer från alla håll och kanter vilket gör seglingen ganska rullig. Men Vilja är trygg och seglar på bra. Hon lutar inte nämnvärt eftersom vi har vinden in snett från aktern så livet ombord är ändå ganska bekvämt. Visst blir det lite småjobbigt att laga mat när båten rullar men det går ändå riktigt bra. Att vara ute på havet är så meditativt. Det går att sitta i timmar och bara titta ut över havet och vågorna som glittrar i solskenet på dagen och i månskenet på natten. Vi är ensamma här ute på havet där det tydligen inte ens är någon trafik för lastfartyg eller tankfartyg. Under ett dygns tjogofyra timmar ser vi högst ett fartyg på AIS:en. Och de båtar vi ser där är så långt ifrån oss så vi inte kan se dem med blotta ögat. Det enda vi ser är hav, himmel, moln och en och annan fågel. Vi väntar fortfarande spänt på att få se valar komma upp mot båten. Vi har fortfarande inte sett valar tydligt sedan vi lämnade Sverige för snart ett och ett halvt år sedan. Delfiner har vi sett många, speciellt i Europa men sedan vi lämnade Curaçau har inga delfiner sökt upp oss och lekt runt båten.

Third day out at sea now and we’re enjoying it. The wind was weak at the beginning, but now it blows eight to ten meters per second and we keep a good speed. About seven knots on average. We are out on a rather choppy and foamy sea. The waves are relatively high, up to three meters, and they come from all directions and edges, which makes sailing quite rough. But Vilja is confident and sailing well. She doesn’t lean significantly because we have the wind slanting in from the stern, so life on board is still quite comfortable. Of course, it becomes a bit of a chore to cook when the boat is rolling, but it still goes really well. Being out at sea is so meditative. You can sit for hours just looking out over the sea and the waves glistening in the sunshine by day and the moonlight by night. We are alone out here at sea where apparently there is not even any traffic for cargo ships or tankers. During the twenty-four hours of a day, we see a maximum of one vessel on the AIS. And the boats we see there are so far from us that we cannot see them with the naked eye. The only thing we see is sea, sky, clouds and the occasional bird. We are still anxiously waiting to see whales coming up to the boat. We still haven’t seen whales clearly since we left Sweden almost a year and a half ago. We have seen many dolphins, especially in Europe, but since we left Curaçau no dolphins have sought us out and played around the boat.

Vad gör man då alla dessa timmar? Först hela dagarna o sedan sju timmar ensam på vakt på natten

So what do you do all these hours? First all day and then seven hours alone on duty at night

Konstigt nog går tiden fort och det är väldigt fridfullt och meditativt. Ljudet av havets brus och vågornas kluckande mot båten samt seglens fladdrande är en skön bakgrundsmusik. Det är en fantastisk möjlighet att bara vara och begrunda livet. Man får mycket tid med sig själv, vilket kan tyckas jobbigt för många. Men det är en nyttig lärdom att våga möta sig själv och sina tankar.

Strangely, time passes quickly and it is very peaceful and meditative. The sound of the roar of the sea and the lapping of the waves against the boat and the flapping of the sails is a nice background music. It’s a great opportunity to just be and contemplate life. You get a lot of time with yourself, which can seem difficult for many. But it is a useful lesson to dare to face yourself and your thoughts.

Annars går tiden till att läsa böcker, lyssna på böcker, plugga spanska, läsa guideböcker och annan facklitteratur, sortera foton på mobilen, förbereda och laga mat och trimning av segel mm. Har vi tur får vi napp på vårt fiskesnöre och då är vi fort uppe på akterdäck och drar in fisken som sedan rensas direkt. Vi har fått två fiskar än så länge o nu är det dag tre. På natten är det otroligt fridfullt att titta på månskenet, speciellt nu när det är fullmåne, och njuta av stjärnhimmelen.

Otherwise, the time is spent reading books, listening to books, studying Spanish, reading guidebooks and other non-fiction, sorting photos on the mobile phone, preparing and cooking food and trimming sails, etc. If we’re lucky, we get a bite of our fishing line and then we’re quickly up on the aft deck and pull in the fish, which is then cleaned immediately. We have caught two fish so far and now it is day three. At night, it is incredibly peaceful to look at the moonlight, especially now that it is full moon, and enjoy the starry sky.

A lovely shower and needed after a few days sailing

Dag fem, söndag. Mitt i natten vaknade jag, Kristin, av att det stänkte in vatten i akterkojen. Det visade sig vara en stor våg som slog in akterifrå över båten och blötte ner både kapten Jan och allt som fanns i sittbrunnen. Vattnet slog inte in så högt men det skummade av havsvatten runt fötterna och ett litet fönster till akterkojen från sittbrunnen stog öppet. Inget allvarligt hände mer än att dynor blev blöta.

Day five, Sunday. In the middle of the night, I, Kristin, woke up to water splashing into the aft berth. It turned out to be a big wave that swept starboard over the boat and soaked both Captain Jan and everything in the cockpit. The water didn’t come in very high, but there was a foam of sea water around the feet and a small window to the aft berth from the cockpit was open. Nothing serious happened other than the cushions getting wet.

The small window where the water came in to the bed

På morgonen hördes ett ”Besättningen upp på däck”. Kaptenen ropade och det tog inte många sekunder innan jag var uppe. Vi var inne i en åskskur och vinden hade hastigt tilltagit. Rullgenuan behövde rullas in betydligt och om vinden skulle fortsätta tillta skulle rev behövas dras in på storseglet. Motorn på båten var startad för att hjälpa till att hålla upp båten. Autopiloten orkade inte riktigt med utan att båten svängde aldeles för mycket från sida till sida. Regnet öste ner och vi blev genomgått även under biminins skyddande tak. Eftersom det blåste mycket kom regnet in på snedden akterifrån vilket betydde att det inte fanns något bra skydd för oss.

In the morning a ”Crew up on deck” was heard. The captain called and it didn’t take many seconds before I was up. We were in a thunderstorm and the wind had picked up rapidly. The furling genoa needed to be furled in significantly and if the wind continued to pick up, reefs would need to be pulled in on the mainsail. The engine on the boat was started to help hold the boat up. The autopilot couldn’t quite cope without the boat swinging far too much from side to side. The rain poured down and we were passed even under the bimini protective cover. As it was very windy, the rain came in on the slant from the stern which meant there was no good protection for us.

Lika plötsligt som regnet kom, lika hastigt försvann det. Vi behövde, som tur var, inte gå upp på däck och fixa reven utan kunde segla vidare med storseglet fullt ute och rullfocken kraftigt inrullad. Som belöning fick vi en häpnadsväckande vacker och färgrik regnbåge snett framför oss. Det var t o m en dubbel regnbåge där vi såg hela regnbågen från ena sidan till den andra och den kändes otroligt nära. Nästan så vi skulle kunna ta på den. Allteftersom regn och oväder försvann så försvann även denna regnbåge.

As suddenly as the rain came, it disappeared just as quickly. Fortunately, we did not have to go on deck and fix the reef, but could sail on with the mainsail fully furled and the furling jib heavily furled. As a reward, we got a stunningly beautiful and colorful rainbow slanted in front of us. There was even a double rainbow where we saw the entire rainbow from one side to the other and it felt incredibly close. Almost so we could touch it. As the rain and storm disappeared, so did this rainbow.

Ut på dagen mötte vi en annan nöjesbåt på riktigt nära håll. Det var en oceangående motorbåt med ett irländskt par som tog sig runt på de stora haven i sakta mak. De fick sakta in farten ännu mer så de inte skulle köra på oss mitt ute på det stora havet. Vi passerade varandra med ca etthundra meters avstånd. De var på väg mot Panama och skulle upptäcka Pacifiksidan av Centralamerika.

Later in the day, we met another pleasure boat at close range. It was an ocean-going motorboat with an Irish couple cruising the big seas at a leisurely pace. They had to slow down even more so they wouldn’t run into us in the middle of the big ocean. We passed each other about a hundred meters away. They were on their way to Panama and would discover the Pacific side of Central America.

Efter lunch hade vi passerat halva sträckan till Honduras och Roatan. Detta firade vi med ett glas vitvin som smakade riktigt gott här ute på havet. Resten av dagen och natten rullade på med behaglig segling och inga incidenter.

After lunch we had passed half the distance to Honduras and Roatan. We celebrated this with a glass of white wine, which tasted really good out here at sea. The rest of the day and night rolled on with pleasant sailing and no incidents.

Dag sex måste vi bestämma oss för om vi seglar rätt till Roatan eller om vi seglar till Caymanöarna för att avbrott i seglingen och för att få se även Caymanöarna. Väder och vind kommer bli avgörande faktorer men vi har ju alltid lust att upptäcka en ny ö och ett nytt land. Nu väntar vi på att Starlink skall komma igång så att vi kan få en överblick över kommande veckas väder.

On day six we have to decide if we sail straight to Roatan or if we sail to the Cayman Islands to break the sailing and see the Cayman Islands as well. Weather and wind will be decisive factors, but we always want to discover a new island and a new country. Now we are waiting for Starlink to start so that we can get an overview of the next week’s weather.

Lovely days at the sea

Söndag klockan 09.45, lokal tid, lättade vi äntligen ankar efter exakt fyra veckor på Grenada med extrem värme, mycket jobb och, senaste veckorna, även en del badande o socialt umgänge. Vilken härlig känsla det var att zick-zacka sig ut mellan alla båtar och veta att vi nu är på väg ut på nya äventyr!

Sunday at 09.45, local time, we finally lifted anchor after exactly four weeks in Grenada with extreme heat, a lot of work and, in recent weeks, also some swimming and socializing. What a wonderful feeling it was to zig-zag out between all the boats and know that we are now on our way out on new adventures!

On our way

Strax utanför Prickley bay får vi syn på två stora Leatherback sköldpaddor som simmade i maklig takt i vattenytan innan de dök ner i vattnet igen. Samtidigt var det en flock med Fregattfåglar som segelflög en bit ovanför oss, spanande efter byte. Att komma så nära naturen och alla de djur som lever i havet, på land och i luften är alltid lika fascinerade.

Just outside Prickley bay, we see two large Leatherback turtles that were swimming at a leisurely pace in the surface of the water before diving back into the water. At the same time, there was a flock of Frigatebirds gliding a bit above us, scouting for prey. Getting so close to nature and all the animals that live in the sea, on land and in the air are always just as fascinating.

Vi hissade våra segel och lämnade ett lite molnigt Grenada. Därefter satte vi kurs rakt västerut mot Bonaire. En av öarna i den grupp öar som kallas ABC. Inte så konstigt eftersom de heter Aruba, Bonaire och Curacau. För många är de mer kända som Nederländska Antillerna. Vinden var, åtminstone i början, fem till sex meter i sekunden och kom från Sydost vilket har gav oss en mycket behaglig slör i ca fem knop.

We hoisted our sails and left a slightly cloudy Grenada. We then set course due west towards Bonaire. One of the islands in the group of islands known as ABC. Not so strange because they are called Aruba, Bonaire and Curacau. To many, they are better known as the Netherlands Antilles. The wind was, at least in the beginning, five to six meters per second and came from the Southeast, which gave us a very pleasant veil at about five knots.

Väderprognosen säger att vi, under de tre till fem dagar seglingen kommer ta, både kan hamna i stiltjebälten och i åskskurar. Förhoppningsvis klarar vi oss undan åtminstone åskskurarna. När vi tittar söderut ser det väldigt mörkt ut på himmelen och tittar vi i våra väderappar så har vi ett stort åskområde för om oss som vi troligen missar om vi håller igen lite på farten.

The weather forecast says that, during the three to five days the sailing will take, we can both end up in calm belts and in thunderstorms. Hopefully we can avoid the thunderstorms at least. When we look south it looks very dark in the sky and if we look in our weather apps we have a large area of thunderstorms around us which we will probably miss if we slow down a bit.

On the radar you can see the thunderstorms very good. They look like ”Islands”. We are the black boat and the yellow and blue are thunderstorms or heavy rain

Några timmar senare inser vi att vi inte behövt oroa oss för att farten varit för hög i alla fall. Vinden avtog nästan helt och vi gled fram i ca 1 knop i flera timmar. Till sist fick vi starta motorn eftersom de svaga vindarna skulle fortsätta i minst ett och ett halvt dygn framöver. Det känns alltid tråkigt att förstöra lugnet och att endast höra ljudet från vind o segel, knarrandet från teakdurken och skvalp mot båten, med att starta motorn och höra den brumma. Men vi behöver komma framåt då vi hoppas hinna se lite av ABC och eventuellt Colombia innan vi seglar norrut om några veckor.

A few hours later we realize that we didn’t have to worry about the speed being too high anyway. The wind died down almost completely and we glided along at about 1 knot for several hours. Finally we had to start the engine as the light winds would continue for at least a day and a half to come. It always feels sad to destroy the peace and to only hear the sound of wind and sails, the creak of the teak colander and the splash against the boat, starting the engine and hearing it hum. But we need to get ahead as we hope to see a bit of ABC and possibly Colombia before we sail north in a few weeks.

Första natten på vakt känns helt magisk. Luften bjuder på drygt trettio grader och med svag bris känns det oerhört behagligt. Det är en obeskrivlig frihetskänsla att sitta i mörkret på en liten båt ute på öppet hav. Månen, som är halv denna natt, skiner ovanför oss och det glittrar i havet. En del stjärnor ser vi också men molntäcket skymmer de flesta. Det kommer med all säkerhet åtskilliga fler nätter, och många kommer troligen ge oss en Vintergata vi sent kommer glömma.

The first night on duty feels absolutely magical. The air is around thirty degrees and with a light breeze it feels extremely pleasant. It is an indescribable feeling of freedom to sit in the dark on a small boat out on the open sea. The moon, which is half this night, shines above us and the sea sparkles. We also see some stars, but the cloud cover obscures most of them. There are certainly many more nights to come, and many will likely give us a Milky Way we won’t soon forget.

During the night we have lifejacket and a lifeline hooked from the lifejacket to a hook on the boat

Lite spänning bjuder den tidiga natten på också. Tack vare att vi har systemet AIS kan vi se alla andra båtar som är uppkopplade och de kan se oss. Ett lastfartyg närmade sig oss med full fart snett akterifrån. Det såg ut som de skulle gå akter om oss men när det bara var en kvart kvar till vi skulle vara riktigt nära varandra anropade jag dem på VHF för att få bekräftat att de sett oss. De svarade på första anrop och säkerställde att de såg oss och att vi kunde hålla kvar vår kurs. Alltid skönt att få det bekräftat i mörkret. Vilja är endast en lite myra jämfört med ett fraktfartyg med en längd på etthundrasjuttioen meter o tjugotvå meter bred. Det var en stor koloss som passerade väldigt nära akter om oss strax efter anropet. Även i mörkret kunde jag se hela båten med blotta ögat.

The early night offers some excitement as well. Thanks to having the AIS system, we can see all other boats that are connected and they can see us. A cargo ship approached us at full speed obliquely from astern. It looked like they were going after us but when there was only a quarter of an hour left until we would be really close together I called them on the VHF to confirm that they had seen us. They answered the first call and made sure they saw us and that we could stay on course. Always nice to have it confirmed in the dark. Vilja is only a small ant compared to a freighter with a length of one hundred and seventy-one meters and a width of twenty-two meters. There was a large colossus that passed very close astern of us shortly after the call. Even in the dark I could see the whole boat with the naked eye.

This is how it looked on the AIS. We are the black boat.

Not good on photo, but you can see the lanterns of the ship that was close to us

Dagen började med att vi äntligen kunna stänga av motorn runt 07.45 på morgonen. Det blåste då runt tre till fyra meter i sekunden och vi seglade i ca tre knop. Med lite långsammare fart åkte vi inte ifrån vinden utan fick lite bris på oss. Vilket var ljuvligt! Vi insåg, efter några timmar, beräknande och planerande, att vi skulle komma fram till Bonaire mitt i natten nästa natt, om vi fortsatte med denna behagliga segling så vi beslöt oss för att starta motorn igen och hoppas på att vinden någon gång skulle komma. I kvällningen är det fortfarande endast mycket svaga vindar. Eftersom det blåst så lite har dagen varit enormt varm och svettig. Det har inte funnits någon plats på båten där vi sluppit att svetten droppar från hela kroppen. På eftermiddagen beslöt vi oss för att det var dags för en dusch. Bli av med allt svett och smuts och få känna sig fräsch, åtminstone några minuter. Det var en av de ljuvligaste duschar någonsin! Att få vatten över hela kroppen, tvåla in sig och rensa kroppen in i varje por med en skrubb var obeskrivligt skönt! Tänk att en så naturlig sak, som vi verkligen tar för givet, kan vara så underbar!

The day started with finally being able to turn off the engine around 07.45 in the morning. The wind was then around three to four meters per second and we sailed at about three knots. With a slightly slower speed, we did not ride away from the wind, but got a little breeze on us. Which was lovely! We realized, after a few hours, calculating and planning, that if we continued this pleasant sailing we would arrive at Bonaire in the middle of the night the next night so we decided to start the engine again and hope that the wind would come sometime. In the evening there are still only very weak winds. Because there was so little wind, the day was extremely hot and sweaty. There has been no place on the boat where we have escaped the sweat dripping from the whole body. In the afternoon we decided it was time for a shower. Get rid of all the sweat and dirt and feel fresh, at least for a few minutes. It was one of the loveliest showers ever! Getting water all over your body, soaping yourself up and cleaning your body into every pore with a scrub was indescribably nice! Think that such a natural thing, which we really take for granted, can be so wonderful!

We have been fishing every day – still no Mahi Mahi

Andra dagen har varit riktigt varm. Vinden var, som väntat, i princip obefintlig. Den lilla vind, som trots allt fanns, kom akterifrån så den körde vi ifrån, kan man säga. Det har varit slöa timmar i sittbrunnen. Det är så meditativt att sitta och titta ut över det oändliga havet mot horisonten. Färgerna skiftar i oräkneliga nyanser av blått och grått under dagen. Beroende på moln och hur solen står. Personligen har jag en förkärlek till det silver-, kristall- och guldglittrande havet strax innan solnedgången. En stund innan det övergår i solnedgångens alla färgstarka nyanser av gult, orange, rött, rosa, cerice och lila. Vilket självklart alltid är ett fantastiskt skådespel

The second day has been really hot. The wind was, as expected, basically non-existent. The small wind, which was there after all, came from the stern so we ran away from it, you could say. It has been lazy hours in the cockpit. It is so meditative to sit and look out over the endless sea towards the horizon. The colors shift in countless shades of blue and gray during the day. Depending on clouds and how the sun is. Personally, I have a fondness for the silver, crystal and gold glittering sea just before sunset. A moment before it turns into all the colorful shades of yellow, orange, red, pink, cerise and purple of the sunset. Which of course is always a fantastic spectacle

Vi hade turen att få se några riktigt stora delfiner hoppa helt upp ur havet en bit från båten. Vi satt med förväntan och hoppades att de skulle komma närmre Vilja och leka med båten. Men tyvärr var de inte intresserade av oss denna gång utan hoppade och simmade bort ifrån oss i stället.

We were lucky enough to see some really big dolphins jumping completely out of the sea a short distance from the boat. We sat with anticipation and hoped that they would come closer to Vilja and play with the boat. But unfortunately they weren’t interested in us this time and jumped and swam away from us instead.

Solnedgången dag två var magisk. Kanske inte så färgstark men det stora brinnande klotet gled sakta ner mot horisonten på en nästintill molnfri himmel. Men strax innan den gick ner var det som att den la sig o vilade i en mjuk bädd, ett smalt molntäcke som såg ut som bomull. Därefter gled den ner under molnen och försvann sakta ner bakom horisonten. En enastående upplevelse som ger ro in i själen.

The sunset on day two was magical. Perhaps not so colorful, but the great burning orb slid slowly down towards the horizon in an almost cloudless sky. But just before it went down, it was as if it lay down and rested in a soft bed, a thin blanket of clouds that looked like cotton. Then it slipped below the clouds and slowly disappeared behind the horizon. A unique experience that brings peace to the soul.

Tredje dagen lider mot sitt slut. Middagen, fisktacos på Barracuda, är avnjuten, disken diskad och nattvakterna har precis börjat. Jag har vakt från 19.00 till ca 01.30. Där tar Jan vid och är uppe resten av natten. Detta vaktsystem fungerar bra för oss. Jan har bra sömn och somnar ganska lätt. Han sover i den lite svalare sittbrunnen i stället för inne i båten. Jag har valt att sova i akterkabinen som är den svalaste platsen inne i båten.

The third day is drawing to a close. Dinner, fish tacos at Barracuda, is enjoyed, the dishes are washed and the night shifts have just begun. I am on duty from 19.00 to about 01.30. There, Jan takes over and stays up the rest of the night. This guard system works well for us. Jan sleeps well and falls asleep quite easily. He sleeps in the slightly cooler cockpit instead of inside the boat. I have chosen to sleep in the aft cabin, which is the coolest place inside the boat.

Nu väntat en natt då vinden förhoppningsvis kommer tillbaka så det blir lite mer segling innan ankomsten till Bonaire

Och vinden kom…runt elva på kvällen steg vinden till över fyra meter pr sekund. Båda seglen släpptes ut för fullt och vi kunde stänga av motorn. Åh, vilken lättnad! Vi fick i stort sett lika bra fart med segel som med motor. Och det är ju segla vi vill och älskar. Om några timmar ankommer vi Bonaire.

And the wind came…around eleven in the evening the wind rose to over four meters per second. Both sails were let out fully and we were able to turn off the engine. Oh, what a relief! We got pretty much as good speed with sail as with engine. And it is sailing that we want and love. In a few hours we will arrive in Bonaire.

Bonaire’s guest flag is hoisted up the mast

Celebrating that we have reached Bonaire

Snart framme!

Idag är havet vilt och vågorna växer sig stora och höga akter om oss. De brusar högt och ibland känns det som att de skall skölja över oss, men Vilja styr undan på bästa möjliga sätt. Tänk att en liten segelbåt klarar av att parera så bra och att vi känner oss så trygga och säkra ombord även om vi bara är en liten prick i det stora, och idag, mörka havet. Vi får bra skjuts framåt när vi surfar på vågorna i upp mot 9 – 10 knop. Medelhastigheten ligger på knappt 6,5 knop nu. Härlig känsla! Dessutom kommer vi snabbare fram mot målet. Grenada.

Hur underbart det än är att vara här ute till havs och hur mycket vi än har njutit av att vara i nuet på den stora oceanen så har blicken och tankarna nu sakta börjat riktats framåt. Mot land o mot destinationen. Vi är söder om Barbados nu och har nått Karibien. Wow vilken känsla och vilket minne för livet!

Film framåt så höjden på vågorna syns inte

I högtalarna spelas steelband och reggae för fullt. Känslan av att vara här, på andra sidan Atlanten, börjar verkligen infinna sig. Inom ett dygn lägger vi till. Då väntar rompunch och glädjetjut. We made it!

Med oss, i frysen, har vi flera Mahi Mahi och en Barracuda som vi fångat igår och idag. Kan aldrig bli för mycket fisk. Nu har vi till flera Middagar både i filéer och som bra bitar att grilla. Längtar efter att laga mat på en båt som ligger stilla och inte kränger, gungar och kastar sig hit och dit. Middag idag blev vitlöksstekt Mahi Mahi

Det kommer kännas så konstigt att sätta fötterna i skor och kliva upp på land efter nästan tre veckor barfota till havs. Med våra sjöben kommer vi troligen inte kunna gå rakt på flera dagar. Jag minns att jag höll mig stenhårt i väggarna inne i duschen när vi precis kommit iland i Las Palmas efter sex dygn till sjöss från Portugal. Undrar då hur det kommer bli nu? Kanske blir vi sjösjuka på land?

Denna dagen, liksom alla andra, rullar på i sakta mak. Vi umgås, vi njuter, vi äter, vi fiskar, vi vilar o vi håller på med lite hushållssysslor…precis som alla andra härliga dagar

Niklas är djupt försjunken i navigationen

Man har det inte roligare än vad man gör det till

Victor vilar i sittbrunnen. Sjön gör en trött

Men…den är ändå lite annorlunda. Vi vittrar land och om 24 timmar är vi troligen framme. Ikväll väntar vårt sista nattpass för den här överfarten och imorgon kommer vi se land för första gången på nästan tre veckor. Magiskt!

Himmel och hav

Nu har vi äntligen fått upp farten ordentligt på båten. Nordostpassaden blåser med 5 -7 sekundmeter så vi surfar åter på vågorna med gennackern uppe dagtid. Det är en väldigt behaglig segling utan att båten kränger och inga obehagliga vågor som gör att båten rullar runt.

Vi börjar närma oss 400 sjömil kvar till Grenada, åtminstone kommer vi passera det under dagen (torsdag). Vi seglar minst 150 – 165 sjömil om dagen i denna farten. Wow! Härligt! Fortsätter vi i denna farten kan vi nå Grenada på söndag. Vilket vi hoppas men knappt vågar tro.

Igår eftermiddag, onsdag, passerade vi vår sista milstolpe, tre fjärdedelar av resan. Det blev självklart en skål i rom/gammeldansk. Nu är nästa milstolpe att se land. Grenada är en hög ö så vid klart väder dagtid borde vi kunna se land relativt tidigt. Om vi nu inte ser Barbados innan dess. Det beror på hur nära vi passerar.

Nu börjar tankarna på att komma fram dyka upp. Vi har levt så mycket i nuet så att målet, Grenada, har legat långt borta i periferin. Samtidigt så är ju själva resan också målet och meningen med seglingen. Vi har fortfarande flera dagar kvar här ute med nyanser av himmel och hav som vår ständiga följeslagare

Efter snart tre veckor till havs förundras vi fortfarande av havets och himmelens alla nyanser och skiftningar. Havet går från vilt till stiltje, från lysande klarblått till dunkelt gråsvart, från glittrande i mån- och solskenet till djupt och becksvart dygnets mörka timmar

Likaså förändras himmelen från klarblått till mörkgrått, från guldglittrande till kolsvart och från färgsprakande rosalila till otaliga nyanser av grått

Skiftningarna på himmel och hav gör det fascinerade att vila ögonen på. Att vara vaken vid soluppgången och se hur himmelens mörka dunkel övergår i olika skiftningar av gult, orange och guld till att sedan bli blå i olika nyanser Skymningen i sin tur bjuder på en färgsprakande upplevelse av olika brandgula, orangea och röda färger innan den övergår till olika toner av rosa, cerice och lila. För att därefter bli svart. Sedan tänds alla stjärnor. Och månen lyser klar

När man har ynnesten att ha så mycket tid som vi har nu så stannar man upp och njuter av de små sakerna som man ofta inte lägger märke till. Det avskalade i himmel och hav bjuder på ett fantastiskt skådespel med en mångfald variationer. Ingen dag är den andra lik.

Bilderna får tala för sig själva

En vanlig dag på havet

Idag hänger regnet i luften. Det droppar små regndroppar över mig på fördäck och över Vilja. Välbehövda för att spola bort allt saltet. De ljusgrå molnen i olika formationer täcker nästan hela himmelen. Fortfarande syns några små blå fläckar där solen ibland lyckas skina igenom med svaga strålar. Färgskalan idag är snarare gråblå än klarblå. Även havet ser mörkare ut nu då solen inte ger havet den annars så fantastiskt blå kristallklara färgen

Grått hav o grå himmel med glittrande guldfärg

Att sitta på fördäck och följa båtens rörelser med kroppen för att parera rörelserna är meditativt och avslappnande. Det är rogivande att titta på hav o himmel samtidigt som tiden stannar av. Jag blir ett med rörelser, vågor och oändligheten. Världen och det vi ser på nyheter på tv är långt borta. Vi lever i vår egen lilla bubbla och vår egen lilla värld, långt borta från det ”verkliga livet” men otroligt nära oss själva och den verklighet vi lever i. Här och nu. Det är som att komma in i en egen vrå och allt utanför är långt borta…nästan overkligt

Efter regn kommer solsken. Nu skiner solen på oss igen och vi tuffar vidare. För, i stort sett, första gången sedan vi lämnade Kap Verde kör vi med järngenuan (motorn). Det är med blandade känslor som vi startat motorn men vi behöver komma framåt. Vi har hamnat långt bak i fältet av Viking-explorer-båtar och vill helst komma fram till Grenada senast den sjätte februari för då är det welcome-party. Och med tanke på att vår watermaker kanske inte fungerar så kan vi inte stanna ute hur länge som helst….även om livet här är underbart avslappnande.

Solen tittar fram och det glittrar i havet

Sitter och funderar över dagens middag. Vi har ingen färdig meny vi försöker hålla utan dagens måltid blir oftast utifrån de grönsaker som behöver användas eller den fisk vi fångat. Vi har inte fått napp på några dagar men har några auberginer som behöver användas och lök har vi gott om. Så…det lutar åt en moussaka idag. Vegetarisk. Hade smakat gott med tzatziki till, men det har vi tyvärr inte ingredienser för. Vi har trots allt varit ute på havet i två veckor så utbudet av färska grönsaker och mejerivaror börjar krympa. Måltiderna är lite av en höjdpunkt på dagen. Ett positivt avbrott som bryter dagarnas tillvaro av ”att bara vara”.

Det blev moussaka och förberedelserna är i full gång

Ännu en dag är snart till ända och vi välkomnar natten mätta och belåtna

Åter till seglingsvardagen

Lika underbart som det var att bada o njuta i stiltjen, lika underbart är det att åter ha vind i seglen. Vi är ute ur stiltjebältet och har satt kurs rakt mot Grenada. Gennaker på dagen och genua o storsegel på natten. Vi seglar fram i nästan sex knop. Om fem till sju dagar är vi framme! Tänk att vi då har korsat Atlanten i en liten….nåja, liten i de här sammanhangen i alla fall, segelbåt.

Vardagen börjar infinna sig igen, efter några dagars avbrott med drivande utan mål och bad i Atlanten. Inte för att vi sliter ut oss nu heller i och för sig. Det känns att vi kommit långt söderut på jordklotet. Solen skiner, havet är varmt och vi går klädda i bikini, badbyxor eller enbart kallingar och solhatt. I värmen blir inte så mycket gjort men vi har ju inte heller så många måsten att ta oss för. Mat lagas, disk diskas, sittbrunnen städas, det sys lite, någon läser en bok, skräp klipps ner till småbitar, segel trimmas, båten poleras, fiskar fångas, någon njuter i solen medan andra njuter i skuggan under biminin. Tiden rullar fram i sakta mak men det är inte långtråkigt. Hela våra kroppar och själar har gått ner i varv och lämnat stress, tider att passa, jobb och måsten bakom oss. Vilket ynnest att få leva så här!

Disk på akterdäck nu när watermakern inte fungerar

Båten skall bli blänkande fin när Niklas polerar

Våra sopor efter 2 veckor- väl komprimerade

Gennackern skall ner o sedan sätts storsegel och genua upp

Köttbullar o hemlagad pommes mitt ute på havet

Så fort vi får nät sitter alla med telefonerna

Jag sitter åter på min kvällsvakt och njuter. Nu är vindarna såpass varma så det räcker att ha på sig shorts och linne. När vi lämnade Las Palmas var det underställ, tjocktröja och jacka som behövdes på nätterna. Detta är betydligt behagligare. Speciellt med tanke på att det är slutet av Januari. Strumporna är också undanstoppade liksom skor. Vilken frihet att kunna vara barfota dygnet runt! Om några dagar kan vi stoppa ner våra bara fötter i den varma sanden på Grenada för att sedan slänga oss in i det turkosblå havet.

När vi har så mycket tid så lär man sig leva i nuet och njuta av det lilla. En flygfisk som flyger långt o snabbt ovanför vattenytan, glittret i havet från solstrålar eller månsken, gennackern med sina vackra färger, en solmogen banan, värmen av solstrålarna mot huden, en nyfångad Mahi Mahi, porlandet av havet mot skrovet när vi seglar, några timmars sömn mitt på dagen, en stjärna som blinkar, en enkel men god måltid, synen av hav och himmel i oändlighet mm mm. Listan kan göras lång.

Nu är det bara att fortsätta njuta av allt detta fram tills vi anländer Grenada. Dagarna kommer fortsätta rulla på och tiden kommer gå fort. Om några dagar har vi kommit tre fjärdedelar på vår segling. Och då är vi nära. Riktigt nära.

Då var mitt kvällspass över och det är dags för mig att sova. Vi lever efter solens upp- och nedgång här på Vilja. När mörkret faller är det natt och när det ljusnar är det morgon igen. Klockan ställs endast efter vaktschemat på natten. Det blir tidiga kvällar och redan klockan åtta på kvällen har alla gått och lagt sig utom den som sitter på vakt. Ett enkelt liv och ett njutningsfullt liv. Der blir flera sådana dagar framöver.

En aldeles underbar soluppgång på Atlanten

Stilje

Sedan i torsdags har vi legat i stiltjebältet. Havet är nästan helt stilla och blankt. Det enda som bryter detta är att båten vaggar från sida till sida i de små och långa dyningarna. Vinden har kommit några få gånger då vi förflyttat oss lite men mesta tiden har vi legat o guppat utan segel på det stora blå och oändliga havet – Atlanten.

Det är en härlig känsla att båten bara driver runt på havet och vi får en möjlighet att bara vara. I ett med vädrets makter. Utan krav. Det är otroligt rofyllt och meditativt. Och vilken frihet! Ända sedan jag var tonåring och fantiserat om jordenruntsegling har jag drömt om att vara i ett stiltjebälte långt ute på havet och bara vara. Nu är den drömmen uppfylld. Och vilken tur vi har att det blev mitt ute på Atlanten och inte i början eller slutet av överseglingen. Känslan är betydligt häftigare långt här ute

Seglen är nerdragna och vi driver runt på oändligt hav

Stiltje på Atlanten

Idag, lördag, har vi haft en helt fantastisk och stilla dag som vi väl tagit tillvara på. Runt oss i det kristallklara vattnet har det simmat massor med fiskar, bl a flera Mahi Mahi men även några mindre fiskar. Det kändes som att vara mitt i ett akvarie – utan glasväggar emellan. Fiskarna har varit nyfikna på oss och totalt orädda. Ibland har fiskar, ganska stora, lite längre bort hoppat högt upp över vattenytan rakt upp i luften. Många fiskar håller till under båten där de kanske söker skydd eller hoppas på lite påväxt på båten som de kan äta av. När jag var i havet och badade var fiskarna närgångna och ”nafsade” mig på magen så det kittlade.

Mahi Mahi i det kristallklara vattnet aldeles intill båten

Jaaa, äntligen har vi kunnat bada mitt ute på Atlanten med ca 5000 meters djup! Vilken underbart härlig frihetskänsla! Vattnet är över 28 grader varmt och ofattbart rent. Det går inte att med ord beskriva känslan att simma runt i det kristallklara och salta vattnet. Tillsammans med alla nyfikna fiskar. Att ligga i vattnet och se S/Y Vilja guppa runt och samtidigt vara medveten om hur långt det är till land. Magiskt. Det blev flera dopp som svalkade ner våra solvarma kroppar.

En liten prick med femtusen meters djup nedanför

Jan har passat på att sup:a i havet runt båten ett par gånger. Men de små dyningarna gjorde det svårt att hålla balansen. Skam den som ger sig. Tålamodet är det inget fel på och visst fungerade det. Även om det blev några avsvalkande dopp i havet.

Jan på sup:en

Lite smolk i paradiset har det ändå varit. Igår, fredag, la både generator och watermaker av – igen. Dssutom had3 vi glömt en kran på i badrummet så vi lyckades tömma en av tankarna i båten.Så nu har vi ransonering av vattnet. Vi får två liter var att dricka per dag och saltvatten används till både disk, matlagning, hygien och allt möjligt annat – utom att dricka. Förhoppningsvis får vi igång watermakern igen. Niklas och Victor har jobbat med watermakern stora delar av dagen. Annars har vi i alla fall vatten så vi klarar oss i många dagar framöver. Det är inte bara på tv-programmet ”Över Atlanten ” som detta händer… Men vi är vid gott mod och njuter av tillvaron.

Dricksvattnet hälls upp i var din tvålitersflaska

Efter en härlig dag blev det dags för middag. För första gången på öppet hav hade vi möjlighet att grilla i båten. Och det gjorde vi. Mums vad gott det var med grillad tonfisk med smör- och gräddsås med massa vitlök. Även om det inte var självfångad fisk denna middag så njöt vi av maten i den vackra skymningen.

Innan vi kom in i stiljebältet hann vi med att komma över halva sträckan från Kap Verde till Grenada. Det var i torsdags kväll och vi firade – självklart – med en flaska Cava. Inköpt just för att fira halva sträckan. Känns som en viktig milstolpe på seglingen. När vi passerar tre fjärdedelar vet vi inte. Eftersom vi knappt gör någon fart nu utan bara driver runt så kan det ta några dagar. Förhoppningsvis kommer vinden tillbaka söndag så att vi kan nå Grenada nästa helg eller strax efter.

Den svaga gula linjen är vår kurs under stiltjen – den rosa hur vi borde ha gått

ONu sitter jag på kvällsvakt ensam i sittbrunnen i mörkret. Tycker verkligen om den här tiden då himlen övergår från blå till färgsprakande i röda, brandgula, lila och rosa toner och sedan till sist till kolsvart. Strax därefter börjar den ena stjärnan efter den andra synas och slutligen glittrar himlen av miljontals och åter miljontals stjärnor. När månen kommer upp glittrar även havet i månens sken. Magiskt! Det enda som hörs är porlandet när Vilja rör sig genom vattnet och lite prassel från seglen som slår lite i den svaga vinden. Det är så sagolikt rofyllt och underbart.

Imorgon väntar en ny dag. Undrar vad den kommer med