Frankrikes nationaldag. Och vi befinner oss i ”Frankrike” fast på andra sidan jorden. Så långt bort man över huvud taget kan komma från Europeiska Frankrike. Men detta är EU light. Inte som på vissa öar i Karibien där svenska mobilabonnemang fungerar, valutan är euro o priserna som i Frankrike. Här är allt extremt dyrt, vi måste köpa sim-kort om vi vill använda telefonen utanför båten och det är en egen valuta. Men, vi får stanna här så länge vi vill som eu-medborgare. Även om båten iofs har en maxtid på 2 år. Många utnyttjar detta o stannar i detta fantastiska land i 1 – 2 år. Ytan är lika stor som hela Europa men det mesta består av hav. Skillnaden mellan ögrupperna är enorm och här finns så otroligt mycket att se och uppleva. Här är vackert. Otroligt vackert.
France’s national day. And we are in ”France” but on the other side of the world. As far away as you can get from European France. But this is EU light. Not like on some islands in the Caribbean where Swedish mobile subscriptions work, the currency is euros and the prices are like in France. Everything is extremely expensive here, we have to buy sim cards if we want to use the phone outside the boat and it is its own curriency. But, we can stay here as long as we want as EU citizens. Even though the boat has a maximum stay of 2 years. Many people take advantage of this and stay in this fantastic country for 1 – 2 years. The surface area is as large as the whole of Europe but most of it consists of sea. The difference between the island groups is enormous and there is so much to see and experience here. It is beautiful. Incredibly beautiful.
Nationaldagen firas med parader. Många parader. Först militär, polis och andra myndigheter. Även ministrar, senatorer och andra högt uppsatta personer går i paraden. Det är musik och en del grupper sjunger sånger i kör. Vi står längs en gata tillsammans med, framför allt, många lokalbor. Det finns vackra träd som skuggar men jag har hamnat i gassande sol längst fram mot gatan. Vill inte förlora den platsen så det går åt många liter vatten för att släcka törsten i värmen.
National Day is celebrated with parades. Many parades. First the military, police and other authorities. Ministers, senators and other high-ranking people also take part in the parade. There is music and some groups sing songs in chorus. We stand along a street together with, above all, many locals. There are beautiful trees that provide shade but I have ended up in the scorching sun at the front of the street. I don’t want to lose that spot so I use many liters of water to quench my thirst in the heat.
I slutet av paraden är det traditionell dans. Män och kvinnor i lokala bastdräkter. Och wow wad kvinnorna kan vicka på höfterna. Har aldrig sett något liknande. Sååå häftigt! Det är lite av en dröm att få uppleva detta här i tropiska Stilla Havet, i Franska Polynesien. Fantastisk kultur och ett minne för livet. Ännu ett.
At the end of the parade there is a traditional dance. Men and women in local bast costumes. And wow wad the women can wiggle their hips. Never seen anything like it. Sooo cool! It’s a bit of a dream to experience this here in the tropical Pacific Ocean, in French Polynesia. Fantastic culture and a memory for life. Another one.
Vi är här mitt under en kulturell festival som heter Heiva. Och nu på eftermiddagen är det fruitrace. Lokalbor från olika ögrupper i Franska Polynesien och grannländer springer med frukt på en stock på axeln. Det är bananer, tarot, ananas, kokosnötter mm mm. Vikten är mellan 15 och 30 kilo. Wow vilken hjälteinsats de gör. Tänk att springa med den tyngden barfota många varv längs en bana på gatan. Vissa gör det med bravur och andra kämpar lite mer. Men alla gör en hjälteinsats. Själv hade jag inte ens orkat lyfta upp stocken och än mindre sprungit. Ens utan tyngden.
We are here in the middle of a cultural festival called Heiva. And this afternoon it is the fruit race. Locals from different island groups in French Polynesia and neighboring countries run with fruit on a log on their shoulders. It is bananas, tarot, pineapples, coconuts etc. etc. The weight is between 15 and 30 kilos. Wow what a heroic effort they make. Imagine running with that weight barefoot many laps along a track in the street. Some do it with bravura and others struggle a little more. But everyone makes a heroic effort. I myself would not have even had the strength to lift the log and much less run. Even without the weight.
Idag på morgonen reagerade vi på en segelbåt i ankringen som rörde sig märkligt. Alla andra båtar lägger sig normalt med fören mot vinden men inte denna. Även om den gjorde det dagen före. Vi tycker också att den ligger djupare i vattnet än igår. Efter någon timma har den fått slagsida och därefter går det fort. Plötsligt ligger halva båten under vattnet och att båten förlist är tyvärr ett faktum. Det är en vacker båt och det känns så tragiskt och overkligt att få se hela händelseförloppet. Någons dröm som gått i kras.
This morning we responded to a sailboat at anchor that was moving strangely. All other boats normally lie with the bow to the wind but not this one. Even though it did the day before. We also think that it is lying deeper in the water than yesterday. After an hour or so it has started to list and then it goes fast. Suddenly half the boat is underwater and that the boat has sunk is unfortunately a fact. It is a beautiful boat and it feels so tragic and unreal to see the whole sequence of events. Someone’s dream that has come crashing down.
Vi tar dingen in, den ganska långa resan från ankringen, till Papeete town och promenerar runt lite på strandpromenaden. Här hittar vi en mysig bar ute i vattnet där vi tar ett glas vin/ett glas öl. Solnedgången över Moorea är fantastisk och vi njuter av vårt liv. Det känns helt ofattbart att vi är på Tahiti mitt ute på Stilla Havet.
We take the long trip from the anchorage to Papeete town and walk around the promenade. Here we find a cozy bar out in the water where we have a glass of wine/a glass of beer. The sunset over Moorea is fantastic and we enjoy our life. It feels completely unbelievable that we are in Tahiti in the middle of the Pacific Ocean.
Sedan vi var på de sista atollerna i Tuamotus umgås vi med 4 andra båtar. Det blir en hel del socialt umgänge. En amerikansk, Magic, en australiensk, Onyx, en Brittisk, Xora och en till amerikansk, Divergent. Ibland samlas vi ombord på en båt, spelar spel, äter gemensam mat och har det trevligt. Och ibland går vi ut på en bar. Sedan några dagar har vi fått plats för Vilja på Papeete marina mitt i stan så nu är det enkelt att umgås och att göra ärenden i stan.
Since we were on the last atolls in the Tuamotus, we have been hanging out with 4 other boats. There is a lot of socializing. An American, Magic, an Australian, Onyx, a British, Xora and another American, Divergent. Sometimes we gather on board a boat, play games, eat together and have a good time. And sometimes we go out to a bar. For a few days now we have had a place for Vilja at the Papeete marina in the middle of town so now it is easy to hang out and run errands in town.
Även när vi är ute och långseglar måste vi sköta om våra tänder så vi bokar tid hos tandläkaren. Båda två. En fullständig årlig genomgång med röntgen, rengöring och genomgång så inga hål finns. Vi har båda två fina tänder men Jan har tappat en bit av en lagning för några månader sedan. Så det blir nytt besök och en krona sätts på plats.
Even when we are out sailing we have to take care of our teeth so we book an appointment with the dentist. Both of us. A complete annual check-up with x-rays, cleaning and check-up to make sure there are no cavities. We both have nice teeth but Jan lost a piece of a filling a few months ago. So there will be another visit and a crown will be put in place.
Den kulturella festivalen Heiva, som började redan 3 juli, fortsätter och varje kväll är det uppträdanden på en scen. Det är dansgrupper från hela landet som tävlar mot varandra. Idag är näst sista dagen och vi har köpt biljetter till evenemanget. Och vilken upplevelse det är! Tidigare i veckan har tydligen uppträdanden inte varit lika enastående men vi har tur och får se de bästa grupperna. Vinnarna! Tänk om vi hade förstått de Franska och polynesiska språken. Vi förstår att det är traditionella historier som berättas under danserna. Och det med otrolig inlevelse. Om vi tyckte höftrullningarna var fantastiska på nationaldagen så är detta helt otroligt. På scenen är det upp till 200 personer i fantastiska dräkter och huvudbonader. Orkestern med ofattbar precision på sina trummor är oförglömlig. Och kvinnorna. De vickar på höfterna som om de inte har några leder. Dessutom går de ner på huk och fortsätter vicka samtidigt som de förflyttar sig framåt på huk. Heeelt ofattbart hur de klarar det. Föreställningen pågår i över 5 timmar och vi går därifrån med en ofattbar känsla av att verkligen ha fått se och uppleva den lokala kulturen. Vilken glädje! Och vilken tur vi har som är här just nu.
The cultural festival Heiva, which started on July 3, continues and every night there are performances on a stage. There are dance groups from all over the country competing against each other. Today is the penultimate day and we have bought tickets for the event. And what an experience it is! Earlier this week, apparently the performances have not been as outstanding, but we are lucky and get to see the best groups. The winners! Imagine if we had understood the French and Polynesian languages. We understand that there are traditional stories that are told during the dances. And with incredible empathy. If we thought the hip rolls were amazing on National Day, this is absolutely incredible. On stage there are up to 200 people in amazing costumes and headgear. The orchestra with incredible precision on its drums is unforgettable. And the women. They wiggle their hips as if they have no joints. In addition, they squat down and continue wiggling while moving forward on their squats. It’s unbelievable how they manage it. The show lasts for over 5 hours and we leave with an incredible feeling of having really seen and experienced the local culture. What a joy! And how lucky we are to be here right now.
Motvilligt har jag gått med på att stanna kvar här i marinan på Tahiti ca 10 – 14 dagar till. Vi har haft en motorservice och de hade en del att kommentera. Det finns både ett vattenläckage och ett oljeäckage bl a. De säger att det behövs ca 3 dagars arbete. Inte billigt precis. Över 33.000 kronor totalt. Troligen dröjer det till nästnästa vecka innan de kan börja. Vi tänkte först att vi kan segla till Moorea o stanna där en vecka och komma tillbaka. Men då förlorar vi vår plats i hamnen.
Reluctantly I have agreed to stay here in the marina in Tahiti for about 10 – 14 more days. We have had an engine service and they had some things to comment on. There is both a water leak and an oil leak, among other things. They say that about 3 days of work are needed. Not exactly cheap. Over 33,000 kronor in total. It will probably be until the week after next before they can start. We first thought that we could sail to Moorea and stay there for a week and come back. But then we would lose our place in the port.
Ok. Nu är vi här, mycket längre än beräknat, och vill försöka utnyttja tiden praktiskt och även få uppleva saker. Samtidigt som vi vill vidare till flera andra öar så får vi passa på att utnyttja tiden vi har här. Det är mycket fix med båten. Vid alla fönster och öppningar finns svartmögel som måste tvättas bort, solcellpanelerna med regulator skall fästas och kopplas in, våra madrasser som blev dränkta i saltvatten tvättas och torkas, städarbeten tar aldrig slut, rensa vattenlinjen från påväxt, nytt skydd till jollen skall sys mm mm. Listan är och förblir lång för nytt arbete tillkommer hela tiden
Ok. Now we are here, much longer than expected, and want to try to use the time practically and also experience things. At the same time as we want to continue to several other islands, we have to take the opportunity to use the time we have here. There is a lot of work to do with the boat. There is black mold at all the windows and openings that needs to be washed away, the solar panels with regulator need to be attached and connected, our mattresses that were soaked in salt water need to be washed and dried, the cleaning work never ends, clean the waterline from growth, new protection for the dinghy needs to be sewn, etc. etc. The list is and will remain long because new work is added all the time
Motorarbetet har börjat och de plockar ner motorn nästan i molekyler och tar med till verkstaden där alla delar skall rengöras och gås igenom. De upptäcker också att en av de 4 ”fötterna” som motorn står på har gått av. Det kunde slutat riktigt illa så vi är tacksamma.
The engine work has started and they are taking the engine apart almost to molecules and taking it to the workshop where all the parts will be cleaned and checked. They also discover that one of the 4 ”feet” that the engine stands on has broken off. It could have ended really badly so we are grateful.
Idag är det dags för nästa läkarbesök. Vi har båda tid hos en dermatolog – hudläkare. Vi är väldigt utsatta för solen dagligen och har båda två flera solskador sedan tidigare. Jag har dessutom haft malignt melanom en gång för många år sedan. Den hittades och togs bort tidigt så det var inget dramatiskt. Efter det har det mer varit basaliom och små solskador. Allt går bra och förutom att läkaren fryser bort lite solskador så är han mest intresserad av Jans näsa. Och vi som trodde att det var jag som hade mest skador. Vi går därifrån med recept på olika penicillin, e-vitamin och någon kräm. Han skriver även ut recept på penicillin för de utslag jag haft återkommande. Känns bra att ha fått fyllt på skeppsapoteket lite.
Today is the time for the next doctor’s appointment. We both have an appointment with a dermatologist. We are very exposed to the sun daily and both have had several sun injuries before. I also had malignant melanoma once many years ago. It was found and removed early so it was nothing dramatic. After that it has been more of a basal cell carcinoma and small sun injuries. Everything is going well and apart from the doctor freezing off some sun injuries, he is most interested in Jan’s nose. And we who thought it was me who had the most injuries. We leave with prescriptions for various penicillins, vitamin E and some cream. He also writes a prescription for penicillin for the rashes I have had repeatedly. It feels good to have filled up the ship’s medicine cabinet a little.
Vi blir tyvärr fast här ytterligare en vecka, minst. Det skall komma in riktigt starka vindar och här vet vi att vi ligger säkert. Hamnen ligger i lä och det är tryggt. Skönt med bra plats men ändå Suck. Vi vill vidare nu. Många öar i Franska Polynesien väntar och sedan har vi fem länder vi vill besöka innan vi kommer till Kiribati där vi är trygga för orkansäsongen som börjar i oktober – november. Nästan alla båtar vi möter väljer att gå ner till Nya Zeeland i stället under orkansäsongen men då skulle vi bli fast där i minst 6 månader. Vi väljer därför en lite nordligare rutt i stället. Med platser ”much less traveled” Spännande tycker vi.
Unfortunately, we will be stuck here for another week, at least. There will be really strong winds coming in and we know that we are safe here. The harbor is in the lee and it is safe. Nice to have a good location but still Sigh. We want to move on now. Many islands in French Polynesia await and then we have five countries we want to visit before we get to Kiribati where we are safe for the hurricane season that starts in October – November. Almost all the boats we meet choose to go down to New Zealand instead during the hurricane season but then we would be stuck there for at least 6 months. We therefore choose a slightly more northern route instead. With places ”much less traveled” Exciting, we think.
Levermittliv 