regn – Levermittliv

Inland Colombia to Bogotá

Äntigen har vi kommit iväg inåt land för att utforska Colombia och Sydamerika. En dröm ända sedan tonåren.

At last we have gone inland to explore Colombia and South America. A dream since adolescence.

Idag flyger vi söderut och in över den stora kontinenten Sydamerika. Första målet är huvudstaden i Colombia, Bogotá. En stor stad på nästan 2700 meters höjd med nästan lika många invånare som hela Sverige. Den största stad vi besökt hittills sedan vi lämnade Sverige.

Today we fly south and over the great continent of South America. The first destination is the capital of Colombia, Bogotá. A large city at an altitude of almost 2700 meters with almost as many inhabitants as the whole of Sweden. The biggest city we have visited so far since we left Sweden.

Screenshot_20241007_175819_Google — Southamerica. Vilja is on the blue spot up on the northern coast. And we are just exploring the red area

Vi fick precis besked att flyget är försenat med ca tre timmar. Här sitter vi i den kokheta värmen med våra ryggsäckar och skulle precis ta en taxi. Vi funderar lite o bestämmer oss för att vänta en timme. Tiden går fort och vi åker äntligen iväg mot flygplatsen. En del stressade tankar kommer – Tänk om planet ändå går i tid? Borde vi åkt ut till avsatt tid ändå? Väl framme på flygplatsen, efter att ha blivit lurade av vår taxichaufför som tog dubbelt betalt, inser vi att vi är ute i väldigt god tid.

We just got word that the flight is delayed by about three hours. Here we sit in the boiling heat with our backpacks and were about to take a taxi. We think a bit and decide to wait an hour. Time flies and we finally leave for the airport. Some stressed thoughts come – What if the plane is still on time? Should we have left at the appointed time anyway? Once at the airport, after being cheated by our taxi driver who charged double, we realize that we are out in very good time.

We are flying with Jetsmart from Cartagena to Bogotá

Flygresan går fort och vi får bagaget nästan med detsamma. En taxi tar oss till vårt rum där vi installerar oss. Sedan blir det en promenad i kvarteret. Vi klär på oss alla varma kläder vi har men fryser ändå. Här är isande kallt. Runt åtta grader. Det är tre år sedan vi kände sådan kyla sist så kropparna är inte vana. Även om vi är förberedda så blir det en chock. Våra varma kläder är ju dessutom begränsade då de är långt undanstuvade sedan vi lämnade Europa. Det blir ett mishmash av kläder, lager på lager o med sandaler på fötterna. Haha – hade nog aldrig gått klädd så i Sverige 😆

The flight goes quickly and we get the luggage almost immediately. A taxi takes us to our room where we settle in. Then there will be a walk in the neighborhood. We put on all the warm clothes we have but are still cold. It’s freezing cold here. Around eight degrees. It has been three years since we last felt such cold, so the bodies are not used to it. Even if we are prepared, it will be a shock. Our warm clothes are also limited as they have been put away for a long time since we left Europe. It will be a mishmash of clothes, layer upon layer and with sandals on the feet. Haha – probably would never have gone dressed like that in Sweden 😆

Det vimlar av folk på gatorna. Mest unga nu kvällstid. Det är minst ett universitet i närheten och troligen är dessa kvarter, det historiska Candelaria, populärt speciellt bland den yngre befolkningen.

The streets are teeming with people. Most young now in the evening. There is at least one university nearby and probably this neighborhood, the historic Candelaria, is popular especially among the younger population.

Första hela dagen i Bogota och vi bestämmer oss för att vara kulturella. Första stoppet blir Museo del Oro – guldmuseumet. Jan går in gratis som pensionär. Det ena rummet efter det andra är fullt med fantastiska guldföremål. Här finns över 34.000 vackra guldföremål, flest utställda, på samma plats,i hela världen. Men nu är vi ju också i den del av världen som gick under namnet El Dorado. En mytologiska utopi som är fylld av rikedomar och guld. Myten uppstod av spanjorerna på 1500-talet. Den fick otaliga lycksökare ut på expeditioner då de fantiserade om guld och drömmde om oändlig rikedom. Det är en fantastisk utställning och vi får bl a se en film där vi lär oss hur de utformade föremålen med hjälp av bivax och lera. Så intressant! Förutom alla otroliga guldföremål finns även utställt underbara och lekfulla lergods, brons och andra föremål. De flesta med en funktion som t ex skålar, för offergåvor, sköldar, utsmyckning eller krukor. Vi vandrar länge mellan montrar och rum och njuter av det vi ser.

First full day in Bogota and we decide to be cultural. The first stop will be the Museo del Oro – the gold museum. Jan enters for free as a pensioner. One room after another is full of fantastic gold objects. Here there are over 34,000 beautiful gold objects, the most exhibited, in the same place, in the whole world. But now we are also in the part of the world that went by the name of El Dorado. A mythological utopia that is filled with riches and gold. The myth was originated by the Spanish in the 16th century. It sent countless fortune seekers on expeditions as they fantasized about gold and dreamed of endless wealth. It’s a fantastic exhibition and we get to see a film where we learn how they designed the objects using beeswax and clay. So interesting! In addition to all the incredible gold objects, wonderful and playful earthenware, bronze and other objects are also on display. Most with a function such as bowls, for offerings, shields, decoration or pots. We wander for a long time between stands and rooms and enjoy what we see.

Därefter tar vi oss via gågator till Plaza Bolívar, huvudtorget i Bogotá. Här myllrar det av folk, försäljare, lamor, matvagnar, konstnärer och duvor. Mitt på torget står en staty av Simon Bolívar, den sydamerikanska general som befriade flera länder i Sydamerika från Spanien. Han ses nästan som ett helgon här.

Next, we take pedestrian streets to Plaza Bolívar, the main square of Bogotá. Here it teems with people, vendors, llamas, food carts, artists and pigeons. In the middle of the square stands a statue of Simon Bolívar, the South American general who liberated several countries in South America from Spain. He is almost seen as a saint here.

Nästa stopp blir ett konstcentrum med huvudsakligen konst av den colombianska konstnären Fernando Botero. Namnet är kanske inte så känt för alla men hans konst känner många igen. Lite runda figurer, både människor, djur o frukter. En formidabel utställning med otroliga konstverk. I ett rum finns en tillfällig utställning med osannolika guldföremål. Detta rum var extra starkt bevakat med dörrar som i stora bankvalv.

The next stop will be an art center with mainly art by Colombian artist Fernando Botero. The name may not be so familiar to everyone, but many recognize his art. Slightly round figures, both people, animals and fruits. A formidable exhibition with incredible works of art. In one room there is a temporary exhibition of unlikely gold objects. This room was extra heavily guarded with doors like in large bank vaults.

Mellan dessa stopp har vi vandrat runt i kvarteren, lyssnat på härliga sydamerikanska sånger av liveartister, ätit empenadas, tagit en öl på en parkbänk och insupit känslan av att vara här. Regnet kommer plötsligt och vi söker skydd först under ett träd och sedan under tak. Våra regnkläder ligger kvar på rummet. Försäljare med paraplyer och regncapar gör bra affärer.

Between these stops, we’ve walked around the neighborhoods, listened to lovely South American songs by live artists, ate empenadas, had a beer on a park bench and soaked up the feeling of being here. The rain comes suddenly and we seek shelter first under a tree and then under a roof. Our rain clothes are left in the room. Vendors with umbrellas and raincoats do good business.

lovely atmosphere with music on the street

Snart skall vi äta middag men vi stannar först till på en enkel bar. Musiken strömmar ut ur högtalarna. Vi tar var vår öl och njuter av atmosfären. Mitt emot oss sitter två män som dricker något vi blir nyfikna på. Vi beställer var vår Chelada, det som männen dricker, som ursprungligen kommer från Mexico. Det är en öldrink gjord på öl, färskpressad limejuice och på glaskanten är det en ring av salt och chilli. Jättegott! Tiden går och vi känner oss trötta. På väg tillbaka till rummet köper vi med oss gatumat – kebab och choritzo. Den äter vi sedan på vårat rum.

Soon we will have dinner, but first we stop at a simple bar. The music pours out of the speakers. We each take our beer and enjoy the atmosphere. Opposite us are two men who are drinking something we are curious about. We each order our Chelada, what the men drink, which originally comes from Mexico. It is a beer drink made from beer, freshly squeezed lime juice and on the rim of the glass is a ring of salt and chilli. Yummy! Time passes and we feel tired. On the way back to the room, we buy street food with us – kebabs and choritzo. We then eat it in our room.

Vi sitter nu på rummet i stadsdelen Candelaria här i Bogotá. Det är mörkt ute och vi är trötta efter en hel dags promenerande och utforskande av denna stora stad med över åtta miljoner invånare. Genom fönstren hörs ljudet av musik långt borta. Candelaria är en mylrande stadsdel full av folkliv, försäljare, restauranger, konstnärer och kultur. Tyvärr också en hel del tiggare och även bostadslösa som sover där de hittar tak över huvudet för att inte bli blöta när det regnar. Vilket tragiskt liv de lever. På natten går temperaturen ute ner till mellan fem och tio grader så det gäller att ha värmande kläder. Det enda som saknas här är uteserveringar. Vi har fortfarande inte lyckats hitta någon. Delvis beror det kanske på att det är kallt och att det regnar en hel del….men samma sak gäller ju i Sverige.

We are now sitting in the room in the Candelaria district here in Bogotá. It is dark outside and we are tired after a whole day of walking and exploring this big city with over eight million inhabitants. Through the windows, the sound of music can be heard far away. Candelaria is a bustling neighborhood full of folk life, vendors, restaurants, artists and culture. Unfortunately, also a lot of beggars and also the homeless who sleep where they find a roof over their heads so as not to get wet when it rains. What a tragic life they live. At night, the temperature outside drops to between five and ten degrees, so it is important to have warm clothes. The only thing missing here is outdoor seating. We still haven’t managed to find anyone. Partly it may be due to the fact that it is cold and that it rains a lot….but the same thing applies in Sweden.

Dag två i Bogotá. Idag har vi bestämt oss för att gå upp till kyrkan uppe på berget Montserrate, en del av Anderna. Detta berg är sedan länge ett känt pilgrimsmål. Vi vandrar, ca 600 meter på gator innan vi kommer till kön för linbanan upp. Det är hisnande att åka upp till nästan 3200 meters höjd över havet. Men oj vad vackert det är! Och vilken utsikt! En kvinna ställer sig på muren och det ilar genom hela kroppen att se det. Vi pratar sedan med henne – en kvinna från Bolivia som pratar svenska!

Day two in Bogotá. Today we have decided to go up to the church on top of the mountain Montserrate, part of the Andes. This mountain has long been a famous pilgrimage destination. We walk, about 600 meters on streets before we get to the line for the cable car up. It is breathtaking to ride up to almost 3,200 meters above sea level. But oh how beautiful it is! And what a view! A woman stands on the wall and seeing it rushes through her whole body. We then talk to her – a woman from Bolivia who speaks Swedish!

Bogotá is really big with more than 8 miljon people living here

Måste också påpeka att vi är på hög höjd nu. Och det märks när vi promenerar. Jag vet att jag har dålig kondition…men såhär dålig? Att gå tvåhundra meter, även nedåt, gör att jag fullständigt tappar andan. Jan klarar sig lite bättre men även han märker av höjden. Vi är trots allt på 2700 meters höjd i staden Bogotá.

Also have to point out that we are at high altitude now. And it is noticeable when we walk. I know I’m in bad shape…but this bad? Walking two hundred meters, even downhill, makes me completely out of breath. Jan copes a little better, but he also notices the height. After all, we are at an altitude of 2,700 meters in the city of Bogotá.

Vi lämnar tidigt på morgonen nästa dag för bussresan till Salento. Första sträckan, till Armenia, skall ta allt från åtta timmar och uppåt. Busstationen i Bogotá är enorm men vi får bra hjälp att hitta. Väl på bussen tar det ca 1 1/2 timme att komma ut från staden Bogotá

We leave early in the morning the next day for the bus trip to Salento. The first leg, to Armenia, will take anything from eight hours or more. The bus station in Bogotá is huge but we get good help to find. Once on the bus, it takes about 1 1/2 hours to get out of the city of Bogotá

Towards Salento — A graveyard for motorbike and cars

Resan går sedan genom natur med odlingar, betande kor, kaffeplantage, betesmark. Höga berg o djupa dalar. Vädret växlar mellan strålande sol och fullkomligt skyfall. Det är till stora delar av vägen mycket vägarbete så ibland blir det långa köer men det går ändå smidigt.

The journey then goes through nature with plantations, grazing cows, coffee plantations, pastures. High mountains and deep valleys. The weather alternates between bright sun and really big downpour. There is a lot of road work on large parts of the road, so sometimes there are long queues, but it still runs smoothly.

It’s heavy rain

Vi kör på kraftigt slingrande serpentinvägar som klättrar högre och högre. Vägen är kantad av bambu som reser sig över 40 meter hög. På den branta sidan ner mot dalen klättrar hus byggda på pelare som klamrar sig fast liksom svävandes över floden långt långt där nere. Omgivningen lyser mestadels i gröna skiftande nyanser av bananplantor, bambu, eukalyptus o palmer men bryts av med färgsprakande bougainvilla och blommande träd i gult, orange, rött och lila över den varierande gröna markvegetationen.

We drive on heavily winding serpentine roads that climb higher and higher. The road is lined with bamboo that rises over 40 meters high. On the steep side down towards the valley climb houses built on pillars clinging as if floating above the river far far below. The surroundings mostly shine in green changing shades of banana plants, bamboo, eucalyptus and palm trees but are interrupted by colorful bougainvillea and flowering trees in yellow, orange, red and purple over the varying green ground vegetation.

När vi klättrat långsamt uppåt i ett par timmar kommer vi upp bland molnen. Den vackra utsikten är utbytt mot en gråvit massa som omfamnar oss med sin fuktighet och vattnet rinner ner längs fönsterrutorna.

After climbing slowly upwards for a couple of hours, we come up among the clouds. The beautiful view is replaced by a grey-white mass that embraces us with its humidity and the water runs down the window panes.

Bussresan tar oss, efter nästan nio timmar, till staden Armenia. Där kliver vi snabbt på nästa buss och resan är mindre än en timma till vårt mål Salento. Vi är trötta när vi kommer fram. Checkar in på vårt väldigt enkla rum och går ut på torget o dess sidogator för att äta middag. Äntligen får vi äta fisk! Röding i vitlök smakar underbart och efter en kort promenad i den lilla byn ger Salento redan mersmak. Men vi är utmattade efter tolv timmars resa o går tidigt till sängs.

The bus journey takes us, after almost nine hours, to the city of Armenia. There we quickly get on the next bus and the journey is less than an hour to our destination Salento. We are tired when we arrive. Checks into our very simple room and goes out to the square and its side streets to have dinner. Finally we get to eat fish! Chard in garlic tastes wonderful and after a short walk in the small village Salento already gives more taste. But we are exhausted after twelve hours of travel and go to bed early.

Mer om våra fortsatta äventyr i nästa inlägg

More about our continued adventures in the next post

Roatan – west side

Efter två nätter satte vi kursen i en dryg timma västerut mot mer civilisation och fler segelbåtar. Vi la oss vid en mouringboy i French Cay och tog jollen genom flera kanaler och förbi lokala fiskebåtar för att se oss omkring.

After two nights we set course for just over an hour to the west towards more civilization and more sailboats. We moored at a mooring buoy in French Cay and took the dinghy through several channels and past local fishing boats.

Tidig kväll åkte vi till en bar där seglare från hela världen samlas. Alla är hjärtligt välkomna. Trevligt umgänge och en massa erfarenheter som utväxlas. Det är lätt att få kontakt med segla re då alla är välkomnande och öppna för nya kontakter. Samtalen flyter lätt och det blir många anekdoter från när och fjärran.

Här har vi varit flera kvällar på bl a både bbq kväll och filmkväll. Jättetrevligt!

Early evening we went to a bar where sailors from all over the world gather. Everyone is most welcome. Nice socializing and a lot of experiences that were exchanged. It is easy to make contact with other sailors as everyone is welcoming and open to new contacts. The conversations flow easily and there are many anecdotes from near and far.

We have been here several evenings for, among other things, both bbq evening and movie evening. Very nice!

George and Maria from Bulgaria onboard on Vilja

Ännu en gång på denna resa är vi i ett av världens dykparadis. Vi radar upp dem en efter en, tyvärr utan att ha dykarcertifikat. Vad sägs om Bonaire, Curaçau, Caymanöarna och nu Bay Islands i Honduras. Här sägs världens näst största korallrev vara. Även Belize, vårt nästa land, hävdar att de har världens näst största rev. Det betyder väl att ett av länderna i så fall har världens tredje största. Inte illa det heller

Once again on this trip we are in one of the world’s diving paradises. We line them up one by one, unfortunately without a diving certificate. How about Bonaire, Curaçau, the Cayman Islands and now the Bay Islands in Honduras. The world’s second largest coral reef is said to be here. Even Belize, our next country, claims to have the world’s second largest reef. It probably means that one of the countries in that case has the world’s third largest. Not bad either

Här i French cay har vi, förutom att ta det lugnt, hyrt bil i två dagar och utforskat stora delar av ön Roatan. I huvudorten Coxen hole kändes det som att vi fick se mer av det riktiga Honduras. Folkliv, mycket trafik och mer eller mindre kaos fast på ett charmigt sätt. Vägarna på Roatan är kantade av grönska, ömsom regnskog och ömsom mer öppna landskap. Trafiken är, kanske på grund av de dåliga vägarna, delvis tät men väldigt lugn. Mycket av bylivet sker längs med vägarna. Barn som leker, försäljning av grönsaker och kläder, många serveringar, folk som sitter och tittar ut på trafik och folkliv mm mm

Here in French cay, in addition to taking it easy, we rented a car for two days and explored large parts of the island of Roatan. In the main town of Coxen hole, it felt like we got to see more of the real Honduras. People’s life, a lot of traffic and more or less chaos but in a charming way. The roads on Roatan are lined with greenery, sometimes rainforest and sometimes more open landscapes. The traffic is, perhaps because of the bad roads, partly dense but very calm. Much of village life takes place along the roads. Children playing, sales of vegetables and clothes, many servings, people sitting and looking out at traffic and public life, etc.

A street in Coxen hole – the main town on Roatan

Streetlife in Coxen hole

Längst västerut på Roatan ligger byn West end. En charmig och laidback by som lockar till sig både backpackers och andra turister. Där promenerade vi runt ett tag och åt en god lunch innan vi åkte vidare

In the farthest west of Roatan is the village of West end. A charming and laid-back village that attracts both backpackers and other tourists. There we walked around for a while and had a good lunch before we went on

Palm trees and white sand in West end. Today the water was a bit rough

Jan longing for coming out on the open sea again

Vi valde också att vara mer turistiga och besökte först ett ställe där de tagit hand om sengångare. Vi fick möjligheten att hålla försiktigt i Olivia som är nio år gammal. Vi fick inte göra mer än att hålla henne och då utan att klappa eller röra mer vid henne. Åh vad söta sengångare är! De klättrade fritt runt i träden runt området.

We also chose to be more touristy and first visited a place where they took care of sloths. We had the opportunity to gently hold Olivia, who is nine years old. We were not allowed to do more than hold her and then without petting or touching her any more. Oh how cute sloths are! They freely climbed around the trees around the area.

Det blev mer av det turistiga slaget för oss när vi badade med delfiner. Där var det en delfinskötare som introducerade oss för Polly elva år.

It became more of the touristy kind for us when we swam with dolphins. There it was a dolphin keeper who introduced us to Polly, eleven years old.

Efter dessa, för oss ovanligt turistiga inslag, tog vi bilen österut på vägar som knappt kan kallas vägar. Lera, grus, stora hål och massa vägarbeten. Vi besökte en liten by på nordöstsidan som heter Punta Gorda som var väldigt charmig och i stort sett utan turism.

After these, for us unusually touristic features, we took the car east on roads that can hardly be called roads. Mud, gravel, big holes and a lot of road work. We visited a small village on the northeast side called Punta Gorda which was very charming and largely devoid of tourism.

Några dagar var det riktigt kallt här och vi frös, speciellt på kvällarna. Långbyxor sattes på och även en fleecetröja har plockats fram. Många i lokalbefolkningen går t o m med vinterstövlar och täckjackor. Temperaturen på dagen låg runt tjugosju grader och på kvällen går den ned till runt tjugofyra. Kallt för kroppen som vant sig vid över trettio grader men mycket behagligare att sova i.

Some days it was really cold here and we froze, especially in the evenings. Long pants were put on and a fleece sweater was also picked out. Many of the locals even wear winter boots and jackets. The temperature during the day was around twenty-seven degrees and in the evening it drops to around twenty-four. Cold for the body that got used to over thirty degrees but much more comfortable to sleep in.

Vårt nästa mål var den tredje ön i ögruppen – Utilia. Vi väntade med att segla dit i flera dagar men vind och väder var emot oss. Till sist gav vi oss iväg i ösregn. Alla väderprognoser sa att vinden skulle ändras men när vi kom fram på eftermiddagen var det tolv meter pr sekund rakt in i viken. Så det var bara att vända tillbaka igen o vi fick trixa oss in bakom alla rev i totalt kolmörker när vi var tillbaka i French cay vid midnatt.

Our next destination was the third island of the archipelago – Utilia. We waited to sail there for several days but the wind and weather were against us. Finally we set off in torrential rain. All the weather forecasts said that the wind would change, but when we arrived in the afternoon it was twelve meters per second straight into the bay. So it was just a matter of turning back again and we had to trick our way behind all the reefs in total darkness when we were back in French cay at midnight.

Julafton blev en lugn dag utan något firande. Vi flyttade oss till en annan vik då vi blivit inbjudna på juldagslunch hos ett amerikanskt par som bor på Roatan. Det var en stor tillställning med ca hundra expaths som bidrog med mat, glädje och riktigt gott humör. Efter en massa jättegod mat, många samtal och timmar som flög iväg har vi blivit inbjudna till en massa expaths runt omkring på ön. En juldag att minnas!

Christmas Eve was a quiet day without any celebration. We moved to another bay when we were invited to Christmas Day lunch with an American couple who live on Roatan. It was a big event with about a hundred expats who contributed with food, joy and a really good mood. After a lot of great food, many conversations and hours that flew by, we have been invited to a lot of expats around the island. A Christmas Day to remember!

About one hundred people gather together to celebrate Christmas day

Ed who invited us to Christmas day party in their house

From the Christmas day party

Vi firade också två år tillsammans på juldagen.

We also celebrated two years together on Christmas day.

We took the dinghy through a long mangrove tunnel the day after the party

We took the dinghy through a long mangrove tunnel the day after the party

Some houses were built inside the mangrove

Nu inväntar vi ett väderfönster för att ta oss vidare till Belize. En drygt ett dygn lång segling. Där skall vi plocka upp Johanna. Jans systerdotter.

Now we are waiting for a weather window to get on to Belize. A roughly one-day-long sailing. There we will pick-up Johanna. Jan’s nice.

Roatan East side

Regnet öste ner i flera dagar men förra onsdagen hittade vi en lucka med mindre regn. Så vi gav oss iväg mot den lite större och bitvis mer exploaterade ön Roatan. Resan tog ca fyra timmar och vi fick gå för motor hela vägen då det var stor sjö efter oväder och dessutom rak motvind.

The rain poured down for several days but on Wednesday we found a gap with less rain. So we set off towards the slightly bigger and here and there more exploited Island Roatan. The journey took about four hours and we had to motor the whole way as there was large waves after a storm and a direct headwind.

Leaving Guanaja and new friends for Roatan

Vikarna på Roatans södra sida är omgärdade av korallrev och mangrove. Detta gör att det kan vara svårt att navigera sig in då det är både grunt och dålig sikt. Med hjälp av lokalbor och information vi läst hittade vi in i viken Kalabash som ligger vid byn Oak Ridge på östra delen av Roatan, där vi ankrade.

The bays on Roatan’s south side are surrounded by coral reefs and mangroves. This means that it can be difficult to navigate in as it is both shallow and poor visibility. With the help of locals and information we read, we found our way into Kalabash Bay, located by the village of Oak Ridge on the east side of Roatan, where we anchored.

We heard fishes jumping the whole first evening and night. And the next morning we found three small fishes in the dinghy

Dagen därpå tog vi jollen genom smala kanaler, innanför rev, förbi alla färgglada hus som står sida vid sida på styltor och in i vik efter vik. Här skall det t o m finnas krokodiler men vi såg inga. Oak Ridge kallas Honduras Venedig och vi förstår varför med alla dessa kanaler. Vi mötte flera anerikanare och kanadensare som bosatt sig här i det ”vilda” Roatan.

The next day we took the dinghy through narrow channels, inside reefs, past all the colorful houses standing side by side on stilts and into cove after cove. There are even supposed to be crocodiles here, but we didn’t see any. Oak Ridge is called the Venice of Honduras and we understand why with all those canals. We met several Anericans and Canadians who settled here in the ”wild” Roatan.

Here is a channel with Reef on one side and an Island the other side. Small stilts show where we can go with the dinghy

Almost the whole village is buildings on stilts

Vi hittade sedan en flytande bar som öppnade tidigare än vanligt då vi önskade en drickapaus. Där satt vi och njöt med perfekt utsikt över vattnet och båtlivet.

We then found a floating bar that opened earlier than usual as we wanted a drink break. There we sat and enjoyed a perfect view of the water and boating.

Jan drinking a beer in the bar with a Pirate in front of him

A bar driving around through the village and channels

Oak ridge är ett område dit turismen knappt hittar. Fantastiskt om man vill besöka det ursprungliga Roatan och Honduras.

Oak ridge is an area where tourism barely finds its way. Fantastic if you want to visit the original Roatan and Honduras.

Efter Östra Roatan sätter vi kursen mot den västra delen

After Eastern Roatan, we set course for the western part

Fortsatt segelsemester innan Kailani tas upp på land

Jag fortsatte min segling söderut igen. Gick ut mellan Ramsökalven och Ramsö ner mot Väcker fyr, som jag passerade ännu en gång denna sensommar. Vinden kom i stort sett rakt emot mig så motorn fick arbeta för fullt då det kändes som för mycket jobb att kryssa ensam i den krabba sjön. Idag skulle jag komma till en hamn där jag kunde hämta upp Jan som skulle följa med ett par nätter.

I continued my sailing south again. Went out between Ramsökalven and Ramsö down towards Väcker lighthouse wich I passed once again this late summer. The wind was pretty much straight at me so the engine had to work at full blast as it felt like too much work to cruise alone in the crabbed sea. Today I was supposed to come to a port where I could pick up Jan, who would come with me for a couple of nights.

Efter några timmar kom jag ner till Fjällbackaskärgården o la till på Gråskär för första gången. Jättefin naturhamn med fantastisk långsida. Strax därefter fick jag besked om att komma till Hamburgsund. Åkte iväg i solsken men 5 minuter senare ramlade himmelen ner i skyfall. Var förberedd på det men oj vad det regnade. Såg nästan ingenting när jag åkte inåt. Kapellet var uppe så jag inte blev dyngblöt men ja, det var väldigt kraftigt regn

I came down to Fjällbackaskärgården after a few hours and docked at Gråskär for the first time. Very nice natural harbor with a fantastic long side. Shortly afterwards, I was told to come to Hamburgsund. Went off in sunshine but 5 minutes later the sky came down in torrential downpours. I were prepared for that but oh how it rained. Saw almost nothing when I went to Hamburgsund. The chapel was up so I didn’t get dung soaked but yes the rain poured down

Hämtade Jan o vi beslöt oss för att lägga till på nordsidan Bogen. Starka SV-vindar skulle komma men det har funkat bra där tidigare

Picked up Jan and we decided to add on the north side of Bogen. Strong SW winds would come but it has worked well in that harbour in the past

Vi sov inte så bra den natten, speciellt inte jag, båten ryckte o slet i sina förtöjningar o det ven oroväckande i masten. Jag var uppe på däck från det att solens tidiga strålar visade sig strax efter 05.30. Förstärkte våra förtöjningar o begrundade vår situation. Vinden kom nästan från Väst i stället för Sydväst och det innebar en enorm inbäring av kraftiga vågor runt berget vid vår akter. Vattnet riktigt kokade runt aktern och Kailani ryckte obönhörligt fram och tillbaka. Jag väckte Jan strax efter 08.00 o vi förstärkte förtöjningar med allt vad som fanns av rep i båten. Men problemen hopade sig. Fendrarna på styrbords sida fick slita hårt och ibland var vi endast tre centimeter från bergssidan. Alla våra åtta fendrar, både stora kulfendrar o vanliga fendrar, blev i stort sett platta av belastningen från båten och de gjorde allt för att ”ploppa upp” från bergssidan o upp mot ovansidan båten. Jan blev satt som fendervakt, även om det inte gick att åtgärda något då trycket mot berget blev för stort. Berget var på vår lovartsida men på grund av det kokande havet i aktern trycktes Kailani ändå in mot berget.

We didn’t sleep very well that night, especially not me, the boat jerked and tore in its moorings and the mast wobbled alarmingly. I was on deck from the time the sun’s early rays appeared just after 05.30. Reinforced our moorings o considered our situation. The wind came almost from the West instead of the South-West and this meant a huge bearing of strong waves around the mountain at our stern. The water really boiled around the stern and Kailani jerked relentlessly back and forth. I woke Jan up shortly after 08.00 and we reinforced the moorings with all the ropes in the boat. But the problems did not stop. The fenders on the starboard side had to work hard and sometimes we were only three centimeters from the mountain side. All eight of our fenders, both large ball fenders and regular fenders, were almost totally flattened by the load from the boat and they did everything to ”slip up” from the side of the mountain and up towards the top of the boat. Jan was put as fender guard, although nothing could be done as the pressure against the mountain became too great. The rock was on our windward side but due to the boiling sea astern, Kailani was still pushed against the rock.

Efter att ha övervägt vår situation med fendrar som höll på att brista och därmed risken att båtens sida skulle kunna krossas mot berget. Samt att det var omöjligt för oss att lämna för egen hand utan att riskera olyckor, ringde vi sjöräddningen Fjällbacka

After considering our situation with fenders about to burst and thus the risk of the side of the boat being smashed against the rock. As it was impossible for us to leave on our own without risking accidents, we called the Fjällbacka sea rescue

De kom till oss efter ca en halvtimma och efter mycket övervägande kom de in i vår ”bassäng” och la sig på utsidan om oss

They came to us after about half an hour and after much deliberation they entered our ”pool” and laid down on the outside of us

Jan as fenderguard, pushing down the fenders who slip up at looking after if any of them get punctured

Unfortunately I didn’t catch any of the really big waves on video

De var ett stort stöd så vi kunde släppa våra förtöjningar och lämna berget. Med vår babordsida förtöjd mot deras styrbords sida gled vi ut från det som kunde ha blivit väldigt farligt.

They were a great support so we could release our moorings and leave the mountain. With our port side moored to their starboard side we slipped out of what could have been very dangerous.

Fjällbacka Sea rescue on it’s way to help us

De vände sjöräddningsbåten 90 grader inne i den trånga bassängen och sedan, som avtalat, släppte de loss oss så att vi kunde lämna för egen hand ut genom ett trångt sund. Stort tack till Sjöräddningen Fjällbacka ❤️

They turned the lifeboat 90 degrees inside the narrow basin and then, as agreed, released us so that we could leave on our own through a narrow channel. Many thanks to Sea Rescue Fjällbacka ❤️

När vi väl kommit ut övervägde vi om vi skulle gå in till Fjällbacka eller Gluppöbassängen. Det blev Gluppöbassängen o en boj där. Oj, vad skönt det var att ligga tryggt i stilla vatten. Bara en annan båt låg där när vi kom dit o kommande natt var vi endast tre båtar, inklusive Kailani. Det är sååå skönt att vara ute i skärgården efter högsäsongen då det annars är huggsexa efter alla bra naturhamnar och bojar

Once we got out, we considered whether we should go in to Fjällbacka or Gluppöbassängen. It became Gluppöbassängen and a buoy there. Oh, how nice it was to lie safely in still water. Only one other boat was there when we got there and next night we were only three boats, including Kailani. It’s so nice to be out in the archipelago after the high season, as it’s otherwise very busy after all the good natural harbors and buoys

Nästa dag lämnade jag Jan i hamnen i Hamburgsund och fortsatte sedan söderut. Övervägde en naturhamn utanför Bovallstrand men det blev Västingskär utanför Lysekil. En helt otrolig naturhamn där det nästan behövs fendrar på båda sidorna av båten.

The next day I left Jan at the harbor in Hamburgsund and then continued south. Considered a natural harbor outside Bovallstrand but it turned out to be Västingskär outside Lysekil. An absolutely incredible natural harbor where fenders are almost needed on both sides of the boat.

A lot of red traditional small boathouses

It’s really narrow and only space for one sailboat

My last ”Hoppilandare” on Kailani this year

Västingskär är fågelskyddsområde fram till 1 augusti. Ön är så fascinerande då två tredjedelar av öns klippor är täckta med olika sorters blommor överallt där de har möjlighet att växa i skrevor o små dammar mellan klipporna. Kommer man dit strax efter den öppnat upp efter att ha varit stängd som fågelskyddsområde är ön full av blommor bland klipporna på östra sidan.

Västingskär is a bird protection area until August 1. The island is so fascinating as two thirds of the island’s rocks are covered with different kinds of flowers wherever they have the opportunity to grow between the rocks. If you get there shortly after it opens up after being closed as a bird sanctuary, the island is full of flowers among the rocks on the eastern side.

Den västra delen däremot är totalt karg. Inte en blomma, inte ett blad och inte en enda antydan till växtlighet. Endast karga röda och svarta klippor med en massa måsskit och vågor som slår högt mot bergen. Utanför ståtar angöringsfyrarna in mot Brofjorden och Scanraff. Därför ligger det ofta stora tankfartyg på svaj utanför i väntan på att få komma in till hamn

The western part, on the other hand, is completely barren. Not a flower, not a leaf and not a single hint of vegetation. Only rugged red and black rocks with a lot of seagull shit and waves crashing high against the mountains. Outside, the beacons look out towards Brofjorden and Scanraff. Therefore, there are often large tankers lying outside waiting to enter the port

The west part of the Island with no vegetation at all. Only beautiful rocks

Another photo from the top of the Island

Här stannade jag i fyra nätter och bara njöt av lugnet, naturen, sensommarsolen och makrillfiske. Jag tog jollen ut till angöringsfyrarna en kväll och fick en upplevelse att minnas för livet! Där – långt ute – hamnade jag med min lilla jolle mitt i ett stort stim av, troligen Tumlare. O det var nog minst tjugo stycken. De uppförde sig som delfiner och simmade runt mig och blåste upp strålar av vatten men delfiner är ännu ovanligare än tumlare. Det var en otrolig upplevelse som varade i säkert en halvtimma. Att sitta där i jollen alldeles vid vattnet o ha dessa tumlare/delfiner stundtals på bara två meters avstånd och i samma vattennivå som mig var magiskt. Tyvärr väldigt svårfångat på både foto och video. Vet inte hur många ord som ”Oj”,”Fantastiskt” ”Jävlar” ”Otroligt” ”Men” mm mm som kom ur min mun. Som sagt, ett minne för livet och troligen sommarens höjdpunkt – näst efter att ha haft min son Tobias o hans flickvän Sandra ombord.

Here I stayed for four nights and just enjoyed the peace, nature, late summer sun and mackerel fishing. I took the dinghy out to the lighthouses one evening and had an experience to remember for life! There – far out – I ended up with my little dinghy in the middle of a large shoal of, probably porpoises. And there were probably at least twenty of them. They acted like dolphins and swam around me blowing jets of water but dolphins are even more rare than porpoises. It was an incredible experience that lasted for probably half an hour. Sitting there in the dinghy right by the water and having these porpoises/dolphins sometimes just two meters away and at the same water level as me was magical. Unfortunately very difficult to capture in both photo and video. Don’t know how many words like ”Ow”,”Awesome” ”Damn” ”Unbelievable” ”But” etc etc came out of my mouth. As I said, a memory for life and probably the highlight of the summer – second only having my son Tobias and his girlfriend Sandra on board.

The beautiful harbour at dawn with lovely colours

This is where I came in the middle of dolphins/porpoises

Fredag morgon lämnade jag, med sorg, Västingskär och den Bohusländska skärgården för att åka in till hemmahamn i Källviken för att ta upp Kailani. På tok för tidigt även om många tycker säsongen är över när augusti tagit slut. O jag som tycker september kan vara den bästa månaden på seglingsåret. Möjligtvis kan maj konkurrera.

Friday morning I sadly left Västingskär and the Bohusland archipelago to go into the home port of Källviken to pick up Kailani. Crazy too soon, even though many think the season is over when August is over. And I who think September can be the best month of the sailing year. Possibly May can compete.

Leaving Västingskär after some lovely days

Jan kom till Källviken samma dag o i fyra dagar har vi kämpat o jobbat o slitit med en massa arbete med båt, kapell, jolle, motor, mast och sist men inte minst av allt vår packning som skall med till Vilja i Grenada om drygt två veckor. Dessutom skall jag hinna med en resa till Thailand för att tillvarata mina åtaganden där.

Jan came to Källviken the same day and for four days we have fought and worked and toiled with a lot of work with boat, canopy, dinghy, engine, mast and last but not least our packing which will be taken to Vilja in Grenada in about two weeks. In addition, I will have time for a trip to Thailand to fulfill my commitments there.

Redan tisdag morgon kom Kailani upp på land o då var ställningen för presenningen i stort sett klar. Båten gjordes klar för att kunna stå uppe på land inte bara en vinter utan kanske flera år. Vi var därefter på lagret i Lysekil och planerade alla våra Sju! Stora 23-kilos bagage till Grenada. Plus fyra stora handbagage! Jag skulle dessutom planera mitt bagage o handbagage till Thailand dagen efter 😏

Already on Tuesday morning, Kailani came ashore and by then the position for the tarpaulin was largely ready. The boat was made ready to be able to stand on land not just for one winter but perhaps several years. We were then at the warehouse in Lysekil and planned all our Sju! Large 23-kilo luggage to Grenada. Plus four large carry-on bags! I would also plan my luggage and hand luggage to Thailand the next day 😏

Six of our seven big luggage we will Bring to Grenada and Vilja

Nu väntar ett nytt o spännande kapitel i livet! Efter mina tio kommande dagar i Thailand åker vi till Grenada och gör Vilja sjöduglig och perfekt för kommande seglingar. Ser verkligen fram emot det

Now a new and exciting chapter in life awaits! After my next ten days in Thailand, we will go to Grenada and make Vilja seaworthy and perfect for future sailings. Really looking forward to it

Innan dess har jag, som sagt, ca tio dagar på Koh Lanta då jag skall träffa vänner, njuta och göra en del nödvändiga åtaganden. Solen o sommaren skall komma till Västsverige kommande dagar. Jag kan troligen i stället förvänta mig en väldig massa regn. Men….har jag tur så blir det lite sol också! Varmt o fuktigt blir det oavsett. Ca 30 – 35 grader i skuggan o 85% luftfuktighet. Vanligt i Thailand o speciellt I september, årets kanske regnigaste månad

Before that, I have, as I said, about ten days on Koh Lanta when I will meet friends, enjoy and make some necessary commitments. The sun and summer will come to West Sweden in the coming days. I can probably expect a lot of rain instead. But….if I’m lucky, there will be some sun too! It will be hot and humid regardless. About 30 – 35 degrees in the shade and 85% humidity. Common in Thailand, especially in September, perhaps the rainiest month of the year

In the airport lounge at Landvetter airport

Waitikubuli – WOW vilken natur!

Dominica! Det måste vara ett av de mest häftiga och vackra land vi varit i. Vi kom hit utan att ha hunnit sätta oss in i så mycket om landet. Men wow vad imponerade vi blev. Naturen – sååå vacker och spektakulär. Och människorna – sååå trevliga, stolta och gästvänliga.

Dominica har fantastisk och spännande natur

Innan Christopher Columbus kom till Dominica kallade lokalbefolkningen ön för Waitikubuli, som betyder ”tall is her body”. Syftande på den kuperade naturen.

Dominica drabbades hårt av orkanen Maria, som var av kategori 5, år 2017. Den räknas som den värsta naturkatastrofen som drabbat Dominica och ett par närliggande öar. Dessutom den dödligaste orkanen i karibien sedan 1998. Det var vindar upp till 250 km/h. Många rester av detta syns fortfarande. Trasiga och övergivna hus, förstörd natur, rostiga bilvrak mm mm…allt tragiska minnen. Hela byar sveptes bort, många människor dog och många flydde efteråt Dominica för att aldrig komma åter. Befolkningen sjönk markant.

En skolbuss som träffades av ett träd under en orkan. Som tur var så var den tom

Men…de som är kvar har kämpat med att bygga upp ön igen. Byar och hus har byggts upp, naturen har börjat återhämta sig och befolkningen är mer stolta än någonsin över sitt vackra land. Och de visar gärna upp och delar gärna med sig av sin natur och sina upplevelser.

Första kvällen när vi kommit till Portsmouth, som ligger nordväst på ön, träffade vi Göteborgsbåtarna Andante och Tindra. Det var en jättetrevlig kväll med prat, skratt och härligt umgänge

Dagen därpå lämnade båda båtarna Portsmouth för nya upplevelser, men Viking-båten Thaleia kom i stället inseglandes. Dessutom fanns redan Viking-båten Greyhound på plats.

Piren i Portsmouth med lokala färgglada fiskebåtar

Med Eva-Lotta o Thomas från Thaleia inne i stan

Tillsammans med Eva-Lotta, Thomas, Marie och Dietmar gjorde vi en utflykt med roddbåt in i Indian river. Ett vackert vattendrag med fantastisk och mångsidig flora och fauna. Träd med ett imponerande rotsystem, iguaner som sov i trädgrenar högt ovanför oss och platser där scener ur Pirates of Caribbean spelades in. För längesedan var Dominica dessutom hem för många pirater.

Rofylld resa med båt som ros för hand i vattendraget Indian river

Denna hydda användes i scener i inspelningen av Pirates of Caribbean

Blev sååå fascinerad av dessa vackra rotsystem

Regnet öste ner på tillbakavägen och vi blev alla genomvåta

Dagen därpå blev det en heldagstur med vandringar in i regnskogar, till vattenfall, i aktiva vulkankratrar (Dominica har 9 aktiva vulkaner), Red rocks med dess grotta och canyon mm. Dessutom blev det en bilresa med vacker utsikt åt alla håll. Vi lärde oss om naturens samspel där växter lever i symbios eller som parasiter. Vi hade också turen att stöta på fågelexperter som hade enorma Swarowskykikare där de hade zoomat in en av två olika sorters papegojor som är endemiska för Dominica. Denna papegoja kallas för ”Jaco”.

Vi mötte två fågelskådare med extra starka kikare. De hade lyckats zooma in en Jaco-papegoja

Här har vi den – Jaco papegojan. En av två papegojor som endast finns på ön Dominica

Naturen är fantastisk! Se på denna elefant av trädgrenar, rötter o mossa

Bad i vattenfallet i Syndicate Nature trail

Atlantkusten på Dominica är otroligt vacker och dramatisk

I vulkanen Morne Aux Diables, där grönskan hade tagit över, kunde vi på ett ställe se OCH lukta svavel som bubblade upp ur vulkanens inre. Det luktade värre än ruttna ägg. Cold Suphriere kallades detta ställe då vattnet som kom upp var kallt trots att det kom mycket rök. På södra Dominica besökte vi också en vulkan där svavel bubblade upp. På detta ställe var det varmt vatten. Den energi som finns inne i vulkanerna kallas Geotermisk energi vilket Dominica, som ett av få länder, har påbörjat att borra efter och utnyttja. Vi såg rök och hörde ljud som lät som jetflygplan där de börjat utnyttja geometriska energin.

Svavel från den aktiva varma vulkanen i söder bubblar upp

Hela utflykten var fantastisk, lärorik och minnesvärd.

Väl tillbaka i båten var det att snabbt byta om för att åka in till bbq på stranden tillsammans med S/Y Thaleia, S/Y Greyhound och många andra båtar. Det var rompunch, grillad fisk och kyckling, musik och dans till långt ut på natten. Ännu en härlig kväll i goda vänners sällskap. Vilken fantastisk dag detta blev!

Dansen är i full gång

Nästa dag seglade vi söderut till Roseau, som är huvudstaden på Dominica. En utsträckt stad med väldigt mycket trafik och väldigt smala trottoarer, där de över huvud taget fanns. Som dessutom, ofta var upptagna av parkerade bilar.

Vi åkte, dagen därpå, på ännu en heldagsutflykt i vacker natur. Första stoppet blev till Middelhams waterfall. En lång promenad i oländig och svårframkomlig natur med stenar, rötter och kraftig stigning. Jan fortsatte hela vägen upp men jag kunde tyvärr inte då jag skadade foten för fem veckor sedan på Tobago. Troligen är det en spricka i ett litet ben på höger fot då jag varit mycket svullen, lila och haft stora smärtor och fortfarande känner av det. Uppsökte dock aldrig läkare

Det är brant stigning och oländig terräng på väg till Midelton waterfalls

Nästa stopp var Titou Gorge som översätts till ”swimming hole” på engelska. Det är nästan som en grotta med smaragdfärgat friskt vatten, höga smala bergformationer och grönska med lite blå himmel som tak. Vi fick på oss flytvästar och simmade in. Längst in var det ett kraftigt vattenfall där, även här, ikoniska scener ur Pirates of Caribbean har spelats in. En riktigt vacker naturupplevelse med enda nackdelen att det var många andra där samtidigt. Just denna dag var det ett stort kryssningsfartyg inne i hamnen.

Vi fick simma in och flytväst var obligatoriskt

Framme vid vattenfallet. Här är scener i Pirates of Caribbean inspelad

Sista stoppet på denna utflykt var Trafalgar waterfalls. Det är två spektakulära vattenfall som kallas ”Mother” and ”Father”. Man kunde klättra den sista biten upp för stenar och bada nedanför ”Father”, i de varma källorna, som var det högsta av de två. Jan gjorde det men tyvärr fick jag avstå även denna klättring. Men naturen runt och från utsiktsplatån var otroligt grön och vacker.

Höga ”Father” till vänster och kraftiga ”Mother” till höger

Grönska o vattenfall – stora delar av Dominica

Härligt bad i varma källor. Den roströda färgen kommer av hög järnhalt.

Vi var uppe på den högsta punkten man kommer till med bil ca 850 meter över havet

Även denna heldag var innehållsrik, storslagen och berikande. Dominica har verkligen levererat.

Vill man uppleva häpnadsväckande vacker natur, vandringar i regnskogar, till Boiling Lake, varma källor eller höga vattenfall, se orörd natur, lära sig om ekosystem och samtidigt ha varmt väder och tropiskt blått hav så är Dominica värt att besöka. Vi är båda glada att vi gjorde om vår resplan och seglade hit upp. Nu väntar långsam segling söderut igen tills vi är tillbaka på Grenada om några veckor.

På Grenada

Sitter på en bar på Prickley bay på södra Grenada nu på fredag kväll. Livemusiken strömmar ut och lokalbefolkningen gungar i takt. Detsamma gör vi. Härlig stämning och härligt att vara här. Sol och värme mitt i februari. Kan man ha det så mycket bättre?

Linda, Victors flickvän, kom ner till Grenada och är nu en i besättningen i två månader

Folk dansar, skrattar och njuter av livet. Ålder spelar ingen roll, storlek på kropp spelar ingen roll och om du är ung och frisk eller har krämpor spelar inte heller någon roll. Alla deltar. Alla är med och dansar, jammar, njuter och lever…här och nu. Gammal som ung. Här finns barn som står på scenen och spelar gitarr, barn som dansar med mor- och farföräldrar och, framför allt, kvinnor i alla åldrar som verkligen släpper loss

Regnet kommer med jämna mellanrum. Tropiska regnskurar där himmelen öppnar sig i några minuter o sedan är det över igen. Plötsligt kommer det och lika plötsligt slutar det igen. Grenada är en grön och frodig ö så här regnar det självklart en hel del. Vi får se hur det blir på andra Västindiska öar. De flesta är troligen både mindre regniga men då också mindre frodiga. Vårt nästa mål är Tobago och sedan Trinidad. Då har vi kommit riktigt långt söderut mot Venezuela

En regnskur kom plötsligt in och himmelen färgades gulgrå

Regnbågen visar sig och snart kommer den blå himmelen igen

På svaj
i Prickley bay. Bilden tagen från vår båt

Vi har varit inne med jollen i St George, huvudstaden, o vandrat runt, handlat o ätit lite gott. Här på Grenada är det dyrt….allt är dyrt. Men lokalbefolkningen väger upp det och är otroligt trevliga, glada och tillmötesgående. Man möts av leenden och en glädje överallt. Det spelas hög musik i högtalare från bilar, på stränderna och i små butiker och människorna är vackra i sina stora flätade frisyrer och färgglada kläder

Längs med vattnet inne i St George är det fullt av små fiskebåtar

Linda i jollen på väg från Vilja med St George i bakgrunden

Lunch med en öl tillsammans med S/Y Andante, som inte syns på bild

Vi har också promenerat bort till Grand Anse beach. En promenad på ca fyrtio minuter längs med en livligt trafikerad huvudväg. Fullt av folk just den dagen vi var där då det var två kryssningsfartyg inne . Det syntes att de hade blivit körda till stranden då alla solstolar var fulla samt att alla hade exakt likadana badlakan.

En liten orörd del av den annars så överfulla stranden

Himmel och hav men med lite småöar som bryter

Vi lämnade Port Louise marina i torsdags och låg på boj en natt i True blue bay innan vi tog oss till Prickley bay där vi ligger för ankare tillsammans med säkert över tvåhundra andra båtar. Inte riktigt vad jag kallar paradis men vi behöver närheten till affärer i land och vid stranden var det riktigt fint.

Palmer som skuggar den lilla stranden vid Prickley bay

En enkel gunga hängandes i trädet över stranden

Dinghydock, där vi lägger jollen när vi åkt in från båten till land

På söndag flyger Niklas hem. Han har varit en fantastisk besättningsman som är lättsam och har spridit god stämning hela tiden, krupit ner i alla möjliga hål i båten för att tjänstvilligt hjälpa till att reparera diverse saker som gått sönder samt att han dragit in alla fiskar vi fångat. Det kommer bli tomt utan Dig Niklas. Tack!

Niklas med en stor Mahi Mahi, som styr båten, ,putsar ovanpå båten och skålar för delsträcka på Atlanten

Niklas duschade. Ledsen för att han inte fick en stor öl, nere i en håla o med en pytteliten fisk på kroken

Om några dagar lämnar vi Grenada för denna gång för äventyr längre söderut på Tobago och Trinidad

Flera dagar ledigt – o då är jag självklart ute med båten

Gick av jobbet onsdag fm och körde rätt upp till båthamnen. Valde att ligga kvar o prata med båtgrannar i hamnen och njuta av solen o värmen helt i lä. Ute i skärgården blåste det ca 10 sekundmeter

Nästa dag gick jag upp tidigt och lämnade bryggan för motor. Det är mitt i högsäsongen så att hitta bra naturhamn kräver att man är ute i god tid. Hade tur och fick en av mina favoritplatser

Här ligger jag väldigt bra o naturen är otroligt vacker

Tog en liten promenad och studerade alla blommor som, mot allt förnuft, bäxer i klippskrevorna

Har använt mycket tid att repetera förarintyget som jag tog för ca 30 år sedan. En hel del sitter självklart kvar men lite ringrostig är jag på att lägga ut kurs och ta ut bäring o pejling mm. Hoppas det sätter sig snart för jag vill ta Kustskepparintyget nu i sommar. Och därefter VHF-intyget

Jag var också ute med jollen några gånger och besökte vänner i deras båtar. När jag skulle åka hem vägrade motorn att starta så det blev till att ro hem i mörkret. Tror det tog bort emot 1 timma och jag fick blåsor pp händerna

Jag hade turen att få finbesök av ett vackert svanpar. De lät sig bli bjudna på bröd jag kastade ut till dem. Trutar och måsar fick snällt vänta i bakgrunden och låta sig nöjas av de smulor svanarna inte åt upp

Fredag kväll var otroligt vacker med guldskimrande ljus och fantastiska färger på både himmel och de röda granitklipporna

Självklart blev det kvartsfinalen i damernas EM-fotboll på ”storbildsskärm” i sittbrunnen

Var ute med jollen flera omgångar och följde makrill. Fick 2 stycken som jag fileade och stekte i en massa smör – mums så gott!

Igår, lördag, bytte jag naturhamn då det skulle komma starkare vindar från fel vindriktning. Så hittade en ny plats fär jag ligger tryggt. Vädret har varit ganska blåsigt och idag har det regnat en del så det blir mest slappande i sittbrunnen. Ljudböcker plöjer jag igenom och självklart lite mer pluggande av förarintyget

Imorgon skall det bli kraftigt regn och kulingvindar i byarna. Så då tänkte jag ta mig in till min hemmahamn igen