sailing – Sida 2 – Levermittliv

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia. The waves are high, up to four meters, and the sea is rough. Up on top of the waves it foams white. Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time. It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot. Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out. Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread. Luckily the sailing won’t take that long. Just barely four days. We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing

Cartagena, Colombia — Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season. It’s dark but starry. The moon has not risen yet. I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning. It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea. It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November. We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer. My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row. A Manhattan in miniature. It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited. Talk about contrasts. It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together. Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed. Most are party boats playing loud music. It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself. After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place. There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is. Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way. Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern. The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right. Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible. The boat comes in across. So we go out and turn the boat so the bow comes in first. A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us. I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down. But the cockpit is empty. Jan is gone. About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty. One person comes on board and helps with the stern moorings. Where is Jan then? When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire. He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher. It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed. The wooden lid on top shows clear traces of fire. We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread. The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Going in to Cartagena towards the dock

Cartagena är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena is an absolutely amazing city! Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high. This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening. The streets and squares are crowded. The party mood is high. Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it. In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment. Like being at a carnival. Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year. It’s easy to fall in love. The displays are absolutely incredible. The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform. There are both children and adults and everyone is fantastically talented. And they look like they’re having so much fun.

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night. This is so much fun and we enjoy life. We will be here until the end of November. Wonderfully! It’s so fun to be a part of everything we experience!

https://flic.kr/p/2pWQBLw

Club de Pesca in front of the skyline

This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja. In order to be able to do something in the heat, we have started our AC. Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat! And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air. You almost need a blanket to keep from freezing. Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.

Jamaica

Raeggaen strömmar ut ur högtalarna inne i den lilla byn San Antonio på Jamaicas NO-kust. Basen dunkar så det känns ända hit ut till Vilja som nu ligger i den centrala marinan med det pampiga namnet Errol Flynn. Det är en liten men lyxig och fin marina. Här finns swimmingpool och ett stort våtutrymme med både duschar, toaletter och tvättmaskiner.

Raegga pours out of the speakers inside the small village of San Antonio on Jamaica’s NE coast. The bass thumps so it can be felt all the way to Vilja, which is now located in the central marina with the pompous name Errol Flynn. It is a small but luxurious and nice marina. There is a swimming pool and a large wet area with both showers, toilets and washing machines.

Vi är ca ett dygns segling söder om Kuba och går nästan andäktigt runt och tittar. Ljuset tänds faktiskt på toaletten när vi trycker på knappen och det finns vatten i toaletten att spola med. Dessutom papper att torka sig med. Vilken lyx! Känns nästan overkligt när vi vant oss vid de enkla förhållandena på Kuba.

We are about a day’s sailing south of Cuba and almost devoutly walk around and look. The light actually comes on in the toilet when we press the button and there is water in the toilet to flush with. Also paper to dry with. What a luxury! Feels almost unreal as we get used to the simple conditions in Cuba.

Vi kommer fram på förmiddagen dagen efter vi lämnar Kuba och får vänta några timmar innan myndighetspersoner kommer till oss. De är alla vänliga men bestämda. Vi hälsas hjärtligt välkomna till Jamaica och nu har vi ett nytt land och en ny kultur att upptäcka.

We arrive in the morning the day after we leave Cuba and have to wait a few hours before authorities come to us. They are all friendly but firm. We are warmly welcomed to Jamaica and now we have a new country and a new culture to discover.

20240517_190429 — Sunset in Errol Flynn Marina

Det är lördag och vi skall följa med ett par i en annan båt, Lotte och Alejandro på Luna, som har hyrt en bil i två dagar. Resan går österut och sedan söderut längs östkusten. Vårt första stopp är Blue lagoon. Här spelades en del av filmen ”Blue lagoon” med Brooke Shields in. Det är en fantastisk färg på vattnet. Lagunen är djup och vattnet är en mix av saltvatten och mineraliskt vatten från bergen. Dessutom både ganska kallt (från bergen) och varmt (från havet). Annars är vi inte så imponerande. Vill vi bada i den blå lagunen måste vi hyra flytväst trots att vattnet är kav lugnt, vi lever ju på havet och vi kan simma.

It is Saturday and we are going with a couple in another boat, Lotte and Alejandro on Luna, who have rented a car for two days. The trip goes east and then south along the east coast. Our first stop is Blue lagoon. Part of the movie ”Blue lagoon” with Brooke Shields was shot here. It’s a fantastic color on the water. The lagoon is deep and the water is a mix of salt water and mineral water from the mountains. Also, both quite cold (from the mountains) and warm (from the sea). Otherwise, we are not that impressive. If we want to swim in the blue lagoon, we have to rent a life jacket even though the water is calm, we live on the sea and we can swim.

Efter Blue lagoon åker vi till Reach waterfall. Det är ett populärt utflyktsmål för lokalbefolkningen och det är många som njuter och badar i vattnet. Även om det är iskallt. Vi stannar ett tag och badar o njuter av naturen innan vi åker tillbaka mot båten igen

After Blue lagoon we go to Reach waterfall. It is a popular excursion destination for the local population and there are many who enjoy and bathe in the water. Even if it’s freezing cold. We stay for a while and swim and enjoy the nature before we go back to the boat again

Den nordöstliga delen av Jamaica där vi är heter Portland och det var här Jerk chicken ”introduserades”. Och bästa Jerk chicken skall vara i byn Boston som vi passerar. Fast det är för tidigt på dagen o de har inte startat sina bbq:s ännu. Det var Maroons (förrymda slavar) som tillsammans med ursprungsbefolkningen, Taino, som började med Jerk Chicken.

The northeastern part of Jamaica where we are is called Portland and this is where Jerk chicken was ”introduced”. And the best Jerk chicken must be in the village of Boston that we pass. Although it’s too early in the morning and they haven’t started their bbqs yet. It was the Maroons (runaway slaves) who, along with the indigenous people, the Taino, started Jerk Chicken.

Idag, söndag, åker jag med Lotte o Alejandro. Jan stannar kvar i båten och fixar med el som krånglar. Igår hade en hel säkringshållare bränt sönder. Vi kör västerut och sedan in i bergskedjan Blue Mountains. Det är en slingrig och smal väg med oerhört vacker och grön natur runtomkring. Vårt mål är ett kaffeplantage. Vi möts av ägaren tillika guiden som visar oss runt bland medicinalväxter och kaffeplantor. Det är intressant att höra om växternas olika medicinska krafter och att se hur kaffebönor behandlas från buske fram till en rykande o välluktande kaffekopp.

Today, Sunday, I go with Lotte and Alejandro. Jan stays in the boat and fixes electrical problems. Yesterday an entire fuse holder had blown. We drive west and then into the Blue Mountains. It is a winding and narrow road with incredibly beautiful and green nature all around. Our goal is a coffee plantation. We are met by the owner and the guide who shows us around among medicinal plants and coffee plants. It is interesting to hear about the different medicinal powers of the plants and to see how coffee beans are processed from the bush to a steaming and fragrant cup of coffee.

Det är söndag och Jamaica är en mycket religiös ö. Överallt där vi åker med bilen ser vi festklädda människor. Speciellt kvinnorna som ser ut som om de skall på en Nobelmiddag med sina hattar och fantastiska klänningar. På Jamaica lever många kulturer och religioner sida vid sida men störst är Kristendomen. Jamaica är faktiskt med i Guinnes rekordbok med flest antal kyrkor pr kvadratmile. Andra religioner som man lever fridfullt med här på Jamaica är Judendom, islam, rastafarism, buddhism och hinduism.

It’s Sunday and Jamaica is a very religious island. Everywhere we go by car we see people in party clothes. Especially the women who look like they are going to a Nobel dinner with their hats and fabulous dresses. In Jamaica, many cultures and religions live side by side, but the biggest is Christianity. Jamaica is actually in the Guinness Book of Records for the most number of churches per square mile. Other religions that live peacefully here in Jamaica are Judaism, Islam, Rastafarianism, Buddhism and Hinduism.

Nu är det kväll och vi promenerar tillsammans med Lotte o Alejandro från båten Luna. En rastaman börjar prata med oss och berättar om en bar en bit bort som har raeggaeparty med vinylskivor varje söndag. Självklart åker vi dit. Musiken strömmar från högtalarna ut på gatan. Folk dansar i takt och ganjan röks av de flesta. Gammal som ung. Trafiken förbi måste sakta in då baren är liten och gatan är dansgolvet. Vi kommer dit ganska tidigt och partyt har bara startat. Framåt midnatt blir det säkert full fart. En discjockey spelar från sin stora samling med raeggae-musik på små vinylskivor. Han använder två skivspelare och är duktig. Efter några timmar är vi nöjda och vi tar oss tillbaka till båten med en upplevelse från Jamaica rikare.

Now it is evening and we walk together with Lotte and Alejandro from the boat Luna. A Rasta man starts talking to us and tells us about a bar a short distance away that has raeggae parties with vinyl records every Sunday. Of course we go there. The music flows from the speakers out into the street. People dance to the beat and ganja is smoked by most. Old and young. Passing traffic has to slow down as the bar is small and the street is the dance floor. We get there quite early and the party has just started. By midnight it will surely be at full speed. A disc jockey plays from his large collection of raeggae music on small vinyl records. He uses two turntables and is good at it. After a few hours we are satisfied and we make our way back to the boat with an experience of Jamaica richer.

Häftigt! Kingston next! Vi kan ju inte komma till Jamaica utan att besöka Kingston och Bob Marley museet. Jamaicas stolthet och ”kung”. Vi lämnar Vilja tidigt på morgonen och tar en lokalbuss mot Kingston. Tidtabeller finns inte utan bussen går när den är full. Sedan stannar den otaliga gånger och klämmer in ännu fler passagerare. Vi sitter mer eller mindre på varandra och varannan måste sitta framåtböjd för att vi alla skall få plats. För oss tar det över två timmar av väntan i bussen innan vi åker iväg och resan tar nästan tre timmar.

Cool! Kingston next! After all, we can’t come to Jamaica without visiting Kingston and the Bob Marley museum. The pride and ”King” of Jamaica. We leave Vilja early in the morning and take a local bus to Kingston. There are no timetables, but the bus leaves when it is full. Then it stops countless times and squeezes in even more passengers. We sit more or less on top of each other and each other has to sit bent forward so that we can all have a place. For us, it takes over two hours of waiting in the bus before we leave and the journey takes almost three hours.

Vi hinner inte mycket första dagen men ett besök till Peter Tosh museet blir det i alla fall. Det är ganska litet och anspråkslöst. Det vi lär oss är en del av hans historia och det finns foton och några gitarrer där inne. Tyvärr är det fotoförbud, vilket är en stor besvikelse.

We don’t have much time on the first day, but a visit to the Peter Tosh museum will be there anyway. It is quite small and unassuming. What we learn is part of his story and there are photos and some guitars in there. Unfortunately, photography is prohibited, which is a big disappointment.

Ny dag och vi är på väg till vårt huvudmål för resan. Bob Marley museet. Vi kommer fram till det hus han köpte och som han älskade. Rundvandringen är helt fantastisk! Vår charmiga guide, en kvinna, älskar verkligen sitt jobb. Hon berättar med inlevelse, lägger in små anekdoter och sjunger delar av många av Bob Marleys hits. Inne i museet går vi från rum till rum. Här finns inspelningsstudio, guldskivor, grammy, foton, planscher, tidningsurklipp och i sovrummet finns deras säng och ”meditationsplatsen” där Bob bl a rökte ganja enligt rastafarismens tradition. På en vägg hänger hans älskade jeansskjorta. I köket på första våningen är alla väggar tapetserade med tidningsurklipp från när Bob Marley blev skjuten just i köket. Två skotthål syns i väggarna. Guidningen avslutas med en film om Bob Marleys liv. Vi lär oss mycket om ikonen och är jättenöjda med besöket trots att det var dyrt. Enda besvikelsen är att det är fotoförbud inomhus.

New day and we are on our way to our main destination for the trip. The Bob Marley Museum. We arrive at the house he bought and loved. The walking tour is absolutely fantastic! Our charming guide, a woman, really loves her job. She tells with empathy, adds small anecdotes and sings parts of many of Bob Marley’s hits. Inside the museum, we go from room to room. Here there is a recording studio, gold records, grammys, photos, posters, newspaper clippings and in the bedroom there is their bed and the ”meditation place” where Bob, among other things, smoked ganja according to the tradition of Rastafarianism. On one wall hangs his beloved denim shirt. In the kitchen on the first floor, all the walls are wallpapered with newspaper clippings from when Bob Marley was shot in the kitchen. Two bullet holes are visible in the walls. The tour ends with a film about Bob Marley’s life. We learn a lot about the icon and are very pleased with the visit, even though it was expensive. The only disappointment is that photography is prohibited indoors.

Mer ser vi inte av Kingston. Vi blir varnade för att åka runt själva och tiden räcker inte till till en heldags rundtur med guide. Så Kingston i sig själv är en besvikelse för oss.

We don’t see more of Kingston. We are warned to go around on our own and there is not enough time for a full day tour with a guide. So Kingston itself is a disappointment for us.

Jamaica är vackert. Jamaica är grönt. Jamaica är vänligt. Överallt vi går möts vi av ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. Fraserna tar aldrig slut. De ropar från andra sidan gatan. Springer ifatt oss för att prata och ge oss en ”Fist dump” ( hälsning knytnäve mot knytnäve med knogarna uppåt). Kommer fram till oss när vi sitter någonstans. Hela tiden uppsökande och vänliga. Lukten av Ganja ligger tät över gatorna. Det är legalt att röka här och de flesta röker. Ofta och mycket. Vi hinner gå ca 100 meter mellan varje gång vi blir tillfrågade om vi vill köpa ”weed”

Jamaica is beautiful. Jamaica is green. Jamaica is friendly. Everywhere we go we are greeted by ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. The phrases never end. They call from across the street. Runs up to us to talk. Giving us a ”fist dump”. Comes up to us when we are sitting somewhere. All the time outreach and friendly. The smell of ganja is thick over the streets. It is legal to smoke here and most people do. Often and a lot. We manage to walk about 100 meters between each time we are asked if we want to buy ”weed”

Idag fyller vi vatten i båten. Ledningen ut till bryggan är trasig så vi får hämta över 700 liter vatten för hand från en kran bakom huset. Men vi har inte fyllt vatten på nästan två månader så det är en absolut nödvändighet. Vi har en lång segling till Colombia framför oss. Likaså behöver vi tvätta. Jag har kört tre stora maskiner så nu hänger det tvätt i sex rader från för till akter. Hoppas verkligen att det inte börjar regna.

Today we fill the boat with water. The pipe out to the jetty is broken, so we have to fetch over 700 liters of water by hand from a tap behind the house. But we haven’t filled water in almost two months so it’s an absolute necessity. We have a long sail to Colombia ahead of us. Likewise, we need to do laundry. I have run three large machines so now there is laundry hanging in six rows from fore to aft. Really hope it doesn’t start raining.

Vilken rolig kväll! Det är fredag och idag verkar det vara extra feststämning. Kanske för att det var helgdag igår. Vi lämnar Vilja och promenerar bort till gatan där barerna ligger tätt. Först köper vi Jerk chicken på ett populärt ställe ute på gatan. Vi sitter vid strandkanten och äter. Det smakar himmelskt gott! Sedan vill vi gå på en bar. Här finns helt otroligt många barer men de flesta har bara plats för 2-3 personer. Vi hittar en och blir varmt välkomna. Alla verkar nyfikna på oss och har en massa frågor. Lyckad kväll där vi känner att vi kommer lite närmre in på Jamaica. Annars har vi tyckt att det är svårt. Alla är otroligt vänliga men alla väntar sig också betalt för precis allt de gör eller säger. Vi är inte vana vid detta från alla länder vi besökt denna säsongen och det känns jobbigt.

What a fun evening! It’s Friday and today seems to be extra festive. Maybe because yesterday was a holiday. We leave Vilja and walk to the street where the bars are close. First we buy Jerk chicken at a popular place out on the street. We sit by the beach and eat. It tastes heavenly! Then we want to go to a bar. There are an incredible number of bars here, but most only have room for 2-3 people. We find one and are warmly welcomed. Everyone seems curious about us and has a lot of questions. Successful evening where we feel that we are getting a little closer to Jamaica. Otherwise, we have found it difficult. Everyone is incredibly friendly, but everyone also expects to be paid for just about everything they do or say. We are not used to this from all the countries we have visited this season and it feels difficult.

Nu har vi flyttat ut från marinan och ligger på svaj. Vi väntar in ett väderfönster för att segla ner till Cartagena i Colombia. Vårt sista mål denna säsongen.

Now we have moved out of the marina and are on the wane. We are waiting for a weather window to sail down to Cartagena in Colombia. Our last goal this season.

Idag, tisdag, checkar vi ut och vi har en segling på 4-5 dygn framför oss. Klockan 10.00 tar vi upp ankaret. Vi hoppas förhållandena är ok men vi kommer ha 12 meter i sekunden rätt in i sidan så det kommer troligen bli svårt med matlagning och toalettbesök.

Today, Tuesday, we check out and we have a 4-5 day sailing ahead of us. At 10.00 we raise the anchor. We hope the conditions are ok but we will have 12 meters per second right into the side so it will probably be difficult with cooking and going to the toilet.

Kort historia om Jamaica;

De första inbyggarna på Jamaica var Taino indianer som kom hit från Sydamerika på 600-talet. De levde fridfullt här fram till Columbus ”upptäckte” Jamaica 1494. Tainos blev då tvingade in i slaveri av spanjorerna. Inom 50 år var de tagiskt nog utraderade från Jamaica. Men många ord från deras språk finns kvar som ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbarnaque’ and ‘canoe’. Då började slavimporten från Afrika. 1655 besegrade Storbritannien Spanien och tog över Jamaica . Engelsmännen utnyttjade Jamaicas centrala placering i Karibien för silver och guld byteshandel. Under övergången från Spanien till England flydde många slavar upp i bergen. De utvecklade sin egen kultur baserad på afrikanska rötter och kallas Maroons. Slaveriet växte under brittiska perioden och de levde ett miserabel liv med mycket tortyr. Totalt 2 miljoner slavar kom till Jamaica men slutligen 1838 var slaveri totalt förbjudet. Kristna missionärer behandlade slavarna väl och det är kanske anledningen till att Kristendomen idag är stark på Jamaica. På 1930-talet uppstod Rastafari. Det var bland den afrikanskättade befolkningen på Jamaica. Den bygger på drömmen av att återvända till Afrika där Etiopien är de förlovade landet.1962 blev Jamaica ett oberoende land.

Brief history of Jamaica follows;

The first settlers in Jamaica were the Taino Indians who came here from South America in the 6th century. They lived peacefully here until Columbus ”discovered” Jamaica in 1494. The Tainos were then forced into slavery by the Spanish. Within 50 years, they were tragically eradicated from Jamaica. But many words from their language remain such as ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbeque’ and ‘canoe’. Then the slave importation from Africa began. In 1655 Britain defeated Spain and took over Jamaica. The English took advantage of Jamaica’s central location in the Caribbean for silver and gold barter. During the transition from Spain to England, many slaves escaped into the mountains. They developed their own culture based on African roots and are called Maroons. Slavery grew during the British period and they lived a miserable life with a lot of torture. A total of 2 million slaves came to Jamaica but finally in 1838 slavery was totally outlawed. Christian missionaries treated the slaves well and that is perhaps the reason why Christianity is strong in Jamaica today. In the 1930s, Rastafari arose. It was among the African-descended population of Jamaica. It is based on the dream of returning to Africa where Ethiopia is the promised land. In 1962, Jamaica became an independent country.

First days on Cuba

Kuba. Det är nästan svårt att ta in. Vi har seglat ända från Sverige till Kuba. Det känns lite smått overkligt och galet. På förmiddagen anropar vi kustbevakningen på VHF. Det blir några anrop innan vi får ett mycket trevligt och artigt svar. Vi är välkomna och de möter oss i hamnen på den lilla ön Cayo Largo söder om ”stora” Kuba.

Cuba. It’s almost hard to take in. We have sailed all the way from Sweden to Cuba. It feels a little surreal and crazy. In the morning we call the coastguard on VHF. It takes a few calls before we get a very nice and polite answer. We are welcome and they meet us in the harbor on the small island of Cayo Largo south of ”big” Cuba.

The courtesyflag from Cuba and the yellow Q-flag are hoisted

Väl framme kommer fem personer och möter oss. De vill ha pass, båtpapper och zarpe som är ett slags intyg från senaste hamnen som för oss var Livingston i Guatemala. En läkare kommer ombord för att ta tempen på oss och för att se och höra att vi alla mår bra. Han småpratar lite allmänt med oss och hoppas att vi kommer tycka om Kuba. Strax därefter kommer tre myndighetspersoner ombord för att kontrollera Vilja och ställa en massa frågor om vad vi har med oss. Första frågan är alltid om vi har vapen. Sedan kommer frågor om narkotika och därefter mat ombord. Vi har inte tagit med oss en massa mat från Guatemala då vi trodde att de skulle konfiskera det som de gör i Mexiko. Med facit i hand borde vi ha fyllt frys och kyl…..För de accepterar den mat vi har utan problem o det är bra för här i Kuba finns ingenting. Absolut ingenting. Kontrollen av Vilja består i att han öppnar dörren och tittar in i akterkojen och samma sak med aktra toaletten. Det tar trettio sekunder. Sedan är han klar. I Kuba är det strikt förbjudet att använda drönare. Vi har en. Men vi har fortfarande aldrig använt den. De ägnar den stor uppmärksamhet med en massa foton och säger att den måste förseglas. De ber oss om en påse och stoppar ner den i en liten soppåse. Sedan drar de ett varv med helt vanlig tejp runt. Och vips så är den förseglad. Vi skrattade lite inom oss. Inte för att vi kommer använda den men för att förslutning var så otroligt provisorisk.

Once there, five people come and meet us. They want passports, boat papers and zarpe which is a kind of certificate from the last port which for us was Livingston in Guatemala. A doctor comes on board to take our temps and to see and hear that we are all well. He makes general small talk with us and hopes that we will like Cuba. Soon after, three authorities come on board to check Vilja and ask a lot of questions about what we have with us. The first question is always whether we have weapons. Then come questions about drugs and then food on board. We haven’t brought a lot of food from Guatemala as we thought they would confiscate it like they do in Mexico. With hindsight, we should have filled the freezer and fridge…..Because they accept the food we have without a problem and that’s good because here in Cuba there is nothing. Absolutely nothing. The control of Vilja consists of him opening the door and looking into the aft berth and the same thing with the aft toilet. It takes thirty seconds. Then he’s done. The use of drones is strictly prohibited in Cuba. We have one. But we still never used it. They give it a lot of attention with lots of photos and say it needs to be sealed. They ask us for a bag and put it in a small garbage bag. Then they draw a lap of completely ordinary tape around. And voila, it’s sealed. We laughed a little to ourselves. Not because we will use it but because the closure was so incredibly makeshift.

Sedan är allt klart. Vi är inklarerade och hälsas välkomna till Kuba. Så häftigt!

Then everything is ready. We are registered and welcome to Cuba. So awesome!

Vi går iland och undersöker byn som består av en kort gata utan trafik med hamnkontoret på ena sidan och banken tvärs över. Det finns två butiker. Den ena har badshorts, flipflop och gott om sprit. Sedan går vi till den lokala matbutiken…..där finns majonnäs, konserverad tonfisk och konserverade tomater….that’s it. Plus många flaskor sprit. Tydligen det viktigaste. Inget mer finns. Kuba lider verkligen av brist på matvaror.

We go ashore and examine the village which consists of a short street without traffic with the port office on one side and the bank across. There are two shops. One has swimming shorts, flip flops and plenty of booze. Then we go to the local grocery store…..there’s mayonnaise, canned tuna and canned tomatoes….that’s it. Plus many bottles of booze. Apparently the most important. Nothing more exists. Cuba is really suffering from food shortages.

A lot of spirits and some cans of mayonnaise, tuna and tomatoes. That’s it

A lot of birds on the pier which made a lot of nice during the whole day

Det finns två serveringar. Vi sätter oss på den ena och tar var sin öl och äter lunch. När vi sitter där kommer läkaren till oss med våra papper och bevis på att vi genomgått läkarundersökning. Byn är inte stor o han hittade oss snabbt.

There are two servings. We sit on one and each have a beer and eat lunch. When we are sitting there, the doctor comes to us with our papers and proof that we have undergone a medical examination. The village is not big and he found us quickly.

Hamburger and beer for lunch. Lovely not to need to cook in the boat while sailing

Nio dagar till havs i svår sjö sätter sina spår. Vi har levt under relativt tuffa förhållanden. Vilja har lutat kraftigt konstant och hon har slått mot vågor. Inte jättehöga men tillräckligt för att hon har stampat sig fram. Så nu är det jätteskönt med en båt som ligger stilla och vi kan gå helt vanligt upprätta när vi rör oss utan att klamra oss fast vid diverse handtag för att inte välta omkull.

Nine days at sea in rough seas leaves its mark. We have lived under relatively tough conditions. Vilja has leaned strongly constantly and she has hit waves. Not very high but enough that she has stomped her way. So now it’s great to have a boat that is stationary and we can walk normally upright when we move without clinging to various handles to keep from tipping over.

Tillbaka i hamnen blir vi varnade för att bada. Orsaken är att två krokodiler som oftast gömmer sig längre bort är i hamnbassängen och simmar runt. Vi är glada för att bli varnade för vattnet lockar till bad.

Back in the harbor we are warned not to swim. The reason is two crocodiles that usually hide further away are in the harbor basin and swim around. We are happy to be warned that the water invites to bath.

Nu är det kväll, vår första kväll på Kuba. Vi är ju i och för sig på en pytteliten ö söder om själva ön Kuba. Så det är bara ”Kuba light” ännu. Vi hör musik tydligt ut till Vilja ute på bryggan o vi är nyfikna. Är det något liv här? Vi går för att titta. Från båda barerna strömmar salsan ut ur högtalarna. Det är inte så många här men folk är uppe och dansar. Rytmen sitter i kropparna. Även Dags salsa-nerv är kittlad och han hoppas få dansa. Jan och jag går tillbaka till båten efter ett tag. Dag kommer någon timma senare. Tyvär blev det ingen dans.

Now it is evening, our first evening in Cuba. We are, after all, on a tiny island south of the island of Cuba itself. So it’s only ”Kuba light” yet. We hear music clearly from Vilja out on the pier and we are curious. Is there any life here? We go to look. From both bars, salsa pours out of the speakers. There aren’t that many people here, but people are up and dancing. The rhythm is in the bodies. Even Dag’s salsa nerve is tickled and he hopes to dance. Jan and I go back to the boat after a while. Dag comes an hour later. Unfortunately, there was no dancing.

Tidigt på morgonen vaknar vi viftande med armarna. Det är myriader av mygg inne i båten. Det är så många så det inte går att värja sig för dem utan vi alla blir totalt sönderstuckna. Taket är svartprickigt och vi hör dess surrande hemska ljud och får lite smått panik. Ett par timmar senare är de nästan borta och vi sitter och kliar oss över hela våra kroppar.

Early in the morning we wake up waving our arms. There are myriads of mosquitoes inside the boat. There are so many that it is not possible to defend against them, but we will all be completely bitten all over us. The ceiling is black speckled and we hear its buzzing horrible sound and panic a little. A couple of hours later they are almost gone and we are sitting scratching all over our bodies.

Idag skall vi ut och ankra och börja upptäcka Kubas skärgård. Vi såg många vita sandstränder när vi kom in och havet är lysande turkosblått. Tänk vad härligt att få slänga sig i vattnet och att få se mängder av färgsprakande fiskar efter att ha legat inne i Rio Dulches mer smutsiga vatten i nästan sju veckor! Vi går ut med Vilja till närmsta ankringsplats och skall släppa i ankaret. Det skär sig och inget händer. Sedan ca två månader tillbaka har vi haft lite problem att ta upp det men aldrig att lägga i det. Efter flera försök ankar vi på knappt tre meters djup. Jag hoppar i det ljuvliga vattnet och Jan bestämmer sig för att undersöka vad felet med ankarspelet kan vara. Efter mycket letande och felsökande tillsammans med Dag upptäcker de att en kil på axeln har gått av. Den behövs för att driva ankarspelet. Tyvärr blir glädjen att bada o lata sig kortvarig. Vi kan inte ligga ute för ankare när ankarspelet inte fungerar. Så, det är bara att gå in till hamn igen.

Today we will go out and anchor and start discovering Cuba’s archipelago. We saw many white sand beaches when we entered and the sea is brilliant turquoise blue. Imagine how wonderful it is to be able to throw yourself into the water and to see lots of colorful fish after lying in the dirtier waters of the Rio Dulche for almost seven weeks! We go out with Vilja to the nearest anchorage and will drop the anchor. It cuts and nothing happens. Since about two months ago, we have had a little trouble picking it up but never putting it in. After several attempts, we anchor at a depth of just under three meters. I jump into the lovely water and Jan decides to investigate what the fault with the windlass might be. After much searching and troubleshooting together with Dag, they discover that a wedge on the axis has come off. It is needed to operate the windlass. Unfortunately, the joy of bathing and lazing around is short-lived. We can’t lie out for anchor when the windlass doesn’t work. So, it’s just a matter of going into port again.

Catamarans very often go all the way up to the sand

Lovely sanddunes that we want to explore

På kvällen sätter vi myggnät för alla fönster och öppningar och vi sprejar med myggsprej så att alla myggor som gömmer sig i båten inte skall få plåga oss en natt till. Det blir som en myggkyrkogård på golv, bänkar och sängar. På grund av ankarspelet får vi tänka om. Vi bestämmer oss för att lämna Cayo Largo nästa morgon för att försöka få hjälp inne i staden Cienfuego på Kubas sydkust.

In the evening we put mosquito nets on all the windows and openings and we spray with mosquito spray so that all the mosquitoes hiding in the boat will not have to torment us for another night. It becomes like a mosquito graveyard on floors, benches and beds. Because of the windlass, we have to rethink. We decide to leave Cayo Largo the next morning to try to get help inside the city of Cienfuego on the south coast of Cuba.

Tonight we eat white bean balls for dinner. Almost all fresh food is finished so I make food from staples in the boat.

Ute på havet igen. Vi har lämnat Cayo Largo och väntas vara framme imorgon eftermiddag. Det är stiltje nu så vi får gå för motor. Solen är på väg ner och det är otroligt vackert med det blanka havet i soldiset. Vi vet att det skall komma en hel del vind efter mörkret fallit på och vi vet att sträckan är känd för att vara väldigt ”rullig” och med mycket grov sjö. Tur vi inte vet hur jobbig natten skall bli.

Out at sea again. We have left Cayo Largo and are expected to arrive tomorrow afternoon. It’s calm now so we have to go for the engine. The sun is going down and it is incredibly beautiful with the lull sea in the mist. We know that there will be a lot of wind after dark and we know that the stretch is known for being very ”rolly” and with very rough seas. Lucky we don’t know how difficult the night will be.

The same time on the other side of the boat. Soon it’s dark

Det blir inte mycket sömn för någon av oss. Båten rullar och stampar och seglen fladdrar missnöjt. Vi får återigen kryssa och vi rör oss endast långsamt mot mål. Jan kommer på, när det är kolsvart och skumpigt, att ankaret inte är fastbundet i fören. Så han kryper fram och ordnar med det. Jag blir orolig för det dröjer så länge. Tänk om han skulle trilla överbord. Han har livlina men i dessa förhållandena är det osäkert om han kan ta sig upp på Vilja igen om han ramlar överbord. Det är långa minuters väntan och med lättnad jag ser honom krypa tillbaka till sittbrunnen igen.

There won’t be much sleep for either of us. The boat rolls and stomps and the sails flutter unhappily. We have to tack again and we only move slowly towards the goal. Jan realizes, when it’s pitch black and foamy, that the anchor is not tied to the bow. So he crawls over and arranges it. I get worried because it takes so long. Imagine if he were to fall overboard. He has a lifeline but in these conditions it is uncertain whether he can get back on Vilja if he falls overboard. It’s long minutes of waiting and with relief I see him crawling back to the cockpit again.

Vi närmar oss land och har fått en ny fripassagerare som liftar med oss in till land. En ringmärkt duva har förirrat sig långt ut till havs och sätter sig lättad på Vilja efter att ha flaxat runt en stund först. Vi servar med vatten och bröd. Den är riktigt törstig och dricker upp vattnet vi ger den två gånger. Maten rör den knappast men den har börjat putsa sina fjädrar. Denna gång hoppas vi att fågeln överlever och att den kan komma in till sina duvkompisar på land.

We are approaching land and have received a new stowaway who is hitchhiking to land. A ringed pigeon has strayed far out to sea and sits relieved on Vilja after flapping around for a while first. We serve with water and bread. It is really thirsty and drinks up the water we give it twice. It hardley touches the food, but it has started to preen its feathers. This time we hope that the bird survives and that it can join its pigeon friends on land.

This is how it looked inside the boat after a bumpy night sailing

Our cute little pigeon that stayed with us for about five hours.

Några timmar senare har vi kommit in i kanalen in mot Cienfuego. Vi börjar alla förberedelser för att förtöja och ropar upp marinan. Inte en eller två gånger. Utan minst tjugofem gånger. Inget svar. Vi cirklar runt utanför hamnen några varv. Fortfarande inget svar. Det har börjat blåsa lite mer igen och vi vill helst inte ankra på grund av vårt trasiga ankarspel. Så vi beslutar oss för att lägga till på en ledig plats. Tilläggningen går bra och vi andas ut. Strax därefter kommer tre personal ut till oss från marinan. De vill att Jan följer med och ordnar upp papper och bokning

Nu väntar riktiga Kuba med salsadans, cigarrer och utflykter runt ön. Självklart måste ankarspelet också lagas. Men det tänker vi inte på just nu.

By the way! Duvan har flugit iväg och har förhoppningsvis hittat nya duvkompisar

Now real Cuba awaits with salsa dancing, cigars and excursions around the island. Of course, the windlass must also be repaired. But we’re not thinking about that right now.

By the way! The pigeon has flown away and has hopefully found new pigeon friends

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues. It is moving slowly towards the goal. Very slowly. Luckily the weather is good and the sun is shining. We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination. Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us. The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed. But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind. Sailing north-south and back again is no problem. We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times. The distance increases a little each time. But Vilja fights on and makes sailing enjoyable. Little by little she brings us closer to the goal. She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea. There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont med sina nyanser av blått. Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away. Looking out over the ocean and horizon with its shades of blue. The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic. Like balm for the soul. It is incredibly meditative and we never get tired.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey. The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing. It is edifying and useful. A way to get closer to yourself and a way to live here and now. The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety. A liberating feeling. We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself. We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible. It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands. Not easy to cook in those conditions. Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on. Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot

Sometimes we need to fix things on foredeck

The net for lifting up the fishes we catch

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days. We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food. There is food in the freezer for two more days. Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food. Fresh vegetables will consist of sprouts. I have a first batch of mung bean sprouts in the making. There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here. We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water. It is only used for cooking. So there is no need for us. It’s probably only a shower and a hair wash that are missing. Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till. (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy. There is wind around the mast and the sea roars around me. Willingness for more stomps forward now. It is jet black. Neither the moon nor stars are visible in the sky. I had just had a good shower when a big wave hit the boat. The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen. It flows from the head and hair down the body. It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month. All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future. One hour left for me before shift change. We have a reef in the mainsail and only the storm jib up. It shouldn’t be too much. I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing. It is at 24 – 26 knots. Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark. I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary. I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this. Yet. Jan and Dag are sleeping inside the boat. I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef. (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer. Probably for the changing of the guard. I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing. The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out. It feels good to steer almost towards the goal. We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit. But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba. If it goes well, we have less than a day left. Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive. It will be very exciting to get there. Cuba feels exotic and above all different. And it is certainly different. Poverty is high and there is a lack of everything. Food is one of the major shortages. We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been. We simply have to eat the food we get our hands on. Hopefully there are at least some vegetables. Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat. Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration. The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked. I have VPN so I hope I can get through. But it may happen that there will be no update for several weeks. We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive. We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions. We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination. Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

On the way to Cuba

Tredje dagen ute på havet. Det är en härlig segling i nästan åtta knop. Solen skiner, vinden fläktar och Vilja plöjer sig genom Karibiska havet. En och annan våg slår över så att vi blir lite blöta i sittbrunnen. O vi njuter.

Third day out at sea. It’s a lovely sail at almost eight knots. The sun is shining, the wind is blowing and Vilja is plowing through the Caribbean Sea. The occasional wave breaks over so that we get a little wet in the cockpit. Oh we enjoy.

Vi kommer iväg, som planerat, från Livingston i högvattnet på eftermiddagen. Hector kommer med sina två fiskebåtar Willy 1 och Willy 2. Rep slängs över från båda båtarna och vi fäster ett i fören och ett i fallet från masttoppen. Den ena båten drar oss framåt och när vattnet börjar bli riktigt grunt tippar den andra båten oss åt sidan. Djupmätaren på båten visar som lägst 1.7 meter men då ligger båten på snedden så det är grundare än så. Troligen som lägst ca 1.6 meter och vi sticker nästan 2.1 meter djupt. Vi känner att båten har bottenkänning stora delar av tiden. Det är en spännande och konstig upplevelse att dras fram på detta sätt med stor lutning på båten. På båda sidor om sandbanken ligger segelbåtar, med mindre djupgående än oss, klara för att ta sig över på egen hand. Nu vet de exakt var de skall gå eftersom Hector har visat vägen med vår båt. Väl över på andra sidan sätter vi segel och stakar ut vår kurs. Vi seglar på bra genom bukten utanför Livingston och är nöjda. När vi närmar oss udden Cabo de Tres Puntas vrider vinden och vi måste sätta kurs betydligt längre österut än vi önskar. När natten kommer avtar vinden nästan helt, den snurrar runt från alla håll och samtidigt är det en del vågor. Vår kurs går mer och mer söderut mot fastlandet Honduras så vi beslutar oss för att starta motorn. Vi vill inte för nära Honduras fastlandskust och dessutom så är det ju norrut vi skall om vi skall komma till Kuba

We will depart, as planned, from Livingston at high tide in the afternoon. Hector comes with his two fishing boats Willy 1 and Willy 2. Ropes are thrown over from both boats and we attach one to the bow and one to the halyard from the top of the mast. One boat pulls us forward and when the water starts to get really shallow, the other boat tips us to the side. The depth gauge on the boat shows a minimum of 1.7 meters, but then the boat is on a slant so it is shallower than that. Probably as low as about 1.6 meters and we are sticking almost 2.1 meters deep. We feel that the boat has a sense of bottom most of the time. It is an exciting and strange experience to be pulled forward in this way with a large tilt on the boat. On both sides of the sandbank are sailboats, with less draft than us, ready to cross on their own. Now they know exactly where to go because Hector has shown the way with our boat. Once over on the other side, we set sail and set our course. We are sailing well through the bay outside Livingston and are satisfied. As we approach Cape Cabo de Tres Puntas, the wind shifts and we have to set a course much further east than we wish. When night comes, the wind dies down almost completely, it spins around from all directions and at the same time there are quite a few waves. Our course goes more and more south towards mainland Honduras so we decide to start the engine. We don’t want to get too close to the Honduran mainland coast, and besides, we’re going north if we’re going to Cuba.

Kvällen övergår till natt och vi går på våra skift. Efter några timmar med motorgång börjar vi segla igen. Det blåser på ganska friskt och båten lutar ordentligt så det är svårt att sova. Dagen kommer och både Jan och jag känner oss trötta o lite sjösjuka. Sjöbenen har tydligen helt försvunnit. Kanske påverkar den extrema värmen och alla förberedelser de senaste dagarna också. Ingen av oss har tidigare kännt av sjösjuka så det är något nytt som vi gärna är förutan. Som tur är så blir ingen av oss riktigt dålig utan det är bara en känsla i kroppen och avsaknad av matlust. När vi vaknat upp efter vaktgång och sömn är vi båda på benen igen. Fulla av ny kraft.

The evening turns to night and we go our shifts. After a few hours of motoring, we start sailing again. It’s blowing quite briskly and the boat tilts quite a bit so it’s hard to sleep. The day comes and both Jan and I feel tired and a little seasick. The sea bones have apparently completely disappeared. Maybe the extreme heat and all the preparations in the last few days are affecting it too. Neither of us has experienced seasickness before, so it’s something new that we’re happy to be aware of. Fortunately, none of us get really sick, it’s just a feeling in the body and a lack of appetite. When we wake up after going on duty and sleeping, we are both on our feet again. Full of new energy.

A cupboard door opened during the night and a million of Alfaalfa-seeds were spread on the bed

Dagen rullar på och vi har bra fart. Vi kan i och för sig inte gå rakt mot Kuba då vinden kommer från NO men vi har ett stort hav att kryssa på (segla zickzack mot vinden) och det är i stort sett inga andra båtar ute. Det tar mycket längre tid än med vind från rätt håll men det är en skön känsla att vara ute på havet igen.

The day rolls on and we have good momentum. In and of itself, we can’t go straight towards Cuba as the wind is from the NE, but we have a big sea to cruise on (sailing zigzag against the wind) and there are basically no other boats out. It takes much longer than with the wind from the right direction, but it’s a nice feeling to be out at sea again.

Full activity onboard

Mitt på dagen börjar det rassla i vår fiskelina och det blir full aktivitet för att dra in fisken. En ganska liten tonfisk men den räcker till middag för tre. Åh vad gott det skall bli med smör, vitlök o koriander

In the middle of the day, our fishing line starts to rattle and there is full activity to pull in the fish. A rather small tuna but it is enough for dinner for three. Oh how good it will be with butter, garlic and coriander

Vi har en fripassagerare ombord. Under hela fjärde dagen har en liten o jättesöt svala cirklat runt båten. Efter någon timme börjar den leta efter en plats att sätta sig och vila. Den försöker sätta sig på fiskesnöret vi har ute men det blir aldeles för vingligt. Sedan flyger den in och ut ur båten några gånger. När jag står och lagar mat flyger den in och sätter sig på mitt huvud. Strax därefter slår den sig till ro på boken som Dag sitter och läser. Han flyttar sitt finger mot den och den kliver upp på fingret och sitter där en stund. Just nu är den inne i båten. Den har satt sig på vår barometer där den tydligare tänkt sova för natten. Hade den bara valt klockan så hade vi haft ett jättefint gökur.

We have a stowaway on board. Throughout the fourth day, a small and very cute swallow has been circling the boat. After an hour or so it starts looking for a place to sit down and rest. It tries to sit on the fishing line we have outside, but it gets far too wobbly. Then it flies in and out of the boat a few times. When I’m standing and cooking, it flies in and sits on my head. Soon after, it settles down on the book that Dag is reading. He moves his finger towards it and it steps onto his finger and sits there for a while. Right now it is inside the boat. It has settled on our barometer where it more clearly intended to sleep for the night. If it had only chosen the clock, we would have had a great cuckoo clock.

Seglingen har gått riktigt trögt sista dygnet. När jag gick av mitt pass igår hade vi bra fart och någorlunda riktning mot västspetsen av Kuba. När jag kommer upp ca åtta timmar senare har vi inte kommit någon vart alls. Vinden har varit otillförlitelig och rakt emot oss. Vi behöver komma betydligt längre österut för att komma till Kuba. Nu seglar vi i stället längs med först Belize kust och sedan utmed Mexikos kust. Vi hade planerat att segla till Mexiko före Kuba men pga att vi fick vänta så länge i Guatemala så hinner vi tyvärr inte båda länderna och då har vi valt bort Mexiko med vånda.

Sailing has been really slow for the last 24 hours. When I got off my pass yesterday we had good speed and a reasonable heading towards the western tip of Cuba. When I get up about eight hours later, we haven’t gotten anywhere at all. The wind has been unreliable and directly against us. We need to get much further east to get to Cuba. Now we are instead sailing along first the coast of Belize and then along the coast of Mexico. We had planned to sail to Mexico before Cuba, but because we had to wait so long in Guatemala, we unfortunately did not have time for both countries and then we chose Mexico with pain.

Idag, den femte dagen, seglar vi på i full fart med fulla segel. Vår kurs går nu mot västspetsen av Kuba. Eftersom vi skall mitt på sydsidan kommer vi få börja kryssa. Det är härligt med vind i seglen och att nästa störta fram mellan vågorna. Det knakar i skot och trätrapp, havets brus dånar och fladdrar i seglen ……Livet är härligt!

Today, the fifth day, we sail on at full speed with full sails. Our course is now towards the western tip of Cuba. Since we are going in the middle of the south side, we will have to start cruising. It is wonderful to have wind in the sails and to plunge forward between the waves. There is a creak in bulkheads and wooden stairs, the noise of the sea roars and flutters in the sails …… Life is wonderful!

Fast lite sorg är det ändå. Vår lilla söta svala levde i morse men efter några timmar orkade han inte mer. Vi gjorde en påse med ett kors på att begrava honom i och lämnade över honom till havet. Några väl valda ord från kapten Jan och skönsång av ”Tryggare kan ingen vara” tillsammans med en gravöl fullbordade ceremonin.

It’s still a bit sad though. Our sweet little swallow was alive this morning but after a few hours he couldn’t take it anymore. We made a bag with a cross to bury him in and handed him over to the sea. A few well-chosen words from Captain Jan and beautiful singing of ”Tryggare kan ingen vara” together with a burial bear completed the ceremony.

Fiskelyckan fortsätter! Vi har fått en Barracuda som nu är rensad. Den står just nu på spisen i Omnian och gottar sig.

The fishing luck continues! We have received a Barracuda which is now cleared. It is currently on the stove in the Omnian, enjoying itself.

Nu seglar vi snart in i ännu en natt. Havet omsluter oss och snart gör även mörkret det. Det blir intressant att se var vi är imorgon bitti igen

Now we will soon sail into another night. The sea surrounds us and soon the darkness does too. It will be interesting to see where we are tomorrow morning again

Eastern and leaving Guatemala

Skärtorsdag, Guatemala, Fest! Vi tar jollen till Backpacker bar. Det är stället med stort S man skall vara på denna kväll. Festen är redan i full gång. Vid jollebryggan står en starkt beväpnad vakt. Vi börjar bli vana vid alla dessa beväpnade vakter nu efter flera månader i Centralamerika. När vi parkerar jollen för att handla mat i affären är det alltid minst sju starkt beväpnade vakter vi passerar.

Maundy Thursday, Guatemala, Party! We take the dinghy to Backpacker bar. This is the place with a capital S to be tonight. The party is already in full swing. A heavily armed guard stands at the dinghy dock. We are getting used to all these armed guards now after several months in Central America. When we park the dinghy to buy food at the store, we always pass at least seven heavily armed guards.

Vakten tittar först på oss men när vi sedan skall komma iland sträcker han snällt fram sin ena hand för att hjälpa oss. Jan undrar om han skall skjuta med den andra då han inte släpper taget om vapnet med den.The guard looks at us at first, but when we are about to disembark, he kindly extends one of his hands to help us. Jan wonders if he should shoot with the other one as he won’t let go of the weapon with it.

Väl inne på Backpacker är det disco o karaoke om vartannat. Festen är i full gång. Guatemalierna festar loss på alla sätt. Ölen flödar, dansen är het och stämningen är hög o uppsluppen. Vi fascineras över dessa vackra kvinnor med rumpor som står rakt ut.

Once inside Backpacker, there is a disco and karaoke every second. The party is in full swing. Guatemalans party in every way. The beer is flowing, the dancing is hot and the atmosphere is high and cheerful. We are fascinated by these beautiful women with butts that stick out.

Folk är varma o svettas men inget stoppar dansen o stämningen. Olga o Dag är i feststämning o dansar utan hämningar. Vad härligt! Vilken glädje! Jublet är högt o det känns som att festen bara har börjat. Troligen pågår den fram till småtimmarna. Gammal som ung det finns inga gränser. Rytmen finns i kroppen och axlar, höfter o rumpor gungar i takt till musiken. Knappt någon sitter stilla utan alla låter musiken o rytmen strömma genom kropparna ända ut i fingerspetsarna. Många kvinnor i korta o snäva kjolar o med höga klackar. Männen i shorts, T-shirt o keps på huvudet. Alla är här för att ha kul, för att festa o för att njuta av livet . Vid en del musik gungar hela golvet i takt och alla skriker ut texten från populära låtar. Jublet visar inga gränser o alla är här och nu…I festen…I glädjen o på partyt ”Rock around the clock” just nu. Annars är det mest låtar på spanska. Vi lämnar runt midnatt när dansgolvet fortfarande är fullt och musiken dånar ut.

People are hot and sweating, but nothing stops the dancing or the atmosphere. Olga and Dag are in a party mood and dance without inhibitions. How lovely! What joy! The cheers are loud and it feels like the party has only just begun. It probably lasts until the wee hours. Old or young there are no limits. The rhythm is in the body and shoulders, hips and buttocks swing in time to the music. Hardly anyone sits still, but everyone lets the music and rhythm flow through their bodies all the way to their fingertips. Many women in short or tight skirts or with high heels. The men in shorts, T-shirts and caps on their heads. Everyone is here to have fun, to party and to enjoy life. During some music, the entire floor sways to the beat and everyone shouts out the lyrics of popular songs. The jubilation shows no boundaries and everyone is here and now…In the party…In the joy and at the ”Rock around the clock” party right now. Otherwise, it’s mostly songs in Spanish. We leave around midnight when the dance floor is still full and the music is blaring.

På väg tillbaka till båten ser vi en buske som är helt vitprickig. Det är här många vita hägrar har slagit sig till ro för att sova på natten. Vi fascineras av mängden fåglar och det är otroligt vackert med fullmånen bakom. På det kala trädet bredvid som har tappat alla sina blad sover de svarta skarvarna. Stanken är stark av all fågelspillning men vi stannar ändå ett tag i månskenet och njuter av åsynen.

On the way back to the boat, we see a bush that is completely white-spotted. This is where many white herons have settled down to sleep at night. We are fascinated by the amount of birds and it is incredibly beautiful with the full moon behind. On the bare tree next to it, which has lost all its leaves, the black cormorants sleep. The stench is strong from all the bird droppings, but we still stay for a while in the moonlight and enjoy the sight.

På långfredags morgon hade vi hört om en båtprocession så vi går upp tidigt för att inte missa den. Gissa om vi blir snopna, förvånade o lite besvikna när det endast är tre båtar som dyker upp. Vi höll på att missa den helt. I en liten båt längst fram finns en präst och ett stort kors som Jesus bär på. Prästen går iland på några redan utvalda ställen och välsignar (tror jag) bostaden eller företaget.

On Good Friday morning we had heard about a boat procession so we get up early so as not to miss it. Guess if we’ll be dumbfounded, surprised or a little disappointed when only three boats show up. We were about to miss it completely. In a small boat at the front is a priest and a large cross that Jesus carries. The priest goes ashore at some already selected places and blesses (I think) the home or business.

Sedan flyter påsken på. Det är trångt på sjön på grund av alla guatemalier som är här. Alla har plockat fram vattenskotrar och motorbåtar i alla storlekar. Helikoptrar syns tätt då många flyger hit eller härifrån. De flesta troligen från Guatemala City. Lugnet lägger sig sedan söndag kväll då alla tar sig hem för att börja arbetsveckan igen efter upp till en veckas ledighet.

Then Easter flows on. It is crowded on the lake because of all the Guatemalans who are here. Everyone has brought out jet skis and motorboats of all sizes. Helicopters are often seen as many fly here or from here. Most probably from Guatemala City. The calm settles down since Sunday evening when everyone goes home to start the work week again after up to a week off.

För oss går livet på som vanligt. Vår glädje över delen till watermakern blir kortvarig. Då den monterades igen läcker pumpen som ett såll. Så nu står vi här fortfarande utan watermaker och funderar på om vi skall chansa på att det räcker att köpa en ny pump som i så fall får bli skickad till Sverige eller Colombia eller om vi köper en helt ny watermaker i sommar. Tills dess får vi fortsätta snåla ned vattnet och köpa vårt dricksvatten

For us, life goes on as usual. Our joy over the part for the watermaker is short-lived. When it was reassembled, the pump leaks like a sieve. So now we are still standing here without a watermaker and thinking about whether we should take a chance on the fact that it will be enough to buy a new pump, which in that case has to be sent to Sweden or Colombia, or if we buy a brand new watermaker this summer. Until then, we must continue to skimp on water and buy our drinking water

Jans födelsedag kombineras med en avseglingsgrillning på Mar Marin. Vi grillar, dricker cays, letar efter gömt påskgodis, samtalar och njuter av gitarr och skönsång av några av deltagarna. Det är en riktigt lyckad kväll

Jan’s birthday is combined with a closing barbecue at Mar Marin. We grill, drink cays, look for hidden Easter candy, chat and enjoy guitar and beautiful singing by some of the participants. It’s a really successful evening

Några dagar senare och, Äntligen, lämnar vi Rio Dulche och Guatemala (utan watermaker) Det har varit fantastiskt här med otroliga människor och vi har upplevt mycket. Men 6-7 veckor räcker och vi vill se mer. Färden går först till en vik strax innan floden ut mot Livingston o havet. När vi kommer ut ur floden och över sandbanken sätter vi segel mot Kuba. Med oss på seglingen mot Kuba följer Dag från Hönö. Vi har umgåtts en hel del och att vara en till som delar på nattpassen är aldrig fel. Det kommer troligen bli en tuff segling både mot strömmen och mot vinden – åtminstone de sista dagarna. Vi beräknar att det kommer ta ca en vecka men det kan ta längre tid än så.

A few days later and, Finally, we are leaving Rio Dulche and Guatemala (without watermaker) It has been amazing here with incredible people and we have experienced a lot. But 6-7 weeks is enough and we want to see more. The journey first goes to a bay just before the river out towards Livingston and the sea. When we get out of the river and over the sandbar, we set sail for Cuba. With us on the sailing to Cuba is Dag from Hönö. We’ve been hanging out a lot and being another sharer of the night shifts is never wrong. It will probably be a tough sailing both against the current and against the wind – at least for the last few days. We estimate that it will take about a week, but it may take longer than that.

Idag åker vi ner för floden med alla dess krökar ut mot havet. Vägen är otroligt vacker med höga berg, grönska och ett väldigt rikt fågelliv. Vi har strömmen med oss så det går fort.

Today we go down the river with all its bends towards the sea. The road is incredibly beautiful with high mountains, greenery and a very rich bird life. We have the power with us so it goes fast.

Going down the river

Väl framme i Livingston går vi till Rauls kontor. Han är agent och sköter allt pappersarbete samt bokar tid med Hector som är den man som arrangerar två båtar som drar och tittar oss ut genom den grunda sandbanken. Nu är allt klart, vi är utcheckning och Vilja är klar för avsegling mot nya äventyr

Once in Livingston, we go to Raul’s office. He is the agent and takes care of all the paperwork and makes the appointment with Hector who is the man who arranges two boats to pull and look us out through the shallow sandbar. Now everything is ready, we are checking out and Vilja is ready to set sail for new adventures

Lot of pineapples for almost no money. Guatemala is a cheap country

Livingston harbour. From here it’s close to both Belize and Honduras

Nu väntar ca en veckas segling åt NO innan vi når Kubas sydsida. Det kommer troligen bli en tidvis tuff segling med både motvind och motström i slutet. Eventuellt kommer vi även in i ett stiltjebälte. Vi set jättemycket fram emot det här!

Patience of waiting

Det är verkligen en långseglares sanning och utmaning. Väntan är en del av båtlivet som man får lära sig att älska och acceptera. Vi väntar på rätt vindstyrka, på rätt vindriktning, att orkansäsongen skall ta slut, att det skall komma vind, att orkansäsongen skall börja, på rätt väderfönster, att kunna lämna hamn, att tidvattnet skall stiga, att det skall bli svalare inne i båten (ofta är det 35 °C stillastående på natten), att det skall sluta regna. Ofta väntar vi också på viktiga papper som vi måste ha för att lämna ett land o komma in i nästa, stämplar i pass o åtskilliga dokument, att myndigheter skall öppna sina kontor och att kontroll av båten skall göras. Vi väntar också på delar till allt möjligt på båten som ständigt behöver repareras. Vi har nu t ex väntat i sex veckor på en liten del till vår watermaker, som skulle ta 2 – 3 veckor. Var och varannan dag hör vi att ”nu kommer den!” ”Bara en dag till!”, ”Ni får den före påsk!” Watermakern har krånglat ända sedan vi lämnade Gran Canaria, för ett och ett halvt år sedan, så vi beslöt oss för att det var dags att fixa den en gång för alla. Skall vi ut på Pacific i ca 40 dagar nästa år så är det nästan en nödvändighet med fyra personer ombord. Dricksvatten, duschvatten, matlagning och disk bl a. Saltvatten fungerar till mycket men sötvatten måste vi självklart ändå ha. Vi hoppas fortfarande på ett under att den kommer innan påsk.

It is truly a long-distance sailor’s truth and challenge. Waiting is a part of boating that you have to learn to love and accept. We are waiting for the right wind strength, for the right wind direction, for the hurricane season to end, for the wind to come, for the hurricane season to begin, for the right weather window, to be able to leave port, for the tide to rise, for it to be cooler inside the boat ( often it is 35 °C still at night), that it will stop raining. Often we also wait for important papers that we must have in order to leave one country and enter the next, stamps in passports and various documents, for authorities to open their offices and for the boat to be inspected. We are also waiting for parts for everything possible on the boat that is constantly in need of repair. For example, we have now waited six weeks for a small part for our watermaker, which would take 2 – 3 weeks. Every other day we hear that ”here it comes!” ”Just one more day!”, ”You’ll get it before Easter!” The watermaker has been in trouble ever since we left Gran Canaria so we decided it was time to fix it once and for all. If we are going out on the Pacific for about 40 days next year, it is almost a necessity to have four people on board. Drinking water, shower water, cooking and dishes, etc. Salt water works for a lot, but of course we still have to have fresh water. We are still hoping for a miracle that it will arrive before Easter.

Waiting….. (photo from the Atlantic-crossing)

Här i Guatemala, som till stor del är katolskt, är påsk en riktigt stor högtid. Hela landet stänger ner i en dryg vecka och alla lokalbor som har råd åker på semester. Det betyder, för oss i Rio Dulce, att det är om möjligt ännu mer kaos än tidigare. Floden kryllar av vattenskotrar, kanoter, sightseeingbåtar, vanliga motorbåtar, fiskebåtar och jättestora motorbåtar. Gator o restauranger är ännu mer fulla än tidigare och resorterna har inte ett endaste rum ledigt. Vid poolerna är det trångt – kanske som i Medelhavet mitt i semestertider. Vi är ju numera så bortskämda med att det är gott om plats, nästan inga turister och lugn o ro. Den här veckan är det framförallt lokalbefolkningen som invaderar. O självklart måste även de få sin välbehövliga och efterlängtade semester. För oss är det bara att ”go with the flow” o vara glada för att även vi faktiskt är här i ett fantastiskt paradis

Here in Guatemala, which is largely Catholic, Easter is a really big holiday. The whole country shuts down for just over a week and all locals who can afford it go on holiday. This means, for us in Rio Dulce, that there is, if possible, even more chaos than before. The river is teeming with jet skis, canoes, sightseeing boats, regular motorboats, fishing boats and giant motorboats. Streets and restaurants are even more full than before and the resorts don’t have a single room available. The pools are crowded – maybe like in the Mediterranean in the middle of holiday season. We are now so spoiled that there is plenty of space, almost no tourists and peace and quiet. This week, it’s mainly the locals who invade. And of course they also have to get their much-needed and long-awaited vacation. For us, it’s just to ”go with the flow” and be happy that we too are actually here in a fantastic paradise

Here we buy all sorts of fish and shellfish

Det skall bli spännande att se hur det är här till helgen när påskhelgen verkligen är här!

Tills dess får vi fortsätta vänta…Samtidigt peakar värmen. Det är nu uppåt 45 grader celcius utomhus i skuggan och ca 38 grader celcius inne i båten. Visst är värme underbart men, det hade varit skönt med en AC åtminstone på natten. Jag fick värmeutslag i september på Grenada o nu har de kommit tillbaka igen i armvecket. Blåsor och ilsket rött.

It will be exciting to see how it is here this weekend when the Easter weekend is really here!

Until then, we have to keep waiting…At the same time, the heat peaks. It is now upwards of 45 degrees Celsius outside in the shade and about 38 degrees Celsius inside the boat. Of course, heat is wonderful, but it would have been nice to have an AC at least at night. I got heat rash in September in Grenada and now they have come back again in the crease of my arm. Blisters and angry red.

Väntetiden utnyttjas självklart så gott det går. Både med spännande utflykter och med arbete på och i båten i 45 graders värme o stillastående luft. Det blir mest häng vid poolen dagtid. Vi har förresten bytt marina så nu bor vi billigare på Mar Marin i stället för Nanajuana. En effekt av det är självklart mindre och mindre lyxig pool. Jag saknar den förra men denna duger också gott. Trots värmen har vi lyckats jobba. Åttio meter kätting till ankaret är nymarkerad, skåp inne i båten städade, kättingen tvättad, solcellpaneler flyttade, allt rostfritt är behandlat, en genuapåse sydd o en massa annat pyssel o arbete utfört. Vi har haft folk ombord som har polishat, reparerat kyl o plotter och idag hade vi en stor riggcheck. Jag har framförallt jobbat med bloggen, installerat min nya laptop med allt från den gamla och påbörjat min lång-seglings-bok så smått

The waiting time is of course used as much as possible. Both with exciting excursions and with work on and in the boat in 45 degree heat and stagnant air. Most people hang out by the pool during the day. By the way, we have changed marinas so now we live cheaper at Mar Marin instead of Nanajuana. One effect of that is obviously a smaller and less luxurious pool. I miss the previous one but this one is also good. Despite the heat, we managed to work. Eighty meters of chain to the anchor is newly marked, lockers inside the boat cleaned, chain washed, solar panels moved, all stainless is treated, a genoa bag sewn and a lot of other tinkering and work done. We have had people on board who have polished, repaired the fridge and plotter and today we had a big rig check. I have mainly worked on the blog, installed my new laptop with everything from the old one and started my long-sailing book little by little

Kristin at the workplace with the new laptop

Chloe up on top of the mast checking the rig

The radar had to be taken down. It looks like it makes some problem with the plotter so the plotter don’t work

Kvällstid är vi sociala på både bbq-kvällar, secondhand-dagar och på den populära baren ”The Shack”

In the evening we are social on both bbq evenings, secondhand days and at the popular bar ”The Shack”

We were the first at the bbq and started the fire together with another couple

Härom dagen åkte vi med Vilja österut till viken vi la till vid första natten i Rio Dulce. Det var en förhållandevis blåsig resa dit i motvind. Väl där ankrade vi och efter en god thai-middag i båten åkte vi till TexasMikes bar där det var ett lugnt bord och ett crazy bord! Vi känner Catherine på Chameleon som genast inviterade oss till ”Crazy table” 😄. Där var stämningen hög och aktiviteter som dans och fotbollsspelare i full gång. Förutom detta så är det annars här i viken, lagunerna o de små bifloderna lugn o ro jämfört med kaoset i Fronteras.

The other day Vilja and I went east to the bay where we docked on the first night in Rio Dulce. It was a relatively windy trip there against the wind. Once there we anchored and after a good Thai dinner in the boat we went to Mike’s bar where there was a quiet table and a crazy table! We know Catherine at Chameleon who immediately invited us to the ”Crazy table” 😄. There, the atmosphere was high and activities such as dancing and football players were in full swing. Apart from this, it is otherwise calm here in the bay, the lagoons and the small tributaries compared to the chaos in Fronteras.

Peaceful at Texas bay right on the inside of the river from the sea

Vi tog jollen in i de smala floderna rätt in i djungeln. Långt där inne finns bostadshus på pelare och kvinnor som tvättar kläder mot bryggorna. På vägen in kantas floden av stora träd och i vattnet är det mängder av både vita och röda näckrosor. Överallt syns fåglar som spanar och dyker efter fisk. De vackra vita hägrarna med sina långa fjädrar och krökta hals syns överallt och ovanför träden svävar rovfåglar på himmelen. Att komma så nära naturen är så befriande och rofyllt. Efter två dagar åker vi tillbaka till Fronteras och det rådande påskkaoset. Det blir ännu mer bad i poolen och väntan på delen till watermakern.

We took the dinghy into the narrow rivers right into the jungle. Far in there are residential buildings on stilts and women washing clothes against the docks. On the way in, the river is bordered by large trees and in the water there are masses of both white and red water lilies. Birds can be seen everywhere scouting and diving for fish. The beautiful white herons with their long feathers and curved necks can be seen everywhere and above the trees birds of prey soar in the sky. Getting so close to nature is so liberating and peaceful. After two days we go back to Fronteras and the prevailing Easter chaos. There will be even more swimming in the pool and waiting for the part for the watermaker.

The beautiful white heron with red water lilies

Uppdatering! Jippi! Nu äntligen har delen vi väntat på så länge kommit! Nu skall vi montera och hålla alla tummar och tår att allt fungerar. Om det gör det så är vi klara för nya äventyr. För att komma iväg är det enda vi behöver att vänta…. Påsken måste ta slut så myndigheter öppnar och högvatten och väderfönster måste vara rätt😘

Update! Yippee! Now finally the part we’ve been waiting for for so long has arrived! Now we must assemble and keep our fingers and toes crossed that everything works. If it does, we are ready for new adventures. To get away all we need to do is wait….Easter must end so authorities open and high tide and weather window must be right 😘

The part to the watermaker has arrived and we celebrated that

I nästa inlägg får vi se vart resan bär oss vidare

In the next post, we’ll see where the journey takes us.

Rio Dulce – Guatemala

Nu kan vi verkligen prata om att vara med på äventyr! Vi hade höga förväntningar på att komma till Guatemala och att ta oss långt in i landet, via floder och sjöar, in i Rio Dulce. Och OJ vad de förverkligades!

Vår kväll och natt utanför inloppet var lugn och stilla med blankt hav. Vi tvättade kläder och njöt av solnedgången innan vi la oss att sova för att nästa dag ta oss in i Rio Dulce.

Now we can really talk about being on an adventure! We had high expectations to get to Guatemala and to get far inland, via rivers and lakes, into the Rio Dulce. Wow did they come through!

Our evening and night outside the inlet was calm and quiet with clear sea. We washed clothes and enjoyed the sunset before going to bed to head into the Rio Dulce the next day.

Clothes need to be wished and they get dry Quick in the sun and wind

Att ta sig in i floden är en riktig eskapad. Utanför inloppet till Rio Dulce är det en sandbank på några hundra meter som man måste ta sig förbi. Djupet är vid högvatten ca 1.70 cm och Vilja sticker bra mycket djupare, 2,10 cm. En nästan halvmeter för djupt. Men det finns en lösning på det. Vi hade avtalat tid med två fiskebåtar. De kom till oss och kastade över två rep. Ett som vi satte i fören så de kunde bogsera oss framåt med ena båten. Den andra fäste vi i ett fall från toppen av masten. (Ett fall är det rep som man hissar upp seglen med.) Med detta rep skulle den andra båten tippa oss åt sidan så Vilja skulle ta sig över sandbanken. Lite nervösa var vi när allt började. Först blev vi bara bogserade men när vi närmade oss grunt vatten spändes linan från masttoppen bort mot fiskebåten. Jan stod i sittbrunnen och jag var vid masten uppe på däck. Tanken var att kunna filma och fotografera men oj vad jag misstog mig. Vilja drogs så långt över till sidan så jag fick använda båda händerna för att hålla mig fast runt masten så jag inte trillade ur båten. Det var en jättehäftig upplevelse att luta så mycket på stilla vatten. Vilja drogs så långt åt sidan så relingen (kanten uppe på däck) kom ner under vattnet. Vi hade dessutom glömt stänga inloppet till vatten i ena badrummet och det blev fyllt med vatten där inne. Gissa om min förvåning när jag upptäckte det. Det måste vi komma ihåg att stänga när vi skall ut igen

Getting into the river is a real escapade. Outside the entrance to the Rio Dulce, there is a sand bank of a few hundred meters that you have to get past. The depth at high tide is about 1.70 cm and Vilja sticks much deeper, 2.10 cm. Almost half a meter too deep. But there is a solution to that. We had agreed time with two fishing boats. They came to us and threw over two ropes. One that we put in the bow so they could tow us forward with one boat. The other we attached to a case from the top of the mast. (One case is the rope with which you raise the sails.) With this rope, the other boat would tip us to the side so that Vilja would get over the sandbar. We were a little nervous when it all started. At first we were just being towed but as we approached shallow water the line from the top of the mast was stretched away towards the fishing boat. Jan was in the cockpit and I was at the mast up on deck. The idea was to be able to film and photograph but oh how I was wrong. Vilja was pulled so far over to the side that I had to use both hands to hold on to the mast so I didn’t fall out of the boat. It was a very awsome experience to lean so much on still water. Vilja was pulled so far to the side that the railing (the edge up on the deck) came under the water. We had also forgotten to close the water inlet in one of the bathrooms and it was filled with water in there. Guess my surprise when I discovered that. We have to remember to close that when we go out again

This is another boat that are tilted and towed out from Rio Dulce. Sorry for bad photoquality

The boat that towed us in front. You can see on the mast how much the boat is tilted

I’m sitting close to the mast and tried to take photos. But it does not show how much we were tilted

Väl över på andra sidan sandbanken var det djupare vatten igen och vi kom fram till byn Livingston i mynningen av Rio Dulce. Vi möttes av en båt med agent, tullarna, immigration och hälsomyndigheterna. De tog våra pass och papper och efter ca en och en halv timma var allt klart och vi är välkomna i Guatemala i tre månader. Vi använde tiden till att gå runt i den lilla byn samt att äta en välbehövlig lunch.

Once over on the other side of the sandbank it was deeper water again and we arrived at the village of Livingston at the mouth of the Rio Dulce. We were met by a boat with agent, customs, immigration and health authorities. They took our passports and papers and after about an hour and a half everything was ready and we are welcome in Guatemala for three months. We used the time to walk around the small village and have a much needed lunch.

Nu började resan upp i floden. På var sida om båten var det höga vackra grönklädda berg med fullt av vita hägrar. På de träd de ofta sitter i blir bladen helt vita av fågelskit och till sist tappar de bladen. Det kändes mäktigt och magiskt att åka fram här med vår egen segelbåt. Långt från öppet hav och palmklädda öar. Det var tyst och stilla. Runt båten flög en massa små fåglar som liknar svalor och några blev stundtals fripassagerare när de satte sig för att vila.

Now the journey up the river began. On each side of the boat were tall beautiful green-clad mountains full of white herons. On the trees they often sit in, the leaves turn completely white with bird droppings and eventually they drop their leaves. It felt powerful and magical to arrive here with our own sailboat. Far from the open sea and palm-covered islands. It was quiet and still. Around the boat flew a lot of small birds that look like swallows and some occasionally became stowaways when they sat down to rest.

Vattnet i Rio Dulce är blågrönt utan någon sikt men det känns ändå ganska rent. Förutom då att det flyter runt oräkneliga små döda fiskar. Vi har hört att det beror på att det regnat väldigt lite och salthalten i floden med vatten från havet har blivit alldeles för hög för dessa sötvattenfiskar.

The water in Rio Dulce is blue-green with no visibility, but it still feels quite clean. Except then that there are countless small dead fish floating around. We have heard that it is because there has been very little rain and the salinity of the river with water from the sea has become far too high for these freshwater fish.

Floden gick i kurvor och vi skulle hålla oss mitt i där djupet var som bäst, ca fyra meter. Det var gott om små båtar på floden. Både små fiskebåtar som fiskade med både spö och kastnät, taxibåtar i full fart samt båtar med turister som vill uppleva Rio Dulces skönhet. Och upplevelsen var fantastisk. Vi är så glada att vi bestämde oss för denna resa som egentligen inte var enligt planen.

The river went in curves and we had to stay in the middle where the depth was best, about four meters. There were plenty of small boats on the river. Both small fishing boats that fished with both rod and cast net, taxi boats at full speed as well as boats with tourists who want to experience the beauty of the Rio Dulce. And the experience was amazing. We are so glad we decided on this trip which was not really according to plan.

Efter ett par timmar kom vi fram till första sjön där vi ankrade en natt. Där låg ca tio andra segelbåtar och vi träffade på en del seglare på baren som fanns där, på kvällen. Många båtar med dess ägare bor här i sina båtar i stort sett år efter år. De tar en tur till Honduras eller Belize någon gång ibland men spenderar mesta tiden här. Nästa dag fortsatte vi över sjön fram till Fronteras som är huvudorten längs med Rio Dulce. Den ligger mitt emellan de två sjöarna där det smalnat av. Där går det en bro över från ena sidan av sjön till den andra. Längs med vattnet finns båtvarv efter båtvarv. Otaliga båtar åker hit för reparationer mm. Hantverkarna är vida kända för att vara duktiga och priset för arbetskraften är billig. De som jobbar utan att tillhöra ett varv tar oftast endast trehundra kronor om dagen för att t ex polisha, måla och slipa.

After a couple of hours we arrived at the first lake where we anchored for a night. There were about ten other sailboats there and we met some sailors at the bar who were there in the evening. Many boats with their owners live here in their boats year after year. They take a trip to Honduras or Belize once in a while but spend most of their time here. The next day we continued across the lake to Fronteras which is the main town along the Rio Dulce. It is located in the middle between the two lakes where it narrows. There a bridge crosses from one side of the lake to the other. Along the water there are boat yards after boat yards. Countless boats go here for repairs etc. The craftsmen are widely known to be skilled and the price of labor is cheap. Those who work without belonging to a yard usually only charge 30 usd a day for e.g. polishing, painting and sanding.

Early morning and we will soon start the trip on the lake towards the town Fronteras

The bridge connecting one side of the lake to the other where the two lakes meet

Vi la i ankaret och tog oss in till staden

Wow vilken plats, totalt vansinnigt crazy!

Svårt att hitta något liknande

Vad sägs om butiker som säljer en kombination av ägg och verktyg? Eller en annan som säljer barnkläder o samtidigt styckar kött mellan kläderna? Det finns otaliga och, för oss, omöjliga kombinationer.

Grönsaker och frukter i mängder finns på stånden längs med gatan och de flesta kvinnor är klädda i vackra och färgstarka traditionella kläder. Många, både män och kvinnor, bär tunga lass på huvud och axlar och kvinnorna bär sina barn på ryggen i färgstarka sjalar som de sveper runt sig o barnet så att bara huvudet sticker upp.

Hela maintown gatan är helt hysterisk. Stora, riktigt stora, lastbilar kommer över en bro från Guatemala City o passerar huvudgatan i byn. Det är med livet som insats som man rör sig där. Trottoarer saknas o överallt rör sig befolkningen….som om det inte är några problem alls. Dessa stora lastbilar passerar oss med under trettio centimeters avstånd i full fart. Eller så full fart det blir med den kaotiska trafiken

We dropped anchor and made our way into the city

Hard to find anything like it

How about shops that sell a combination of eggs and tools? Or someone else who sells children’s clothes and at the same time cuts meat between the clothes? There are countless and, for us, impossible combinations.

Vegetables and fruits in abundance can be found at the stalls along the street and most of the women are dressed in beautiful and colorful traditional clothes. Many, both men and women, carry heavy loads on their heads and shoulders, and the women carry their children on their backs in colorful shawls which they wrap around themselves and the child so that only the head sticks out.

The whole maintown street is completely hysterical. Big, really big, trucks come over a bridge from Guatemala City and pass the main street in the village. It is with life as an effort that you move there. Sidewalks are missing and everywhere the population moves….as if there are no problems at all. These big trucks pass us by less than thirty centimeters at full speed. Or as full speed as the chaotic traffic gets

Shops close to the main street and no sidewalks

Here you can buy children Clothes…and fresh meat

Guatemala local people in the beautiful dresses

De flesta pratar bara spanska men de är hjälpsamma, vänliga och tålmodiga när vi försöker göra oss förstådda på skolspanskan från gymnasiet för fyrtio år sedan. Jag har försökt fräscha upp spanskan genom en app och lite förstår jag i alla fall.

Most of them only speak Spanish but they are helpful, friendly and patient when we try to make ourselves understood in the school Spanish from high school forty years ago. I have tried to refresh my Spanish through an app and I understand a little anyway.

A book that we should try to practice from every day. But we don’t.

Fredag kväll är det gemensam bbq för alla som önskar delta på en av marinorna. Den vi skall ligga på i en månad för fix med båten. Det blev nog i alla fall fyrtio personer på bord runt den stora grillen som tänts upp med hjälp av torra grenar. Vi var på fiskmarknaden och köpte stora räkor som marinerats och trätts på spätt. Mums vad gott! Samtalen flyter på och vi går därifrån nöjda, glada och mätta.

Friday evening there is a joint bbq for everyone who wants to participate in one of the marinas. The one we are going to lie on for a month to fix the boat. In any case, there were probably forty people at the table around the large grill, which was lit with the help of dry branches. We were at the fish market and bought large prawns that were marinated and skewered. Yum how good! The conversations flow and we leave satisfied, happy and full.

Lördagskväll i Fronteras. Efter midnatt nu o musiken dunkar ut med hög volym överallt i stan. Är trött och vill sova men samtidigt nyfiken på hur det är där inne. Jan har somnat medan jag har plockat fram öronproppar. De sorterar bort det mesta av musiken men inte allt. Ljudvolymen är hög och dunkande konstant. Skall upp tidigt imorgon och gå på second hand marknad för båtsaker. Så behöver somna…om det går

Saturday night in Fronteras. After midnight now and the music is pounding out at high volume everywhere in town. I’m tired and want to sleep but at the same time curious about what it’s like in there. Jan has fallen asleep while I have taken out earplugs. They sort out most of the music but not all. The sound volume is loud and pounding constantly. Got up early tomorrow and go to the second hand market for boat things. So need to sleep…if possible

In a small bar and restaurant early in the evening. Jan looking out on Vilja

Måndag flyttar vi båten in till en av Marinorna. Här finns både en vanlig pool med solstolar samt en avlång pool för motionssimning som vi får använda så länge vi ligger i marinan. Tror jag kommer tillbringa mycket tid där när jag är i båten och inte ute och reser 🙂. En månad är bokad och vi hoppas få reparerat och fräschat upp en massa saker och få båten att blänka igen. Listan är lång men viktigast av allt är att få iordning watermakern som har krånglat ända sedan Kanarieöarna och sedan två månader inte fungerat. En mekaniker, Ceasar, har sagt att han kan laga den så vi håller alla tummar och tår.

On Monday, we move the boat into one of the Marinas. Here there is both a regular pool with sunbeds and an oblong pool for exercise swimming that we can use as long as we are in the marina. Think I’ll spend a lot of time there when I’m on the boat and not traveling 🙂 One month is booked and we hope to repair and refresh a lot of things and make the boat shine again. The list is long, but the most important thing is to get the watermaker fixed, which has been in trouble ever since the Canary Islands and hasn’t worked for two months. A mechanic Ceasar has said he can fix it so we’re all keeping our fingers crossed.

Tisdag morgon, dagen efter, lämnar jag Jan och Vilja tidigt, tidigt på morgonen för att backpacka inåt land och dessutom flyga till Tobias som gör sitt exjobb i Florida. Totalt ca tio dagar. Det kommer bli spännande äventyr och ett underbart återseende med Tobias som kommer i nästa blogginlägg.

Tuesday morning, the day after, I leave Jan and Vilja, very early in the morning, to backpack inland and also fly to Tobias, who is doing his ex-job in Florida. A total of about ten days. There will be exciting adventures and a wonderful reunion with Tobias that will come in the next blog post.

Honduras and sailing towards Guatemala

Vi kom fram till Utila efter en av de värsta nätterna med segling vi haft. Helt utan sömn. Incheckningen gick i alla fall smidigt och vi gick därefter för att se oss omkring. Utila blev lite av en kulturchock för oss. Efter att bara ha varit på platser, i princip utan trafik och utan turister, under två månader så blev vi först nästan överväldigade av turister och fyrhjulingsmoppar i mängder. Troligen en reaktion på att vi även var väldigt, väldigt trötta. Men…vi promenerade lite, åt en god lunch på ett mysigt ”backpackerställe” och åkte sedan ut till båten och gick och lade oss runt klockan två på eftermiddagen. Vi sov nästan tjugo timmar så behovet av sömn var stort efter en vakennatt.

We arrived at Utila after one of the worst sailing nights we had. Completely without sleep. In any case, check-in went smoothly and we then went to look around. Utila was a bit of a culture shock for us. After only being in places, basically without traffic and without tourists, for two months, we were at first almost overwhelmed by tourists and quad mopeds in abundance. Probably a reaction to the fact that we were also very, very tired. But…we walked a bit, had a good lunch at a cozy ”backpacker place” and then went out to the boat and went to bed around two in the afternoon. We slept almost twenty hours, so the need for sleep was great after a awake night.

We really appreciated a beer to the lunch

Nästa dag promenerade vi runt lite mer och fick en helt annorlunda bild av staden. Den var charmig och laidback och det var inte alls så mycket trafik och turister som vi tyckte dagen innan. Varannan butik var en dykarshop som sålde dykundervisning. Utila skall vara bland det billigaste stället i hela världen att ta ett dykarcertifikat på. Jan hade lust att dyka och köpte en endags provapå-kurs. Han kom hem mycket nöjd och dagen efter hade han träningsvärk i låren. Hade vinden varit mer stabil så hade han tagit ett dykarcertifikat men tyvärr så skulle vinden vända. Utila är känt för att ha dåligt ankarfäste, och ligger vinden på från fel håll draggar man lätt. Därför blev det ingen dykarkurs och vi fick i stället tyvärr lämna Utila redan efter två nätter. Vi är glada att vi fick sett lite av ön i alla fall.

The next day we walked around a bit more and got a completely different view of the city. It was charming and laid back and there wasn’t nearly as much traffic and tourists as we thought the day before. Every other store was a diving shop that sold diving lessons. Utila must be among the cheapest places in the whole world to get a diver’s certificate. Jan wanted to dive and bought a one-day trial course. He came home very happy and the next day he had training pains in his thighs. If the wind had been more stable, he would have taken a diver’s certificate, but unfortunately the wind would change. Utila is known for having a poor grip, and if the wind is coming from the wrong direction, it drags easily. Therefore, there was no diving course and we unfortunately had to leave Utila after only two nights. We are glad that we got to see a bit of the island anyway.

A soccerteam from mainland came to Utila to meet the local team. That’s why all the people

Fourwheel motorbike are **the** thing in Utila

A fruit- and vegeteblashop on the street

Well, yes Utila was crowded with people after the ferry arrived

The high mountains in the north of mainland Honduras. Beautiful view over the mountain with many tops over 2400 meter.

Our little dinghy at the dinghydock with the sun going down

Målet blev tillbaka till French Cay på Roatan. Viken i sig är väl inte så rolig utan mer praktisk. Men…där inne visste vi att två av båtarna vi korsade Atlanten tillsammans med låg. Thaleia och Embla. Det var otroligt kul att träffa Eva-Lotta, Thomas o Erik på Thaleia och Viveca och Erik på Embla. Och det var dessutom på dagen ett år efter att vi alla kommit fram till Grenada. Första kvällen i French cay träffades vi allihopa på Thaleia efter att vi ätit middag var för oss. Det blev prat, skratt och delande av minnen, erfarenheter och anekdoter ända fram till midnatt. Tänk vad häftigt att vi var tre svenska båtar på samma lilla vik på en ö i Honduras. Overkligt! Känns lustigt nog overkligare än att vi hade korsat Atlanten.

The goal was back to French Cay on Roatan. The port itself is probably not so much fun, but more practical. But…in there we knew that two of the boats we crossed the Atlantic with were. Thaleia and Embla. It was incredibly fun to meet Eva-Lotta, Thomas and Erik at Thaleia and Viveca and Erik at Embla. And it was also on the day one year after we all arrived in Grenada. The first evening in French cay we all met at Thaleia after we had dinner by ourselves. There was talk, laughter and sharing of memories, experiences and anecdotes until about midnight. Think how cool that we were three Swedish boats in the same small bay on an island in Honduras. Unreal! Funnily enough, it feels more surreal than that we had crossed the Atlantic.

Starka vindar skulle komma in dagen efter och vi förberedde oss alla genom att förstärka förtöjningar, se över att inget låg och skavde, inget låg löst på däck och att flytvästar, ficklampor, intercom och kniv låg framme. Lite orolig stämning var det i båtarna och vi på Vilja hade gjort upp en plan på hur vi skulle göra om mooringbojen släppte. Jan skulle hantera båten o försöka backa upp mot vind och jag skulle snabbt fram på däck och kapa alla linor.Vi la oss med ankaralarm på, på mobilerna, med en snäv radie. Bättre att bli väckta en gång för mycket. Jan la sig i sittbrunnen för att vara raskt på plats. Vid 23.30 vaknar Jan av ett brak och röster som ropar och skriker ” boga”, ”styr upp mot vinden”, ”sväng styrbord” mm mm

Strong winds would come in the next day and we all prepared by reinforcing moorings, checking that nothing was chafing, nothing was loose on the deck and that life jackets, flashlights, intercom and knives were out front. There was a bit of an uneasy atmosphere in the boats and we at Vilja had drawn up a plan on what to do if the mooring buoy was released. Jan would handle the boat and try to back up against the wind and I would quickly go up on deck and cut all the lines. We went to bed with the anchor alarm on, on the mobiles, at a tight angle. Better to be woken up one too many times. Jan lay down in the cockpit to be on the spot quickly. At 23.30 Jan wakes up to a crash and voices calling and shouting ”bow”, ”steer upwind”, ”turn starboard” etc etc

Emblas mooringboj hade släppt från botten och bredsidan av den tjugo ton tunga båten dundrade in i Thaleias pulpit. Det blev, på endast några sekunder, full aktivitet på båda båtarna. Embla lyckades styra bort från Thaleia och efter mycket jobb lyckades de få bort linor till mooringboyen. Därefter kunde de lägga i sin dragg och hade tur som fick ankarfäste direkt. Båda båtarna hade fantastisk tur i oturen. Det blev inga större skador på någon av dem och de skador som blev kunde i stort sett repateras redan nästa dag. Men chocken satt i och vi var många båtar som var vakna och hade vakt resten av den natten.

Embla’s mooring buoy had released from the bottom and the broadside of the twenty-ton boat thundered into Thaleia’s pulpit. There was, in just a few seconds, full activity on both boats. Embla managed to steer away from Thaleia and after a lot of work they managed to get the lines to the mooring boy off. After that, they were able to put in their move and were lucky to get hold immediately. Both boats had fantastic luck in their misfortune. There was no major damage to any of them and the damage that was done could be repaired the very next day. But the shock was in and we were many boats that were awake and on watch for the rest of that night.

All boats in French Cay. Embla, Vilja and Thaleia. Thank you for video Thaleia

Kvällen efter var vi ombord på den brittiskflaggade båten Far Out och umgicks. Jättetrevligt. Och kvällen därpå var det samling i vår sittbrunn. Sånt är livet oss långfärdsbåtar emellan. Thaleia skulle dagen efter segla mot Belize. Den natten blåste det också en hel del. Nu från öst i stället för från väst. Och många satt på vakt i sina båtar hela den natten också. Tack Thaleia för foton.

The following evening we were on board the British-flagged boat Far Out and hung out. Very nice. And the following evening there was a gathering in our cockpit. Such is life between us long-distance boats. Thaleia was to sail for Belize the next day. That night it was also quite windy. Now from the east instead of from the west. And many sat on watch in their boats all that night too. Thank you Thaleia for photos.

Happy sailors. Kristin, Erik and Eva-Lotta

Both Embla and Thaleia visited Vilja. Here Viveca, Kristin, Erik and Eva-Lotta

Vindarna skulle blåsa upp ännu mer på lördagen. Det enda som då skulle skydda oss var ett rev. Annars var det öppet hav. Oändligt långt öppet hav.

The winds would pick up even more on Saturday. The only thing that would protect us then was a reef. Otherwise it was open sea. Infinitely long open sea.

Erik from Thaleia, Jan and me on the way to Coxen hole

Minst sex båtar flyttade på sig denna dag. Bland de sex var både vi, Embla och Far out. Vi åkte först och fyllde vatten. Watermakern fungerade bara ett par dagar när den lagades sist så nu står vi utan möjlighet att göra eget vatten igen. Nu är vi så vana vid att snåla på vattnet så det fungerar bra. Men tänk vad skönt det skulle vara om den kunde bli lagad permanent.

At least six boats moved this day. Among them were both us, Embla and Far out. We went first and filled water. The watermaker only worked for a couple of days when it was last repaired, so now we are left without the possibility of making our own water again. Now we are so used to skimping on the water so it works well. But think how nice it would be if it could be fixed permanently.

Jan trying to fix the watermaker….once again

Fem av oss båtar seglade till den charmiga staden West End som ligger just längst i västra ändan av Roatan. Embla och vi åkte in till byn och promenerade på eftermiddagen. Vi hittade en mysig bar vid vattnet och satte oss ner och tog var sin happy hour gin & tonic, pratade och njöt av en fantastisk solnedgång. Detta skulle bli vår sista kväll i Honduras för nästa förmiddag seglar vi vidare mot nya äventyr.

Five of us boats sailed to the charming town of West End which is right at the far western end of Roatan. Embla and we went into the village and walked in the afternoon. We found a cozy bar by the water and sat down and each had a happy hour gin & tonic, chatting and enjoying an amazing sunset. This would be our last evening in Honduras because the next morning we sail on to new adventures.

Lovely weather with almost no wind and lot of sunshine

Sååå spännande! Nu är vi på väg mot Guatemala och Rio Dulce. Det är en ca ett dygns segling från Roatan till Cabo de Tres Puntas. Här ligger vi över natten måndag till tisdag och inväntar första högvattnet i dagsljus på tisdagen. För att komma in i Rio Dulce behöver vi ta oss över en stor sandbank. Vilja som sticket nästan 2,10 meter djupt kommer inte över själv. Till hjälp kommer vi ha två båtar. En som drar oss och en som tippar oss från masttoppen ner mot ena sidan. Det gäller att ha stuvat ordentligt inne i båten så inte en mikrovågsugn, böcker eller travar med kläder eller annat löst kommer flygande. Allt på däck måste också vara ordentligt surrat

So exciting! Now we are on our way to Guatemala and Rio Dulce. It is about a one-day sailing from Roatan to Cabo de Tres Puntas. Here we lie overnight Monday to Tuesday and wait for the first high water in daylight on Tuesday. To enter the Rio Dulce we need to cross a large sandbar. Will that the sting almost 2.10 meters deep will not get over by itself. We will have two boats to help. One that pulls us and one that tips us from the top of the mast down to one side. It is important to have stowed properly inside the boat so that a microwave oven, books or stacks of clothes or other loose items do not come flying. Everything on the deck must also be properly lashed down.

Men innan dess har vi ett dygn på sjön. Vi får ”länskryssa” då vinden ligger in rakt i aktern. Det betyder att vi zickzackar oss framåt även om vi har vinden med oss. Allt för att slippa ligga mer eller mindre still med fladdrande segel som det blir i platt läns.

But before that we have a day on the lake. We get ”county cruise” as the wind is right in the stern. This means that we zigzag forward even if we have the wind with us. Everything to avoid lying more or less still with fluttering sails as happens in a flat bilge.

Jag sitter nu på kvällens och nattens vakt efter att ha ätit middag. Solnedgången var vacker och färgstark och månen kom upp och sken som en väldigt glad mun. Nymånen är ju liggande här i stället för från sidan som den är i norra Europa. Man blir glad av att se den le så stort mot oss. Några timmar senare är mörkret ganska kompakt runt oss. Lanternorna lyser och en och annan stjärna men den glada månen syns inte längre till. Motorns brummande är sövande. Önskar vi slapp gå för motor för nattpassen blir så meditativa när vi seglar fram. Men det är bara att acceptera att vi för en gångs skull har en tid att passa. Det händer högst någon gång pr månad som tur är.

I am now on the evening and night watch after having dinner. The sunset was beautiful and colorful and the moon rose and shone like a very happy mouth. The new moon is lying here instead of from the side as it is in northern Europe. It makes you happy to see it smile so big at us. A few hours later, the darkness is quite compact around us. The lanterns shine and the occasional star, but the happy moon is no longer visible. The hum of the engine is lulling. I wish we didn’t have to drive the engine because the night shifts become so meditative when we sail forward. But we just have to accept that for once we have a time to fit. It happens at most once a month, luckily.

Vilja seglar fram i knappt tre knop någon timme efter avgång och det är väldigt sövande ombord med vågor som nästan vaggar oss till slummer. Vi inser efter några timmar att det kommer ta alldeles för lång tid så vi drar in rullgenuan och startar järngenuan i stället ( motorn). Vi behöver hålla minst fem knop och vi behöver styra rakt mot målet för att hinna fram i dagsljus

Vilja sails along at just under three knots an hour or so after departure and it is very sleepy on board with waves that almost lull us to sleep. We realize after a few hours that it will take far too long so we pull in the furling genoa and start the iron genoa instead (the engine). We need to maintain at least five knots and we need to steer straight towards the target to arrive in daylight

Klockan har nu passerat midnatt och det närmar sig passbyte klockan 02.00. Det kompakta mörkret har bytts ut mot en fantastisk stjärnhimmel som fortsätter i det oändliga. Med jämna mellanrum spanar jag ut i mörkret för att se om det är någon fiskebåt som närmar sig. Det händer att segelbåtar blir attackerade utanför Honduras kust. Men allt är lugnt än så länge i alla fall och vi hoppas att det håller i sig

It is now past midnight and it is approaching passport change at 02.00. The compact darkness has been exchanged for a fantastic starry sky that goes on endlessly. At regular intervals I look out into the darkness to see if there is a fishing boat approaching. It happens that sailboats are attacked off the Honduran coast. But everything is calm so far anyway and we hope it will last

It was no wind and strong sun. So totally wet from the heat

Totally calm weather when we arrived at Cabo de Tres Puntas

Washing Clothes after we put the anchor down on Cabo de Tres Puntas

När vi efter en natt närmade oss ankringsplatsen vid Cabo de Tres Puntas möttes vi av några delfiner som simmade med båten en lång stund. Det är alltid samma lycka när man ser dem och de leker med båten

When we approached the anchorage at Cabo de Tres Puntas after one night, we were met by some dolphins that swam with the boat for a long time. It is always the same happiness when you see them and they are playing with the boat

And when they play with the boat it’s magical

Nu blir det en dag och natt i lugn och ro. Imorgon börjar ett nytt spännande äventyr

Now it will be a day and night in peace and quiet. Tomorrow begins a new exciting adventure

Belize Cays again

Tillbaka i båten och tillbaka i Placencia. Det var uppiggande och intressant med en kulturell utflykt men samtidigt skönt att vara hemma i segelbåten igen. Nu hoppas vi komma ut i Belize skärgård med alla cays.

Back in the boat and back in Placencia. It was invigorating and interesting with a cultural excursion, but on the same time, nice to be back home in the sailboat. Now we hope to get out into the Belize archipelago with all the cays.

En fascinerande upplevelse med att segla i Belize är att man kan vara ute på havet i flera timmar utan att se en enda annan båt. Visst händer det att det är några andra båtar vid en populär cay men oftast är man ensam i paradiset. På en del av dessa cays, framförallt utanför Placencia, kommer det turbåtar ett par timmar på dagen. Men på kvällen har man ön för sig själv igen. Turismen är, som sagt, i sin vagga här med några få undantag.

A fascinating experience with sailing in Belize is that you can be out at sea for hours without seeing a single other boat. Of course it happens that there are a few other boats at a popular cay, but usually you are alone in paradise. On some of these cays, especially outside Placencia, there are tour boats for a couple of hours a day. But in the evening you have the island to yourself again. Tourism is, as I said, in its infancy here with a few exceptions.

Looks like open sea but here are coralreefs everywhere

Vi sticker tyvärr ofta för djupt, 2.10, vilket begränsar oss mer än vi önskar. Många cays kommer vi inte fram till över huvud taget även om det ser ut att vara öppet hav och vi måste ofta släppa ankaret långt ut från de vi faktiskt kan komma fram till. Det beror på korallreven som är en egen värld under havsytan. För att navigera oss fram använder vi en bok av Freya Raucher som med sina handritade kartor och utförliga beskrivningar är som en bibel för alla seglare.

Unfortunately, our draft is too deep, 2.10 meters, which limits us more than we wish. We don’t reach many cays at all, even if it looks like open sea, and we often have to drop the anchor far from the ones we can reach. It depends on the coral reefs that are one own world under the sea surface. To navigate our way, we use a book by Freya Raucher, which with its hand-drawn maps and detailed descriptions is like a bible to all sailors.

Vi stannade i Placencia ett par dagar innan vi åkte ut mot nya mål. Båten behövde städas och fixas med och vi hade mycket tvätt som skulle tvättas. Även i detta liv finns det en vardag och praktiska saker som måste ordnas. Det var skönt att inte stressa iväg någonstans dessutom. Men efter två dagar satte vi kursen i rak motvind och motström mot idylliska Moho Cay. En palmklädd ö några timmar från Placencia.

We stayed in Placencia for a couple of days before heading out to new destinations. The boat needed cleaning and fixing and we had a lot of laundry to wash. Even in this life there are everyday and practical things that have to be arranged. It was also nice not to rush off somewhere. But after two days we set course in straight headwind and headwind towards idyllic Moho Cay. A palm-covered island a few hours from Placencia.

A dream to sit here looking out on the sea

Hundred of palmtrees, with a lot of coconuts

Vilja out in the sea and we took the dinghy in on shore

Än en gång har vi kommit till ett paradis med kristallklart turkost vatten, fantastiska rev och en palmklädd sandö. Tror aldrig vi tröttnar på det. Stillheten, utsikten och känslan av att vara i paradiset. Dagarna gick sin gilla gång och en dag blev plötsligt till tre. Vi njuter i sanning av varenda dag. Tänk att få leva det liv vi verkligen älskar och önskat oss!

Once again, we have arrived at a paradise with crystal clear turquoise water, fantastic reefs and a palm-clad sand island. I don’t think we’ll ever get tired of it. The silence, the view and the feeling of being in paradise. The days went by and one day suddenly turned into three. We truly enjoy every single day. Imagine living the life we really love and wished for!

Turquoise crystal clear water with palmtrees

På Moho bor det två män som sköter om ön. De städar, krattar och tar in betalning från gästande båtar och dagturister. Och viktigast av allt, de serverade kokosnötrom! Vi beställde var sin och de gick då ut bland palmerna med sina machete och högg ner två kokosnötter. Vi fick dricka ur en del av kokosnötvattnet och sedan fyllde de på med mörk rom. Ända upp till kanten så de snålade inte. Det var jättegott och en kul grej på en paradisisk palmklädd lite cay.

There are two men living on Moho who take care of the island. They clean, rake and collect payment from visiting boats and day tourists. And most importantly, they served coconut rum! We each ordered one and they then went out among the palm trees with their machetes and chopped down two. We got to drink some of the coconut water and then they topped it up with dark rum. Right up to the edge so they didn’t skimp. It was delicious and a fun thing to do on a paradisiacal palm-covered little cay.

It must be a dream to have this as workplace. He has worked here for five years and still loves it

Lovely place to relax and look at the phone

Det blåste en hel del och våra möjligheter att hitta en ny plats där vi får lä bakom en pytteliten ö var begränsad.Vi stannade därför i tre nätter innan vi begav oss tillbaka till Ranguana Cay. Där hade vi ju varit förut och visste ungefär hur bra ankaret grävde sig ner i sanden och att vi kunde komma relativt nära. Väl framme blev vi mötta med glada hälsningar då de kom ihåg oss. Även här stannade vi och badade och kopplade av i tre dagar. Vinden fortsatte tyvärr blåsa vilket gjorde det svårare för oss att ta oss iland med dingen och att snorkla var uteslutet.

It was very windy and our opportunities to find a new place where we could shelter behind a tiny island were limited. We therefore stayed for three nights before heading back to Ranguana Cay. We had been there before and knew approximately how well the anchor dug into the sand and that we could get relatively close. Once there, we were greeted with happy greetings as they remembered us. Here too we stayed and bathed and relaxed for three days. Unfortunately the wind continued to blow which made it more difficult for us to get ashore with the dinghy and snorkeling was out of the question.

Ranguana is a real Robinson Cruise Island

Shell of a Conch. Widely eaten in the Caribbean

Weather is not more difficult than this 😘

Walking on the beach

Då vinden skulle tillta ytterligare beslutade vi oss för att åter gå in till Placencia. Med sorg eftersom vi så gärna hade velat komma till fler cays som ligger längre bort. Men, Placencia är ju en fin liten stad i alla fall. Med många serveringar o barer – även med livemusik.

As the wind was about to pick up, we decided to go into Placencia again. With sadness because we would have loved to come to more cays that are further away. But, Placencia is a nice little town anyway. With many restaurants and bars – also with live music.

The ”Lyrical King” dedicates almost all his songs to someone in the audience

The Lyrical King of Placencia. He is said to have played with both Bob Marley and The Rolling Stones

Här har vi, läs Jan, tagit tag i att försöka reparera både watermaker och plotter som båda har varit ur funktion i över en månad. Vi köpte fem stora tjugolitersdunkar med dricksvatten redan innan vi lämnade Honduras för dricksvatten måste alltid finnas i denna värme. Till allt annat har vi fått snåla, men det går alldeles utmärkt att använda saltvatten till t ex disk och dusch om man måste. Det enda är att allt rostfritt börjat rosta och våra kroppar och håret längtar efter en lång dusch i sötvatten.

Here, read Jan, we have taken to trying to repair both the watermaker and the plotter, which have both been out of order for over a month. We bought five large twenty liter cans of drinking water even before we left Honduras because drinking water must always be available in this heat. For everything else, we have been allowed to be stingy, but it is, for example, perfectly possible to use salt water for dishes and showers if you have to. The only thing is that everything stainless has started to rust and our bodies and hair are longing for a long shower in fresh water.

Plottern visade sig vara strömtillförseln som är dålig. Nu har vi gjort en tillfällig lösning och det fungerar igen. Likaså fungerar watermakern. Där var det en del, ett relä, som hade ärgat. Nu håller vi alla tummar och tår för att de båda fortsätter fungera.

The plotter turned out to be the power supply that is bad. Now we have made a temporary solution and it works again. Likewise, the watermaker works. There was a part, a relay, that had been upset. Now we’re all keeping our fingers and toes crossed that the both continue to work.

Väder och framförallt vind gjorde att vi, till stor besvikelse, tyvär inte kom ut igen. Vi ville inte riskera att dragga eller på annat sätt stöta emot koraller. Inte bara det att båten skulle kunna skadas. Dessutom väntar dryga böter och straff den som stöter emot koraller.

Unfortunately, the weather and above all the wind meant that we didn’t get out again, much to our disappointment. We didn’t want to risk pulling or otherwise bumping into corals. Not only that the boat could be damaged. In addition, hefty fines and penalties await those who collide with corals.

Vårt visum på en månad löpte dessutom ut, alldeles för fort, och vi checkar ut och lämnar Belize efter fyra härliga veckor. Ett land vi tagit till oss med sin vackra natur, vänliga människor och fantastiska mayakultur.

Also, our one month visa expired, way too soon, and we are checking out and leaving Belize after four lovely weeks. A country we embraced with its beautiful nature, friendly people and fantastic Mayan culture.

Vi seglar fram i sakta mak. Endast fyra knop. Vi är på väg tillbaka till Honduras och till ön Utila som vi aldrig kom till när vi var i Honduras sist. Båten gungar lite lätt och sövande genom vågorna. I denna fart är vi framme runt 04.00 imorgon bitti så vi kommer behöva sakta ner farten ytterligare för att slippa komma fram när det fortfarande är mörkt.

We sail forward at a slow pace. Only four knots. We are on our way back to Honduras and to the island of Utila which we never got to when we were in Honduras last time. The boat sways slightly and sleepily through the waves. At this speed we will arrive around 04.00 tomorrow morning so we will have to slow down further to avoid arriving when it is still dark.

Just det problemet infann sig inte…Natten blev betydligt svårare och jobbigare än vi någonsin kunde ana. Från mörkrets inbrott började vinden snurra från alla håll och kanter. Vindstyrkan varierade lika mycket. Från en minut till en annan kunde vinden vrida 180 grader och hur vi än försökte parera så verkade vinden gå rakt emot oss. Under några timmar styrde vi alla väderstreck och 360 grader runtomkring men vinden, som oftast var svag, var alltid rakt emot oss. Utom ett par minuter då och då. Till sist fick vi starta motorn. Vi kom fram alldeles slutkörda och utmattade nästa morgon. Vi checkade in och sov sedan i nästa tjugo timmar. Nu väntar vi på att upptäcka Utila.

That particular problem did not occur…The night turned out to be significantly more difficult and troublesome than we could have ever imagined. From the onset of darkness, the wind began to spin from all directions and edges. Wind strength varied just as much. From one minute to another, the wind could turn 180 degrees and no matter how we tried to parry, the wind seemed to go straight at us. For a few hours we steered all directions and 360 degrees around but the wind, which was usually weak, was always directly against us. Except for a few minutes now and then. Finally we had to start the engine. We arrived completely exhausted and exhausted the next morning. We checked in and then slept for the next twenty hours. Now we are waiting to discover Utila.