sailingtohonduras – Levermittliv

Stopover on Grand Cayman

Önskan att få utforska ännu en ö o ännu ett land gjorde att vi la kursen mot Grand Cayman dag sex på vår segling från Curaçau. Vi har tiden för oss och definitivt ingen brådska så det skulle nästan kännas snopet att inte segla den lilla omvägen. Med den fart vi hade skulle vi komma in strax före midnatt och att angöra en ny och okänd hamn i mörkret är något vi helst undviker. Så vi lät storseglet fortsätta vara revat och drog in rullgenuan för att minska farten betydligt. Strax efter midnatt styrde vi dessutom ut på en omväg för att anpassa fart o distans så vi skulle komma fram tidigt nästa morgon i stället.

The desire to explore yet another island and yet another country made us set course for Grand Cayman on day six of our sailing from Curaçau. We have the time to ourselves and definitely no rush, so it would almost feel silly not to sail the small detour. At the rate we were going we would be in just before midnight and touching a new and unknown port in the dark is something we prefer to avoid. So we left the mainsail furled and pulled in the furling genoa to reduce the speed considerably. Shortly after midnight, we also steered out on a detour to adjust speed and distance so we would arrive early the next morning instead.

Vilket vi också gjorde. I gryningen ropade vi upp Port authority på VHF:en och fick direktioner om vart vi skulle gå. Vi kom fram och hittade en av de gratis bojar som öarna har lagt ut för att skydda korallrev mm från ankare. Strax bakom oss kom det in tre stora kryssningsfartyg. Under våra dagar på Caymanöarna skulle vi bli vana vid dessa kryssningsfartyg. Många varje dag. En båt från port authority kom bort till oss och några otroligt vänliga anställda lämnade papper till oss att fylla i och körde oss sedan in till customs och immigration och därefter tillbaka till Vilja igen. Allt gick fort och det var endast glada miner från de vi kom i kontakt med.

Which we did too. At dawn we called the Port authority on the VHF and received directions about where to go. We arrived and found one of the free mouringbuoys that the islands have put out to protect coral reefs etc from anchors. Three large cruise ships came in just behind us. In a few days in the Cayman Islands we would get used to these cruise ships. A boat from the port authority came over to us and some incredibly friendly employees gave us papers to fill out and then drove us in to customs and immigration and then back to Vilja again. Everything went quickly and there were only happy faces from those we came into contact with.

Vi var mycket trötta efter att knappt ha sovit föregående natt så den dagen slappade vi mest i båten.

We were very tired after barely sleeping the previous night so that day we mostly relaxed in the boat.

Georgetown är en stad som skilde sig mycket från de vi blivit vana vid i Karibien. Husen var milda o snarare grå i färgen, och den streetart vi fascinerades över framförallt i Willhemstad lyste med sin frånvaro. Då det varje dag var många kryssningsfartyg inne så kryllade det av turister, flest amerikanare, överallt. Många åkte på utflykter inåt land, till kritvita stränder eller ut med glasbottomboats. Men det var fortfarande överfullt på restauranger, barer och gator.

Georgetown is a city that was very different from the ones we are used to in the Caribbean. The houses were mild or rather gray in color and the street art we were fascinated by, especially in Willhemstad, shone with its absence. As there were many cruise ships in every day, it was teeming with tourists, mostly Americans, everywhere. Many went on excursions, to chalk-white beaches or out on glass-bottom boats. But it was still overcrowded in restaurants, bars and streets.

A lot of big fishes, really big, close to the dinghy dock

Evening on Vilja and and one cruiseship is still there

Personligen föredrar jag platser där det inte finns några turister alls men det var ändå en erfarenhet och upplevelse att få en aning om vad kryssningsturister upplever när de ligger i hamn.

Personally, I prefer places where there are no tourists at all but it was still an experience to get an idea of what cruise tourists experience when they are in port.

Vi promenerade runt en del i Georgetown, men staden var för oss inte en stad vi kommer minnas speciellt. Vi ville däremot göra en utflykt på ön. Så vi tog en lokalbuss norrut till Seven mile beach. En ofantligt lång kritvit strand med turkost kristallklart vatten. Stranden kantades från norr till söder av stora lyxresorter och mindre boutiquehotell. Men stranden är öppen för alla och även många från lokalbefolkningen söker sig hit för bad och rekreation. Vi vandrade längs stranden med sandalerna i handen, badade länge i det ljumma havet och tog var sin kall och superdyr öl. Allt är dyrt här. Ofantligt dyrt. Tur vi har en massa mat i båten för annars hade inte vår budget hållit så länge.

For us, Georgetown was not a city we will remember, but we wanted to make an excursion on the island. So we took a local bus north to seven mile beach. An incredibly long chalk white beach with turquoise crystal clear water. The beach was lined from north to south by large luxury resorts and smaller boutique hotels. But the beach is open to everyone and even many from the local population come here for swimming and recreation. We walked along the beach with sandals in hand, swam for a long time in the warm sea and each had a cold and super expensive beer. Everything is expensive here. Incredibly expensive. Lucky we have a lot of food in the boat because otherwise our budget wouldn’t have lasted this long.

The most expensive beer so far – around 7 euro and that was not in a bar

Seven mile beach

Efter denna utflykt kände vi att vi ville vidare. Honduras var och är målet och där hoppas vi att vi kommer stanna betydligt längre.

Vi checkar ut från Caymanöarna på lördagen och dagen efter planerade vi att sticka iväg ganska tidigt

After this excursion we felt that we wanted to move on. Honduras was and is the goal and we hope that we will stay much longer there.

We check out of the Cayman Islands on Saturday and the next day we planned to leave quite early

Vi seglar ut mot öppet hav än en gång. Seglingen är mycket bekväm med slör snett in i aktern. Vi håller en hög fart, uppemot åtta knop, och det känns härligt. Vi säger båda två att det nästan är synd att seglingen bara blir drygt två dygn denna gång. Älskar friheten! Älskar det meditativa! Älskar känslan att vara på väg till något nytt och spännande!

We sail out to the open sea once more. Sailing is very comfortable with the sail slanting in the stern. We maintain a high speed, up to eight knots, and it feels great. We both say that it’s almost a shame that the sailing will only be a little over two days this time. Love the freedom! Love the meditative! Love the feeling of being on the way to something new and exciting!

Det dröjer inte lång stund innan vi får napp på vårt fiskesnöre. En liten kamp blev det men fisken, en gulfenad tonfisk, är inte så jättestor så den ger snart upp och följer med skvalpandes på vattenytan. Det kommer bli minst två fantastiskt goda middagar. Troligen grillad tonfisk med en massa vitlök och kanske koriander.

It doesn’t take long before we get a hold of our fishing line. There was a small fight, but the fish, a yellowfin tuna, is not very big, so it soon gives up and follows along, splashing on the surface of the water. There will be at least two fantastically good dinners. Probably grilled tuna with a lot of garlic and maybe cilantro.⁸

The tuna has stopped fight against us

Denna första kväll på andra etappen seglar vi in i solnedgången som är rakt framför fören av vår båt. Lika magiskt som alltid med dessa solnedgångar och färgspelet på himmelen.

Vi seglar sedan in i mörkret. Det näst intill kompakta mörkret. Ännu fyra timmar efter solnedgången har månen inte dykt upp på himmelen. Det är så mörkt att det knappt går att se handen framför sig. En trollbindande känsla och känslan av att vara ett med havet och mörkret infinner sig. Det är fullt av stjärnor som formar sig till alla stjärntecken. Tänk att man förr navigerar efter stjärnorna ute på de stora haven. En kunskap inte många besitter idag.

This first evening of the second leg we sail into the sunset which is directly in front of the bow of our boat. As magical as always with these sunsets and the play of colors in the sky.

We thereafter sail into the dark. The near-compact darkness. Four hours after sunset, the moon has not appeared in the sky. It is so dark that you can barely see your hand in front of you. A mesmerizing feeling and the feeling of being one with the sea and the darkness sets in. It is full of stars that form into all the signs of the zodiac. Imagine that you used to navigate by the stars out on the great oceans. A knowledge not many possess today.

Sailing into the sunset

Andra seglingsdagen flöt på i en fortsatt behaglig segling. Molnigare o mer varierad vindstyrka. Timmarna passerade och strax blev det kväll igen. Strax före midnatt började det regna lite smått men väldigt snabbt blev det störtregn och vinden gick plötsligt upp mot arton sekundmeter. En squall hade kommit över oss. Snabbt in med det mesta av rullfocken och vi fick handstyra båten. Autopiloten orkade inte med vindbyarna så den släppte styrningen av den kurs vi programmerat in. Allt gick över på ett par minuter och sedan var det lugn och ro igen. Vinden återgick till ca fem till sju sekundmeter och vi surfade fram i den härliga slör vi haft hela tiden. Under natten såg det ut att komma fler squalls men ingen som kom över oss.

The second day of sailing flowed by in a continued pleasant sailing. Cloudier and more varied wind strength. The hours passed and soon it was evening again. Just before midnight it started to rain a little bit but very quickly it turned into a downpour and the wind suddenly rose to eighteen meters per second. A squall had come over us. Quickly in with most of the furling jib and we had to steer the boat by hand. The autopilot couldn’t cope with the gusts so it let go of the course we programmed. Everything was over in a couple of minutes and then it was calm and quiet again. The wind returned to about five to seven meters per second and we surfed forward in the lovely veil we had the whole time. During the night it looked like more squalls were coming but none that came over us.

Sedan någon timma har vi sett land. Guanaja, den nordostligaste av Bay Islands ligger där framför oss. Spännande med ett nytt land att utforska – även om det tyvärr endast kommer bli öarna och inte fastlandet. I nästa inlägg blir det mer om Honduras.

For about an hour we have seen land. Guanaja, the most north-eastern of the Bay Islands lies there in front of us. Exciting with a new country to explore – although unfortunately it will only be the islands and not the mainland. In the next post, there will be more about Honduras.

A small Tropical Island outside the bigger one

Sailing towards Honduras

Idag ( onsdag), äntligen, är all väntan över! 11.25 lämnade vi vår ankarplats på Curaçau för att starta denna säsongs äventyr på riktigt. Med båttutan i högsta hugg åkte vi ut ur Spaanse water ut på öppet hav. Många båtar tutade tillbaka och önskade oss Fair winds. Underbar känsla att ge sig ut på äventyr.

Today (Wednesday), finally, alll waiting is over! At 11.25 we left our anchorage in Curaçau to start this season’s adventure for real. With the boat horn at full blast we sailed out of Spaanse water out into the open sea. Many boats honked back and wished us fair winds. Wonderful feeling to go on an adventure.

Leaving Curaçau

Vi har som mål att segla till några småöar norr om Honduras, Roatan, Guanaja och Utila, som alla tillhör Honduras. Seglingen dit är lika lång som en halv Atlantsegling men vi kanske gör ett stopp på vägen. Det beror på hur seglingen blir och hur vindarna är. Det viktigaste är att vi håller en kurs långt utanför Nicaragua och fastlandet Honduras. Det är två oroliga länder där det inte är ovanligt att fiskebåtar långt utifrån land bestämmer sig för att borda segelbåtar för att komma åt de värdesaker som finns ombord. Inte så kul att vakna med en pistol mot huvudet – vilket vi läst händer en del båtar.

We aim to sail to some small islands north of Honduras, Roatan, Guanaja and Utila, all of which belong to Honduras. The sail there is as long as half an Atlantic sail, but we might make a stop on the way. It depends on how the sailing is and how the winds are. The most important thing is that we keep a course well outside of Nicaragua and mainland Honduras. These are two troubled countries where it is not unusual for fishing boats far from land to decide to board sailboats to access the valuables on board. Not so fun waking up with a gun to your head – which we’ve read happens to some boats.

Sailing into the sunset on our way towards Honduras

Tredje dagen ute till havs nu och vi njuter. Vinden var svag i början men nu blåser det åtta till tio sekundmeter och vi håller en bra fart. Ca sju knop i genomsnitt. Vi är ute på ett ganska oroligt och skummande hav. Vågorna går relativt höga, upp mot tre meter, och de kommer från alla håll och kanter vilket gör seglingen ganska rullig. Men Vilja är trygg och seglar på bra. Hon lutar inte nämnvärt eftersom vi har vinden in snett från aktern så livet ombord är ändå ganska bekvämt. Visst blir det lite småjobbigt att laga mat när båten rullar men det går ändå riktigt bra. Att vara ute på havet är så meditativt. Det går att sitta i timmar och bara titta ut över havet och vågorna som glittrar i solskenet på dagen och i månskenet på natten. Vi är ensamma här ute på havet där det tydligen inte ens är någon trafik för lastfartyg eller tankfartyg. Under ett dygns tjogofyra timmar ser vi högst ett fartyg på AIS:en. Och de båtar vi ser där är så långt ifrån oss så vi inte kan se dem med blotta ögat. Det enda vi ser är hav, himmel, moln och en och annan fågel. Vi väntar fortfarande spänt på att få se valar komma upp mot båten. Vi har fortfarande inte sett valar tydligt sedan vi lämnade Sverige för snart ett och ett halvt år sedan. Delfiner har vi sett många, speciellt i Europa men sedan vi lämnade Curaçau har inga delfiner sökt upp oss och lekt runt båten.

Third day out at sea now and we’re enjoying it. The wind was weak at the beginning, but now it blows eight to ten meters per second and we keep a good speed. About seven knots on average. We are out on a rather choppy and foamy sea. The waves are relatively high, up to three meters, and they come from all directions and edges, which makes sailing quite rough. But Vilja is confident and sailing well. She doesn’t lean significantly because we have the wind slanting in from the stern, so life on board is still quite comfortable. Of course, it becomes a bit of a chore to cook when the boat is rolling, but it still goes really well. Being out at sea is so meditative. You can sit for hours just looking out over the sea and the waves glistening in the sunshine by day and the moonlight by night. We are alone out here at sea where apparently there is not even any traffic for cargo ships or tankers. During the twenty-four hours of a day, we see a maximum of one vessel on the AIS. And the boats we see there are so far from us that we cannot see them with the naked eye. The only thing we see is sea, sky, clouds and the occasional bird. We are still anxiously waiting to see whales coming up to the boat. We still haven’t seen whales clearly since we left Sweden almost a year and a half ago. We have seen many dolphins, especially in Europe, but since we left Curaçau no dolphins have sought us out and played around the boat.

Vad gör man då alla dessa timmar? Först hela dagarna o sedan sju timmar ensam på vakt på natten

So what do you do all these hours? First all day and then seven hours alone on duty at night

Konstigt nog går tiden fort och det är väldigt fridfullt och meditativt. Ljudet av havets brus och vågornas kluckande mot båten samt seglens fladdrande är en skön bakgrundsmusik. Det är en fantastisk möjlighet att bara vara och begrunda livet. Man får mycket tid med sig själv, vilket kan tyckas jobbigt för många. Men det är en nyttig lärdom att våga möta sig själv och sina tankar.

Strangely, time passes quickly and it is very peaceful and meditative. The sound of the roar of the sea and the lapping of the waves against the boat and the flapping of the sails is a nice background music. It’s a great opportunity to just be and contemplate life. You get a lot of time with yourself, which can seem difficult for many. But it is a useful lesson to dare to face yourself and your thoughts.

Annars går tiden till att läsa böcker, lyssna på böcker, plugga spanska, läsa guideböcker och annan facklitteratur, sortera foton på mobilen, förbereda och laga mat och trimning av segel mm. Har vi tur får vi napp på vårt fiskesnöre och då är vi fort uppe på akterdäck och drar in fisken som sedan rensas direkt. Vi har fått två fiskar än så länge o nu är det dag tre. På natten är det otroligt fridfullt att titta på månskenet, speciellt nu när det är fullmåne, och njuta av stjärnhimmelen.

Otherwise, the time is spent reading books, listening to books, studying Spanish, reading guidebooks and other non-fiction, sorting photos on the mobile phone, preparing and cooking food and trimming sails, etc. If we’re lucky, we get a bite of our fishing line and then we’re quickly up on the aft deck and pull in the fish, which is then cleaned immediately. We have caught two fish so far and now it is day three. At night, it is incredibly peaceful to look at the moonlight, especially now that it is full moon, and enjoy the starry sky.

A lovely shower and needed after a few days sailing

Dag fem, söndag. Mitt i natten vaknade jag, Kristin, av att det stänkte in vatten i akterkojen. Det visade sig vara en stor våg som slog in akterifrå över båten och blötte ner både kapten Jan och allt som fanns i sittbrunnen. Vattnet slog inte in så högt men det skummade av havsvatten runt fötterna och ett litet fönster till akterkojen från sittbrunnen stog öppet. Inget allvarligt hände mer än att dynor blev blöta.

Day five, Sunday. In the middle of the night, I, Kristin, woke up to water splashing into the aft berth. It turned out to be a big wave that swept starboard over the boat and soaked both Captain Jan and everything in the cockpit. The water didn’t come in very high, but there was a foam of sea water around the feet and a small window to the aft berth from the cockpit was open. Nothing serious happened other than the cushions getting wet.

The small window where the water came in to the bed

På morgonen hördes ett ”Besättningen upp på däck”. Kaptenen ropade och det tog inte många sekunder innan jag var uppe. Vi var inne i en åskskur och vinden hade hastigt tilltagit. Rullgenuan behövde rullas in betydligt och om vinden skulle fortsätta tillta skulle rev behövas dras in på storseglet. Motorn på båten var startad för att hjälpa till att hålla upp båten. Autopiloten orkade inte riktigt med utan att båten svängde aldeles för mycket från sida till sida. Regnet öste ner och vi blev genomgått även under biminins skyddande tak. Eftersom det blåste mycket kom regnet in på snedden akterifrån vilket betydde att det inte fanns något bra skydd för oss.

In the morning a ”Crew up on deck” was heard. The captain called and it didn’t take many seconds before I was up. We were in a thunderstorm and the wind had picked up rapidly. The furling genoa needed to be furled in significantly and if the wind continued to pick up, reefs would need to be pulled in on the mainsail. The engine on the boat was started to help hold the boat up. The autopilot couldn’t quite cope without the boat swinging far too much from side to side. The rain poured down and we were passed even under the bimini protective cover. As it was very windy, the rain came in on the slant from the stern which meant there was no good protection for us.

Lika plötsligt som regnet kom, lika hastigt försvann det. Vi behövde, som tur var, inte gå upp på däck och fixa reven utan kunde segla vidare med storseglet fullt ute och rullfocken kraftigt inrullad. Som belöning fick vi en häpnadsväckande vacker och färgrik regnbåge snett framför oss. Det var t o m en dubbel regnbåge där vi såg hela regnbågen från ena sidan till den andra och den kändes otroligt nära. Nästan så vi skulle kunna ta på den. Allteftersom regn och oväder försvann så försvann även denna regnbåge.

As suddenly as the rain came, it disappeared just as quickly. Fortunately, we did not have to go on deck and fix the reef, but could sail on with the mainsail fully furled and the furling jib heavily furled. As a reward, we got a stunningly beautiful and colorful rainbow slanted in front of us. There was even a double rainbow where we saw the entire rainbow from one side to the other and it felt incredibly close. Almost so we could touch it. As the rain and storm disappeared, so did this rainbow.

Ut på dagen mötte vi en annan nöjesbåt på riktigt nära håll. Det var en oceangående motorbåt med ett irländskt par som tog sig runt på de stora haven i sakta mak. De fick sakta in farten ännu mer så de inte skulle köra på oss mitt ute på det stora havet. Vi passerade varandra med ca etthundra meters avstånd. De var på väg mot Panama och skulle upptäcka Pacifiksidan av Centralamerika.

Later in the day, we met another pleasure boat at close range. It was an ocean-going motorboat with an Irish couple cruising the big seas at a leisurely pace. They had to slow down even more so they wouldn’t run into us in the middle of the big ocean. We passed each other about a hundred meters away. They were on their way to Panama and would discover the Pacific side of Central America.

Efter lunch hade vi passerat halva sträckan till Honduras och Roatan. Detta firade vi med ett glas vitvin som smakade riktigt gott här ute på havet. Resten av dagen och natten rullade på med behaglig segling och inga incidenter.

After lunch we had passed half the distance to Honduras and Roatan. We celebrated this with a glass of white wine, which tasted really good out here at sea. The rest of the day and night rolled on with pleasant sailing and no incidents.

Dag sex måste vi bestämma oss för om vi seglar rätt till Roatan eller om vi seglar till Caymanöarna för att avbrott i seglingen och för att få se även Caymanöarna. Väder och vind kommer bli avgörande faktorer men vi har ju alltid lust att upptäcka en ny ö och ett nytt land. Nu väntar vi på att Starlink skall komma igång så att vi kan få en överblick över kommande veckas väder.

On day six we have to decide if we sail straight to Roatan or if we sail to the Cayman Islands to break the sailing and see the Cayman Islands as well. Weather and wind will be decisive factors, but we always want to discover a new island and a new country. Now we are waiting for Starlink to start so that we can get an overview of the next week’s weather.