Dag fyra på väg från Maupiha’a mot Västra Samoa. Vi skulle egentligen segla till Niue men då skulle vi kommit in i ett oväder. Så vi har valt att segla längre norröver i stället. De första två dagarna var det dåligt med vind men sedan igår flyger vi fram i en härlig slör. Vi gör i snitt ca 6,5 knop men i surfvågorna är vi uppe i över 8 knop. Vågorna skjutsar oss framåt. Det är svallvågor från ovädret söder om oss som börjat komma hit. Det är varning för upp emot 4 meter höga vågor men det är först under helgen. Det kommer ta oss ca 9 dagar att segla hela sträckan tills vi kommer fram till Apia, huvudstaden. Eftersom vi sagt att vi skall till landet Niue så står det i våra papper så vi har skickat ett mail och bett om lov att få komma till Samoa i stället. Det väntar vi på svar på.
Day four on the way from Maupiha’a towards Western Samoa. We were actually going to sail to Niue but then we would have run into a storm. So we have chosen to sail further north instead. The first two days the wind was bad but since yesterday we have been flying forward in a lovely breeze. We are doing an average of about 6.5 knots but in the surf waves we are up to over 8 knots. The waves are pushing us forward. There are swells from the storm south of us that have started to come here. There is a warning for waves up to 4 meters high but that is not until the weekend. It will take us about 9 days to sail the entire distance until we reach Apia, the capital. Since we said we are going to the country of Niue, it is in our papers so we have sent an email and asked for permission to come to Samoa instead. We are waiting for a response to that.
Magic och Aura är också på väg till Samoa. Kul att vara flera båtar. Aura ser vi på plottern medan Magic har tagit en sydligare väg. De kommer troligen fram först sedan får vi se hur det blir mellan oss och Aura. Allt kan hända under en segling som den här. Vindar kan vända, saker kan gå sönder, vindar kan avta. Vi får hoppas att det blir en någorlunda bekvämt segling i alla fall.
Magic and Aura are also on their way to Samoa. It’s nice to have more boats. We can see Aura on the plotter while Magic has taken a more southerly route. They will probably arrive first, then we’ll see what happens between us and Aura. Anything can happen during a sail like this. Winds can change, things can break, winds can die down. We can only hope that it will be a reasonably comfortable sail anyway.
Det är en härlig segling nu. Vilja tycker om när det är lite fart. Hon tar sig an havet och dansar sig fram genom vågorna. Livet ombord är rätt så behagligt även om det är lite av en utmaning att laga mat och att gå på toaletten. Fast vi rullar inte så mycket ändå. Det blir nog värre om ett par dagar när svallvågorna är dubbelt så höga och avståndet mellan dem betydligt kortare. På vägen kommer vi korsa datumlinjen. Konstig känsla, helt plötsligt så missar vi en dag i våra liv.
It’s a lovely sailing trip now. Vilja likes it when there’s a bit of speed. She takes on the sea and dances her way through the waves. Life on board is quite pleasant even though it’s a bit of a challenge to cook and go to the toilet. Although we don’t roll that much anyway. It’ll probably get worse in a couple of days when the swells are twice as high and the distance between them is considerably shorter. On the way we’ll cross the date line. Strange feeling, all of a sudden we’re missing a day in our lives.
Vilket jobbigt nattpass. Vindarna vrider hela tiden. Först från O till SO och sedan tillbaka till O för att strax därefter vända till NO. Eftersom vi egentligen har vinden rakt in i aktern men zick-zackar oss fram blir det väldigt känsligt. Speciellt eftersom det är rulligt och vi svänger mycket. Då får vi back i seglen och det sliter på dem. Jan har redan fått komma upp en gång så vi fick jippa eftersom vi seglade mer norrut än västerut. Då trodde jag ett tag att vi skulle segla på i rätt riktning. Men nu har jag fått justera kursen så vi seglar mer söderut i stället. På detta sätt kommer det ta lång tid att komma fram. Vi hoppas på 5 dagar till men just nu känner jag mig väldigt osäker på om det håller. Och värre skall det bli.
What a tough night shift. The winds are constantly changing. First from E to SE and then back to E and then immediately turning to NE. Since we actually have the wind straight into the stern but zig-zag our way forward, it becomes very sensitive. Especially since it is rolling and we are turning a lot. Then we get a backlash in the sails and it wears them out. Jan has already had to come up once so we had to gybe because we were sailing more north than west. At that time I thought for a while that we would sail in the right direction. But now I have had to adjust the course so that we are sailing more south instead. This way it will take a long time to arrive. We are hoping for 5 more days but right now I feel very unsure if it will last. And it will get worse.
Jäklar vilken burdus squall. Vindar med närmast stormstyrkor kommer hastigt över oss. Från alla håll. 360 grader runt. Vår autopilot släpper självklart och jag skriker på Jan som är snabbt uppe. Vi har fullt upp med att parera Vilja och kan inte bry oss om åt vilket håll vi styr. Tidvis blir det rakt åt öster igen, därifrån vi kommer.Viktigast är att försöka få vinden in från rätt sida om hur vi skotat seglen. Pang, pang ljudet är hemskt varje gång bommen flyger över i en okontrollerad gipp. Det gör ont i själ och hjärta att höra hur det smäller och hela riggen skakar.Vinden sliter i segel och rigg och det viner runt omkring oss. Våra preventrar som skall hjälpa till att hålla bommen på plats slits sönder och bommen rör sig okontrollerat. Slänger sig fram och tillbaka. Varje gång är vi rädda att seglet skall slitas sönder eller att masten skall rivas ner. Masthaveri långt ute till havs i stormvindar vill vi inte ha. Vi måste vara mitt i vindögat eftersom vinden bara snurrar runt. Det är obehagligt och vi gör allt för att masten inte skall gå av eller seglen rivas itu. Jan sprang upp utan flytväst och sitter och handstyr. Jag skriker styrbord o babord om vartannat. Allt för att undvika fler gippar. Det är tungt att styra båten för hand i de starka vindarna och det är kolsvart ute. Springer ner för att hämta flytväst och livlina till Jan. Livsfarligt att sitta där utan. Tänk om han trillar i det vilda havet i mörkret. Jag skulle inte ha en chans att rädda honom. Vi släpper fallet till storseglet så det ramlar ner över bommen och delvis ner på däck. Segelytan måste minimeras och det kan slitas sönder så som det blåser. Försöker skota hem men vi har fullt upp med att hålla oss fast och allt ligger huller om buller i sittbrunnen. Vågorna slår över oss så vi blir genomvåta. Squallen tycks aldrig försvinna. Håller riggen? Tänk om masten trillar ner. Det är otroligt påfrestning på den. Bommen skulle kunna fälla vanten på någon av sidorna så som den flyger fram och tillbaka. Vi håller tummarna att allt skall gå bra. Det är tufft. Riktigt tufft. Vilja klarar det men klarar riggen det. Har aldrig varit med om så starka makter tidigare. Vi har fullt upp med att hantera vinden så vart vi styr har ingen betydelse.
What a fucking squall. Winds with almost storm force are coming at us quickly. From all directions. 360 degrees around. Our autopilot of course lets go and I yell at Jan who is quickly up. We are busy parrying Vilja and can’t care which way we steer. At times it will be straight east again, from where we came. The most important thing is to try to get the wind in from the right side of how we have furled the sails. Bang, bang the sound is terrible every time the boom flies over in an uncontrolled gybe. It hurts my soul and heart to hear how it bangs and the whole rig shakes. The wind tears at the sails and rig and there is a howl all around us. Our preventers that are supposed to help keep the boom in place are torn apart and the boom moves uncontrollably. Throws itself back and forth. Every time we are afraid that the sail will be torn apart or that the mast will be torn down. We don’t want to have the mast out at sea in stormy winds. We have to be in the middle of the wind because the wind just spins around. It’s uncomfortable and we do everything we can to prevent the mast from breaking or the sails from being torn apart. Jan ran up without a life jacket and sits and steers by hand. I shout starboard and port alternately. All to avoid more gybes. It’s hard to steer the boat by hand in the strong winds and it’s pitch black outside. I run down to get a life jacket and lifeline for Jan. It’s life-threatening to sit there without one. What if he falls in the wild sea in the dark. I wouldn’t have a chance to save him. We let go of the halyard to the mainsail so it falls over the boom and partly onto the deck. The sail area must be minimized and it can be torn apart the way the wind blows. I try to head home but we’re too busy holding on and everything is a mess in the cockpit. The waves are crashing over us so we’re getting soaked. The squall never seems to go away. Will the rig hold? What if the mast falls down. It’s an incredible strain on it. The boom could fold the shrouds on either side as it flies back and forth. We’re keeping our fingers crossed that everything will go well. It’s tough. Really tough. Vilja can handle it but the rig can handle it. Never experienced such strong forces before. We’re busy managing the wind so where we steer doesn’t matter.
Vi kämpar i ca två timmar tills det äntligen lugnar ner sig. Pust. Det var nog det värsta vi varit med om. Värre än vågen. Vi är helt slut båda två och adrenalinet pumpar genom våra kroppar. Nu blåser det ”bara” ca 15 m/s – alltså kuling. Men det känns såå skönt att ha rudit ut stormen på upp mot 50 knop – alltseå 25 m/s. Hur skall jag kunna somna nu. Klockan är 03.15. Jag går egentligen av mitt pass 02.00 men här behövde vi vara alle man på däck. Definitivt. Till sist somnar jag, helt utpumpad.
We struggle for about two hours until it finally calms down. Gasp. It was probably the worst thing we’ve ever experienced. Worse than the wave. We’re both completely exhausted and the adrenaline is pumping through our bodies. Now it’s ”only” blowing about 15 m/s – a gale. But it feels so good to have weathered the storm of up to 50 knots – 25 m/s. How am I supposed to fall asleep now? It’s 3:15 a.m. I actually get off my shift at 2:00 a.m. but here we needed to be all men on deck. Definitely. Finally I fall asleep, completely exhausted.
Denna dagen har gått i återhämtandets tecken. Vi har upptäckt flera skador men har inte kunnat kontrollera seglet ännu. Det ligger provisoriskat surrat runt bommen. Sedan inatt har vi bara genuan att segla på eftersom vi fick släppa ner storseglet. Så kommer vi ha det tills vinden och vågorna lagt sig. En av våra solcellpaneler låg i vattnet och drogs efter oss. Jan lyckades få upp den. Biminin ( soltaket) har fått revor i sig, våra preventrar revs sönder och ett regnskydd är totalt förstört och vi har tappat två lattor i storseglet. Det får bli en närmare inspektion när vi kommit i land på Samoa om 5-6 dagar. Havet runt oss är vilt med vitt skum på varje 4-metersvåg som anfaller oss akterifrån. Och det är tur att det är akterifrån och inte från sidan eller framifrån. Men det är skräckinjagande att se de höga vågorna välla ifatt oss. De ger Vilja en skjuts framåt för att sedan lämna oss längst ner i vågdalen. Vilja rider undan bra och jag har tänkt många gånger att det är skönt att ha en riktigt sjöduglig båt.
This day has been a day of recovery. We have discovered several damages but have not been able to check the sail yet. It is temporarily lashed around the boom. Since last night we have only had the genoa to sail on because we had to lower the mainsail. That is how we will have it until the wind and waves have died down. One of our solar panels was in the water and was being pulled after us. Jan managed to get it up. The bimini (sunroof) has been torn, our preventers were torn and a rain cover is completely destroyed and we have lost two battens in the mainsail. There will be a closer inspection when we arrive on Samoa in 5-6 days. The sea around us is wild with white foam on every 4-meter wave that attacks us from the stern. And it is lucky that it is from the stern and not from the side or front. But it is terrifying to see the high waves rushing towards us. They give Vilja a push forward and then leave us at the bottom of the wave valley. Vilja sails well and I have thought many times that it would be nice to have a truly seaworthy boat.
Men nu kommer snart mörkret. 11 timmar utan att se havet runtomkring. Endast höra väsandet från de stora vågorna och inte kunna veta åt vilket håll Vilja kommer rulla. Efter gårdagsnatten känns det skrämmande. Vi kommer vara båda två i sittbrunnen för att kunna agera snabbt om något händer. Det känns tryggare. Men, för första gången, känner jag mig skraj. Det var ingen fara inatt även om tanken slog mig ” Tänk om vi kapsejsar” men jag var ändå inte rädd mitt i skeendet.
But now darkness is coming soon. 11 hours without seeing the sea around. Only hearing the hissing of the big waves and not being able to know which way Vilja will roll. After last night it feels scary. We will both be in the cockpit to be able to act quickly if something happens. It feels safer. But, for the first time, I feel scared. There was no danger tonight even though the thought crossed my mind ”What if we capsize” but I still wasn’t scared in the middle of it.
Ny natt och fullmåne. Sååå vackert. Havet är fortfarande vilt men ändå lite lugnare än i förrgår. Jag sitter ensam på vakt. Jan är bara några meter in så om det behövs blir vi snabbt två. Senaste dygnet har jag varit trött – extremt trött. Har legat i sängen i stort sett hela dagen. Sover knappt något alls på nätterna så kroppen protesterar och skakar av trötthet. Sex dygn utan nästan någon sömn tar på. De över 4 meter höga vågorna tar också på. Det är svårt att leva ett någorlunda bekvämt liv när allt runtomkring rullar. Båten är ett totalt kaos, att röra sig är som en fruktansvärd hinderbana. Laga mat är svårt, speciellt att ha byttor med saker i som bara välter och förflyttar sig sidledes fram och tillbaka.
New night and full moon. Sooo beautiful. The sea is still wild but still a little calmer than the day before yesterday. I’m sitting alone on watch. Jan is only a few meters in so if needed we can quickly become two. The last 24 hours I’ve been tired – extremely tired. I’ve been in bed pretty much all day. I barely sleep at night so my body protests and shakes with fatigue. Six days without almost any sleep is taking its toll. The waves over 4 meters high are also taking their toll. It’s hard to live a reasonably comfortable life when everything around me is rolling. The boat is a total chaos, moving around is like a terrible obstacle course. Cooking is hard, especially having bags full of things that just tip over and move sideways back and forth.
Månen lyser rund o klar och stor. Det är fullmåne och dess sken glittrar i havet likt kristaller som blänker på ett smycke. Det gör att havets stora vågor inte känns lika skrämmande utan man kan se skönheten i det levande djupblå havet. Vi närmar oss Samoa och det är nu ca 2,5 dagar kvar. I stället för att zick-zacka oss fram kan vi nu styra rakt mot mål. Vinden har vänt en aning och under morgondagen kommer den vrida ännu lite mer mot NO. Den skall också avta och de höga svallvågorna kommer minska i höjd. Det är nattskift nu och Jan ligger inne och sover medans jag vaktar Vilja. Om några timmar byts vi om.
The moon shines round and clear and big. It is a full moon and its light sparkles in the sea like crystals shining on a piece of jewelry. This makes the big waves of the sea not feel as scary, but you can see the beauty of the living deep blue sea. We are approaching Samoa and there are now about 2.5 days left. Instead of zig-zagging our way forward, we can now steer straight towards our destination. The wind has turned slightly and tomorrow it will turn even more towards the NE. It will also subside and the high swells will decrease in height. It is the night shift now and Jan is lying inside sleeping while I watch over Vilja. In a few hours we will change.
Ett och ett halvt dygn kvar. Jag har just gått på mitt nattskift efter en god middag. Det är fortfarande ljust. Vi har inte ställt om klockan sedan vi kom till Tuamotus och nu är vi betydligt längre västerut. Jag brukar sitta uppe i mörker i 7 timmar på mina pass – ganska skönt att ha ljus den första timman för en gångs skull 😊. Havet är lugnare nu och det blåser endast svaga vindar. Sedan några timmar går vi för motor. Vi vill komma fram och påbörja incheckningen före helgen så att vi kan lämna båten senast fredag och gå iland och upptäcka det spännande landet Samoa.
One and a half days left. I’ve just started my night shift after a good dinner. It’s still light. We haven’t changed the clocks since we arrived in the Tuamotus and now we’re considerably further west. I usually sit up in the dark for 7 hours on my shifts – it’s quite nice to have light for the first hour for once 😊. The sea is calmer now and there are only light winds. After a few hours we’ll be motoring. We want to arrive and start check-in before the weekend so that we can leave the boat by Friday at the latest and go ashore and discover the exciting country of Samoa.
Idag är det tisdag och en dryg vecka sedan vi lämnade Maupiha’a. Vi närmar oss datumlinjen och när jag vaknar imorgon är det plötsligt torsdag. Bara sådär. Onsdagen försvinner. En konstig och magisk känsla. Vi ställer om klockan en timma vid sommar- och vintertid. Nu skall vi ställa om klockan 23 timmar. 180° rakt på andra sidan av Greenwichtime. Tänk att två grannländer lever i två helt olika dygn på denna sidan jordklotet.
Today is Tuesday and a little over a week since we left Maupiha’a. We are approaching the date line and when I wake up tomorrow it is suddenly Thursday. Just like that. Wednesday disappears. A strange and magical feeling. We set the clocks back one hour during summer and winter time. Now we will set the clocks back 23 hours. 180° straight on the other side of Greenwich time. Imagine that two neighboring countries live in two completely different days on this side of the globe.
Morgon och vi är utanför Samoa. Vi ropar upp på vhf och får tillstånd att komma in i hamn. Detta är ett land vi ser fram emot att komma till. Inte så många segelbåtar kommer hit och vi har bara hört positivt om Samoa. Nya äventyr väntar!
Morning and we are off Samoa. We call out on VHF and get permission to enter the harbor. This is a country we look forward to visiting. Not many sailboats come here and we have only heard positive things about Samoa. New adventures await!
Levermittliv 