Segling med S/Y Vilja – Sida 2

Roatan – west side

Efter två nätter satte vi kursen i en dryg timma västerut mot mer civilisation och fler segelbåtar. Vi la oss vid en mouringboy i French Cay och tog jollen genom flera kanaler och förbi lokala fiskebåtar för att se oss omkring.

After two nights we set course for just over an hour to the west towards more civilization and more sailboats. We moored at a mooring buoy in French Cay and took the dinghy through several channels and past local fishing boats.

Tidig kväll åkte vi till en bar där seglare från hela världen samlas. Alla är hjärtligt välkomna. Trevligt umgänge och en massa erfarenheter som utväxlas. Det är lätt att få kontakt med segla re då alla är välkomnande och öppna för nya kontakter. Samtalen flyter lätt och det blir många anekdoter från när och fjärran.

Här har vi varit flera kvällar på bl a både bbq kväll och filmkväll. Jättetrevligt!

Early evening we went to a bar where sailors from all over the world gather. Everyone is most welcome. Nice socializing and a lot of experiences that were exchanged. It is easy to make contact with other sailors as everyone is welcoming and open to new contacts. The conversations flow easily and there are many anecdotes from near and far.

We have been here several evenings for, among other things, both bbq evening and movie evening. Very nice!

George and Maria from Bulgaria onboard on Vilja

Ännu en gång på denna resa är vi i ett av världens dykparadis. Vi radar upp dem en efter en, tyvärr utan att ha dykarcertifikat. Vad sägs om Bonaire, Curaçau, Caymanöarna och nu Bay Islands i Honduras. Här sägs världens näst största korallrev vara. Även Belize, vårt nästa land, hävdar att de har världens näst största rev. Det betyder väl att ett av länderna i så fall har världens tredje största. Inte illa det heller

Once again on this trip we are in one of the world’s diving paradises. We line them up one by one, unfortunately without a diving certificate. How about Bonaire, Curaçau, the Cayman Islands and now the Bay Islands in Honduras. The world’s second largest coral reef is said to be here. Even Belize, our next country, claims to have the world’s second largest reef. It probably means that one of the countries in that case has the world’s third largest. Not bad either

Här i French cay har vi, förutom att ta det lugnt, hyrt bil i två dagar och utforskat stora delar av ön Roatan. I huvudorten Coxen hole kändes det som att vi fick se mer av det riktiga Honduras. Folkliv, mycket trafik och mer eller mindre kaos fast på ett charmigt sätt. Vägarna på Roatan är kantade av grönska, ömsom regnskog och ömsom mer öppna landskap. Trafiken är, kanske på grund av de dåliga vägarna, delvis tät men väldigt lugn. Mycket av bylivet sker längs med vägarna. Barn som leker, försäljning av grönsaker och kläder, många serveringar, folk som sitter och tittar ut på trafik och folkliv mm mm

Here in French cay, in addition to taking it easy, we rented a car for two days and explored large parts of the island of Roatan. In the main town of Coxen hole, it felt like we got to see more of the real Honduras. People’s life, a lot of traffic and more or less chaos but in a charming way. The roads on Roatan are lined with greenery, sometimes rainforest and sometimes more open landscapes. The traffic is, perhaps because of the bad roads, partly dense but very calm. Much of village life takes place along the roads. Children playing, sales of vegetables and clothes, many servings, people sitting and looking out at traffic and public life, etc.

A street in Coxen hole – the main town on Roatan

Streetlife in Coxen hole

Längst västerut på Roatan ligger byn West end. En charmig och laidback by som lockar till sig både backpackers och andra turister. Där promenerade vi runt ett tag och åt en god lunch innan vi åkte vidare

In the farthest west of Roatan is the village of West end. A charming and laid-back village that attracts both backpackers and other tourists. There we walked around for a while and had a good lunch before we went on

Palm trees and white sand in West end. Today the water was a bit rough

Jan longing for coming out on the open sea again

Vi valde också att vara mer turistiga och besökte först ett ställe där de tagit hand om sengångare. Vi fick möjligheten att hålla försiktigt i Olivia som är nio år gammal. Vi fick inte göra mer än att hålla henne och då utan att klappa eller röra mer vid henne. Åh vad söta sengångare är! De klättrade fritt runt i träden runt området.

We also chose to be more touristy and first visited a place where they took care of sloths. We had the opportunity to gently hold Olivia, who is nine years old. We were not allowed to do more than hold her and then without petting or touching her any more. Oh how cute sloths are! They freely climbed around the trees around the area.

Det blev mer av det turistiga slaget för oss när vi badade med delfiner. Där var det en delfinskötare som introducerade oss för Polly elva år.

It became more of the touristy kind for us when we swam with dolphins. There it was a dolphin keeper who introduced us to Polly, eleven years old.

Efter dessa, för oss ovanligt turistiga inslag, tog vi bilen österut på vägar som knappt kan kallas vägar. Lera, grus, stora hål och massa vägarbeten. Vi besökte en liten by på nordöstsidan som heter Punta Gorda som var väldigt charmig och i stort sett utan turism.

After these, for us unusually touristic features, we took the car east on roads that can hardly be called roads. Mud, gravel, big holes and a lot of road work. We visited a small village on the northeast side called Punta Gorda which was very charming and largely devoid of tourism.

Några dagar var det riktigt kallt här och vi frös, speciellt på kvällarna. Långbyxor sattes på och även en fleecetröja har plockats fram. Många i lokalbefolkningen går t o m med vinterstövlar och täckjackor. Temperaturen på dagen låg runt tjugosju grader och på kvällen går den ned till runt tjugofyra. Kallt för kroppen som vant sig vid över trettio grader men mycket behagligare att sova i.

Some days it was really cold here and we froze, especially in the evenings. Long pants were put on and a fleece sweater was also picked out. Many of the locals even wear winter boots and jackets. The temperature during the day was around twenty-seven degrees and in the evening it drops to around twenty-four. Cold for the body that got used to over thirty degrees but much more comfortable to sleep in.

Vårt nästa mål var den tredje ön i ögruppen – Utilia. Vi väntade med att segla dit i flera dagar men vind och väder var emot oss. Till sist gav vi oss iväg i ösregn. Alla väderprognoser sa att vinden skulle ändras men när vi kom fram på eftermiddagen var det tolv meter pr sekund rakt in i viken. Så det var bara att vända tillbaka igen o vi fick trixa oss in bakom alla rev i totalt kolmörker när vi var tillbaka i French cay vid midnatt.

Our next destination was the third island of the archipelago – Utilia. We waited to sail there for several days but the wind and weather were against us. Finally we set off in torrential rain. All the weather forecasts said that the wind would change, but when we arrived in the afternoon it was twelve meters per second straight into the bay. So it was just a matter of turning back again and we had to trick our way behind all the reefs in total darkness when we were back in French cay at midnight.

Julafton blev en lugn dag utan något firande. Vi flyttade oss till en annan vik då vi blivit inbjudna på juldagslunch hos ett amerikanskt par som bor på Roatan. Det var en stor tillställning med ca hundra expaths som bidrog med mat, glädje och riktigt gott humör. Efter en massa jättegod mat, många samtal och timmar som flög iväg har vi blivit inbjudna till en massa expaths runt omkring på ön. En juldag att minnas!

Christmas Eve was a quiet day without any celebration. We moved to another bay when we were invited to Christmas Day lunch with an American couple who live on Roatan. It was a big event with about a hundred expats who contributed with food, joy and a really good mood. After a lot of great food, many conversations and hours that flew by, we have been invited to a lot of expats around the island. A Christmas Day to remember!

About one hundred people gather together to celebrate Christmas day

Ed who invited us to Christmas day party in their house

From the Christmas day party

Vi firade också två år tillsammans på juldagen.

We also celebrated two years together on Christmas day.

We took the dinghy through a long mangrove tunnel the day after the party

We took the dinghy through a long mangrove tunnel the day after the party

Some houses were built inside the mangrove

Nu inväntar vi ett väderfönster för att ta oss vidare till Belize. En drygt ett dygn lång segling. Där skall vi plocka upp Johanna. Jans systerdotter.

Now we are waiting for a weather window to get on to Belize. A roughly one-day-long sailing. There we will pick-up Johanna. Jan’s nice.

Honduras – Guanaja

Det känns exalterande att ha kommit till Centralamerika och till ett land som räknas som områdets ”Bad boy”. Där det för ett tiotal år sedan knappt var något som fungerade alls, våld var ständigt närvarande och det var platser som tillhörde världens mest farliga städer. För ca tio år sedan låg Honduras på plats nummer ett i världen över högst antal mord. Sedan dess har landet gjort mycket för att förbättra denna statistik och nu är det relativt tryggt här. Även om man bör undvika vissa platser. Speciellt dessa tre öar norr om fastlandet Honduras är lugna. Det känns och märks att vi kommit till en ny kultur, annorlunda än de Östkaribiska öarna. Det lilla vi hittills har sett så är befolkningen i stort betydligt fattigare men det är väldigt autentiskt och ytterst få turister. Honduras har kritvita stränder, världens näst största barriärrev, djunglar och mayaruiner så här finns mycket att upptäcka. De flesta pratar endast spanska här, även om det på de här tre öarna är vanligt att även prata engelska då de tidigare tillhört Storbritannien.

It feels exciting to have come to Central America and to a country that is considered the area’s ”Bad boy”. Where ten years ago there was hardly anything that worked at all, violence was constantly present and there were places that belonged to the world’s most dangerous cities. About ten years ago, Honduras ranked number one in the world for the highest number of murders. Since then, the country has done a lot to improve these statistics and now it is relatively safe here. Although certain places should be avoided. Especially on these three islands north of mainland Honduras are calm. It is felt and felt that we have arrived at a new culture, different from the Eastern Caribbean islands. The little we have seen so far, the population in general is significantly poorer, but it is very authentic and very few tourists. Honduras has chalk white beaches, the world’s second largest barrier reef, jungles and Mayan ruins, so there is a lot to discover here. Most people only speak Spanish here, although it is common on these three islands to also speak English as they used to belong to Great Britain.

The small main town with buildings close, close, all the way out to sea on stilts

The island’s harbor with ships at the quay

Here, too, you can see how the settlement grows out over the sea

One of two petrol stations by the sea. All transport is by boat and not a single vehicle is on land

Inside immigration to get passports stamped and permission to be in the country

Now we are welcome. It even happened with a handshake

So to the next instance – Harbouroffice, where we got permission to sail around the islands

Här lever vi ett väldigt härligt och laid back liv. Slappar, badar, läser o tar jollen in till staden. En väldigt speciell stad. Den stora ön Guanaja är knappt bebyggd alls och det går bara en väg på hela ön. Så huvudorten ligger i stället på en liten liten ö som är totalt fullbebyggd. Inte ett hus till får plats. Den är så liten så man går runt hela ön inklusive återvändsgator på mindre än tjugo minuter. Men där finns både bensinstationer, supermarkets, immigration, port officer, frisörsalong, nagelsalong, bank och ett flertal barer och små serveringar. En bar mitt på ön är centrum. Sitter man där får man med sig allt som händer på ön och redan efter två besök är det många som hälsar.

Here we live a very lovely and laid back life. Relaxing, swimming, reading and taking the dinghy into town. A very special city. The large island of Guanaja is hardly inhabited at all and there is only one road on the entire island. So the main town is instead on a tiny little island that is completely built up. Not one more house will fit. It is so small that you walk around the entire island, including dead ends, in less than twenty minutes. But there are gas stations, supermarkets, immigration, port officer, hairdresser, nail salon, bank and several bars and small restaurants. A bar in the middle of the island is the center. If you sit there, you get to know everything that happens on the island, and already after two visits, many people say hello.

The ”big” street on the island where people sit and watch life from their chairs

More folk life. All transport on the island takes place with carts on two wheels, as in the photo

Den här lilla staden åker vi in till åtminstone varannan dag. Promenerar runt lite, handlar, går till banken och sätter oss o tar någon öl på en bar. Jan var också hos öns frisörer och fick klippt bort mycket av det slitna håret. Fyrtio kronor kostade det.

We go into this small town at least every other day. Walk around a bit, shop, go to the bank and sit down and have a beer at a bar. Jan also went to the island’s hairdressers and had much of the worn hair cut off. It cost forty kroner.

A ship from the mainland comes in with vegetables and goods once a week

In addition to lots of dogs and cats, we also found a monkey and parrot

At the bar with two other sailors. A Canadian and an American

It’s the rainy season and then it’s nice to seek shelter under a roof when the sky opens up in torrents

The island’s supermarket is also easily reached by boat

The houses on stilts with sheltered boats in between

ln the middle of the
village there is a small canal

Vi ligger med Vilja i en vik norr om ön. Vitbröstade fregattfåglar och pelikaner flyger över våra huvuden här vi ligger i den stilla viken som är omgiven av grönskande kullar och hus med palmbladsklädda tak. Det ligger endast fyra båtar här förutom oss. Underbart att slippa de populära vikarna med uppemot tvåhundra båtar som var vanligt i Östra Karibien. Det mest spännande som har hänt är att vi höll på att bli nedseglade av ett flytande litet ”hus” som slet sig från förankringen en kväll. Men det upptäcktes och de var snabbt ute med en båt och drog in huset till stranden igen.

We lie with Vilja in a bay north of the island. White-breasted frigatebirds and pelicans fly over our heads here as we lie in the quiet bay surrounded by verdant hills and houses with palm frond roofs. There are only four boats here besides us. Wonderful to avoid the popular bays with upwards of two hundred boats that were common in the Eastern Caribbean. The most exciting thing that has happened is that we were about to be crash by a floating little ”house” that tore away from its mooring one evening. But it was discovered and they were quickly out in a boat and pulled the house back to shore.

Tropical greenery and houses with palm roofs surround the bay Vilja is anchored in

The little ”house” that was about to collide with our boat when it tore

Many boats are lifted out of the water and have the boathouse above them

Boat cemetery can also be found here, like in most Caribbean Islands

Här i viken finns en restaurang med palmtak där restaurangens sittplatser flyter på pontoner ute i vattnet. De serverar jättegod stenugnsbakad pizza och är vikens samlingsplats. Där sitter vi nästan varje kväll och pratar med seglarna från de andra båtarna. Det finns även en annan restaurang som endast har öppet två kvällar i veckan.

Here in the bay there is a restaurant with a palm roof where the restaurant’s seats float on pontoons out in the water. They serve great pizza baked in a stone oven and are the bay’s gathering place. We sit there almost every evening and talk to the sailors from the other boats. There is also another restaurant that is only open two evenings a week.

The restaurant we hang out at that floats on pontoons

From inside the other restaurant, which for many years was run by a southern German couple who have lived here for twenty-five years

Dagarna flyter på i stilla mak och nu väntar vi på att regnet skall lätta så vi kan segla vidare till nästa ö i ögruppen Islas de la Bahía

The days go by at a leisurely pace and now we are waiting for the rain to ease so we can sail on to the next island in the Islas de la Bahía archipelago

Stopover on Grand Cayman

Önskan att få utforska ännu en ö o ännu ett land gjorde att vi la kursen mot Grand Cayman dag sex på vår segling från Curaçau. Vi har tiden för oss och definitivt ingen brådska så det skulle nästan kännas snopet att inte segla den lilla omvägen. Med den fart vi hade skulle vi komma in strax före midnatt och att angöra en ny och okänd hamn i mörkret är något vi helst undviker. Så vi lät storseglet fortsätta vara revat och drog in rullgenuan för att minska farten betydligt. Strax efter midnatt styrde vi dessutom ut på en omväg för att anpassa fart o distans så vi skulle komma fram tidigt nästa morgon i stället.

The desire to explore yet another island and yet another country made us set course for Grand Cayman on day six of our sailing from Curaçau. We have the time to ourselves and definitely no rush, so it would almost feel silly not to sail the small detour. At the rate we were going we would be in just before midnight and touching a new and unknown port in the dark is something we prefer to avoid. So we left the mainsail furled and pulled in the furling genoa to reduce the speed considerably. Shortly after midnight, we also steered out on a detour to adjust speed and distance so we would arrive early the next morning instead.

Vilket vi också gjorde. I gryningen ropade vi upp Port authority på VHF:en och fick direktioner om vart vi skulle gå. Vi kom fram och hittade en av de gratis bojar som öarna har lagt ut för att skydda korallrev mm från ankare. Strax bakom oss kom det in tre stora kryssningsfartyg. Under våra dagar på Caymanöarna skulle vi bli vana vid dessa kryssningsfartyg. Många varje dag. En båt från port authority kom bort till oss och några otroligt vänliga anställda lämnade papper till oss att fylla i och körde oss sedan in till customs och immigration och därefter tillbaka till Vilja igen. Allt gick fort och det var endast glada miner från de vi kom i kontakt med.

Which we did too. At dawn we called the Port authority on the VHF and received directions about where to go. We arrived and found one of the free mouringbuoys that the islands have put out to protect coral reefs etc from anchors. Three large cruise ships came in just behind us. In a few days in the Cayman Islands we would get used to these cruise ships. A boat from the port authority came over to us and some incredibly friendly employees gave us papers to fill out and then drove us in to customs and immigration and then back to Vilja again. Everything went quickly and there were only happy faces from those we came into contact with.

Vi var mycket trötta efter att knappt ha sovit föregående natt så den dagen slappade vi mest i båten.

We were very tired after barely sleeping the previous night so that day we mostly relaxed in the boat.

Georgetown är en stad som skilde sig mycket från de vi blivit vana vid i Karibien. Husen var milda o snarare grå i färgen, och den streetart vi fascinerades över framförallt i Willhemstad lyste med sin frånvaro. Då det varje dag var många kryssningsfartyg inne så kryllade det av turister, flest amerikanare, överallt. Många åkte på utflykter inåt land, till kritvita stränder eller ut med glasbottomboats. Men det var fortfarande överfullt på restauranger, barer och gator.

Georgetown is a city that was very different from the ones we are used to in the Caribbean. The houses were mild or rather gray in color and the street art we were fascinated by, especially in Willhemstad, shone with its absence. As there were many cruise ships in every day, it was teeming with tourists, mostly Americans, everywhere. Many went on excursions, to chalk-white beaches or out on glass-bottom boats. But it was still overcrowded in restaurants, bars and streets.

A lot of big fishes, really big, close to the dinghy dock

Evening on Vilja and and one cruiseship is still there

Personligen föredrar jag platser där det inte finns några turister alls men det var ändå en erfarenhet och upplevelse att få en aning om vad kryssningsturister upplever när de ligger i hamn.

Personally, I prefer places where there are no tourists at all but it was still an experience to get an idea of what cruise tourists experience when they are in port.

Vi promenerade runt en del i Georgetown, men staden var för oss inte en stad vi kommer minnas speciellt. Vi ville däremot göra en utflykt på ön. Så vi tog en lokalbuss norrut till Seven mile beach. En ofantligt lång kritvit strand med turkost kristallklart vatten. Stranden kantades från norr till söder av stora lyxresorter och mindre boutiquehotell. Men stranden är öppen för alla och även många från lokalbefolkningen söker sig hit för bad och rekreation. Vi vandrade längs stranden med sandalerna i handen, badade länge i det ljumma havet och tog var sin kall och superdyr öl. Allt är dyrt här. Ofantligt dyrt. Tur vi har en massa mat i båten för annars hade inte vår budget hållit så länge.

For us, Georgetown was not a city we will remember, but we wanted to make an excursion on the island. So we took a local bus north to seven mile beach. An incredibly long chalk white beach with turquoise crystal clear water. The beach was lined from north to south by large luxury resorts and smaller boutique hotels. But the beach is open to everyone and even many from the local population come here for swimming and recreation. We walked along the beach with sandals in hand, swam for a long time in the warm sea and each had a cold and super expensive beer. Everything is expensive here. Incredibly expensive. Lucky we have a lot of food in the boat because otherwise our budget wouldn’t have lasted this long.

The most expensive beer so far – around 7 euro and that was not in a bar

Seven mile beach

Efter denna utflykt kände vi att vi ville vidare. Honduras var och är målet och där hoppas vi att vi kommer stanna betydligt längre.

Vi checkar ut från Caymanöarna på lördagen och dagen efter planerade vi att sticka iväg ganska tidigt

After this excursion we felt that we wanted to move on. Honduras was and is the goal and we hope that we will stay much longer there.

We check out of the Cayman Islands on Saturday and the next day we planned to leave quite early

Vi seglar ut mot öppet hav än en gång. Seglingen är mycket bekväm med slör snett in i aktern. Vi håller en hög fart, uppemot åtta knop, och det känns härligt. Vi säger båda två att det nästan är synd att seglingen bara blir drygt två dygn denna gång. Älskar friheten! Älskar det meditativa! Älskar känslan att vara på väg till något nytt och spännande!

We sail out to the open sea once more. Sailing is very comfortable with the sail slanting in the stern. We maintain a high speed, up to eight knots, and it feels great. We both say that it’s almost a shame that the sailing will only be a little over two days this time. Love the freedom! Love the meditative! Love the feeling of being on the way to something new and exciting!

Det dröjer inte lång stund innan vi får napp på vårt fiskesnöre. En liten kamp blev det men fisken, en gulfenad tonfisk, är inte så jättestor så den ger snart upp och följer med skvalpandes på vattenytan. Det kommer bli minst två fantastiskt goda middagar. Troligen grillad tonfisk med en massa vitlök och kanske koriander.

It doesn’t take long before we get a hold of our fishing line. There was a small fight, but the fish, a yellowfin tuna, is not very big, so it soon gives up and follows along, splashing on the surface of the water. There will be at least two fantastically good dinners. Probably grilled tuna with a lot of garlic and maybe cilantro.⁸

The tuna has stopped fight against us

Denna första kväll på andra etappen seglar vi in i solnedgången som är rakt framför fören av vår båt. Lika magiskt som alltid med dessa solnedgångar och färgspelet på himmelen.

Vi seglar sedan in i mörkret. Det näst intill kompakta mörkret. Ännu fyra timmar efter solnedgången har månen inte dykt upp på himmelen. Det är så mörkt att det knappt går att se handen framför sig. En trollbindande känsla och känslan av att vara ett med havet och mörkret infinner sig. Det är fullt av stjärnor som formar sig till alla stjärntecken. Tänk att man förr navigerar efter stjärnorna ute på de stora haven. En kunskap inte många besitter idag.

This first evening of the second leg we sail into the sunset which is directly in front of the bow of our boat. As magical as always with these sunsets and the play of colors in the sky.

We thereafter sail into the dark. The near-compact darkness. Four hours after sunset, the moon has not appeared in the sky. It is so dark that you can barely see your hand in front of you. A mesmerizing feeling and the feeling of being one with the sea and the darkness sets in. It is full of stars that form into all the signs of the zodiac. Imagine that you used to navigate by the stars out on the great oceans. A knowledge not many possess today.

Sailing into the sunset

Andra seglingsdagen flöt på i en fortsatt behaglig segling. Molnigare o mer varierad vindstyrka. Timmarna passerade och strax blev det kväll igen. Strax före midnatt började det regna lite smått men väldigt snabbt blev det störtregn och vinden gick plötsligt upp mot arton sekundmeter. En squall hade kommit över oss. Snabbt in med det mesta av rullfocken och vi fick handstyra båten. Autopiloten orkade inte med vindbyarna så den släppte styrningen av den kurs vi programmerat in. Allt gick över på ett par minuter och sedan var det lugn och ro igen. Vinden återgick till ca fem till sju sekundmeter och vi surfade fram i den härliga slör vi haft hela tiden. Under natten såg det ut att komma fler squalls men ingen som kom över oss.

The second day of sailing flowed by in a continued pleasant sailing. Cloudier and more varied wind strength. The hours passed and soon it was evening again. Just before midnight it started to rain a little bit but very quickly it turned into a downpour and the wind suddenly rose to eighteen meters per second. A squall had come over us. Quickly in with most of the furling jib and we had to steer the boat by hand. The autopilot couldn’t cope with the gusts so it let go of the course we programmed. Everything was over in a couple of minutes and then it was calm and quiet again. The wind returned to about five to seven meters per second and we surfed forward in the lovely veil we had the whole time. During the night it looked like more squalls were coming but none that came over us.

Sedan någon timma har vi sett land. Guanaja, den nordostligaste av Bay Islands ligger där framför oss. Spännande med ett nytt land att utforska – även om det tyvärr endast kommer bli öarna och inte fastlandet. I nästa inlägg blir det mer om Honduras.

For about an hour we have seen land. Guanaja, the most north-eastern of the Bay Islands lies there in front of us. Exciting with a new country to explore – although unfortunately it will only be the islands and not the mainland. In the next post, there will be more about Honduras.

A small Tropical Island outside the bigger one

Sailing towards Honduras

Idag ( onsdag), äntligen, är all väntan över! 11.25 lämnade vi vår ankarplats på Curaçau för att starta denna säsongs äventyr på riktigt. Med båttutan i högsta hugg åkte vi ut ur Spaanse water ut på öppet hav. Många båtar tutade tillbaka och önskade oss Fair winds. Underbar känsla att ge sig ut på äventyr.

Today (Wednesday), finally, alll waiting is over! At 11.25 we left our anchorage in Curaçau to start this season’s adventure for real. With the boat horn at full blast we sailed out of Spaanse water out into the open sea. Many boats honked back and wished us fair winds. Wonderful feeling to go on an adventure.

Leaving Curaçau

Vi har som mål att segla till några småöar norr om Honduras, Roatan, Guanaja och Utila, som alla tillhör Honduras. Seglingen dit är lika lång som en halv Atlantsegling men vi kanske gör ett stopp på vägen. Det beror på hur seglingen blir och hur vindarna är. Det viktigaste är att vi håller en kurs långt utanför Nicaragua och fastlandet Honduras. Det är två oroliga länder där det inte är ovanligt att fiskebåtar långt utifrån land bestämmer sig för att borda segelbåtar för att komma åt de värdesaker som finns ombord. Inte så kul att vakna med en pistol mot huvudet – vilket vi läst händer en del båtar.

We aim to sail to some small islands north of Honduras, Roatan, Guanaja and Utila, all of which belong to Honduras. The sail there is as long as half an Atlantic sail, but we might make a stop on the way. It depends on how the sailing is and how the winds are. The most important thing is that we keep a course well outside of Nicaragua and mainland Honduras. These are two troubled countries where it is not unusual for fishing boats far from land to decide to board sailboats to access the valuables on board. Not so fun waking up with a gun to your head – which we’ve read happens to some boats.

Sailing into the sunset on our way towards Honduras

Tredje dagen ute till havs nu och vi njuter. Vinden var svag i början men nu blåser det åtta till tio sekundmeter och vi håller en bra fart. Ca sju knop i genomsnitt. Vi är ute på ett ganska oroligt och skummande hav. Vågorna går relativt höga, upp mot tre meter, och de kommer från alla håll och kanter vilket gör seglingen ganska rullig. Men Vilja är trygg och seglar på bra. Hon lutar inte nämnvärt eftersom vi har vinden in snett från aktern så livet ombord är ändå ganska bekvämt. Visst blir det lite småjobbigt att laga mat när båten rullar men det går ändå riktigt bra. Att vara ute på havet är så meditativt. Det går att sitta i timmar och bara titta ut över havet och vågorna som glittrar i solskenet på dagen och i månskenet på natten. Vi är ensamma här ute på havet där det tydligen inte ens är någon trafik för lastfartyg eller tankfartyg. Under ett dygns tjogofyra timmar ser vi högst ett fartyg på AIS:en. Och de båtar vi ser där är så långt ifrån oss så vi inte kan se dem med blotta ögat. Det enda vi ser är hav, himmel, moln och en och annan fågel. Vi väntar fortfarande spänt på att få se valar komma upp mot båten. Vi har fortfarande inte sett valar tydligt sedan vi lämnade Sverige för snart ett och ett halvt år sedan. Delfiner har vi sett många, speciellt i Europa men sedan vi lämnade Curaçau har inga delfiner sökt upp oss och lekt runt båten.

Third day out at sea now and we’re enjoying it. The wind was weak at the beginning, but now it blows eight to ten meters per second and we keep a good speed. About seven knots on average. We are out on a rather choppy and foamy sea. The waves are relatively high, up to three meters, and they come from all directions and edges, which makes sailing quite rough. But Vilja is confident and sailing well. She doesn’t lean significantly because we have the wind slanting in from the stern, so life on board is still quite comfortable. Of course, it becomes a bit of a chore to cook when the boat is rolling, but it still goes really well. Being out at sea is so meditative. You can sit for hours just looking out over the sea and the waves glistening in the sunshine by day and the moonlight by night. We are alone out here at sea where apparently there is not even any traffic for cargo ships or tankers. During the twenty-four hours of a day, we see a maximum of one vessel on the AIS. And the boats we see there are so far from us that we cannot see them with the naked eye. The only thing we see is sea, sky, clouds and the occasional bird. We are still anxiously waiting to see whales coming up to the boat. We still haven’t seen whales clearly since we left Sweden almost a year and a half ago. We have seen many dolphins, especially in Europe, but since we left Curaçau no dolphins have sought us out and played around the boat.

Vad gör man då alla dessa timmar? Först hela dagarna o sedan sju timmar ensam på vakt på natten

So what do you do all these hours? First all day and then seven hours alone on duty at night

Konstigt nog går tiden fort och det är väldigt fridfullt och meditativt. Ljudet av havets brus och vågornas kluckande mot båten samt seglens fladdrande är en skön bakgrundsmusik. Det är en fantastisk möjlighet att bara vara och begrunda livet. Man får mycket tid med sig själv, vilket kan tyckas jobbigt för många. Men det är en nyttig lärdom att våga möta sig själv och sina tankar.

Strangely, time passes quickly and it is very peaceful and meditative. The sound of the roar of the sea and the lapping of the waves against the boat and the flapping of the sails is a nice background music. It’s a great opportunity to just be and contemplate life. You get a lot of time with yourself, which can seem difficult for many. But it is a useful lesson to dare to face yourself and your thoughts.

Annars går tiden till att läsa böcker, lyssna på böcker, plugga spanska, läsa guideböcker och annan facklitteratur, sortera foton på mobilen, förbereda och laga mat och trimning av segel mm. Har vi tur får vi napp på vårt fiskesnöre och då är vi fort uppe på akterdäck och drar in fisken som sedan rensas direkt. Vi har fått två fiskar än så länge o nu är det dag tre. På natten är det otroligt fridfullt att titta på månskenet, speciellt nu när det är fullmåne, och njuta av stjärnhimmelen.

Otherwise, the time is spent reading books, listening to books, studying Spanish, reading guidebooks and other non-fiction, sorting photos on the mobile phone, preparing and cooking food and trimming sails, etc. If we’re lucky, we get a bite of our fishing line and then we’re quickly up on the aft deck and pull in the fish, which is then cleaned immediately. We have caught two fish so far and now it is day three. At night, it is incredibly peaceful to look at the moonlight, especially now that it is full moon, and enjoy the starry sky.

A lovely shower and needed after a few days sailing

Dag fem, söndag. Mitt i natten vaknade jag, Kristin, av att det stänkte in vatten i akterkojen. Det visade sig vara en stor våg som slog in akterifrå över båten och blötte ner både kapten Jan och allt som fanns i sittbrunnen. Vattnet slog inte in så högt men det skummade av havsvatten runt fötterna och ett litet fönster till akterkojen från sittbrunnen stog öppet. Inget allvarligt hände mer än att dynor blev blöta.

Day five, Sunday. In the middle of the night, I, Kristin, woke up to water splashing into the aft berth. It turned out to be a big wave that swept starboard over the boat and soaked both Captain Jan and everything in the cockpit. The water didn’t come in very high, but there was a foam of sea water around the feet and a small window to the aft berth from the cockpit was open. Nothing serious happened other than the cushions getting wet.

The small window where the water came in to the bed

På morgonen hördes ett ”Besättningen upp på däck”. Kaptenen ropade och det tog inte många sekunder innan jag var uppe. Vi var inne i en åskskur och vinden hade hastigt tilltagit. Rullgenuan behövde rullas in betydligt och om vinden skulle fortsätta tillta skulle rev behövas dras in på storseglet. Motorn på båten var startad för att hjälpa till att hålla upp båten. Autopiloten orkade inte riktigt med utan att båten svängde aldeles för mycket från sida till sida. Regnet öste ner och vi blev genomgått även under biminins skyddande tak. Eftersom det blåste mycket kom regnet in på snedden akterifrån vilket betydde att det inte fanns något bra skydd för oss.

In the morning a ”Crew up on deck” was heard. The captain called and it didn’t take many seconds before I was up. We were in a thunderstorm and the wind had picked up rapidly. The furling genoa needed to be furled in significantly and if the wind continued to pick up, reefs would need to be pulled in on the mainsail. The engine on the boat was started to help hold the boat up. The autopilot couldn’t quite cope without the boat swinging far too much from side to side. The rain poured down and we were passed even under the bimini protective cover. As it was very windy, the rain came in on the slant from the stern which meant there was no good protection for us.

Lika plötsligt som regnet kom, lika hastigt försvann det. Vi behövde, som tur var, inte gå upp på däck och fixa reven utan kunde segla vidare med storseglet fullt ute och rullfocken kraftigt inrullad. Som belöning fick vi en häpnadsväckande vacker och färgrik regnbåge snett framför oss. Det var t o m en dubbel regnbåge där vi såg hela regnbågen från ena sidan till den andra och den kändes otroligt nära. Nästan så vi skulle kunna ta på den. Allteftersom regn och oväder försvann så försvann även denna regnbåge.

As suddenly as the rain came, it disappeared just as quickly. Fortunately, we did not have to go on deck and fix the reef, but could sail on with the mainsail fully furled and the furling jib heavily furled. As a reward, we got a stunningly beautiful and colorful rainbow slanted in front of us. There was even a double rainbow where we saw the entire rainbow from one side to the other and it felt incredibly close. Almost so we could touch it. As the rain and storm disappeared, so did this rainbow.

Ut på dagen mötte vi en annan nöjesbåt på riktigt nära håll. Det var en oceangående motorbåt med ett irländskt par som tog sig runt på de stora haven i sakta mak. De fick sakta in farten ännu mer så de inte skulle köra på oss mitt ute på det stora havet. Vi passerade varandra med ca etthundra meters avstånd. De var på väg mot Panama och skulle upptäcka Pacifiksidan av Centralamerika.

Later in the day, we met another pleasure boat at close range. It was an ocean-going motorboat with an Irish couple cruising the big seas at a leisurely pace. They had to slow down even more so they wouldn’t run into us in the middle of the big ocean. We passed each other about a hundred meters away. They were on their way to Panama and would discover the Pacific side of Central America.

Efter lunch hade vi passerat halva sträckan till Honduras och Roatan. Detta firade vi med ett glas vitvin som smakade riktigt gott här ute på havet. Resten av dagen och natten rullade på med behaglig segling och inga incidenter.

After lunch we had passed half the distance to Honduras and Roatan. We celebrated this with a glass of white wine, which tasted really good out here at sea. The rest of the day and night rolled on with pleasant sailing and no incidents.

Dag sex måste vi bestämma oss för om vi seglar rätt till Roatan eller om vi seglar till Caymanöarna för att avbrott i seglingen och för att få se även Caymanöarna. Väder och vind kommer bli avgörande faktorer men vi har ju alltid lust att upptäcka en ny ö och ett nytt land. Nu väntar vi på att Starlink skall komma igång så att vi kan få en överblick över kommande veckas väder.

On day six we have to decide if we sail straight to Roatan or if we sail to the Cayman Islands to break the sailing and see the Cayman Islands as well. Weather and wind will be decisive factors, but we always want to discover a new island and a new country. Now we are waiting for Starlink to start so that we can get an overview of the next week’s weather.

Curaçau, an Island with a lot to offer

För två veckor sedan seglade vi, tidigt på morgonen, från Bonaire till Curaçau. Men till skillnad från Povel Ramels låt ”Måste vägen till Curaçau gynga så” hade vi en behaglig segling med slör nästan hela vägen. Det är en underbar känsla att vara ute på havet.

Two weeks ago we sailed, early in the morning, from Bonaire to Curaçau. But unlike Povel Ramel’s song ”Must the road to Curaçau swing so”, we had a pleasant sailing with a veil almost all the way. It’s a wonderful feeling to be out at sea.

Vi kom fram till ”vattensystemet” Spaanse water på sydsidan ön vid lunchtid och hittade en plats att släppa ankar bland ett flertal andra segelbåtar. Många har tillbringat orkansäsongen här och väntar nu på rätt väderfönster för fortsatt segling. Det är också därför vi har seglat hit. De flesta är på väg mot Colombia/ Panama eller NO mot de nordligaste Östkaribiska öarna medan vi siktar mot NV eftersom Centralamerica är vårat nästa mål

We arrived at the Spaanse water system on the southcoast of the Island at lunchtime and found a place to drop anchor among several other sailboats. Many have spent the hurricane season here and are now waiting for the right weather window to continue sailing. That is also why we have sailed here. Most are heading towards Colombia/Panama or NE towards the northernmost Eastern Caribbean islands while us aiming towards the NW though Centralamerica is our next goal.

There is an oil rig just outside Spaanse water that we see very clear

Spaanse water eller Spanish water på engelska är fullt av liv. Förutom alla segelbåtar, som ligger här, är det mängder av turbåtar som utgår härifrån till olika fina vikar runtomkring på ön. Många med hög musik och fulla av partyglada ungdomar. Här är också fullt av aktiviteter som mindre segelbåtar, vattenskotrar, vindsurfare och sightseeing båtar. Längs med strandkanten finns otaliga flotta hus det ena mer lyxigt än det andra.

Spaanse water or Spanish water in English is full of life. In addition to all the sailboats that are located here, there are lots of tour boats that depart from here to various nice bays around the island. Many with loud music and full of party-happy young people. Here is also full of activities such as smaller sailing boats, jet skis, windsurfers and sightseeing boats. Along the shore are countless luxury houses, one more luxurious than the other.

Here are some of the houses. Which one do you want?

Efter att ha varit på Bonaire med sitt otroligt klara vatten blev det lite av en nedtur att komma hit till det brungröna vattnet utan någon sikt och med lerbotten. Här i Spaanse water är det aldrig så kristallklart vatten men det har regnat en hel del senaste tiden och regnet har dragit med sig jord från land ner i vattnet. Därav att det ser trist ut nu. Så här i Spaanse water blir det tyvärr inget badande. Synd eftersom det fortfarande är väldigt hett och de svalkande doppen känns som en befrielse. Men på hela sydsidan av Curaçau är det fullt av vikar med lika kristallklart och dykarvänligt vatten som på Bonaire.

After being on Bonaire with its incredibly clear water, it was a bit of a let down to come here to the brownish green water with no visibility and with a muddy bottom. The water is never very chrystalclear here in Spaanse water, but it has rained a lot recently and the rain has dragged soil from the land into the water. So here in Spaanse water, unfortunately, there will be no bathing. A shame because it’s still very hot and the cooling dips feel like a release. But the entire south side of Curaçau is full of bays with water as crystal clear and diver-friendly as on Bonaire.

Huvudstaden på Curaçau heter Willhemstad och är en riktigt färgglad och charmig stad. Vi har vandrat runt några gånger och hänförts av alla färger på husen och den rikliga konsten. Willhemstad är känd för sin mångfald av streetart. Det går t o m att ta guidade vandringar genom staden med beskrivningar av all streetart målad av konstnärer. Förutom all konst är Willhemstad fullt av otroligt färgglada hus och staden är numera upptaget i UNESCOS världsarvslista. Det sägs att det var en tidig holländsk guvernör som beordrade att husen skulle målas i alla kulörer utom vitt då han fick huvudvärk av att solljuset reflekterade i det vita. Om detta är sant vet man självklart inte

The capital of Curaçao is called Willhemstad and is a really colorful and charming city. We have wandered around a few times and been enthralled by all the colors of the houses and the abundant art. Willhemstad is known for its diversity of street art. It is even possible to take guided walks through the city with descriptions of all street art painted by artists. In addition to all the art, Willhemstad is full of incredibly colorful houses and the city is now on the UNESCO World Heritage List. It is said that it was an early Dutch governor who ordered the houses to be painted in all colors except white because he got a headache from the sunlight reflecting off the white. Of course, we don’t know if this is true.

Colours everywhere on the old Dutch houses

Art of three harts made of small lockers for love. There is a heart-shaped padlock with the initials of King Willem-Alexander of the Netherlands and his wife Maxima from their honeymoon here, among the padlocks

Ön har också en mörk historia då Curaçau var centrum för slavhandel under en längre tid. Ungefär 273000 passerade ön.

We fit in among all the other colors. Here in the knee of Chichi

Curaçau och Willhemstad är också känd för sin flytbro, Queen Emma Bridge, som förenar de två stadsdelarna Punda och Otrobanda. Otrabanda betyder ”the other side” på det lokala språket Papiamento. Bron är precis i inloppet till staden och när en båt, stor som liten, skall passera hängs en orange flagga upp. Tio minuter senare startar en motor i ett litet hus i ena änden av bron och hela bron flyttas åt sidan så båtar kan passera. När bron är öppen går det en färja mellan stadsdelarna.

Curaçau and Willhemstad is also known for its floating bridge that connects the two neighborhoods of Punda and Otrobanda. Otrabanda means ”the other side” in the local language Papiamento. The bridge is right at the entrance to the city and when a boat, big or small, is going to pass, an orange flag is hung up. Ten minutes later, an engine starts in a small house at one end of the bridge and the entire bridge is moved aside to allow boats to pass. When the bridge is open, a ferry runs between the districts.

The floating Queen Emma Bridge that swings when a boat want to pass

Here the so called ”Swinging old Lady” are in action. It’s one-of-a-kind bridge like this in the world

Efter en vecka i Spaanse water, utan ett enda dopp i havet, styrde vi söderut mot Klein Curaçau. Tyvärr var det både motström och stark motvind så vi valde att gå in i Fuik baai i stället. En perfekt skyddad vik mot vind och vågor där man oftast ligger helt ensam. Men…på söndagar vallfärdar lokalbefolkningen hit med egna båtar och partybåtar. Vi la till i lugnet före lunch en söndag och undrade lite på skoj var festen var någonstans. Strax därefter kom den ena båten efter den andra. Alla med hög musik i sina stora högtalare. De backade in mot stranden och partyt var igång. Det dansades, badades, grillades och vattenskotrarna körde runt för fullt. Vi låg för ankare bara ett tiotal meter bort och förundrades över hur en så lugn plats totalt förändrades på någon timma. Alla båtar med sin egen musik på högsta volym Under kvällen styrde båtarna hemåt igen och vid 22-tiden hade vi viken för oss själva. Vi njöt av lugnet, det mycket klarare vattnet och av att bara vara i ett par dagar innan vi var tvungna att styra tillbaka till Spaanse water igen. Vårt ankartillstånd gällde bara i tre nätter.

After a week in Spaanse water, without a single dip in the sea, we headed south towards Klein Curaçau. Unfortunately there was both a strong current against us and a strong headwind so we chose to enter Fuik baai instead. A perfectly protected bay against wind and waves where you usually lie completely alone. But…on Sundays the locals make a pilgrimage here with their own boats and party boats. We added In the quiet before lunch on a Sunday and wondered a bit for fun where the party was. Soon after, one boat after another arrived. All with loud music in their big speakers. They backed into the beach and the party was on. There was dancing, swimming, barbecuing and the jet skis were driving around at full speed. We were at anchor only ten meters away and marveled at how such a peaceful place completely changed in a few hours. All boats with their own music at maximum volume During the evening the boats steered home again and at 10pm we had the bay to ourselves. We enjoyed the calm, the very clear water and stayed for a couple of days before we had to steer back to Spaanse water again. Our anchor permit was only valid for three nights.

Dagen därpå tog OCC:s (Ocenaseglarklubben) port officer, Victor, med sig oss och Ingrid och Peter från S/Y Ocean Deva på en fantastisk rundtur runt ön. Vi åkte bland annar delvis i röd lera till nationalparken Shete Boka till Vodocaves Kueba di brua och Hato plains. Där vandrade vi runt i ett grottsystem med fantastiska bergsformationer och fladdermöss hängande i taket. Vi upplevde det extremt vilda havet som slogs in mot klipporna och på ett ställe sägs det att ön andas, detta ställe heter Watamulas. Förutom detta såg vi otaliga ödlor, massa grönska på en ö som sägs endast bestå av kaktusar, ett flertal lokala fågelarter och horder av får. Vi stannade också till vid den vackra stranden Grote Knip och vid en utkikspunkt där bergen var översvallade av grönska. Ett hus fanns där och det sägs att den äldre mannen som bor där äger all marken och att dem är till salu. Dessutom hann vi med en god lunch med fantastisk utsikt. Det var en underbar heldag som gett oss minnen från Curaçau för livet. Tack Victor!

The following day the OCC (Ocean Sailing Club) port officer, Victor, took us and Ingrid and Peter from S/Y Ocean Deva on a fantastic tour around the island. We went together in red mud to Shete Boka National Park to Vodocaves Kueba di brua and Hato plains. There we wandered around a cave system with fantastic rock formations and bats hanging from the ceiling. We experienced the extremely wild sea crashing against the rocks and in one place the island is said to breathe, this place is called Watamulas. In addition to this, we saw countless lizards, lots of greenery on an island that is said to consist only of cacti, several local bird species and hordes of sheep. We also stopped at the beautiful Grote Knip beach and at a lookout point where the mountains were awash with greenery. One house was there and it is said that the elderly man who lives there owns all the land and that it is for sale. In addition, we had time for a good lunch with a fantastic view. It was a wonderful full day that gave us memories of Curaçao for a lifetime. Thanks Victor!

On the north side the sea was really wild

Beautiful beach Grote Knip on the southwest side

Ingrid, Peter, Victor, Jan and me Kristin

We heard that it was no other plants than Cactus on Curaçau but we found the Island really green

Vi har bara skummat på ytan av vad Curaçau har att erbjuda men nu inväntar vi ett väderfönster för fortsatt segling norrut. Båten är full med mat och vatten och vi är klara för en kanske upp mot vad som kan bli en halv Atlntsegling i distans och tid. Det skall bli underbart att komma ut på havet igen. Överseglingarna ger lugn och sinnesro. Det är en obeskrivlig känsla att släppa taget om allt och färdas med vindens hjälp mot nya platser. Mer om denna översegling när vi kommit fram till nästa land och plats.

We have only skimmed the surface of what Curaçau has to offer but now we await a weather window to continue sailing north. The boat is full of food and water and we are ready for a perhaps up to what could be half an Atlantic sailing in distance and time. It will be wonderful to get out to sea again. The crossings bring calm and peace of mind. It is an indescribable feeling to let go of everything and travel with the help of the wind towards new places. More about this crossing when we get to the next country and place.

Bonaire – one of the ABC-Islands

Bonaire, en underbar ö, är B:et i öarna som är kända under namnet ABC. De andra två är Aruba och Curaçau. Tre små öar som utgör Nederländska Antillerna men har stort självstyre och med egna flaggor. Alla pratar fyra olika språk här; det lokala språket Papiamento, holländska, engelska och spanska. Bonaire är i storlek ungefär som halva Halland och har en befolkning mindre än Laholm. Så allt är verkligen litet

Bonaire is the B of the islands known by the name ABC. The other two are Aruba and Curaçau. Three small islands that make up the Netherlands Antilles but have great autonomy and with their own flags. Everyone speaks four different languages here; the local language Papiamento, Dutch, English and Spanish. Bonaire is about half the size of Halland and has a smaller population than Laholm. So everything is really smallBonaire is the B of the islands known by the name ABC. The other two are Aruba and Curaçau. Three small islands that make up the Netherlands Antilles but have great autonomy and with their own flags. Everyone speaks four different languages here; the local language Papiamento, Dutch, English and Spanish. Bonaire is about half the size of Halland and has a smaller population than Laholm. So everything is really small

De flesta känner nog inte till ön alls. Utom dykarna. Bonaire är ett riktigt paradis att dyka i med sitt enormt klara vatten och dykställen vart helst på ön. Det är bara att sätta på sig dykutrustningen och bokstavligt talat promenera rätt ut i vattnet så har man fantastiska dykplatser framför sig. Eller så slänger man sig i vattnet, där båten ligger på boj utanför huvudstaden Kralendijk, och har ett akvarium alldeles under båten. Tyvärr har ingen av oss dykarcertifikat så vi har inte kunnat ta del av skönheten under havet annat än med snorkel.

Most people probably don’t know the island at all. Except the divers. Bonaire is a true diving paradise with its hugely clear water and dive sites anywhere on the island. It’s just a matter of putting on the diving equipment and literally walking right into the water, and you have fantastic dive sites in front of you. Or you throw yourself into the water, where the boat is moored outside the capital Kralendijk, and has an aquarium right under the boat. Unfortunately, none of us has a diving certificate so we have not been able to take part in the beauty under the sea other than with a snorkel.

Huvudstaden är liten och lätt att promenera runt i. Vi har gått längs med boulevarden som går ut med strandlinjen, in bland alla färgglada hus, tittat på streetart på husväggarna, hallowen-pyntade hus och besökt mysiga barer. Här är lugn och stilla och väldigt lite trafik. Utom stundtals då det är några motorcyklar och bilar som varvar sina motorer högt och för ett oväntat oväsen på den annars så lugna ön.

The capital is small and easy to walk around in. We have walked along the boulevard that goes out with the shoreline, into all the colorful houses, looked at street art on the house walls, Halloween-decorated houses and visited cozy bars. Here it is calm and quiet and very little traffic. Except occasionally when there are some motorbikes and cars revving their engines loudly and making an unexpected noise on the otherwise quiet island.

The beloved Flamingoes painted by artists on houses

We were here during Halloween and a lot of houses were decorated

Drinking Corona in a bar by the waterside

A lonely catamarans sailing during sunset

Vi har också hyrt bil en dag för att åka runt på ön. Förutom huvudstaden finns det en till by lite längre norrut, men där var det inte så mycket att se. Ett stopp för att köpa dricka o lite frukost blev det i den enda affären i byn.

We have also rented a car for a day to drive around the island. Besides the capital, there is one other village a little further north, but there wasn’t much to see there. A stop to buy a drink and some breakfast was made in the only shop in the village.

Our car on the northeast side of the Island

Naturen på ön är ganska karg. Den största grönskan består av kaktusar som växer överallt. Förutom kaktusar finns det lite vegetation, men den yviga grönskan med regnskogarna och palmerna vi vant oss vid i Östra Karibien finns inte här. Vägarna är smala och ganska dåliga men trafiken är så liten så det går bra att köra mitt i vägen. Vi har nog aldrig sett så många ödlor som här på Bonaire. De sprang i mängder ute på vägen och när vi stannade till prasslar det för fullt bland vegetationen. Många av ödlorna hade riktigt vackra färger och en del var relativt stora. Troligen var det Leguaner. På norra delen av ön körde vi igenom ett naturreservat där det var mängder av flamingos som riktigt lyste med sin starka rosa färg. Flamingos fanns även söderut men vi kom inte så nära dem där. Flamingos är nästan som en nationalsymbol här och t o m flygplatsen heter Flamingos och är målad i rosa.

Nature on the island is quite barren. The main greenery consists of cacti that grow everywhere. Apart from cacti, there is some vegetation, but the rainforests and palm trees we are used to in the Eastern Caribbean are not here. The roads are narrow and quite bad, but the traffic is so light that it is fine to drive in the middle of the road. We have probably never seen so many lizards as here on Bonaire. They ran in large numbers out on the road and when we stopped there was a full rustle among the vegetation. Many of the lizards had really beautiful colors and some were relatively large. Maybe it was Iguanas. On the northern part of the island, we drove through a nature reserve where there were lots of flamingos that really shone with their strong pink color. Flamingos were also to the south but we didn’t get that close to them there. Flamingos is almost like a national anthem here and even the airport is called Flamingoes and is painted pink.

Some of all cactus – they also use them as a fence around their houses

One of thousends of lizards. This one might be a leguan

Åsnor strövar fritt på ön och när vi stannade bredvid en kom den nyfiket fram till bilrutan för att hälsa på oss och kanske den hoppades få något att äta. Det finns ett åsne naturreservat också med mängder av åsnor som strövar runt. Men vi valde att inte köra in i den

Donkeys roam freely on the island and when we stopped next to one it curiously came up to the car window to greet us and maybe it was hoping to get something to eat. There is a donkey nature reserve too with lots of donkeys roaming around. But we chose not to drive into it

This donkey went all the way up to our window to say hello and probably ask for food

One attraktion. It says 1000 steps but it was actually only 80

På södra delen av ön ser man stora högar av salt. Salt har producerats här sedan lång tid tillbaka och Bonaire har en mörk historia från tiden då saltet började produceras. På den tiden bodde endast slavar och fångar med övervakare på ön. Slavarna slet hårt med saltproduktionen och de bodde i små låga stenstugor. Några av dessa är väl bevarade. Dörren in är mycket låg, endast runt sjuttio till åttio centimeter hög. Dörren vetter mot havet och på motsatt sida finns ett litet fönster. Ståhöjd existerar inte. Det måste ha varit hemskt för slavarna att bo i dessa små stugor. Även om vi idag kan se att de åtminstone hade en fantastisk havsutsikt.

On the southern part of the island you see large piles of salt. Salt has been produced here for a long time and Bonaire has a dark history dating back to when salt began to be produced. At that time, only slaves and prisoners with overseers lived on the island. The slaves toiled hard with the salt production and they lived in small, low stone huts. Some of these are well preserved. The entrance door is very low, only around seventy to eighty centimeters high. The door faces the sea and on the opposite side is a small window. Standing height does not exist. It must have been horrible for the slaves to live in these small cabins. Although today we can see that at least they had a great sea view.

Some palmtrees but not many. Here you can walk out from the beach with your scubatanks and start diving

Here is a lot of salt produced from the clean saltwater

Nice view but they probably didn’t have time to think about that

Vi körde vidare till sydostsidan av Bonaire. Där möttes vi av sandstränder och ett vindsurfingparadis. Med mängder av färgstarka restauranger och surfskolor ända ut i vattenbrynet. Det var på en söndag och platsen var full av bilar och människor som valt att spendera en dag vid havet.

We drove on to the southeast side of Bonaire. There we were greeted by sandy beaches and a windsurfing paradise. With lots of colorful restaurants and surf schools all the way to the water’s edge. It was on a Sunday and the place was full of cars and people who chose to spend a day by the sea.

An old surfvan with three surfboards on the roof

Restaurants and surfschools all the way to the waterline

Windsurfingboards waiting for someone who wants to surf

Vår plan var att stanna två nätter på Bonaire och sedan segla vidare. Nu har det gått en vecka och vi är fortfarande kvar. Dels har väderfönstret inte varit vad vi önskar och dels har vi haft många funderingar kring hur vi önskar fortsätta vår segling. Tankarna har pendlat mellan att segla till Santa Marta i Colombia, norrut mot Jamaica eller nordost mot Guadeloupe. Valen är många men vi behöver sätta oss in i vindar och strömmar och fara för pirater till alla de destinationer vi önskar åka till. Planen nu är att segla till Curaçau så fort åskskurarna som varit i ett par dagar avtar. Under tiden får vi dricka av vårat vin som vi inte får ta med oss till Curaçau 🙂

Our plan was to stay two nights on Bonaire and then sail on. Now a week has passed and we are still there. Partly the weather window has not been what we wish and partly we have had many thoughts about how we wish to continue our sailing. Thoughts have fluctuated between sailing to Santa Marta in Colombia, north towards Jamaica or northeast towards Guadeloupe. The choices are many but we need to familiarize ourselves with the winds and currents and danger of pirates to all the destinations we wish to go to. The plan now is to sail to Curaçau as soon as the thunderstorms that have been there for a couple of days subside. In the meantime we get to drink our wine which we are not allowed to take with us to Curaçau 🙂

Lovely days at the sea

Söndag klockan 09.45, lokal tid, lättade vi äntligen ankar efter exakt fyra veckor på Grenada med extrem värme, mycket jobb och, senaste veckorna, även en del badande o socialt umgänge. Vilken härlig känsla det var att zick-zacka sig ut mellan alla båtar och veta att vi nu är på väg ut på nya äventyr!

Sunday at 09.45, local time, we finally lifted anchor after exactly four weeks in Grenada with extreme heat, a lot of work and, in recent weeks, also some swimming and socializing. What a wonderful feeling it was to zig-zag out between all the boats and know that we are now on our way out on new adventures!

On our way

Strax utanför Prickley bay får vi syn på två stora Leatherback sköldpaddor som simmade i maklig takt i vattenytan innan de dök ner i vattnet igen. Samtidigt var det en flock med Fregattfåglar som segelflög en bit ovanför oss, spanande efter byte. Att komma så nära naturen och alla de djur som lever i havet, på land och i luften är alltid lika fascinerade.

Just outside Prickley bay, we see two large Leatherback turtles that were swimming at a leisurely pace in the surface of the water before diving back into the water. At the same time, there was a flock of Frigatebirds gliding a bit above us, scouting for prey. Getting so close to nature and all the animals that live in the sea, on land and in the air are always just as fascinating.

Vi hissade våra segel och lämnade ett lite molnigt Grenada. Därefter satte vi kurs rakt västerut mot Bonaire. En av öarna i den grupp öar som kallas ABC. Inte så konstigt eftersom de heter Aruba, Bonaire och Curacau. För många är de mer kända som Nederländska Antillerna. Vinden var, åtminstone i början, fem till sex meter i sekunden och kom från Sydost vilket har gav oss en mycket behaglig slör i ca fem knop.

We hoisted our sails and left a slightly cloudy Grenada. We then set course due west towards Bonaire. One of the islands in the group of islands known as ABC. Not so strange because they are called Aruba, Bonaire and Curacau. To many, they are better known as the Netherlands Antilles. The wind was, at least in the beginning, five to six meters per second and came from the Southeast, which gave us a very pleasant veil at about five knots.

Väderprognosen säger att vi, under de tre till fem dagar seglingen kommer ta, både kan hamna i stiltjebälten och i åskskurar. Förhoppningsvis klarar vi oss undan åtminstone åskskurarna. När vi tittar söderut ser det väldigt mörkt ut på himmelen och tittar vi i våra väderappar så har vi ett stort åskområde för om oss som vi troligen missar om vi håller igen lite på farten.

The weather forecast says that, during the three to five days the sailing will take, we can both end up in calm belts and in thunderstorms. Hopefully we can avoid the thunderstorms at least. When we look south it looks very dark in the sky and if we look in our weather apps we have a large area of thunderstorms around us which we will probably miss if we slow down a bit.

On the radar you can see the thunderstorms very good. They look like ”Islands”. We are the black boat and the yellow and blue are thunderstorms or heavy rain

Några timmar senare inser vi att vi inte behövt oroa oss för att farten varit för hög i alla fall. Vinden avtog nästan helt och vi gled fram i ca 1 knop i flera timmar. Till sist fick vi starta motorn eftersom de svaga vindarna skulle fortsätta i minst ett och ett halvt dygn framöver. Det känns alltid tråkigt att förstöra lugnet och att endast höra ljudet från vind o segel, knarrandet från teakdurken och skvalp mot båten, med att starta motorn och höra den brumma. Men vi behöver komma framåt då vi hoppas hinna se lite av ABC och eventuellt Colombia innan vi seglar norrut om några veckor.

A few hours later we realize that we didn’t have to worry about the speed being too high anyway. The wind died down almost completely and we glided along at about 1 knot for several hours. Finally we had to start the engine as the light winds would continue for at least a day and a half to come. It always feels sad to destroy the peace and to only hear the sound of wind and sails, the creak of the teak colander and the splash against the boat, starting the engine and hearing it hum. But we need to get ahead as we hope to see a bit of ABC and possibly Colombia before we sail north in a few weeks.

Första natten på vakt känns helt magisk. Luften bjuder på drygt trettio grader och med svag bris känns det oerhört behagligt. Det är en obeskrivlig frihetskänsla att sitta i mörkret på en liten båt ute på öppet hav. Månen, som är halv denna natt, skiner ovanför oss och det glittrar i havet. En del stjärnor ser vi också men molntäcket skymmer de flesta. Det kommer med all säkerhet åtskilliga fler nätter, och många kommer troligen ge oss en Vintergata vi sent kommer glömma.

The first night on duty feels absolutely magical. The air is around thirty degrees and with a light breeze it feels extremely pleasant. It is an indescribable feeling of freedom to sit in the dark on a small boat out on the open sea. The moon, which is half this night, shines above us and the sea sparkles. We also see some stars, but the cloud cover obscures most of them. There are certainly many more nights to come, and many will likely give us a Milky Way we won’t soon forget.

During the night we have lifejacket and a lifeline hooked from the lifejacket to a hook on the boat

Lite spänning bjuder den tidiga natten på också. Tack vare att vi har systemet AIS kan vi se alla andra båtar som är uppkopplade och de kan se oss. Ett lastfartyg närmade sig oss med full fart snett akterifrån. Det såg ut som de skulle gå akter om oss men när det bara var en kvart kvar till vi skulle vara riktigt nära varandra anropade jag dem på VHF för att få bekräftat att de sett oss. De svarade på första anrop och säkerställde att de såg oss och att vi kunde hålla kvar vår kurs. Alltid skönt att få det bekräftat i mörkret. Vilja är endast en lite myra jämfört med ett fraktfartyg med en längd på etthundrasjuttioen meter o tjugotvå meter bred. Det var en stor koloss som passerade väldigt nära akter om oss strax efter anropet. Även i mörkret kunde jag se hela båten med blotta ögat.

The early night offers some excitement as well. Thanks to having the AIS system, we can see all other boats that are connected and they can see us. A cargo ship approached us at full speed obliquely from astern. It looked like they were going after us but when there was only a quarter of an hour left until we would be really close together I called them on the VHF to confirm that they had seen us. They answered the first call and made sure they saw us and that we could stay on course. Always nice to have it confirmed in the dark. Vilja is only a small ant compared to a freighter with a length of one hundred and seventy-one meters and a width of twenty-two meters. There was a large colossus that passed very close astern of us shortly after the call. Even in the dark I could see the whole boat with the naked eye.

This is how it looked on the AIS. We are the black boat.

Not good on photo, but you can see the lanterns of the ship that was close to us

Dagen började med att vi äntligen kunna stänga av motorn runt 07.45 på morgonen. Det blåste då runt tre till fyra meter i sekunden och vi seglade i ca tre knop. Med lite långsammare fart åkte vi inte ifrån vinden utan fick lite bris på oss. Vilket var ljuvligt! Vi insåg, efter några timmar, beräknande och planerande, att vi skulle komma fram till Bonaire mitt i natten nästa natt, om vi fortsatte med denna behagliga segling så vi beslöt oss för att starta motorn igen och hoppas på att vinden någon gång skulle komma. I kvällningen är det fortfarande endast mycket svaga vindar. Eftersom det blåst så lite har dagen varit enormt varm och svettig. Det har inte funnits någon plats på båten där vi sluppit att svetten droppar från hela kroppen. På eftermiddagen beslöt vi oss för att det var dags för en dusch. Bli av med allt svett och smuts och få känna sig fräsch, åtminstone några minuter. Det var en av de ljuvligaste duschar någonsin! Att få vatten över hela kroppen, tvåla in sig och rensa kroppen in i varje por med en skrubb var obeskrivligt skönt! Tänk att en så naturlig sak, som vi verkligen tar för givet, kan vara så underbar!

The day started with finally being able to turn off the engine around 07.45 in the morning. The wind was then around three to four meters per second and we sailed at about three knots. With a slightly slower speed, we did not ride away from the wind, but got a little breeze on us. Which was lovely! We realized, after a few hours, calculating and planning, that if we continued this pleasant sailing we would arrive at Bonaire in the middle of the night the next night so we decided to start the engine again and hope that the wind would come sometime. In the evening there are still only very weak winds. Because there was so little wind, the day was extremely hot and sweaty. There has been no place on the boat where we have escaped the sweat dripping from the whole body. In the afternoon we decided it was time for a shower. Get rid of all the sweat and dirt and feel fresh, at least for a few minutes. It was one of the loveliest showers ever! Getting water all over your body, soaping yourself up and cleaning your body into every pore with a scrub was indescribably nice! Think that such a natural thing, which we really take for granted, can be so wonderful!

We have been fishing every day – still no Mahi Mahi

Andra dagen har varit riktigt varm. Vinden var, som väntat, i princip obefintlig. Den lilla vind, som trots allt fanns, kom akterifrån så den körde vi ifrån, kan man säga. Det har varit slöa timmar i sittbrunnen. Det är så meditativt att sitta och titta ut över det oändliga havet mot horisonten. Färgerna skiftar i oräkneliga nyanser av blått och grått under dagen. Beroende på moln och hur solen står. Personligen har jag en förkärlek till det silver-, kristall- och guldglittrande havet strax innan solnedgången. En stund innan det övergår i solnedgångens alla färgstarka nyanser av gult, orange, rött, rosa, cerice och lila. Vilket självklart alltid är ett fantastiskt skådespel

The second day has been really hot. The wind was, as expected, basically non-existent. The small wind, which was there after all, came from the stern so we ran away from it, you could say. It has been lazy hours in the cockpit. It is so meditative to sit and look out over the endless sea towards the horizon. The colors shift in countless shades of blue and gray during the day. Depending on clouds and how the sun is. Personally, I have a fondness for the silver, crystal and gold glittering sea just before sunset. A moment before it turns into all the colorful shades of yellow, orange, red, pink, cerise and purple of the sunset. Which of course is always a fantastic spectacle

Vi hade turen att få se några riktigt stora delfiner hoppa helt upp ur havet en bit från båten. Vi satt med förväntan och hoppades att de skulle komma närmre Vilja och leka med båten. Men tyvärr var de inte intresserade av oss denna gång utan hoppade och simmade bort ifrån oss i stället.

We were lucky enough to see some really big dolphins jumping completely out of the sea a short distance from the boat. We sat with anticipation and hoped that they would come closer to Vilja and play with the boat. But unfortunately they weren’t interested in us this time and jumped and swam away from us instead.

Solnedgången dag två var magisk. Kanske inte så färgstark men det stora brinnande klotet gled sakta ner mot horisonten på en nästintill molnfri himmel. Men strax innan den gick ner var det som att den la sig o vilade i en mjuk bädd, ett smalt molntäcke som såg ut som bomull. Därefter gled den ner under molnen och försvann sakta ner bakom horisonten. En enastående upplevelse som ger ro in i själen.

The sunset on day two was magical. Perhaps not so colorful, but the great burning orb slid slowly down towards the horizon in an almost cloudless sky. But just before it went down, it was as if it lay down and rested in a soft bed, a thin blanket of clouds that looked like cotton. Then it slipped below the clouds and slowly disappeared behind the horizon. A unique experience that brings peace to the soul.

Tredje dagen lider mot sitt slut. Middagen, fisktacos på Barracuda, är avnjuten, disken diskad och nattvakterna har precis börjat. Jag har vakt från 19.00 till ca 01.30. Där tar Jan vid och är uppe resten av natten. Detta vaktsystem fungerar bra för oss. Jan har bra sömn och somnar ganska lätt. Han sover i den lite svalare sittbrunnen i stället för inne i båten. Jag har valt att sova i akterkabinen som är den svalaste platsen inne i båten.

The third day is drawing to a close. Dinner, fish tacos at Barracuda, is enjoyed, the dishes are washed and the night shifts have just begun. I am on duty from 19.00 to about 01.30. There, Jan takes over and stays up the rest of the night. This guard system works well for us. Jan sleeps well and falls asleep quite easily. He sleeps in the slightly cooler cockpit instead of inside the boat. I have chosen to sleep in the aft cabin, which is the coolest place inside the boat.

Nu väntat en natt då vinden förhoppningsvis kommer tillbaka så det blir lite mer segling innan ankomsten till Bonaire

Och vinden kom…runt elva på kvällen steg vinden till över fyra meter pr sekund. Båda seglen släpptes ut för fullt och vi kunde stänga av motorn. Åh, vilken lättnad! Vi fick i stort sett lika bra fart med segel som med motor. Och det är ju segla vi vill och älskar. Om några timmar ankommer vi Bonaire.

And the wind came…around eleven in the evening the wind rose to over four meters per second. Both sails were let out fully and we were able to turn off the engine. Oh, what a relief! We got pretty much as good speed with sail as with engine. And it is sailing that we want and love. In a few hours we will arrive in Bonaire.

Bonaire’s guest flag is hoisted up the mast

Celebrating that we have reached Bonaire

Finally in water

Ååhhh så underbart det är att Vilja ligger i vattnet! Vi har legat i i tio dagar nu och njuter av brisen o att kunna doppa oss i det turkosblå vattnet så ofta vi vill. Trots dryga trettio grader är det alltid svalkande och uppfriskande. På dagen är det hett i luften även om det är molnigt o då är trettio grader svalt. På kvällen, framförallt vid solnedgången är det helt ljuvligt att slänga sig i havet och njuta

Ohhhh how wonderful it is that Vilja is in the water! We have been in for ten days now and are enjoying the breeze and being able to dip in the turquoise blue water as often as we want. Despite about thirty degrees, it is always cooling and refreshing. During the day it is hot in the air even if it is cloudy and then thirty degrees is cool. In the evening, especially at sunset, it is absolutely lovely to throw yourself into the sea and enjoy

Vi jobbar på för fullt med att iordningställa Vilja. Det blir tyvärr ofta två steg fram och ett tillbaka. Watermakern krånglar så vi får hämta vatten från land i stora dunkar med jollen. Invertern la av när vi skulle köra en fläkt på kvällen för att kunna sova, en ventil till gasspisen funkar inte så vi har haft en högst tillfällig lösning för att kunna laga mat, låsanordningar till luckor för diverse skåp har gått sönder o Starlinken funkar tyvärr inte mm mm. Men…Seglen har i alla fall kommit på plats och riggexperter har varit uppe i masten och kontrollerat att allt ser bra ut. Vilket det gjorde. Stående riggen byttes för ca två år sedan och de som var här nu konstaterade att det såg nytt och fräscht ut.

We are working hard to get Vilja ready. Unfortunately, it is often two steps forward and one back. The watermaker is in trouble so we have to fetch water from shore in large cans with the dinghy. The inverter stopped when we were going to run a fan in the evening to be able to sleep, a valve for the gas stove does not work so we have had a very temporary solution to be able to cook, locking devices for doors for various cupboards have broken o Starlink unfortunately does not work etc. etc. But…At least the sails are up and rigging experts have been up the mast checking that everything looks good. Which it did. The standing rig was changed about two years ago and those who were here now noted that it looked new and fresh.

Our high temporarely solution to get gas on the stove

Four big tanks full of water on the dinghydock

Now we will get one hundred liters of water in the watertank onboard

The rigexpert is now high up in the mast

Vi fortsätter också vårt sorterande i diverse stuvutrymmen. Det finns mycket saker ombord på Vilja, väldigt mycket…..Igår tömde vi ett stuvfack och gjorde oss av med en massa saker. En befrielse tycker jag som sitter o skriver nu. Lite jobbigare för kapten Jan. En del av det placerade vi i en väska från Biltema med saker som vi tänkte andra kunde ha användning för. Kapten Sophie på La Marinera hade en julafton igår kväll när hon öppnade säcken vi gjort oss av med 😀

We also continue our sorting in various storage areas. There is a lot of stuff on board Vilja, a lot…..Yesterday we emptied a stowage compartment and got rid of a lot of stuff. I find it a liberation to sit and write now. Captain Jan does a little more work. We placed part of it in a bag from Biltema with things that we thought others could use. Captain Sophie at La Marinera had a Christmas Eve last night when she opened the sack we got rid of 😀

Idag är det fix med watermakern som står högst på todo-list. Jan har tillbringat många timmar nere i ett ”hål”. Ungefär så som vår gast Niklas nästan bodde i samma hål, både från Gran Canaria till Kap Verde o över Atlanten. Förhoppningen är självklart att det skall funka så vi kan ”göra” vårt eget vatten till att både dricka, tvätta kläder i, duscha av oss, matlagning och allt annat vi är vana att använda sötvatten till.

Today it’s time to fix the watermaker, which is at the top of the todo list. Jan has spent many hours down in a ”hole”. Much like our guest Niklas almost lived in the same hole, both from Gran Canaria to Cape Verde and across the Atlantic. The hope is of course that it will work so that we can ”make” our own water for drinking, washing clothes, showering, cooking and everything else we are used to using fresh water for

Vi har inte hela tiden jobbat i båten utan har bl a tagit oss in till fiskmarknaden och grönsaksmarknaden i Saint George och handlat. Samt varit sociala med andra seglare här i Prickley bay. Det är en blandning av otroligt många nationaliteter som bor i sina båtar här. Samlingsplats är ofta baren / restaurangen inne i viken. Där är det olika evenemang som bingo, halva priset på pizza, happy hour, billiga friterade kycklingvingar mm mm. I en veckas tid har vi umgåtts med Sophie Söderling på La Marinera och för någon dag sedan kom hennes gast Frida från Åland. Paul på Moonshadow träffar vi ofta och även ett flertal andra långliggare.

We haven’t been working in the boat all the time, but have, among other things, gone into the fish market and the vegetable market in Saint George and shopped. As well as being social with other sailors here in Prickley bay. It is a mixture of an incredible number of nationalities who live in their boats here. The meeting place is often the bar / restaurant inside the bay. There are various events such as bingo, half price pizza, happy hour, cheap fried chicken wings, etc. For a week we have spent time with Sophie Söderling at La Marinera and a few days ago her guest Frida arrived from Åland. We often meet Paul at Moonshadow and also a number of other long-term residents.

Jan, Rodney and Sophie with happy hour beer

Barracuda, tuna and Sailfish on the fishmarket

A cold beer is lovely in the heat daytime at the market

Very hot lokal peppersauce and of course nutmeg

A lot of lokal Spices from Grenada – ”Island of spices”

Sophie and me on the way to restaurant One Love

Vår förhoppning är ju att få i ordning Vilja och att sticka västerut mot Bonaire så fort som möjligt. Självklart måste väder- och vindprognoser stämma. Just nu är det ett område med starka vindar som närmar sig Östra Karibien så vi måste troligen vänta. Det skall bli kul att komma vidare och, efter Nederländska Antillerna, se något annat än Karibiens stränder och palmer. Även om det i sig är närmast ett paradis

Our hope is to get Vilja in order and to head west towards Bonaire as soon as possible. Of course, weather and wind forecasts must be correct. At the moment there are some strong wind heading towards Eastern Caribbean so we might need to wait. It will be fun to move on and see something else than Caribbean beaches and palm trees. Although it is a paradise in itself

Weatherforecast showing storm out on the Atlantic

Yesterday we made a bananacake on the Omnia

Back on Grenada and S/Y Vilja

Efter en sommar i Sverige, o en kort visit till Thailand, flyger vi tillbaka till Grenada och fortsätter vårt segeläventyr. Det har varit mycket planerande och vägande och mätande för att få våra sju incheckade bagage samt fyra handbagage accepterade. Totalt elva bagage o nästan ett kvarts ton… Det krävdes också en del logistik att få ut allt bagage till Landvetter samt hantera det på alla flygplatser vi skulle passera under resan hit till Grenada.

After a summer in Sweden, and a short visit to Thailand, we fly back to Grenada and continue our sailingadventure. It has been a lot of planning and weighing and measuring to get our seven checked bags and four hand bags accepted. A total of eleven pieces of luggage and almost a quarter of a ton… It also required some logistics to get all the luggage out to Landvetter as well as handling it at all the airports we would pass through during the journey here to Grenada.

Bosse körde ut Jan med det mesta av bagaget till Landvetter. När Jan kom dit var flygplatsen utrymd då det tydligen hade uppdagats en resväska utan ägare i avgångshallen. Det tog ca två timmar innan avgångshallen öppnade igen. Under tiden körde Bosse tillbaka till Onsala för att hämta upp mig och resten av bagaget. När vi väl lämnat in alla våra väskor för första delsträckan till London Heatrow kändes det som en verklig befrielse och vi satte oss i loungen och njöt 🙂 Vi ankom Heatrow och tog en taxi till hotellet strax utanför Gatwick med allt vårt bagage. Nästa morgon hade vi transfer till flygplatsen och kvinnan i incheckningen undrade om vi skulle emigrera till Grenada😄😄😄

Bosse drove Jan out with most of the luggage to Landvetter. When Jan got there, the airport was evacuated as apparently an ownerless suitcase had been discovered in the departure hall. It took about two hours before the departure hall opened again. Meanwhile, Bosse drove back to Onsala to pick me and the rest of the luggage up. Once we dropped off all our bags for the first leg to London Heathrow it felt like a real release and we relaxed in an airportlounge while waiting for the flight 🙂 We arrived at Heathrow and took a taxi to the hotel just outside Gatwick with all our luggage. The next morning we had a transfer to the airport and the woman at check-in asked if we were going to emigrate to Grenada😄😄😄

Waiting for check-in and bagdrop at Landvetter airport

Relaxing at the lounge, just under two weeks since I was in the lounge last time

Från Gatwick till Grenada hade vi köpt en uppgraderad biljett. Stora breda säten på första raden med gott om benutrymme. Vi blev dessutom välkomnade med ett glas bubbel. Kändes riktigt lyxigt. Det var en bekväm dagflygning och vi njöt av lyxen hela resan, förutom att min rygg inte riktigt ville vara snäll mot mig.

From Gatwick to Grenada we had bought an upgraded ticket. Large wide seats in the first row with plenty of legroom. We were also welcomed with a glass of bubbly wine. Felt really luxurious. It was a comfortable day flight and we enjoyed the luxury the whole trip, except that my back didn’t really want to be kind to me.

Vi var förberedda på att tullen på Grenada skulle vara tuffa mot oss. Speciellt med tanke på allt vårt bagage. Vi hade läst mycket om hur många blivit stoppade, fått fylla i blanketter, betala mäklare och betala moms. Så vi hade förberett listor på allt vårt innehåll samt kvitton på alla de saker som var båtrelaterade. Vi hade redan bestämt oss för att gå på rött. Tulltjänstemannen tittade lojt på våra listor och kvitton, ställde några frågor om vad det var för något och vinkade sedan förbi oss utan att vara det minsta intresserad av att vi skulle behöva tulla in varor. Gissa om vi kände oss lättade och glada! 😀 Att det skulle gå så smidigt hade vi knappt ens vågat drömma om!

We were prepared for the customs in Grenada to be tough on us. Especially considering all our luggage. We had read a lot about how many people were stopped, had to fill in forms, pay brokers and pay VAT. So we had prepared lists of all our contents as well as receipts for all the things that were boat related. We had already decided to go on red. The customs official looked sullenly at our lists and receipts, asked a few questions about what it was, and then waved us past without the slightest interest in us having to clear goods. Guess if we felt relieved and happy! 😀 We could hardly have dreamed that it would go so smoothly!

Sedan vi kom fram lördag kväll har vi bott i ett hotellrum t o m tisdag, som tillhör marinan. Bekvämt med närheten till Vilja och skönt att ha någonstans att sortera upp allt vårt bagage och att ha AC på rummet.

Since we arrived Saturday evening, we have stayed in a hotel room until Tuesday, which belongs to the marina. Convenient with the proximity to Vilja and nice to have somewhere to sort out all our luggage and to have AC in the room.

This is the marina where Vilja is now on the hard

We try to sort out all stuff in the hotelroom from our 11 bags before taking them to Vilja

Tyvärr har jag haft ont i halsen sedan jag lämnade Sverige o nu ligger jag här med hosta, är rosslig i luftrören och har feber. Inte så väldigt behagligt när det är stillasående luft o över 38 grader inne i båten. Svett rinner och droppar på hela kroppen och jag blir alldeles dyngblöt. Tur det inte är Jan som är sjuk och han får absolut inte bli smittad. Det är mycket jobb som skall göras med båten nu när hon fortfarande står på land. En hel del riktigt tungt jobb. Många genomföringar skall bytas, botten skall slipas och utsidan båten skall polishas och vaxas. Jag jobbar på inne i båten så gott det går med att packa upp allt som vacuum-förpackades och allt som stuvades undan av Jan innan han lämnade Vilja i början av sommaren. Dessutom hade vi ju med oss våra elva väskor fulla med saker hit från Sverige som skall hitta sin plats i båten. Jobbet går mer eller mindre i slowmotion och att vila mycket är en förutsättning. Även om det fortfarande är kaos inne i båten så börjar sakerna hitta sin, åtminstone tillfälliga, plats. Det får göras om och göras bättre när febern lagt sig och orken är tillbaka. Viktigast nu är att det går att bo i båten från och med imorgon då vi lämnar rummet vi hyrt sedan vi kom hit.

Unfortunately, I’ve had a sore throat since I left Sweden and now I’m lying here with a cough, my airways are rough and I have a fever. Not very pleasant when there is still air and over 38 degrees inside the boat. Sweat runs and drips all over my body and I get drenched. Luckily it’s not Jan who is sick and he absolutely must not get infected. There is a lot of work to be done with the boat now that she is still on land. A lot of really heavy work. Many bushings must be replaced, the bottom must be sanded and the outside of the boat must be polished and waxed. I’m working inside the boat as best I can with unpacking everything that was vacuum packed and everything that was stowed away by Jan before he left Vilja at the beginning of the summer. In addition, we had with us our eleven bags full of things here from Sweden that will need to find their place in the boat. The job goes more or less in slow motion and resting a lot is a prerequisite. Although it is still chaos inside the boat, things are starting to find their, at least temporary, place. It must be redone and made better when the fever subsides and the energy is back. The most important thing now is that it is possible to live in the boat from tomorrow when we leave the room we have rented since we got here.

Ett par dagar har gått och nu har även Jan blivit sjuk. Vi kämpar på i värmen med att hålla oss på benen utan att svimma av värmeslag. Detta är verkligen tufft. Vi har flyttat från hotellrummet till båten o i förpiken har vi en nyligen inköpt airconditioner. Dit går vi o hämtar kraft. Det är ca trettio grader i förpiken med aircondition o vi fryser där stundtals. Skillnaden mot runt fyrtio grader i skuggan med stillastående luft utanför är obeskrivbar. Båten är fortfarande i totalt kaos både i sittbrunnen o inne i båten. Dessutom ligger det en stor hög med saker på marken under båten som skall lyftas ombord. Tyvärr är där fullt av myror, vilket är min största fara, de tar sig in överallt i maten som då måste kasseras. Planen är att spola rent allt innan det tas ombord. Förhoppningsvis räcker det

It’s now a couple of days later and Jan has also fallen ill. We struggle in the heat to stay on our feet without fainting from heat stroke. This is really tough. We have moved from the hotel room to the boat and in the bow we have a recently purchased air conditioner. That’s where we go to get strength. It’s about thirty degrees in the front yard with air conditioning and we freeze there sometimes. The difference to around forty degrees in the shade with stagnant air outside is indescribable. The boat is still in total chaos both in the cockpit and inside the boat. In addition, there is a large pile of things on the ground under the boat that must be lifted aboard. Unfortunately, it is full of ants, which is my biggest fear, they may get everywhere in the food, which then has to be discarded. The plan is to flush everything clean before taking it on board. Hopefully that’s enough

Very narrow because of the aircondition. But it’s worth it to stay cool

Nice with a rest under the boat. But unfortunately also a lot of ants

Of course we had to take a rompunch in the bar one night

Here everything is very expencive. We paid about 8 euro for the vegetables above

Igår var det äntligen dags! Även om det fortfarande är kaos med alla våra saker, så sjösattes Vilja och kom ner i sitt rätta element – i havet. Vilken glädje o lättnad vi kände. Och gissa om det var skönt att doppa sig i det svalkande havet efter att vi lagt till vid en boj. Här har vi dessutom en bris som ger oss bättre temperatur i luften. Härligt! Nu gäller det att få ordning på alla saker så att vi sedan kan börja njuta och, när väderfönstret visar sig vara bra, segla mot Bonaire i Franska Antillerna .

Yesterday was finally the time! Although it is still chaos with all our things, Vilja was launched and came down into its proper element – in the sea. What joy and relief we felt. And guess if it was nice to take a dip in the cooling sea after we docked at a buoy. Here we also have a breeze which gives us a better temperature of the air. Lovely! Now we need to get everything in order so that we can then start enjoying ourselves and, when the weather window turns out to be good, sail towards Bonaire in the French Antilles.

Many boats have been moved and now there is a narrow path for Vilja

Here it’s only like 5 cm between the boats

Lovely!

Relaxing time with snorkel, sun, swimming…and one or two lobster….!

Sedan sist har vi verkligen gått in för att koppla av, njuta och bara vara. Helt underbart! Vi har enbart rört oss korta sträckor med S/Y Vilja och i stället legat stilla så länge vi har känt för det. Vi är i paradiset! Turkosblått vatten i flera nyanser, kritvita sandstränder, vajande palmer, vänliga leenden och den hjälpsamma lokalbefolkningen, kall öl hos Rastaman’s, färgglada hus och båtar med allsköns underfundiga namn, solnedgångar med otroliga färgskiftningar från silver och guld till brandgult, rosa, lila, djupt rött och allt däremellan, snorkling och simning med sköldpaddor och rockor och sist men inte minst hummermiddagar. Allt man bara kan drömma om!

Since last time we have really gone in to relax, enjoy and just be. Absolutely wonderful! We have only moved short distances with S/Y Vilja and instead lay still for as long as we felt like it. We are in paradise! Multi-hued turquoise water, chalky white sandy beaches, swaying palm trees, friendly smiles and helpful locals, cold beer at Rasta Robert’s, colorful houses and boats with all sorts of quirky names, sunsets with incredible color shifts from silver and gold to fiery yellow, pink, purple, deep red and everything in between, snorkeling and swimming with turtles and rays and last but not least lobster dinners. Everything you can only dream of!

The shell is called Lambi here and is very popular to eat

White sand, palmtrees and blue water – paradise

Om vi tar det från början så seglade vi iväg på förmiddagen från Mustique mot Mayreau. Vi hade fiskelinan ute och strax innan Mayreau rasslade det till. Napp! Vi rullade in och rullade in men fisken spjärnade emot. Efter ett tag gick det lättare och vi såg fisken i vattenbrynet den sista biten. En tonfisk, såg det ut som. Och det var det…men gissa om vår förvåning när vi bara fick upp en tredjedels fisk… Under fiskens kamp mot fiskelinen har den blivit anfallen av en betydligt större fisk. En haj kanske? Den var ganska rakt avbiten så det var en stor fisk som ville dela tonfisken med oss. Vår första tonfisk på hela resan, lite snopet var det. Men det blev fyra tjocka skivor som räcker till två middagar för oss på det som var kvar av tonfisken. Lättgrillad med en massa vitlök och smält smör. Mums!

If we take it from the beginning, we sailed away in the morning from Mustique towards Mayreau. We had the fishing line out and just before Mayreau rattled it. Pacifier! We reeled in and reeled in but the fish braced against. After a while it got easier and we saw the fish at the water’s edge the last bit. A tuna, it looked like. And that was it… but guess our surprise when we only caught a third of the fish… During the fish’s struggle against the fishing line, it was attacked by a much larger fish. A shark perhaps? The cut was quite straight so it was a big fish that wanted to share the tuna with us. Our first tuna of the whole trip, it was a bit snotty. But there were four thick slices, enough for two dinners for us, on what was left of the tuna. Lightly grilled with lots of garlic and melted butter. Yum!

One third of a tuna left for us …I’m glad it was the tuna and not one of us that the big fish (shark?) ate

Väl framme vid den lilla ön Mayreau la vi till för ankar på den sydligaste viken, Saline bay. En lugn vik och by med ett flertal, i dagsläget, mest stängda barer och restauranger. Det har ju blivit lågsäsong här och på många platser, utom de mest turistiga, märks det tydligt. Ön är den minsta till ytan i Grenadinerna, bara 2×4 km och har endast ca 270 ⁰invånare. Det finns bara en enda väg på ön. Elektricitet kom hit så sent som 2002. Vi tog en promenad först på den vackra, stora och orörda stranden för att sedan ta oss upp för den otroligt branta och långa vägen i den lilla byn. Från toppen var det fantastisk utsikt mot Tobago Cayes dit vi skulle komma några dagar senare. På tillbakavägen stannade vi till och tog varsin öl hos Rasta Man. Han har haft serveringen i över trettio år och har byggt allt själv. Mest av drivved och spillmaterial Det började med en liten servering som idag ringlar sig runt i flera snirkliga rum, gångar och våningar. Högst upp var det utsikt över havet.

Once at the small island of Mayreau, we anchored in the southernmost bay, Saline bay. A quiet bay and village with several, currently most closed bars and restaurants. It has become low season here and in many places, except the most touristy, it is clearly noticeable. The island is the smallest by surface in the Grenadines, only 2×4 km and has only about 270 inhabitants. There is only one road on the island.We took a walk first on the beautiful and large unspoilt beach and then took us up the incredibly steep and long road in the small village. From the top there was a fantastic view towards the Tobago Cayes where we would arrive a few days later. On the way back we stopped and each had a beer at Rastaman’s He has owned the restaurant for over thirty years and has built everything himself. Mostly from driftwood and waste material. It started with a small bar that today coils around in several winding rooms, corridors and floors. At the top there was a view of the sea.

The beautiful beach in Saline bay, Mayreau

Only we and some local people who enjoyed the shade and the children enjoyed the clear and warm water

Rastaman’s bar. On the top of the entrance is a small sailboat

Efter ett par dagar i Saline bay tog vi den ca femton minuter långa turen till viken längst i norr på Mayreau, Salt Whistle bay. En liten vik som är ett givet stopp för oräkneliga katamaraner och då framförallt hyrkatamaraner med kapten. Nästan alla registrerade på Martinique och därmed hade fransk flagga. Här var det trångt om utrymmet och båtarna snurrade runt åt olika håll i den nyckfulla vinden. En stor hyrkatamaran med fransk kapten hamnade väldigt nära oss. Kaptenen var inte helt nöjd och förstod även vår oro men det fanns inte så mycket plats för dem att flytta sig till. Som plåster på såret fick vi två flaskor gott franskt vin av kaptenen 🙂

After a couple of days in Salima, we took the approximately fifteen ⁹9minute trip to the bay in the far north of Mayreau, Salt Whistle bay. A small bay that is a given stop for countless catamarans and above all rentalcatamarans with a captain. Almost all registered in Martinique and thus had the French flag. Here the space was tight and the boats spun around in different directions in the capricious wind. A large rental catamaran with a French captain ended up very close to us. The captain was not entirely happy and also understood our concern but there was not much room for them to move to. As a plaster on the wound, we were given two bottles of good French wine by the captain 🙂

Two really good bottles of french wine we got as a ”plaster” from the captain who anchored too close to us

A lot of catamarans this day who enjoyed the colours of dawn…crowded

A palmtree in the middle of a suncoloured cloud

Många väljer att äta bbq lobster inne på en av serveringarna här men vi avstod och åt i stället vår mat ombord på Vilja. De dagar vi låg här njöt vi av en massa bad i ovanligt lugnt vatten och otroliga solnedgångar. Sådan avkoppling!

Many choose to eat bbq lobster inside one of the servings here, but we refrained and instead ate our dinnrs onboard at Vilja. The days we were here we enjoyed a lot of swimming in unusually calm water and incredible sunsets. Such relaxation!

Colorful sarongs for sale hanging between the palmtrees

The only time so far with this calm water since we arrived to carribean

It’s not always sun….a quiet heavy downpours suddenly showed up

But…not long time after the sunset started

Beautiful colours with the sun glowing towards the palmtrees a
nd the dark sky behind them

Two people sitting on sup-boards in the beautiful colours

Nästa stopp var också väldigt nära, ca en halvtimma. Tobago Cays – en plats alla pratar om och nämner som en av höjdpunkterna i denna del av Karibien. Det är fem obebodda riktigt små öar som omges av ett stort hästskoformat rev från nästan alla håll utom nordost. Vi åkte hit med höga förväntningar och undrade om de skulle infrias. Vilket det gjorde! En boatboy hänvisade oss till en mooringboj där vi skulle ligga i minst två nätter. Rakt väster om oss fanns bara det stora revet som bromsade nordostpassaden från Afrika som fortfarande blåser med 7 – 12 sekundmeter. De sista dagarna har vinden iofs stundtals dragit in från ost och sydost.

The next stop was also very close, about half an hour. Tobago Cays – a place everyone talks about and mentions as one of the highlights of this part of the Caribbean. There are five unhabited really small islands that are surrounded by a large horseshoe shaped reef from almost every direction except the northeast. We went here with high expectations and wondered if they would be met. And they did! A boatboy directed us to a mooring buoy where we would stay for at least two nights. Directly to the west of us there was only the large reef which slowed down the northeast trade wind from Africa which is still blowing at 7 – 12 meters per second. In the last few days, the wind has sometimes moved in from the east and south-east.

Efter ankomst och den sedvanliga hoppilandaren satte vi oss i jollen för att utforska området. Med oss hade vi badkläder och snorkelutrustning. Vi gick iland på en kritvit sandstrand där det var ett avspärrat område för snorkling. Det kan verkligen behövas då många båtar, både jollar och enorma katamaraner, kör väldigt fort mellan de båtar som redan lagt sig på svaj. Farligt eftersom många snorklar runt sin båt och lätt kan bli påkörda. Vi fortsatte jolleturen utan att ha snorklat, ut på det fascinerade turkosblå vattnet och sedan in i ett sund mellan två små öar. Här satte vi på oss snorkelutrustningarna och gav oss ut. Det var första av ett flertal gånger som vi snorklade och simmade tillsammans med sköldpaddor och rockor. Vilken upplevelse! Vi åkte tillbaka till båten lyckliga och glada.

After arrival and the customary hop-on hop-off, we got into the dinghy to explore the area. We had swimwear and snorkel gear with us. We went ashore on a chalky white sandy beach where there was a restricted area for snorkeling. It can really be needed as many boats, both dinghies and huge catamarans, drive very fast between the boats that have already laid down. Dangerous because many people snorkel around their boat and can easily get hit. We continued the dinghy trip without snorkeling, out on the mesmerizing turquoise water and then into a strait between two small islands. Here we put on the snorkel equipment and set out. It was the first of several times that we snorkeled and swam together with turtles and rays. What an experience! We went back to the boat happy and excited.

The dinghy and Jan in the middle of absolutely stunning turquoise water

It’s amazing to be so close to the turtles. And they don’t care at all that we were there

Efter denna första snorkling var vi ute minst två gånger om dagen och snorklade. Dessa gånger blev det i snorkelområdet ute vid den kritvita stranden. Så urhäftigt att vara bara några centimeter från sköldpaddorna som inte brydde sig ett dugg om oss. De största var nog runt sjuttio centimeter i diameter medan de mindre var runt trettiofem centimeter. De dyker ner till botten där de livnär sig av ett sjögräs som växer där. Efter ett tag simmar de upp för att hämta luft för att sedan dyka ner igen. I detta naturreservat känner de sig trygga och det är regulationer hur vi, besökare, får röra oss.

After this first snorkel we were out at least twice a day snorkelling. These times it was in the snorkel area out by the chalk-white beach. So awesome to be inches away from the turtles who didn’t give a damn about us. The largest were probably around seventy centimeters in diameter, while the smaller ones were around thirty-five centimeters. They dive down to the bottom where they feed on a seaweed that grows there. After a while they swim up to get air and then dive back down. In this nature reserve, they feel safe and there are regulations on how we, visitors, are allowed to move.

A white strip of sand in the turquoise water. Here is the snorkellingarea

I have just started to snorkel. It works good thanks to the snorkellingmask

One of a whole lot of turtles just beside us

To take a film and photos underwater with our new gopro is exciting

Andra kvällen beslöt vi oss äntligen för att äta grillad languster på stranden! Säsongen är till sista april och nu var det bara två dagar kvar. Visst var det dyrt och visst känns det lite som en turistfälla men oj vad vi njöt! Boatboyen ”Free Willy” hämtade oss strax innan solnedgång och vi njöt var vår rompunch i solnedgången. Strax därefter serverades vi var sin stor langusterhalva tillsammans med en uppsjö av tillbehör. Gissa om vi kände oss lyxiga där vi satt med fötterna i kritvit sand, solnedgång och languster! Vi njöt länge och väl innan vi kördes tillbaka till Vilja igen. Det var t o m så mycket mat så det fick bli en doggey-bag med resterna som blev en god lunch nästa dag.

The second night we finally decided to eat grilled lobster on the beach! The season is until the end of April and now there were only two days left. Sure it was expensive and sure it feels a bit like a tourist trap but oh how we enjoyed it! The boatboy ”Free Willy” picked us up just before sunset and we enjoyed our rum punch in the sunset. Soon after, we were each served a half large lobster together with a plethora of side dishes. Guess if we felt luxurious sitting with our feet in chalky white sand, sunset and lobster! We enjoyed ourselves for a long time before we were driven back to Vilja again. There was even so much food that it had to be a doggy bag with the leftovers, which made a good lunch the next day.

På min födelsedag seglade vi lite norrut till ön Canouan. Där var det en stor härlig vik med glest av båtar så att hitta ankringsplats var lätt. Strax efter ankomst kom en lokal fiskare upp mot oss och frågade om vi önskade köpa fisk eller hummer. Vi funderade en kort stund och beslöt oss för en nästan två kilos languster som han erbjöd sig att koka för oss. En stund senare kom han ut med en fortfarande varm languster som vi tänkte gratinera på kvällen som födelsedagsmiddag. Jag har ätit languster en gång i mitt liv tidigare och nu skulle det bli två på två dagar…tala om lyxliv!

On my birthday we sailed a little north to the island of Canouan. There was a large, lovely bay with few sailboats, so finding an anchorage was easy. Shortly after arriving, a local fisherman came up to us and asked if we wanted to buy fish or lobster. We thought for a while and decided on an almost two kilo lobster which he offered to cook for us. A while later he came out with a still-warm lobster, which we intended to bbq in the evening as a birthday dinner. I have eaten lobster once in my life before and now it would be two in two days…talk about luxury living!

Vi åkte in till byn på Canouan. En riktigt sömnig och tillbakadragen by. Det känns som att Canouan, med ett läge mitt emellan de populära öarna Tobago Cayes i söder och Bequia i norr har svårare för att dra till sig turister. Samtidigt blir det väldigt genuint och autentiskt på en ö som denna.

We went into the village of Canouan. A really sleepy and withdrawn village. It feels like Canouan, with a location midway between the popular islands of Tobago Cayes in the south and Bequia in the north, has a harder time attracting tourists. At the same time, it becomes very genuine and authentic on an island like this.

One of all beautiful flower. But it’s getting pretty dry here now so it’s not as green anymore

På eftermiddagen, efter att ha badat i det tjugoåttagradiga turkosblå havet, njöt vi av ett glas rödvin med salta kex och mögelost framme på däck. Några timmar senare gratinerade vi vår languster, som vi delat i två, på grillen på båten. Vi beslöt att fira båda våra födelsedagar då Jan fyllde år sista mars och blev inte så firad då eftersom vi seglade nästa hela dagen

In the afternoon, after swimming in the twenty-eight degree turquoise sea, we enjoyed a glass of red wine with salty crackers and blue cheese on the front deck. A few hours later, we grilled our lobster, which we split in two, on the grill on the boat. We decided to celebrate both of our birthdays as Jan’s birthday at the end of March and was not so celebrated then because we were sailing the next whole day

Not every year i swim in the sea on my birthday. But it’s easy when it’s 28 degrees

The lobster we bought from a lokal fisherman. He boiled it for us and we put on butter and garlic before bbq in the grill onboard

A 51 meter long andv10 mwter wide sailboat sailing away in the sunset

Efter två nätter här på Canouan kommer vi segla söderut. På söndag måste vi vara tillbaka på Grenada för att jag skall flyga hem och Jan skall fixa en massa med båten samt förbereda den för att lyftas i några månader på Grenada under orkansäsongen. Så nu är det bara att fortsätta njuta den tid som är kvar

After two nights here on Canouan we will sail south. On Sunday we have to be back in Grenada for me to fly home and Jan to fix a lot with the boat and prepare it to be lifted for a few months in Grenada during the hurricane season. So now it’s just a matter of continuing to enjoy the time that’s left.