solovarme – Sida 3 – Levermittliv

Magic La Habana

Havanna. Lyssna på namnet. Smaka på det. Havanna. Historiens vingslag slår mot oss. Glädje, Fest, Kabrioletbilar, Fina kläder, Casino, Kolonialhus, Salsa. Men också revolution, Fattigdom, misskötta o bortglömda hus, krig och elände. Båda sidorna är Havanna. Vi är på väg dit och skall upptäcka dagens Havanna. 100 år efter dess glansdagar och dryga 50 år efter revolutionen.

Havana. Listen to the name. Taste it. Havana. The wings of history beat us. Joy, Party, Convertible cars, Fine clothes, Casino, Colonial house, Salsa. But also revolution, Poverty, neglected and forgotten houses, war and misery. Both sides are Havana. We are on our way there and will discover today’s Havana. 100 years after its glory days and roughly 50 years after the revolution.

One of the beautiful houses that are restaurated

Tidigt på morgonen och vi sitter i en taxi på väg mot Havanna. Det känns spännande att komma dit och få uppleva alla kolonialhus i pastellfärger med balustrader, salsaställen, storband, gamla amerikanska bilar och häst o vagn. Resan kommer ta ca tre och en halv timma. Det är en colectivotaxi vi åker med tillsammans med två andra. Resan kostar tjugo dollar var. Eftersom vi knappt har kontanter så har vi fått trixa för att få ihop till resan. Vi tänkte boka hotell på en hotellbokningssida men de flesta har inte avtal med Kuba. På Hotels.com finns det däremot hotell och vi valde ett. Mot slutet behövde vi kryssa i vad vi gör på Kuba. Turism fanns inte som alternativ utan endast en massa olika officiella uppdrag. Vi har bokat och kryssat i journalistiskt uppdrag. Jag skriver ju trots allt min blogg 😊

Early in the morning and we are sitting in a taxi on our way to Havana. It feels exciting to come there and experience all the colonial houses in pastel colors with balustrades, salsa bars, big bands, old American cars and horse and carriage. The trip will take about three and a half hours. It’s a colectivo taxi we’re riding with two others. The trip costs twenty dollars each. Since we hardly have any cash, we have been given a trick to save up for the trip. We thought of booking a hotel on a hotel booking site but most of them do not have an agreement with Cuba. On Hotels.com, however, there are hotels and we chose one. Towards the end, we needed to tick off what we are doing in Cuba. Tourism did not exist as an option, but only a lot of different official missions. We have booked and cruised on a journalistic mission. After all, I write my blog 😊

Colonial houses with balustrades and a bicycle

Some kind of celebration with several horses and Cuban flags

Of course Cuba had a lot of warshipelements

Pink ”Cadillac” in front of a beautiful house

Vi kör fram på relativt bra vägar utan en massa potthål i vägen. Det står folk med sedelbuntar i händerna och liftar. Bussar mellan städerna finns knappt längre. Trafiken är gles, salsan strömmar ur högtalarna och vi passerar inga samhällen. Det känns ganska öde. Samtidigt är det små stånd med försäljning av olika saker längs med vägen. Var de bor som säljer sakerna vet vi inte.

We drive on relatively good roads without a lot of potholes in the way. There are people with wads of bills in their hands and hitchhiking. Buses between the cities hardly exist anymore. The traffic is sparse, the salsa is pouring out of the speakers and we don’t pass any communities. It feels quite deserted. At the same time, there are small stalls selling various things along the road. We don’t know where the people who sell the things live.

Efter en behaglig resa blir vi avsläppta i Habana Viejo. Det är här vi har bokat ett rum. Efter en kortare promenad kommer vi fram till Casa Maura. Ett Casa collectivo som vi kunnat boka på nätet. Det är rent och fint med balkong och tillgång till kök. Värden och hennes svärdotter är otroligt tillmötesgående och serviceminded. Väl installerade på rummet går vi ut på vår första promenad av många i Havanna. Det pirrar lite i kroppen av förväntan. Vi bor nära en stor boulevard, P de Martí, inte många bilar passerar men de vi ser är i stort sett gamla Amerikanare. Några är kabrioleter och några har tak. De flesta målade i pastellfärger. Även om ingen av oss är bilentusiaster så spritter det av glädje av att se dem. Vi promenerar fram mellan slitna och misskötta kolonialhus. Och några få som har renoverats. Vart vi än går strömmar musik ut ur husen, på gatorna och från bilarna.

After a pleasant journey, we are dropped off in Habana Viejo. This is where we have booked a room. After a short walk we arrive at Casa Maura. A Casa collectivo that we were able to book online. It is clean and nice with a balcony and access to a kitchen. The host and her daughter-in-law are incredibly accommodating and service-minded. Once installed in the room, we go out on our first of many walks in Havana. The body tingles a little with anticipation. We live near a big boulevard, P de Martí, not many cars pass but the ones we see are mostly old Americans. Some are convertibles and some have roofs. Most painted in pastel colors. Although none of us are car enthusiasts, seeing them bursts with joy. We walk between worn and neglected colonial houses. And a few that have been renovated. Everywhere we go, music pours out of the houses, onto the streets and from the cars.

Someone is selling fruits and vegetables

Folk köar framför många gallerförsedda små öppningar i husen. Bakom varje galler är det försäljning av t ex kaffe, glass, burkar med öl eller lokal cola eller andra allehanda saker. Eftersom matbutikerna är i stort sett tomma så är det dessa små ”hål-i-väggen-butiker” som förser invånarna med det de har möjlighet att köpa. På Kuba handlar man det man får tag på och när man får tag på det. Inte som hemma där vi handlar det vi önskar och precis när som helst. Pizza är otroligt populärt och billigt. Ser vi en blinkande ljusskylt och människor utanför så är det pizza de köper.

People line up in front of many barred small openings in the houses. Behind each bar is the sale of, for example, coffee, ice cream, cans of beer or local cola or all sorts of other things. Since the grocery stores are largely empty, it is these small ”hole-in-the-wall stores” that provide the residents with what they can afford to buy. In Cuba, you buy what you can get hold of and when you get hold of it. Not like at home where we buy what we want and exactly when we want. Pizza is incredibly popular and cheap. If we see a flashing light sign and people outside, it’s pizza they’re buying.

Here Jan bought a small cup of local coffee. Very sweet.

A lot of people are standing outside the shops longing to buy things inside. But they can not. Some shops only take card and the price is in dollars so it is not possible for most Cuban people

On the street. People gathering for transportation

Close to the church. Some women together

A lonely man playing trumpet on the street. It was lovely to listen to

Vi ser ändå ingen misär. I stort sett alla är rena och med hela kläder. Det är inte som fattigdomen i många länder i Afrika och Asien. Var femtonde meter kommer någon fram till oss och börjar prata. ”Where do you come from?”, ”First time in Cuba?”, ”Can you give me money for my baby?”, ”Money,money, money?”

We still see no misery. Pretty much everyone is clean and fully clothed. It is not like the poverty in many countries in Africa and Asia. Every fifteen meters someone comes up to us and starts talking. ”Where do you come from?”, ”First time in Cuba?”, ”Can you give me money for my baby?”, ”Money, money, money?”

A lot of artists selling their art on the street

Almost all vegetables are sold from wagons like this

Vi strosar runt mellan de gamla kolonialhusen som en gång i tiden måste ha varit otroligt vackra. De är vackra även nu men utan restaureringar o skötsel ramlar cement bort, färgen flagnar och trät multnar sönder. Otroligt synd. De är ju så vackra. Det är fullt av liv och rörelse. Barn som leker, cykeltaxis som transporterar människor, män som mekar med bilar, kvinnor som umgås och det står vagnar där det säljs ett mindre urval av frukt och grönt. På en gata vi passerar säljer de blommor och blomsterdekorationer. Urvalet av mat är större här än i Cienfuego men fortfarande lyser det stort av bristen på tillgångar.

We stroll around between the old colonial houses which must have been incredibly beautiful once upon a time. They are beautiful even now, but without restoration or maintenance, cement falls away, the paint peels and the wood rots. Unbelievably bad. They are so beautiful. It is full of life and movement. Children playing, bicycle taxis transporting people, men tinkering with cars, women socializing and there are carts selling a small selection of fruit and vegetables. On a street we pass they sell flowers and flower decorations. The selection of food is greater here than in Cienfuego but still the lack of resources shines brightly.

Kvinnorna är mestadels långa och smala och klär sig i fina och ibland utmanande kläder. Vi blir gång på gång stoppade av män som frågar om vi vill växla pengar. Eller köpa cigarrer. Eller rom. Eller så vill de visa vägen till en restaurang och sedan ta betalt för att de visat oss vägen. En dag behövde vi växla pengar och vi kom överens om vilken växlingskurs med en man. Vi gick till sidan bakom en pelare och mannen började räkna upp pengar till Jan. Samtidigt sa han till mig att vakta om det kom någon polis. Jan och mannen räknade tillsammans. När vi kommer hem senare på eftermiddagen skall jag kontrollerna pengarna….och inser att vi fått strax under hälften av vad vi skulle ha. Suck! Andra gånger vi växlat, både före och efter, har vi fått rätt. Men här blev vi totalt lurade.

The women are mostly tall and slim and dress in nice and sometimes challenging clothes. We are repeatedly stopped by men who ask if we want to exchange money. Or buy cigars. Or rum. Or they want to show us the way to a restaurant and then charge us for showing us the way. One day we needed to exchange money and we agreed on the exchange rate with a man. We went to the side behind a pillar and the man started counting money to Jan. At the same time he told me to watch if any police came. Jan and the man counted together. When we get home later in the afternoon, I will check the money….and realize that we got just under half of what we should have. Sigh! Other times we switched, both before and after, we got it right. But here we were totally deceived.

Idag, andra dagen, promenerar vi längs strandpromenade som vetter mot Florida Straits. Det är en lång och vacker promenad i stadsdelen Malecong. Havet är blankt och långt där borta på andra sidan ligger ärkerivalen USA. Ett fåtal personer snorklar i vattnet för att fånga fisk och languster, ytterligare några står på muren och fiskar. Konstigt att det inte är fler då det borde vara ett utmärkt sätt att dryga ut maten och få varierade smaker i munnen.

Today, the second day, we walk along the boardwalk facing the Florida Straits. It is a long and beautiful walk in the Malecong district. The sea is clear and far away on the other side lies the arch-rival USA. A few people snorkel in the water to catch fish and crayfish, a few more stand on the wall and fish. Strange that there aren’t more as it should be an excellent way to spread out the food and get varied flavors in your mouth.

We saw one fishingboat. That’s it. We are not allowed to do any fishing from the boat in Cuban water. Maybe there are restrictions even for the locals

A fisherman with all his small fishes on the wall

Tredje dagen i Havanna och vi klär oss i rosa kläder o har bestämt oss för att åka med en rosa Cabriolet runt om i Havanna. Sagt och gjort så går vi upp mot torget där alla cabrioleer står. En man med rosa bil fångar oss o vi kommer överens om ett bra pris. Troligen både för honom och för oss. Det är en sjuttiotre år gammal Ford Victoria Cabriolet vi åker med. Lite sliten men ändå otroligt vacker. Han är en mycket stolt ägare.Vi vet inte mycket om bilar men det var hans information. Det sitter en ny motor i bilen. Vi susar fram som värsta Elvis Presley genom Havannas boulevarder och längs med havet. Vi känner oss som kungligheter. Det är en härlig upplevelse. Turistig? Ja, kanske men ändå kul enligt oss. Det blir en guidning runt Havanna med vackra byggnader, Chinatown, förbi Havannas universitet och sedan ett stopp på Plaza de la Revulicion. En jättestor asfalterad plats framför Parlamentet och ett monument detikerat till José Martí. Monumentet skall vara det största tillägnat en författare i världen. José Martí har haft stor betydelse för Kuba. Runt torget finns några viktiga byggnader. Parlamentet, militära högkvarteret,polismyndigheten, en teater och två byggnader som på var sin byggnad har stora bilder av Fidel Castro på den ena och Che Guevara på den andra. En mäktig plats och en viktig plats i Kubas historia.Det är mäktigt och det är historia.

Third day in Havana and we dress in pink clothes and have decided to drive a pink Cabriolet around Havana. All said and done, we go up to the square where all the cabriolets are. A man with a pink car catches us and we agree on a good price. Probably both for him and for us. It’s a seventy-three-year-old Ford Victoria Cabriolet we’re driving. A little worn but still incredibly beautiful. He is a very proud owner. We don’t know much about cars but that was his information. There is a new engine in the car. We rush like the worst Elvis Presley through Havana’s boulevards and along the sea. We feel like royalty. It is a wonderful experience. Touristy? Yes, maybe, but still fun in our opinion. There will be a guided tour around Havana with beautiful buildings, Chinatown, past the University of Havana and then a stop at Plaza de la Revulicion. A huge paved square in front of the Parliament and a monument dedicated to José Martí. The monument is to be the largest dedicated to a writer in the world. José Martí has had great significance for Cuba. Around the square are some important buildings. The parliament, the military headquarters, the police department, a theater and two buildings that each have large pictures of Fidel Castro on one and Che Guevara on the other. A powerful place and an important place in Cuban history. It is powerful and it is history.

There are plenty of beautiful cabriolets

Plaza de la Revulicion with the big monument

Efter Plaza de la revolucion åker vi till en otroligt grön park. Där ser vi åtskilliga vackra ”Amerikanare” glänsande i rosa, lila, mintgrönt och rött. Det är en fröjd för ögat att promenera runt och titta på dem.

After the Plaza de la Revolucion we go to an incredibly green park. There we see many beautiful ”Americans” shining in pink, purple, mint green and red. It is a feast for the eyes to walk around and look at them.

Resan tillbaka till centrala går längs med avenyn i Malecong med Florida Straits på vår vänstra sida. Det är vackert, det är historia och det är en känsla av något vi aldrig kommer glömma. Havanna, glansdagar, 50-talet, kolonialhus och boulevarder. Hur var det då? En pirrande känsla att tänka. Åtminstone om man var amerikan eller rik kuban. För många andra kubaner var det nog inte detsamma.

The journey back to downtown runs along the avenue of Malecong with the Florida Straits on our left. It’s beautiful, it’s history and it’s a feeling of something we’ll never forget. Havana, glory days, 50s, colonial houses and boulevards. How was it then? A tingling sensation to think. At least if you were American or ritch Cuban. For many other Cubans, it was probably not the same.

Sista hela dagen i Havanna innan vi åker tillbaka till Cienfuego och Vilja imorgon. Vi promenerar ut och har mer eller mindre bestämt oss för en tur till Fusterlandia som ligger ca två mil västerut. Det är en konstnär som heter José Foster, som byggt upp denna streetart och konst runt en bostad och ett kvarter. Hans konstverk jämförs med Antoni Gaudi och sägs sätta Barcelonas Park Güell i bakgården. Vi tar oss dit med en charmig turkos veteranbil med en informativ chaufför. Vi åker på boulevarden längs med Florida Strait i stadsdelen Malecong. Sedan passerar vi ett område med vackra och stora hus vilka de flesta är ambassader. Rysslands ambassad ser ut som en stor bunker annars är de andra flotta byggnader med vakter utanför varje ambassad.

Last full day in Havana before we return to Cienfuego and Vilja tomorrow. We walk out and have more or less decided on a trip to Fusterlandia, which is about two miles to the west. It is an artist called José Foster, who built this street art and art around a house and a block. His artwork has been compared to Antoni Gaudi and is said to put Barcelona’s Park Güell in the backyard. We get there in a charming turquoise vintage car with an informative driver. We ride on the boulevard along the Florida Strait in the Malecong district. Then we pass an area with beautiful and large houses, most of which are embassies. The Russian embassy looks like a big bunker otherwise the other buildings are big buildings with guards outside each embassy.

Fusterlandia är speciellt med sin lite futuristiska konst och skulpturer. Mycket är gjort i keramikplattor i olika storlekar. Figuriner är klädda med små mosaikplattor i glada färger och det är konst, utsmyckningar och figurer precis överallt. Kul att komma dit och se denna speciella plats.

Fusterlandia is special with its slightly futuristic art and sculptures. Much is made of ceramic tiles in various sizes. Figurines are dressed with small mosaic tiles in cheerful colors and there is art, embellishments and figures just everywhere. Nice to get there and see this special place.

Vi åker tillbaka med samma taxi fast till halva priset nu. Det är dags för lunch och vi har blivit duktiga på att hitta billiga men ändå okej ställen. Vi går tillbaka till området nära Chinatown till samma ställe som vi åt lunch igår. De känner igen oss och är glada för att vi kommer tillbaka. På väg tillbaka till hotellet lyckas vi hitta en affär med lite varor där vi kan betala med kort! Vilken lycka! Eftersom vi kommer vara ute i Kubanska södra skärgården och det börjar bli tomt på framförallt dryck så köper vi ett flak öl och ett flak Pepsi. Vi har inte sett något av det i affärer sedan vi kom fram till Kuba. Lite kaffe blev det också. Både igår och idag har vi börjat köpa in grönsaker också inför vår kommande tid på havet. Det finns inte mycket men vi har fått tag på vitkål, lök, tomater och långa gröna bönor. Så våra ”souvenirer” från Havanna består av grönsaker 😄

We are going back with the same taxi but at half the price now. It’s time for lunch and we’ve become good at finding cheap but still okay places. We go back to the area near Chinatown to the same place we had lunch yesterday. They recognize us and are happy that we are coming back. On the way back to the hotel, we manage to find a shop with some goods where we can pay by card! What joy! Since we will be out in the southern Cuban archipelago and we are starting to run out of drinks in particular, we buy a bottle of beer and a bottle of Pepsi. We haven’t seen any of that in business since we got to Cuba. There was also some coffee. Both yesterday and today we have started buying vegetables also for our upcoming time at sea. There isn’t much but we’ve got hold of cabbage, onions, tomatoes and long green beans. So our ”souvenirs” from Havana consist of vegetables 😄

Some of the things we bought and brought back to Vilja in Cienfuego

Vi lämnar dryck och grönsaker på rummet och går ut igen. Snabbt fastnar vi på en servering med livemusik. Det är dans på gatan och god stämning. Det är verkligen fascinerande med all denna musik överallt och människor som dansar loss både inne på serveringarna och utanför. Vi lämnar och kommer därefter till nästa lilla trånga ställe med musik. Vi har varit där tidigare och älskar stämningen. En sjumannaorkester trängs inne på serveringen där det enbart serveras Mojito. Utanför dansar turister och kubaner om vartannat. Orkestern spelar Guantanamera och annan musik det går att dansa salsa till. Guantanamera är nog den mest populära låten av alla här på Kuba. Åtminstone där vi varit i Havanna. Stämningen är hög, alla i orkestern ger allt, cigarröken flödar och mojitos släcker törsten. Det är en lycka att få vara här i Havanna. En stad som tagit oss med storm

We leave drinks and vegetables in the room and go out again. We quickly get hooked on a service with live music. There is dancing in the street and a good atmosphere. It’s really fascinating with all this music everywhere and people dancing wildly both inside the servings and outside. We leave and then come to the next small crowded place with music. We have been there before and love the atmosphere. A seven-piece orchestra squeezes into the serving room, where only Mojito is served. Outside, tourists and Cubans dance around each other. The orchestra plays Guantanamera and other music you can dance salsa to. Guantanamera is probably the most popular song of all here in Cuba. At least where we have been in Havana. The mood is high, everyone in the orchestra gives it their all, the cigar smoke flows and the mojitos quench the thirst. It is a blessing to be here in Havana. A city that took us by storm

A nice bar with live jazzmusic in old town

Sista timmarna i Havanna. Vi går runt och handlar in grönsaker och ägg. Det är dyrt. Förstår inte hur kubanerna har råd…men det har de ju inte heller. Det känns nästan lite hemskt att köpa av den mat de själva så väl behöver. När jag går och bär på en karta med 30 ägg längs med gatorna inemellan de tre våningar höga kolonialhusen kommer många fram och ber om ägg. Det är omöjligt att börja dela ut. Då skulle vi inte ha några kvar själva och även vi kommer behöva mat när vi är ute och seglar. Jag har verkligen tagit Havanna till mitt hjärta. Det är så otroligt vackert här om man ser bort ifrån hur slitet det är. Människorna är också vackra och de utstrålar stolthet över sitt land och sin kultur. Musik strömmar ut från många fönster och från högtalare de har på sina cykeltaxis. Folk tar några danssteg och de flesta ser glada ut. När vi säger att vi kommer från Sverige ”Suecia” säger de stolt ”Volvo”, ”Abba”, ”Zlatan”. Våra kändaste varumärken. En kvinna vi mötte hade t o m varit i Göteborg.

Last hours in Havana. We go shopping for vegetables and eggs. It is expensive. I don’t understand how the Cubans can afford it…but they don’t either. It almost feels a little horrible to buy the food they themselves need so much. When I walk carrying a map with 30 eggs along the streets between the three-story colonial houses, many people come up and ask for eggs. It is impossible to start handing out. Then we wouldn’t have any left ourselves and we too will need food when we are out sailing. I have really taken Havana to my heart. It is so incredibly beautiful here if you ignore how worn it is. The people are also beautiful and they radiate pride in their country and culture. Music pours out of many windows and from speakers they have on their bicycle taxis. People do a few dance steps and most look happy. When we say we are from Sweden ”Suecia” they proudly say ”Volvo”, ”Abba”, ”Zlatan”. Our most famous brands. One woman we met had even been to Gothenburg.

Resan tillbaka till Cienfuego går verkligen med hjärtat i halsgropen Chauffören kör vingligt med hög hastighet. Med en hand på ratten, ibland inte ens det. Han pratar nästan konstant i sin mobiltelefon och sitter och sms:ar. När han inte pratar i telefonen fäster han blicken på sin vän i sätet bredvid. Han vinglar mellan alla körfält och när det kommer en mötande bil vill vi helst blunda. Inga säkerhetsbälten finns och stötdämpare, det som finns kvar av dem, får verkligen kämpa. Undrar om våra trettio ägg som vi har emellan oss kommer fram hela eller som äggröra. Och om Vi kommer helskinnade fram till marinan.

The journey back to Cienfuego is really heartbreaking. The driver drives wobbly at high speed. With one hand on the wheel, sometimes not even that. He talks almost constantly on his mobile phone and sits texting. When he’s not talking on the phone, he’s staring at his friend in the seat next to him. He wobbles between all lanes and when an oncoming car comes we prefer to close our eyes. There are no seat belts and shock absorbers, what is left of them, really struggle. Wondering if our thirty eggs that we have between us will come out whole or as scrambled eggs. And if We arrive at the marina in one piece.

”Stockholm i mitt hjärta” sjöng Lasse Berghagen. Jag skulle gladeligen kunna sjunga ”Havanna i mitt hjärta” vilken stad, vilken upplevelse, vilken känsla. Staden och dess skönhet. Om än tyvärr ganska sliten, har verkligen tagit mig med storm. Jag har rest runt på väldigt många platser på jorden men aldrig upplevt något liknande. Jag vill se mer! Jag vill uppleva mer! Och jag vill komma tillbaka!

”Stockholm in my heart” sang Lasse Berghagen. I could happily sing ”Havana in my heart” what a city, what an experience, what a feeling. The city and its beauty. Although unfortunately quite worn, has really taken me by storm. I have traveled to many places on earth but never experienced anything like this. I want to see more! I want to experience more! And I want to come back!

Cienfuego – Kuba

Efter ännu en natt med kryss har vi kommit till Cienfuego som är Kubas tredje största stad. Det är en liten o laidback stad på sydsidan av Kuba. Även kallad Pearl of the South. Med en lång, rak och bred boulevard utan nästan någon trafik. Det är endast tuk tuk:ar, några gamla och ganska slitna bilar av märket Lada, en och annan ”Amerikanare”, cykeltaxis och häst och vagn på vägarna. Trafiken är därför väldigt lugn. Längs med vägen finns restauranger. Det som serveras mest är pizza, inte så som vi är vana vid att äta den utan en färdigbakad rund pizzabotten som de lägger ost på. Billig men ganska smaklös. Affärerna är i stort sett tomma även här. Förutom på sprit och lite konserver.

After another night of cruising, we have arrived in Cienfuego, Cuba’s third largest city. It is a small o laidback city on the south side of Cuba. Also called the Pearl of the South. With a long, straight and wide boulevard with almost no traffic. There are only tuk tuks, a few old and rather worn Lada cars, the occasional ”American”, bicycle taxis and horse and carts on the roads. The traffic is therefore very calm. There are restaurants along the road. What is served most is pizza, not the way we are used to eating it but a pre-baked round pizza base on which they put cheese. Cheap but rather tasteless. The shops are largely empty here as well. Except for spirits and some preserves.

We have reached Cienfuego and of course we celebrated with an ”Hoppilandare”

A tuk tuk in front of a colonial house with baldakines

Till Kuba skall man ha med sig kontanter. ”Cash is king” stämmer verkligen här. Det har vi fått lära oss den hårda vägen. Vi har endast några hundra dollar med oss så vi får verkligen spara på pengarna. Försöken att ta ut pengar i bankomat till väldigt dålig växlingskurs fungerar inte. O betalning med kort är bara möjligt på några få ställen. Överallt där vi går frågar de om vi vill växla dollar eller köpa cigarrer. Svarta marknaden är stor och det är lätt att bli lurad. Nästan alla priser på det lilla som finns i många affärer är i dollar. På gatan får man ungefär tre gånger så många kubanska Pesos pr dollar än i banken eller affären. Så att inte ha dollar i kontanter att växla gör Kuba ganska dyrt. Det går däremot att leva jättebilligt här om man har dollar.

You must bring cash with you to Cuba. ”Cash is king” certainly rings true here. We have had to learn that the hard way. We only have a few hundred dollars with us so we really have to save the money. The attempts to withdraw money in an ATM at a very poor exchange rate do not work. O payment by card is only possible in a few places. Everywhere we go they ask if we want to exchange dollars or buy cigars. The black market is big and it’s easy to get scammed. Almost all the prices of the small things found in many stores are in dollars. On the street you get about three times as many Cuban Pesos per dollar as in the bank or store. So not having dollars in cash to exchange makes Cuba quite expensive. However, it is possible to live very cheaply here if you have dollars.

Trying to take a photo like an ”instagrammer”

När man reser runt på Kuba är det vanligt att man bor hemma hos familjer. Många hus har skyltar i sina trädgårdar som visar att de hyr ut rum. De bostäderna heter Casa Particular och då vet vi att det mesta av pengarna går till en familj som troligen väl behöver pengarna. Det skulle vara väldigt intressant och trevligt att bo hos en familj. Tänk vad mycket vi skulle få lära oss om Kuba

When traveling around Cuba, it is common to stay with families. Many houses have signs in their gardens showing that they rent rooms. Those homes are called Casa Particular and then we know that most of the money goes to a family that probably needs the money. It would be very interesting and nice to live with a family. Think how much we would learn about Cuba

The signs showing that you can stay in the house

Vi försöker däremot läsa in oss lite på Kubas historia. Kolonisationen, Revolution, Fidel Castro, Che Guevara, Guantanamo, kommunism, maffia och osämja med USA är nog det första som dyker upp i de flestas tankar.

On the other hand, we try to read a little about Cuba’s history. Colonization, Revolution, Fidel Castro, Che Guevara, Guantanamo, communism, mafia and disagreement with the USA are probably the first things that appear in most people’s minds.

Och det stämmer ju. Men det finns så mycket mer att lära sig! Hur var livet här under den långa spanska kolonisationen? Vad hände egentligen under revolutionen? Varför är USA och Kuba så bittra fiender?

And that’s right. But there is so much more to learn! What was life like here during the long Spanish colonization? What actually happened during the revolution? Why are the US and Cuba such bitter enemies?

Kort historia följer här; Ursprungsbefolkningen bestod av tre olika indianska folkgrupper när Columbus ”upptäcker ” Kuba 1492. Spanien koloniserar Kuba på 1500-talet och tvåhundra år senare öppnas marknaden för Kubanska produkter i USA och ett långvarigt beroende sätter fart. Det är ett strikt klassamhälle på Kuba under kolonialtiden där spanjorer födda i Spanien står högst upp i kedjan. Kreolerna är andra klassens medborgare. Slaveriet är utbrett och omtyckt. Det utbryter många uppror under 1800-talet, vilka alla slås ned av Spanien. Kuba blir ekonomiskt helt beroende av sockerrörsexport till USA. För att skydda sina intressen på Kuba ingriper USA därmed i konflikten mellan Spanien och Kuba och Kuba blir, med hjälp av USA, självständigt från Spanien. Men till priset av Amerikansk ockupation. 1902 blir Kuba formellt oberoende av USA. Men beroendet av USA förblir stort och styret kommer ofta att vara diktatoriskt eller med korrumperade regimer, terror o maffias ända fram till revolutionen i slutet av 1950-talet. Med Fidel Castro och Che Guevara i spetsen. Guantanamo byggs också under denna period och tillhör än idag USA. Fidel Castro blir, efter revolutionen, ledare för Kuba. Han och sedan hans bror styr landet ända fram till 2018. Han framställer sig först som demokrat men blir mer och mer kommunistisk tills kommunismen blir det enda alternativet. Kuba sätts då i blockad av USA o beroendet av Sovjetunionen blir i stället stort. På 1960-talet inför USA totalt stopp för all handel med Kuba. Castro drog sig då till Sovjetunionen o exilkubanerna i USA fick stöd av USA för att angripa kubanska regeringen. Konflikter har fortsatt vara en stor del av Kubas historia, framför allt med USA,och är det än idag.

Brief history follows here; The original population consisted of three different Indian people groups when Columbus ”discovered” Cuba in 1492. Spain colonizes Cuba in the 16th century and two hundred years later the market for Cuban products opens up in the United States and a long-term dependence takes off. It is a strict class society in Cuba during the colonial era where Spaniards born in Spain are at the top of the chain. The Creoles are second-class citizens. Slavery is widespread and popular. Many rebellions break out during the 19th century, all of which are put down by Spain. Cuba becomes economically completely dependent on sugarcane exports to the United States. In order to protect its interests in Cuba, the United States thus intervenes in the conflict between Spain and Cuba, and Cuba becomes, with the help of the United States, independent from Spain. But at the cost of American occupation. 1902 Cuba becomes formally independent from the United States. But the dependence on the USA remains high and the rule will often be dictatorial or with corrupt regimes, terror and mafias right up until the revolution in the late 1950s. With Fidel Castro and Che Guevara in the lead. Guantanamo was also built during this period and still belongs to the United States today. Fidel Castro becomes, after the revolution, leader of Cuba. He and then his brother rule the country until 2018. He first presents himself as a democrat but becomes more and more communist until communism becomes the only option. Cuba is then blockaded by the USA and the dependence on the Soviet Union becomes great instead. In the 1960s, the United States introduced a total stop to all trade with Cuba. Castro then retreated to the Soviet Union and the exiled Cubans in the United States were supported by the United States to attack the Cuban government. Conflicts have continued to be a large part of Cuba’s history, especially with the United States, and still are today.

Befolkningen har det relativt tufft och det är svårt att hitta mat att köpa. Det är vanligt att se köer utanför de butiker som ibland säljer mat som ägg, kött och ost. Grönsaker får man helt enkelt köpa det som finns för dagen. Många tittar längtansfullt in i de affärer där man kan handla, för kubanerna, svåråtkomliga varor som t ex rengöringsmedel och Pepsi cola. Men vi ser ingen total fattigdom utan de flesta är rena och har hela kläder.

The population is having a relatively tough time and it is difficult to find food to buy. It is common to see queues outside the shops that sometimes sell food such as eggs, meat and cheese. Vegetables can simply be bought for what is available for the day. Many look longingly into the shops where you can buy, for Cubans, hard-to-reach goods such as cleaning agents and Pepsi cola. But we don’t see total poverty, most people are clean and have full clothes.

But they know how to dance

Local Coke in stead of Coca Cola. Almost the same bottle

Människorna vi möter här i Cienfuego liksom på Cayo Largo är väldig vänliga och hjälpsamma. De är nyfikna på oss och är måna om att vi skall tycka om Kuba. Till skillnad mot östra Karibien så är de flesta här både väldigt långa och extremt smala. Både kvinnor och män. Här finns människor med ättlingar från all världens hörn – Afrika, Kina, Europa och USA bland annat.

The people we meet here in Cienfuego as well as on Cayo Largo are very friendly and helpful. They are curious about us and want us to like Cuba. In contrast to the eastern Caribbean, most people here are both very long and extremely narrow. Both women and men. Here are people with descendants from all corners of the world – Africa, China, Europe and the United States, among others.

Kuba var ett av många länder där det var slavhandel. Långt efter att USA avskaffade slaveriet blomstrade det fortfarande på Kuba. Om nu blomstrar är rätt ord på något så fruktansvärt. Det var de spanska kolonisatörerna som, från 1500-talet och framåt, förde hit närmare en miljon slavar för arbete på sockerrörsfält mm. Slaveriet avskaffades först 1886 och därefter har en stor andel kineser, européer och amerikanare emigrerat hit. Så befolkningen är minst sagt blandad.

Cuba was one of many countries where there was a slave trade. Long after the United States abolished slavery, it still flourished in Cuba. If flourishing is the right word for something so terrible. It was the Spanish colonizers who, from the 16th century onwards, brought nearly a million slaves here to work in the sugar cane fields etc. Slavery was only abolished in 1886 and after that a large proportion of Chinese, Europeans and Americans have emigrated here. So the population is mixed to say the least.

I Cienfuego möter vi Dags vän Alex som bor här. Han har lovat hjälpa oss med vårat ankarspel. Vi skruvar loss ankarspelet och lämnar över det till honom. På minst två ställen är det trasigt och nu är det hos en mekaniker där nya delar skall svarvas och nya spår svetsas. Nu håller vi tummarna för att det blir rätt och för att allt kommer tillbaka på rätt plats och passar så att ankarspelet fungerar igen. Vi är helt beroende av det då vi oftast inte lägger båten i hamn för det är både dyrt och tråkigt och framförallt kommer vi inte till alla öar, vikar, stränder och ensliga ställen som vi vill besöka. Vi vill ankra i vikar utanför vackra stränder där vi tar jollen iland som de flesta långseglare. Det är mycket av målet med långsegling.

In Cienfuego we meet Dag’s friend Alex who lives here. He has promised to help us with our anchor game. We unscrew the windlass and hand it over to him. It is broken in at least two places and now it is at a mechanic where new parts must be turned and new tracks welded. Now we are crossing our fingers that it will be right and that everything will be back in the right place and fit so that the windlass works again. We are completely dependent on it as we usually don’t put the boat in port because it is both expensive and boring and above all we don’t get to all the islands, bays, beaches and lonely places that we want to visit. We want to anchor in bays off beautiful beaches where we take the dinghy ashore like most long-distance sailors. That is much of the goal of long-distance sailing.

Varje dag promenerar vi de ca en och en halv kilometrarna in till Cienfuego. En dag växlar vi dollar på gatan och känner oss jätterika. Vi försöker också ta oss in i en bank där kön ringlar sig lång på utsidan. Vi kommer till sist in men får till besked att vi inte kan ta ut pengar på kort där utan blir hänvisade till en annan bank i stället. Vi sitter lite i en rävsax då vi inte har tillräckligt med dollar med oss och vi inte kan ta ut pengar på något av våra kort. Hur länge kan vi stanna på Kuba? Hur länge räcker våra pengar om vi snålar? Vi vill ju så gärna upptäcka och se flera delar av landet. Transport med collectivotaxi betalas i dollar så vi måste spara pengar till det. Vi måste också ha tillräckligt med kontanter så vi kan köpa på oss lite grönsaker, vad vi nu hittar av det, inför kommande segling längs med Kubas sydkust.

Every day we walk the approximately one and a half kilometers into Cienfuego. One day we exchange dollars on the street and feel very rich. We also try to get into a bank where the queue is long outside. We finally get in but are informed that we cannot withdraw money from cards there, but are referred to another bank instead. We are in a bit of a bind as we don’t have enough dollars with us and we can’t withdraw money from any of our cards. How long can we stay in Cuba? How long will our money last if we skimp? We really want to discover and see several parts of the country. Transport by collectivo taxi is paid in dollars so we have to save money for that. We also need to have enough cash so we can buy some vegetables, whatever we can find, for the upcoming sailing along the south coast of Cuba.

När vi nu ändå väntar på reparationen av ankarspelet skall vi åka iväg på en ca fem dagar lång utflykt till Havanna. Åh vad jag längtar! Smaka bara på namnet Havanna och bilder på vackra men slitna kolonialhus med baldakiner, gatumusikanter, rosa amerikanska cabrioleer, cigarrer, rom, musik och romantik dyker upp. Detta ser vi verkligen fram emot!

While we are now still waiting for the repair of the windlass, we will go on an approximately five-day excursion to Havana. Oh how I long! Just taste the name Havana and images of beautiful but worn colonial houses with canopies, street musicians, pink American convertibles, cigars, rum, music and romance come to mind. We are really looking forward to this!

Om den utflykten och resan tillbaka kan ni läsa i nästa blogginlägg. Som kommer om några dagar. Detta inlägg fortsätter med återkomsten till Cienfuego

You can read about that excursion and the journey back in the next blog post. Which will arrive in a few days. This post continues with the return to Cienfuego

Efter en ”näradöden-upplevelse” med taxin tillbaka till Cienfuego är vi åter här. Chauffören hade knappt händerna på ratten, körde i över 100 km/timman och var mest intresserad av sin mobil de tre och en halv timmarna resan tog.

After a ”near-death experience” with the taxi back to Cienfuego, we are here again. The driver barely had his hands on the wheel, drove at over 100 km/h and was mostly interested in his mobile phone for the three and a half hours the journey took.

Cienfuego levererar verkligen idag 22 april. Dag, som bott ombord på Vilja när vi varit borta, välkomnar oss med en kall öl i sittbrunnen. Idag firar Cienfuego sin 205:e födelsedag. Det firas stort med en festival mitt inne på torget José Martí, som är med på Unescos Världsarvslista. På en scen med hundratals besökare framför, troligen endast lokalbefolkning utom oss, är det full show med band efter band som avlöser varandra. Det är storband, afrikanskt, rapp, salsa och dans i mängder. Stämningen är hög och publiken står upp och dansar med och mot slutet av showen gungar hela torget i takt till musiken. Vilken glädje! Vilken show! Det är underbart att få ta del av.

Cienfuego really delivers today April 22. Dag, who lived on board Vilja while we were away, welcomes us with a cold beer in the cockpit. Today Cienfuego celebrates its 205th birthday. It is celebrated big with a festival in the middle of José Martí Square, which is on the UNESCO World Heritage List. On a stage with hundreds of visitors in front, probably only locals except us, it’s a full show with band after band replacing each other. It’s big band, African, rap, salsa and dance in abundance. The atmosphere is high and the audience gets up and dances along and towards the end of the show the whole square is swaying to the music. What joy! What a show! It is wonderful to be a part of.

The audience are all dancing

Efter showen går vi till en bar där det är ett slutet födelsedagskalas men vi blir inbjudna och musiken och dansen fortsätter. En kvinna sjunger till musik från en musikanläggning och gammal som ung är uppe och dansar. På hemvägen möter vi en kille som frågar ”change?” Han vill, som många andra, växla penger. Jan tar det bokstavligt och byter i stället sin skjorta mot hans smutsiga och svettiga t-shirt. Jan tycker det är en kul grej men det uppskattas inte lika mycket av mig. Vi tar oss sedan hem med motorcykeltaxi sent på kvällen nöjda och glada. Förutom då bytet av skjortan. T-shirten blir en trasa, tillsammans med andra trasiga kläder, ombord på Vilja.

After the show we go to a bar where it is a closed birthday party but we are invited and the music and dancing continue. A woman sings to music from a music system and old and young are up and dancing. On the way home we meet a guy who asks ”change?” He, like many others, wants to exchange money. Jan takes it literally and instead changes his shirt to his dirty and sweaty t-shirt. Jan thinks it’s a fun thing, but I don’t appreciate it as much. We then take a motorcycle taxi home late at night satisfied and happy. Except then the change of the shirt. The T-shirt becomes a rag, along with other torn clothes, on board Vilja.

Ankarspelet är nu repareret och tillbaka på plats. Dag och Jan skruvade fast det och vi har provat att hissa upp och ner det flera gånger. Det slirar inte längre utan funkar perfekt. Till betalning får Alex bl.a en gammal Singer symaskin som hans fru blir mycket glad över.

The windlass is now repaired and back in place. Dag and Jan screwed it and we have tried to lift it up and down several times. It no longer slips but works perfectly. In payment, Alex receives, among other things, an old Singer sewing machine, which his wife is very happy about.

Dag working to get the windlass back again

Två dagar senare går vi ut igen på kvällen. Det är livemusik med salsadans på teatercaféet. Än en gång är det härliga rytmer, hög stämning och en massa dans. Jag blir uppbjuden av en man som verkligen kan dansa och showa. Det är svårt att hänga med även om jag känner takten men det är inte lätt att veta var jag skall sätta fötterna. Kul är det i alla fall. Killen Jan bytte skjortan med är också där och han pratar mycket med Jan och bjuder honom på en öl. Även ikväll tar vi oss hem sent – nöjda och glada.

Two days later we go out again in the evening. There is live music with salsa dancing in the theater cafe. Once again, there are lovely rhythms, high atmosphere and a lot of dancing. I am invited by a man who can really dance and show. It’s hard to keep up even though I feel the beat but it’s not easy to know where to put my feet. It’s fun anyway. The guy Jan changed his shirt with is also there and he talks to Jan a lot and offers him a beer. Even tonight we get home late – satisfied and happy.

Hahaha…none of us can dance salsa

I’m trying but can’t make it right

Kuba Är verkligen dans och musik och glädje. Överallt man går möts man av musiken och dansen. På gator, på serveringar, på torg, utomhus, inomhus. Ja, precis överallt. Det är en fantastisk glädje!

Cuba Is really dance and music and joy. Everywhere you go you are met by music and dancing. On the streets, at restaurants, in squares, outdoors, indoors. Yes, just everywhere. It is an amazing joy!

First days on Cuba

Kuba. Det är nästan svårt att ta in. Vi har seglat ända från Sverige till Kuba. Det känns lite smått overkligt och galet. På förmiddagen anropar vi kustbevakningen på VHF. Det blir några anrop innan vi får ett mycket trevligt och artigt svar. Vi är välkomna och de möter oss i hamnen på den lilla ön Cayo Largo söder om ”stora” Kuba.

Cuba. It’s almost hard to take in. We have sailed all the way from Sweden to Cuba. It feels a little surreal and crazy. In the morning we call the coastguard on VHF. It takes a few calls before we get a very nice and polite answer. We are welcome and they meet us in the harbor on the small island of Cayo Largo south of ”big” Cuba.

The courtesyflag from Cuba and the yellow Q-flag are hoisted

Väl framme kommer fem personer och möter oss. De vill ha pass, båtpapper och zarpe som är ett slags intyg från senaste hamnen som för oss var Livingston i Guatemala. En läkare kommer ombord för att ta tempen på oss och för att se och höra att vi alla mår bra. Han småpratar lite allmänt med oss och hoppas att vi kommer tycka om Kuba. Strax därefter kommer tre myndighetspersoner ombord för att kontrollera Vilja och ställa en massa frågor om vad vi har med oss. Första frågan är alltid om vi har vapen. Sedan kommer frågor om narkotika och därefter mat ombord. Vi har inte tagit med oss en massa mat från Guatemala då vi trodde att de skulle konfiskera det som de gör i Mexiko. Med facit i hand borde vi ha fyllt frys och kyl…..För de accepterar den mat vi har utan problem o det är bra för här i Kuba finns ingenting. Absolut ingenting. Kontrollen av Vilja består i att han öppnar dörren och tittar in i akterkojen och samma sak med aktra toaletten. Det tar trettio sekunder. Sedan är han klar. I Kuba är det strikt förbjudet att använda drönare. Vi har en. Men vi har fortfarande aldrig använt den. De ägnar den stor uppmärksamhet med en massa foton och säger att den måste förseglas. De ber oss om en påse och stoppar ner den i en liten soppåse. Sedan drar de ett varv med helt vanlig tejp runt. Och vips så är den förseglad. Vi skrattade lite inom oss. Inte för att vi kommer använda den men för att förslutning var så otroligt provisorisk.

Once there, five people come and meet us. They want passports, boat papers and zarpe which is a kind of certificate from the last port which for us was Livingston in Guatemala. A doctor comes on board to take our temps and to see and hear that we are all well. He makes general small talk with us and hopes that we will like Cuba. Soon after, three authorities come on board to check Vilja and ask a lot of questions about what we have with us. The first question is always whether we have weapons. Then come questions about drugs and then food on board. We haven’t brought a lot of food from Guatemala as we thought they would confiscate it like they do in Mexico. With hindsight, we should have filled the freezer and fridge…..Because they accept the food we have without a problem and that’s good because here in Cuba there is nothing. Absolutely nothing. The control of Vilja consists of him opening the door and looking into the aft berth and the same thing with the aft toilet. It takes thirty seconds. Then he’s done. The use of drones is strictly prohibited in Cuba. We have one. But we still never used it. They give it a lot of attention with lots of photos and say it needs to be sealed. They ask us for a bag and put it in a small garbage bag. Then they draw a lap of completely ordinary tape around. And voila, it’s sealed. We laughed a little to ourselves. Not because we will use it but because the closure was so incredibly makeshift.

Sedan är allt klart. Vi är inklarerade och hälsas välkomna till Kuba. Så häftigt!

Then everything is ready. We are registered and welcome to Cuba. So awesome!

Vi går iland och undersöker byn som består av en kort gata utan trafik med hamnkontoret på ena sidan och banken tvärs över. Det finns två butiker. Den ena har badshorts, flipflop och gott om sprit. Sedan går vi till den lokala matbutiken…..där finns majonnäs, konserverad tonfisk och konserverade tomater….that’s it. Plus många flaskor sprit. Tydligen det viktigaste. Inget mer finns. Kuba lider verkligen av brist på matvaror.

We go ashore and examine the village which consists of a short street without traffic with the port office on one side and the bank across. There are two shops. One has swimming shorts, flip flops and plenty of booze. Then we go to the local grocery store…..there’s mayonnaise, canned tuna and canned tomatoes….that’s it. Plus many bottles of booze. Apparently the most important. Nothing more exists. Cuba is really suffering from food shortages.

A lot of spirits and some cans of mayonnaise, tuna and tomatoes. That’s it

A lot of birds on the pier which made a lot of nice during the whole day

Det finns två serveringar. Vi sätter oss på den ena och tar var sin öl och äter lunch. När vi sitter där kommer läkaren till oss med våra papper och bevis på att vi genomgått läkarundersökning. Byn är inte stor o han hittade oss snabbt.

There are two servings. We sit on one and each have a beer and eat lunch. When we are sitting there, the doctor comes to us with our papers and proof that we have undergone a medical examination. The village is not big and he found us quickly.

Hamburger and beer for lunch. Lovely not to need to cook in the boat while sailing

Nio dagar till havs i svår sjö sätter sina spår. Vi har levt under relativt tuffa förhållanden. Vilja har lutat kraftigt konstant och hon har slått mot vågor. Inte jättehöga men tillräckligt för att hon har stampat sig fram. Så nu är det jätteskönt med en båt som ligger stilla och vi kan gå helt vanligt upprätta när vi rör oss utan att klamra oss fast vid diverse handtag för att inte välta omkull.

Nine days at sea in rough seas leaves its mark. We have lived under relatively tough conditions. Vilja has leaned strongly constantly and she has hit waves. Not very high but enough that she has stomped her way. So now it’s great to have a boat that is stationary and we can walk normally upright when we move without clinging to various handles to keep from tipping over.

Tillbaka i hamnen blir vi varnade för att bada. Orsaken är att två krokodiler som oftast gömmer sig längre bort är i hamnbassängen och simmar runt. Vi är glada för att bli varnade för vattnet lockar till bad.

Back in the harbor we are warned not to swim. The reason is two crocodiles that usually hide further away are in the harbor basin and swim around. We are happy to be warned that the water invites to bath.

Nu är det kväll, vår första kväll på Kuba. Vi är ju i och för sig på en pytteliten ö söder om själva ön Kuba. Så det är bara ”Kuba light” ännu. Vi hör musik tydligt ut till Vilja ute på bryggan o vi är nyfikna. Är det något liv här? Vi går för att titta. Från båda barerna strömmar salsan ut ur högtalarna. Det är inte så många här men folk är uppe och dansar. Rytmen sitter i kropparna. Även Dags salsa-nerv är kittlad och han hoppas få dansa. Jan och jag går tillbaka till båten efter ett tag. Dag kommer någon timma senare. Tyvär blev det ingen dans.

Now it is evening, our first evening in Cuba. We are, after all, on a tiny island south of the island of Cuba itself. So it’s only ”Kuba light” yet. We hear music clearly from Vilja out on the pier and we are curious. Is there any life here? We go to look. From both bars, salsa pours out of the speakers. There aren’t that many people here, but people are up and dancing. The rhythm is in the bodies. Even Dag’s salsa nerve is tickled and he hopes to dance. Jan and I go back to the boat after a while. Dag comes an hour later. Unfortunately, there was no dancing.

Tidigt på morgonen vaknar vi viftande med armarna. Det är myriader av mygg inne i båten. Det är så många så det inte går att värja sig för dem utan vi alla blir totalt sönderstuckna. Taket är svartprickigt och vi hör dess surrande hemska ljud och får lite smått panik. Ett par timmar senare är de nästan borta och vi sitter och kliar oss över hela våra kroppar.

Early in the morning we wake up waving our arms. There are myriads of mosquitoes inside the boat. There are so many that it is not possible to defend against them, but we will all be completely bitten all over us. The ceiling is black speckled and we hear its buzzing horrible sound and panic a little. A couple of hours later they are almost gone and we are sitting scratching all over our bodies.

Idag skall vi ut och ankra och börja upptäcka Kubas skärgård. Vi såg många vita sandstränder när vi kom in och havet är lysande turkosblått. Tänk vad härligt att få slänga sig i vattnet och att få se mängder av färgsprakande fiskar efter att ha legat inne i Rio Dulches mer smutsiga vatten i nästan sju veckor! Vi går ut med Vilja till närmsta ankringsplats och skall släppa i ankaret. Det skär sig och inget händer. Sedan ca två månader tillbaka har vi haft lite problem att ta upp det men aldrig att lägga i det. Efter flera försök ankar vi på knappt tre meters djup. Jag hoppar i det ljuvliga vattnet och Jan bestämmer sig för att undersöka vad felet med ankarspelet kan vara. Efter mycket letande och felsökande tillsammans med Dag upptäcker de att en kil på axeln har gått av. Den behövs för att driva ankarspelet. Tyvärr blir glädjen att bada o lata sig kortvarig. Vi kan inte ligga ute för ankare när ankarspelet inte fungerar. Så, det är bara att gå in till hamn igen.

Today we will go out and anchor and start discovering Cuba’s archipelago. We saw many white sand beaches when we entered and the sea is brilliant turquoise blue. Imagine how wonderful it is to be able to throw yourself into the water and to see lots of colorful fish after lying in the dirtier waters of the Rio Dulche for almost seven weeks! We go out with Vilja to the nearest anchorage and will drop the anchor. It cuts and nothing happens. Since about two months ago, we have had a little trouble picking it up but never putting it in. After several attempts, we anchor at a depth of just under three meters. I jump into the lovely water and Jan decides to investigate what the fault with the windlass might be. After much searching and troubleshooting together with Dag, they discover that a wedge on the axis has come off. It is needed to operate the windlass. Unfortunately, the joy of bathing and lazing around is short-lived. We can’t lie out for anchor when the windlass doesn’t work. So, it’s just a matter of going into port again.

Catamarans very often go all the way up to the sand

Lovely sanddunes that we want to explore

På kvällen sätter vi myggnät för alla fönster och öppningar och vi sprejar med myggsprej så att alla myggor som gömmer sig i båten inte skall få plåga oss en natt till. Det blir som en myggkyrkogård på golv, bänkar och sängar. På grund av ankarspelet får vi tänka om. Vi bestämmer oss för att lämna Cayo Largo nästa morgon för att försöka få hjälp inne i staden Cienfuego på Kubas sydkust.

In the evening we put mosquito nets on all the windows and openings and we spray with mosquito spray so that all the mosquitoes hiding in the boat will not have to torment us for another night. It becomes like a mosquito graveyard on floors, benches and beds. Because of the windlass, we have to rethink. We decide to leave Cayo Largo the next morning to try to get help inside the city of Cienfuego on the south coast of Cuba.

Tonight we eat white bean balls for dinner. Almost all fresh food is finished so I make food from staples in the boat.

Ute på havet igen. Vi har lämnat Cayo Largo och väntas vara framme imorgon eftermiddag. Det är stiltje nu så vi får gå för motor. Solen är på väg ner och det är otroligt vackert med det blanka havet i soldiset. Vi vet att det skall komma en hel del vind efter mörkret fallit på och vi vet att sträckan är känd för att vara väldigt ”rullig” och med mycket grov sjö. Tur vi inte vet hur jobbig natten skall bli.

Out at sea again. We have left Cayo Largo and are expected to arrive tomorrow afternoon. It’s calm now so we have to go for the engine. The sun is going down and it is incredibly beautiful with the lull sea in the mist. We know that there will be a lot of wind after dark and we know that the stretch is known for being very ”rolly” and with very rough seas. Lucky we don’t know how difficult the night will be.

The same time on the other side of the boat. Soon it’s dark

Det blir inte mycket sömn för någon av oss. Båten rullar och stampar och seglen fladdrar missnöjt. Vi får återigen kryssa och vi rör oss endast långsamt mot mål. Jan kommer på, när det är kolsvart och skumpigt, att ankaret inte är fastbundet i fören. Så han kryper fram och ordnar med det. Jag blir orolig för det dröjer så länge. Tänk om han skulle trilla överbord. Han har livlina men i dessa förhållandena är det osäkert om han kan ta sig upp på Vilja igen om han ramlar överbord. Det är långa minuters väntan och med lättnad jag ser honom krypa tillbaka till sittbrunnen igen.

There won’t be much sleep for either of us. The boat rolls and stomps and the sails flutter unhappily. We have to tack again and we only move slowly towards the goal. Jan realizes, when it’s pitch black and foamy, that the anchor is not tied to the bow. So he crawls over and arranges it. I get worried because it takes so long. Imagine if he were to fall overboard. He has a lifeline but in these conditions it is uncertain whether he can get back on Vilja if he falls overboard. It’s long minutes of waiting and with relief I see him crawling back to the cockpit again.

Vi närmar oss land och har fått en ny fripassagerare som liftar med oss in till land. En ringmärkt duva har förirrat sig långt ut till havs och sätter sig lättad på Vilja efter att ha flaxat runt en stund först. Vi servar med vatten och bröd. Den är riktigt törstig och dricker upp vattnet vi ger den två gånger. Maten rör den knappast men den har börjat putsa sina fjädrar. Denna gång hoppas vi att fågeln överlever och att den kan komma in till sina duvkompisar på land.

We are approaching land and have received a new stowaway who is hitchhiking to land. A ringed pigeon has strayed far out to sea and sits relieved on Vilja after flapping around for a while first. We serve with water and bread. It is really thirsty and drinks up the water we give it twice. It hardley touches the food, but it has started to preen its feathers. This time we hope that the bird survives and that it can join its pigeon friends on land.

This is how it looked inside the boat after a bumpy night sailing

Our cute little pigeon that stayed with us for about five hours.

Några timmar senare har vi kommit in i kanalen in mot Cienfuego. Vi börjar alla förberedelser för att förtöja och ropar upp marinan. Inte en eller två gånger. Utan minst tjugofem gånger. Inget svar. Vi cirklar runt utanför hamnen några varv. Fortfarande inget svar. Det har börjat blåsa lite mer igen och vi vill helst inte ankra på grund av vårt trasiga ankarspel. Så vi beslutar oss för att lägga till på en ledig plats. Tilläggningen går bra och vi andas ut. Strax därefter kommer tre personal ut till oss från marinan. De vill att Jan följer med och ordnar upp papper och bokning

Nu väntar riktiga Kuba med salsadans, cigarrer och utflykter runt ön. Självklart måste ankarspelet också lagas. Men det tänker vi inte på just nu.

By the way! Duvan har flugit iväg och har förhoppningsvis hittat nya duvkompisar

Now real Cuba awaits with salsa dancing, cigars and excursions around the island. Of course, the windlass must also be repaired. But we’re not thinking about that right now.

By the way! The pigeon has flown away and has hopefully found new pigeon friends

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues. It is moving slowly towards the goal. Very slowly. Luckily the weather is good and the sun is shining. We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination. Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us. The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed. But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind. Sailing north-south and back again is no problem. We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times. The distance increases a little each time. But Vilja fights on and makes sailing enjoyable. Little by little she brings us closer to the goal. She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea. There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont med sina nyanser av blått. Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away. Looking out over the ocean and horizon with its shades of blue. The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic. Like balm for the soul. It is incredibly meditative and we never get tired.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey. The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing. It is edifying and useful. A way to get closer to yourself and a way to live here and now. The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety. A liberating feeling. We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself. We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible. It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands. Not easy to cook in those conditions. Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on. Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot

Sometimes we need to fix things on foredeck

The net for lifting up the fishes we catch

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days. We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food. There is food in the freezer for two more days. Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food. Fresh vegetables will consist of sprouts. I have a first batch of mung bean sprouts in the making. There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here. We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water. It is only used for cooking. So there is no need for us. It’s probably only a shower and a hair wash that are missing. Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till. (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy. There is wind around the mast and the sea roars around me. Willingness for more stomps forward now. It is jet black. Neither the moon nor stars are visible in the sky. I had just had a good shower when a big wave hit the boat. The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen. It flows from the head and hair down the body. It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month. All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future. One hour left for me before shift change. We have a reef in the mainsail and only the storm jib up. It shouldn’t be too much. I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing. It is at 24 – 26 knots. Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark. I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary. I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this. Yet. Jan and Dag are sleeping inside the boat. I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef. (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer. Probably for the changing of the guard. I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing. The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out. It feels good to steer almost towards the goal. We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit. But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba. If it goes well, we have less than a day left. Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive. It will be very exciting to get there. Cuba feels exotic and above all different. And it is certainly different. Poverty is high and there is a lack of everything. Food is one of the major shortages. We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been. We simply have to eat the food we get our hands on. Hopefully there are at least some vegetables. Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat. Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration. The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked. I have VPN so I hope I can get through. But it may happen that there will be no update for several weeks. We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive. We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions. We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination. Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

On the way to Cuba

Tredje dagen ute på havet. Det är en härlig segling i nästan åtta knop. Solen skiner, vinden fläktar och Vilja plöjer sig genom Karibiska havet. En och annan våg slår över så att vi blir lite blöta i sittbrunnen. O vi njuter.

Third day out at sea. It’s a lovely sail at almost eight knots. The sun is shining, the wind is blowing and Vilja is plowing through the Caribbean Sea. The occasional wave breaks over so that we get a little wet in the cockpit. Oh we enjoy.

Vi kommer iväg, som planerat, från Livingston i högvattnet på eftermiddagen. Hector kommer med sina två fiskebåtar Willy 1 och Willy 2. Rep slängs över från båda båtarna och vi fäster ett i fören och ett i fallet från masttoppen. Den ena båten drar oss framåt och när vattnet börjar bli riktigt grunt tippar den andra båten oss åt sidan. Djupmätaren på båten visar som lägst 1.7 meter men då ligger båten på snedden så det är grundare än så. Troligen som lägst ca 1.6 meter och vi sticker nästan 2.1 meter djupt. Vi känner att båten har bottenkänning stora delar av tiden. Det är en spännande och konstig upplevelse att dras fram på detta sätt med stor lutning på båten. På båda sidor om sandbanken ligger segelbåtar, med mindre djupgående än oss, klara för att ta sig över på egen hand. Nu vet de exakt var de skall gå eftersom Hector har visat vägen med vår båt. Väl över på andra sidan sätter vi segel och stakar ut vår kurs. Vi seglar på bra genom bukten utanför Livingston och är nöjda. När vi närmar oss udden Cabo de Tres Puntas vrider vinden och vi måste sätta kurs betydligt längre österut än vi önskar. När natten kommer avtar vinden nästan helt, den snurrar runt från alla håll och samtidigt är det en del vågor. Vår kurs går mer och mer söderut mot fastlandet Honduras så vi beslutar oss för att starta motorn. Vi vill inte för nära Honduras fastlandskust och dessutom så är det ju norrut vi skall om vi skall komma till Kuba

We will depart, as planned, from Livingston at high tide in the afternoon. Hector comes with his two fishing boats Willy 1 and Willy 2. Ropes are thrown over from both boats and we attach one to the bow and one to the halyard from the top of the mast. One boat pulls us forward and when the water starts to get really shallow, the other boat tips us to the side. The depth gauge on the boat shows a minimum of 1.7 meters, but then the boat is on a slant so it is shallower than that. Probably as low as about 1.6 meters and we are sticking almost 2.1 meters deep. We feel that the boat has a sense of bottom most of the time. It is an exciting and strange experience to be pulled forward in this way with a large tilt on the boat. On both sides of the sandbank are sailboats, with less draft than us, ready to cross on their own. Now they know exactly where to go because Hector has shown the way with our boat. Once over on the other side, we set sail and set our course. We are sailing well through the bay outside Livingston and are satisfied. As we approach Cape Cabo de Tres Puntas, the wind shifts and we have to set a course much further east than we wish. When night comes, the wind dies down almost completely, it spins around from all directions and at the same time there are quite a few waves. Our course goes more and more south towards mainland Honduras so we decide to start the engine. We don’t want to get too close to the Honduran mainland coast, and besides, we’re going north if we’re going to Cuba.

Kvällen övergår till natt och vi går på våra skift. Efter några timmar med motorgång börjar vi segla igen. Det blåser på ganska friskt och båten lutar ordentligt så det är svårt att sova. Dagen kommer och både Jan och jag känner oss trötta o lite sjösjuka. Sjöbenen har tydligen helt försvunnit. Kanske påverkar den extrema värmen och alla förberedelser de senaste dagarna också. Ingen av oss har tidigare kännt av sjösjuka så det är något nytt som vi gärna är förutan. Som tur är så blir ingen av oss riktigt dålig utan det är bara en känsla i kroppen och avsaknad av matlust. När vi vaknat upp efter vaktgång och sömn är vi båda på benen igen. Fulla av ny kraft.

The evening turns to night and we go our shifts. After a few hours of motoring, we start sailing again. It’s blowing quite briskly and the boat tilts quite a bit so it’s hard to sleep. The day comes and both Jan and I feel tired and a little seasick. The sea bones have apparently completely disappeared. Maybe the extreme heat and all the preparations in the last few days are affecting it too. Neither of us has experienced seasickness before, so it’s something new that we’re happy to be aware of. Fortunately, none of us get really sick, it’s just a feeling in the body and a lack of appetite. When we wake up after going on duty and sleeping, we are both on our feet again. Full of new energy.

A cupboard door opened during the night and a million of Alfaalfa-seeds were spread on the bed

Dagen rullar på och vi har bra fart. Vi kan i och för sig inte gå rakt mot Kuba då vinden kommer från NO men vi har ett stort hav att kryssa på (segla zickzack mot vinden) och det är i stort sett inga andra båtar ute. Det tar mycket längre tid än med vind från rätt håll men det är en skön känsla att vara ute på havet igen.

The day rolls on and we have good momentum. In and of itself, we can’t go straight towards Cuba as the wind is from the NE, but we have a big sea to cruise on (sailing zigzag against the wind) and there are basically no other boats out. It takes much longer than with the wind from the right direction, but it’s a nice feeling to be out at sea again.

Full activity onboard

Mitt på dagen börjar det rassla i vår fiskelina och det blir full aktivitet för att dra in fisken. En ganska liten tonfisk men den räcker till middag för tre. Åh vad gott det skall bli med smör, vitlök o koriander

In the middle of the day, our fishing line starts to rattle and there is full activity to pull in the fish. A rather small tuna but it is enough for dinner for three. Oh how good it will be with butter, garlic and coriander

Vi har en fripassagerare ombord. Under hela fjärde dagen har en liten o jättesöt svala cirklat runt båten. Efter någon timme börjar den leta efter en plats att sätta sig och vila. Den försöker sätta sig på fiskesnöret vi har ute men det blir aldeles för vingligt. Sedan flyger den in och ut ur båten några gånger. När jag står och lagar mat flyger den in och sätter sig på mitt huvud. Strax därefter slår den sig till ro på boken som Dag sitter och läser. Han flyttar sitt finger mot den och den kliver upp på fingret och sitter där en stund. Just nu är den inne i båten. Den har satt sig på vår barometer där den tydligare tänkt sova för natten. Hade den bara valt klockan så hade vi haft ett jättefint gökur.

We have a stowaway on board. Throughout the fourth day, a small and very cute swallow has been circling the boat. After an hour or so it starts looking for a place to sit down and rest. It tries to sit on the fishing line we have outside, but it gets far too wobbly. Then it flies in and out of the boat a few times. When I’m standing and cooking, it flies in and sits on my head. Soon after, it settles down on the book that Dag is reading. He moves his finger towards it and it steps onto his finger and sits there for a while. Right now it is inside the boat. It has settled on our barometer where it more clearly intended to sleep for the night. If it had only chosen the clock, we would have had a great cuckoo clock.

Seglingen har gått riktigt trögt sista dygnet. När jag gick av mitt pass igår hade vi bra fart och någorlunda riktning mot västspetsen av Kuba. När jag kommer upp ca åtta timmar senare har vi inte kommit någon vart alls. Vinden har varit otillförlitelig och rakt emot oss. Vi behöver komma betydligt längre österut för att komma till Kuba. Nu seglar vi i stället längs med först Belize kust och sedan utmed Mexikos kust. Vi hade planerat att segla till Mexiko före Kuba men pga att vi fick vänta så länge i Guatemala så hinner vi tyvärr inte båda länderna och då har vi valt bort Mexiko med vånda.

Sailing has been really slow for the last 24 hours. When I got off my pass yesterday we had good speed and a reasonable heading towards the western tip of Cuba. When I get up about eight hours later, we haven’t gotten anywhere at all. The wind has been unreliable and directly against us. We need to get much further east to get to Cuba. Now we are instead sailing along first the coast of Belize and then along the coast of Mexico. We had planned to sail to Mexico before Cuba, but because we had to wait so long in Guatemala, we unfortunately did not have time for both countries and then we chose Mexico with pain.

Idag, den femte dagen, seglar vi på i full fart med fulla segel. Vår kurs går nu mot västspetsen av Kuba. Eftersom vi skall mitt på sydsidan kommer vi få börja kryssa. Det är härligt med vind i seglen och att nästa störta fram mellan vågorna. Det knakar i skot och trätrapp, havets brus dånar och fladdrar i seglen ……Livet är härligt!

Today, the fifth day, we sail on at full speed with full sails. Our course is now towards the western tip of Cuba. Since we are going in the middle of the south side, we will have to start cruising. It is wonderful to have wind in the sails and to plunge forward between the waves. There is a creak in bulkheads and wooden stairs, the noise of the sea roars and flutters in the sails …… Life is wonderful!

Fast lite sorg är det ändå. Vår lilla söta svala levde i morse men efter några timmar orkade han inte mer. Vi gjorde en påse med ett kors på att begrava honom i och lämnade över honom till havet. Några väl valda ord från kapten Jan och skönsång av ”Tryggare kan ingen vara” tillsammans med en gravöl fullbordade ceremonin.

It’s still a bit sad though. Our sweet little swallow was alive this morning but after a few hours he couldn’t take it anymore. We made a bag with a cross to bury him in and handed him over to the sea. A few well-chosen words from Captain Jan and beautiful singing of ”Tryggare kan ingen vara” together with a burial bear completed the ceremony.

Fiskelyckan fortsätter! Vi har fått en Barracuda som nu är rensad. Den står just nu på spisen i Omnian och gottar sig.

The fishing luck continues! We have received a Barracuda which is now cleared. It is currently on the stove in the Omnian, enjoying itself.

Nu seglar vi snart in i ännu en natt. Havet omsluter oss och snart gör även mörkret det. Det blir intressant att se var vi är imorgon bitti igen

Now we will soon sail into another night. The sea surrounds us and soon the darkness does too. It will be interesting to see where we are tomorrow morning again

Eastern and leaving Guatemala

Skärtorsdag, Guatemala, Fest! Vi tar jollen till Backpacker bar. Det är stället med stort S man skall vara på denna kväll. Festen är redan i full gång. Vid jollebryggan står en starkt beväpnad vakt. Vi börjar bli vana vid alla dessa beväpnade vakter nu efter flera månader i Centralamerika. När vi parkerar jollen för att handla mat i affären är det alltid minst sju starkt beväpnade vakter vi passerar.

Maundy Thursday, Guatemala, Party! We take the dinghy to Backpacker bar. This is the place with a capital S to be tonight. The party is already in full swing. A heavily armed guard stands at the dinghy dock. We are getting used to all these armed guards now after several months in Central America. When we park the dinghy to buy food at the store, we always pass at least seven heavily armed guards.

Vakten tittar först på oss men när vi sedan skall komma iland sträcker han snällt fram sin ena hand för att hjälpa oss. Jan undrar om han skall skjuta med den andra då han inte släpper taget om vapnet med den.The guard looks at us at first, but when we are about to disembark, he kindly extends one of his hands to help us. Jan wonders if he should shoot with the other one as he won’t let go of the weapon with it.

Väl inne på Backpacker är det disco o karaoke om vartannat. Festen är i full gång. Guatemalierna festar loss på alla sätt. Ölen flödar, dansen är het och stämningen är hög o uppsluppen. Vi fascineras över dessa vackra kvinnor med rumpor som står rakt ut.

Once inside Backpacker, there is a disco and karaoke every second. The party is in full swing. Guatemalans party in every way. The beer is flowing, the dancing is hot and the atmosphere is high and cheerful. We are fascinated by these beautiful women with butts that stick out.

Folk är varma o svettas men inget stoppar dansen o stämningen. Olga o Dag är i feststämning o dansar utan hämningar. Vad härligt! Vilken glädje! Jublet är högt o det känns som att festen bara har börjat. Troligen pågår den fram till småtimmarna. Gammal som ung det finns inga gränser. Rytmen finns i kroppen och axlar, höfter o rumpor gungar i takt till musiken. Knappt någon sitter stilla utan alla låter musiken o rytmen strömma genom kropparna ända ut i fingerspetsarna. Många kvinnor i korta o snäva kjolar o med höga klackar. Männen i shorts, T-shirt o keps på huvudet. Alla är här för att ha kul, för att festa o för att njuta av livet . Vid en del musik gungar hela golvet i takt och alla skriker ut texten från populära låtar. Jublet visar inga gränser o alla är här och nu…I festen…I glädjen o på partyt ”Rock around the clock” just nu. Annars är det mest låtar på spanska. Vi lämnar runt midnatt när dansgolvet fortfarande är fullt och musiken dånar ut.

People are hot and sweating, but nothing stops the dancing or the atmosphere. Olga and Dag are in a party mood and dance without inhibitions. How lovely! What joy! The cheers are loud and it feels like the party has only just begun. It probably lasts until the wee hours. Old or young there are no limits. The rhythm is in the body and shoulders, hips and buttocks swing in time to the music. Hardly anyone sits still, but everyone lets the music and rhythm flow through their bodies all the way to their fingertips. Many women in short or tight skirts or with high heels. The men in shorts, T-shirts and caps on their heads. Everyone is here to have fun, to party and to enjoy life. During some music, the entire floor sways to the beat and everyone shouts out the lyrics of popular songs. The jubilation shows no boundaries and everyone is here and now…In the party…In the joy and at the ”Rock around the clock” party right now. Otherwise, it’s mostly songs in Spanish. We leave around midnight when the dance floor is still full and the music is blaring.

På väg tillbaka till båten ser vi en buske som är helt vitprickig. Det är här många vita hägrar har slagit sig till ro för att sova på natten. Vi fascineras av mängden fåglar och det är otroligt vackert med fullmånen bakom. På det kala trädet bredvid som har tappat alla sina blad sover de svarta skarvarna. Stanken är stark av all fågelspillning men vi stannar ändå ett tag i månskenet och njuter av åsynen.

On the way back to the boat, we see a bush that is completely white-spotted. This is where many white herons have settled down to sleep at night. We are fascinated by the amount of birds and it is incredibly beautiful with the full moon behind. On the bare tree next to it, which has lost all its leaves, the black cormorants sleep. The stench is strong from all the bird droppings, but we still stay for a while in the moonlight and enjoy the sight.

På långfredags morgon hade vi hört om en båtprocession så vi går upp tidigt för att inte missa den. Gissa om vi blir snopna, förvånade o lite besvikna när det endast är tre båtar som dyker upp. Vi höll på att missa den helt. I en liten båt längst fram finns en präst och ett stort kors som Jesus bär på. Prästen går iland på några redan utvalda ställen och välsignar (tror jag) bostaden eller företaget.

On Good Friday morning we had heard about a boat procession so we get up early so as not to miss it. Guess if we’ll be dumbfounded, surprised or a little disappointed when only three boats show up. We were about to miss it completely. In a small boat at the front is a priest and a large cross that Jesus carries. The priest goes ashore at some already selected places and blesses (I think) the home or business.

Sedan flyter påsken på. Det är trångt på sjön på grund av alla guatemalier som är här. Alla har plockat fram vattenskotrar och motorbåtar i alla storlekar. Helikoptrar syns tätt då många flyger hit eller härifrån. De flesta troligen från Guatemala City. Lugnet lägger sig sedan söndag kväll då alla tar sig hem för att börja arbetsveckan igen efter upp till en veckas ledighet.

Then Easter flows on. It is crowded on the lake because of all the Guatemalans who are here. Everyone has brought out jet skis and motorboats of all sizes. Helicopters are often seen as many fly here or from here. Most probably from Guatemala City. The calm settles down since Sunday evening when everyone goes home to start the work week again after up to a week off.

För oss går livet på som vanligt. Vår glädje över delen till watermakern blir kortvarig. Då den monterades igen läcker pumpen som ett såll. Så nu står vi här fortfarande utan watermaker och funderar på om vi skall chansa på att det räcker att köpa en ny pump som i så fall får bli skickad till Sverige eller Colombia eller om vi köper en helt ny watermaker i sommar. Tills dess får vi fortsätta snåla ned vattnet och köpa vårt dricksvatten

For us, life goes on as usual. Our joy over the part for the watermaker is short-lived. When it was reassembled, the pump leaks like a sieve. So now we are still standing here without a watermaker and thinking about whether we should take a chance on the fact that it will be enough to buy a new pump, which in that case has to be sent to Sweden or Colombia, or if we buy a brand new watermaker this summer. Until then, we must continue to skimp on water and buy our drinking water

Jans födelsedag kombineras med en avseglingsgrillning på Mar Marin. Vi grillar, dricker cays, letar efter gömt påskgodis, samtalar och njuter av gitarr och skönsång av några av deltagarna. Det är en riktigt lyckad kväll

Jan’s birthday is combined with a closing barbecue at Mar Marin. We grill, drink cays, look for hidden Easter candy, chat and enjoy guitar and beautiful singing by some of the participants. It’s a really successful evening

Några dagar senare och, Äntligen, lämnar vi Rio Dulche och Guatemala (utan watermaker) Det har varit fantastiskt här med otroliga människor och vi har upplevt mycket. Men 6-7 veckor räcker och vi vill se mer. Färden går först till en vik strax innan floden ut mot Livingston o havet. När vi kommer ut ur floden och över sandbanken sätter vi segel mot Kuba. Med oss på seglingen mot Kuba följer Dag från Hönö. Vi har umgåtts en hel del och att vara en till som delar på nattpassen är aldrig fel. Det kommer troligen bli en tuff segling både mot strömmen och mot vinden – åtminstone de sista dagarna. Vi beräknar att det kommer ta ca en vecka men det kan ta längre tid än så.

A few days later and, Finally, we are leaving Rio Dulche and Guatemala (without watermaker) It has been amazing here with incredible people and we have experienced a lot. But 6-7 weeks is enough and we want to see more. The journey first goes to a bay just before the river out towards Livingston and the sea. When we get out of the river and over the sandbar, we set sail for Cuba. With us on the sailing to Cuba is Dag from Hönö. We’ve been hanging out a lot and being another sharer of the night shifts is never wrong. It will probably be a tough sailing both against the current and against the wind – at least for the last few days. We estimate that it will take about a week, but it may take longer than that.

Idag åker vi ner för floden med alla dess krökar ut mot havet. Vägen är otroligt vacker med höga berg, grönska och ett väldigt rikt fågelliv. Vi har strömmen med oss så det går fort.

Today we go down the river with all its bends towards the sea. The road is incredibly beautiful with high mountains, greenery and a very rich bird life. We have the power with us so it goes fast.

Going down the river

Väl framme i Livingston går vi till Rauls kontor. Han är agent och sköter allt pappersarbete samt bokar tid med Hector som är den man som arrangerar två båtar som drar och tittar oss ut genom den grunda sandbanken. Nu är allt klart, vi är utcheckning och Vilja är klar för avsegling mot nya äventyr

Once in Livingston, we go to Raul’s office. He is the agent and takes care of all the paperwork and makes the appointment with Hector who is the man who arranges two boats to pull and look us out through the shallow sandbar. Now everything is ready, we are checking out and Vilja is ready to set sail for new adventures

Lot of pineapples for almost no money. Guatemala is a cheap country

Livingston harbour. From here it’s close to both Belize and Honduras

Nu väntar ca en veckas segling åt NO innan vi når Kubas sydsida. Det kommer troligen bli en tidvis tuff segling med både motvind och motström i slutet. Eventuellt kommer vi även in i ett stiltjebälte. Vi set jättemycket fram emot det här!

Patience of waiting

Det är verkligen en långseglares sanning och utmaning. Väntan är en del av båtlivet som man får lära sig att älska och acceptera. Vi väntar på rätt vindstyrka, på rätt vindriktning, att orkansäsongen skall ta slut, att det skall komma vind, att orkansäsongen skall börja, på rätt väderfönster, att kunna lämna hamn, att tidvattnet skall stiga, att det skall bli svalare inne i båten (ofta är det 35 °C stillastående på natten), att det skall sluta regna. Ofta väntar vi också på viktiga papper som vi måste ha för att lämna ett land o komma in i nästa, stämplar i pass o åtskilliga dokument, att myndigheter skall öppna sina kontor och att kontroll av båten skall göras. Vi väntar också på delar till allt möjligt på båten som ständigt behöver repareras. Vi har nu t ex väntat i sex veckor på en liten del till vår watermaker, som skulle ta 2 – 3 veckor. Var och varannan dag hör vi att ”nu kommer den!” ”Bara en dag till!”, ”Ni får den före påsk!” Watermakern har krånglat ända sedan vi lämnade Gran Canaria, för ett och ett halvt år sedan, så vi beslöt oss för att det var dags att fixa den en gång för alla. Skall vi ut på Pacific i ca 40 dagar nästa år så är det nästan en nödvändighet med fyra personer ombord. Dricksvatten, duschvatten, matlagning och disk bl a. Saltvatten fungerar till mycket men sötvatten måste vi självklart ändå ha. Vi hoppas fortfarande på ett under att den kommer innan påsk.

It is truly a long-distance sailor’s truth and challenge. Waiting is a part of boating that you have to learn to love and accept. We are waiting for the right wind strength, for the right wind direction, for the hurricane season to end, for the wind to come, for the hurricane season to begin, for the right weather window, to be able to leave port, for the tide to rise, for it to be cooler inside the boat ( often it is 35 °C still at night), that it will stop raining. Often we also wait for important papers that we must have in order to leave one country and enter the next, stamps in passports and various documents, for authorities to open their offices and for the boat to be inspected. We are also waiting for parts for everything possible on the boat that is constantly in need of repair. For example, we have now waited six weeks for a small part for our watermaker, which would take 2 – 3 weeks. Every other day we hear that ”here it comes!” ”Just one more day!”, ”You’ll get it before Easter!” The watermaker has been in trouble ever since we left Gran Canaria so we decided it was time to fix it once and for all. If we are going out on the Pacific for about 40 days next year, it is almost a necessity to have four people on board. Drinking water, shower water, cooking and dishes, etc. Salt water works for a lot, but of course we still have to have fresh water. We are still hoping for a miracle that it will arrive before Easter.

Waiting….. (photo from the Atlantic-crossing)

Här i Guatemala, som till stor del är katolskt, är påsk en riktigt stor högtid. Hela landet stänger ner i en dryg vecka och alla lokalbor som har råd åker på semester. Det betyder, för oss i Rio Dulce, att det är om möjligt ännu mer kaos än tidigare. Floden kryllar av vattenskotrar, kanoter, sightseeingbåtar, vanliga motorbåtar, fiskebåtar och jättestora motorbåtar. Gator o restauranger är ännu mer fulla än tidigare och resorterna har inte ett endaste rum ledigt. Vid poolerna är det trångt – kanske som i Medelhavet mitt i semestertider. Vi är ju numera så bortskämda med att det är gott om plats, nästan inga turister och lugn o ro. Den här veckan är det framförallt lokalbefolkningen som invaderar. O självklart måste även de få sin välbehövliga och efterlängtade semester. För oss är det bara att ”go with the flow” o vara glada för att även vi faktiskt är här i ett fantastiskt paradis

Here in Guatemala, which is largely Catholic, Easter is a really big holiday. The whole country shuts down for just over a week and all locals who can afford it go on holiday. This means, for us in Rio Dulce, that there is, if possible, even more chaos than before. The river is teeming with jet skis, canoes, sightseeing boats, regular motorboats, fishing boats and giant motorboats. Streets and restaurants are even more full than before and the resorts don’t have a single room available. The pools are crowded – maybe like in the Mediterranean in the middle of holiday season. We are now so spoiled that there is plenty of space, almost no tourists and peace and quiet. This week, it’s mainly the locals who invade. And of course they also have to get their much-needed and long-awaited vacation. For us, it’s just to ”go with the flow” and be happy that we too are actually here in a fantastic paradise

Here we buy all sorts of fish and shellfish

Det skall bli spännande att se hur det är här till helgen när påskhelgen verkligen är här!

Tills dess får vi fortsätta vänta…Samtidigt peakar värmen. Det är nu uppåt 45 grader celcius utomhus i skuggan och ca 38 grader celcius inne i båten. Visst är värme underbart men, det hade varit skönt med en AC åtminstone på natten. Jag fick värmeutslag i september på Grenada o nu har de kommit tillbaka igen i armvecket. Blåsor och ilsket rött.

It will be exciting to see how it is here this weekend when the Easter weekend is really here!

Until then, we have to keep waiting…At the same time, the heat peaks. It is now upwards of 45 degrees Celsius outside in the shade and about 38 degrees Celsius inside the boat. Of course, heat is wonderful, but it would have been nice to have an AC at least at night. I got heat rash in September in Grenada and now they have come back again in the crease of my arm. Blisters and angry red.

Väntetiden utnyttjas självklart så gott det går. Både med spännande utflykter och med arbete på och i båten i 45 graders värme o stillastående luft. Det blir mest häng vid poolen dagtid. Vi har förresten bytt marina så nu bor vi billigare på Mar Marin i stället för Nanajuana. En effekt av det är självklart mindre och mindre lyxig pool. Jag saknar den förra men denna duger också gott. Trots värmen har vi lyckats jobba. Åttio meter kätting till ankaret är nymarkerad, skåp inne i båten städade, kättingen tvättad, solcellpaneler flyttade, allt rostfritt är behandlat, en genuapåse sydd o en massa annat pyssel o arbete utfört. Vi har haft folk ombord som har polishat, reparerat kyl o plotter och idag hade vi en stor riggcheck. Jag har framförallt jobbat med bloggen, installerat min nya laptop med allt från den gamla och påbörjat min lång-seglings-bok så smått

The waiting time is of course used as much as possible. Both with exciting excursions and with work on and in the boat in 45 degree heat and stagnant air. Most people hang out by the pool during the day. By the way, we have changed marinas so now we live cheaper at Mar Marin instead of Nanajuana. One effect of that is obviously a smaller and less luxurious pool. I miss the previous one but this one is also good. Despite the heat, we managed to work. Eighty meters of chain to the anchor is newly marked, lockers inside the boat cleaned, chain washed, solar panels moved, all stainless is treated, a genoa bag sewn and a lot of other tinkering and work done. We have had people on board who have polished, repaired the fridge and plotter and today we had a big rig check. I have mainly worked on the blog, installed my new laptop with everything from the old one and started my long-sailing book little by little

Kristin at the workplace with the new laptop

Chloe up on top of the mast checking the rig

The radar had to be taken down. It looks like it makes some problem with the plotter so the plotter don’t work

Kvällstid är vi sociala på både bbq-kvällar, secondhand-dagar och på den populära baren ”The Shack”

In the evening we are social on both bbq evenings, secondhand days and at the popular bar ”The Shack”

We were the first at the bbq and started the fire together with another couple

Härom dagen åkte vi med Vilja österut till viken vi la till vid första natten i Rio Dulce. Det var en förhållandevis blåsig resa dit i motvind. Väl där ankrade vi och efter en god thai-middag i båten åkte vi till TexasMikes bar där det var ett lugnt bord och ett crazy bord! Vi känner Catherine på Chameleon som genast inviterade oss till ”Crazy table” 😄. Där var stämningen hög och aktiviteter som dans och fotbollsspelare i full gång. Förutom detta så är det annars här i viken, lagunerna o de små bifloderna lugn o ro jämfört med kaoset i Fronteras.

The other day Vilja and I went east to the bay where we docked on the first night in Rio Dulce. It was a relatively windy trip there against the wind. Once there we anchored and after a good Thai dinner in the boat we went to Mike’s bar where there was a quiet table and a crazy table! We know Catherine at Chameleon who immediately invited us to the ”Crazy table” 😄. There, the atmosphere was high and activities such as dancing and football players were in full swing. Apart from this, it is otherwise calm here in the bay, the lagoons and the small tributaries compared to the chaos in Fronteras.

Peaceful at Texas bay right on the inside of the river from the sea

Vi tog jollen in i de smala floderna rätt in i djungeln. Långt där inne finns bostadshus på pelare och kvinnor som tvättar kläder mot bryggorna. På vägen in kantas floden av stora träd och i vattnet är det mängder av både vita och röda näckrosor. Överallt syns fåglar som spanar och dyker efter fisk. De vackra vita hägrarna med sina långa fjädrar och krökta hals syns överallt och ovanför träden svävar rovfåglar på himmelen. Att komma så nära naturen är så befriande och rofyllt. Efter två dagar åker vi tillbaka till Fronteras och det rådande påskkaoset. Det blir ännu mer bad i poolen och väntan på delen till watermakern.

We took the dinghy into the narrow rivers right into the jungle. Far in there are residential buildings on stilts and women washing clothes against the docks. On the way in, the river is bordered by large trees and in the water there are masses of both white and red water lilies. Birds can be seen everywhere scouting and diving for fish. The beautiful white herons with their long feathers and curved necks can be seen everywhere and above the trees birds of prey soar in the sky. Getting so close to nature is so liberating and peaceful. After two days we go back to Fronteras and the prevailing Easter chaos. There will be even more swimming in the pool and waiting for the part for the watermaker.

The beautiful white heron with red water lilies

Uppdatering! Jippi! Nu äntligen har delen vi väntat på så länge kommit! Nu skall vi montera och hålla alla tummar och tår att allt fungerar. Om det gör det så är vi klara för nya äventyr. För att komma iväg är det enda vi behöver att vänta…. Påsken måste ta slut så myndigheter öppnar och högvatten och väderfönster måste vara rätt😘

Update! Yippee! Now finally the part we’ve been waiting for for so long has arrived! Now we must assemble and keep our fingers and toes crossed that everything works. If it does, we are ready for new adventures. To get away all we need to do is wait….Easter must end so authorities open and high tide and weather window must be right 😘

The part to the watermaker has arrived and we celebrated that

I nästa inlägg får vi se vart resan bär oss vidare

In the next post, we’ll see where the journey takes us.

Wonderful Lake Atitlan

Wow vilken fantastisk resa vi har gjort båda två tillsammans in till höglandet i Guatemala. Det är verkligen ett otroligt land som har rikt varierande upplevelser och hänförande natur att bjuda på.

Wow what a fantastic trip we both made together into the interior of Guatemala. It is truly an incredible country that has richly varied experiences and breathtaking nature to offer.

Vi packar våra ryggsäckar och tar en tidig buss på morgonen till Guatemala City. Det är nästan ett måste att åka tidigt om man sedan skall ta sig vidare samma dag. Resan tar även denna gång ca sex timmar och är mycket bekväm. Vi tar en Uber till det vi tror är busshållplatsen för bussar mot Antigua men väl framme visar sig det vara fel. En tungt beväpnad vakt med skottsäker väst och sin k-pist nästan skjutklar förklarar för oss på spanska. Så vi tar ytterligare en taxi som kör oss till rätt plats. Där möter en inkastare oss som visar oss fram till bussen. Man får otroligt bra service på busshållplatserna i Guatemala. Vi får våra platser längst bak i bussen och resan mot Antigua fortsätter i långsam takt. Inkastaren springer konstant utanför bussen o raggar fler passagerare – även om bussen redan är mer än till synes proppfull

We pack our backpacks and take an early morning bus to Guatemala City. It is almost a must to leave early if you are going to continue on the same day. The journey also takes about six hours this time and is very comfortable. We take an Uber to what we think is the bus stop for buses to Antigua but once there it turns out to be wrong. A heavily armed guard with a bulletproof vest and his k-pist almost ready to go explains to us in Spanish. So we take another taxi that takes us to the right place. There an usher meets us and shows us to the bus. You get incredibly good service at the bus stops in Guatemala. We get our seats at the back of the bus and the journey to Antigua continues at a slow pace. The Inca star constantly runs outside the bus and grabs more passengers – even though the bus is already more than apparently full

Jan on the Litegua bus to Guatemala City

From the bus when we leave Guatemala City

Resan tar ca tre timmar för det är mitt i rusningstrafiken och det verkar dessutom bara ett stopp mitt på vägen någonstans.

The journey takes about three hours because it is in the middle of rush hour traffic and it also seems like just a stop in the middle of the road somewhere.

Vi kommer fram till Antigua och hittar lätt vårat hotell. Därefter går vi en promenad i den charmerande byn, tittar på folklivet och äter mat från ett gatustånd. Det blir en tidig kväll då vi var uppe i gryningen och hade en lång resa bakom oss. Dessutom väntar en ny resa kommande dag

We arrive in Antigua and easily find our hotel. Afterwards, we go for a walk in the charming village, watch people’s life and eat food from a street stall. It will be an early evening as we were up at dawn and had a long journey behind us. In addition, a new trip awaits the next day

Jan outside the beautiful Iglecia de la Merced

Att åka lokalbussarna som liknar cirkusbussar är ett äventyr. Det är fullt av liv både i och utanför bussarna, det är trångt, otroligt skumpigt och alltid lika spännande med ovissheten om vi blir tillsagda var vi skall gå av och om vi skall hinna av i tid för att byta buss. Bussarna stannar dessutom inte riktigt utan man hoppar på och av i farten med all packning. Första bytet går väldigt smidigt. En man möter oss, tar vår packning och springer i förväg till nästa buss. Det är han som är inkastare, tar betalt och organiserar allt i bussen så att chauffören endast behöver koncentrera sig på att köra bussen. Vi åker fram på serpentinvägar i full fart och om det inte hade varit så trångt i bussen hade vi haft svårt för att sitta kvar på sätet i de skarpa svängarna.

Riding the local buses that resemble circus buses is an adventure. It’s full of life both inside and outside the buses, it’s crowded, incredibly murky and always just as exciting with the uncertainty of whether we’ll be told where to get off and whether we’ll make it in time to change buses. The buses also don’t really stop, instead you jump on and off on the fly with all your luggage. The first change goes very smoothly. A man meets us, takes our pack and runs ahead to the next bus. He is the usher, takes payment and organizes everything in the bus so that the driver only has to concentrate on driving the bus. We drive along serpentine roads at full speed and if it hadn’t been so crowded in the bus, we would have had a hard time staying on the seat in the sharp turns.

Även nästa byte går smidigt o vi börjar resan ner mot Lake Atitlan i ännu snävare kurvor. Lake Atitlan ligger på ca 1500 meters höjd och vi har som högst varit uppe på ca 2100 meter.

The next change also goes smoothly and we start the journey down towards Lake Atitlan in even tighter curves. Lake Atitlan is at an altitude of about 1500 meters and we have been up to about 2100 meters at the highest.

Lake Atitlan är omgärdad av vulkaner, både aktiva och utslocknade. De reser sig ända upp till nästan 4000 meters höjd. Sjön med dess omgivningar sägs vara den vackraste i världen och den blev nominerad till ett av världens sju ”nya” underverk. Den säga också vara en av de mest unika platserna i världen. Sjön bildades genom ett vulkanutbrott för ca 84000 år sedan. Det är hänförande vackert att komma ner till sjön och se vulkanerna som omringar sjön insvepta i ett dis. Vi hade bokat rum i byn San Pedro som är den by där det är mest utvecklat för turister. Alla byar runt sjön är byggda så att det är många branta backar upp och ner från den högre delen av byn och ner mot strandkanten.

Lake Atitlan is surrounded by volcanoes, both active and extinct. They rise up to an altitude of almost 4,000 meters. The lake and its surroundings are said to be the most beautiful in the world and it was nominated as one of the seven ”new” wonders of the world. It is also said to be one of the most unique places in the world. The lake was formed by a volcanic eruption about 84,000 years ago. It is breathtakingly beautiful to come down to the lake and see the volcanoes surrounding the lake shrouded in a haze. We had booked rooms in the village of San Pedro which is the village where it is most developed for tourists. All the villages around the lake are built so that there are many steep slopes up and down from the higher part of the village down towards the shore.

Our lake- and vulcanoeview from the hotel

A boat bring people between the village on Lake Atitlan

Not so much variation….banans, banans and bananas

Nästa dag åker vi på en utflykt till tre olika byar. Första stoppet är Santiago Atitlan. En by med en enorm marknad. Vi promenerar igenom delar av marknaden där det bl a säljs både kött, fisk, grönsaker, frukt och vackra tyger. De trafitionella kläderna som de flesta kvinnor bär är handgjorda och tar flera månader att tillverka. Här på landsbygden går i stort sett alla kvinnor och flickor i dessa vackra kläder. Män och pojkar har däremot mer och mer börjat använda ”vanliga” kläder.

The next day we go on an excursion to three different villages. First stop is Santiago Atitlan. A village with a huge market. We walk through parts of the market where, among other things, meat, fish, vegetables, fruit and beautiful fabrics are sold. The traditional clothes that most women wear are handmade and take several months to make. Here in the countryside, pretty much all women and girls wear these beautiful clothes. Men and boys, on the other hand, have increasingly started to use ”regular” clothes.

Candles and incence for mayan ceremonies

Inside the market

Even the locals want to have photos with the beautiful view of the lake and vulcanoes

Vår guide berättar att det finns ca 24 helt olika mayaspråk. Alla pratar dessutom spanska som är det gemensamma språket i Guatemala. Många är katoliker men utövar fortfarande traditionella maya-riter. En mycket uppskattad gudom i Guatemalas högland är Maximon. Vi går längs med en massa trånga gränder och kommer till sist in på en bakgård. Där inne i ett rum tillbeds Maximon. Det finns flera Maximon där inne och hans attribut kan vara solglasögon, bandana, hatt och färgstarka girlanger. I hans mun finns ständigt en brinnande cigarett och öl och sprit ställs fram till honom i glas. De som tillber honom dricker också öl under ceremonin. Maximon tillbeds bl a för lycka i arbetet, i äktenskapet, för hälsan och inför döden. Han representerar både mörker och ljus och tros ha uppstått i samband med att Spanien invaderade Guatemala. Det känns magiskt och nästan ockult att sitta där och se på Maximon och när de tillber honom.Our guide tells us that there are about 24 completely different Mayan languages. Everyone also speaks Spanish, which is the common language in Guatemala. Many are Catholic but still practice traditional Mayan rites. A highly valued deity in the highlands of Guatemala is Maximon. We walk along a lot of narrow alleys and finally come into a backyard. There, in a room, Maximon is worshipped. There are several Maximons in there and his attributes can be sunglasses, bandana, hat and colorful garlands. There is always a burning cigarette in his mouth and beer and spirits are served to him in glasses. Those who worship him also drink beer during the ceremony. Maximon is worshiped, among other things, for luck in work, in marriage, for health and before death. He represents both darkness and light and is believed to have arisen in connection with the Spanish invasion of Guatemala. It feels magical and almost occult to sit there and watch Maximon and when they worship him.

Maximon with flowers, candles and a cigaretter in his mouth

Nästa by vi kommer till är San Juan. Där lär vi oss hur de tillverkar och färgar bomullstråden de använder för att väva de vackra tygerna till kvinnornas kläder samt en mängd nyttoföremål. Vi får också se hur de tillverkar choklad av kakaobönor. Chokladen sägs ha sin födelseplats bland mayafolket i just Guatemala och de är mycket stolta över sin choklad. Orden kakao och choklad kommer från mayaspråket. Det finns lämningar från kakao ända tillbaka till 450 år f kr i de kungligas gravar och det var endast de högst uppsatta i mayakulturen som fick dricka och äta choklad. Guatemala är även känt för sitt goda kaffe. Höglandet med vulkanisk näringsrik jord skall vara perfekt för att odla kaffebönor.

The next village we come to is San Juan. There we learn how they manufacture and dye the cotton thread they use to weave the beautiful fabrics for the women’s clothing as well as a variety of useful items. We also get to see how they make chocolate from cocoa beans. Chocolate is said to have its birthplace among the Mayan people in Guatemala and they are very proud of their chocolate. The words cacao and chocolate come from the Mayan language. There are remains of cocoa as far back as 450 BC in the tombs of the royals, and only the highest-ranking in Mayan culture were allowed to drink and eat chocolate. Guatemala is also known for its good coffee. The highlands with volcanic, nutrient-rich soil should be perfect for growing coffee beans.

Here the girl dip the thread in colours from a flower

Maskingevär chokolate from the cacaobean

I San Juan finns också många konstnärer som målar på gator, trottoarer och väggar. Över dessa gator hänger också mängder av paraplyer och lyktor. Det finns också vackra krukor, läderarbete, vackra textilier och skulpturer

In San Juan there are also many artists who paint on streets, sidewalks and walls. Many umbrellas and lanterns also hang over these streets. There are also beautiful pots, leather work, beautiful textiles and sculptures

Umbrellas and light over the painted street

Sista byn vi kommer till är San Marcus. Det är en charmig och liten by med smala gränder, små serveringar, yogaretreats och en del små affärer där de säljer vackra vävda föremål. Här är det en större community av expaths från framförallt Nordamerika.

The last village we reach is San Marcus. It is a charming and small village with narrow alleys, small restaurants, yoga retreats and some small shops selling beautiful woven items. Here there is a larger community of expats from primarily North America.

Hela utflykten är mycket innehållsrik och vi känner oss mycket nöjda med dagen.

The entire excursion is very informative and we feel very satisfied with the day.

Tidigt nästa morgon ger Jan sig iväg på en vandring upp till toppen av vulkanen San Pedro. Den är 3020 meter hög och vandringen, som brukar ta tre timmar klarar gruppen av på endast två och en halv timma. Det är fantastisk utsikt där uppifrån och väl värt ansträngningen med klättring uppåt på den höga höjden med tunn luft. Att gå ner igen tar dock på knäna så tanken att göra en två dagar lång vulkanklättring med övernattning på toppen får Jan tyvärr avstå. Jag har inte rätt skor så ingen av vulkanturerna är möjliga för mig. Min kondition är troligen dessutom för dålig.

Early the next morning, Jan sets off on a hike up to the top of the San Pedro volcano. It is 3020 meters high and the group can complete the hike, which usually takes three hours, in only two and a half hours. It’s a great view from up there and well worth the effort of scrambling up the high altitude with thin air. However, going down again takes a toll on the knees, so Jan unfortunately has to give up the idea of doing a two-day volcano climb with an overnight stay at the top. I don’t have the right shoes so none of the volcano tours are possible for me. My fitness is also probably too bad.

More than half var up and it is beautiful

Nästa morgon går vi upp redan klockan 03.30 för att promenera upp till Indian Nose där vi kommer få se soluppgången över Lake Atitlan. Det är flera stora grupper med guider som promenerar upp samtidigt för att få uppleva detta mäktiga skådespel. Vi vandrar upp i totalt mörker med pannlampor tända. För mig, och många andra,blir det en tuff vandring i den tunna luften men oj vad vackert det är. Vi ser först endast konturerna av berg och vulkaner. Himlen börjar sedan färgas i alla skiftningar från ljusgult till gult, guld, brandgult, orange, rosa och lila. Det är en magisk upplevelse. Och i fjärran syns hela tiden rök från en aktiv vulkan utanför Antigua. Vilken känsla! Det är en bild som satt sig i minnet och som kommer vara vacker att plocka fram en mörk, blåsig och ruskig novemberdag i Sverige.

The next morning we get up already at 03.30 to walk up to Indian Nose where we will see the sunrise over Lake Atitlan. There are several large groups with guides who walk up at the same time to experience this powerful spectacle. We hike up in total darkness with headlamps on. For me, and many others, it will be a tough hike in the thin air but oh how beautiful it is. At first we see only the outlines of mountains and volcanoes. The sky then begins to color in all variations from light yellow to yellow, gold, fiery yellow, orange, pink and purple. It is a magical experience. And in the distance, smoke is constantly visible from an active volcano outside Antigua. What a feeling! It is an image that stuck in my memory and that will be beautiful to pick out on a dark, windy and horrible November day in Sweden.

Smoke from the active volcano near Antigus

It’s well worth the walk up in the dark to see this sunrise

Dagen därpå påbörjar vi vår resa tillbaka till Vilja i Rio Dulche. Först med buss till Antigua där vi stannar en natt. Sedan blir det lokalbuss till Guatemala City där vi skall ta den lyxigare bussen vidare. Det är tur att vi inte vet vad vi har framför oss. Den resan har tidigare tagit ca sex till sju timmar. Vad vi inte vet är att det ät ett vägarbete på en bro och att det därför är kö precis hela sträckan på ca 27 mil. Vi är därför först framme i Rio Dulce vid midnatt tretton timmar senare. Pust vilken jobbig och lång resa. Stackars chauffören som får köra i kö hela denna resa. Vi har åtminstone möjlighet att luta oss tillbaka och vila ögonen.

The following day we begin our journey back to Vilja in Rio Dulche. First by bus to Antigua where we stay one night. Then there will be a local bus to Guatemala City where we will take the more luxurious bus on. It’s lucky that we don’t know what lies ahead. That trip has previously taken about six to seven hours. What we don’t know is that there is road work on a bridge and that there is therefore a queue for the entire distance of about 27 miles. We therefore first arrive in Rio Dulce at midnight thirteen hours later. Breathe, what a hard and long journey. Poor driver who has to drive in line this whole trip. At least we have the opportunity to sit back and rest our eyes.

We bought a bottle of wine, some cheece and olives in the evening

Nu sitter vi ombord på Vilja och väntar fortfarande på delar till watermakern.

Now we are sitting on board Vilja and still waiting for parts for the watermaker.

Rio Dulce – Guatemala

Nu kan vi verkligen prata om att vara med på äventyr! Vi hade höga förväntningar på att komma till Guatemala och att ta oss långt in i landet, via floder och sjöar, in i Rio Dulce. Och OJ vad de förverkligades!

Vår kväll och natt utanför inloppet var lugn och stilla med blankt hav. Vi tvättade kläder och njöt av solnedgången innan vi la oss att sova för att nästa dag ta oss in i Rio Dulce.

Now we can really talk about being on an adventure! We had high expectations to get to Guatemala and to get far inland, via rivers and lakes, into the Rio Dulce. Wow did they come through!

Our evening and night outside the inlet was calm and quiet with clear sea. We washed clothes and enjoyed the sunset before going to bed to head into the Rio Dulce the next day.

Clothes need to be wished and they get dry Quick in the sun and wind

Att ta sig in i floden är en riktig eskapad. Utanför inloppet till Rio Dulce är det en sandbank på några hundra meter som man måste ta sig förbi. Djupet är vid högvatten ca 1.70 cm och Vilja sticker bra mycket djupare, 2,10 cm. En nästan halvmeter för djupt. Men det finns en lösning på det. Vi hade avtalat tid med två fiskebåtar. De kom till oss och kastade över två rep. Ett som vi satte i fören så de kunde bogsera oss framåt med ena båten. Den andra fäste vi i ett fall från toppen av masten. (Ett fall är det rep som man hissar upp seglen med.) Med detta rep skulle den andra båten tippa oss åt sidan så Vilja skulle ta sig över sandbanken. Lite nervösa var vi när allt började. Först blev vi bara bogserade men när vi närmade oss grunt vatten spändes linan från masttoppen bort mot fiskebåten. Jan stod i sittbrunnen och jag var vid masten uppe på däck. Tanken var att kunna filma och fotografera men oj vad jag misstog mig. Vilja drogs så långt över till sidan så jag fick använda båda händerna för att hålla mig fast runt masten så jag inte trillade ur båten. Det var en jättehäftig upplevelse att luta så mycket på stilla vatten. Vilja drogs så långt åt sidan så relingen (kanten uppe på däck) kom ner under vattnet. Vi hade dessutom glömt stänga inloppet till vatten i ena badrummet och det blev fyllt med vatten där inne. Gissa om min förvåning när jag upptäckte det. Det måste vi komma ihåg att stänga när vi skall ut igen

Getting into the river is a real escapade. Outside the entrance to the Rio Dulce, there is a sand bank of a few hundred meters that you have to get past. The depth at high tide is about 1.70 cm and Vilja sticks much deeper, 2.10 cm. Almost half a meter too deep. But there is a solution to that. We had agreed time with two fishing boats. They came to us and threw over two ropes. One that we put in the bow so they could tow us forward with one boat. The other we attached to a case from the top of the mast. (One case is the rope with which you raise the sails.) With this rope, the other boat would tip us to the side so that Vilja would get over the sandbar. We were a little nervous when it all started. At first we were just being towed but as we approached shallow water the line from the top of the mast was stretched away towards the fishing boat. Jan was in the cockpit and I was at the mast up on deck. The idea was to be able to film and photograph but oh how I was wrong. Vilja was pulled so far over to the side that I had to use both hands to hold on to the mast so I didn’t fall out of the boat. It was a very awsome experience to lean so much on still water. Vilja was pulled so far to the side that the railing (the edge up on the deck) came under the water. We had also forgotten to close the water inlet in one of the bathrooms and it was filled with water in there. Guess my surprise when I discovered that. We have to remember to close that when we go out again

This is another boat that are tilted and towed out from Rio Dulce. Sorry for bad photoquality

The boat that towed us in front. You can see on the mast how much the boat is tilted

I’m sitting close to the mast and tried to take photos. But it does not show how much we were tilted

Väl över på andra sidan sandbanken var det djupare vatten igen och vi kom fram till byn Livingston i mynningen av Rio Dulce. Vi möttes av en båt med agent, tullarna, immigration och hälsomyndigheterna. De tog våra pass och papper och efter ca en och en halv timma var allt klart och vi är välkomna i Guatemala i tre månader. Vi använde tiden till att gå runt i den lilla byn samt att äta en välbehövlig lunch.

Once over on the other side of the sandbank it was deeper water again and we arrived at the village of Livingston at the mouth of the Rio Dulce. We were met by a boat with agent, customs, immigration and health authorities. They took our passports and papers and after about an hour and a half everything was ready and we are welcome in Guatemala for three months. We used the time to walk around the small village and have a much needed lunch.

Nu började resan upp i floden. På var sida om båten var det höga vackra grönklädda berg med fullt av vita hägrar. På de träd de ofta sitter i blir bladen helt vita av fågelskit och till sist tappar de bladen. Det kändes mäktigt och magiskt att åka fram här med vår egen segelbåt. Långt från öppet hav och palmklädda öar. Det var tyst och stilla. Runt båten flög en massa små fåglar som liknar svalor och några blev stundtals fripassagerare när de satte sig för att vila.

Now the journey up the river began. On each side of the boat were tall beautiful green-clad mountains full of white herons. On the trees they often sit in, the leaves turn completely white with bird droppings and eventually they drop their leaves. It felt powerful and magical to arrive here with our own sailboat. Far from the open sea and palm-covered islands. It was quiet and still. Around the boat flew a lot of small birds that look like swallows and some occasionally became stowaways when they sat down to rest.

Vattnet i Rio Dulce är blågrönt utan någon sikt men det känns ändå ganska rent. Förutom då att det flyter runt oräkneliga små döda fiskar. Vi har hört att det beror på att det regnat väldigt lite och salthalten i floden med vatten från havet har blivit alldeles för hög för dessa sötvattenfiskar.

The water in Rio Dulce is blue-green with no visibility, but it still feels quite clean. Except then that there are countless small dead fish floating around. We have heard that it is because there has been very little rain and the salinity of the river with water from the sea has become far too high for these freshwater fish.

Floden gick i kurvor och vi skulle hålla oss mitt i där djupet var som bäst, ca fyra meter. Det var gott om små båtar på floden. Både små fiskebåtar som fiskade med både spö och kastnät, taxibåtar i full fart samt båtar med turister som vill uppleva Rio Dulces skönhet. Och upplevelsen var fantastisk. Vi är så glada att vi bestämde oss för denna resa som egentligen inte var enligt planen.

The river went in curves and we had to stay in the middle where the depth was best, about four meters. There were plenty of small boats on the river. Both small fishing boats that fished with both rod and cast net, taxi boats at full speed as well as boats with tourists who want to experience the beauty of the Rio Dulce. And the experience was amazing. We are so glad we decided on this trip which was not really according to plan.

Efter ett par timmar kom vi fram till första sjön där vi ankrade en natt. Där låg ca tio andra segelbåtar och vi träffade på en del seglare på baren som fanns där, på kvällen. Många båtar med dess ägare bor här i sina båtar i stort sett år efter år. De tar en tur till Honduras eller Belize någon gång ibland men spenderar mesta tiden här. Nästa dag fortsatte vi över sjön fram till Fronteras som är huvudorten längs med Rio Dulce. Den ligger mitt emellan de två sjöarna där det smalnat av. Där går det en bro över från ena sidan av sjön till den andra. Längs med vattnet finns båtvarv efter båtvarv. Otaliga båtar åker hit för reparationer mm. Hantverkarna är vida kända för att vara duktiga och priset för arbetskraften är billig. De som jobbar utan att tillhöra ett varv tar oftast endast trehundra kronor om dagen för att t ex polisha, måla och slipa.

After a couple of hours we arrived at the first lake where we anchored for a night. There were about ten other sailboats there and we met some sailors at the bar who were there in the evening. Many boats with their owners live here in their boats year after year. They take a trip to Honduras or Belize once in a while but spend most of their time here. The next day we continued across the lake to Fronteras which is the main town along the Rio Dulce. It is located in the middle between the two lakes where it narrows. There a bridge crosses from one side of the lake to the other. Along the water there are boat yards after boat yards. Countless boats go here for repairs etc. The craftsmen are widely known to be skilled and the price of labor is cheap. Those who work without belonging to a yard usually only charge 30 usd a day for e.g. polishing, painting and sanding.

Early morning and we will soon start the trip on the lake towards the town Fronteras

The bridge connecting one side of the lake to the other where the two lakes meet

Vi la i ankaret och tog oss in till staden

Wow vilken plats, totalt vansinnigt crazy!

Svårt att hitta något liknande

Vad sägs om butiker som säljer en kombination av ägg och verktyg? Eller en annan som säljer barnkläder o samtidigt styckar kött mellan kläderna? Det finns otaliga och, för oss, omöjliga kombinationer.

Grönsaker och frukter i mängder finns på stånden längs med gatan och de flesta kvinnor är klädda i vackra och färgstarka traditionella kläder. Många, både män och kvinnor, bär tunga lass på huvud och axlar och kvinnorna bär sina barn på ryggen i färgstarka sjalar som de sveper runt sig o barnet så att bara huvudet sticker upp.

Hela maintown gatan är helt hysterisk. Stora, riktigt stora, lastbilar kommer över en bro från Guatemala City o passerar huvudgatan i byn. Det är med livet som insats som man rör sig där. Trottoarer saknas o överallt rör sig befolkningen….som om det inte är några problem alls. Dessa stora lastbilar passerar oss med under trettio centimeters avstånd i full fart. Eller så full fart det blir med den kaotiska trafiken

We dropped anchor and made our way into the city

Hard to find anything like it

How about shops that sell a combination of eggs and tools? Or someone else who sells children’s clothes and at the same time cuts meat between the clothes? There are countless and, for us, impossible combinations.

Vegetables and fruits in abundance can be found at the stalls along the street and most of the women are dressed in beautiful and colorful traditional clothes. Many, both men and women, carry heavy loads on their heads and shoulders, and the women carry their children on their backs in colorful shawls which they wrap around themselves and the child so that only the head sticks out.

The whole maintown street is completely hysterical. Big, really big, trucks come over a bridge from Guatemala City and pass the main street in the village. It is with life as an effort that you move there. Sidewalks are missing and everywhere the population moves….as if there are no problems at all. These big trucks pass us by less than thirty centimeters at full speed. Or as full speed as the chaotic traffic gets

Shops close to the main street and no sidewalks

Here you can buy children Clothes…and fresh meat

Guatemala local people in the beautiful dresses

De flesta pratar bara spanska men de är hjälpsamma, vänliga och tålmodiga när vi försöker göra oss förstådda på skolspanskan från gymnasiet för fyrtio år sedan. Jag har försökt fräscha upp spanskan genom en app och lite förstår jag i alla fall.

Most of them only speak Spanish but they are helpful, friendly and patient when we try to make ourselves understood in the school Spanish from high school forty years ago. I have tried to refresh my Spanish through an app and I understand a little anyway.

A book that we should try to practice from every day. But we don’t.

Fredag kväll är det gemensam bbq för alla som önskar delta på en av marinorna. Den vi skall ligga på i en månad för fix med båten. Det blev nog i alla fall fyrtio personer på bord runt den stora grillen som tänts upp med hjälp av torra grenar. Vi var på fiskmarknaden och köpte stora räkor som marinerats och trätts på spätt. Mums vad gott! Samtalen flyter på och vi går därifrån nöjda, glada och mätta.

Friday evening there is a joint bbq for everyone who wants to participate in one of the marinas. The one we are going to lie on for a month to fix the boat. In any case, there were probably forty people at the table around the large grill, which was lit with the help of dry branches. We were at the fish market and bought large prawns that were marinated and skewered. Yum how good! The conversations flow and we leave satisfied, happy and full.

Lördagskväll i Fronteras. Efter midnatt nu o musiken dunkar ut med hög volym överallt i stan. Är trött och vill sova men samtidigt nyfiken på hur det är där inne. Jan har somnat medan jag har plockat fram öronproppar. De sorterar bort det mesta av musiken men inte allt. Ljudvolymen är hög och dunkande konstant. Skall upp tidigt imorgon och gå på second hand marknad för båtsaker. Så behöver somna…om det går

Saturday night in Fronteras. After midnight now and the music is pounding out at high volume everywhere in town. I’m tired and want to sleep but at the same time curious about what it’s like in there. Jan has fallen asleep while I have taken out earplugs. They sort out most of the music but not all. The sound volume is loud and pounding constantly. Got up early tomorrow and go to the second hand market for boat things. So need to sleep…if possible

In a small bar and restaurant early in the evening. Jan looking out on Vilja

Måndag flyttar vi båten in till en av Marinorna. Här finns både en vanlig pool med solstolar samt en avlång pool för motionssimning som vi får använda så länge vi ligger i marinan. Tror jag kommer tillbringa mycket tid där när jag är i båten och inte ute och reser 🙂. En månad är bokad och vi hoppas få reparerat och fräschat upp en massa saker och få båten att blänka igen. Listan är lång men viktigast av allt är att få iordning watermakern som har krånglat ända sedan Kanarieöarna och sedan två månader inte fungerat. En mekaniker, Ceasar, har sagt att han kan laga den så vi håller alla tummar och tår.

On Monday, we move the boat into one of the Marinas. Here there is both a regular pool with sunbeds and an oblong pool for exercise swimming that we can use as long as we are in the marina. Think I’ll spend a lot of time there when I’m on the boat and not traveling 🙂 One month is booked and we hope to repair and refresh a lot of things and make the boat shine again. The list is long, but the most important thing is to get the watermaker fixed, which has been in trouble ever since the Canary Islands and hasn’t worked for two months. A mechanic Ceasar has said he can fix it so we’re all keeping our fingers crossed.

Tisdag morgon, dagen efter, lämnar jag Jan och Vilja tidigt, tidigt på morgonen för att backpacka inåt land och dessutom flyga till Tobias som gör sitt exjobb i Florida. Totalt ca tio dagar. Det kommer bli spännande äventyr och ett underbart återseende med Tobias som kommer i nästa blogginlägg.

Tuesday morning, the day after, I leave Jan and Vilja, very early in the morning, to backpack inland and also fly to Tobias, who is doing his ex-job in Florida. A total of about ten days. There will be exciting adventures and a wonderful reunion with Tobias that will come in the next blog post.

Honduras and sailing towards Guatemala

Vi kom fram till Utila efter en av de värsta nätterna med segling vi haft. Helt utan sömn. Incheckningen gick i alla fall smidigt och vi gick därefter för att se oss omkring. Utila blev lite av en kulturchock för oss. Efter att bara ha varit på platser, i princip utan trafik och utan turister, under två månader så blev vi först nästan överväldigade av turister och fyrhjulingsmoppar i mängder. Troligen en reaktion på att vi även var väldigt, väldigt trötta. Men…vi promenerade lite, åt en god lunch på ett mysigt ”backpackerställe” och åkte sedan ut till båten och gick och lade oss runt klockan två på eftermiddagen. Vi sov nästan tjugo timmar så behovet av sömn var stort efter en vakennatt.

We arrived at Utila after one of the worst sailing nights we had. Completely without sleep. In any case, check-in went smoothly and we then went to look around. Utila was a bit of a culture shock for us. After only being in places, basically without traffic and without tourists, for two months, we were at first almost overwhelmed by tourists and quad mopeds in abundance. Probably a reaction to the fact that we were also very, very tired. But…we walked a bit, had a good lunch at a cozy ”backpacker place” and then went out to the boat and went to bed around two in the afternoon. We slept almost twenty hours, so the need for sleep was great after a awake night.

We really appreciated a beer to the lunch

Nästa dag promenerade vi runt lite mer och fick en helt annorlunda bild av staden. Den var charmig och laidback och det var inte alls så mycket trafik och turister som vi tyckte dagen innan. Varannan butik var en dykarshop som sålde dykundervisning. Utila skall vara bland det billigaste stället i hela världen att ta ett dykarcertifikat på. Jan hade lust att dyka och köpte en endags provapå-kurs. Han kom hem mycket nöjd och dagen efter hade han träningsvärk i låren. Hade vinden varit mer stabil så hade han tagit ett dykarcertifikat men tyvärr så skulle vinden vända. Utila är känt för att ha dåligt ankarfäste, och ligger vinden på från fel håll draggar man lätt. Därför blev det ingen dykarkurs och vi fick i stället tyvärr lämna Utila redan efter två nätter. Vi är glada att vi fick sett lite av ön i alla fall.

The next day we walked around a bit more and got a completely different view of the city. It was charming and laid back and there wasn’t nearly as much traffic and tourists as we thought the day before. Every other store was a diving shop that sold diving lessons. Utila must be among the cheapest places in the whole world to get a diver’s certificate. Jan wanted to dive and bought a one-day trial course. He came home very happy and the next day he had training pains in his thighs. If the wind had been more stable, he would have taken a diver’s certificate, but unfortunately the wind would change. Utila is known for having a poor grip, and if the wind is coming from the wrong direction, it drags easily. Therefore, there was no diving course and we unfortunately had to leave Utila after only two nights. We are glad that we got to see a bit of the island anyway.

A soccerteam from mainland came to Utila to meet the local team. That’s why all the people

Fourwheel motorbike are **the** thing in Utila

A fruit- and vegeteblashop on the street

Well, yes Utila was crowded with people after the ferry arrived

The high mountains in the north of mainland Honduras. Beautiful view over the mountain with many tops over 2400 meter.

Our little dinghy at the dinghydock with the sun going down

Målet blev tillbaka till French Cay på Roatan. Viken i sig är väl inte så rolig utan mer praktisk. Men…där inne visste vi att två av båtarna vi korsade Atlanten tillsammans med låg. Thaleia och Embla. Det var otroligt kul att träffa Eva-Lotta, Thomas o Erik på Thaleia och Viveca och Erik på Embla. Och det var dessutom på dagen ett år efter att vi alla kommit fram till Grenada. Första kvällen i French cay träffades vi allihopa på Thaleia efter att vi ätit middag var för oss. Det blev prat, skratt och delande av minnen, erfarenheter och anekdoter ända fram till midnatt. Tänk vad häftigt att vi var tre svenska båtar på samma lilla vik på en ö i Honduras. Overkligt! Känns lustigt nog overkligare än att vi hade korsat Atlanten.

The goal was back to French Cay on Roatan. The port itself is probably not so much fun, but more practical. But…in there we knew that two of the boats we crossed the Atlantic with were. Thaleia and Embla. It was incredibly fun to meet Eva-Lotta, Thomas and Erik at Thaleia and Viveca and Erik at Embla. And it was also on the day one year after we all arrived in Grenada. The first evening in French cay we all met at Thaleia after we had dinner by ourselves. There was talk, laughter and sharing of memories, experiences and anecdotes until about midnight. Think how cool that we were three Swedish boats in the same small bay on an island in Honduras. Unreal! Funnily enough, it feels more surreal than that we had crossed the Atlantic.

Starka vindar skulle komma in dagen efter och vi förberedde oss alla genom att förstärka förtöjningar, se över att inget låg och skavde, inget låg löst på däck och att flytvästar, ficklampor, intercom och kniv låg framme. Lite orolig stämning var det i båtarna och vi på Vilja hade gjort upp en plan på hur vi skulle göra om mooringbojen släppte. Jan skulle hantera båten o försöka backa upp mot vind och jag skulle snabbt fram på däck och kapa alla linor.Vi la oss med ankaralarm på, på mobilerna, med en snäv radie. Bättre att bli väckta en gång för mycket. Jan la sig i sittbrunnen för att vara raskt på plats. Vid 23.30 vaknar Jan av ett brak och röster som ropar och skriker ” boga”, ”styr upp mot vinden”, ”sväng styrbord” mm mm

Strong winds would come in the next day and we all prepared by reinforcing moorings, checking that nothing was chafing, nothing was loose on the deck and that life jackets, flashlights, intercom and knives were out front. There was a bit of an uneasy atmosphere in the boats and we at Vilja had drawn up a plan on what to do if the mooring buoy was released. Jan would handle the boat and try to back up against the wind and I would quickly go up on deck and cut all the lines. We went to bed with the anchor alarm on, on the mobiles, at a tight angle. Better to be woken up one too many times. Jan lay down in the cockpit to be on the spot quickly. At 23.30 Jan wakes up to a crash and voices calling and shouting ”bow”, ”steer upwind”, ”turn starboard” etc etc

Emblas mooringboj hade släppt från botten och bredsidan av den tjugo ton tunga båten dundrade in i Thaleias pulpit. Det blev, på endast några sekunder, full aktivitet på båda båtarna. Embla lyckades styra bort från Thaleia och efter mycket jobb lyckades de få bort linor till mooringboyen. Därefter kunde de lägga i sin dragg och hade tur som fick ankarfäste direkt. Båda båtarna hade fantastisk tur i oturen. Det blev inga större skador på någon av dem och de skador som blev kunde i stort sett repateras redan nästa dag. Men chocken satt i och vi var många båtar som var vakna och hade vakt resten av den natten.

Embla’s mooring buoy had released from the bottom and the broadside of the twenty-ton boat thundered into Thaleia’s pulpit. There was, in just a few seconds, full activity on both boats. Embla managed to steer away from Thaleia and after a lot of work they managed to get the lines to the mooring boy off. After that, they were able to put in their move and were lucky to get hold immediately. Both boats had fantastic luck in their misfortune. There was no major damage to any of them and the damage that was done could be repaired the very next day. But the shock was in and we were many boats that were awake and on watch for the rest of that night.

All boats in French Cay. Embla, Vilja and Thaleia. Thank you for video Thaleia

Kvällen efter var vi ombord på den brittiskflaggade båten Far Out och umgicks. Jättetrevligt. Och kvällen därpå var det samling i vår sittbrunn. Sånt är livet oss långfärdsbåtar emellan. Thaleia skulle dagen efter segla mot Belize. Den natten blåste det också en hel del. Nu från öst i stället för från väst. Och många satt på vakt i sina båtar hela den natten också. Tack Thaleia för foton.

The following evening we were on board the British-flagged boat Far Out and hung out. Very nice. And the following evening there was a gathering in our cockpit. Such is life between us long-distance boats. Thaleia was to sail for Belize the next day. That night it was also quite windy. Now from the east instead of from the west. And many sat on watch in their boats all that night too. Thank you Thaleia for photos.

Happy sailors. Kristin, Erik and Eva-Lotta

Both Embla and Thaleia visited Vilja. Here Viveca, Kristin, Erik and Eva-Lotta

Vindarna skulle blåsa upp ännu mer på lördagen. Det enda som då skulle skydda oss var ett rev. Annars var det öppet hav. Oändligt långt öppet hav.

The winds would pick up even more on Saturday. The only thing that would protect us then was a reef. Otherwise it was open sea. Infinitely long open sea.

Erik from Thaleia, Jan and me on the way to Coxen hole

Minst sex båtar flyttade på sig denna dag. Bland de sex var både vi, Embla och Far out. Vi åkte först och fyllde vatten. Watermakern fungerade bara ett par dagar när den lagades sist så nu står vi utan möjlighet att göra eget vatten igen. Nu är vi så vana vid att snåla på vattnet så det fungerar bra. Men tänk vad skönt det skulle vara om den kunde bli lagad permanent.

At least six boats moved this day. Among them were both us, Embla and Far out. We went first and filled water. The watermaker only worked for a couple of days when it was last repaired, so now we are left without the possibility of making our own water again. Now we are so used to skimping on the water so it works well. But think how nice it would be if it could be fixed permanently.

Jan trying to fix the watermaker….once again

Fem av oss båtar seglade till den charmiga staden West End som ligger just längst i västra ändan av Roatan. Embla och vi åkte in till byn och promenerade på eftermiddagen. Vi hittade en mysig bar vid vattnet och satte oss ner och tog var sin happy hour gin & tonic, pratade och njöt av en fantastisk solnedgång. Detta skulle bli vår sista kväll i Honduras för nästa förmiddag seglar vi vidare mot nya äventyr.

Five of us boats sailed to the charming town of West End which is right at the far western end of Roatan. Embla and we went into the village and walked in the afternoon. We found a cozy bar by the water and sat down and each had a happy hour gin & tonic, chatting and enjoying an amazing sunset. This would be our last evening in Honduras because the next morning we sail on to new adventures.

Lovely weather with almost no wind and lot of sunshine

Sååå spännande! Nu är vi på väg mot Guatemala och Rio Dulce. Det är en ca ett dygns segling från Roatan till Cabo de Tres Puntas. Här ligger vi över natten måndag till tisdag och inväntar första högvattnet i dagsljus på tisdagen. För att komma in i Rio Dulce behöver vi ta oss över en stor sandbank. Vilja som sticket nästan 2,10 meter djupt kommer inte över själv. Till hjälp kommer vi ha två båtar. En som drar oss och en som tippar oss från masttoppen ner mot ena sidan. Det gäller att ha stuvat ordentligt inne i båten så inte en mikrovågsugn, böcker eller travar med kläder eller annat löst kommer flygande. Allt på däck måste också vara ordentligt surrat

So exciting! Now we are on our way to Guatemala and Rio Dulce. It is about a one-day sailing from Roatan to Cabo de Tres Puntas. Here we lie overnight Monday to Tuesday and wait for the first high water in daylight on Tuesday. To enter the Rio Dulce we need to cross a large sandbar. Will that the sting almost 2.10 meters deep will not get over by itself. We will have two boats to help. One that pulls us and one that tips us from the top of the mast down to one side. It is important to have stowed properly inside the boat so that a microwave oven, books or stacks of clothes or other loose items do not come flying. Everything on the deck must also be properly lashed down.

Men innan dess har vi ett dygn på sjön. Vi får ”länskryssa” då vinden ligger in rakt i aktern. Det betyder att vi zickzackar oss framåt även om vi har vinden med oss. Allt för att slippa ligga mer eller mindre still med fladdrande segel som det blir i platt läns.

But before that we have a day on the lake. We get ”county cruise” as the wind is right in the stern. This means that we zigzag forward even if we have the wind with us. Everything to avoid lying more or less still with fluttering sails as happens in a flat bilge.

Jag sitter nu på kvällens och nattens vakt efter att ha ätit middag. Solnedgången var vacker och färgstark och månen kom upp och sken som en väldigt glad mun. Nymånen är ju liggande här i stället för från sidan som den är i norra Europa. Man blir glad av att se den le så stort mot oss. Några timmar senare är mörkret ganska kompakt runt oss. Lanternorna lyser och en och annan stjärna men den glada månen syns inte längre till. Motorns brummande är sövande. Önskar vi slapp gå för motor för nattpassen blir så meditativa när vi seglar fram. Men det är bara att acceptera att vi för en gångs skull har en tid att passa. Det händer högst någon gång pr månad som tur är.

I am now on the evening and night watch after having dinner. The sunset was beautiful and colorful and the moon rose and shone like a very happy mouth. The new moon is lying here instead of from the side as it is in northern Europe. It makes you happy to see it smile so big at us. A few hours later, the darkness is quite compact around us. The lanterns shine and the occasional star, but the happy moon is no longer visible. The hum of the engine is lulling. I wish we didn’t have to drive the engine because the night shifts become so meditative when we sail forward. But we just have to accept that for once we have a time to fit. It happens at most once a month, luckily.

Vilja seglar fram i knappt tre knop någon timme efter avgång och det är väldigt sövande ombord med vågor som nästan vaggar oss till slummer. Vi inser efter några timmar att det kommer ta alldeles för lång tid så vi drar in rullgenuan och startar järngenuan i stället ( motorn). Vi behöver hålla minst fem knop och vi behöver styra rakt mot målet för att hinna fram i dagsljus

Vilja sails along at just under three knots an hour or so after departure and it is very sleepy on board with waves that almost lull us to sleep. We realize after a few hours that it will take far too long so we pull in the furling genoa and start the iron genoa instead (the engine). We need to maintain at least five knots and we need to steer straight towards the target to arrive in daylight

Klockan har nu passerat midnatt och det närmar sig passbyte klockan 02.00. Det kompakta mörkret har bytts ut mot en fantastisk stjärnhimmel som fortsätter i det oändliga. Med jämna mellanrum spanar jag ut i mörkret för att se om det är någon fiskebåt som närmar sig. Det händer att segelbåtar blir attackerade utanför Honduras kust. Men allt är lugnt än så länge i alla fall och vi hoppas att det håller i sig

It is now past midnight and it is approaching passport change at 02.00. The compact darkness has been exchanged for a fantastic starry sky that goes on endlessly. At regular intervals I look out into the darkness to see if there is a fishing boat approaching. It happens that sailboats are attacked off the Honduran coast. But everything is calm so far anyway and we hope it will last

It was no wind and strong sun. So totally wet from the heat

Totally calm weather when we arrived at Cabo de Tres Puntas

Washing Clothes after we put the anchor down on Cabo de Tres Puntas

När vi efter en natt närmade oss ankringsplatsen vid Cabo de Tres Puntas möttes vi av några delfiner som simmade med båten en lång stund. Det är alltid samma lycka när man ser dem och de leker med båten

When we approached the anchorage at Cabo de Tres Puntas after one night, we were met by some dolphins that swam with the boat for a long time. It is always the same happiness when you see them and they are playing with the boat

And when they play with the boat it’s magical

Nu blir det en dag och natt i lugn och ro. Imorgon börjar ett nytt spännande äventyr

Now it will be a day and night in peace and quiet. Tomorrow begins a new exciting adventure