trettigradervarmt – Sida 3

Out on new adventures on Cuba

Onsdag eftermiddag lämnar vi Cienfuego. Vi har legat här med båten i sjutton dygn. Under den tiden har vi gjort två underbara resor in i landet Kuba. Havanna tog oss verkligen med storm och det är nog den mest fascinerande stad jag någonsin upplevt. Skulle hemskt gärna vilja komma tillbaka dit någon gång. Vem vet, kanske det blir så. Vår andra utflykt blev till den charmiga staden Trinidad bara en och en halv timmas resa från Cienfuego. Denna stad är med på Unescos world Heritage Site. Vi slogs av skönheten även i denna lilla koloniala stad. Inga storslagna hus som i Havanna men vackra historiska envåningshus i rader målade i pastellfärger. Gatorna utgörs av kullersten som är ganska påfrestande att gå på men absolut vackert och säkert bra massage för fötterna o träning för balanssinnet.

Wednesday afternoon we leave Cienfuego. We have been here with the boat for seventeen days. During that time, we have made two wonderful trips into the country of Cuba. Havana really took us by storm and it is probably the most fascinating city I have ever experienced. Would love to come back there sometime. Who knows, maybe it will be. Our second excursion was to the charming town of Trinidad, just an hour and a half’s journey from Cienfuego. This city is included in the UNESCO World Heritage Site. We were struck by the beauty even in this small colonial town. No grand houses like in Havana but beautiful historic one-story houses in rows painted in pastel colors. The streets consist of cobblestones which are quite stressful to walk on but absolutely beautiful and certainly good massage for the feet and exercise for the sense of balance.

Out on new adventures on Cuba — One of all horses in town

It is beautiful

Vi stannar i Trinidad i två dagar under vilka vi promenerar runt stora delar av dagarna. Alla människor som vi möter är även här otroligt vänliga och nyfikna. Att vi kommer från Sverige och med en liten båt imponerar. Många kvinnor ber oss om tvål och huvudvärkstabletter samt mjölkpulver. Bristen på allt är stor och så enkla saker hade hjälpt deras vardag om vi hade haft att dela ut.

We stay in Trinidad for two days during which we walk around most of the days. All the people we meet here are also incredibly friendly and curious. The fact that we come from Sweden and with a small boat is impressive. Many women ask us for soap and headache tablets as well as powdered milk. The lack of everything is great and such simple things would have helped their everyday life if we had had to hand out.

Vi sätter oss ner på en servering strax innan lunch första dagen och det dröjer bara några minuter innan ett 5-mannaband börjar spela musik. Detta är så otroligt häftigt och unikt med Kuba. All denna livemusik! Både dag och kväll och, med musiken, kommer glädjen den förmedlar och som vi ser hos lokalbefolkningen.

We sit down at a table just before lunch on the first day and it only takes a few minutes before a 5-man band starts playing music. This is so incredibly cool and unique about Cuba. All this live music! Both day and night and, with the music, the joy they convey and that we see in the locals.

På kvällen är det en stor musikgrupp på torget och människor samlas. De är nio eller tio i bandet och stämningen är hög. Det dröjer inte länge innan dansgolvet fylls upp. Både av turister och lokalbefolkning. Efter en kort stund går strömmen i hela staden. Publiken tänder sina tändare och bandet fortsätter spela så gott det går. Dansen fortsätter och stämningen är fortfarande lika hög. Alla gör det bästa av situationen och nya instrument, som inte kräver förstärkare, plockas fram. Det är så härligt att se hur feststämningen kvarstår och att inget får stoppa glädjen. Strömmen kommer tillbaka o salsadansen fortsätter. Troligen till långt ut på småtimmarna. Vi går och lägger oss runt midnatt då Jan brygger på en förkylning sedan några dagar tillbaka.

In the evening there is a large music group in the square and people gather. There are nine or ten of them in the band and the mood is high. It doesn’t take long before the dance floor fills up. Both by tourists and locals. After a short while, the power goes out in the whole city. The crowd lights their lighters and the band continues to play as hard as they can. The dancing continues and the mood is still as high. Everyone makes the best of the situation and new instruments, which do not require amplifiers, are picked up. It’s so wonderful to see how the party atmosphere remains and that nothing can stop the joy. The power comes back on and the salsa dancing will probably continue well into the wee hours. We go to bed around midnight as Jan has been suffering from a cold for a few days.

Dagen därpå vandrar vi runt i byn på dess kullerstensgator. Ute på gatorna sker mycket av transporten med häst och vagn. Något vi ser över hela Kuba. Det är charmigt, det är vackert och det ger en känsla av att vara tillbaka på 1500-talet. Christofer Columbus sägs ha landstigit någonstans här i trakterna för nästan 550 år sedan Han skickade iland spejare som meddelade att lokalbefolknigen var fredlig och åkte sedan vidare. Några tiotal år senare ockuperar Spanien Kuba. Vi lämnar Trinidad med en känsla av att få ha sett en speciell by. Unik på många sätt.

The next day we wander around the village on its cobbled streets. Out on the streets, much of the transport takes place by horse and cart. Something we see a lot of all over Cuba. It’s charming, it’s beautiful and it gives a feeling of being back in the 16th century. Christopher Columbus is said to have landed somewhere in this area almost 550 years ago. He sent scouts ashore to report that the local population was peaceful and then moved on. A few decades later, Spain occupies Cuba. We leave Trinidad with the feeling of having seen a special village. Unique in many ways.

En kväll är vi hembjudna till Dags kompis Alex. En polack som bott i Sverige men de senaste 20 – 30 åren på Kuba. Han är gift här och har ett litet hus med bakgård. Vi får en inblick i hur det verkliga livet på Kuba ter sig. Och vi får en fantastiskt god middag. Lite på samma sätt som när vi varit bjudna på middag i Thailand. Gästerna sitter ner vid ett bord och njuter av maten medan värdparet servar med mat och dryck. På bakgården har familjen en gris, en kalkon, en hund och några kycklingar.

One evening we are invited to the home of Dag’s friend Alex. A Pole who lived in Sweden but the last 20 – 30 years in Cuba. He is married here and has a small house with a backyard. We get an insight into what real life in Cuba looks like. And we get a fantastically good dinner. A bit in the same way as when we were invited to dinner in Thailand. The guests sit down at a table and enjoy the food while the host couple serves food and drinks. In the backyard, the family has a pig, a turkey, a dog and some chickens.

Dag skall lämna oss och flyga tillbaka till Guatemala. Det är sista kvällen tillsammans och Jan och Dag sätter sig på däck för att röka var sin kubansk cigarr tillsammans. Lite som en kul grej att göra på Kuba. Dag är van vid att röka cigarr men det är inte Jan. Vilket betyder att Jan både har svårt för att få eld på cigarren och att han hostar en hel del. Det är tydligt vem som njuter mest av den! Efter en tredjedels cigarr ger Jan upp och sparar cigarren till ett senare tillfälle.

Dag will leave us and fly back to Guatemala. It’s the last evening together and Jan and Dag sit down on the deck to smoke a Cuban cigar together. Kind of like a fun thing to do in Cuba. Dag is used to smoking cigars but Jan is not. Which means that Jan both finds it difficult to light the cigar and that he coughs a lot. It’s clear who enjoys it the most! After a third of the cigar, Jan gives up and saves the cigar for a later occasion.

Dagen därpå drabbas även jag av förkylningen. Det är tungt att röra sig i värmen med hosta, snuva och förkyldtungt huvud. Tråkigt men förkylning är väl en del av livet. Ett par dagar går och det blir min födelsedag. Jag är inte pigg o inte heller Jan. Men vi tar oss in till Cienfuego och äter en lyxig middag på en takterrass med livemusik. Dyrt för att vara på Kuba men väl värt pengarna för att fira. Nästa dag skall vi lämna Cienfuego o segla österut längs med kusten mot slutmålet på Kuba som är Santiago de Cuba.

The next day I also get a cold. It is difficult to move in the heat with a cough, runny nose and heavy head. Sad, but colds are part of life. A couple of days pass and it’s my birthday. I’m not alert and neither is Jan. But we make it to Cienfuego and have a luxurious dinner on a roof terrace with live music. Expensive to be in Cuba but well worth the money to celebrate. The next day we will leave Cienfuego and sail east along the coast towards the final destination in Cuba, which is Santiago de Cuba.

Vinden lyser med sin frånvaro och vi ligger och guppar ute på havet. Vi rör oss framåt i ca en knop. Med andra ord inte alls. Plötsligt tornar mörka moln upp sig. Det börjar in över land och vi hör hur det mullrar. Oväder är definitivt på ingång. Då vi inte har radar inkopplad, eftersom den slår ut vår gps o plotter av någon anledning, så kan vi inte följa ovädret mer än med blotta ögat. Vi beslutar oss för att reva storseglet så det blir mindre segelyta uppe. Att gå för fulla segel in i ett oväder vill vi inte riskera. Det blir inte bara enorma krafter utan det sliter också på de segel som är uppe. Natten fortgår med i stort sett motorgång. Ovädret drar förbi men de svaga vindar vi har, går rakt emot oss. Det är väntat då vi går åt motsatt riktning mot hur vinden brukar blåsa. Vi går dessutom emot ett par knops ström. Jag mår riktigt dåligt i min förkylning så Jan tar hela nattskiftet och låter mig vila. Der är jag väldigt tacksam för. Vi väntas vara framme på vår ö nästa förmiddag. Efter att ha legat i inre hamnar, både inne i Rio Dulce och andra ställen, utan kristallklart turkost vatten på väldigt länge så är det verkligen det vi längtar efter. Att bada i fantastiskt hav.

The wind shines with its absence and we lie bobbing out on the sea. We move forward at about one knot. In other words, not at all. Suddenly dark clouds tower up. It starts over land and we hear how it rumbles. Stormy weather is definitely coming. Since we don’t have radar connected, because it knocks out our gps and plotter for some reason, we can’t follow the storm more than with the naked eye. We decide to take down the mainsail so that there is less sail surface up top. We don’t want to risk going full sail into a storm. Not only are there enormous forces, but it also wears on the sails that are up. The night continues with mostly motoring. The storm is passing but the weak winds we have are heading straight for us. This is to be expected as we are going in the opposite direction to how the wind usually blows. We are also going against a couple of knots of current. I feel really bad with my cold so Jan takes the whole night shift and lets me rest. I am very grateful for that. We are expected to arrive at our island next morning. After lying in inner harbors, both inside the Rio Dulce and elsewhere, without crystal clear turquoise water for a very long time, this is really what we long for. To swim in fantastic sea.

Vi har lagt till och har nu en ö helt för oss själva! Underbart! Så nu kan vi njuta av turkost vatten, öar och enskildhet i fem till tio dagar. Utan trängsel. Imorgon möter vi en vänbåt, Embla med Viveka och Erik, från Stockholm, som vi seglade över Atlanten tillsammans med och som vi mötte senast i Honduras. Det skall bli jättetrevligt! Såååå häftigt att vi båda har seglat med våra egna båtar ända från Sverige, seglade över Atlanten tillsammans och nu möts på en liten remote ö i Kuba. Hur stor är sannolikheten??? Här längs kusten finns ju knappast en enda segelbåt.

We have anchored and now have an island all to ourselves! Wonderfully! So now we can enjoy turquoise water, islands and privacy for five to ten days. Without congestion. Tomorrow we meet a friend’s boat, Embla with Viveka and Erik, from Stockholm, with whom we sailed across the Atlantic together and whom we last met in Honduras. It will be great fun! Sooooo cool that we have both sailed with our own boats all the way from Sweden, sailed across the Atlantic together and now meet on a small remote island in Cuba. How big is the probability??? Here along the coast there is hardly a single sailboat.

Jag har nästan svårt för att ta in det! Vi ligger med Vilja i en ganska väl skyddad naturhamn. I bakgrunden ser vi bergsmassiv på huvudön Kuba. Solen skiner, havet är turkosblått och vi har seglat ända hit!

I almost have a hard time taking it in! We lie with Vilja in a fairly well-protected natural harbour. In the background we see the mountain massif on the main island of Cuba. The sun is shining, the sea is turquoise blue and we have sailed all the way here!

Embla har kommit till oss, ett dygn efter att vi ankrat. Nu skall vi segla tillsammans eventuellt ända fram till Jamaica men åtminstone till Santiago de Cuba. Det är jättekul att ses igen och vi har så mycket att prata om. Eftersom vi inte gjort någon upptäcktsfärd med jollen ännu ger vi oss iväg med båda våra jollar ett varv runt ön. Vi kommer till andra sidan ön där det finns en lagun som vi hittar en smal öppning in till. Här finns mängder av döda träd och mangrove. Perfekt för krokodiler! Men vi ser tyvärr ingen trots att vi håller ögonen öppna. Hela ön är täckt av mangrove och det finns inte en enda strand att ta sig iland på. Men nu kan vi åtminstone säga att vi åkt runt ön.

Embla has come to us, a day after we anchored. Now we will sail together possibly all the way to Jamaica but at least to Santiago de Cuba. It’s great to see you again and we have so much to talk about. Since we haven’t made any discovery trips with the dinghy yet, we set off with both our dinghies for a lap around the island. We reach the other side of the island where there is a lagoon to which we find a narrow opening. There are lots of dead trees and mangroves here. Perfect for crocodiles! But unfortunately we don’t see anyone even though we keep our eyes open. The entire island is covered in mangroves and there is not a single beach to land on. But now we can at least say that we went around the island.

Nästa dag ligger vi still och tar det lugnt. Förkylningen och hostan sitter fortfarande tyvärr i. På kvällen blir vi hämtade av Erik för att äta hummermiddag ombord på Embla. Viveca o Erik bytte till sig fyra stora hummerstjärtar för några dagar sedan. Åh vad gott det smakar! Under tiden som vi sitter där ser vi en båt som kör rakt emot oss. Det är en fiskebåt som vill byta till sig rom mot hummerstjärtar. Vi nappar direkt och de får en liten flaska rom mot tre (vi trodde det var fyra) hummerstjärtar. Ca 20 kronor kostade rommen. Det får bli till en förrätt framöver. Kvällen är jättetrevlig och vi kommer tillbaka till Vilja mätta och glada. Imorgon skall vi ta oss till en ö längre västerut.

The next day we lie still and take it easy. Unfortunately, the cold and cough are still there. In the evening we are picked up by Erik to have a lobster dinner on board Embla. Viveca and Erik bought four large lobster tails a few days ago. Oh how good it tastes! While we are sitting there, we see a boat heading straight towards us. It’s a fishing boat that wants to trade rum for lobster tails. We nibble right away and they get a small bottle of rum for three (we thought it was four) lobster tails. The rum cost about SEK 20. It may become an appetizer in the future. The evening is very pleasant and we return to Vilja full and happy. Tomorrow we will make our way to an island further west.

Det är tidig morgon och fortfarande mörkt när klockan ringer. Planen är att komma iväg vid 07 – tiden. Det blåser ca 15 meter i sekunden och vi kommer ha motvind och troligen motström. Det är flera korallrev att ta oss förbi och därmed inget öppet hav att kunna kryssa på. Vi förstår att det kommer bli i stort sett bara motorgång och ett väldigt stampande mot vågorna. Och vi har rätt. Nu har vi varit på väg i fyra timmar av troliga minst tio timmar. Det är stampigt och obekvämt och motorn får verkligen jobba. Vi går verkligen åt ”fel håll” för att segla på sydsidan Kuba. Men har inte mycket val om vi vill se lite och komma fram till Santiago de Cuba för utcheckning innan vi seglar söderut mot Jamaica. Vinden avtar och vågorna försvinner nästan helt så sista halva sträckan är bekväm och vi kommer fram till Cayo Cuervo innan det blir mörkt. Det är en stor lagun med ett flertal öar runtomkring. Många med vackra små sandstränder. Inne i lagunen ligger en stor tvåmastad båt. Strax efter ankomst kommer ett par från båten med en vacker liten segelbåt. Det visar sig att mannen seglat i ca tjugo år och är inne på sitt tredje varv runt jorden. Kvinnan har varit med i tio år. Häftigt! Vilket liv de lever och vilka upplevelser de varit och är med om.

It is early morning and still dark when the clock rings. The plan is to leave at 07:00. The wind is about 15 meters per second and we will have a headwind and probably a headwind. There are several coral reefs to get past and thus no open sea to be able to cruise on. We understand that it will be largely just motoring and a lot of pounding against the waves. And we are right. Now we’ve been on the road for four hours out of probably at least ten hours. It’s clunky and uncomfortable and the engine really gets to work. We are really going in the ”wrong direction” to sail on the south side of Cuba. But don’t have much choice if we want to see a bit and arrive in Santiago de Cuba for check-out before sailing south to Jamaica. The wind dies down and the waves disappear almost completely so the last half stretch is comfortable and we arrive at Cayo Cuervo before dark. It is a large lagoon with several islands around it. Many with beautiful small sandy beaches. Inside the lagoon is a large two-masted boat. Shortly after arrival, a couple comes off the boat with a beautiful little sailboat. It turns out that the man has been sailing for about twenty years and is on his third lap around the world. The woman has been involved for ten years. Cool! What life they live and what experiences they have been and are part of.

Vi sover länge nästa morgon. Lite ut på dagen är det dags för upptäcktsfärd med jollen. Första stoppet blir en liten orörd sandstrand med en mini ”gren” som i Skagen. Alltså en smal sanddyna. Det är otroligt vackert med kritvit sand, turkost hav och blå himmel. Det känns som att vara i paradiset. Efter ett dopp i havet tar vi jollen en bit bort till en pytteliten ö som såg så lockande ut igår när vi kom in med Vilja. Och vilket paradis! På ena änden av den lilla ön är det några träd och resten av ön är bara en smal sandremsa som kanske är fyrtio meter lång och femton meter bred på det bredaste. Även här med en ”Skagengren”. Här känner vi oss verkligen som Robinson Cruzoe. På stranden finns fullt av vackra snäckor och sjöborrar som lyser mot oss. Det kristallklara havet lockar och det blir bad även här. Vi känner verkligen att vi lever ett fantastiskt och priviligierat liv. Så underbart!

We sleep long the next morning. A little later in the day, it’s time to go exploring with the dinghy. The first stop will be a small untouched sandy beach with a mini ”sandbank” like in Skagen. So a narrow sand dune. It is incredibly beautiful with chalky white sand, turquoise sea and blue sky. It feels like being in paradise. After a dip in the sea, we take the dinghy a little further to a tiny island that looked so inviting yesterday when we came in with Vilja. And what a paradise! At one end of the small island there are a few trees and the rest of the island is just a narrow strip of sand maybe forty meters long and fifteen meters wide at its widest point. Also here with a ”Skagen sandbank”. Here we really feel like Robinson Crusoe. On the beach there are lots of beautiful shells and sea urchins that shine at us. The crystal clear sea beckons and there is also swimming here. We truly feel that we live a wonderful and privileged life. How wonderful!

På eftermiddagen umgås vi med Viveka och Erik. Vi blir bjudna över till skonaren som ligger i viken och där äter vi mat, umgås, pratar och njuter fram till ganska sent på kvällen. Det är sådana här dagar och kvällar vi kommer se tillbaka på och prata om lång tid framöver.

In the afternoon we hang out with Viveka and Erik. We are invited over to the schooner which is in the bay and there we eat, hang out, talk and enjoy ourselves until quite late in the evening. It is days and evenings like these that we will look back on and talk about for a long time to come.

Idag är det dags för en ny etapp österut. Vinden är svag och rakt emot oss så det blir motorgång. Hoppas vår diesel räcker ända fram till Santiago de Cuba och att det finns att köpa mer där. Vi är strax framme och just nu förflyttar vi oss mellan korallrev, små mangroveöar och sandbankar.

Today it is time for a new stage to the east. The wind is weak and directly against us so it will be motoring. Hope our diesel lasts all the way to Santiago de Cuba and that there is more to buy there. We are almost there and right now we are moving between coral reefs, small mangrove islands and sandbanks.

Det blir bara en natt på Cayo Granada och nu är vi på väg igen. Orkansäsongen närmar sig så vi väljer att ta sträckor varje dag för att först komma till Santiago de Cuba där vi skall checka ut från Kuba och sedan segla mot Jamaica. Vi har lite tidspress då vi behöver vara i Colombia senast om en månad. Där är vi tryggare för orkaner och där kommer vi lämna båten några månader i sommar när vi åker till Sverige.

It will only be one night on Cayo Granada and now we are on our way again. The hurricane season is approaching so we choose to take routes every day to first get to Santiago de Cuba where we will check out of Cuba and then sail to Jamaica. We are under a bit of time pressure as we need to be in Colombia in a month at the latest. There we are safer from hurricanes and there we will leave the boat for a few months this summer when we go to Sweden.

Vinden är bra idag så vi kan segla! Underbart efter att ha kört så mycket för motor. Vi seglar fram i över sex knop och njuter. Sedan avtar vinden…just nu är det i stort sett stiltje och motorn får jobba igen. Även idag har vi dryga femtio nautiska mil att tillryggalägga och vi hoppas komma fram runt klockan 18 som vi gjort de andra dagsetapperna. Här på Kuba går solen inte ner förrän klockan 20 på kvällen i stället gör 18 som vi är vana vid. Det beror på olika tidszoner och jämfört med Guatemala så ligger vi två timmar före.

The wind is good today so we can sail! Wonderful after driving so much for engine. We sail along at over six knots and enjoy ourselves. Then the wind dies down…right now it’s pretty much quiet and the engine gets to work again. Even today, we have about fifty nautical miles to cover and we hope to arrive around 6 pm as we did the other day’s stages. Here in Cuba, the sun doesn’t set until 8pm, instead it’s 6pm which we’re used to. It depends on different time zones and compared to Guatemala we are two hours ahead.

Ny dag och ny etapp. Vi hinner tyvärr inte se så mycket utan det är mest en transportsträcka. Inte riktigt vad jag önskar. Men, men vi får följa väderprognosen. Idag öser regnet ner så det hade inte varit någon större idé att ta sig in till den lilla byn ändå. Förhoppningsvis avtar det tills vi är framme på nästa plats. Där ligger vi kanske två nätter innan sista sträckan längre resa med nattpass.

Cienfuego – Kuba

Efter ännu en natt med kryss har vi kommit till Cienfuego som är Kubas tredje största stad. Det är en liten o laidback stad på sydsidan av Kuba. Även kallad Pearl of the South. Med en lång, rak och bred boulevard utan nästan någon trafik. Det är endast tuk tuk:ar, några gamla och ganska slitna bilar av märket Lada, en och annan ”Amerikanare”, cykeltaxis och häst och vagn på vägarna. Trafiken är därför väldigt lugn. Längs med vägen finns restauranger. Det som serveras mest är pizza, inte så som vi är vana vid att äta den utan en färdigbakad rund pizzabotten som de lägger ost på. Billig men ganska smaklös. Affärerna är i stort sett tomma även här. Förutom på sprit och lite konserver.

After another night of cruising, we have arrived in Cienfuego, Cuba’s third largest city. It is a small o laidback city on the south side of Cuba. Also called the Pearl of the South. With a long, straight and wide boulevard with almost no traffic. There are only tuk tuks, a few old and rather worn Lada cars, the occasional ”American”, bicycle taxis and horse and carts on the roads. The traffic is therefore very calm. There are restaurants along the road. What is served most is pizza, not the way we are used to eating it but a pre-baked round pizza base on which they put cheese. Cheap but rather tasteless. The shops are largely empty here as well. Except for spirits and some preserves.

We have reached Cienfuego and of course we celebrated with an ”Hoppilandare”

A tuk tuk in front of a colonial house with baldakines

Till Kuba skall man ha med sig kontanter. ”Cash is king” stämmer verkligen här. Det har vi fått lära oss den hårda vägen. Vi har endast några hundra dollar med oss så vi får verkligen spara på pengarna. Försöken att ta ut pengar i bankomat till väldigt dålig växlingskurs fungerar inte. O betalning med kort är bara möjligt på några få ställen. Överallt där vi går frågar de om vi vill växla dollar eller köpa cigarrer. Svarta marknaden är stor och det är lätt att bli lurad. Nästan alla priser på det lilla som finns i många affärer är i dollar. På gatan får man ungefär tre gånger så många kubanska Pesos pr dollar än i banken eller affären. Så att inte ha dollar i kontanter att växla gör Kuba ganska dyrt. Det går däremot att leva jättebilligt här om man har dollar.

You must bring cash with you to Cuba. ”Cash is king” certainly rings true here. We have had to learn that the hard way. We only have a few hundred dollars with us so we really have to save the money. The attempts to withdraw money in an ATM at a very poor exchange rate do not work. O payment by card is only possible in a few places. Everywhere we go they ask if we want to exchange dollars or buy cigars. The black market is big and it’s easy to get scammed. Almost all the prices of the small things found in many stores are in dollars. On the street you get about three times as many Cuban Pesos per dollar as in the bank or store. So not having dollars in cash to exchange makes Cuba quite expensive. However, it is possible to live very cheaply here if you have dollars.

Trying to take a photo like an ”instagrammer”

När man reser runt på Kuba är det vanligt att man bor hemma hos familjer. Många hus har skyltar i sina trädgårdar som visar att de hyr ut rum. De bostäderna heter Casa Particular och då vet vi att det mesta av pengarna går till en familj som troligen väl behöver pengarna. Det skulle vara väldigt intressant och trevligt att bo hos en familj. Tänk vad mycket vi skulle få lära oss om Kuba

When traveling around Cuba, it is common to stay with families. Many houses have signs in their gardens showing that they rent rooms. Those homes are called Casa Particular and then we know that most of the money goes to a family that probably needs the money. It would be very interesting and nice to live with a family. Think how much we would learn about Cuba

The signs showing that you can stay in the house

Vi försöker däremot läsa in oss lite på Kubas historia. Kolonisationen, Revolution, Fidel Castro, Che Guevara, Guantanamo, kommunism, maffia och osämja med USA är nog det första som dyker upp i de flestas tankar.

On the other hand, we try to read a little about Cuba’s history. Colonization, Revolution, Fidel Castro, Che Guevara, Guantanamo, communism, mafia and disagreement with the USA are probably the first things that appear in most people’s minds.

Och det stämmer ju. Men det finns så mycket mer att lära sig! Hur var livet här under den långa spanska kolonisationen? Vad hände egentligen under revolutionen? Varför är USA och Kuba så bittra fiender?

And that’s right. But there is so much more to learn! What was life like here during the long Spanish colonization? What actually happened during the revolution? Why are the US and Cuba such bitter enemies?

Kort historia följer här; Ursprungsbefolkningen bestod av tre olika indianska folkgrupper när Columbus ”upptäcker ” Kuba 1492. Spanien koloniserar Kuba på 1500-talet och tvåhundra år senare öppnas marknaden för Kubanska produkter i USA och ett långvarigt beroende sätter fart. Det är ett strikt klassamhälle på Kuba under kolonialtiden där spanjorer födda i Spanien står högst upp i kedjan. Kreolerna är andra klassens medborgare. Slaveriet är utbrett och omtyckt. Det utbryter många uppror under 1800-talet, vilka alla slås ned av Spanien. Kuba blir ekonomiskt helt beroende av sockerrörsexport till USA. För att skydda sina intressen på Kuba ingriper USA därmed i konflikten mellan Spanien och Kuba och Kuba blir, med hjälp av USA, självständigt från Spanien. Men till priset av Amerikansk ockupation. 1902 blir Kuba formellt oberoende av USA. Men beroendet av USA förblir stort och styret kommer ofta att vara diktatoriskt eller med korrumperade regimer, terror o maffias ända fram till revolutionen i slutet av 1950-talet. Med Fidel Castro och Che Guevara i spetsen. Guantanamo byggs också under denna period och tillhör än idag USA. Fidel Castro blir, efter revolutionen, ledare för Kuba. Han och sedan hans bror styr landet ända fram till 2018. Han framställer sig först som demokrat men blir mer och mer kommunistisk tills kommunismen blir det enda alternativet. Kuba sätts då i blockad av USA o beroendet av Sovjetunionen blir i stället stort. På 1960-talet inför USA totalt stopp för all handel med Kuba. Castro drog sig då till Sovjetunionen o exilkubanerna i USA fick stöd av USA för att angripa kubanska regeringen. Konflikter har fortsatt vara en stor del av Kubas historia, framför allt med USA,och är det än idag.

Brief history follows here; The original population consisted of three different Indian people groups when Columbus ”discovered” Cuba in 1492. Spain colonizes Cuba in the 16th century and two hundred years later the market for Cuban products opens up in the United States and a long-term dependence takes off. It is a strict class society in Cuba during the colonial era where Spaniards born in Spain are at the top of the chain. The Creoles are second-class citizens. Slavery is widespread and popular. Many rebellions break out during the 19th century, all of which are put down by Spain. Cuba becomes economically completely dependent on sugarcane exports to the United States. In order to protect its interests in Cuba, the United States thus intervenes in the conflict between Spain and Cuba, and Cuba becomes, with the help of the United States, independent from Spain. But at the cost of American occupation. 1902 Cuba becomes formally independent from the United States. But the dependence on the USA remains high and the rule will often be dictatorial or with corrupt regimes, terror and mafias right up until the revolution in the late 1950s. With Fidel Castro and Che Guevara in the lead. Guantanamo was also built during this period and still belongs to the United States today. Fidel Castro becomes, after the revolution, leader of Cuba. He and then his brother rule the country until 2018. He first presents himself as a democrat but becomes more and more communist until communism becomes the only option. Cuba is then blockaded by the USA and the dependence on the Soviet Union becomes great instead. In the 1960s, the United States introduced a total stop to all trade with Cuba. Castro then retreated to the Soviet Union and the exiled Cubans in the United States were supported by the United States to attack the Cuban government. Conflicts have continued to be a large part of Cuba’s history, especially with the United States, and still are today.

Befolkningen har det relativt tufft och det är svårt att hitta mat att köpa. Det är vanligt att se köer utanför de butiker som ibland säljer mat som ägg, kött och ost. Grönsaker får man helt enkelt köpa det som finns för dagen. Många tittar längtansfullt in i de affärer där man kan handla, för kubanerna, svåråtkomliga varor som t ex rengöringsmedel och Pepsi cola. Men vi ser ingen total fattigdom utan de flesta är rena och har hela kläder.

The population is having a relatively tough time and it is difficult to find food to buy. It is common to see queues outside the shops that sometimes sell food such as eggs, meat and cheese. Vegetables can simply be bought for what is available for the day. Many look longingly into the shops where you can buy, for Cubans, hard-to-reach goods such as cleaning agents and Pepsi cola. But we don’t see total poverty, most people are clean and have full clothes.

But they know how to dance

Local Coke in stead of Coca Cola. Almost the same bottle

Människorna vi möter här i Cienfuego liksom på Cayo Largo är väldig vänliga och hjälpsamma. De är nyfikna på oss och är måna om att vi skall tycka om Kuba. Till skillnad mot östra Karibien så är de flesta här både väldigt långa och extremt smala. Både kvinnor och män. Här finns människor med ättlingar från all världens hörn – Afrika, Kina, Europa och USA bland annat.

The people we meet here in Cienfuego as well as on Cayo Largo are very friendly and helpful. They are curious about us and want us to like Cuba. In contrast to the eastern Caribbean, most people here are both very long and extremely narrow. Both women and men. Here are people with descendants from all corners of the world – Africa, China, Europe and the United States, among others.

Kuba var ett av många länder där det var slavhandel. Långt efter att USA avskaffade slaveriet blomstrade det fortfarande på Kuba. Om nu blomstrar är rätt ord på något så fruktansvärt. Det var de spanska kolonisatörerna som, från 1500-talet och framåt, förde hit närmare en miljon slavar för arbete på sockerrörsfält mm. Slaveriet avskaffades först 1886 och därefter har en stor andel kineser, européer och amerikanare emigrerat hit. Så befolkningen är minst sagt blandad.

Cuba was one of many countries where there was a slave trade. Long after the United States abolished slavery, it still flourished in Cuba. If flourishing is the right word for something so terrible. It was the Spanish colonizers who, from the 16th century onwards, brought nearly a million slaves here to work in the sugar cane fields etc. Slavery was only abolished in 1886 and after that a large proportion of Chinese, Europeans and Americans have emigrated here. So the population is mixed to say the least.

I Cienfuego möter vi Dags vän Alex som bor här. Han har lovat hjälpa oss med vårat ankarspel. Vi skruvar loss ankarspelet och lämnar över det till honom. På minst två ställen är det trasigt och nu är det hos en mekaniker där nya delar skall svarvas och nya spår svetsas. Nu håller vi tummarna för att det blir rätt och för att allt kommer tillbaka på rätt plats och passar så att ankarspelet fungerar igen. Vi är helt beroende av det då vi oftast inte lägger båten i hamn för det är både dyrt och tråkigt och framförallt kommer vi inte till alla öar, vikar, stränder och ensliga ställen som vi vill besöka. Vi vill ankra i vikar utanför vackra stränder där vi tar jollen iland som de flesta långseglare. Det är mycket av målet med långsegling.

In Cienfuego we meet Dag’s friend Alex who lives here. He has promised to help us with our anchor game. We unscrew the windlass and hand it over to him. It is broken in at least two places and now it is at a mechanic where new parts must be turned and new tracks welded. Now we are crossing our fingers that it will be right and that everything will be back in the right place and fit so that the windlass works again. We are completely dependent on it as we usually don’t put the boat in port because it is both expensive and boring and above all we don’t get to all the islands, bays, beaches and lonely places that we want to visit. We want to anchor in bays off beautiful beaches where we take the dinghy ashore like most long-distance sailors. That is much of the goal of long-distance sailing.

Varje dag promenerar vi de ca en och en halv kilometrarna in till Cienfuego. En dag växlar vi dollar på gatan och känner oss jätterika. Vi försöker också ta oss in i en bank där kön ringlar sig lång på utsidan. Vi kommer till sist in men får till besked att vi inte kan ta ut pengar på kort där utan blir hänvisade till en annan bank i stället. Vi sitter lite i en rävsax då vi inte har tillräckligt med dollar med oss och vi inte kan ta ut pengar på något av våra kort. Hur länge kan vi stanna på Kuba? Hur länge räcker våra pengar om vi snålar? Vi vill ju så gärna upptäcka och se flera delar av landet. Transport med collectivotaxi betalas i dollar så vi måste spara pengar till det. Vi måste också ha tillräckligt med kontanter så vi kan köpa på oss lite grönsaker, vad vi nu hittar av det, inför kommande segling längs med Kubas sydkust.

Every day we walk the approximately one and a half kilometers into Cienfuego. One day we exchange dollars on the street and feel very rich. We also try to get into a bank where the queue is long outside. We finally get in but are informed that we cannot withdraw money from cards there, but are referred to another bank instead. We are in a bit of a bind as we don’t have enough dollars with us and we can’t withdraw money from any of our cards. How long can we stay in Cuba? How long will our money last if we skimp? We really want to discover and see several parts of the country. Transport by collectivo taxi is paid in dollars so we have to save money for that. We also need to have enough cash so we can buy some vegetables, whatever we can find, for the upcoming sailing along the south coast of Cuba.

När vi nu ändå väntar på reparationen av ankarspelet skall vi åka iväg på en ca fem dagar lång utflykt till Havanna. Åh vad jag längtar! Smaka bara på namnet Havanna och bilder på vackra men slitna kolonialhus med baldakiner, gatumusikanter, rosa amerikanska cabrioleer, cigarrer, rom, musik och romantik dyker upp. Detta ser vi verkligen fram emot!

While we are now still waiting for the repair of the windlass, we will go on an approximately five-day excursion to Havana. Oh how I long! Just taste the name Havana and images of beautiful but worn colonial houses with canopies, street musicians, pink American convertibles, cigars, rum, music and romance come to mind. We are really looking forward to this!

Om den utflykten och resan tillbaka kan ni läsa i nästa blogginlägg. Som kommer om några dagar. Detta inlägg fortsätter med återkomsten till Cienfuego

You can read about that excursion and the journey back in the next blog post. Which will arrive in a few days. This post continues with the return to Cienfuego

Efter en ”näradöden-upplevelse” med taxin tillbaka till Cienfuego är vi åter här. Chauffören hade knappt händerna på ratten, körde i över 100 km/timman och var mest intresserad av sin mobil de tre och en halv timmarna resan tog.

After a ”near-death experience” with the taxi back to Cienfuego, we are here again. The driver barely had his hands on the wheel, drove at over 100 km/h and was mostly interested in his mobile phone for the three and a half hours the journey took.

Cienfuego levererar verkligen idag 22 april. Dag, som bott ombord på Vilja när vi varit borta, välkomnar oss med en kall öl i sittbrunnen. Idag firar Cienfuego sin 205:e födelsedag. Det firas stort med en festival mitt inne på torget José Martí, som är med på Unescos Världsarvslista. På en scen med hundratals besökare framför, troligen endast lokalbefolkning utom oss, är det full show med band efter band som avlöser varandra. Det är storband, afrikanskt, rapp, salsa och dans i mängder. Stämningen är hög och publiken står upp och dansar med och mot slutet av showen gungar hela torget i takt till musiken. Vilken glädje! Vilken show! Det är underbart att få ta del av.

Cienfuego really delivers today April 22. Dag, who lived on board Vilja while we were away, welcomes us with a cold beer in the cockpit. Today Cienfuego celebrates its 205th birthday. It is celebrated big with a festival in the middle of José Martí Square, which is on the UNESCO World Heritage List. On a stage with hundreds of visitors in front, probably only locals except us, it’s a full show with band after band replacing each other. It’s big band, African, rap, salsa and dance in abundance. The atmosphere is high and the audience gets up and dances along and towards the end of the show the whole square is swaying to the music. What joy! What a show! It is wonderful to be a part of.

The audience are all dancing

Efter showen går vi till en bar där det är ett slutet födelsedagskalas men vi blir inbjudna och musiken och dansen fortsätter. En kvinna sjunger till musik från en musikanläggning och gammal som ung är uppe och dansar. På hemvägen möter vi en kille som frågar ”change?” Han vill, som många andra, växla penger. Jan tar det bokstavligt och byter i stället sin skjorta mot hans smutsiga och svettiga t-shirt. Jan tycker det är en kul grej men det uppskattas inte lika mycket av mig. Vi tar oss sedan hem med motorcykeltaxi sent på kvällen nöjda och glada. Förutom då bytet av skjortan. T-shirten blir en trasa, tillsammans med andra trasiga kläder, ombord på Vilja.

After the show we go to a bar where it is a closed birthday party but we are invited and the music and dancing continue. A woman sings to music from a music system and old and young are up and dancing. On the way home we meet a guy who asks ”change?” He, like many others, wants to exchange money. Jan takes it literally and instead changes his shirt to his dirty and sweaty t-shirt. Jan thinks it’s a fun thing, but I don’t appreciate it as much. We then take a motorcycle taxi home late at night satisfied and happy. Except then the change of the shirt. The T-shirt becomes a rag, along with other torn clothes, on board Vilja.

Ankarspelet är nu repareret och tillbaka på plats. Dag och Jan skruvade fast det och vi har provat att hissa upp och ner det flera gånger. Det slirar inte längre utan funkar perfekt. Till betalning får Alex bl.a en gammal Singer symaskin som hans fru blir mycket glad över.

The windlass is now repaired and back in place. Dag and Jan screwed it and we have tried to lift it up and down several times. It no longer slips but works perfectly. In payment, Alex receives, among other things, an old Singer sewing machine, which his wife is very happy about.

Dag working to get the windlass back again

Två dagar senare går vi ut igen på kvällen. Det är livemusik med salsadans på teatercaféet. Än en gång är det härliga rytmer, hög stämning och en massa dans. Jag blir uppbjuden av en man som verkligen kan dansa och showa. Det är svårt att hänga med även om jag känner takten men det är inte lätt att veta var jag skall sätta fötterna. Kul är det i alla fall. Killen Jan bytte skjortan med är också där och han pratar mycket med Jan och bjuder honom på en öl. Även ikväll tar vi oss hem sent – nöjda och glada.

Two days later we go out again in the evening. There is live music with salsa dancing in the theater cafe. Once again, there are lovely rhythms, high atmosphere and a lot of dancing. I am invited by a man who can really dance and show. It’s hard to keep up even though I feel the beat but it’s not easy to know where to put my feet. It’s fun anyway. The guy Jan changed his shirt with is also there and he talks to Jan a lot and offers him a beer. Even tonight we get home late – satisfied and happy.

Hahaha…none of us can dance salsa

I’m trying but can’t make it right

Kuba Är verkligen dans och musik och glädje. Överallt man går möts man av musiken och dansen. På gator, på serveringar, på torg, utomhus, inomhus. Ja, precis överallt. Det är en fantastisk glädje!

Cuba Is really dance and music and joy. Everywhere you go you are met by music and dancing. On the streets, at restaurants, in squares, outdoors, indoors. Yes, just everywhere. It is an amazing joy!

First days on Cuba

Kuba. Det är nästan svårt att ta in. Vi har seglat ända från Sverige till Kuba. Det känns lite smått overkligt och galet. På förmiddagen anropar vi kustbevakningen på VHF. Det blir några anrop innan vi får ett mycket trevligt och artigt svar. Vi är välkomna och de möter oss i hamnen på den lilla ön Cayo Largo söder om ”stora” Kuba.

Cuba. It’s almost hard to take in. We have sailed all the way from Sweden to Cuba. It feels a little surreal and crazy. In the morning we call the coastguard on VHF. It takes a few calls before we get a very nice and polite answer. We are welcome and they meet us in the harbor on the small island of Cayo Largo south of ”big” Cuba.

The courtesyflag from Cuba and the yellow Q-flag are hoisted

Väl framme kommer fem personer och möter oss. De vill ha pass, båtpapper och zarpe som är ett slags intyg från senaste hamnen som för oss var Livingston i Guatemala. En läkare kommer ombord för att ta tempen på oss och för att se och höra att vi alla mår bra. Han småpratar lite allmänt med oss och hoppas att vi kommer tycka om Kuba. Strax därefter kommer tre myndighetspersoner ombord för att kontrollera Vilja och ställa en massa frågor om vad vi har med oss. Första frågan är alltid om vi har vapen. Sedan kommer frågor om narkotika och därefter mat ombord. Vi har inte tagit med oss en massa mat från Guatemala då vi trodde att de skulle konfiskera det som de gör i Mexiko. Med facit i hand borde vi ha fyllt frys och kyl…..För de accepterar den mat vi har utan problem o det är bra för här i Kuba finns ingenting. Absolut ingenting. Kontrollen av Vilja består i att han öppnar dörren och tittar in i akterkojen och samma sak med aktra toaletten. Det tar trettio sekunder. Sedan är han klar. I Kuba är det strikt förbjudet att använda drönare. Vi har en. Men vi har fortfarande aldrig använt den. De ägnar den stor uppmärksamhet med en massa foton och säger att den måste förseglas. De ber oss om en påse och stoppar ner den i en liten soppåse. Sedan drar de ett varv med helt vanlig tejp runt. Och vips så är den förseglad. Vi skrattade lite inom oss. Inte för att vi kommer använda den men för att förslutning var så otroligt provisorisk.

Once there, five people come and meet us. They want passports, boat papers and zarpe which is a kind of certificate from the last port which for us was Livingston in Guatemala. A doctor comes on board to take our temps and to see and hear that we are all well. He makes general small talk with us and hopes that we will like Cuba. Soon after, three authorities come on board to check Vilja and ask a lot of questions about what we have with us. The first question is always whether we have weapons. Then come questions about drugs and then food on board. We haven’t brought a lot of food from Guatemala as we thought they would confiscate it like they do in Mexico. With hindsight, we should have filled the freezer and fridge…..Because they accept the food we have without a problem and that’s good because here in Cuba there is nothing. Absolutely nothing. The control of Vilja consists of him opening the door and looking into the aft berth and the same thing with the aft toilet. It takes thirty seconds. Then he’s done. The use of drones is strictly prohibited in Cuba. We have one. But we still never used it. They give it a lot of attention with lots of photos and say it needs to be sealed. They ask us for a bag and put it in a small garbage bag. Then they draw a lap of completely ordinary tape around. And voila, it’s sealed. We laughed a little to ourselves. Not because we will use it but because the closure was so incredibly makeshift.

Sedan är allt klart. Vi är inklarerade och hälsas välkomna till Kuba. Så häftigt!

Then everything is ready. We are registered and welcome to Cuba. So awesome!

Vi går iland och undersöker byn som består av en kort gata utan trafik med hamnkontoret på ena sidan och banken tvärs över. Det finns två butiker. Den ena har badshorts, flipflop och gott om sprit. Sedan går vi till den lokala matbutiken…..där finns majonnäs, konserverad tonfisk och konserverade tomater….that’s it. Plus många flaskor sprit. Tydligen det viktigaste. Inget mer finns. Kuba lider verkligen av brist på matvaror.

We go ashore and examine the village which consists of a short street without traffic with the port office on one side and the bank across. There are two shops. One has swimming shorts, flip flops and plenty of booze. Then we go to the local grocery store…..there’s mayonnaise, canned tuna and canned tomatoes….that’s it. Plus many bottles of booze. Apparently the most important. Nothing more exists. Cuba is really suffering from food shortages.

A lot of spirits and some cans of mayonnaise, tuna and tomatoes. That’s it

A lot of birds on the pier which made a lot of nice during the whole day

Det finns två serveringar. Vi sätter oss på den ena och tar var sin öl och äter lunch. När vi sitter där kommer läkaren till oss med våra papper och bevis på att vi genomgått läkarundersökning. Byn är inte stor o han hittade oss snabbt.

There are two servings. We sit on one and each have a beer and eat lunch. When we are sitting there, the doctor comes to us with our papers and proof that we have undergone a medical examination. The village is not big and he found us quickly.

Hamburger and beer for lunch. Lovely not to need to cook in the boat while sailing

Nio dagar till havs i svår sjö sätter sina spår. Vi har levt under relativt tuffa förhållanden. Vilja har lutat kraftigt konstant och hon har slått mot vågor. Inte jättehöga men tillräckligt för att hon har stampat sig fram. Så nu är det jätteskönt med en båt som ligger stilla och vi kan gå helt vanligt upprätta när vi rör oss utan att klamra oss fast vid diverse handtag för att inte välta omkull.

Nine days at sea in rough seas leaves its mark. We have lived under relatively tough conditions. Vilja has leaned strongly constantly and she has hit waves. Not very high but enough that she has stomped her way. So now it’s great to have a boat that is stationary and we can walk normally upright when we move without clinging to various handles to keep from tipping over.

Tillbaka i hamnen blir vi varnade för att bada. Orsaken är att två krokodiler som oftast gömmer sig längre bort är i hamnbassängen och simmar runt. Vi är glada för att bli varnade för vattnet lockar till bad.

Back in the harbor we are warned not to swim. The reason is two crocodiles that usually hide further away are in the harbor basin and swim around. We are happy to be warned that the water invites to bath.

Nu är det kväll, vår första kväll på Kuba. Vi är ju i och för sig på en pytteliten ö söder om själva ön Kuba. Så det är bara ”Kuba light” ännu. Vi hör musik tydligt ut till Vilja ute på bryggan o vi är nyfikna. Är det något liv här? Vi går för att titta. Från båda barerna strömmar salsan ut ur högtalarna. Det är inte så många här men folk är uppe och dansar. Rytmen sitter i kropparna. Även Dags salsa-nerv är kittlad och han hoppas få dansa. Jan och jag går tillbaka till båten efter ett tag. Dag kommer någon timma senare. Tyvär blev det ingen dans.

Now it is evening, our first evening in Cuba. We are, after all, on a tiny island south of the island of Cuba itself. So it’s only ”Kuba light” yet. We hear music clearly from Vilja out on the pier and we are curious. Is there any life here? We go to look. From both bars, salsa pours out of the speakers. There aren’t that many people here, but people are up and dancing. The rhythm is in the bodies. Even Dag’s salsa nerve is tickled and he hopes to dance. Jan and I go back to the boat after a while. Dag comes an hour later. Unfortunately, there was no dancing.

Tidigt på morgonen vaknar vi viftande med armarna. Det är myriader av mygg inne i båten. Det är så många så det inte går att värja sig för dem utan vi alla blir totalt sönderstuckna. Taket är svartprickigt och vi hör dess surrande hemska ljud och får lite smått panik. Ett par timmar senare är de nästan borta och vi sitter och kliar oss över hela våra kroppar.

Early in the morning we wake up waving our arms. There are myriads of mosquitoes inside the boat. There are so many that it is not possible to defend against them, but we will all be completely bitten all over us. The ceiling is black speckled and we hear its buzzing horrible sound and panic a little. A couple of hours later they are almost gone and we are sitting scratching all over our bodies.

Idag skall vi ut och ankra och börja upptäcka Kubas skärgård. Vi såg många vita sandstränder när vi kom in och havet är lysande turkosblått. Tänk vad härligt att få slänga sig i vattnet och att få se mängder av färgsprakande fiskar efter att ha legat inne i Rio Dulches mer smutsiga vatten i nästan sju veckor! Vi går ut med Vilja till närmsta ankringsplats och skall släppa i ankaret. Det skär sig och inget händer. Sedan ca två månader tillbaka har vi haft lite problem att ta upp det men aldrig att lägga i det. Efter flera försök ankar vi på knappt tre meters djup. Jag hoppar i det ljuvliga vattnet och Jan bestämmer sig för att undersöka vad felet med ankarspelet kan vara. Efter mycket letande och felsökande tillsammans med Dag upptäcker de att en kil på axeln har gått av. Den behövs för att driva ankarspelet. Tyvärr blir glädjen att bada o lata sig kortvarig. Vi kan inte ligga ute för ankare när ankarspelet inte fungerar. Så, det är bara att gå in till hamn igen.

Today we will go out and anchor and start discovering Cuba’s archipelago. We saw many white sand beaches when we entered and the sea is brilliant turquoise blue. Imagine how wonderful it is to be able to throw yourself into the water and to see lots of colorful fish after lying in the dirtier waters of the Rio Dulche for almost seven weeks! We go out with Vilja to the nearest anchorage and will drop the anchor. It cuts and nothing happens. Since about two months ago, we have had a little trouble picking it up but never putting it in. After several attempts, we anchor at a depth of just under three meters. I jump into the lovely water and Jan decides to investigate what the fault with the windlass might be. After much searching and troubleshooting together with Dag, they discover that a wedge on the axis has come off. It is needed to operate the windlass. Unfortunately, the joy of bathing and lazing around is short-lived. We can’t lie out for anchor when the windlass doesn’t work. So, it’s just a matter of going into port again.

Catamarans very often go all the way up to the sand

Lovely sanddunes that we want to explore

På kvällen sätter vi myggnät för alla fönster och öppningar och vi sprejar med myggsprej så att alla myggor som gömmer sig i båten inte skall få plåga oss en natt till. Det blir som en myggkyrkogård på golv, bänkar och sängar. På grund av ankarspelet får vi tänka om. Vi bestämmer oss för att lämna Cayo Largo nästa morgon för att försöka få hjälp inne i staden Cienfuego på Kubas sydkust.

In the evening we put mosquito nets on all the windows and openings and we spray with mosquito spray so that all the mosquitoes hiding in the boat will not have to torment us for another night. It becomes like a mosquito graveyard on floors, benches and beds. Because of the windlass, we have to rethink. We decide to leave Cayo Largo the next morning to try to get help inside the city of Cienfuego on the south coast of Cuba.

Tonight we eat white bean balls for dinner. Almost all fresh food is finished so I make food from staples in the boat.

Ute på havet igen. Vi har lämnat Cayo Largo och väntas vara framme imorgon eftermiddag. Det är stiltje nu så vi får gå för motor. Solen är på väg ner och det är otroligt vackert med det blanka havet i soldiset. Vi vet att det skall komma en hel del vind efter mörkret fallit på och vi vet att sträckan är känd för att vara väldigt ”rullig” och med mycket grov sjö. Tur vi inte vet hur jobbig natten skall bli.

Out at sea again. We have left Cayo Largo and are expected to arrive tomorrow afternoon. It’s calm now so we have to go for the engine. The sun is going down and it is incredibly beautiful with the lull sea in the mist. We know that there will be a lot of wind after dark and we know that the stretch is known for being very ”rolly” and with very rough seas. Lucky we don’t know how difficult the night will be.

The same time on the other side of the boat. Soon it’s dark

Det blir inte mycket sömn för någon av oss. Båten rullar och stampar och seglen fladdrar missnöjt. Vi får återigen kryssa och vi rör oss endast långsamt mot mål. Jan kommer på, när det är kolsvart och skumpigt, att ankaret inte är fastbundet i fören. Så han kryper fram och ordnar med det. Jag blir orolig för det dröjer så länge. Tänk om han skulle trilla överbord. Han har livlina men i dessa förhållandena är det osäkert om han kan ta sig upp på Vilja igen om han ramlar överbord. Det är långa minuters väntan och med lättnad jag ser honom krypa tillbaka till sittbrunnen igen.

There won’t be much sleep for either of us. The boat rolls and stomps and the sails flutter unhappily. We have to tack again and we only move slowly towards the goal. Jan realizes, when it’s pitch black and foamy, that the anchor is not tied to the bow. So he crawls over and arranges it. I get worried because it takes so long. Imagine if he were to fall overboard. He has a lifeline but in these conditions it is uncertain whether he can get back on Vilja if he falls overboard. It’s long minutes of waiting and with relief I see him crawling back to the cockpit again.

Vi närmar oss land och har fått en ny fripassagerare som liftar med oss in till land. En ringmärkt duva har förirrat sig långt ut till havs och sätter sig lättad på Vilja efter att ha flaxat runt en stund först. Vi servar med vatten och bröd. Den är riktigt törstig och dricker upp vattnet vi ger den två gånger. Maten rör den knappast men den har börjat putsa sina fjädrar. Denna gång hoppas vi att fågeln överlever och att den kan komma in till sina duvkompisar på land.

We are approaching land and have received a new stowaway who is hitchhiking to land. A ringed pigeon has strayed far out to sea and sits relieved on Vilja after flapping around for a while first. We serve with water and bread. It is really thirsty and drinks up the water we give it twice. It hardley touches the food, but it has started to preen its feathers. This time we hope that the bird survives and that it can join its pigeon friends on land.

This is how it looked inside the boat after a bumpy night sailing

Our cute little pigeon that stayed with us for about five hours.

Några timmar senare har vi kommit in i kanalen in mot Cienfuego. Vi börjar alla förberedelser för att förtöja och ropar upp marinan. Inte en eller två gånger. Utan minst tjugofem gånger. Inget svar. Vi cirklar runt utanför hamnen några varv. Fortfarande inget svar. Det har börjat blåsa lite mer igen och vi vill helst inte ankra på grund av vårt trasiga ankarspel. Så vi beslutar oss för att lägga till på en ledig plats. Tilläggningen går bra och vi andas ut. Strax därefter kommer tre personal ut till oss från marinan. De vill att Jan följer med och ordnar upp papper och bokning

Nu väntar riktiga Kuba med salsadans, cigarrer och utflykter runt ön. Självklart måste ankarspelet också lagas. Men det tänker vi inte på just nu.

By the way! Duvan har flugit iväg och har förhoppningsvis hittat nya duvkompisar

Now real Cuba awaits with salsa dancing, cigars and excursions around the island. Of course, the windlass must also be repaired. But we’re not thinking about that right now.

By the way! The pigeon has flown away and has hopefully found new pigeon friends

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues. It is moving slowly towards the goal. Very slowly. Luckily the weather is good and the sun is shining. We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination. Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us. The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed. But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind. Sailing north-south and back again is no problem. We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times. The distance increases a little each time. But Vilja fights on and makes sailing enjoyable. Little by little she brings us closer to the goal. She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea. There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont med sina nyanser av blått. Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away. Looking out over the ocean and horizon with its shades of blue. The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic. Like balm for the soul. It is incredibly meditative and we never get tired.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey. The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing. It is edifying and useful. A way to get closer to yourself and a way to live here and now. The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety. A liberating feeling. We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself. We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible. It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands. Not easy to cook in those conditions. Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on. Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot

Sometimes we need to fix things on foredeck

The net for lifting up the fishes we catch

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days. We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food. There is food in the freezer for two more days. Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food. Fresh vegetables will consist of sprouts. I have a first batch of mung bean sprouts in the making. There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here. We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water. It is only used for cooking. So there is no need for us. It’s probably only a shower and a hair wash that are missing. Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till. (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy. There is wind around the mast and the sea roars around me. Willingness for more stomps forward now. It is jet black. Neither the moon nor stars are visible in the sky. I had just had a good shower when a big wave hit the boat. The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen. It flows from the head and hair down the body. It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month. All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future. One hour left for me before shift change. We have a reef in the mainsail and only the storm jib up. It shouldn’t be too much. I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing. It is at 24 – 26 knots. Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark. I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary. I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this. Yet. Jan and Dag are sleeping inside the boat. I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef. (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer. Probably for the changing of the guard. I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing. The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out. It feels good to steer almost towards the goal. We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit. But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba. If it goes well, we have less than a day left. Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive. It will be very exciting to get there. Cuba feels exotic and above all different. And it is certainly different. Poverty is high and there is a lack of everything. Food is one of the major shortages. We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been. We simply have to eat the food we get our hands on. Hopefully there are at least some vegetables. Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat. Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration. The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked. I have VPN so I hope I can get through. But it may happen that there will be no update for several weeks. We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive. We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions. We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination. Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

On the way to Cuba

Tredje dagen ute på havet. Det är en härlig segling i nästan åtta knop. Solen skiner, vinden fläktar och Vilja plöjer sig genom Karibiska havet. En och annan våg slår över så att vi blir lite blöta i sittbrunnen. O vi njuter.

Third day out at sea. It’s a lovely sail at almost eight knots. The sun is shining, the wind is blowing and Vilja is plowing through the Caribbean Sea. The occasional wave breaks over so that we get a little wet in the cockpit. Oh we enjoy.

Vi kommer iväg, som planerat, från Livingston i högvattnet på eftermiddagen. Hector kommer med sina två fiskebåtar Willy 1 och Willy 2. Rep slängs över från båda båtarna och vi fäster ett i fören och ett i fallet från masttoppen. Den ena båten drar oss framåt och när vattnet börjar bli riktigt grunt tippar den andra båten oss åt sidan. Djupmätaren på båten visar som lägst 1.7 meter men då ligger båten på snedden så det är grundare än så. Troligen som lägst ca 1.6 meter och vi sticker nästan 2.1 meter djupt. Vi känner att båten har bottenkänning stora delar av tiden. Det är en spännande och konstig upplevelse att dras fram på detta sätt med stor lutning på båten. På båda sidor om sandbanken ligger segelbåtar, med mindre djupgående än oss, klara för att ta sig över på egen hand. Nu vet de exakt var de skall gå eftersom Hector har visat vägen med vår båt. Väl över på andra sidan sätter vi segel och stakar ut vår kurs. Vi seglar på bra genom bukten utanför Livingston och är nöjda. När vi närmar oss udden Cabo de Tres Puntas vrider vinden och vi måste sätta kurs betydligt längre österut än vi önskar. När natten kommer avtar vinden nästan helt, den snurrar runt från alla håll och samtidigt är det en del vågor. Vår kurs går mer och mer söderut mot fastlandet Honduras så vi beslutar oss för att starta motorn. Vi vill inte för nära Honduras fastlandskust och dessutom så är det ju norrut vi skall om vi skall komma till Kuba

We will depart, as planned, from Livingston at high tide in the afternoon. Hector comes with his two fishing boats Willy 1 and Willy 2. Ropes are thrown over from both boats and we attach one to the bow and one to the halyard from the top of the mast. One boat pulls us forward and when the water starts to get really shallow, the other boat tips us to the side. The depth gauge on the boat shows a minimum of 1.7 meters, but then the boat is on a slant so it is shallower than that. Probably as low as about 1.6 meters and we are sticking almost 2.1 meters deep. We feel that the boat has a sense of bottom most of the time. It is an exciting and strange experience to be pulled forward in this way with a large tilt on the boat. On both sides of the sandbank are sailboats, with less draft than us, ready to cross on their own. Now they know exactly where to go because Hector has shown the way with our boat. Once over on the other side, we set sail and set our course. We are sailing well through the bay outside Livingston and are satisfied. As we approach Cape Cabo de Tres Puntas, the wind shifts and we have to set a course much further east than we wish. When night comes, the wind dies down almost completely, it spins around from all directions and at the same time there are quite a few waves. Our course goes more and more south towards mainland Honduras so we decide to start the engine. We don’t want to get too close to the Honduran mainland coast, and besides, we’re going north if we’re going to Cuba.

Kvällen övergår till natt och vi går på våra skift. Efter några timmar med motorgång börjar vi segla igen. Det blåser på ganska friskt och båten lutar ordentligt så det är svårt att sova. Dagen kommer och både Jan och jag känner oss trötta o lite sjösjuka. Sjöbenen har tydligen helt försvunnit. Kanske påverkar den extrema värmen och alla förberedelser de senaste dagarna också. Ingen av oss har tidigare kännt av sjösjuka så det är något nytt som vi gärna är förutan. Som tur är så blir ingen av oss riktigt dålig utan det är bara en känsla i kroppen och avsaknad av matlust. När vi vaknat upp efter vaktgång och sömn är vi båda på benen igen. Fulla av ny kraft.

The evening turns to night and we go our shifts. After a few hours of motoring, we start sailing again. It’s blowing quite briskly and the boat tilts quite a bit so it’s hard to sleep. The day comes and both Jan and I feel tired and a little seasick. The sea bones have apparently completely disappeared. Maybe the extreme heat and all the preparations in the last few days are affecting it too. Neither of us has experienced seasickness before, so it’s something new that we’re happy to be aware of. Fortunately, none of us get really sick, it’s just a feeling in the body and a lack of appetite. When we wake up after going on duty and sleeping, we are both on our feet again. Full of new energy.

A cupboard door opened during the night and a million of Alfaalfa-seeds were spread on the bed

Dagen rullar på och vi har bra fart. Vi kan i och för sig inte gå rakt mot Kuba då vinden kommer från NO men vi har ett stort hav att kryssa på (segla zickzack mot vinden) och det är i stort sett inga andra båtar ute. Det tar mycket längre tid än med vind från rätt håll men det är en skön känsla att vara ute på havet igen.

The day rolls on and we have good momentum. In and of itself, we can’t go straight towards Cuba as the wind is from the NE, but we have a big sea to cruise on (sailing zigzag against the wind) and there are basically no other boats out. It takes much longer than with the wind from the right direction, but it’s a nice feeling to be out at sea again.

Full activity onboard

Mitt på dagen börjar det rassla i vår fiskelina och det blir full aktivitet för att dra in fisken. En ganska liten tonfisk men den räcker till middag för tre. Åh vad gott det skall bli med smör, vitlök o koriander

In the middle of the day, our fishing line starts to rattle and there is full activity to pull in the fish. A rather small tuna but it is enough for dinner for three. Oh how good it will be with butter, garlic and coriander

Vi har en fripassagerare ombord. Under hela fjärde dagen har en liten o jättesöt svala cirklat runt båten. Efter någon timme börjar den leta efter en plats att sätta sig och vila. Den försöker sätta sig på fiskesnöret vi har ute men det blir aldeles för vingligt. Sedan flyger den in och ut ur båten några gånger. När jag står och lagar mat flyger den in och sätter sig på mitt huvud. Strax därefter slår den sig till ro på boken som Dag sitter och läser. Han flyttar sitt finger mot den och den kliver upp på fingret och sitter där en stund. Just nu är den inne i båten. Den har satt sig på vår barometer där den tydligare tänkt sova för natten. Hade den bara valt klockan så hade vi haft ett jättefint gökur.

We have a stowaway on board. Throughout the fourth day, a small and very cute swallow has been circling the boat. After an hour or so it starts looking for a place to sit down and rest. It tries to sit on the fishing line we have outside, but it gets far too wobbly. Then it flies in and out of the boat a few times. When I’m standing and cooking, it flies in and sits on my head. Soon after, it settles down on the book that Dag is reading. He moves his finger towards it and it steps onto his finger and sits there for a while. Right now it is inside the boat. It has settled on our barometer where it more clearly intended to sleep for the night. If it had only chosen the clock, we would have had a great cuckoo clock.

Seglingen har gått riktigt trögt sista dygnet. När jag gick av mitt pass igår hade vi bra fart och någorlunda riktning mot västspetsen av Kuba. När jag kommer upp ca åtta timmar senare har vi inte kommit någon vart alls. Vinden har varit otillförlitelig och rakt emot oss. Vi behöver komma betydligt längre österut för att komma till Kuba. Nu seglar vi i stället längs med först Belize kust och sedan utmed Mexikos kust. Vi hade planerat att segla till Mexiko före Kuba men pga att vi fick vänta så länge i Guatemala så hinner vi tyvärr inte båda länderna och då har vi valt bort Mexiko med vånda.

Sailing has been really slow for the last 24 hours. When I got off my pass yesterday we had good speed and a reasonable heading towards the western tip of Cuba. When I get up about eight hours later, we haven’t gotten anywhere at all. The wind has been unreliable and directly against us. We need to get much further east to get to Cuba. Now we are instead sailing along first the coast of Belize and then along the coast of Mexico. We had planned to sail to Mexico before Cuba, but because we had to wait so long in Guatemala, we unfortunately did not have time for both countries and then we chose Mexico with pain.

Idag, den femte dagen, seglar vi på i full fart med fulla segel. Vår kurs går nu mot västspetsen av Kuba. Eftersom vi skall mitt på sydsidan kommer vi få börja kryssa. Det är härligt med vind i seglen och att nästa störta fram mellan vågorna. Det knakar i skot och trätrapp, havets brus dånar och fladdrar i seglen ……Livet är härligt!

Today, the fifth day, we sail on at full speed with full sails. Our course is now towards the western tip of Cuba. Since we are going in the middle of the south side, we will have to start cruising. It is wonderful to have wind in the sails and to plunge forward between the waves. There is a creak in bulkheads and wooden stairs, the noise of the sea roars and flutters in the sails …… Life is wonderful!

Fast lite sorg är det ändå. Vår lilla söta svala levde i morse men efter några timmar orkade han inte mer. Vi gjorde en påse med ett kors på att begrava honom i och lämnade över honom till havet. Några väl valda ord från kapten Jan och skönsång av ”Tryggare kan ingen vara” tillsammans med en gravöl fullbordade ceremonin.

It’s still a bit sad though. Our sweet little swallow was alive this morning but after a few hours he couldn’t take it anymore. We made a bag with a cross to bury him in and handed him over to the sea. A few well-chosen words from Captain Jan and beautiful singing of ”Tryggare kan ingen vara” together with a burial bear completed the ceremony.

Fiskelyckan fortsätter! Vi har fått en Barracuda som nu är rensad. Den står just nu på spisen i Omnian och gottar sig.

The fishing luck continues! We have received a Barracuda which is now cleared. It is currently on the stove in the Omnian, enjoying itself.

Nu seglar vi snart in i ännu en natt. Havet omsluter oss och snart gör även mörkret det. Det blir intressant att se var vi är imorgon bitti igen

Now we will soon sail into another night. The sea surrounds us and soon the darkness does too. It will be interesting to see where we are tomorrow morning again

Eastern and leaving Guatemala

Skärtorsdag, Guatemala, Fest! Vi tar jollen till Backpacker bar. Det är stället med stort S man skall vara på denna kväll. Festen är redan i full gång. Vid jollebryggan står en starkt beväpnad vakt. Vi börjar bli vana vid alla dessa beväpnade vakter nu efter flera månader i Centralamerika. När vi parkerar jollen för att handla mat i affären är det alltid minst sju starkt beväpnade vakter vi passerar.

Maundy Thursday, Guatemala, Party! We take the dinghy to Backpacker bar. This is the place with a capital S to be tonight. The party is already in full swing. A heavily armed guard stands at the dinghy dock. We are getting used to all these armed guards now after several months in Central America. When we park the dinghy to buy food at the store, we always pass at least seven heavily armed guards.

Vakten tittar först på oss men när vi sedan skall komma iland sträcker han snällt fram sin ena hand för att hjälpa oss. Jan undrar om han skall skjuta med den andra då han inte släpper taget om vapnet med den.The guard looks at us at first, but when we are about to disembark, he kindly extends one of his hands to help us. Jan wonders if he should shoot with the other one as he won’t let go of the weapon with it.

Väl inne på Backpacker är det disco o karaoke om vartannat. Festen är i full gång. Guatemalierna festar loss på alla sätt. Ölen flödar, dansen är het och stämningen är hög o uppsluppen. Vi fascineras över dessa vackra kvinnor med rumpor som står rakt ut.

Once inside Backpacker, there is a disco and karaoke every second. The party is in full swing. Guatemalans party in every way. The beer is flowing, the dancing is hot and the atmosphere is high and cheerful. We are fascinated by these beautiful women with butts that stick out.

Folk är varma o svettas men inget stoppar dansen o stämningen. Olga o Dag är i feststämning o dansar utan hämningar. Vad härligt! Vilken glädje! Jublet är högt o det känns som att festen bara har börjat. Troligen pågår den fram till småtimmarna. Gammal som ung det finns inga gränser. Rytmen finns i kroppen och axlar, höfter o rumpor gungar i takt till musiken. Knappt någon sitter stilla utan alla låter musiken o rytmen strömma genom kropparna ända ut i fingerspetsarna. Många kvinnor i korta o snäva kjolar o med höga klackar. Männen i shorts, T-shirt o keps på huvudet. Alla är här för att ha kul, för att festa o för att njuta av livet . Vid en del musik gungar hela golvet i takt och alla skriker ut texten från populära låtar. Jublet visar inga gränser o alla är här och nu…I festen…I glädjen o på partyt ”Rock around the clock” just nu. Annars är det mest låtar på spanska. Vi lämnar runt midnatt när dansgolvet fortfarande är fullt och musiken dånar ut.

People are hot and sweating, but nothing stops the dancing or the atmosphere. Olga and Dag are in a party mood and dance without inhibitions. How lovely! What joy! The cheers are loud and it feels like the party has only just begun. It probably lasts until the wee hours. Old or young there are no limits. The rhythm is in the body and shoulders, hips and buttocks swing in time to the music. Hardly anyone sits still, but everyone lets the music and rhythm flow through their bodies all the way to their fingertips. Many women in short or tight skirts or with high heels. The men in shorts, T-shirts and caps on their heads. Everyone is here to have fun, to party and to enjoy life. During some music, the entire floor sways to the beat and everyone shouts out the lyrics of popular songs. The jubilation shows no boundaries and everyone is here and now…In the party…In the joy and at the ”Rock around the clock” party right now. Otherwise, it’s mostly songs in Spanish. We leave around midnight when the dance floor is still full and the music is blaring.

På väg tillbaka till båten ser vi en buske som är helt vitprickig. Det är här många vita hägrar har slagit sig till ro för att sova på natten. Vi fascineras av mängden fåglar och det är otroligt vackert med fullmånen bakom. På det kala trädet bredvid som har tappat alla sina blad sover de svarta skarvarna. Stanken är stark av all fågelspillning men vi stannar ändå ett tag i månskenet och njuter av åsynen.

On the way back to the boat, we see a bush that is completely white-spotted. This is where many white herons have settled down to sleep at night. We are fascinated by the amount of birds and it is incredibly beautiful with the full moon behind. On the bare tree next to it, which has lost all its leaves, the black cormorants sleep. The stench is strong from all the bird droppings, but we still stay for a while in the moonlight and enjoy the sight.

På långfredags morgon hade vi hört om en båtprocession så vi går upp tidigt för att inte missa den. Gissa om vi blir snopna, förvånade o lite besvikna när det endast är tre båtar som dyker upp. Vi höll på att missa den helt. I en liten båt längst fram finns en präst och ett stort kors som Jesus bär på. Prästen går iland på några redan utvalda ställen och välsignar (tror jag) bostaden eller företaget.

On Good Friday morning we had heard about a boat procession so we get up early so as not to miss it. Guess if we’ll be dumbfounded, surprised or a little disappointed when only three boats show up. We were about to miss it completely. In a small boat at the front is a priest and a large cross that Jesus carries. The priest goes ashore at some already selected places and blesses (I think) the home or business.

Sedan flyter påsken på. Det är trångt på sjön på grund av alla guatemalier som är här. Alla har plockat fram vattenskotrar och motorbåtar i alla storlekar. Helikoptrar syns tätt då många flyger hit eller härifrån. De flesta troligen från Guatemala City. Lugnet lägger sig sedan söndag kväll då alla tar sig hem för att börja arbetsveckan igen efter upp till en veckas ledighet.

Then Easter flows on. It is crowded on the lake because of all the Guatemalans who are here. Everyone has brought out jet skis and motorboats of all sizes. Helicopters are often seen as many fly here or from here. Most probably from Guatemala City. The calm settles down since Sunday evening when everyone goes home to start the work week again after up to a week off.

För oss går livet på som vanligt. Vår glädje över delen till watermakern blir kortvarig. Då den monterades igen läcker pumpen som ett såll. Så nu står vi här fortfarande utan watermaker och funderar på om vi skall chansa på att det räcker att köpa en ny pump som i så fall får bli skickad till Sverige eller Colombia eller om vi köper en helt ny watermaker i sommar. Tills dess får vi fortsätta snåla ned vattnet och köpa vårt dricksvatten

For us, life goes on as usual. Our joy over the part for the watermaker is short-lived. When it was reassembled, the pump leaks like a sieve. So now we are still standing here without a watermaker and thinking about whether we should take a chance on the fact that it will be enough to buy a new pump, which in that case has to be sent to Sweden or Colombia, or if we buy a brand new watermaker this summer. Until then, we must continue to skimp on water and buy our drinking water

Jans födelsedag kombineras med en avseglingsgrillning på Mar Marin. Vi grillar, dricker cays, letar efter gömt påskgodis, samtalar och njuter av gitarr och skönsång av några av deltagarna. Det är en riktigt lyckad kväll

Jan’s birthday is combined with a closing barbecue at Mar Marin. We grill, drink cays, look for hidden Easter candy, chat and enjoy guitar and beautiful singing by some of the participants. It’s a really successful evening

Några dagar senare och, Äntligen, lämnar vi Rio Dulche och Guatemala (utan watermaker) Det har varit fantastiskt här med otroliga människor och vi har upplevt mycket. Men 6-7 veckor räcker och vi vill se mer. Färden går först till en vik strax innan floden ut mot Livingston o havet. När vi kommer ut ur floden och över sandbanken sätter vi segel mot Kuba. Med oss på seglingen mot Kuba följer Dag från Hönö. Vi har umgåtts en hel del och att vara en till som delar på nattpassen är aldrig fel. Det kommer troligen bli en tuff segling både mot strömmen och mot vinden – åtminstone de sista dagarna. Vi beräknar att det kommer ta ca en vecka men det kan ta längre tid än så.

A few days later and, Finally, we are leaving Rio Dulche and Guatemala (without watermaker) It has been amazing here with incredible people and we have experienced a lot. But 6-7 weeks is enough and we want to see more. The journey first goes to a bay just before the river out towards Livingston and the sea. When we get out of the river and over the sandbar, we set sail for Cuba. With us on the sailing to Cuba is Dag from Hönö. We’ve been hanging out a lot and being another sharer of the night shifts is never wrong. It will probably be a tough sailing both against the current and against the wind – at least for the last few days. We estimate that it will take about a week, but it may take longer than that.

Idag åker vi ner för floden med alla dess krökar ut mot havet. Vägen är otroligt vacker med höga berg, grönska och ett väldigt rikt fågelliv. Vi har strömmen med oss så det går fort.

Today we go down the river with all its bends towards the sea. The road is incredibly beautiful with high mountains, greenery and a very rich bird life. We have the power with us so it goes fast.

Going down the river

Väl framme i Livingston går vi till Rauls kontor. Han är agent och sköter allt pappersarbete samt bokar tid med Hector som är den man som arrangerar två båtar som drar och tittar oss ut genom den grunda sandbanken. Nu är allt klart, vi är utcheckning och Vilja är klar för avsegling mot nya äventyr

Once in Livingston, we go to Raul’s office. He is the agent and takes care of all the paperwork and makes the appointment with Hector who is the man who arranges two boats to pull and look us out through the shallow sandbar. Now everything is ready, we are checking out and Vilja is ready to set sail for new adventures

Lot of pineapples for almost no money. Guatemala is a cheap country

Livingston harbour. From here it’s close to both Belize and Honduras

Nu väntar ca en veckas segling åt NO innan vi når Kubas sydsida. Det kommer troligen bli en tidvis tuff segling med både motvind och motström i slutet. Eventuellt kommer vi även in i ett stiltjebälte. Vi set jättemycket fram emot det här!

Patience of waiting

Det är verkligen en långseglares sanning och utmaning. Väntan är en del av båtlivet som man får lära sig att älska och acceptera. Vi väntar på rätt vindstyrka, på rätt vindriktning, att orkansäsongen skall ta slut, att det skall komma vind, att orkansäsongen skall börja, på rätt väderfönster, att kunna lämna hamn, att tidvattnet skall stiga, att det skall bli svalare inne i båten (ofta är det 35 °C stillastående på natten), att det skall sluta regna. Ofta väntar vi också på viktiga papper som vi måste ha för att lämna ett land o komma in i nästa, stämplar i pass o åtskilliga dokument, att myndigheter skall öppna sina kontor och att kontroll av båten skall göras. Vi väntar också på delar till allt möjligt på båten som ständigt behöver repareras. Vi har nu t ex väntat i sex veckor på en liten del till vår watermaker, som skulle ta 2 – 3 veckor. Var och varannan dag hör vi att ”nu kommer den!” ”Bara en dag till!”, ”Ni får den före påsk!” Watermakern har krånglat ända sedan vi lämnade Gran Canaria, för ett och ett halvt år sedan, så vi beslöt oss för att det var dags att fixa den en gång för alla. Skall vi ut på Pacific i ca 40 dagar nästa år så är det nästan en nödvändighet med fyra personer ombord. Dricksvatten, duschvatten, matlagning och disk bl a. Saltvatten fungerar till mycket men sötvatten måste vi självklart ändå ha. Vi hoppas fortfarande på ett under att den kommer innan påsk.

It is truly a long-distance sailor’s truth and challenge. Waiting is a part of boating that you have to learn to love and accept. We are waiting for the right wind strength, for the right wind direction, for the hurricane season to end, for the wind to come, for the hurricane season to begin, for the right weather window, to be able to leave port, for the tide to rise, for it to be cooler inside the boat ( often it is 35 °C still at night), that it will stop raining. Often we also wait for important papers that we must have in order to leave one country and enter the next, stamps in passports and various documents, for authorities to open their offices and for the boat to be inspected. We are also waiting for parts for everything possible on the boat that is constantly in need of repair. For example, we have now waited six weeks for a small part for our watermaker, which would take 2 – 3 weeks. Every other day we hear that ”here it comes!” ”Just one more day!”, ”You’ll get it before Easter!” The watermaker has been in trouble ever since we left Gran Canaria so we decided it was time to fix it once and for all. If we are going out on the Pacific for about 40 days next year, it is almost a necessity to have four people on board. Drinking water, shower water, cooking and dishes, etc. Salt water works for a lot, but of course we still have to have fresh water. We are still hoping for a miracle that it will arrive before Easter.

Waiting….. (photo from the Atlantic-crossing)

Här i Guatemala, som till stor del är katolskt, är påsk en riktigt stor högtid. Hela landet stänger ner i en dryg vecka och alla lokalbor som har råd åker på semester. Det betyder, för oss i Rio Dulce, att det är om möjligt ännu mer kaos än tidigare. Floden kryllar av vattenskotrar, kanoter, sightseeingbåtar, vanliga motorbåtar, fiskebåtar och jättestora motorbåtar. Gator o restauranger är ännu mer fulla än tidigare och resorterna har inte ett endaste rum ledigt. Vid poolerna är det trångt – kanske som i Medelhavet mitt i semestertider. Vi är ju numera så bortskämda med att det är gott om plats, nästan inga turister och lugn o ro. Den här veckan är det framförallt lokalbefolkningen som invaderar. O självklart måste även de få sin välbehövliga och efterlängtade semester. För oss är det bara att ”go with the flow” o vara glada för att även vi faktiskt är här i ett fantastiskt paradis

Here in Guatemala, which is largely Catholic, Easter is a really big holiday. The whole country shuts down for just over a week and all locals who can afford it go on holiday. This means, for us in Rio Dulce, that there is, if possible, even more chaos than before. The river is teeming with jet skis, canoes, sightseeing boats, regular motorboats, fishing boats and giant motorboats. Streets and restaurants are even more full than before and the resorts don’t have a single room available. The pools are crowded – maybe like in the Mediterranean in the middle of holiday season. We are now so spoiled that there is plenty of space, almost no tourists and peace and quiet. This week, it’s mainly the locals who invade. And of course they also have to get their much-needed and long-awaited vacation. For us, it’s just to ”go with the flow” and be happy that we too are actually here in a fantastic paradise

Here we buy all sorts of fish and shellfish

Det skall bli spännande att se hur det är här till helgen när påskhelgen verkligen är här!

Tills dess får vi fortsätta vänta…Samtidigt peakar värmen. Det är nu uppåt 45 grader celcius utomhus i skuggan och ca 38 grader celcius inne i båten. Visst är värme underbart men, det hade varit skönt med en AC åtminstone på natten. Jag fick värmeutslag i september på Grenada o nu har de kommit tillbaka igen i armvecket. Blåsor och ilsket rött.

It will be exciting to see how it is here this weekend when the Easter weekend is really here!

Until then, we have to keep waiting…At the same time, the heat peaks. It is now upwards of 45 degrees Celsius outside in the shade and about 38 degrees Celsius inside the boat. Of course, heat is wonderful, but it would have been nice to have an AC at least at night. I got heat rash in September in Grenada and now they have come back again in the crease of my arm. Blisters and angry red.

Väntetiden utnyttjas självklart så gott det går. Både med spännande utflykter och med arbete på och i båten i 45 graders värme o stillastående luft. Det blir mest häng vid poolen dagtid. Vi har förresten bytt marina så nu bor vi billigare på Mar Marin i stället för Nanajuana. En effekt av det är självklart mindre och mindre lyxig pool. Jag saknar den förra men denna duger också gott. Trots värmen har vi lyckats jobba. Åttio meter kätting till ankaret är nymarkerad, skåp inne i båten städade, kättingen tvättad, solcellpaneler flyttade, allt rostfritt är behandlat, en genuapåse sydd o en massa annat pyssel o arbete utfört. Vi har haft folk ombord som har polishat, reparerat kyl o plotter och idag hade vi en stor riggcheck. Jag har framförallt jobbat med bloggen, installerat min nya laptop med allt från den gamla och påbörjat min lång-seglings-bok så smått

The waiting time is of course used as much as possible. Both with exciting excursions and with work on and in the boat in 45 degree heat and stagnant air. Most people hang out by the pool during the day. By the way, we have changed marinas so now we live cheaper at Mar Marin instead of Nanajuana. One effect of that is obviously a smaller and less luxurious pool. I miss the previous one but this one is also good. Despite the heat, we managed to work. Eighty meters of chain to the anchor is newly marked, lockers inside the boat cleaned, chain washed, solar panels moved, all stainless is treated, a genoa bag sewn and a lot of other tinkering and work done. We have had people on board who have polished, repaired the fridge and plotter and today we had a big rig check. I have mainly worked on the blog, installed my new laptop with everything from the old one and started my long-sailing book little by little

Kristin at the workplace with the new laptop

Chloe up on top of the mast checking the rig

The radar had to be taken down. It looks like it makes some problem with the plotter so the plotter don’t work

Kvällstid är vi sociala på både bbq-kvällar, secondhand-dagar och på den populära baren ”The Shack”

In the evening we are social on both bbq evenings, secondhand days and at the popular bar ”The Shack”

We were the first at the bbq and started the fire together with another couple

Härom dagen åkte vi med Vilja österut till viken vi la till vid första natten i Rio Dulce. Det var en förhållandevis blåsig resa dit i motvind. Väl där ankrade vi och efter en god thai-middag i båten åkte vi till TexasMikes bar där det var ett lugnt bord och ett crazy bord! Vi känner Catherine på Chameleon som genast inviterade oss till ”Crazy table” 😄. Där var stämningen hög och aktiviteter som dans och fotbollsspelare i full gång. Förutom detta så är det annars här i viken, lagunerna o de små bifloderna lugn o ro jämfört med kaoset i Fronteras.

The other day Vilja and I went east to the bay where we docked on the first night in Rio Dulce. It was a relatively windy trip there against the wind. Once there we anchored and after a good Thai dinner in the boat we went to Mike’s bar where there was a quiet table and a crazy table! We know Catherine at Chameleon who immediately invited us to the ”Crazy table” 😄. There, the atmosphere was high and activities such as dancing and football players were in full swing. Apart from this, it is otherwise calm here in the bay, the lagoons and the small tributaries compared to the chaos in Fronteras.

Peaceful at Texas bay right on the inside of the river from the sea

Vi tog jollen in i de smala floderna rätt in i djungeln. Långt där inne finns bostadshus på pelare och kvinnor som tvättar kläder mot bryggorna. På vägen in kantas floden av stora träd och i vattnet är det mängder av både vita och röda näckrosor. Överallt syns fåglar som spanar och dyker efter fisk. De vackra vita hägrarna med sina långa fjädrar och krökta hals syns överallt och ovanför träden svävar rovfåglar på himmelen. Att komma så nära naturen är så befriande och rofyllt. Efter två dagar åker vi tillbaka till Fronteras och det rådande påskkaoset. Det blir ännu mer bad i poolen och väntan på delen till watermakern.

We took the dinghy into the narrow rivers right into the jungle. Far in there are residential buildings on stilts and women washing clothes against the docks. On the way in, the river is bordered by large trees and in the water there are masses of both white and red water lilies. Birds can be seen everywhere scouting and diving for fish. The beautiful white herons with their long feathers and curved necks can be seen everywhere and above the trees birds of prey soar in the sky. Getting so close to nature is so liberating and peaceful. After two days we go back to Fronteras and the prevailing Easter chaos. There will be even more swimming in the pool and waiting for the part for the watermaker.

The beautiful white heron with red water lilies

Uppdatering! Jippi! Nu äntligen har delen vi väntat på så länge kommit! Nu skall vi montera och hålla alla tummar och tår att allt fungerar. Om det gör det så är vi klara för nya äventyr. För att komma iväg är det enda vi behöver att vänta…. Påsken måste ta slut så myndigheter öppnar och högvatten och väderfönster måste vara rätt😘

Update! Yippee! Now finally the part we’ve been waiting for for so long has arrived! Now we must assemble and keep our fingers and toes crossed that everything works. If it does, we are ready for new adventures. To get away all we need to do is wait….Easter must end so authorities open and high tide and weather window must be right 😘

The part to the watermaker has arrived and we celebrated that

I nästa inlägg får vi se vart resan bär oss vidare

In the next post, we’ll see where the journey takes us.

Wonderful Lake Atitlan

Wow vilken fantastisk resa vi har gjort båda två tillsammans in till höglandet i Guatemala. Det är verkligen ett otroligt land som har rikt varierande upplevelser och hänförande natur att bjuda på.

Wow what a fantastic trip we both made together into the interior of Guatemala. It is truly an incredible country that has richly varied experiences and breathtaking nature to offer.

Vi packar våra ryggsäckar och tar en tidig buss på morgonen till Guatemala City. Det är nästan ett måste att åka tidigt om man sedan skall ta sig vidare samma dag. Resan tar även denna gång ca sex timmar och är mycket bekväm. Vi tar en Uber till det vi tror är busshållplatsen för bussar mot Antigua men väl framme visar sig det vara fel. En tungt beväpnad vakt med skottsäker väst och sin k-pist nästan skjutklar förklarar för oss på spanska. Så vi tar ytterligare en taxi som kör oss till rätt plats. Där möter en inkastare oss som visar oss fram till bussen. Man får otroligt bra service på busshållplatserna i Guatemala. Vi får våra platser längst bak i bussen och resan mot Antigua fortsätter i långsam takt. Inkastaren springer konstant utanför bussen o raggar fler passagerare – även om bussen redan är mer än till synes proppfull

We pack our backpacks and take an early morning bus to Guatemala City. It is almost a must to leave early if you are going to continue on the same day. The journey also takes about six hours this time and is very comfortable. We take an Uber to what we think is the bus stop for buses to Antigua but once there it turns out to be wrong. A heavily armed guard with a bulletproof vest and his k-pist almost ready to go explains to us in Spanish. So we take another taxi that takes us to the right place. There an usher meets us and shows us to the bus. You get incredibly good service at the bus stops in Guatemala. We get our seats at the back of the bus and the journey to Antigua continues at a slow pace. The Inca star constantly runs outside the bus and grabs more passengers – even though the bus is already more than apparently full

Jan on the Litegua bus to Guatemala City

From the bus when we leave Guatemala City

Resan tar ca tre timmar för det är mitt i rusningstrafiken och det verkar dessutom bara ett stopp mitt på vägen någonstans.

The journey takes about three hours because it is in the middle of rush hour traffic and it also seems like just a stop in the middle of the road somewhere.

Vi kommer fram till Antigua och hittar lätt vårat hotell. Därefter går vi en promenad i den charmerande byn, tittar på folklivet och äter mat från ett gatustånd. Det blir en tidig kväll då vi var uppe i gryningen och hade en lång resa bakom oss. Dessutom väntar en ny resa kommande dag

We arrive in Antigua and easily find our hotel. Afterwards, we go for a walk in the charming village, watch people’s life and eat food from a street stall. It will be an early evening as we were up at dawn and had a long journey behind us. In addition, a new trip awaits the next day

Jan outside the beautiful Iglecia de la Merced

Att åka lokalbussarna som liknar cirkusbussar är ett äventyr. Det är fullt av liv både i och utanför bussarna, det är trångt, otroligt skumpigt och alltid lika spännande med ovissheten om vi blir tillsagda var vi skall gå av och om vi skall hinna av i tid för att byta buss. Bussarna stannar dessutom inte riktigt utan man hoppar på och av i farten med all packning. Första bytet går väldigt smidigt. En man möter oss, tar vår packning och springer i förväg till nästa buss. Det är han som är inkastare, tar betalt och organiserar allt i bussen så att chauffören endast behöver koncentrera sig på att köra bussen. Vi åker fram på serpentinvägar i full fart och om det inte hade varit så trångt i bussen hade vi haft svårt för att sitta kvar på sätet i de skarpa svängarna.

Riding the local buses that resemble circus buses is an adventure. It’s full of life both inside and outside the buses, it’s crowded, incredibly murky and always just as exciting with the uncertainty of whether we’ll be told where to get off and whether we’ll make it in time to change buses. The buses also don’t really stop, instead you jump on and off on the fly with all your luggage. The first change goes very smoothly. A man meets us, takes our pack and runs ahead to the next bus. He is the usher, takes payment and organizes everything in the bus so that the driver only has to concentrate on driving the bus. We drive along serpentine roads at full speed and if it hadn’t been so crowded in the bus, we would have had a hard time staying on the seat in the sharp turns.

Även nästa byte går smidigt o vi börjar resan ner mot Lake Atitlan i ännu snävare kurvor. Lake Atitlan ligger på ca 1500 meters höjd och vi har som högst varit uppe på ca 2100 meter.

The next change also goes smoothly and we start the journey down towards Lake Atitlan in even tighter curves. Lake Atitlan is at an altitude of about 1500 meters and we have been up to about 2100 meters at the highest.

Lake Atitlan är omgärdad av vulkaner, både aktiva och utslocknade. De reser sig ända upp till nästan 4000 meters höjd. Sjön med dess omgivningar sägs vara den vackraste i världen och den blev nominerad till ett av världens sju ”nya” underverk. Den säga också vara en av de mest unika platserna i världen. Sjön bildades genom ett vulkanutbrott för ca 84000 år sedan. Det är hänförande vackert att komma ner till sjön och se vulkanerna som omringar sjön insvepta i ett dis. Vi hade bokat rum i byn San Pedro som är den by där det är mest utvecklat för turister. Alla byar runt sjön är byggda så att det är många branta backar upp och ner från den högre delen av byn och ner mot strandkanten.

Lake Atitlan is surrounded by volcanoes, both active and extinct. They rise up to an altitude of almost 4,000 meters. The lake and its surroundings are said to be the most beautiful in the world and it was nominated as one of the seven ”new” wonders of the world. It is also said to be one of the most unique places in the world. The lake was formed by a volcanic eruption about 84,000 years ago. It is breathtakingly beautiful to come down to the lake and see the volcanoes surrounding the lake shrouded in a haze. We had booked rooms in the village of San Pedro which is the village where it is most developed for tourists. All the villages around the lake are built so that there are many steep slopes up and down from the higher part of the village down towards the shore.

Our lake- and vulcanoeview from the hotel

A boat bring people between the village on Lake Atitlan

Not so much variation….banans, banans and bananas

Nästa dag åker vi på en utflykt till tre olika byar. Första stoppet är Santiago Atitlan. En by med en enorm marknad. Vi promenerar igenom delar av marknaden där det bl a säljs både kött, fisk, grönsaker, frukt och vackra tyger. De trafitionella kläderna som de flesta kvinnor bär är handgjorda och tar flera månader att tillverka. Här på landsbygden går i stort sett alla kvinnor och flickor i dessa vackra kläder. Män och pojkar har däremot mer och mer börjat använda ”vanliga” kläder.

The next day we go on an excursion to three different villages. First stop is Santiago Atitlan. A village with a huge market. We walk through parts of the market where, among other things, meat, fish, vegetables, fruit and beautiful fabrics are sold. The traditional clothes that most women wear are handmade and take several months to make. Here in the countryside, pretty much all women and girls wear these beautiful clothes. Men and boys, on the other hand, have increasingly started to use ”regular” clothes.

Candles and incence for mayan ceremonies

Inside the market

Even the locals want to have photos with the beautiful view of the lake and vulcanoes

Vår guide berättar att det finns ca 24 helt olika mayaspråk. Alla pratar dessutom spanska som är det gemensamma språket i Guatemala. Många är katoliker men utövar fortfarande traditionella maya-riter. En mycket uppskattad gudom i Guatemalas högland är Maximon. Vi går längs med en massa trånga gränder och kommer till sist in på en bakgård. Där inne i ett rum tillbeds Maximon. Det finns flera Maximon där inne och hans attribut kan vara solglasögon, bandana, hatt och färgstarka girlanger. I hans mun finns ständigt en brinnande cigarett och öl och sprit ställs fram till honom i glas. De som tillber honom dricker också öl under ceremonin. Maximon tillbeds bl a för lycka i arbetet, i äktenskapet, för hälsan och inför döden. Han representerar både mörker och ljus och tros ha uppstått i samband med att Spanien invaderade Guatemala. Det känns magiskt och nästan ockult att sitta där och se på Maximon och när de tillber honom.Our guide tells us that there are about 24 completely different Mayan languages. Everyone also speaks Spanish, which is the common language in Guatemala. Many are Catholic but still practice traditional Mayan rites. A highly valued deity in the highlands of Guatemala is Maximon. We walk along a lot of narrow alleys and finally come into a backyard. There, in a room, Maximon is worshipped. There are several Maximons in there and his attributes can be sunglasses, bandana, hat and colorful garlands. There is always a burning cigarette in his mouth and beer and spirits are served to him in glasses. Those who worship him also drink beer during the ceremony. Maximon is worshiped, among other things, for luck in work, in marriage, for health and before death. He represents both darkness and light and is believed to have arisen in connection with the Spanish invasion of Guatemala. It feels magical and almost occult to sit there and watch Maximon and when they worship him.

Maximon with flowers, candles and a cigaretter in his mouth

Nästa by vi kommer till är San Juan. Där lär vi oss hur de tillverkar och färgar bomullstråden de använder för att väva de vackra tygerna till kvinnornas kläder samt en mängd nyttoföremål. Vi får också se hur de tillverkar choklad av kakaobönor. Chokladen sägs ha sin födelseplats bland mayafolket i just Guatemala och de är mycket stolta över sin choklad. Orden kakao och choklad kommer från mayaspråket. Det finns lämningar från kakao ända tillbaka till 450 år f kr i de kungligas gravar och det var endast de högst uppsatta i mayakulturen som fick dricka och äta choklad. Guatemala är även känt för sitt goda kaffe. Höglandet med vulkanisk näringsrik jord skall vara perfekt för att odla kaffebönor.

The next village we come to is San Juan. There we learn how they manufacture and dye the cotton thread they use to weave the beautiful fabrics for the women’s clothing as well as a variety of useful items. We also get to see how they make chocolate from cocoa beans. Chocolate is said to have its birthplace among the Mayan people in Guatemala and they are very proud of their chocolate. The words cacao and chocolate come from the Mayan language. There are remains of cocoa as far back as 450 BC in the tombs of the royals, and only the highest-ranking in Mayan culture were allowed to drink and eat chocolate. Guatemala is also known for its good coffee. The highlands with volcanic, nutrient-rich soil should be perfect for growing coffee beans.

Here the girl dip the thread in colours from a flower

Maskingevär chokolate from the cacaobean

I San Juan finns också många konstnärer som målar på gator, trottoarer och väggar. Över dessa gator hänger också mängder av paraplyer och lyktor. Det finns också vackra krukor, läderarbete, vackra textilier och skulpturer

In San Juan there are also many artists who paint on streets, sidewalks and walls. Many umbrellas and lanterns also hang over these streets. There are also beautiful pots, leather work, beautiful textiles and sculptures

Umbrellas and light over the painted street

Sista byn vi kommer till är San Marcus. Det är en charmig och liten by med smala gränder, små serveringar, yogaretreats och en del små affärer där de säljer vackra vävda föremål. Här är det en större community av expaths från framförallt Nordamerika.

The last village we reach is San Marcus. It is a charming and small village with narrow alleys, small restaurants, yoga retreats and some small shops selling beautiful woven items. Here there is a larger community of expats from primarily North America.

Hela utflykten är mycket innehållsrik och vi känner oss mycket nöjda med dagen.

The entire excursion is very informative and we feel very satisfied with the day.

Tidigt nästa morgon ger Jan sig iväg på en vandring upp till toppen av vulkanen San Pedro. Den är 3020 meter hög och vandringen, som brukar ta tre timmar klarar gruppen av på endast två och en halv timma. Det är fantastisk utsikt där uppifrån och väl värt ansträngningen med klättring uppåt på den höga höjden med tunn luft. Att gå ner igen tar dock på knäna så tanken att göra en två dagar lång vulkanklättring med övernattning på toppen får Jan tyvärr avstå. Jag har inte rätt skor så ingen av vulkanturerna är möjliga för mig. Min kondition är troligen dessutom för dålig.

Early the next morning, Jan sets off on a hike up to the top of the San Pedro volcano. It is 3020 meters high and the group can complete the hike, which usually takes three hours, in only two and a half hours. It’s a great view from up there and well worth the effort of scrambling up the high altitude with thin air. However, going down again takes a toll on the knees, so Jan unfortunately has to give up the idea of doing a two-day volcano climb with an overnight stay at the top. I don’t have the right shoes so none of the volcano tours are possible for me. My fitness is also probably too bad.

More than half var up and it is beautiful

Nästa morgon går vi upp redan klockan 03.30 för att promenera upp till Indian Nose där vi kommer få se soluppgången över Lake Atitlan. Det är flera stora grupper med guider som promenerar upp samtidigt för att få uppleva detta mäktiga skådespel. Vi vandrar upp i totalt mörker med pannlampor tända. För mig, och många andra,blir det en tuff vandring i den tunna luften men oj vad vackert det är. Vi ser först endast konturerna av berg och vulkaner. Himlen börjar sedan färgas i alla skiftningar från ljusgult till gult, guld, brandgult, orange, rosa och lila. Det är en magisk upplevelse. Och i fjärran syns hela tiden rök från en aktiv vulkan utanför Antigua. Vilken känsla! Det är en bild som satt sig i minnet och som kommer vara vacker att plocka fram en mörk, blåsig och ruskig novemberdag i Sverige.

The next morning we get up already at 03.30 to walk up to Indian Nose where we will see the sunrise over Lake Atitlan. There are several large groups with guides who walk up at the same time to experience this powerful spectacle. We hike up in total darkness with headlamps on. For me, and many others, it will be a tough hike in the thin air but oh how beautiful it is. At first we see only the outlines of mountains and volcanoes. The sky then begins to color in all variations from light yellow to yellow, gold, fiery yellow, orange, pink and purple. It is a magical experience. And in the distance, smoke is constantly visible from an active volcano outside Antigua. What a feeling! It is an image that stuck in my memory and that will be beautiful to pick out on a dark, windy and horrible November day in Sweden.

Smoke from the active volcano near Antigus

It’s well worth the walk up in the dark to see this sunrise

Dagen därpå påbörjar vi vår resa tillbaka till Vilja i Rio Dulche. Först med buss till Antigua där vi stannar en natt. Sedan blir det lokalbuss till Guatemala City där vi skall ta den lyxigare bussen vidare. Det är tur att vi inte vet vad vi har framför oss. Den resan har tidigare tagit ca sex till sju timmar. Vad vi inte vet är att det ät ett vägarbete på en bro och att det därför är kö precis hela sträckan på ca 27 mil. Vi är därför först framme i Rio Dulce vid midnatt tretton timmar senare. Pust vilken jobbig och lång resa. Stackars chauffören som får köra i kö hela denna resa. Vi har åtminstone möjlighet att luta oss tillbaka och vila ögonen.

The following day we begin our journey back to Vilja in Rio Dulche. First by bus to Antigua where we stay one night. Then there will be a local bus to Guatemala City where we will take the more luxurious bus on. It’s lucky that we don’t know what lies ahead. That trip has previously taken about six to seven hours. What we don’t know is that there is road work on a bridge and that there is therefore a queue for the entire distance of about 27 miles. We therefore first arrive in Rio Dulce at midnight thirteen hours later. Breathe, what a hard and long journey. Poor driver who has to drive in line this whole trip. At least we have the opportunity to sit back and rest our eyes.

We bought a bottle of wine, some cheece and olives in the evening

Nu sitter vi ombord på Vilja och väntar fortfarande på delar till watermakern.

Now we are sitting on board Vilja and still waiting for parts for the watermaker.

Inland Guatemala and a short trip to Florida

Efter ett par dagar i Fronteras i Rio Dulce begav jag mig ensam ut på en tio dagar lång backpacking medan Jan var kvar ombord på Vilja och jobbade med båten

After a couple of days in Fronteras in Rio Dulce, I set off alone on a ten-day backpacking trip while Jan stayed aboard Vilja and worked on the boat

Jag tog en tidig buss mot Guatemala City. Resan skulle ta allting mellan fem och elva timmar. Allt beroende på hur trafiken är, om det skett bilolyckor eller är vägarbeten och hur mycket tung lastbilstrafik det är på vägarna.

I took an early bus towards Guatemala City. The trip would take anywhere between five and eleven hours. All depending on how the traffic is, whether there have been car accidents or roadworks and how much heavy truck traffic there is on the roads.

Vi körde fram på landsvägen genom byar och odlingar och efter några timmar började klättringen uppåt genom bergspassen. Det såg väldigt torrt och bränt ut utan någon grönska på buskar och träd. Guatemala har en starkt varierande natur, mycket levande mayakultur och många aktiva vulkaner. Huvudstaden ligger på ca 1550 meters höjd och det är en stor och bullrig stad.

We drove along the country road passing villages and plantations and after a few hours the climb up through the mountain passes began. It looked very dry and burnt with no greenery on the bushes and trees. Guatemala has a highly varied nature, very vibrant Mayan culture and many active volcanoes. The capital is located at an altitude of about 1550 meters and it is a large and noisy city.

Dry countryside on the way up to Guatemala city

Resan tog, inklusive ett stopp på vägen, ca sex timmar. Vi kom fram till en busstation i utkanten av staden och jag behövde ta mig vidare till den stora busstationen där bussarna till den koloniala staden Antigua avgick ifrån. Alla pratar endast spanska men jag fick hjälp att hitta en taxi som tog mig vidare genom stadens trafik. Vid busshållplatsen skulle precis en av de otroligt charmiga och färgstarka lokalbussarna avgå och jag skyndade mig från taxi till buss och fick en sittplats långt fram i bussen

The trip took, including a stop on the way, about six hours. We arrived at a bus station on the outskirts of town and I needed to get on to the big bus station where the buses to the colonial city of Antigua left. Everyone only speaks Spanish but I was helped to find a taxi that took me through the city traffic. At the bus stop, one of the incredibly charming and colorful local buses was just about to depart and I hurried from taxi to bus and got a seat at the very front of the bus

The driver with his bus

En sak jag reflekterat över är hur alla människor i Guatemala springer överallt. Bussen stannar aldrig riktigt så man mer eller mindre springer och hoppar upp och ner från den. Förutom chauffören är det en annan man som ropar efter passagerare, tar betalt och ordnar med allt bagage och den frakt som skall med bussen. Det fraktas på taket och mannen klättrar upp dit på stegar som finns bak på bussen. Ibland sitter han där uppe långa sträckor. För att komma till stegarna finns en dörr längst bak på bussen som ofta öppnas under resans gång. Där kan man även som passagerare hoppa av och på bussen. Han springer och hämtar fraktgodset och bär det på huvudet när bussen fortfarande har fart och pringer i förväg till busshållplatserna och försöker få passagerare. Bussarna är färgstarka och väldigt speciella, som cirkusbussar. Växelspaken är enormt lång och blinkers sköter man manuellt med knappar. För att tuta finns det en vajer bakom frontrutan som chauffören trycker på

One thing I reflected on is how all the people in Guatemala are running everywhere. The bus never really stops so you more or less run and jump up and down from it. In addition to the driver, there is another man who calls for passengers, takes payment and arranges for all the luggage and the freight to be taken with the bus. It is transported on the roof and the man climbs up there on ladders at the back of the bus. Sometimes he sits up there for long stretches. To get to the steps, there is a door at the back of the bus that is often opened during the journey. There, you can also get on and off the bus as a passenger. He runs and collects the cargo and carries it on his head while the bus is still moving and calls ahead to the bus stops and tries to get passengers. The buses are colorful and very special. The gear lever is enormously long and the indicators are operated manually with buttons. To sound the horn, there is a wire behind the windshield that the driver presses

The man in red is the man who runs everywhere, taking care of payment, carrying all things and who are ”hunting” for passengers

To the left you see the bus he uses for the blinker

A door and steps up to the roof in the back

Vid busshållplatserna kommer det ombord försäljare av alla de slag som säljer allt från frukt, dryck o mat till strumpor, krämer och lotter. Det är en verklig upplevelse

At the bus stops, vendors of all kinds come on board, selling everything from fruit, drinks and food to socks, creams and lottery tickets. It is a real experience

A man who came onboard the bus singing of Jesus Christus

Resan till Antigua tog en knapp timme och väl framme i den vackra byn letade jag mig fram till hostellet jag bokat rum på. Det låg perfekt o nära både den vackra koloniala delen av byn som är med på Unescos världsarvslista, busstationen och marknaden.

The journey to Antigua took just under an hour and once I arrived in the beautiful village I found my way to the hostel I had booked a room at. It was perfectly located and close to both the beautiful colonial part of the village which is on the Unesco world heritage list, the bus station and the market.

Centrum av Antigua är vacker med sina låga pastellfärgade byggnader i spansk barockstil, spektakulära kyrkor, sevärdheter och kullerstensbelagda gator. Staden byggdes på tidigt 1600-tal. Och ständigt ser man någon av de stora vulkaner som omger staden. Varav en är en aktiv vulkan. Vid nästa tur hit hoppas jag att vi klättrar upp på en vulkan.

The center of Antigua is beautiful with its low pastel buildings in the Spanish Baroque style, spectacular churches, sights and cobbled streets. The city was built in the early 17th century. And you can always see one of the large volcanoes that surround the city. One of which is an active volcano. On the next trip here, I hope we climb a volcano.

The beautiful view of a vulcano in Antigua under Santa Catalina Arch

Soo happy to be here. It is said that Antigua is one of the places that everyone should visit in their lives

Outside the Church you can buy all sorts of food in the street

Jag promenerade runt i denna vackra stadsdel samt runt marknaden i två dagar. Det gav mig ro i kropp och själ och jag njöt av allt det vackra och det färgsprakande omkring mig.

I walked around this beautiful neighborhood as well as around the market for two days. It gave me peace in body and soul and I enjoyed all the beauty and the colorful things around me.

Det är en ynnest att få uppleva alla dessa länder och kulturer som vi kommer till. Och att resa in i landet och få se ännu mer än vackra stränder och kustnära byar ger otroligt mycket.

It is a blessing to experience all these countries and cultures that we come to. And traveling inland and getting to see even more than beautiful beaches and coastal villages gives an incredible amount.

Tredje dagen bestämde jag mig för att göra en bussutflykt till någon by en bit bort. Eftersom det var torsdag och det i byn Chichikastenango är Guatemalas största och mest färgrika marknad där på torsdagar och söndagar så var valet lätt. Än en gång fick jag åka med bussarna som jag älskar. Och det blev mycket buss! Tre stycken både dit och tillbaka så det blev sex bussar och totalt fem timmar på buss. Tredje bussen på väg till Chichikastenango slingrade sig fram på otroliga serpentinvägar med åtskilliga 180-graders kurvor. Vi klättrade dessutom upp på en höjd av ca 2000 meter över havet. Det var liv o rörelse på bussarna och stundtals väldigt fullt. Egentligen är det två sittplatser på varje sida av mittgången. Men man knör ihop sig så att det sitter två och en halv på varje sida. De två närmast mittgången har bara halva rumpan på bänken och man stöttar sig mot den som sitter på andra sidan av den smala mittgången. Jag vet för jag har provat😊

On the third day I decided to make a bus excursion to some village some distance away. Since it was Thursday and the one in the village of Chichikastenango is Guatemala’s largest and most colorful market there on Thursdays and Sundays, the choice was easy. Once again I got to ride the buses that I love. And there was a lot of bus! Three both there and back, so there were six buses and a total of five hours on the bus. The third bus heading to Chichikastenango wound its way along incredible serpentine roads with numerous 180-degree turns. We also climbed to a height of about 2000 meters above sea level. There was life and movement on the buses and sometimes very full. Actually, there are two seats on each side of the aisle. But you knot yourself so that there are two and a half on each side. The two closest to the aisle only have half their bums on the bench and you lean against the person sitting on the other side of the narrow aisle. I know because I’ve tried it

Hairpinbends on the way to Chichikastenango

Young mother with her daughter on the bus

Största upplevelsen denna dag var att åka bussarna och se folklivet ombord och längs med vägarna. Men marknaden var enorm och full av vackra hantverk som Guatemalas kvinnor tillverkar. Mitt i marknaden finns en kyrka där det hålls maya-ceremonier som jag hade turen att få se en del av. På trappstegen upp mot den vackra vita kyrkan fanns mängder av blommor. Det kom också rök från aska där något hade eldats tidigare under ceremonin. Två kvinnor svängde med en slags behållare i kedja där de hade rökelse. Och kyrkklockans dingdong hördes. Det var en färgsprakande och häftig upplevelse.

The greatest experience this day was riding the buses and seeing people’s life on board and along the roads. But the market was huge and full of beautiful handicrafts that Guatemalan women make. In the middle of the market there is a church where Mayan ceremonies are held, which I was lucky enough to see a part of. On the steps leading up to the beautiful white church were masses of flowers. There was also smoke from ashes where something had been burned earlier during the ceremony. Two women were swinging a sort of chained container in which they held incense. And the dingdong of the church bell was heard. It was a colorful and exciting experience.

Traditional colorful clothes, blankets etc

Outside the church with flowers and smoke

Old lady carrying heavy things traditionally on head and shoulders

Jag kom dit relativt sent så det blev tyvärr ett kort besök men väl värt utflykten. Dagen därpå väntade en helt annan upplevelse. Jag skulle flyga till Florida och hälsa på min son i några dagar.

I got there relatively late so unfortunately it was a short visit but well worth the trip. The next day was a completely different experience. I was going to fly to Florida and visit my son for a few days.

Det blev en lång resa från dörr till dörr men sent fredag kväll var jag framme. Under de fyra hela dagar jag var där gjorde vi utflykter till några nationalparker, spelade spel, åt goda hemmalagade middagar. På en av utflykterna, Sweetwater wetlandspark, såg vi ett flertal häftiga fåglar samt en alligator som låg i gräset alldeles vid vattnet och sov. Förutom detta köpte jag också en ny laptop vilket kändes som en födelsedagspresent. Dagarna gick fort och jag tog mig tillbaka till Guatemala City och därifrån till Jan och Vilja i Rio Dulce. Resan hem tog ca trettiosju timmar så jag var ganska utmattad.

It was a long journey from door to door, but I arrived late Friday evening. During the four full days I was there, we made trips to some national parks, played games, ate good home-cooked dinners. On one of the excursions, Sweetwater wetlands park, we saw several awesome birds and an alligator that was lying in the grass right by the water and sleeping. Apart from this, I also bought a new laptop which felt like a birthday present. The days passed quickly and I made my way back to Guatemala City and from there to Jan and Vilja in Rio Dulce. The trip home took about thirty-seven hours, so I was quite exhausted.

Tobias in a national park outside Gainsville

Jan hade, under tiden, jobbat på bra med båten i värmen. Det var en lång todo-list. Under den tiden har Jan också knutit många nya kontakter och han har både simmat i poolen, varit på bbq-kväll, film-kväll och besökt The Schack – en populär bar.

Jan had, meanwhile, worked well with the boat in the heat. It was a long todo list. During that time, Jan has also made many new contacts and he has both swum in the pool, been to a bbq night, a movie night and visited The Schack – a popular bar.

De första dagarna efter återkomst till Vilja tillbringade jag några timmar vid och i poolen varje dag. Det kändes riktigt lyxigt och underbart.

The first days after returning to Vilja, I spent a few hours by and in the pool every day. It felt really luxurious and wonderful.

En dag gjorde vi en grottutflykt tillsammans ned Eva-Lotta o Thomas på Thaleia och Dag, en svensk man på en annan båt. Det var en riktigt häftig upplevelse. Vi klättrade genom en lång och stenig canyon innan vi kom fram till grottmynningen. Där satte vi på oss pannlampor och ömsom vadade, ömsom simmade och ömsom klättrade. Det var riktigt strapatsrikt och på flera ställen kändes det som vi aldrig skulle kunna ta oss tillbaka igen. Längst in kom vi till ett ställe där vi skulle vara tvungna att hoppa från en berghylla till en annan. De flesta av oss avstod och väntade in de som faktiskt gjorde detta hopp innan vi sedan tog oss samma väg tillbaka igen.

One day we did a cave excursion together down Eva-Lotta and Thomas on Thaleia and Dag, a Swedish man on another boat. It was a really cool experience. We climbed through a long and rocky canyon before arriving at the mouth of the cave. There we put on headlamps and sometimes waded, sometimes swam and sometimes climbed. It was really strenuous and in several places it felt like we would never be able to get back. Deep inside we came to a place where we would have to jump from one ledge to another. Most of us refrained and waited for those who actually made this jump before we then took the same route back again.

Inside the cave where some jumped from one rock to another

The sun shines between all the green and rocks

Längre ner i canyonen var det dammar ned vattenfall att bada i. Vattnet i dammarna var relativt svalt men det som kom från vattenfallet var ca 70 grader celcius. Hela dagsutflykter var en minnesvärd, strapatsrik och fantastisk upplevelse

Further down the canyon there were ponds below waterfalls to swim in. The water in the ponds was relatively cool, but what came from the waterfall was about 70 degrees Celsius. Full day trips were a memorable, strenuous and amazing experience

Jan in the cooler water with 70 degrees hot water coming from the waterfall

En kväll tog vi jollen en bit bort på eftermiddagen och promenerade bort till en bar med fantastisk utsikt och vacker solnedgång. Det var Eva-Lotta o Thomas på Thaleia, Katherine från en annan båt och vi. Där tog vi en drink i solnedgången och åt en liten lätt måltid.

One evening we took the dinghy a little further in the afternoon and walked to a bar with a great view and beautiful sunset. It was Eva-Lotta and Thomas on Thaleia, Katherine from another boat and us. There we had a drink at sunset and a small light meal.

Jan, Thomas and Eva-Lotta enjoying the view and a drink

Under denna tid har vi fått ett tre sidor långt reportage publicerat i tidningen Båtliv om vår resa fram till Honduras. Jättekul!

During this time, we have received a three-page report published in the magazine Båtliv about our trip to Honduras. Great fun!

Arbetet med Vilja fortsätter. Vi väntar fortfarande på reservdel till watermakern och hoppas den blir klar inom en till två veckor då vi har tänkt oss att lämna mot nya resmål. Men innan dess skall vi ut och backpacka i ca en vecka tillsammans. Mer om det i nästa inlägg

The work with Vilja continues. We are still waiting for a spare part for the watermaker and hope it will be ready within one to two weeks as we intend to leave for new destinations. But before that, we will go backpacking for about a week together. More on that in the next post

Rio Dulce – Guatemala

Nu kan vi verkligen prata om att vara med på äventyr! Vi hade höga förväntningar på att komma till Guatemala och att ta oss långt in i landet, via floder och sjöar, in i Rio Dulce. Och OJ vad de förverkligades!

Vår kväll och natt utanför inloppet var lugn och stilla med blankt hav. Vi tvättade kläder och njöt av solnedgången innan vi la oss att sova för att nästa dag ta oss in i Rio Dulce.

Now we can really talk about being on an adventure! We had high expectations to get to Guatemala and to get far inland, via rivers and lakes, into the Rio Dulce. Wow did they come through!

Our evening and night outside the inlet was calm and quiet with clear sea. We washed clothes and enjoyed the sunset before going to bed to head into the Rio Dulce the next day.

Clothes need to be wished and they get dry Quick in the sun and wind

Att ta sig in i floden är en riktig eskapad. Utanför inloppet till Rio Dulce är det en sandbank på några hundra meter som man måste ta sig förbi. Djupet är vid högvatten ca 1.70 cm och Vilja sticker bra mycket djupare, 2,10 cm. En nästan halvmeter för djupt. Men det finns en lösning på det. Vi hade avtalat tid med två fiskebåtar. De kom till oss och kastade över två rep. Ett som vi satte i fören så de kunde bogsera oss framåt med ena båten. Den andra fäste vi i ett fall från toppen av masten. (Ett fall är det rep som man hissar upp seglen med.) Med detta rep skulle den andra båten tippa oss åt sidan så Vilja skulle ta sig över sandbanken. Lite nervösa var vi när allt började. Först blev vi bara bogserade men när vi närmade oss grunt vatten spändes linan från masttoppen bort mot fiskebåten. Jan stod i sittbrunnen och jag var vid masten uppe på däck. Tanken var att kunna filma och fotografera men oj vad jag misstog mig. Vilja drogs så långt över till sidan så jag fick använda båda händerna för att hålla mig fast runt masten så jag inte trillade ur båten. Det var en jättehäftig upplevelse att luta så mycket på stilla vatten. Vilja drogs så långt åt sidan så relingen (kanten uppe på däck) kom ner under vattnet. Vi hade dessutom glömt stänga inloppet till vatten i ena badrummet och det blev fyllt med vatten där inne. Gissa om min förvåning när jag upptäckte det. Det måste vi komma ihåg att stänga när vi skall ut igen

Getting into the river is a real escapade. Outside the entrance to the Rio Dulce, there is a sand bank of a few hundred meters that you have to get past. The depth at high tide is about 1.70 cm and Vilja sticks much deeper, 2.10 cm. Almost half a meter too deep. But there is a solution to that. We had agreed time with two fishing boats. They came to us and threw over two ropes. One that we put in the bow so they could tow us forward with one boat. The other we attached to a case from the top of the mast. (One case is the rope with which you raise the sails.) With this rope, the other boat would tip us to the side so that Vilja would get over the sandbar. We were a little nervous when it all started. At first we were just being towed but as we approached shallow water the line from the top of the mast was stretched away towards the fishing boat. Jan was in the cockpit and I was at the mast up on deck. The idea was to be able to film and photograph but oh how I was wrong. Vilja was pulled so far over to the side that I had to use both hands to hold on to the mast so I didn’t fall out of the boat. It was a very awsome experience to lean so much on still water. Vilja was pulled so far to the side that the railing (the edge up on the deck) came under the water. We had also forgotten to close the water inlet in one of the bathrooms and it was filled with water in there. Guess my surprise when I discovered that. We have to remember to close that when we go out again

This is another boat that are tilted and towed out from Rio Dulce. Sorry for bad photoquality

The boat that towed us in front. You can see on the mast how much the boat is tilted

I’m sitting close to the mast and tried to take photos. But it does not show how much we were tilted

Väl över på andra sidan sandbanken var det djupare vatten igen och vi kom fram till byn Livingston i mynningen av Rio Dulce. Vi möttes av en båt med agent, tullarna, immigration och hälsomyndigheterna. De tog våra pass och papper och efter ca en och en halv timma var allt klart och vi är välkomna i Guatemala i tre månader. Vi använde tiden till att gå runt i den lilla byn samt att äta en välbehövlig lunch.

Once over on the other side of the sandbank it was deeper water again and we arrived at the village of Livingston at the mouth of the Rio Dulce. We were met by a boat with agent, customs, immigration and health authorities. They took our passports and papers and after about an hour and a half everything was ready and we are welcome in Guatemala for three months. We used the time to walk around the small village and have a much needed lunch.

Nu började resan upp i floden. På var sida om båten var det höga vackra grönklädda berg med fullt av vita hägrar. På de träd de ofta sitter i blir bladen helt vita av fågelskit och till sist tappar de bladen. Det kändes mäktigt och magiskt att åka fram här med vår egen segelbåt. Långt från öppet hav och palmklädda öar. Det var tyst och stilla. Runt båten flög en massa små fåglar som liknar svalor och några blev stundtals fripassagerare när de satte sig för att vila.

Now the journey up the river began. On each side of the boat were tall beautiful green-clad mountains full of white herons. On the trees they often sit in, the leaves turn completely white with bird droppings and eventually they drop their leaves. It felt powerful and magical to arrive here with our own sailboat. Far from the open sea and palm-covered islands. It was quiet and still. Around the boat flew a lot of small birds that look like swallows and some occasionally became stowaways when they sat down to rest.

Vattnet i Rio Dulce är blågrönt utan någon sikt men det känns ändå ganska rent. Förutom då att det flyter runt oräkneliga små döda fiskar. Vi har hört att det beror på att det regnat väldigt lite och salthalten i floden med vatten från havet har blivit alldeles för hög för dessa sötvattenfiskar.

The water in Rio Dulce is blue-green with no visibility, but it still feels quite clean. Except then that there are countless small dead fish floating around. We have heard that it is because there has been very little rain and the salinity of the river with water from the sea has become far too high for these freshwater fish.

Floden gick i kurvor och vi skulle hålla oss mitt i där djupet var som bäst, ca fyra meter. Det var gott om små båtar på floden. Både små fiskebåtar som fiskade med både spö och kastnät, taxibåtar i full fart samt båtar med turister som vill uppleva Rio Dulces skönhet. Och upplevelsen var fantastisk. Vi är så glada att vi bestämde oss för denna resa som egentligen inte var enligt planen.

The river went in curves and we had to stay in the middle where the depth was best, about four meters. There were plenty of small boats on the river. Both small fishing boats that fished with both rod and cast net, taxi boats at full speed as well as boats with tourists who want to experience the beauty of the Rio Dulce. And the experience was amazing. We are so glad we decided on this trip which was not really according to plan.

Efter ett par timmar kom vi fram till första sjön där vi ankrade en natt. Där låg ca tio andra segelbåtar och vi träffade på en del seglare på baren som fanns där, på kvällen. Många båtar med dess ägare bor här i sina båtar i stort sett år efter år. De tar en tur till Honduras eller Belize någon gång ibland men spenderar mesta tiden här. Nästa dag fortsatte vi över sjön fram till Fronteras som är huvudorten längs med Rio Dulce. Den ligger mitt emellan de två sjöarna där det smalnat av. Där går det en bro över från ena sidan av sjön till den andra. Längs med vattnet finns båtvarv efter båtvarv. Otaliga båtar åker hit för reparationer mm. Hantverkarna är vida kända för att vara duktiga och priset för arbetskraften är billig. De som jobbar utan att tillhöra ett varv tar oftast endast trehundra kronor om dagen för att t ex polisha, måla och slipa.

After a couple of hours we arrived at the first lake where we anchored for a night. There were about ten other sailboats there and we met some sailors at the bar who were there in the evening. Many boats with their owners live here in their boats year after year. They take a trip to Honduras or Belize once in a while but spend most of their time here. The next day we continued across the lake to Fronteras which is the main town along the Rio Dulce. It is located in the middle between the two lakes where it narrows. There a bridge crosses from one side of the lake to the other. Along the water there are boat yards after boat yards. Countless boats go here for repairs etc. The craftsmen are widely known to be skilled and the price of labor is cheap. Those who work without belonging to a yard usually only charge 30 usd a day for e.g. polishing, painting and sanding.

Early morning and we will soon start the trip on the lake towards the town Fronteras

The bridge connecting one side of the lake to the other where the two lakes meet

Vi la i ankaret och tog oss in till staden

Wow vilken plats, totalt vansinnigt crazy!

Svårt att hitta något liknande

Vad sägs om butiker som säljer en kombination av ägg och verktyg? Eller en annan som säljer barnkläder o samtidigt styckar kött mellan kläderna? Det finns otaliga och, för oss, omöjliga kombinationer.

Grönsaker och frukter i mängder finns på stånden längs med gatan och de flesta kvinnor är klädda i vackra och färgstarka traditionella kläder. Många, både män och kvinnor, bär tunga lass på huvud och axlar och kvinnorna bär sina barn på ryggen i färgstarka sjalar som de sveper runt sig o barnet så att bara huvudet sticker upp.

Hela maintown gatan är helt hysterisk. Stora, riktigt stora, lastbilar kommer över en bro från Guatemala City o passerar huvudgatan i byn. Det är med livet som insats som man rör sig där. Trottoarer saknas o överallt rör sig befolkningen….som om det inte är några problem alls. Dessa stora lastbilar passerar oss med under trettio centimeters avstånd i full fart. Eller så full fart det blir med den kaotiska trafiken

We dropped anchor and made our way into the city

Hard to find anything like it

How about shops that sell a combination of eggs and tools? Or someone else who sells children’s clothes and at the same time cuts meat between the clothes? There are countless and, for us, impossible combinations.

Vegetables and fruits in abundance can be found at the stalls along the street and most of the women are dressed in beautiful and colorful traditional clothes. Many, both men and women, carry heavy loads on their heads and shoulders, and the women carry their children on their backs in colorful shawls which they wrap around themselves and the child so that only the head sticks out.

The whole maintown street is completely hysterical. Big, really big, trucks come over a bridge from Guatemala City and pass the main street in the village. It is with life as an effort that you move there. Sidewalks are missing and everywhere the population moves….as if there are no problems at all. These big trucks pass us by less than thirty centimeters at full speed. Or as full speed as the chaotic traffic gets

Shops close to the main street and no sidewalks

Here you can buy children Clothes…and fresh meat

Guatemala local people in the beautiful dresses

De flesta pratar bara spanska men de är hjälpsamma, vänliga och tålmodiga när vi försöker göra oss förstådda på skolspanskan från gymnasiet för fyrtio år sedan. Jag har försökt fräscha upp spanskan genom en app och lite förstår jag i alla fall.

Most of them only speak Spanish but they are helpful, friendly and patient when we try to make ourselves understood in the school Spanish from high school forty years ago. I have tried to refresh my Spanish through an app and I understand a little anyway.

A book that we should try to practice from every day. But we don’t.

Fredag kväll är det gemensam bbq för alla som önskar delta på en av marinorna. Den vi skall ligga på i en månad för fix med båten. Det blev nog i alla fall fyrtio personer på bord runt den stora grillen som tänts upp med hjälp av torra grenar. Vi var på fiskmarknaden och köpte stora räkor som marinerats och trätts på spätt. Mums vad gott! Samtalen flyter på och vi går därifrån nöjda, glada och mätta.

Friday evening there is a joint bbq for everyone who wants to participate in one of the marinas. The one we are going to lie on for a month to fix the boat. In any case, there were probably forty people at the table around the large grill, which was lit with the help of dry branches. We were at the fish market and bought large prawns that were marinated and skewered. Yum how good! The conversations flow and we leave satisfied, happy and full.

Lördagskväll i Fronteras. Efter midnatt nu o musiken dunkar ut med hög volym överallt i stan. Är trött och vill sova men samtidigt nyfiken på hur det är där inne. Jan har somnat medan jag har plockat fram öronproppar. De sorterar bort det mesta av musiken men inte allt. Ljudvolymen är hög och dunkande konstant. Skall upp tidigt imorgon och gå på second hand marknad för båtsaker. Så behöver somna…om det går

Saturday night in Fronteras. After midnight now and the music is pounding out at high volume everywhere in town. I’m tired and want to sleep but at the same time curious about what it’s like in there. Jan has fallen asleep while I have taken out earplugs. They sort out most of the music but not all. The sound volume is loud and pounding constantly. Got up early tomorrow and go to the second hand market for boat things. So need to sleep…if possible

In a small bar and restaurant early in the evening. Jan looking out on Vilja

Måndag flyttar vi båten in till en av Marinorna. Här finns både en vanlig pool med solstolar samt en avlång pool för motionssimning som vi får använda så länge vi ligger i marinan. Tror jag kommer tillbringa mycket tid där när jag är i båten och inte ute och reser 🙂. En månad är bokad och vi hoppas få reparerat och fräschat upp en massa saker och få båten att blänka igen. Listan är lång men viktigast av allt är att få iordning watermakern som har krånglat ända sedan Kanarieöarna och sedan två månader inte fungerat. En mekaniker, Ceasar, har sagt att han kan laga den så vi håller alla tummar och tår.

On Monday, we move the boat into one of the Marinas. Here there is both a regular pool with sunbeds and an oblong pool for exercise swimming that we can use as long as we are in the marina. Think I’ll spend a lot of time there when I’m on the boat and not traveling 🙂 One month is booked and we hope to repair and refresh a lot of things and make the boat shine again. The list is long, but the most important thing is to get the watermaker fixed, which has been in trouble ever since the Canary Islands and hasn’t worked for two months. A mechanic Ceasar has said he can fix it so we’re all keeping our fingers crossed.

Tisdag morgon, dagen efter, lämnar jag Jan och Vilja tidigt, tidigt på morgonen för att backpacka inåt land och dessutom flyga till Tobias som gör sitt exjobb i Florida. Totalt ca tio dagar. Det kommer bli spännande äventyr och ett underbart återseende med Tobias som kommer i nästa blogginlägg.

Tuesday morning, the day after, I leave Jan and Vilja, very early in the morning, to backpack inland and also fly to Tobias, who is doing his ex-job in Florida. A total of about ten days. There will be exciting adventures and a wonderful reunion with Tobias that will come in the next blog post.