Bo i båten – Sida 3 – Levermittliv

Finally in water

Ååhhh så underbart det är att Vilja ligger i vattnet! Vi har legat i i tio dagar nu och njuter av brisen o att kunna doppa oss i det turkosblå vattnet så ofta vi vill. Trots dryga trettio grader är det alltid svalkande och uppfriskande. På dagen är det hett i luften även om det är molnigt o då är trettio grader svalt. På kvällen, framförallt vid solnedgången är det helt ljuvligt att slänga sig i havet och njuta

Ohhhh how wonderful it is that Vilja is in the water! We have been in for ten days now and are enjoying the breeze and being able to dip in the turquoise blue water as often as we want. Despite about thirty degrees, it is always cooling and refreshing. During the day it is hot in the air even if it is cloudy and then thirty degrees is cool. In the evening, especially at sunset, it is absolutely lovely to throw yourself into the sea and enjoy

Vi jobbar på för fullt med att iordningställa Vilja. Det blir tyvärr ofta två steg fram och ett tillbaka. Watermakern krånglar så vi får hämta vatten från land i stora dunkar med jollen. Invertern la av när vi skulle köra en fläkt på kvällen för att kunna sova, en ventil till gasspisen funkar inte så vi har haft en högst tillfällig lösning för att kunna laga mat, låsanordningar till luckor för diverse skåp har gått sönder o Starlinken funkar tyvärr inte mm mm. Men…Seglen har i alla fall kommit på plats och riggexperter har varit uppe i masten och kontrollerat att allt ser bra ut. Vilket det gjorde. Stående riggen byttes för ca två år sedan och de som var här nu konstaterade att det såg nytt och fräscht ut.

We are working hard to get Vilja ready. Unfortunately, it is often two steps forward and one back. The watermaker is in trouble so we have to fetch water from shore in large cans with the dinghy. The inverter stopped when we were going to run a fan in the evening to be able to sleep, a valve for the gas stove does not work so we have had a very temporary solution to be able to cook, locking devices for doors for various cupboards have broken o Starlink unfortunately does not work etc. etc. But…At least the sails are up and rigging experts have been up the mast checking that everything looks good. Which it did. The standing rig was changed about two years ago and those who were here now noted that it looked new and fresh.

Our high temporarely solution to get gas on the stove

Four big tanks full of water on the dinghydock

Now we will get one hundred liters of water in the watertank onboard

The rigexpert is now high up in the mast

Vi fortsätter också vårt sorterande i diverse stuvutrymmen. Det finns mycket saker ombord på Vilja, väldigt mycket…..Igår tömde vi ett stuvfack och gjorde oss av med en massa saker. En befrielse tycker jag som sitter o skriver nu. Lite jobbigare för kapten Jan. En del av det placerade vi i en väska från Biltema med saker som vi tänkte andra kunde ha användning för. Kapten Sophie på La Marinera hade en julafton igår kväll när hon öppnade säcken vi gjort oss av med 😀

We also continue our sorting in various storage areas. There is a lot of stuff on board Vilja, a lot…..Yesterday we emptied a stowage compartment and got rid of a lot of stuff. I find it a liberation to sit and write now. Captain Jan does a little more work. We placed part of it in a bag from Biltema with things that we thought others could use. Captain Sophie at La Marinera had a Christmas Eve last night when she opened the sack we got rid of 😀

Idag är det fix med watermakern som står högst på todo-list. Jan har tillbringat många timmar nere i ett ”hål”. Ungefär så som vår gast Niklas nästan bodde i samma hål, både från Gran Canaria till Kap Verde o över Atlanten. Förhoppningen är självklart att det skall funka så vi kan ”göra” vårt eget vatten till att både dricka, tvätta kläder i, duscha av oss, matlagning och allt annat vi är vana att använda sötvatten till.

Today it’s time to fix the watermaker, which is at the top of the todo list. Jan has spent many hours down in a ”hole”. Much like our guest Niklas almost lived in the same hole, both from Gran Canaria to Cape Verde and across the Atlantic. The hope is of course that it will work so that we can ”make” our own water for drinking, washing clothes, showering, cooking and everything else we are used to using fresh water for

Vi har inte hela tiden jobbat i båten utan har bl a tagit oss in till fiskmarknaden och grönsaksmarknaden i Saint George och handlat. Samt varit sociala med andra seglare här i Prickley bay. Det är en blandning av otroligt många nationaliteter som bor i sina båtar här. Samlingsplats är ofta baren / restaurangen inne i viken. Där är det olika evenemang som bingo, halva priset på pizza, happy hour, billiga friterade kycklingvingar mm mm. I en veckas tid har vi umgåtts med Sophie Söderling på La Marinera och för någon dag sedan kom hennes gast Frida från Åland. Paul på Moonshadow träffar vi ofta och även ett flertal andra långliggare.

We haven’t been working in the boat all the time, but have, among other things, gone into the fish market and the vegetable market in Saint George and shopped. As well as being social with other sailors here in Prickley bay. It is a mixture of an incredible number of nationalities who live in their boats here. The meeting place is often the bar / restaurant inside the bay. There are various events such as bingo, half price pizza, happy hour, cheap fried chicken wings, etc. For a week we have spent time with Sophie Söderling at La Marinera and a few days ago her guest Frida arrived from Åland. We often meet Paul at Moonshadow and also a number of other long-term residents.

Jan, Rodney and Sophie with happy hour beer

Barracuda, tuna and Sailfish on the fishmarket

A cold beer is lovely in the heat daytime at the market

Very hot lokal peppersauce and of course nutmeg

A lot of lokal Spices from Grenada – ”Island of spices”

Sophie and me on the way to restaurant One Love

Vår förhoppning är ju att få i ordning Vilja och att sticka västerut mot Bonaire så fort som möjligt. Självklart måste väder- och vindprognoser stämma. Just nu är det ett område med starka vindar som närmar sig Östra Karibien så vi måste troligen vänta. Det skall bli kul att komma vidare och, efter Nederländska Antillerna, se något annat än Karibiens stränder och palmer. Även om det i sig är närmast ett paradis

Our hope is to get Vilja in order and to head west towards Bonaire as soon as possible. Of course, weather and wind forecasts must be correct. At the moment there are some strong wind heading towards Eastern Caribbean so we might need to wait. It will be fun to move on and see something else than Caribbean beaches and palm trees. Although it is a paradise in itself

Weatherforecast showing storm out on the Atlantic

Yesterday we made a bananacake on the Omnia

Back on Grenada and S/Y Vilja

Efter en sommar i Sverige, o en kort visit till Thailand, flyger vi tillbaka till Grenada och fortsätter vårt segeläventyr. Det har varit mycket planerande och vägande och mätande för att få våra sju incheckade bagage samt fyra handbagage accepterade. Totalt elva bagage o nästan ett kvarts ton… Det krävdes också en del logistik att få ut allt bagage till Landvetter samt hantera det på alla flygplatser vi skulle passera under resan hit till Grenada.

After a summer in Sweden, and a short visit to Thailand, we fly back to Grenada and continue our sailingadventure. It has been a lot of planning and weighing and measuring to get our seven checked bags and four hand bags accepted. A total of eleven pieces of luggage and almost a quarter of a ton… It also required some logistics to get all the luggage out to Landvetter as well as handling it at all the airports we would pass through during the journey here to Grenada.

Bosse körde ut Jan med det mesta av bagaget till Landvetter. När Jan kom dit var flygplatsen utrymd då det tydligen hade uppdagats en resväska utan ägare i avgångshallen. Det tog ca två timmar innan avgångshallen öppnade igen. Under tiden körde Bosse tillbaka till Onsala för att hämta upp mig och resten av bagaget. När vi väl lämnat in alla våra väskor för första delsträckan till London Heatrow kändes det som en verklig befrielse och vi satte oss i loungen och njöt 🙂 Vi ankom Heatrow och tog en taxi till hotellet strax utanför Gatwick med allt vårt bagage. Nästa morgon hade vi transfer till flygplatsen och kvinnan i incheckningen undrade om vi skulle emigrera till Grenada😄😄😄

Bosse drove Jan out with most of the luggage to Landvetter. When Jan got there, the airport was evacuated as apparently an ownerless suitcase had been discovered in the departure hall. It took about two hours before the departure hall opened again. Meanwhile, Bosse drove back to Onsala to pick me and the rest of the luggage up. Once we dropped off all our bags for the first leg to London Heathrow it felt like a real release and we relaxed in an airportlounge while waiting for the flight 🙂 We arrived at Heathrow and took a taxi to the hotel just outside Gatwick with all our luggage. The next morning we had a transfer to the airport and the woman at check-in asked if we were going to emigrate to Grenada😄😄😄

Waiting for check-in and bagdrop at Landvetter airport

Relaxing at the lounge, just under two weeks since I was in the lounge last time

Från Gatwick till Grenada hade vi köpt en uppgraderad biljett. Stora breda säten på första raden med gott om benutrymme. Vi blev dessutom välkomnade med ett glas bubbel. Kändes riktigt lyxigt. Det var en bekväm dagflygning och vi njöt av lyxen hela resan, förutom att min rygg inte riktigt ville vara snäll mot mig.

From Gatwick to Grenada we had bought an upgraded ticket. Large wide seats in the first row with plenty of legroom. We were also welcomed with a glass of bubbly wine. Felt really luxurious. It was a comfortable day flight and we enjoyed the luxury the whole trip, except that my back didn’t really want to be kind to me.

Vi var förberedda på att tullen på Grenada skulle vara tuffa mot oss. Speciellt med tanke på allt vårt bagage. Vi hade läst mycket om hur många blivit stoppade, fått fylla i blanketter, betala mäklare och betala moms. Så vi hade förberett listor på allt vårt innehåll samt kvitton på alla de saker som var båtrelaterade. Vi hade redan bestämt oss för att gå på rött. Tulltjänstemannen tittade lojt på våra listor och kvitton, ställde några frågor om vad det var för något och vinkade sedan förbi oss utan att vara det minsta intresserad av att vi skulle behöva tulla in varor. Gissa om vi kände oss lättade och glada! 😀 Att det skulle gå så smidigt hade vi knappt ens vågat drömma om!

We were prepared for the customs in Grenada to be tough on us. Especially considering all our luggage. We had read a lot about how many people were stopped, had to fill in forms, pay brokers and pay VAT. So we had prepared lists of all our contents as well as receipts for all the things that were boat related. We had already decided to go on red. The customs official looked sullenly at our lists and receipts, asked a few questions about what it was, and then waved us past without the slightest interest in us having to clear goods. Guess if we felt relieved and happy! 😀 We could hardly have dreamed that it would go so smoothly!

Sedan vi kom fram lördag kväll har vi bott i ett hotellrum t o m tisdag, som tillhör marinan. Bekvämt med närheten till Vilja och skönt att ha någonstans att sortera upp allt vårt bagage och att ha AC på rummet.

Since we arrived Saturday evening, we have stayed in a hotel room until Tuesday, which belongs to the marina. Convenient with the proximity to Vilja and nice to have somewhere to sort out all our luggage and to have AC in the room.

This is the marina where Vilja is now on the hard

We try to sort out all stuff in the hotelroom from our 11 bags before taking them to Vilja

Tyvärr har jag haft ont i halsen sedan jag lämnade Sverige o nu ligger jag här med hosta, är rosslig i luftrören och har feber. Inte så väldigt behagligt när det är stillasående luft o över 38 grader inne i båten. Svett rinner och droppar på hela kroppen och jag blir alldeles dyngblöt. Tur det inte är Jan som är sjuk och han får absolut inte bli smittad. Det är mycket jobb som skall göras med båten nu när hon fortfarande står på land. En hel del riktigt tungt jobb. Många genomföringar skall bytas, botten skall slipas och utsidan båten skall polishas och vaxas. Jag jobbar på inne i båten så gott det går med att packa upp allt som vacuum-förpackades och allt som stuvades undan av Jan innan han lämnade Vilja i början av sommaren. Dessutom hade vi ju med oss våra elva väskor fulla med saker hit från Sverige som skall hitta sin plats i båten. Jobbet går mer eller mindre i slowmotion och att vila mycket är en förutsättning. Även om det fortfarande är kaos inne i båten så börjar sakerna hitta sin, åtminstone tillfälliga, plats. Det får göras om och göras bättre när febern lagt sig och orken är tillbaka. Viktigast nu är att det går att bo i båten från och med imorgon då vi lämnar rummet vi hyrt sedan vi kom hit.

Unfortunately, I’ve had a sore throat since I left Sweden and now I’m lying here with a cough, my airways are rough and I have a fever. Not very pleasant when there is still air and over 38 degrees inside the boat. Sweat runs and drips all over my body and I get drenched. Luckily it’s not Jan who is sick and he absolutely must not get infected. There is a lot of work to be done with the boat now that she is still on land. A lot of really heavy work. Many bushings must be replaced, the bottom must be sanded and the outside of the boat must be polished and waxed. I’m working inside the boat as best I can with unpacking everything that was vacuum packed and everything that was stowed away by Jan before he left Vilja at the beginning of the summer. In addition, we had with us our eleven bags full of things here from Sweden that will need to find their place in the boat. The job goes more or less in slow motion and resting a lot is a prerequisite. Although it is still chaos inside the boat, things are starting to find their, at least temporary, place. It must be redone and made better when the fever subsides and the energy is back. The most important thing now is that it is possible to live in the boat from tomorrow when we leave the room we have rented since we got here.

Ett par dagar har gått och nu har även Jan blivit sjuk. Vi kämpar på i värmen med att hålla oss på benen utan att svimma av värmeslag. Detta är verkligen tufft. Vi har flyttat från hotellrummet till båten o i förpiken har vi en nyligen inköpt airconditioner. Dit går vi o hämtar kraft. Det är ca trettio grader i förpiken med aircondition o vi fryser där stundtals. Skillnaden mot runt fyrtio grader i skuggan med stillastående luft utanför är obeskrivbar. Båten är fortfarande i totalt kaos både i sittbrunnen o inne i båten. Dessutom ligger det en stor hög med saker på marken under båten som skall lyftas ombord. Tyvärr är där fullt av myror, vilket är min största fara, de tar sig in överallt i maten som då måste kasseras. Planen är att spola rent allt innan det tas ombord. Förhoppningsvis räcker det

It’s now a couple of days later and Jan has also fallen ill. We struggle in the heat to stay on our feet without fainting from heat stroke. This is really tough. We have moved from the hotel room to the boat and in the bow we have a recently purchased air conditioner. That’s where we go to get strength. It’s about thirty degrees in the front yard with air conditioning and we freeze there sometimes. The difference to around forty degrees in the shade with stagnant air outside is indescribable. The boat is still in total chaos both in the cockpit and inside the boat. In addition, there is a large pile of things on the ground under the boat that must be lifted aboard. Unfortunately, it is full of ants, which is my biggest fear, they may get everywhere in the food, which then has to be discarded. The plan is to flush everything clean before taking it on board. Hopefully that’s enough

Very narrow because of the aircondition. But it’s worth it to stay cool

Nice with a rest under the boat. But unfortunately also a lot of ants

Of course we had to take a rompunch in the bar one night

Here everything is very expencive. We paid about 8 euro for the vegetables above

Igår var det äntligen dags! Även om det fortfarande är kaos med alla våra saker, så sjösattes Vilja och kom ner i sitt rätta element – i havet. Vilken glädje o lättnad vi kände. Och gissa om det var skönt att doppa sig i det svalkande havet efter att vi lagt till vid en boj. Här har vi dessutom en bris som ger oss bättre temperatur i luften. Härligt! Nu gäller det att få ordning på alla saker så att vi sedan kan börja njuta och, när väderfönstret visar sig vara bra, segla mot Bonaire i Franska Antillerna .

Yesterday was finally the time! Although it is still chaos with all our things, Vilja was launched and came down into its proper element – in the sea. What joy and relief we felt. And guess if it was nice to take a dip in the cooling sea after we docked at a buoy. Here we also have a breeze which gives us a better temperature of the air. Lovely! Now we need to get everything in order so that we can then start enjoying ourselves and, when the weather window turns out to be good, sail towards Bonaire in the French Antilles.

Many boats have been moved and now there is a narrow path for Vilja

Here it’s only like 5 cm between the boats

Lovely!

Fortsatt segelsemester innan Kailani tas upp på land

Jag fortsatte min segling söderut igen. Gick ut mellan Ramsökalven och Ramsö ner mot Väcker fyr, som jag passerade ännu en gång denna sensommar. Vinden kom i stort sett rakt emot mig så motorn fick arbeta för fullt då det kändes som för mycket jobb att kryssa ensam i den krabba sjön. Idag skulle jag komma till en hamn där jag kunde hämta upp Jan som skulle följa med ett par nätter.

I continued my sailing south again. Went out between Ramsökalven and Ramsö down towards Väcker lighthouse wich I passed once again this late summer. The wind was pretty much straight at me so the engine had to work at full blast as it felt like too much work to cruise alone in the crabbed sea. Today I was supposed to come to a port where I could pick up Jan, who would come with me for a couple of nights.

Efter några timmar kom jag ner till Fjällbackaskärgården o la till på Gråskär för första gången. Jättefin naturhamn med fantastisk långsida. Strax därefter fick jag besked om att komma till Hamburgsund. Åkte iväg i solsken men 5 minuter senare ramlade himmelen ner i skyfall. Var förberedd på det men oj vad det regnade. Såg nästan ingenting när jag åkte inåt. Kapellet var uppe så jag inte blev dyngblöt men ja, det var väldigt kraftigt regn

I came down to Fjällbackaskärgården after a few hours and docked at Gråskär for the first time. Very nice natural harbor with a fantastic long side. Shortly afterwards, I was told to come to Hamburgsund. Went off in sunshine but 5 minutes later the sky came down in torrential downpours. I were prepared for that but oh how it rained. Saw almost nothing when I went to Hamburgsund. The chapel was up so I didn’t get dung soaked but yes the rain poured down

Hämtade Jan o vi beslöt oss för att lägga till på nordsidan Bogen. Starka SV-vindar skulle komma men det har funkat bra där tidigare

Picked up Jan and we decided to add on the north side of Bogen. Strong SW winds would come but it has worked well in that harbour in the past

Vi sov inte så bra den natten, speciellt inte jag, båten ryckte o slet i sina förtöjningar o det ven oroväckande i masten. Jag var uppe på däck från det att solens tidiga strålar visade sig strax efter 05.30. Förstärkte våra förtöjningar o begrundade vår situation. Vinden kom nästan från Väst i stället för Sydväst och det innebar en enorm inbäring av kraftiga vågor runt berget vid vår akter. Vattnet riktigt kokade runt aktern och Kailani ryckte obönhörligt fram och tillbaka. Jag väckte Jan strax efter 08.00 o vi förstärkte förtöjningar med allt vad som fanns av rep i båten. Men problemen hopade sig. Fendrarna på styrbords sida fick slita hårt och ibland var vi endast tre centimeter från bergssidan. Alla våra åtta fendrar, både stora kulfendrar o vanliga fendrar, blev i stort sett platta av belastningen från båten och de gjorde allt för att ”ploppa upp” från bergssidan o upp mot ovansidan båten. Jan blev satt som fendervakt, även om det inte gick att åtgärda något då trycket mot berget blev för stort. Berget var på vår lovartsida men på grund av det kokande havet i aktern trycktes Kailani ändå in mot berget.

We didn’t sleep very well that night, especially not me, the boat jerked and tore in its moorings and the mast wobbled alarmingly. I was on deck from the time the sun’s early rays appeared just after 05.30. Reinforced our moorings o considered our situation. The wind came almost from the West instead of the South-West and this meant a huge bearing of strong waves around the mountain at our stern. The water really boiled around the stern and Kailani jerked relentlessly back and forth. I woke Jan up shortly after 08.00 and we reinforced the moorings with all the ropes in the boat. But the problems did not stop. The fenders on the starboard side had to work hard and sometimes we were only three centimeters from the mountain side. All eight of our fenders, both large ball fenders and regular fenders, were almost totally flattened by the load from the boat and they did everything to ”slip up” from the side of the mountain and up towards the top of the boat. Jan was put as fender guard, although nothing could be done as the pressure against the mountain became too great. The rock was on our windward side but due to the boiling sea astern, Kailani was still pushed against the rock.

Efter att ha övervägt vår situation med fendrar som höll på att brista och därmed risken att båtens sida skulle kunna krossas mot berget. Samt att det var omöjligt för oss att lämna för egen hand utan att riskera olyckor, ringde vi sjöräddningen Fjällbacka

After considering our situation with fenders about to burst and thus the risk of the side of the boat being smashed against the rock. As it was impossible for us to leave on our own without risking accidents, we called the Fjällbacka sea rescue

De kom till oss efter ca en halvtimma och efter mycket övervägande kom de in i vår ”bassäng” och la sig på utsidan om oss

They came to us after about half an hour and after much deliberation they entered our ”pool” and laid down on the outside of us

Jan as fenderguard, pushing down the fenders who slip up at looking after if any of them get punctured

Unfortunately I didn’t catch any of the really big waves on video

De var ett stort stöd så vi kunde släppa våra förtöjningar och lämna berget. Med vår babordsida förtöjd mot deras styrbords sida gled vi ut från det som kunde ha blivit väldigt farligt.

They were a great support so we could release our moorings and leave the mountain. With our port side moored to their starboard side we slipped out of what could have been very dangerous.

Fjällbacka Sea rescue on it’s way to help us

De vände sjöräddningsbåten 90 grader inne i den trånga bassängen och sedan, som avtalat, släppte de loss oss så att vi kunde lämna för egen hand ut genom ett trångt sund. Stort tack till Sjöräddningen Fjällbacka ❤️

They turned the lifeboat 90 degrees inside the narrow basin and then, as agreed, released us so that we could leave on our own through a narrow channel. Many thanks to Sea Rescue Fjällbacka ❤️

När vi väl kommit ut övervägde vi om vi skulle gå in till Fjällbacka eller Gluppöbassängen. Det blev Gluppöbassängen o en boj där. Oj, vad skönt det var att ligga tryggt i stilla vatten. Bara en annan båt låg där när vi kom dit o kommande natt var vi endast tre båtar, inklusive Kailani. Det är sååå skönt att vara ute i skärgården efter högsäsongen då det annars är huggsexa efter alla bra naturhamnar och bojar

Once we got out, we considered whether we should go in to Fjällbacka or Gluppöbassängen. It became Gluppöbassängen and a buoy there. Oh, how nice it was to lie safely in still water. Only one other boat was there when we got there and next night we were only three boats, including Kailani. It’s so nice to be out in the archipelago after the high season, as it’s otherwise very busy after all the good natural harbors and buoys

Nästa dag lämnade jag Jan i hamnen i Hamburgsund och fortsatte sedan söderut. Övervägde en naturhamn utanför Bovallstrand men det blev Västingskär utanför Lysekil. En helt otrolig naturhamn där det nästan behövs fendrar på båda sidorna av båten.

The next day I left Jan at the harbor in Hamburgsund and then continued south. Considered a natural harbor outside Bovallstrand but it turned out to be Västingskär outside Lysekil. An absolutely incredible natural harbor where fenders are almost needed on both sides of the boat.

A lot of red traditional small boathouses

It’s really narrow and only space for one sailboat

My last ”Hoppilandare” on Kailani this year

Västingskär är fågelskyddsområde fram till 1 augusti. Ön är så fascinerande då två tredjedelar av öns klippor är täckta med olika sorters blommor överallt där de har möjlighet att växa i skrevor o små dammar mellan klipporna. Kommer man dit strax efter den öppnat upp efter att ha varit stängd som fågelskyddsområde är ön full av blommor bland klipporna på östra sidan.

Västingskär is a bird protection area until August 1. The island is so fascinating as two thirds of the island’s rocks are covered with different kinds of flowers wherever they have the opportunity to grow between the rocks. If you get there shortly after it opens up after being closed as a bird sanctuary, the island is full of flowers among the rocks on the eastern side.

Den västra delen däremot är totalt karg. Inte en blomma, inte ett blad och inte en enda antydan till växtlighet. Endast karga röda och svarta klippor med en massa måsskit och vågor som slår högt mot bergen. Utanför ståtar angöringsfyrarna in mot Brofjorden och Scanraff. Därför ligger det ofta stora tankfartyg på svaj utanför i väntan på att få komma in till hamn

The western part, on the other hand, is completely barren. Not a flower, not a leaf and not a single hint of vegetation. Only rugged red and black rocks with a lot of seagull shit and waves crashing high against the mountains. Outside, the beacons look out towards Brofjorden and Scanraff. Therefore, there are often large tankers lying outside waiting to enter the port

The west part of the Island with no vegetation at all. Only beautiful rocks

Another photo from the top of the Island

Här stannade jag i fyra nätter och bara njöt av lugnet, naturen, sensommarsolen och makrillfiske. Jag tog jollen ut till angöringsfyrarna en kväll och fick en upplevelse att minnas för livet! Där – långt ute – hamnade jag med min lilla jolle mitt i ett stort stim av, troligen Tumlare. O det var nog minst tjugo stycken. De uppförde sig som delfiner och simmade runt mig och blåste upp strålar av vatten men delfiner är ännu ovanligare än tumlare. Det var en otrolig upplevelse som varade i säkert en halvtimma. Att sitta där i jollen alldeles vid vattnet o ha dessa tumlare/delfiner stundtals på bara två meters avstånd och i samma vattennivå som mig var magiskt. Tyvärr väldigt svårfångat på både foto och video. Vet inte hur många ord som ”Oj”,”Fantastiskt” ”Jävlar” ”Otroligt” ”Men” mm mm som kom ur min mun. Som sagt, ett minne för livet och troligen sommarens höjdpunkt – näst efter att ha haft min son Tobias o hans flickvän Sandra ombord.

Here I stayed for four nights and just enjoyed the peace, nature, late summer sun and mackerel fishing. I took the dinghy out to the lighthouses one evening and had an experience to remember for life! There – far out – I ended up with my little dinghy in the middle of a large shoal of, probably porpoises. And there were probably at least twenty of them. They acted like dolphins and swam around me blowing jets of water but dolphins are even more rare than porpoises. It was an incredible experience that lasted for probably half an hour. Sitting there in the dinghy right by the water and having these porpoises/dolphins sometimes just two meters away and at the same water level as me was magical. Unfortunately very difficult to capture in both photo and video. Don’t know how many words like ”Ow”,”Awesome” ”Damn” ”Unbelievable” ”But” etc etc came out of my mouth. As I said, a memory for life and probably the highlight of the summer – second only having my son Tobias and his girlfriend Sandra on board.

The beautiful harbour at dawn with lovely colours

This is where I came in the middle of dolphins/porpoises

Fredag morgon lämnade jag, med sorg, Västingskär och den Bohusländska skärgården för att åka in till hemmahamn i Källviken för att ta upp Kailani. På tok för tidigt även om många tycker säsongen är över när augusti tagit slut. O jag som tycker september kan vara den bästa månaden på seglingsåret. Möjligtvis kan maj konkurrera.

Friday morning I sadly left Västingskär and the Bohusland archipelago to go into the home port of Källviken to pick up Kailani. Crazy too soon, even though many think the season is over when August is over. And I who think September can be the best month of the sailing year. Possibly May can compete.

Leaving Västingskär after some lovely days

Jan kom till Källviken samma dag o i fyra dagar har vi kämpat o jobbat o slitit med en massa arbete med båt, kapell, jolle, motor, mast och sist men inte minst av allt vår packning som skall med till Vilja i Grenada om drygt två veckor. Dessutom skall jag hinna med en resa till Thailand för att tillvarata mina åtaganden där.

Jan came to Källviken the same day and for four days we have fought and worked and toiled with a lot of work with boat, canopy, dinghy, engine, mast and last but not least our packing which will be taken to Vilja in Grenada in about two weeks. In addition, I will have time for a trip to Thailand to fulfill my commitments there.

Redan tisdag morgon kom Kailani upp på land o då var ställningen för presenningen i stort sett klar. Båten gjordes klar för att kunna stå uppe på land inte bara en vinter utan kanske flera år. Vi var därefter på lagret i Lysekil och planerade alla våra Sju! Stora 23-kilos bagage till Grenada. Plus fyra stora handbagage! Jag skulle dessutom planera mitt bagage o handbagage till Thailand dagen efter 😏

Already on Tuesday morning, Kailani came ashore and by then the position for the tarpaulin was largely ready. The boat was made ready to be able to stand on land not just for one winter but perhaps several years. We were then at the warehouse in Lysekil and planned all our Sju! Large 23-kilo luggage to Grenada. Plus four large carry-on bags! I would also plan my luggage and hand luggage to Thailand the next day 😏

Six of our seven big luggage we will Bring to Grenada and Vilja

Nu väntar ett nytt o spännande kapitel i livet! Efter mina tio kommande dagar i Thailand åker vi till Grenada och gör Vilja sjöduglig och perfekt för kommande seglingar. Ser verkligen fram emot det

Now a new and exciting chapter in life awaits! After my next ten days in Thailand, we will go to Grenada and make Vilja seaworthy and perfect for future sailings. Really looking forward to it

Innan dess har jag, som sagt, ca tio dagar på Koh Lanta då jag skall träffa vänner, njuta och göra en del nödvändiga åtaganden. Solen o sommaren skall komma till Västsverige kommande dagar. Jag kan troligen i stället förvänta mig en väldig massa regn. Men….har jag tur så blir det lite sol också! Varmt o fuktigt blir det oavsett. Ca 30 – 35 grader i skuggan o 85% luftfuktighet. Vanligt i Thailand o speciellt I september, årets kanske regnigaste månad

Before that, I have, as I said, about ten days on Koh Lanta when I will meet friends, enjoy and make some necessary commitments. The sun and summer will come to West Sweden in the coming days. I can probably expect a lot of rain instead. But….if I’m lucky, there will be some sun too! It will be hot and humid regardless. About 30 – 35 degrees in the shade and 85% humidity. Common in Thailand, especially in September, perhaps the rainiest month of the year

In the airport lounge at Landvetter airport

Turning over a new leaf!

Efter 17 år på den arbetsplats jag älskat o fortfarande älskar har jag nu slutat. 17:e augusti var min sista arbetsdag som tillsvidareanställd. Det var många tårar som fälldes den dagen – både av mig själv, min chef o mina kollegor. Det finns inte en vackrare arbetsplats…möjligtvis lika vacker. Kommer aldrig tröttna på utsikten ut mot Ingsjön o tidigt på morgonen när sjöröken ligger över sjön är det magiskt

After 17 years at the workplace I loved and still love, I have now quit. August 17th was my last working day as a permanent employee. Many tears were shed that day – both by myself, my boss and my colleagues. There is not a more beautiful place to work…possibly as beautiful. Will never get tired of the view out to Lake Ingsjön and early in the morning when the sea smoke is over the lake it is magical

This beautiful view that I never get tired of

Kommer ihåg hur imponerad jag var över de som arbetat på Ingsered i över 10 år när jag började där….o nu är jag själv där med råge…känns jätteläskigt, konstigt o på ett sätt sorgligt att sluta. Vad har jag gjort? Vad har jag släppt? Vilket liv går jag emot?

I remember how impressed I was with the people who had worked at Ingsered for over 10 years when I started there….and now I’m there myself…feels very scary, strange and in a way sad to quit. What have I done? What have I let go? What life am I up against?

Photo when leaving Ingsered my last day at work

Ja, frågorna är många. Även för mig. Men…för ca 1,5 år sedan träffade jag en man. O för mig inte vilken man som helst. Utan en man som betytt o betyder oerhört mycket för mig. Jan Bruce. Han hade redan sin plan klar – långsegling o avseglingsdatumet var redan bestämt. Det tog mig ett par månader o sedan var mitt beslut klart. Jag ville följa med Jan på hans drömsegling och det skulle/skall även bli min drömsegling

Yes, the questions are many. Even for me. But…about 1.5 years ago I met a man. Oh, not just any man for me. But a man who meant o means an awful lot to me. Jan Bruce. He already had his plan ready – a long sailingvoyage and the sailing date was already decided. It took me a couple of months and then my decision was clear. I wanted to go with Jan on his dream sailing and it would/will also be my dream sailing

Som ni läst, sedan ett år tillbaka, har jag redan varit med på segling både i Frankrike, Spanien o Portugal innan vi seglade till Gran Canaria i november förra året. Därefter blev det Atlant-segling och sedan segling i många av Karibiens vackra och fantastiska länder. Helt fantastiska upplevelser alltihopa.

As you have read, since a year ago, I have already been involved in sailing both in France, Spain and Portugal before we sailed to Gran Canaria in November last year. Then it was Atlantic sailing and then sailing in many of the beautiful and fantastic countries of the Caribbean. Absolutely fantastic experiences all of them.

Om lite mer än en månad flyger vi tillbaka till Grenada o fortsätter vårat äventyr! Många nya o spännande länder o destinationer väntar oss. Mer om det framöver.

In a little more than a month we will fly back to Grenada and continue our adventure! Many new and exciting countries and destinations await us. More on that to come.

Men nu är jag ute på segling i Bohuslän! Verkligen efterlängtat att komma till alla dessa vackra och karga kobbar och skär. Från Gåsöskärgården med dess röda granit via Väderöarnas som ligger enskilt och isolerat långt ute till havs och till vackra Ramsö i Kosterskärgården. Halva segelsemestern har gått och jag njuter för fullt!

But now I’m out sailing in Bohuslän! Really looking forward to getting to all these beautiful and rugged cobbles and shards. From the Gåsö archipelago with its red granite via Väderöarnas, which is isolated and isolated far out to sea and to beautiful Ramsö in the Koster archipelago. Half of the sailing holiday has passed and I’m enjoying it to the fullest!

Jag lämnade min hemmahamn, Källviken, på eftermiddagen efter att jag slutat på Ingsered – min älskade arbetsplats. Första stoppet blev på Flatön väster om Lysekil. Där tog jag mig tid att tänka på alla år på Ingsered och njuta av alla fina ord jag fått från goa kollegor. Självklart försökte jag också ta in min nya frihet utan ett arbete att gå till, och i stället kunna disponera all min tid helt och fullt som jag själv önskar. Men mest började jag njuta av min segling I mitt älskade Bohuslän

I left my home port, Källviken, in the afternoon after I finished at Ingsered – my beloved workplace. The first stop was on Flatön west of Lysekil. There I took time to think about all the years at Ingsered and enjoy all the nice words I received from good colleagues. Of course, I also tried to take in my new freedom without a job to go to, and instead be able to dispose of all my time completely and fully as I myself wish. But mostly I began to enjoy my sailing in my beloved Bohuslän

Leaving Källviken under Skaftöbron for my boatholiday in Bohuslän

A small ”hoppilandare ” after reaching the Island

Det blev en natt på Flatholmen innan jag fick en härlig segling norrut till en ö strax nordväst om Bovallstrand. Här var jag ute med jollen o dörjde makrill, klättrade runt i bergen och njöt av en vacker solnedgång och vackra segelskutan Kvartsita som la till för natten inte långt från där jag lagt till.

I spent one night on Flatholmen before I had a lovely sail north to an island just northwest of Bovallstrand. Here I was out with the dinghy and caught mackerel, climbed around the mountains and enjoyed a beautiful sunset and beautiful sailship Kvartsita which docked for the night not far from where I docked.

Last boat passning and the bridge closes again

Efter två nätter fortsatte jag min segling norrut. Det var riktigt disigt och dålig sikt. Solen hade inte en chans att ta sig igenom och lantärnorna var tända pga dålig sikt. Målet var en ö utanför Grebbestad, men när jag var i Fjällbackaskärgården fick jag ett infall att segla ut till Väderöarna i stället. Tanken var att där var det större chans till solsken. Sagt o gjort så bytte jag kurs. Seglingen ut var behaglig och jag seglade i ca 5 knop enbart på rullgenuan. Väl framme upptäckte jag, till min glädje,att det var gott om plats! Vi var totalt fem segelbåtar i rännan i Strömsund kommande två nätter. Sååå härligt att vara ute efter den stora turistinvasionen i Bohuslän mitt i sommaren. Det blev underbara promenader på klipporna och tid för ljudbok och mys i sittbrunnen. Det blåste kuling dagen jag låg stilla men i Strömsund ligger man tryggt vid en brygga

After two nights I continued my sailing north. It was really foggy and bad visibility. The sun didn’t have a chance to get through and the lanterns were lit due to poor visibility. The goal was an island outside Grebbestad, but when I was in the Fjällbacka archipelago, I had an idea to sail out to Väderöarna instead. The idea was that there was a greater chance of sunshine. Said and done. The sailing out was pleasant and I sailed at about 5 knots on the furling genoa alone. Once there, I discovered, to my delight, that there was plenty of room! We were a total of five sailboats in the channel in Strömsund for the next two nights. So lovely to be out after the big tourist invasion in Bohuslän in the middle of summer. I had wonderful walks on the rocks and time for audio books and snuggling in the cockpit. There was a gale the day I lay still, but in Strömsund you lie safely by a jetty

Fortsatta seglingen norrut var riktigt guppig och stökig. Efter 17 m/s dagen innan var havet vilt och otämjt. Utanför Väderöarna var det dessutom väldigt många fiskeredskap utlagda med små bojar som det gällde att hålla sig borta ifrån. En tamp i propellern är aldrig roligt att få och skulle det hända i tuff sjö är det ännu värre. Fråga mig….jag har varit med om det för väldigt längesedan utanför Bovallstrand. Vill inte uppleva det igen

Continuing sailing north was really bumpy and messy. After 17 m/s the day before, the sea was wild and untamed. Outside Väderöarna, there were also a lot of fishing gear laid out with small buoys, which it was important to stay away from. A tamp in the propeller is never nice to get and should it happen in rough seas it is even worse. Ask me….I have experienced it a very long time ago outside Bovallstrand. Don’t want to experience that again

Jag seglade mot NO för att komma närmre land där jag räknade med att havet skulle vara betydligt lugnare. Passerade Väcker fyr och Tjurpannan utan problem. Det är ju en plats som är ökänd för sitt vilda hav vid västliga vindar. Men jämfört med den sjö jag hade när jag lämnade Väderöarna så var det lugnt här.

I sailed to the NE to get closer to land where I expected the sea to be significantly calmer. Passed Väcker lighthouse and Tjurpannan without problems. After all, it is a place that is notorious for its wild seas in gale-force winds. But compared to the sea I had when I left Väderöarna, it was calm here.

Sååå underbart skönt det var att komma inomskärs vid Havstenssund. Båten bara flöt fram utan att rycka fram o tillbaka, skaka och vibrera. Sakerna inne i båten slutade flytta på sig och trilla ut ur skåp och lådor och min autopilot slutade parera vågor som en tok utan styrde i behaglig riktning rakt fram. Min autopilot, Orwar, och jag är inte helt överens. Han älskar att styra båten i zickzack – oavsett hur sjön är. Har försökt kalibrera ett flertal gånger men han vägrar ta till sig. Tror aldrig jag skällt så mycket på någon som jag gör på Orwar. Är ju oftast ensam i båten men Orwar är alltid här och jag pratar…läs skäller… väldigt mycket på honom. Har försökt prata snällt också, men inte heller det hjälper.

How wonderfully nice it was to come inland at Havstenssund. The boat just floated forward without jerking back and forth, shaking and vibrating. The things inside the boat stopped moving and falling out of cupboards and drawers and my autopilot stopped parrying waves like a fool but steered in a pleasant direction straight ahead. My autopilot, Orwar, and I don’t quite agree. He loves steering the boat in zigzags – no matter what the sea is like. I have tried to calibrate several times but he refuses to accept. I don’t think I’ve ever scolded anyone as much as I do at Orwar. Am usually alone in the boat, but Orwar is always here and I talk… read scold… a lot at him. Tried to talk nicely too, but that doesn’t help either.

Det stilla havet inne vid Havstenssund fick mig att leta hamnplats där. Och jag hittade en fantastisk plats, men kanske lite tveksam långsida, på Trossö NV om Havstenssund. Här låg jag lugnt o stilla o kunde njuta av att grilla på kvällen

The calm sea inside Havstenssund made me look for a berth there. And I found a fantastic place but maybe a bit doubtful long side on Trossö NW of Havstenssund. Here I lay peacefully and still and could enjoy grilling in the evening

NV of Havstenssund. Really calm but not the best place for longside

A big seagull overlooking my bbq hoping to get food

Dagen därpå var målet en naturhamn i Kosterskärgården. Sagt o gjort så seglade jag dit men de platser jag hade funderat på var för svåra att lägga till vid ensam i ca 10 m/s. Så…bestämde mig för att bryta min svit på ca 20 år att aldrig lägga till i gästhamn. Styrde mot Ramsö och kom in i denna otroligt söta o väldigt lilla hamn. Tre gästande båtar låg där när jag kom in. La till och fixade lite i båten innan jag begav mig ut på promenad. Åh, vilken fantastisk plats! Det var svårt att veta vad som var stig o vad som var privat tomt eftersom allt var gräs där det var bebyggelse. Mitt mål var att hitta dammen med de röda näckrosorna. Skyltar fanns, i alla fall två, men sedan delade sig stigarna väldigt mycket och skyltarna lyste med sin frånvaro. Det blev inga näckrosor men en underbar promenad bland bebyggelse och sedan fantastisk natur

One of all lighthouses on the Swedish Westcoast

The following day, the destination was a natural harbor in the Kosterskärgården. All said and done, I sailed there but the places I had considered were too difficult to dock alone at about 10 m/s. So…decided to break my streak of about 20 years of never adding to guest port. Steered towards Ramsö and entered this incredibly cute and very small port. Three visiting boats were there when I entered. Found a place and fixed a bit in the boat before I went out for a walk. Oh, what a great place! It was difficult to know what was a path and what was private land because everything was grass where there were buildings. My goal was to find the pond with the red water lilies. There were signs, at least two, but then the paths split up a lot and the signs were conspicuous by their absence. I did not see the water lilies, but I had a wonderful walk among buildings and the fantastic nature

Typical red house with crayfish cages in front

Another yellow house and the path to walk is in front of the house on the grass

One more photo of the wooden boat in the harbour

Efter Ramsö åkte jag den korta vägen till vackra Ramsökalven där jag ligger nu. Det ser väldigt skräckinjagande ut att leta sig in här mellan alla skär, bränningar och grund. Speciellt för mig som är ensam ombord och dessutom inte har någon kartplotter. Men det funkar jättebra med Kryssarklubbens app där jag startar en gps o ser en liten stjärna där båten befinner sig

After Ramsö I went the short way to beautiful Ramsökalven where I am now. It looks very terrifying to find your way in here between all the cuts, surf and shallows. Especially for me who is alone on board and also has no chart plotter. But it works great with the Cruise Club’s app where I start a GPS and see a small star where the boat is

Här har jag njutit av vacker natur, makrillfiske från jollen, strålande solsken igår och av att ha skärgården helt för mig själv. Underbart!

Here I have enjoyed beautiful nature, mackerel fishing from the dinghy, brilliant sunshine yesterday and having the archipelago all to myself. Wonderfully!

A tricky harbour to get in to but so much worth it

Ramsökalven – an Island in Koster Archipelago

Imorgon startar jag seglingen söderut igen. Hoppas på flera dagar med solsken, lagom vindar och gott om plats i naturhamnarna. En vecka kvar innan jag behöver vara tillbaka i Källviken

Tomorrow I start sailing south again. Hoping for several days of sunshine, moderate winds and plenty of space in the natural harbours. One week left before I need to be back in Källviken

Underbar sommar i Bohuslän

Oj, vad fort sommaren gått. O så underbart det har varit. Det började med ca 6 veckors strålande sol, torka o härligt nästan medelhavslikt sommarväder när jag landade i Sverige i mitten av maj från Karibien och Grenada. Som jag njöt! Sol och värme är verkligen mitt element. I förra inlägget visade jag foton o skrev om den första tiden i Sverige efter Atlantseglingen o tiden i södra Karibien. Så jag går därför vidare o skiver om resten av sommaren nu i stället.

Oh, how quickly the summer has gone. And how wonderful it has been. It started with about 6 weeks of bright sun, very dry and lovely almost Mediterranean summer weather when I landed in Sweden in the middle of May from the Caribbean and Grenada. Which I really enjoyed! Sun and heat are definitely my elements. In the last post I showed photos and wrote about the first time in Sweden after the Atlantic voyage and the time in the southern Caribbean. So I’m therefore moving on and writing about the rest of the summer now instead.

Another beautiful harbour on the Westcoat of Sweden

Jag har jobbat, enligt schema, hela sommaren men utnyttjat mina ledigheter optimalt. Det har, för det mesta, blåst oerhört mycket. Stundtals väääldigt mycket

I have worked, according to schedule, all summer but used my holidays optimally. It has, for the most part, been incredibly windy. Sometimes an awful lot

Efter den otroligt fina starten på sommaren har det definitivt blivit varierande väder med både mycket blåst och en hel del regn. Hela sommaren, o det fortsätter även nu, även om jag trodde sommaren skulle komma tillbaka förr eller senare. Nu är det ”senare” o det blåser fortfarande. Flera gånger lämnade jag hemmahamn i Källviken i ca 15 sekundmeter för att hitta en naturhamn längst ut i havsbandet där jag trivs som bäst. Visst är det betydligt blåsigare och mer obekvämt där när det blåser kulingvindar. Men, det är helt underbart att leva med naturen, havet, vinden o dess krafter. Då känner jag att jag lever o jag njuter för fullt även i ösregn. Eftersom vädret varit extremt varierande så har det varit färre båtar ute som sökt naturhamn. Positivt för mig som själv valt att åka ut oavsett väder.

After the incredibly nice start to the summer, the weather has definitely been variable with both a lot of wind and a lot of rain. All summer, and it continues even now, even though I thought summer would come back sooner or later. Now it’s ”later” and it’s still windy. Several times I left my home port in Källviken for about 15 m/s to find a natural harbor at the far end of the sea belt where I love to be. Of course, it is significantly windier and more uncomfortable there when there are gale force winds. But, it is absolutely wonderful to live with nature, the sea, the wind and its forces. Then I feel that I’m alive and I enjoy even the torrential rain. Since the weather has been extremely variable, there have been fewer boats out looking for a natural harbour. Positive for me, who myself chose to go out regardless of the weather.

Beautiful Bredholmen far out from mainland

Min underbara son Tobias och hans fina flickvän Sandra kom ner till Göteborg från Luleå några dagar. O de följde med mig ut med Kailani i två minnesvärda dygn. Utresan var i totalt störtregn o vi såg inte ens en meter framför oss. Men…det klarnade upp på eftermiddagen o vi kunde t o m grilla på kvällen. Der blev även dörj efter makrill med jollen för Tobias och Sandra. Flera makrillar blev resultatet, som grillades senare på kvällen 😊Det blev två minnesvärda o underbara dygn. Med de två som betyder mest av allt för mig av alla.

My wonderful son Tobias and his lovely girlfriend Sandra came to Gothenburg from Luleå for a few days. And they accompanied me out with Kailani for two memorable days. The trip was in a total downpour and we couldn’t even see a meter in front of us. But…it cleared up in the afternoon and we could even have a barbecue in the evening. There was also a hunt for mackerel with the dinghy for Tobias and Sandra. Several mackerel were the result, which were grilled later in the evening 😊 It was two memorable and wonderful days. With the two that mean the most to me of all.

Totally wet after sailing in pouring rain

After Rain comes sun and hete are Sandra and Tobias after catching some machrel

Climbing on the red rocks typically for the westcoast

Jag har även haft besök av min fantastiska väninna Gigi! Hon kommer hit 2-3 dagar varje år o det har blivit en minnesvärd o fantastisk tradition i jättemånga år nu. Tyvärr var det stormvindar så det blev mys i båten i hamn och en utflykt med bil till Lysekil i stället.

I also had a visit from my fantastic friend Gigi! She comes here 2-3 days every year and it has become a memorable and fantastic tradition for many years now. Unfortunately, there were gale force winds so it was cozy in the boat in the harbor and an excursion by car to Lysekil instead.

Gyllene Tider har varit ute på sommarturné och även i år spelade de i Lysekil. Jag var där senaste gången i strålande solsken o självklart ville Jan o jag dit i år. Planen var att ta båten dit o lägga oss i Pinneviken alldeles vid scenen. Men….väder o vind ville annorlunda så det blev att åka dit kommunalt med buss o båt. Vi träffades först i Fredriks båt där vi satt ett tag innan vi gick bort till Snikens kulle. Det var verkligen bra stämning i Lysekil med fullt av folk, förfest i stan o hög förväntan på Gyllene Tider

Gyllene Tider has been out on a summer tour and also this year they played in Lysekil. I was there last time in glorious sunshine and of course Jan and I wanted to go there this year. The plan was to take the boat there and sleep in Pinneviken right next to the stage. But….weather and wind wanted differently, so we had to go there by municipal bus or boat. We first met in Fredrik’s boat where we sat for a while before we went to Sniken’s hill. It was a really good atmosphere in Lysekil with lots of people, pre-party in town and high expectations for Gyllene Tider

Under en av mina ledigheter åkte jag och Jan med jollen från Källviken till Bassholmen för att träffa ett gäng båtvänner som låg där med sina båtar. Det tar bara ca 10 minuter. Vad kul det var att träffa en massa nya o gamla vänner! Det var kolsvart ute när vi tog jollen tillbaka till Kailani o Källviken igen. Efter en underbar och glad kväll!

During one of my days off, Jan and I went with the dinghy from Källviken to Bassholmen to meet a group of boating friends who were there with their boats. It only takes about 10 minutes. What fun it was to meet a lot of new and old friends! It was pitch black outside when we took the dinghy back to Kailani and Källviken again. After a wonderful and happy evening!

Lars pl⁸aying beautiful music on his flute

A lot of friends from Mingel &Båtliv eating toghether

Almost totally darkness when going back to Källviken with the dinghy in the middle of the night

Någon vecka senare – även det på en ledighet från jobbet, mötte jag även då en massa vänner. Under 4 dagar var det minst 3-4 båtar på besök i Gåsöskärgården, i de naturhamnar jag valde, varje dag. Såååå kul!

A week or so later – also on a day off from work, I also met a lot of friends. During 4 days there were at least 3-4 boats visiting the Gåsöskärgården, in the natural harbors I chosed, every day. Sooo fun!

With friends during strong winds in Källviken

Sommaren, juni, juli o halva augusti har fortsatt på samma sätt med jobb på en arbetsplats jag älskar och ledigheter ute med Kailani I den skärgård jag älskar.

The summer, June, July and half of August have continued in the same way with work at a workplace I love and holidays out with Kailani in the archipelago I love.

Men, med en stor och väldigt betydelsefull skillnad på alla år tidigare i mitt liv. En stor, väldigt stor, förändring väntade mig. Jag hade sagt upp mig för att komma ut på riktigt stora ävetyr…och sista arbetsdagen närmade sig

But, with a big and very significant difference from all the years before in my life. A big, very big, change awaited me. I had resigned to go on really big adventures…and the last day of work was approaching

Med S/Y Kailani i Bohuslän

The beautiful archipelago which I’ll enjoy the whole summer

Nu har jag varit hemma i Sverige i drygt en månad och jag verkligen njuter av livet, även här! Jan är fortfarande kvar på Grenada och fixar med Vilja för fullt och upptäcker lite av Grenada med nya vänner men han kommer hit om några dagar. Ser så fram emot det 😊 Nu väntar en hel sommar i Bohuslän med dess röda granit o klippor och möten med släkt o vänner

Now I’ve been home in Sweden for just over a month and I’m really enjoying life, even here! Jan is still in Grenada and working with Vilja to the fullest and discovering a bit of Grenada with new friends, but he will be here in a few days. Looking forward to it 😊 Now a whole summer awaits in Bohuslän with its red granite and rocks and meetings with family and friends

När jag kom hem till Sverige började jag omgående ge min S/Y Kailani den kärlek och omvårdnad som hon så innerligt behövde efter en vinter utan tillsyn. Målet var att sjösätta så fort som möjligt. Jag bodde i båten samtidigt som jag tog bort vintertäckning och ställning, tvättade, polishade o bottenmålade. Det var en hel del jobb o Kailani var verkligen ”trött” efter en lång och fuktig vinter på land, möglig och helt tömd på allt. Det blev många varv med bilen till lagret för att hämta dynor, sängkläder, diverse utrustning och kläder. Efter enormt mycket jobb under fyra dagar blev hon klar för sjösättning och mastades på nästan direkt. Jag såg fram emot att komma ut bland mina älskade röda klippor längst ut i havsbandet utanför Grundsund.

When I got home to Sweden, I immediately started giving my S/Y Kailani the love and care she so desperately needed after a winter without supervision. The goal was to launch as soon as possible. I lived in the boat while I removed the winter cover and scaffolding, washed, polished and painted the bottom. It was a lot of work and Kailani was really ”tired” after a long and damp winter on land, moldy and completely emptied of everything. There were many laps with the car to the warehouse to pick up pillows, bedding, various equipment and clothes. After an enormous amount of work over four days, she was ready for launch and was masted almost immediately. I was looking forward to getting out among my beloved red rocks at the far end of the strip of sea outside Grundsund.

Starting to remove the heavy tarpaulin and then the stand would be assembled down

First load of things I needed to be able to live on the boat

The first evening in the water and the sky offered a spectacle

Redan innan jag skulle börja jobba kom jag ut i skärgården! Första tilläggningen o nätterna där ute blev på Usholmen. Det var mitt i veckan och Kailani var i stort sett enda båten ute. Det var en underbar känsla att komma ut till dessa kala, släta och röda granitklippor. Färgerna blir fantastiska när solen börjar sin väg ner mot havet i väster. En magisk känsla och upplevelse som jag är så lycklig över att få uppleva. Solnedgång längst ut bland öar och skär med ett glödande klot som försvinner ner i havet bakom horisonten är obeskrivbart

Even before I was due to start work, I sailed out into the archipelago! The first access to an Island and the nights out there was on Usholmen. It was in the middle of the week and Kailani was pretty much the only boat out. It was a wonderful feeling to come out to these bare, smooth and red granite rocks. The colors become amazing when the sun starts its way down towards the sea in the west. A magical feeling and experience that I am so happy to experience. Sunset at the far end among islands and skerries with a golden globe disappearing into the sea behind the horizon is indescribable

Swedish flag, red granite and calm water

Sedan den första turen har jag utnyttjat varje ledighet från jobbet med att åka ut i skärgården. Flera öar är redan besökta och de är lika vackra allihop. Det är vindriktningen och vindstyrkan som avgör vart turen går. Dagarna ute i skärgården tillbringar jag mest med att lyssna på böcker, promenader på öarna och att dörja makrill från jollen. Makrillrna kom in för några veckor sedan och jag har haft turen att fånga flera. Nu är det de stora och feta lekmakrillarna som är här, fyllda med romsäckar eller mjölke. Och de är utmärkta att både röka och grilla. Vilken lyx! Mycket färskare kan det inte bli än att åka ut o dörja och direkt därefter lägga dem i rök eller grill. Smält smör eller tzatziki och färskpotatis till det och man är i himmelriket

Since the first trip, I have used every day off from work to go out into the archipelago. Several islands have already been visited and they are all equally beautiful. It is the wind direction and wind strength that determine where the trip goes. The days out in the archipelago I spend mostly listening to books, walking on the islands and catching mackerel from the dinghy. The mackerel came in a few weeks ago and I have been lucky enough to catch several. Now it’s the big and fat game mackerels that are here, filled with rum sacks or milk. And they are excellent for both smoking and grilling. What a luxury! It can’t get much fresher than going outside and putting them in the smoke or grill immediately afterwards. Melted butter or tzatziki and fresh potatoes with it and you’re in heaven

Oftast när jag är ute lägger jag till där det finns fasta dubbar. När man är ensam är det så mycket enklare. Men igår la jag till på en ö utan dubbar så det blev att plocka fram egna. Självklart ligger jag långsides även här. Nu har jag en ö helt för mig själv, precis så som jag önskar att ha det. Det är en otrolig frihetskänsla och känns som lyx. Många vill eller vågar inte ge sig ut ensamma. Alla gör ju sina val men för mig är det bland det bästa som finns. Även om jag självklart saknar Jan

Most of the time when I’m out I add where there are fixed studs. When you’re alone, it’s so much easier. But yesterday I added to an island without studs, so I had to pick out my own. Of course, I’m on the wrong side here as well. Now I have an island all to myself, just the way I want it. It is an incredible feeling of freedom and feels like luxury. Many do not want or dare to go out alone. Everyone makes their choices, but for me it is among the best available. Although of course I miss Jan

One of all beautiful Islands in the most western part of the archipelago

Flower growing where it would be impossible

Nu är det dags att sätta sig i jollen o åka ut på en tur och dörja. Idag för fyra år sedan fick jag femtiotre makrillar på två till tre timmar. Får se vilken tur jag har idag

Now it’s time to get in the dinghy and go out for a ride. Four years ago today, I caught fifty-three mackerel in two to three hours. Let’s see how lucky I am today

Grenada and flying back to Sweden

Det är de sista skälvande dagarna på seglingen för mig. Åtminstone på denna sidan av orkansäsongen. Sedan får vi se vad som händer i höst. Så nu gäller det att passa på att njuta för fullt av sol, värme, hav, segling och det fria och bekymmerslösa livet.

These are the last shaky days of sailing for me. At least on this side of hurricane season. Then we’ll see what happens this fall. So now it’s time to take the opportunity to fully enjoy the sun, heat, sea, sailing and the free and carefree life.

I tisdags checkade vi ut från St Vincent och Grenadinerna på Canouan för att segla den korta sträckan ner till Carriacou. Där vi skulle checka in i Grenada. Det var en behaglig segling och det var skönt att vara ute på havet igen och höra kluckandet mot båten när vi seglade fram i ca fem knop. Nu på väg söderut har vi i stort sett slör, alltså att vinden kommer in snett akterifrån, plus ofta strömmen med oss. Det är fortfarande nordostpassaden som råder med sina åtta till tolv sekundmeter vind. Undantaget är när vi kommer i lä för en ö. Då vet man aldrig hur vindarna rör sig och det kommer många kastvindar ner från de höga bergen.

On Tuesday we checked out of St Vincent and the Grenadines on Canouan to sail the short distance down to Carriacou. Where we would check into Grenada. It was a pleasant sail and it was nice to be out at sea again and hear the clack of the boat as we sailed along at about five knots. Now on our way south, we have pretty much a veil, meaning that the wind comes in obliquely astern, plus often the current with us. It is still the northeast trade wind that prevails with its eight to twelve meters per second wind. The exception is when we come in the lee of an island. Then you never know how the winds move and there are many gusts coming down from the high mountains.

On the way from Canouan to Carriacou

På Carriacou mötte vi Henning från Norge som vi träffade senast vi var i Tyrrell bay. Och på kvällen gick vi till baren Lambi Queen där många samlats för att vinka av amerikanen Bill som lämnade sin båt o flög tillbaka till USA dagen efter.

At Carriacou we met Henning from Norway who we met the last time we were in Tyrrell bay. And in the evening we went to the Lambi Queen bar where many people gathered to wave to the American Bill who left his boat and flew back to the USA the next day.

Vi stannade två nätter på Carriacou. Det blev inga utflykter denna gång utan endast inhandling av lite mat och rengöringsmedel för att försöka undvika mögelangrepp när Vilja kommer lämnas ensam på land i värmen i sommar.

We stayed two nights at Carriacou. There were no excursions this time, but only the purchase of some food and cleaning agents to try to avoid mold attacks when Vilja will be left alone on land in the heat this summer.

Tyrrell bay where we stayed on our way north and now came back to on the way south again

Från Tyrrel bay tog vi oss lite norrut igen till den lilla ön Petit Martinique som är Grenadas nordligaste utpost. Hit är det inte många båtar som tar sig så det är en mycket orörd och autentiskt ö med vänlig lokalbefolkning. Vi tog jollen in till land och promenerade den enda vägen genom byn och sedan stranden tillbaka till jollen. Knappt en bil körde på vägen och det var väldigt lugnt. Förutom hög musik från ett antal små barer. Här i Karibien älskar de verkligen hög musik.

From Tyrrel bay we went a little north again to the small island of Petit Martinique, which is Grenada’s northernmost outpost. Not many boats get here, so it is a very untouched and authentic island with friendly locals. We took the dinghy ashore and walked the only road through the village and then the beach back to the dinghy. Hardly a car drove on the road and it was very quiet. As well as loud music from a number of small bars. Here in the Caribbean they really love loud music.

We arrived the small and untuched island of Petite Martinique

White sand and a bay with only two sailboats, one from Denmark and Vilja. Plus, of course, local fishingboats

På vår korta promenad såg vi minst fem kyrkogårdar mellan husen och getter promenerande runt mitt i gatan. Ofta är getterna bundna i korta rep från sitt ena ben för att de inte skall springa runt överallt. Det är slutet av den torra säsongen nu och det lilla gräs som finns är torrt och brunt så getterna kan inte leva ett så välmående och roligt liv.

On our short walk we saw at least five cemeteries between the houses and goats walking around the middle of the street. Often the goats are tied in short ropes from one of their legs to keep them from running around everywhere. It is the end of the dry season now and what little grass there is is dry and brown so the goats cannot live such a prosperous and happy life.

Only small houses on this authentic Island

Längs med stranden såg vi ett antal båtar som höll på att byggas. Invånarna här lever främst av båtbygge men även av fiske. För längesedan var smuggling ett annat vanligt sätt att försörja sig på ön.

Along the beach we saw a number of boats being built. The inhabitants here live mainly by boat building but also by fishing. Long ago, smuggling was another common way of making a living on the island.

Building boats is a long tradition on this Island

Vi stannade en natt på Petite Martinique och hade sedan ännu en behaglig segling söderut. Denna gång blev målet ön Ronda som ligger mitt emellan Carriacou och Grenada. Det är en obebodd ö som mest är känd för att ligga i utkanten av undervattensvulkanen Kick’em Jenny. Kick’em Jenny bildar ett djuphavsberg med en höjd på cirka 1300 meter över havsbottnen. Toppen ligger omkring 180 meter under havsytan. Det är en vulkan som haft många utbrott upp genom åren. Det första dokumenterade var 1939 och det senaste var så sent som 2017. Runt vulkanen är det en säkerhetszon där man inte får passera med båt. Utanför denna säkerhetszon finns ännu en zon. Vid utbrott får man inte röra sig med båt inom denna zon heller. Vår ankarplats två nätter på Ronda Island var tio meter utanför den yttre säkerhetszonen.

We stayed one night at Petite Martinique and then had another pleasant sail south. This time the target was the island of Ronda, which lies midway between Carriacou and Grenada. It is an uninhabited island best known for being on the edge of the underwater volcano Kick’em Jenny. Kick’em Jenny forms a deep-sea mountain with a height of approximately 1300 meters above the seabed. The top is about 180 meters below sea level. It is a volcano that has had many eruptions over the years. The first documented was in 1939 and the latest was as late as 2017. Around the volcano there is a safety zone where you are not allowed to pass by boat. Outside this safety zone there is yet another zone. In the event of an eruption, you may not move by boat within this zone either. Our anchorage for two nights on Ronda Island was ten meters outside the outer safety zone.

We are getting closer to Ronda Island and the submarine volcano namned Kick’em Jenny. The mountain behind Jan is called Kick’em Jenny Rock.

The red symbol up right is Vilja on the border to the outer safety zone

Here, deep under the water is the active submarine vulcanoe

Beautiful moonshine in our bay at Ronda Island

Sailing from Tyrrel bay to Ronda Island

Vi kom fram till Clark Court bay på Grenada söndag eftermiddag. Och nästa dag lämnades livflotten, som tidigare ramlat i vattnet, in för kontroll och ompackning. Viktigt att den funkar innan nästa längre överfart.

We arrived at Clark Court bay on Grenada Sunday afternoon. And the next day the life raft, which had previously fallen into the water, was handed in for inspection. It is important that it works before the next longer crossing.

Efter att livflotten blivit inlämnad gick vi den korta vägen till Prickley bay. Till skillnad från de senaste veckornas behagliga seglingar så blev detta en hoppig och blåsig tur. Det var skönt att den bara varade i en knapp timme. Nu ligger vi på boj i Prickley bay och flera A4-sidor med arbetsuppgifter väntar för Jan. Hela båten skall gås igenom och fixas både inuti, ovanpå, utanpå och under vattenytan. I ca tre veckor kommer Vilja ligga i vattnet och sedan väntar ca tre veckor på land med Jan boendes ombord. Jan flyger hem till Sverige den 18:e juni. Igår tog vi ner två stora segel som vi packade ihop bäst vi kunde för att lämna in dem för översyn. All mat vi har stuvad gås igenom och mycket vacuumförpackas och läggs ner i stora plastlåda för att minska risken för att små kryp skall ta sig in i båten och maten och för att minska risken för mögel. Båten kommer stå tom uppe på land i över tre månader så mycket kan tyvärr hända i värmen och fukten.

After the life raft was handed in, we took the boat the short way to Prickley bay. In contrast to the pleasant sailings of the past few weeks, this turned out to be a bouncy and windy trip. It was nice that it only lasted about an hour. Now we are moored in Prickley bay and several A4 pages of tasks await Jan. The entire boat must be inspected and fixed both inside, on top, outside and below the water surface. For about three weeks Vilja will lie in the water and then about three weeks on land with Jan staying here. He’ll leave for Sweon the 18:th of June. Yesterday we took down two large sails which we packed up as best we could to hand them in for inspection. All the food we have stowed is gone through and much is vacuum packed and put into large plastic boxes to reduce the risk of small insects getting into the boat and the food and to reduce the risk of mould. The boat will be empty on land for over three months, so unfortunately a lot can happen in the heat and humidity.

The main sail on the way to be taken down and of the boat to be

A lot of food is stapled in first Vacuum and the plasticboxes

Själv åker jag till flygplatsen idag, onsdag, och flyger hem till Göteborg och jobbet. Det kommer bli en omställning att plötsligt, efter ett halvår, ha tider att passa och ett arbete att gå till. Tur det är maj månad och en härlig båtsäsong väntar i Sverige bland de röda klipporna i Bohuslän. Inte så dumt det heller…

I myself go to the airport today, Wednesday, and fly home to Gothenburg and work. It will be an adjustment to suddenly, after six months, have times to fit in and a job to go to. Lucky it’s the month of May and a wonderful boating season awaits in Sweden among the red rocks in Bohuslän. Not so bad either…

Relaxing time with snorkel, sun, swimming…and one or two lobster….!

Sedan sist har vi verkligen gått in för att koppla av, njuta och bara vara. Helt underbart! Vi har enbart rört oss korta sträckor med S/Y Vilja och i stället legat stilla så länge vi har känt för det. Vi är i paradiset! Turkosblått vatten i flera nyanser, kritvita sandstränder, vajande palmer, vänliga leenden och den hjälpsamma lokalbefolkningen, kall öl hos Rastaman’s, färgglada hus och båtar med allsköns underfundiga namn, solnedgångar med otroliga färgskiftningar från silver och guld till brandgult, rosa, lila, djupt rött och allt däremellan, snorkling och simning med sköldpaddor och rockor och sist men inte minst hummermiddagar. Allt man bara kan drömma om!

Since last time we have really gone in to relax, enjoy and just be. Absolutely wonderful! We have only moved short distances with S/Y Vilja and instead lay still for as long as we felt like it. We are in paradise! Multi-hued turquoise water, chalky white sandy beaches, swaying palm trees, friendly smiles and helpful locals, cold beer at Rasta Robert’s, colorful houses and boats with all sorts of quirky names, sunsets with incredible color shifts from silver and gold to fiery yellow, pink, purple, deep red and everything in between, snorkeling and swimming with turtles and rays and last but not least lobster dinners. Everything you can only dream of!

The shell is called Lambi here and is very popular to eat

White sand, palmtrees and blue water – paradise

Om vi tar det från början så seglade vi iväg på förmiddagen från Mustique mot Mayreau. Vi hade fiskelinan ute och strax innan Mayreau rasslade det till. Napp! Vi rullade in och rullade in men fisken spjärnade emot. Efter ett tag gick det lättare och vi såg fisken i vattenbrynet den sista biten. En tonfisk, såg det ut som. Och det var det…men gissa om vår förvåning när vi bara fick upp en tredjedels fisk… Under fiskens kamp mot fiskelinen har den blivit anfallen av en betydligt större fisk. En haj kanske? Den var ganska rakt avbiten så det var en stor fisk som ville dela tonfisken med oss. Vår första tonfisk på hela resan, lite snopet var det. Men det blev fyra tjocka skivor som räcker till två middagar för oss på det som var kvar av tonfisken. Lättgrillad med en massa vitlök och smält smör. Mums!

If we take it from the beginning, we sailed away in the morning from Mustique towards Mayreau. We had the fishing line out and just before Mayreau rattled it. Pacifier! We reeled in and reeled in but the fish braced against. After a while it got easier and we saw the fish at the water’s edge the last bit. A tuna, it looked like. And that was it… but guess our surprise when we only caught a third of the fish… During the fish’s struggle against the fishing line, it was attacked by a much larger fish. A shark perhaps? The cut was quite straight so it was a big fish that wanted to share the tuna with us. Our first tuna of the whole trip, it was a bit snotty. But there were four thick slices, enough for two dinners for us, on what was left of the tuna. Lightly grilled with lots of garlic and melted butter. Yum!

One third of a tuna left for us …I’m glad it was the tuna and not one of us that the big fish (shark?) ate

Väl framme vid den lilla ön Mayreau la vi till för ankar på den sydligaste viken, Saline bay. En lugn vik och by med ett flertal, i dagsläget, mest stängda barer och restauranger. Det har ju blivit lågsäsong här och på många platser, utom de mest turistiga, märks det tydligt. Ön är den minsta till ytan i Grenadinerna, bara 2×4 km och har endast ca 270 ⁰invånare. Det finns bara en enda väg på ön. Elektricitet kom hit så sent som 2002. Vi tog en promenad först på den vackra, stora och orörda stranden för att sedan ta oss upp för den otroligt branta och långa vägen i den lilla byn. Från toppen var det fantastisk utsikt mot Tobago Cayes dit vi skulle komma några dagar senare. På tillbakavägen stannade vi till och tog varsin öl hos Rasta Man. Han har haft serveringen i över trettio år och har byggt allt själv. Mest av drivved och spillmaterial Det började med en liten servering som idag ringlar sig runt i flera snirkliga rum, gångar och våningar. Högst upp var det utsikt över havet.

Once at the small island of Mayreau, we anchored in the southernmost bay, Saline bay. A quiet bay and village with several, currently most closed bars and restaurants. It has become low season here and in many places, except the most touristy, it is clearly noticeable. The island is the smallest by surface in the Grenadines, only 2×4 km and has only about 270 inhabitants. There is only one road on the island.We took a walk first on the beautiful and large unspoilt beach and then took us up the incredibly steep and long road in the small village. From the top there was a fantastic view towards the Tobago Cayes where we would arrive a few days later. On the way back we stopped and each had a beer at Rastaman’s He has owned the restaurant for over thirty years and has built everything himself. Mostly from driftwood and waste material. It started with a small bar that today coils around in several winding rooms, corridors and floors. At the top there was a view of the sea.

The beautiful beach in Saline bay, Mayreau

Only we and some local people who enjoyed the shade and the children enjoyed the clear and warm water

Rastaman’s bar. On the top of the entrance is a small sailboat

Efter ett par dagar i Saline bay tog vi den ca femton minuter långa turen till viken längst i norr på Mayreau, Salt Whistle bay. En liten vik som är ett givet stopp för oräkneliga katamaraner och då framförallt hyrkatamaraner med kapten. Nästan alla registrerade på Martinique och därmed hade fransk flagga. Här var det trångt om utrymmet och båtarna snurrade runt åt olika håll i den nyckfulla vinden. En stor hyrkatamaran med fransk kapten hamnade väldigt nära oss. Kaptenen var inte helt nöjd och förstod även vår oro men det fanns inte så mycket plats för dem att flytta sig till. Som plåster på såret fick vi två flaskor gott franskt vin av kaptenen 🙂

After a couple of days in Salima, we took the approximately fifteen ⁹9minute trip to the bay in the far north of Mayreau, Salt Whistle bay. A small bay that is a given stop for countless catamarans and above all rentalcatamarans with a captain. Almost all registered in Martinique and thus had the French flag. Here the space was tight and the boats spun around in different directions in the capricious wind. A large rental catamaran with a French captain ended up very close to us. The captain was not entirely happy and also understood our concern but there was not much room for them to move to. As a plaster on the wound, we were given two bottles of good French wine by the captain 🙂

Two really good bottles of french wine we got as a ”plaster” from the captain who anchored too close to us

A lot of catamarans this day who enjoyed the colours of dawn…crowded

A palmtree in the middle of a suncoloured cloud

Många väljer att äta bbq lobster inne på en av serveringarna här men vi avstod och åt i stället vår mat ombord på Vilja. De dagar vi låg här njöt vi av en massa bad i ovanligt lugnt vatten och otroliga solnedgångar. Sådan avkoppling!

Many choose to eat bbq lobster inside one of the servings here, but we refrained and instead ate our dinnrs onboard at Vilja. The days we were here we enjoyed a lot of swimming in unusually calm water and incredible sunsets. Such relaxation!

Colorful sarongs for sale hanging between the palmtrees

The only time so far with this calm water since we arrived to carribean

It’s not always sun….a quiet heavy downpours suddenly showed up

But…not long time after the sunset started

Beautiful colours with the sun glowing towards the palmtrees a
nd the dark sky behind them

Two people sitting on sup-boards in the beautiful colours

Nästa stopp var också väldigt nära, ca en halvtimma. Tobago Cays – en plats alla pratar om och nämner som en av höjdpunkterna i denna del av Karibien. Det är fem obebodda riktigt små öar som omges av ett stort hästskoformat rev från nästan alla håll utom nordost. Vi åkte hit med höga förväntningar och undrade om de skulle infrias. Vilket det gjorde! En boatboy hänvisade oss till en mooringboj där vi skulle ligga i minst två nätter. Rakt väster om oss fanns bara det stora revet som bromsade nordostpassaden från Afrika som fortfarande blåser med 7 – 12 sekundmeter. De sista dagarna har vinden iofs stundtals dragit in från ost och sydost.

The next stop was also very close, about half an hour. Tobago Cays – a place everyone talks about and mentions as one of the highlights of this part of the Caribbean. There are five unhabited really small islands that are surrounded by a large horseshoe shaped reef from almost every direction except the northeast. We went here with high expectations and wondered if they would be met. And they did! A boatboy directed us to a mooring buoy where we would stay for at least two nights. Directly to the west of us there was only the large reef which slowed down the northeast trade wind from Africa which is still blowing at 7 – 12 meters per second. In the last few days, the wind has sometimes moved in from the east and south-east.

Efter ankomst och den sedvanliga hoppilandaren satte vi oss i jollen för att utforska området. Med oss hade vi badkläder och snorkelutrustning. Vi gick iland på en kritvit sandstrand där det var ett avspärrat område för snorkling. Det kan verkligen behövas då många båtar, både jollar och enorma katamaraner, kör väldigt fort mellan de båtar som redan lagt sig på svaj. Farligt eftersom många snorklar runt sin båt och lätt kan bli påkörda. Vi fortsatte jolleturen utan att ha snorklat, ut på det fascinerade turkosblå vattnet och sedan in i ett sund mellan två små öar. Här satte vi på oss snorkelutrustningarna och gav oss ut. Det var första av ett flertal gånger som vi snorklade och simmade tillsammans med sköldpaddor och rockor. Vilken upplevelse! Vi åkte tillbaka till båten lyckliga och glada.

After arrival and the customary hop-on hop-off, we got into the dinghy to explore the area. We had swimwear and snorkel gear with us. We went ashore on a chalky white sandy beach where there was a restricted area for snorkeling. It can really be needed as many boats, both dinghies and huge catamarans, drive very fast between the boats that have already laid down. Dangerous because many people snorkel around their boat and can easily get hit. We continued the dinghy trip without snorkeling, out on the mesmerizing turquoise water and then into a strait between two small islands. Here we put on the snorkel equipment and set out. It was the first of several times that we snorkeled and swam together with turtles and rays. What an experience! We went back to the boat happy and excited.

The dinghy and Jan in the middle of absolutely stunning turquoise water

It’s amazing to be so close to the turtles. And they don’t care at all that we were there

Efter denna första snorkling var vi ute minst två gånger om dagen och snorklade. Dessa gånger blev det i snorkelområdet ute vid den kritvita stranden. Så urhäftigt att vara bara några centimeter från sköldpaddorna som inte brydde sig ett dugg om oss. De största var nog runt sjuttio centimeter i diameter medan de mindre var runt trettiofem centimeter. De dyker ner till botten där de livnär sig av ett sjögräs som växer där. Efter ett tag simmar de upp för att hämta luft för att sedan dyka ner igen. I detta naturreservat känner de sig trygga och det är regulationer hur vi, besökare, får röra oss.

After this first snorkel we were out at least twice a day snorkelling. These times it was in the snorkel area out by the chalk-white beach. So awesome to be inches away from the turtles who didn’t give a damn about us. The largest were probably around seventy centimeters in diameter, while the smaller ones were around thirty-five centimeters. They dive down to the bottom where they feed on a seaweed that grows there. After a while they swim up to get air and then dive back down. In this nature reserve, they feel safe and there are regulations on how we, visitors, are allowed to move.

A white strip of sand in the turquoise water. Here is the snorkellingarea

I have just started to snorkel. It works good thanks to the snorkellingmask

One of a whole lot of turtles just beside us

To take a film and photos underwater with our new gopro is exciting

Andra kvällen beslöt vi oss äntligen för att äta grillad languster på stranden! Säsongen är till sista april och nu var det bara två dagar kvar. Visst var det dyrt och visst känns det lite som en turistfälla men oj vad vi njöt! Boatboyen ”Free Willy” hämtade oss strax innan solnedgång och vi njöt var vår rompunch i solnedgången. Strax därefter serverades vi var sin stor langusterhalva tillsammans med en uppsjö av tillbehör. Gissa om vi kände oss lyxiga där vi satt med fötterna i kritvit sand, solnedgång och languster! Vi njöt länge och väl innan vi kördes tillbaka till Vilja igen. Det var t o m så mycket mat så det fick bli en doggey-bag med resterna som blev en god lunch nästa dag.

The second night we finally decided to eat grilled lobster on the beach! The season is until the end of April and now there were only two days left. Sure it was expensive and sure it feels a bit like a tourist trap but oh how we enjoyed it! The boatboy ”Free Willy” picked us up just before sunset and we enjoyed our rum punch in the sunset. Soon after, we were each served a half large lobster together with a plethora of side dishes. Guess if we felt luxurious sitting with our feet in chalky white sand, sunset and lobster! We enjoyed ourselves for a long time before we were driven back to Vilja again. There was even so much food that it had to be a doggy bag with the leftovers, which made a good lunch the next day.

På min födelsedag seglade vi lite norrut till ön Canouan. Där var det en stor härlig vik med glest av båtar så att hitta ankringsplats var lätt. Strax efter ankomst kom en lokal fiskare upp mot oss och frågade om vi önskade köpa fisk eller hummer. Vi funderade en kort stund och beslöt oss för en nästan två kilos languster som han erbjöd sig att koka för oss. En stund senare kom han ut med en fortfarande varm languster som vi tänkte gratinera på kvällen som födelsedagsmiddag. Jag har ätit languster en gång i mitt liv tidigare och nu skulle det bli två på två dagar…tala om lyxliv!

On my birthday we sailed a little north to the island of Canouan. There was a large, lovely bay with few sailboats, so finding an anchorage was easy. Shortly after arriving, a local fisherman came up to us and asked if we wanted to buy fish or lobster. We thought for a while and decided on an almost two kilo lobster which he offered to cook for us. A while later he came out with a still-warm lobster, which we intended to bbq in the evening as a birthday dinner. I have eaten lobster once in my life before and now it would be two in two days…talk about luxury living!

Vi åkte in till byn på Canouan. En riktigt sömnig och tillbakadragen by. Det känns som att Canouan, med ett läge mitt emellan de populära öarna Tobago Cayes i söder och Bequia i norr har svårare för att dra till sig turister. Samtidigt blir det väldigt genuint och autentiskt på en ö som denna.

We went into the village of Canouan. A really sleepy and withdrawn village. It feels like Canouan, with a location midway between the popular islands of Tobago Cayes in the south and Bequia in the north, has a harder time attracting tourists. At the same time, it becomes very genuine and authentic on an island like this.

One of all beautiful flower. But it’s getting pretty dry here now so it’s not as green anymore

På eftermiddagen, efter att ha badat i det tjugoåttagradiga turkosblå havet, njöt vi av ett glas rödvin med salta kex och mögelost framme på däck. Några timmar senare gratinerade vi vår languster, som vi delat i två, på grillen på båten. Vi beslöt att fira båda våra födelsedagar då Jan fyllde år sista mars och blev inte så firad då eftersom vi seglade nästa hela dagen

In the afternoon, after swimming in the twenty-eight degree turquoise sea, we enjoyed a glass of red wine with salty crackers and blue cheese on the front deck. A few hours later, we grilled our lobster, which we split in two, on the grill on the boat. We decided to celebrate both of our birthdays as Jan’s birthday at the end of March and was not so celebrated then because we were sailing the next whole day

Not every year i swim in the sea on my birthday. But it’s easy when it’s 28 degrees

The lobster we bought from a lokal fisherman. He boiled it for us and we put on butter and garlic before bbq in the grill onboard

A 51 meter long andv10 mwter wide sailboat sailing away in the sunset

Efter två nätter här på Canouan kommer vi segla söderut. På söndag måste vi vara tillbaka på Grenada för att jag skall flyga hem och Jan skall fixa en massa med båten samt förbereda den för att lyftas i några månader på Grenada under orkansäsongen. Så nu är det bara att fortsätta njuta den tid som är kvar

After two nights here on Canouan we will sail south. On Sunday we have to be back in Grenada for me to fly home and Jan to fix a lot with the boat and prepare it to be lifted for a few months in Grenada during the hurricane season. So now it’s just a matter of continuing to enjoy the time that’s left.

Nya öar väntar – Martinique, Bequia och Mustique

Efter en fantastisk, vacker och innehållsrik vistelse på Dominica vände vi söderut igen. Från engelskspråkiga Dominica till Franska Martinique. Det var en kort segling till St Pierre där vi checkade in själva på en dator på en servering. Efter att ha lämnat Europa i början av januari kändes det jättekonstigt att vara tillbaka i EU. Här gäller euro, det gick att ringa inrikes på svenska telefonkort och surfen gällde. Mat i affärerna som i Frankrike och med priser som i Europa. Dessutom var franska flaggan hissad på styrbords sida av masten. När man seglar utanför sitt hemland, Sverige för oss, så måste man hissa upp en gästflagga på styrbords sida av masten för att visa att vi gästar landet. Innan vi checkat in skall dessutom en gul flagga som står för bokstaven Q hissas. Den betyder sedan gammalt att vi inte har pest ombord. Numera betyder den att vi vill cleara in.

After a fantastic, beautiful and meaningful stay in Dominica, we turned south again. From English-speaking Dominica to French Martinique. It was a short sail to St Pierre where we checked in ourselves on a computer at a restaurant. After leaving Europe at the beginning of January, it felt very strange to be back in the EU. Euros apply here, it was possible to call domestically on Swedish phone cards and surfing was valid. Food in shops like in France and with prices like in Europe. In addition, the French flag was hoisted on the starboard side of the mast. When you sail outside your home country, Sweden for us, you must raise a guest flag on the starboard side of the mast to show that we are visiting the country. Before we check in, a yellow flag that stands for the letter Q must also be raised. It has long meant that we do not have plague on board. Nowadays it means that we want to clear.

Jan ordnar inklarering och tullpapper för Martinique på en servering i St Pierre. Jan arranges clearance and customs papers for Martinique at a service in St Pierre

St Pierre, som tidigare var huvudorten på Martinique, ligger NV på ön. Byn blev i princip totalt bortsvept i ett vulkanutbrott 1902. Ca trettiotusen människor dog och endast tre personer överlevde varav en flicka och en intagen på fängelse. Den senare åkte senare runt i världen och berättade om händelsen och levde gott på detta. Vulkanen, Mount Pelee, hade flera små utbrott tiden innan men befolkningen kände sig lugna då de trodde att byn var oförstörbar. Människor från trakten runtomkring åkte t o m dit för att skydda sig.

St Pierre, formerly the capital of Martinique, lies NW of the island. The village was basically completely swept away in a volcanic eruption in 1902. About thirty thousand people died and only three people survived, of which one was a girl and one was taken to prison. The latter later went around the world telling about the incident and made a good living from it. The volcano, Mount Pelee, had several small eruptions some time before but the population felt calm as they believed that the village was indestructible. People from the surrounding area even went there to protect themselves.

St Pierre var en lugn liten by men med en tragisk historia. St Pierre was a quiet little village but with a tragic history

Några ruiner finns kvar. Some ruins remain

Vi seglade därifrån vidare förbi huvudstaden Fort-de-France till Le Marin. Ett mecka för båtägare som behöver fixa vad som helst med båten och för att proviantera. På vägen dit ramlade vår livflotte ner i vattnet och vi var oroliga att den skulle blåsas upp. Det har, som tur är, inte hänt ännu men den kommer lämnas in på en marina på Grenada för att kontrolleras och packas om.

Vi stannade två nätter i Le Marin och gjorda vår första stora mathandling sedan vi lämnade Gran Canaria för snart 4 månader sedan. En massa vin köptes också. Här i Karibien är vin väldigt dyrt men på Martinique var det Sydeuropa-priser.

From there we sailed on, past the capital Fort-de-France to Le Marin. A mecca for boat owners who need to fix anything with the boat and to stock up. On the way there, our life raft fell into the water and we were worried it would blow up. Fortunately, that hasn’t happened yet but it will be handed in at a marina in Grenada to be checked and repacked.

We stayed two nights in Le Marin and did our first big grocery shopping since we left Gran Canaria almost 4 months ago. A lot of wine was also bought. Here in the Caribbean wine is very expensive but in Martinique it was Southern European prices.

Gissa om det var gott med rödvin, fetaost och oliver! Guess if it was good with red wine, feta cheese and olives!

Efter Le Marin tog vi oss den korta vägen till St Anne. Båda dessa vikar är hysteriskt fulla av segelbåtar. Troligen ett par tusen totalt som alla ligger för ankare eller vid boj. Det gäller att veta var man ligger när man varit iväg med jollen och skall tillbaka hem igen…

After Le Marin we took the short route to St Anne. Both of these bays are hysterically full of sailboats. Probably a couple of thousand in total, all of which are at anchor or at the buoy. It is important to know where you are when you have been away with the dinghy and are going back home again…

Några av alla tusentals båtar på svaj. Some of the thousands of boats on the move

Ett fartyg som fraktar båtar när ägarna inte vill segla själva. A ship that transports boats when the owners do not want to sail themselves

I St Anne träffade vi Helen och Roberth på båten Ayla. De är ute på en jordenrunt-segling tillsammans med sina tre barn som de hemskolar. Så imponerande och beundransvärt! Vi hade en jättetrevlig vinkväll i sittbrunnen på Vilja med mycket prat och skratt.

In St Anne we met Helen and Roberth on the boat Ayla. They are out on a round-the-world cruise together with their three children who they homeschool. So impressive and admirable! We had a very nice wine evening in the cockpit at Vilja with lots of talk and laughter.

Helen och Roberth ombord på Vilja. Helen and Roberth on board Vilja

Nästa eftermiddag seglade vi iväg söderut. Bequia var nästa mål. En behaglig nattsegling med halvvind och slör. Vi provade ett nytt vaktschema som fungerade väldigt bra. Jag satt uppe från 19.00 fram till ca 02.00 och då tog Jan över fram till morgonen. Det fungerade eftersom Jan har lättare för att sova än vad jag har och på detta sättet hann jag somna i alla fall några timmar.

The next afternoon we sailed south. Bequia was the next target. A pleasant night sailing with half wind and veil. We tried a new watch schedule that worked very well. I sat up from 19.00 until about 02.00 and then Jan took over until the morning. It worked because Jan has an easier time falling asleep than I do and this way I managed to fall asleep for at least a few hours.

På Bequia träffade vi fyra skandinaviska män som seglade varsin båt. Dessutom var det en svensk båt med en kapten som har paying crew ombord. Han lever på detta sätt och seglar fram och tillbaka mellan Europa och Karibien varje år. Besättningen som var med nu skulle segla över Atlanten efter stopp på några öar till.

At Bequia we met four Scandinavian men who each sailed a boat. In addition, it was a Swedish boat with a captain who has paying crew on board. He lives this way, sailing back and forth between Europe and the Caribbean every year. The crew that was on board would now sail across the Atlantic after stopping at a few more islands.

Självklart blev det ett besök på Floating bar också. En liten bar mitt ute bland alla segelbåtar ute i viken. En promenad längs med strandpromenaden och på Princess Margareths trail hann vi också med innan seglingen fortsatte mot sydost.

En ”hoppilandare” när vi ankommit Bequia. A ”hoppilander” when we arrived in Bequia

Of course, there was also a visit to the Floating bar. A small bar in the middle of all the sailboats out in the bay. We also had time for a walk along the promenade and on Princess Margaret’s trail before the sailing continued to the southeast.

On The Floating Bar together with danish Henrik

Vi hälsas välkomna av färgglada skyltar och blommor på Bequia vid dingebryggan

Palmer, turkosblått hav och segelbåtar – vad mer kan man önska sig

Strandpromenaden ringlar sig längs med vattnet utanför restauranger, barer och små hotell

Princess Margaret trail från en strand till en annan

Utsikten var fantastisk över viken med alla segelbåtar

En kväll blev det hembakad pizza på stenhäll i grillen. Åhhh sååå gott!

Det finns de som har riktigt, riktigt stora båtar. Vår Vilja på 43 fot, som är som ett skepp i Bohuslän, är bland de mindre båtarna här i Karibien

Det var en ca två timmars segling till ön Mustique. En privatägd ö med ca 110 extremt lyxiga hus varav många ägs av celebriteter från hela världen. De har alla namn som Moana, Jacaranda, Alumbrera, Sleeping Dragon och Serenissima. Över hälften av husen är byggda av svenska Arne Hasselqvist som kom dit på 1960-talet tillsammans med Prinsessan Margaret. Husen kan hyras veckovis och kostar då mellan 17.000 usd och upp mot 50.000 usd – för en vecka! Alltså bortimot en halv miljon…Då ingår personal och bil men inte mat.

It was about a two-hour sail to the island of Mustique. A privately owned island with about 110 extremely luxurious houses, many of which are owned by celebrities from all over the world. They all have names like Moana, Jacaranda, Alumbrera, Sleeping Dragon and Serenissima. Over half of the houses were built by Swedish Arne Hasselqvist, who came there in the 1960s together with Princess Margaret. The houses can be rented weekly and cost between 17,000 usd and up to 50,000 usd – for a week! So close to half a million… That includes staff and car but not food.

Viloplats i skuggan av ett träd på den lilla stranden

En av flera picknick-bord som husägare kan boka för t ex bbq på stranden. Då dukas de upp med vit duk, kristallglas och vinkylare

Mustique är en lugn och välskött ö med väldigt lite trafik

Utanför legendariska Basil’s bar dit vi gick en onsdagskväll då det var live-musik där

Vi tog en taxitur runtom på ön. Det är enda sättet att kunna sig om på ön som ”yathies”. Celebriteter, kungligheter och andra med mycket god ekonomi skall kunna vara privata och röra sig utan att bli störda. Vi passerade bl a hus ägda av Tommy Hillfiger, Bryan Adams och Mick Jagger. Runt jul, påsk och i augusti kryllar det av celebriteter på ön. Många av dem har picknick bbq på stranden och gör ett eller flera besök på Basil’s bar i hamnen. Den har funnits där i ca femtio år och erbjuder mat, musik och dans. Vi var där tillsammans med Marie och Dietmar på båten Greyhound en kväll och lyssnade på live-musik och dansade. Förutom ” Yachties” var där också vad vi tror var ”rikemansbarn”

We took a taxi ride around the island. It’s the only way to get around on the island as ”yathies”. Celebrities, royalty and others with very good finances should be able to be private and move around without being disturbed. We passed, among other things, houses owned by Tommy Hillfiger, Bryan Adams and Mick Jagger. Around Christmas, Easter and in August, the island is teeming with celebrities. Many of them have a picnic bbq on the beach and make one or more visits to Basil’s bar in the harbour. It has been there for about fifty years and offers food, music and dancing. We were there together with Marie and Dietmar on the Greyhound boat one evening and listened to live music and danced. In addition to ”Yachties” there were also what we believe to be ”rich man’s children”

Kritvit sand och turkosblått hav på Macaroni beach

Ännu ett picknick-bord som förberedde för lunch

På kvällen tänds lampor och palmerna blir färggranna. Snart börjar musiken börjar strömma ut

Vattnet runt Mustique är makalöst rent och klart med en bedårande vacker turkos färg. Runt båten simmade otaliga havssköldpaddor och det var vackra stränder med otroliga rev utanför där vi ägnade flera timmar till att snorkla

En av alla otaliga sköldpaddor som simmade runt båten

Nästan som Tobinson Crusoe på den orörda stranden med vackra rev

Snorkelmasken är på och det är dags att se på alla koraller och färgglada fiskar under vattenytan

Efter tre nätter på Mustique var det dags för en kort tur söderut igen till nästa ö. Där väntar fantastisk snorkling och bad i, troligen, lika turkosblått vatten.

After three nights in Mustique, it was time for a short trip south again to the next island. There awaits fantastic snorkeling and swimming in, probably, equally turquoise blue water.

Tobago

Måndag eftermiddag lämnade vi Grenada för att segla söderut mot Tobago

Vi lämnar St George och Grenada bakom oss

Vi sitter på nattvakt nu. Tre timmar varje pass. Det är en tuff segling så vi beslutade att vara två på varje vakt. Stundtals blåser det upp mot trettiotvå knops motvind ( sexton sekundmeter). Vågorna går höga och vinden viner i rigg och segel. Vatten slår över båten och sköljer ner i sittbrunnen med duschar av saltvatten. Vi är ensamma på havet. Inte så många båtar väljer att gå söderut från Grenada utan de flesta seglar norrut, kortare etapper. I Karibien med ett pärlband av tropiska öar med vita sandstränder och vajande palmer. Detsamma väntar oss på Tobago. Ser fram emot att komma dit. Känns exotiskt.

Då vinden blåser från ost har vi behövt kryssa med några timmar mellan varje slag. Seglingen går sakta, sakta framåt mot vårt mål då vi vid vartannat slag pressas att gå nästan i kurs tillbaka mot Grenada igen. Framför oss, norr om Trinidad. har vi ett stort område med gas- och oljeriggar. Det vill vi helst passera öster om. Det är mörkt ute nu då den stjärnklara himmelen har bytts ut mot moln och regnskurar. Som tur är så har månen dykt upp bland molnen i stället vilket ger oss en fingervisning om hur vi skall hålla kursen.

Det har varit en extremt jobbig natt med i stort sett ingen sömn. En av de tuffaste seglingarna sedan vi lämnade fastlandet i Europa. De få timmar vi legat i sängen har båten gungat och lutat så mycket så vi bokstavligt talat har lyft från madrassen ett flertal gånger. Att över huvud taget ta sig upp i sängen var ett motionspass i den kraftigt krängande båten. Likaså att gå på toaletten. Men sedan ett par timmar har vågornas höjd och aggressivitet lagt sig och vi ser land i dimman och molnen framför oss. Efterlängtat land. Har vi tur kan vi ankra innan mörkrets ankomst.

Framme

Strax före mörkret närmade vi oss Castara beach där vi möttes av Lars Soold, en vän till oss. Han kom ut i en fiskebåt vars förare visade oss vägen till bästa ankringsplatsen. Det blev ett glatt och härligt återseende här på andra sidan Atlanten. Kul!

Hoppilandare när vi lagt till i viken vid Castara/Tobago

Kvällen tillbringades på en bar/restaurang med karaoke där vi blev välkomnade med en god och färgstark rompunch. Det blev mycket sång, flöjtspelande och dans under kvällen innan vi tog oss tillbaka till Vilja för en välbehövlig natts sömn. Och oj vad gott vi sov. Nästa morgon skulle vi ordna med att cleara in båt och oss i besättningen.

Vi hade fått till oss att vi kunde åka med bil till huvudstaden, Scarborough, och immigration där, så Jan och jag åkte iväg med bil på de smala och ringlande vägarna genom regnskog och små byar i fyrtio minuter tills vi kom fram till hamnen och immigration för privatbåtar och kryssningsfartyg i Scarborough. Vi blev hänvisade genom, vad som kändes som, en trång liten bakväg och upp till andra våningen. Där stod det att vi skulle banka på dörren, vilket vi gjorde. En kvinna tittade ut och vi sa vårat ärende. Fyrtiofem minuter senare kom en annan kvinna ut som bryskt talade om för oss att alla i besättningen skulle följa med samt att båten skulle vara med. I tidigare hamnar räckte det att kaptenen gjorde allt pappersarbete. Därav vårat val att endast åka två personer. Så, det blev att åka direkt tillbaka till Castara och segla söderut. En resa på ca fyra timmar. Navigeringen var svår i mörkret men vi lyckades hitta runt ön och även att lägga till vid en boj

Vi var lite nervösa för om myndigheterna skulle acceptera att vi clearar in 2 dagar efter ankomst…kanske vi skulle bli bannlysta? Eller hamna i fängelse?

Var det i en av dessa fängelsecellerna vi skulle bli inlåsta?

Hälsomyndigheterna ville möta oss och garantera att vi var friska. Och de kom till oss nästa dag och stämplade i alla våra papper. Härligt! Vi var friska och välkomna. Därefter gick vi till immigration där allt gick supersmidigt. Vidare till tullen. Mannen där var otroligt hjälpsam. Vi deklarerade in allt vi hade i båten o han skulle följa med ombord o dubbelkolla. På vägen mot båten sa han att han inte behövde gå ombord utan han vände och allt var klart. Vi var därmed laglig inne i Trinidad/ Tobago.

Så här glada var vi när vi var lagligt inklarerade och kunde ta oss tillbaka till Vilja

Det blev en lång segling tillbaka till Castara där vi ankrade i mörkret. Dagen efter tog vi jollen in till stranden o det höll på att sluta riktigt illa. Vågorna blev höga o bröt kraftigt mot stranden så Jan, som var i vattnet o höll båten hamnade under skrovet och trycktes ner i sanden mellan båt o sand. Det såg riktigt läskigt ut. Allt gick, som tur var, bra. Några rivsår och en svullen ankel är väl att betrakta som tur i oturen. Vågar inte ens tänka på vad som kunde ha hänt…..

Med Lars på hans balkong och frukost på en servering i byn

Efter en natt i Castara seglade vi söderut till en vik som heter Mount Irivine Bay där vi låg natt till lördag. Det är otroligt vackert i vikarna här och i stort sett inga andra båtar. Ljuvligt!