Seglingen från Raroia till Makemo är obekväm och rullig. Vinden är bra och vi har slör men det är svårt att röra sig. Jag sitter på nattvakt och vanligtvis kan jag ligga ner men ikväll går inte det. Jag rullar i så fall ut ur bänken och ner på durken. Jag är trött men att vila går inte. Tur det bara är en natt. Imorgon bitti är vi framme vid nästa inlopp till en atoll, Makemo.
The sailing from Raroia to Makemo is uncomfortable and bumpy. The wind is good and we have a veil but it is difficult to move. I am on night watch and usually I can lie down but tonight that is not possible. In that case I roll out of the bench and down to the floor. I am tired but resting is not possible. Luckily it is only one night. Tomorrow morning we will arrive at the next inlet to an atoll, Makemo.
Vi kommer fram ganska tidigt och får avvakta lite då det just nu är full fart på strömmen av vatten genom inloppet. Efter en timme bestämmer vi oss för att gå in. Det är mycket tuffare förhållanden än på Raroia. Vilja dras med åt olika håll i de starka strömmarna. Autopiloten jobbar på men Jan tar över och styr manuellt i stället. Det blir mycket bättre.
We arrive quite early and have to wait a bit as the current of water through the inlet is currently at full speed. After an hour we decide to go in. The conditions are much tougher than on Raroia. Vilja is pulled in different directions by the strong currents. The autopilot is working but Jan takes over and steers manually instead. It gets much better.
The water us crazy with standing wavesBoiling and a strong currentJan stegring Vilja by hand manually
Vi har en ny lång tur mellan boomies innan vi kommer fram till vår ankringsplats. Jag står i fören och dirigerar vart vi skall gå för att undvika boomies som inte syns på satellitbilden. Plötsligt ser jag en boomie under vattnet o ropar ”babord, babord” då vi är riktigt nära korallen. Det går bra, som tur är och vi fortsätter till ankringsplatsen. När vi ankrar här hänger vi upp kättingen i stora bojar så att den förhoppningsvis hänger ovanför korallerna. Annars är det risk att den fastnar och att vi skadar koraller när vi drar upp den.
We have another long trip between boomies before we reach our anchorage. I stand in the bow and direct where we should go to avoid boomies that are not visible on the satellite image. Suddenly I see a boomie underwater and shout ”port, port” as we are really close to the coral. It goes well, fortunately and we continue to the anchorage. When we anchor here we hang the chain on large buoys so that it hopefully hangs above the corals. Otherwise, there is a risk that it will get stuck and that we will damaged corals when we pull it up.
One of the boyes we connected to our anchorchaine
Jan on his way diving to see if the anchor is ok
Passning our first bouye
Väl framme blir vi totalt hänförda av den fantastiskt ljusblå färgen på havet. Det är sandbotten och endast 4-5 meter djupt vatten. Det är därför färgen blir så fantastisk. Färgen kan jämföras med en swimmingpool med turkosa klinkers men här är det naturens underverk.
Once there, we are completely captivated by the fantastic light blue color of the sea. It is a sandy bottom and only 4-5 meters deep water. That is why the color is so amazing. The color can be compared to a swimming pool with turquoise tiles, but here it is a wonder of nature.
Incredibly blue water
The water is deep blue
And here chrystslclear turquoise
Nu har vi legat här några dagar och slappat. Lite småpyssel i båten, skriva blogg och igår grillade vi inne på stranden. Kommande dagar blir nog betydligt mer sociala. Inte mindre än 5 segelbåtar som vi känner är på väg hit i detta nu. 4 av dem träffade vi på Raroia och den sista träffade vi redan i Cartagena i Colombia och därefter på Galspagos. Det är jätteskönt att bara slappa och njuta men samtidigt jättekul att träffa vänner som gör samma resa som vi.
Now we have been here for a few days and relaxed. A little crafting in the boat, writing a blog and yesterday we had a barbecue on the beach. The coming days will probably be much more social. No less than 5 sailboats that we know are on their way here now. 4 of them we met at Raroia and the last one we met already in Cartagena in Colombia and then at Galspagos. It is great to just relax and enjoy but at the same time great fun to meet friends who are making the same trip as us.
Palmtrees on the beach
We took the dinghy in to have a small bbq
Coconuts makes good fire
Palmtrees everywhere
The day goes to the end and sunsetcolours comes
Jan is out snorkling with friends
Sometimes it’s a lot of rain
Nice time with Zedna
Här, inte så långt från ankringen, finns en lagun kallad swimmingpool. Vi tar jollen till en sandbank och drar upp jollen på den, lägger ut en dragg så den inte blåser iväg om högvattnet hinner komma och promenerar sedan till ”swimmingpool”. Ön är full av kokospalmer och vi ser hur det växer upp nya palmer av nedfallna kokosnötter.
Here, not far from the anchorage, there is a lagoon called a swimming pool. We take the dinghy to a sandbank and pull the dinghy up onto it, put out a drag so it doesn’t blow away if high tide comes, and then walk to the ”swimming pool”. The island is full of coconut palms and we see how new palms grow from fallen coconuts.
The sandbar where we put our dinghy
New small coconutpalms starting to grow
”Under a coconuttree 🎼”
We are almost at the ”swimmingpool ”
Nu är vi framme vid den kristallklara ”swimmingpoolen” som är omgärdad av sand och korall. Lite längre bort bryter vågorna från det stora havet mot revet som omringar atollen vi är inne i. Det är stora höga vågor av argsint vitt skum som slår upp flera meter. Tack vare dessa rev ligger vi tryggt, lugnt och säkert med Vilja innanför och vi kan bada i det ofantligt vackra havet.
Now we have arrived at the crystal clear ”swimming pool” which is surrounded by sand and coral. A little further away the waves from the great ocean break against the reef that surrounds the atoll we are in. There are big high waves of angry white foam that rise several meters. Thanks to these reefs we are safe, calm and secure with Vilja inside and we can swim in the incredibly beautiful sea.
We are here
An unusual photo of us together
The water is crystalclear
Me and Jan again
Swimming in the Swimming pool
The wild sea on the reef
När vi kommer tillbaka till jollen har vattnet stigit och vår dragg med lina ligger under vattnet. Vi möter lokalbon Gabriel som har varit ute på sandbanken och harpunerat fisk. Hans fångst är lyckad och han har bortimot 20 ganska stora färgglada fiskar med sig som skall bli mat för alla arbetare och familjen som bor här.
When we get back to the dinghy the water has risen and our drag with line is underwater. We meet local resident Gabriel who has been out on the sandbank harpooning fish. His catch is successful and he has about 20 rather large colorful fish with him which will be food for all the workers and the family who live here.
Back on the anchorage
The tide has gone up and the anchor is now under water
It’s sooo beautiful
Look at the colours
And one more
Gabriel with the beautiful fishes he has cought
Åh vilken lyckad bbq vi har på stranden idag! Vi åker in strax efter lunch och påminner oss själva om att nypa oss i armen. Här är vi i turkost vatten med en kritvit strand med palmer och vi skall grilla tillsammans med 7 andra båtar. Gabriel, lokalbon som bor här på stranden hjälper oss att starta vår eld. Det syns att han vet vad han gör. Först lite torra blad i botten o därefter mängder av torra kokosnötter. Ovanpå det lägger han små lavastenar som kommer bli perfekt att lägga gallret på när det börjar bli glöd. Senare lägger han på färska strimlor av palmbark som fungerar som galler.
Oh what a successful bbq we have on the beach today! We go in just after lunch and remind ourselves to pinch ourselves. Here we are in turquoise water with a white beach with palm trees and we will be grilling together with 7 other boats. Gabriel, a local who lives here on the beach helps us start our fire. It is clear that he knows what he is doing. First some dry leaves at the bottom and then lots of dry coconuts. On top of that he puts small lava rocks that will be perfect to put the grate on when it starts to get hot. Later he puts on fresh strips of palm bark that act as a grate.
On the way in to the beach for bbq
Sea and sky
The bbq view
And this view
Gabriel opening coconuts for us
The fire is on
Jollar från alla båtar kommer in till stranden och stämningen är lättsam och trevlig. Under tiden som maten grillas på glöden spelar Gabriel på en ukulele och sjunger Polynesiska sånger. Det är helt fantastiskt att få vara en del av denna underbara dag med glädje, musik och god mat. När skymningen kommer bryter vi upp då även insekter med framförallt myggor anstormar. Här i Franska Polynesien finns dengue och den sjukdomen vill jag inte ha igen. Visst, jag är vaccinerad o Jan halvt vaccinerad men det är tyvärr ingen full garanti.
Dinghys from all the boats come to the beach and the atmosphere is easygoing and pleasant. While the food is being grilled on the embers, Gabriel plays a ukulele and sings Polynesian songs. It is absolutely fantastic to be part of this wonderful day of joy, music and good food. When dusk comes, we break up as insects, especially mosquitoes, also attack. Here in French Polynesia there is dengue and I don’t want that disease again. Of course, I am vaccinated and Jan is half vaccinated but unfortunately that is not a full guarantee.
Now it’s perfect to cook food
Gabriel singing and playing ukulele
Boatfriends gathering together
Vi hade tänkt lämna idag, efter en vecka här, men det blåser för mycket utanför atollen och här ligger vi tryggt. Det är framför allt att gå igenom inloppet här och på nästa atoll som vi inte vill göra i kulingbyar. Så vi får stanna kvar här och slappa kanske en vecka till. Det är så seglingslivet ofta är. Det är i princip omöjligt att planera tider.
We had planned to leave today, after a week here, but it is too windy outside the atoll and we are safe here. It is mainly going through the inlet here and onto the next atoll that we do not want to do in gales. So we will have to stay here and relax maybe for another week. That is how sailing life is often. It is basically impossible to plan times.
Regnet öser ner men idag skall vi ut på upptäcktsfärd. Totalt åtta personer från fyra olika båtar ger vi oss iväg genom palmskog och täta snår, vadandes i vatten och balanserade på korallrev, över sandstränder och lavastenar. När det regnar som mest tar vi skydd under buskar där vi hoppas att vi blir mindre blöta. Men efter inte så lång tid är vi ändå alla genomblöta från topp till tå. Slutligen kommer vi fram till bostaden till en äldre man som för över 20 år sedan valde att flytta från den lite större byn och ut hit i ensamhet. Han har byggt upp en helt otrolig bostad och trädgård. Byggnaden han bor i är enkel men han har i alla fall tak över huvudet. Runtom har han samlat ”skräp” som blåst iland och på träd och torra grenar han stuckit ner i sanden har han byggt en fantastisk artistisk trädgård som bildar flera rum. Han odlar gröna växter som gör intrycket än mer osannolik. Tänk att skräp som flaskor, colaburkar, plasrskräp mm kan bli till ett konstverk. Han pratar endast franska men en av oss har franska som modersmål och han berättar om sitt liv.
The rain is pouring down but today we are going on an exploration. A total of eight people from four different boats set off through palm forests and dense thickets, wading in water and balancing on coral reefs, over sandy beaches and lava rocks. When it rains the most we take shelter under bushes where we hope we get less wet. But after not so long we are all soaked from head to toe anyway. Finally we arrive at the home of an elderly man who over 20 years ago chose to move from the slightly larger village and out here in solitude. He has built an absolutely incredible home and garden. The building he lives in is simple but at least he has a roof over his head. All around he has collected ”trash” that has blown ashore and on trees and dry branches he has stuck into the sand he has built a fantastic artistic garden that forms several rooms. He grows green plants that make the impression even more improbable. Imagine that trash like bottles, cola cans, plasticrubbish, etc. can be turned into a work of art. He only speaks French, but one of us is a native French speaker and he talks about his life.
Walking through the coconutplantationLena from Zedna and JanA pillar made of lavastoneOne of the gardenroomsSmall decorationWoodsticks with things he has foundAnother decoration
Idag bestämmer vi oss för att lämna. Vinden är lite svagare och 5 båtar seglar vidare mot nästa atoll, Tahanea.
Today we decide to leave. The wind is a little weaker and 5 boats sail on towards the next atoll, Tahanea.
Huj vilken fart vi har! Det blåser 10 – 12 m/s och vi är stundtals uppe i över 8 knop. Sitter på nattvakt och genuan är ordentligt revad, bara en liten trekant kvar. Vinden kom helt plötsligt för ca 1 timme sedan utan förvarning. Inga squalls i närheten och inga starka vindar i väderprognosen. Fryser för första gången på väldigt länge. Har tre lager kläder upptill och 2 nertill men tycker fortfarande att det är kallt. Måste vara under 27 grader celcius.
Wow, what speed we have! The wind is 10 – 12 m/s and we are sometimes up to over 8 knots. I am on night watch and the genoa is completely torn, only a small triangle left. The wind came suddenly about 1 hour ago without warning. No squalls nearby and no strong winds in the weather forecast. Freezing for the first time in a very long time. I have three layers of clothes on top and 2 on the bottom but I still think it is cold. Must be below 27 degrees Celsius.
The first night we had a lot of squalls, red on the photos with us in the middle. But there was not wind
A lovely sunset
Vi har lämnat Marquesas och är på väg mot ögruppen Tuamotus som ligger på vägen mot Tahiti. På Hiva Oa hade flera av enmansbåtarna kommit in som seglar racet ”Global solo Challenge” med pytte minibåtar runt jorden, endast 5 meter långa. Vilken bedrift! Jan känner sig lite lockad men inte jag. Tala om att leva med små resurser.
We have left the Marquesas and are heading towards the Tuamotus archipelago, which is on the way to Tahiti. At Hiva Oa, several of the one-man boats had arrived who are sailing the ”Global solo Challenge” race with tiny mini boats around the world, only 5 meters long. What an achievement! Jan feels a little tempted but not me. Talk about living with little resources.
Four of the mini sailboats in Hiva Oa
Sunsets on open sea are magic
Nu har vi seglat i ca 4 dygn och vi närmar oss inloppet till vår första atoll, Raroia, och det känns väldigt pirrigt. Vi är 3 båtar som väntar in rätt tillfälle, så kallat slackvatten. Det är precis då vattnet vänder från högvatten till lågvatten och då strömmen av vatten ändras och det ”stannar upp” lite. Denna gång från att forsa in i atollen i 4 knop till att forsa ut. En liten stund är det stilla ( läs kokande o vilt) isf att forsa i flera knop. Detta krockar samtidigt med vind o vågor som är utanför atollen plus det nya vattnet som vill in så vattnet kokar verkligen i inloppet.
Now we have been sailing for about 4 days and we are approaching the entrance to our first atoll, Raroia, and it feels very nervous. We are 3 boats waiting for the right moment, so-called slack water. That is exactly when the water turns from high tide to low tide and when the flow of water changes and it ”stops” a bit. This time from rushing into the atoll at 4 knots to rushing out. For a little while it is calm (read boiling and wild) then rushing at several knots. This collides at the same time with wind and waves that are outside the atoll plus the new water that wants to enter so the water really boils in the entrance.
Three boats in a row making the trip through the pass
The sea is really ”boiling” in the pass into the atoll
Många frågar oss vad en atoll är. Det är en eller flera korallöar eller rev som bildar en delvis eller helt sluten ring med en lagun i mitten. I den lagun vi är på väg in i finns en liten öppning och förutsättningarna är väldigt speciella jämfört med öppet hav.
Many people ask us what an atoll is. It is one or more coral islands or reefs that form a partially or completely closed ring with a lagoon in the middle. In the lagoon we are heading into, there is a small opening and the conditions are very special compared to the open ocean.
This is what an antoll look like. Coralislands in a cirkle with or without palmtrees and on some atolls there are 1 or more small openings.
Väl inne skall vi snirkla oss fram mellan hundratals boomies, korallpelare som sticker rakt upp från botten till vattenytan. Ofta från mer än 20 meters djup. De vill vi inte stöta emot. Dels pga att de kan göra hål i skrovet och dessutom pga att de blir skadade.
Once inside, we will wind our way between hundreds of boomies, coral pillars that stick straight up from the bottom to the surface of the water. Often from more than 20 meters deep. We don’t want to bump into them. Partly because they can make holes in the hull and also because they get damaged.
This is what the boomies looks like. Corals rising from the bortom and often high up to waterlevel or just beneath. Very dangerous for the boat
Det är en spännande och ny upplevelse att förflytta oss mellan alla dessa ”boomies” i över två timmar. På telefonen har vi en app nedladdad med satellitbilder och den är förvånansvärt precis. Det är lätt att se boomiesarna när vi vet var vi skall se efter dem. Jag sitter i fören och tittar medan Jan sitter bak och styr. Vi kommer fram till ankringen och släpper i vårt ankare. I Marquesas snurrade vi runt ankaret flera varv varje dygn pga alla fallvindar samt stiltje pga de höga bergen. Här är det stadig vind från olika grader av ost.
It is an exciting and new experience to move between all these ”boomies” for over two hours. On our phone we have an app downloaded with satellite images and it is surprisingly accurate. It is easy to see the boomies when we know where to look for them. I sit in the bow and watch while Jan sits in the back and steers. We reach the anchorage and drop our anchor. In the Marquesas we spun around the anchor several times every day because of all the downwinds and calm because of the high mountains. Here there is a steady wind from different degrees of east.
Satelitephoto. The small dots are boomies that we can see
Vid ankringen ligger redan Lulu och det är jättekul att möta dem igen. Vi är inte så jättemånga segelbåtar i denna del av världen. Så att träffa vänner är självklart kul. Här i den nordöstra delen av atollen är det underbart! Kristallklart vatten…igen, stilla hav så att Vilja inte rullar från sida till sida och vi är omringade av små korallöar som är fyllda av palmer.
Lulu is already at anchor and it’s great to meet them again. We don’t have that many sailboats in this part of the world. So meeting friends is of course fun. Here in the northeastern part of the atoll it’s wonderful! Crystal clear water…again, calm seas so that Vilja doesn’t roll from side to side and we are surrounded by small coral islands that are filled with palm trees.
Thank you Lulu for the photo
Jan with sunfactor in his face when going out with the dinghy
The palmtrees cover some of the small Islands
More palmtrees
Boomies or corals on the bortom of the sea
We found the ”Yachtclub”
And a swedish flag where we write our name
Beautiful beaches
A Tropical paradise
Vi åker ut med jollen för att hitta en plats att ha bbq på stranden. Efter en stund hittar vi den perfekta platsen. Lulu hänger på och nästa dag träffas vi där på eftermiddagen. Elden startas med vissna palmblad och torra kokosnötter och det tar sig jättebra. Jag skulle vilja ha en stor eld – bonfire men vi väljer mindre för att det är lättare att grilla. Precis i vattenbrynet dyker en första revhaj upp. Den simmar endast några meter från våra fötter som är nedgrävda i sanden. Efter den första kommer många fler och under många timmar har vi sällskap av minst 6 vuxna revhajar och dessutom otaliga mindre i olika storlekar. De minsta är så små så de är nästan genomskinliga. Det är en fantastisk upplevelse att ha dem så nära. Vi matar dem med både potatis och ben från kött och de blir helt överlyckliga för båda delarna. När köttbenen landar i vattnet endast 1 meter bort kommer de på 1 sekund och sprattlar runt i vattnet. Såååå häftig upplevelse.
We go out with the dinghy to find a place to have a BBQ on the beach. After a while we find the perfect spot. Lulu joins in and the next day we meet there in the afternoon. The fire is started with withered palm leaves and dry coconuts and it goes really well. I would have liked to have a big bonfire but we choose a smaller one because it is easier to grill. Right at the water’s edge, the first reef shark appears. It swims only a few meters from our feet which are buried in the sand. After the first one, many more come and for many hours we have the company of at least 6 adult reef sharks and also countless smaller ones of different sizes. The smallest ones are so small that they are almost transparent. It is a fantastic experience to have them so close. We feed them both potatoes and bones from meat and they are absolutely overjoyed with both. When the meat bones land in the water only 1 meter away, they come in 1 second and splash around in the water. Soooo cool experience.
Looking for the perfect bbq-spot
And we found it
We have started the fire
Lovely afternoon with nice company
Soon we can put the food on the bbq. When the fire goes down
The reefsharks are close to us
The sun sets in lovely colours
Blue hour with reefsharks
Beautiful blue hour
Runt Vilja simmar det dagligen minst 5 revhajar. Det känns lite pirrigt att gå i och bada och att göra rent skrovet runt hela båten med revhajarna bara någon meter bort. Men de skall vara helt ofarliga för oss människor.
At least 5 reef sharks swim around Vilja every day. It feels a bit nerve-wracking to go in and swim and to clean the hull around the entire boat with the reef sharks only a few meters away. But they are supposed to be completely harmless to us humans.
Vi stannar på första ankringen i ca 1 vecka och har nu kommit till den lilla ankringsplatsen ”Single Mom”. Det är lätt att förstå hur namnet kommit till. På ön växer endast en stor palm och 1 liten palm. Även om jag nu skulle kalla den lilla palmen för tonåring i stället för litet barn. Den har växt en hel del.
We stay at the first anchorage for about 1 week and have now arrived at the small anchorage ”Single Mom”. It is easy to understand how the name came about. On the island only one large palm tree and one small palm tree grow. Although I would now call the small palm tree a teenager instead of a small child. It has grown a lot.
Nice evening with new friends
And a magic full moon
Reaching ”Single mom”
One big and one small palm
Vi bestämmer oss för att grilla även här och åker in till ön och samlar ihop kokosnötter. De ger en fantastiskt bra glöd. Eftermiddagen njuter vi av god mat, enastående vacker utsikt och ny underhållning av revhajar helt i närheten av oss.
We decide to have a barbecue here too and go to the island and collect coconuts. They give a fantastic glow. In the afternoon we enjoy good food, an exceptionally beautiful view and new entertainment from reef sharks right next to us.
On the Island starting to collect coconuts for the bbq
Turquoise water with some small boomies
Beautiful view from the Island to Vilja
Reefsharks in front
Jan enjoying the view
It’s beautiful
And here I enjoy the view
The bbq is on
Det här livet skulle vi kunna leva i oöverskådlig tid framöver. Tuamotus är verkligen ett paradis. Och då har vi fortfarande bara kommit till en av alla atoller. Det är så fascinerande att Franska Polynesien, som är ett och samma land, är så totalt olika i sina olika ögrupper. Marquesas där vi först var har höga grönklädda dramatiska berg som stupar rätt ner i havet och här på Toamotus är det endast delvis palmklädda korallatoller som max är ett par meter höga.
We could live this life for an indefinite time to come. The Tuamotus are truly a paradise. And we have still only reached one of the atolls. It is so fascinating that French Polynesia, which is one and the same country, is so completely different in its different island groups. The Marquesas, where we first visited, has high, green-clad dramatic mountains that plunge right into the sea, and here on the Toamotus, there are only partially palm-covered coral atolls that are a maximum of a couple of meters high.
The anchorage from above
Vilja and 2 catamarans
A tiny paradise-Island
With us from above
Ny dag och ny ankringsplats bara lite söder om den förra. Denna heter Kon-Tiki eftersom Thor Heyerdahl med besättning, bl a Bengt Danielsson från Sverige, strandade här efter 101 dagar till havs på balsaflotten Kon-Tiki. Det måste ha varit en tuff resa med både stormar och stiltje och knappt någon mat eller vatten. Det var 1947 som resan gjordes och Thor Heyerdahl ville bevisa att människor kunde komma hit till Polynesien från öst eftersom vindar, vågor och strömmar kommer därifrån. En film gjordes om hans resa och den fick en Oscar.
New day and new anchorage just a little south of the previous one. This one is called Kon-Tiki because Thor Heyerdahl and his crew, including Bengt Danie from Sweden, stranded here after 101 days at sea on the balsa raft Kon-Tiki. It must have been a tough journey with both storms and calms and hardly any food or water. The journey was made in 1947 and Thor Heyerdahl wanted to prove that people could get here to Polynesia from the east because winds, waves and currents come from there. A film was made about his journey and it won an Oscar.
Borrowed photo of Kon-Tiki
Även denna ankring är underbar med sitt turkosa vatten och undersköna utsikt. Vi får bra kontakt med de andra båtarna här och samlas allihop för en ”sundowner” ombord på båten Carosy från Kanada. En stor katamaran med en jättestor sittplats på taket, båtens tredje våning. Här möter vi även svenska båten Zedna och vi är båda förvånade över hur förhållandevis många svenska (och även norska o danska) segelbåtar det är i denna delen av världen. Länder med liten befolkning och så långt bort man kan komma från Skandinavien.
This anchorage is also wonderful with its turquoise water and beautiful views. We get good contact with the other boats here and we all gather for a ”sundowner” aboard the boat Carosy from Canada. A large catamaran with a huge seating area on the roof, the boat’s third floor. Here we also meet the Swedish boat Zedna and we are both surprised at how relatively many Swedish (and also Norwegian and Danish) sailboats there are in this part of the world. Countries with small populations and as far away as you can get from Scandinavia.
Another tiny coralIsland
We parked the dinghy
Took a walk on the corals
Footsteps
A few palm living a hard life
And we found this beautiful thing…from an octopus?
Nästa dag tar vi jollen till ön där Kon-Tiki strandade. Hans efterlevande har gjort ett minnesmärke av stenar mitt på ön. Som halvnorsk känns det mäktigt att komma till denna plats med historiens vingslag. Ön är, som sagt, liten och vi går runt den på endast några minuter. Den är bebodd av hundratals små vita och svarta fåglar som inte helt tycker om att vi kommer dit och hälsar på. Det är ju också möjligt att vi stör dem mitt i häckningssäsongen.
The next day we take the dinghy to the island where Kon-Tiki ran aground. His survivors have made a memorial of stones in the middle of the island. As a half-Norwegian, it feels powerful to come to this place with the wings of history. The island is, as I said, small and we walk around it in only a few minutes. It is inhabited by hundreds of small white and black birds that don’t really like us coming there to visit. It is also possible that we are disturbing them in the middle of the breeding season.
The tiny Island
The memorial of Kon-Tiki
Sign with all facts
White birds in the blue sky
We walked around the Island
All the Islands are made of corals
Planen var att stanna några dagar till men det skall börja blåsa lite mer i övermorgon så vi beslutar oss för att ta en dygnssegling till nästa atoll redan tidigt imorgon så vi kommer fram före vinden tilltar. Vi ser fram emot att fortsätta upptäcka de olika atollerna som vi har möjlighet att åka in i.
The plan was to stay a few more days but it will start to blow a little more the day after tomorrow so we decide to take a 24-hour sail to the next atoll early tomorrow so we arrive before the wind picks up. We look forward to continuing to discover the different atolls that we have the opportunity to go into.
För er som undrar. Hur fungerar det egentligen att bo heltid i en liten segelbåt? Visst, i Bohuslän är Vilja, en Malö 43 med sina dryga 13 meter från för till akter, jättestor jämfört med de flesta andra segelbåtar. Men hon är väldigt liten jämfört med ett boende i lägenhet eller hus. Och så fort man kommer ner i Europa eller längre bort så tillhör Vilja de mindre båtarna. Runt 50 fot är vanligt, och ofta då modernare båtar med helt annan planlösning för utrymme. Ännu vanligare är det med katamaraner. Båtar med två stora skrov åtminsone nästan lika stora som Viljas vardera och allt utrymme där emellan. En katamaran är som en lägenhet eller hus med 4 sovrum, 4 badrum, stort kök och vardagsrum i öppen planlösning, enormt akterdäck och även ett stort fördäck. Självklart blir vi lite avundsjuka när vi kommer ombord i dessa båtar. Men…Vilja är ovanligt vacker, gedigen, välbyggd och har fantastiska vackra linjer.
For those of you wondering. How does it really work to live full-time in a small sailboat? Sure, in Bohuslän, Vilja, a Malö 43 with its more than 13 meters from bow to stern, is huge compared to most other sailboats. But she is very small compared to living in an apartment or house. And as soon as you get down to Europe or further afield, Vilja belongs to the smaller boats. Around 50 feet is common, and often more modern boats with a completely different layout for space. It is even more common with catamarans. Boats with two large hulls at least almost as big as Vilja’s each and all the space in between. A catamaran is like an apartment or house with 4 bedrooms, 4 bathrooms, a large kitchen and living room in an open plan, a huge aft deck and also a large foredeck. Of course we get a little jealous when we get on board these boats. But… Vilja is unusually beautiful, solid, well-built and has fantastic beautiful lines.
Planlösningen av Vilja är en förpik med plats för 2 att sova med ett tillhörande litet toalettutrymme med dusch. Sedan kommer salongen med soffgrupp till babord (vänster) som kan göras till en eller två sängar. På styrbords sida (höger) finns en soffa/ säng. När vi kommer ner för trappan in i salongen är det kök på babords sida. Spis med 2 plattor, liten ugn, diskho och två små kylskåp med lucka från toppen. På styrbords sida finns ett navigationsbord och ett till toalettutrymme. Akter om köket, under sittbrunnen finns en liten akterkoj med 2 sovplatser, om man tycker om varandra.
The layout of Vilja is a foredeck with space for 2 to sleep with an associated small toilet area with shower. Then comes the salon with a sofa group to port (left) that can be made into one or two beds. On the starboard side (right) there is a sofa/bed. When we come down the stairs into the salon, there is a kitchen on the port side. Stove with 2 hotplates, small oven, sink and two small refrigerators with a door from the top. On the starboard side there is a navigation table and another toilet area. Aft of the kitchen, under the cockpit there is a small aft berth with 2 sleeping places, if you like each other.
The front Cabin
And front bathroom
The saloon
Navigationtable
Kitchen
Small aft Cabin
Aft bathroom
The cockpit – where we spend almost all time awakeThis is what it looks like with 4 people living onboard
Vi har båda två bott i var sin båt i flera år under hela åren innan vi gav oss iväg på denna långsegling. Hur det är att bo i båt helår i Sverige får bli ett annat inlägg.
We have both lived on our own boats for several years, all the years before we set off on this long-distance sailing. What it is like to live on a boat all year round in Sweden will be another post.
Den absolut största skillnaden med att bo heltid i båt jämfört med att semestra i en båt, även om det är stora delar av sommaren. Är att detta är vårat hem. Vi har just nu inte tillgång till lägenhet eller ett hus som är vårat främsta hem. Båten är inte bara en sommarbostad. Här har vi i stort sett allt vi äger och har. Både det personliga och det praktiska. Här har vi vår mat, våra kläder, minnessaker och allt nödvändigt till kök och hygien, reparationer, projekt mm mm.
The biggest difference between living full-time on a boat and vacationing on a boat, even if it’s for large parts of the summer. Is that this is our home. We currently do not have access to an apartment or a house that is our primary home.The boat is not just a summer home. Here we have pretty much everything we own and have. Both personal and practical. Here we have our food, our clothes, souvenirs and everything necessary for the kitchen and hygiene, repairs, projects, etc. etc.
Det är dessutom ett väldigt litet hem så saker måste verkligen fungera. Alla saker är väl utvalda och har sin bestämda plats. Där de placeras tillbaka direkt när det har använts. Det är t o m så i detalj så ketchupflaskan, olivoljan o allt annat i de skåp vi har mat i har sin speciella plats. Det underlättar då allt är tätt packat. När vi är ute och seglar eller gör en lång överfart underlättar detta då förhållandena att laga mat kan vara extrema och svåra. Dessutom är det inget som står och slår mot varandra om vi har det tätt packat. Jag månar särskilt om köket, maten och ”linneförrådet” medan Jan har bättre koll på verktyg o reservdelar mm. Kommer man till Vilja kommer man alltså hem till oss så det är inte detsamma som en gemensam två veckors segling. För oss är detta en stor skillnad, speciellt för mig. Men vi är lika glada för besök här som man är till sitt hus eller lägenhet.
It is also a very small home so things really have to work. All things are well chosen and have their designated place. Where they are placed back immediately after use. It is even so detailed that the ketchup bottle, olive oil and everything else in the cupboards where we keep food has its special place. It makes it easier when everything is packed tightly. When we are out sailing or making a long crossing this makes it easier when the conditions for cooking can be extreme and difficult. In addition, nothing is standing and banging against each other if we have it packed tightly. I particularly care about the kitchen, the food and the ”linen store” while Jan has better control over tools and spare parts etc. When you come to Vilja you come to our home so it is not the same as a two-week sailing together. For us this is a big difference, especially for me. But we are just as happy to visit here as you are to your house or apartment.
Eftersom det är vårat hem är det även andra saker som är viktiga jämfört med om det ”enbart” är en segelbåt för semester. Vi har lyxen att ha frys, kyl, watermaker och Wifi ombord. Alla sakerna drar el. Men vi använder hellre extra el ( som vi får av vår generator som går på diesel) för att kunna hålla igång dessa som sätter guldkant på tillvaron. En isbit i drycken betyder otroligt mycket i värmen.
Since it is our home, there are other things that are important compared to if it is ”only” a sailboat for vacation. We have the luxury of having a freezer, refrigerator, watermaker and Wifi on board. All of these things use electricity. But we prefer to use extra electricity (which we get from our diesel generator) to be able to keep these things running that add a golden edge to life. An ice cube in the drink means an incredible amount in the heat.
Att bo på en båt kan låta alldeles underbart när man tänker sol, sommar, hav och semester. Tänk att alltid ha det så! Men det är inte hela sanningen. Speciellt inte höst och vinter i Sverige. Regnet kan ösa ner i flera dagar och allt blir blött eller åtminstone fuktigt även i varmare länder. Det kan blåsa stormbyar även i hamn och vi måste säkra förtöjningar, ankaret, segel och allt annat löst ombord. Men det kan också vara mysigt att sitta inne i båten och höra hur regnet smattrar på rufftaket. I alla fall om vi ligger still och inte behöver vara ute och segla båten.
Living on a boat can sound absolutely wonderful when you think of sun, summer, sea and vacation. Imagine always having it like that! But that’s not the whole truth. Especially not autumn and winter in Sweden. The rain can pour down for several days and everything gets wet or at least damp even in warmer countries. There can be storms even in port and we have to secure moorings, the anchor, sails and everything else loose on board. But it can also be cozy to sit inside the boat and hear the rain patter on the roof of the ruff. At least if we are lying still and don’t have to be out sailing the boat.
When it’s raining we sometimes sit inside the boat
Förvaring av allt vi har är begränsad. Det är i skåp framför allt under och bakom soffor o sängar. Det är oftast så att vi måste flytta på både fem, tio eller ännu flera saker för att komma åt just den sak vi behöver. Vi skall dessutom komma ihåg var vi har lagt just den kryddan, det verktyget eller precis den prytteln vi behöver just här och nu. Sängar måste bäddas upp o madrasser flyttas, saker som står fastsurrade måste knytas loss och flyttas på och kylskåpet måste i stort sett tömmas för att vi skall få tag på t ex ett paket smör. Så tid och tålamod behövs.
Storage for everything we have is limited. It is in cabinets, especially under and behind sofas and beds. It is often the case that we have to move five, ten or even more things to get to the thing we need. We also have to remember where we have put that particular spice, that tool or that particular gadget we need right here and now. Beds have to be made and mattresses moved, things that are tied down have to be untied and moved around and the refrigerator has to be largely emptied so that we can get hold of, for example, a packet of butter. So time and patience are needed.
When looking for something or finding space for more things it can look like thisWe also use the small space under the floor to store thingsWe often find ourselves in ”holes” repairing or looking for something
Däremot är ju ytorna att städa inte så stora. Visst blir det extra smutsigt och även vid städning måste mycket flyttas men golvytan på Vilja är max 8 – 10 kvadratmeter. Här I värmen möglar det fort inne I skåp och på trånga utrymmen så det är ett ständigt tvättande och luftande för att undvika det.
However, the surfaces to clean are not that big. Of course it gets extra dirty and even when cleaning a lot has to be moved, but the floor area at Vilja is a maximum of 8 – 10 square meters. Here in the heat, mold quickly forms in cupboards and in tight spaces, so there is constant washing and airing to avoid it.
Det är också väldigt trångt och intimt. Vi måste flytta oss för varandra när vi skall röra oss inne i båten om vi är där samtidigt. Toaletterna är endast en halvmeter från kök, sovrum o salong. Vi har, förståeligt nog, inte mycket eget utrymme och egentid är lyx. Här är vi oftast endast max någon meter från varandra dygnet runt.
It is also very cramped and intimate. We have to move around each other when we are moving around inside the boat if we are there at the same time. The toilets are only half a meter from the kitchen, bedroom and salon. Understandably, we don’t have much personal space and personal time is a luxury. Here we are usually only a few meters away from each other 24/7.
I varma länder blir det ofta väldigt varmt inne. Ibland över 50 grader. Då är det tungt o varmt att göra det minsta lilla och att sova är ofta svårt. Det är lika varmt inne i båten som havet är varmt på natten kan man säga, alltså drygt 30 grader. Vi har som tur är varsin fläkt som underlättar för att sova
In hot countries it often gets very hot inside. Sometimes over 50 degrees. Then it is heavy and hot to do the slightest thing and sleeping is often difficult. It is as hot inside the boat as the sea is warm at night, you could say, just over 30 degrees. Luckily we each have a fan which makes it easier to sleep.
Here it’s ”only” 38.7 degrees
Att laga mat i båt, även när den ligger stilla, är en utmaning. Arbetsytorna är ovanpå kylskåpet och spisen. Så när något skall plockas upp måste mat, skålar, skärbräda mm som plockats fram, flyttas på. O ibland finns det ingen plats att ställa det på förutom kanske i närmsta säng. Kryddskåpet är djupt o självklart är den kryddan man vill ha längst in, så det är bara att tömma skåpet för att leta. Spisen har i alla fall två plattor så det går att tillaga två saker samtidigt. O det är lyx. Det finns en ugn men oftast används en Omnia i stället. En slags ugn som vi ställer ovanpå en av plattorna i gasspisen. Diskmaskin finns självklart inte o inte heller varmvatten, det måste värmas på spisen i så fall. Oftast har vi begränsat med vatten så vi diskar väldigt sparsamt. Rinnande vatten finns inte i vår värld och skölja disken, som diskats för hand, gör vi med en sprayflaska så att vi inte använder för mycket vatten. Det funkar det med.
Cooking on a boat, even when it is stationary, is a challenge. The work surfaces are on top of the fridge and stove. So when something needs to be picked up, food, bowls, cutting boards, etc. that have been picked up have to be moved. And sometimes there is no place to put it except perhaps in the nearest bed. The spice cabinet is deep and of course the spice you want is at the back, so you just have to empty the cabinet to look. The stove has at least two hotplates so you can cook two things at the same time. And that is a luxury. There is an oven but an Omnia is usually used instead. A kind of oven that we place on top of one of the hotplates in the gas stove. There is of course no dishwasher and neither is hot water, it has to be heated on the stove in that case. Most of the time we have limited water so we wash dishes very sparingly. Running water does not exist in our world and we rinse the dishes, which have been washed by hand, with a spray bottle so that we do not use too much water. That works.
Sometimes we have a bbq on the beach instead of cooking onboardIf we are lucky we can buy cheap langustersTaste lovely Storage of fruits and vegetables are sometimes in net outsideThe Omnia – like an open on top of the stoveIt’s lovet sit on foredeck and enjoy a glas of wine with snacksThe kitchen is small so we use all flat area for cooking and baking. Here Jan makes ”Lussekatter ” on the navigationtableGarbage are cut into small piece and put in bottlesWe use a stick to comprimise the garbage to fit in more
The freezer is standing on the floor
När det kommer till hygien så duschar vi i stort sett alltid på akterdäck. Vi har ju fortfarande ont om vatten så vi samlar regnvatten i spänner och häller över i en bevattningsspruta för trädgård. Så till en dusch med hårtvätt används nog max 3 liter vatten. Samma sak med att tvätta kläder och hushållstvätt. Vi tvättar med regnvatten på akterdäck och hänger sedan att luft- och soltorka. Ibland kommer det ösregn så tvätten får en eller två extra sköljningar. Blöt tvätt kan inte tas in i båten för då blir allt fuktigt. Så det får helt enkelt hänga ute tills det blir torrt.
When it comes to hygiene, we almost always shower on the aft deck. We still have a shortage of water, so we collect rainwater in buckets and pour it into a garden sprinkler. So a shower with hair washing probably uses a maximum of 3 liters of water. The same goes for washing clothes and household laundry. We wash with rainwater on the aft deck and then hang it to air and sun dry. Sometimes it rains heavily so the laundry gets one or two extra rinses. Wet laundry cannot be taken into the boat because then everything gets damp. So it simply has to hang outside until it dries.
Shower on the aft deckHanging clothes to dry
Vi är självförsörjande vad det gäller att tillverka ström och vatten. Främsta energikälla är 6 stora solcellpaneler men vi har även en dieselgenerator som behövs när det är regningt o molnigt. Förutom detta har vi även en liten vindgenerator som producerar lite el när det blåser. För sötvatten har vi en watermaker. Den förvandlar saltvatten till sötvatten. Eftersom vi inte har mycket vatten är vi väldigt försiktiga med hur vi använder vatten.
We are self-sufficient in terms of producing electricity and water. The main source of energy is 6 large solar panels, but we also have a diesel generator that is needed when it is rainy or cloudy. In addition to this, we also have a small wind generator that produces some electricity when it is windy. For fresh water, we have a watermaker. It turns salt water into fresh water. Since we do not have much water, we are very careful about how we use water.
2 of our solarpanels
And the windgenerator
Trots enkelheten och det spartanska jämfört med hus eller lägenhet älskar vi att bo i detta mobila hem. Att bo i båt betyder att vi har lyxen att alltid ha havsutsikt från vår bostad. Oavsett vilket håll vi tittar åt. Havets o himmelens skådespel är alltid närvarande och att ta ett bad i havet gör vi nästan när vi vill. Vi kan ta oss till all världens hörn bara de ligger vid vattnet. Detta nomadliv som vi valt att leva är fantastiskt då vi får uppleva så mycket. Just nu på de stora haven.
Despite the simplicity and spartan nature compared to a house or apartment, we love living in this mobile home. Living on a boat means we have the luxury of always having a sea view from our home. No matter which way we look. The spectacle of the sea and sky is always present and we take a swim in the sea almost whenever we want. We can get to all corners of the world as long as they are by the water. This nomadic life that we have chosen to live is fantastic as we get to experience so much. Right now on the great seas.
It’s a tuff life
I ett senare inlägg kommer jag skriva mer om hur det är att leva ombord i båten när vi är ute på längre seglingar, ibland några dygn men upp till en månad…och…har vi semester hela tiden?
In a later post I will write more about what it’s like to live on board the boat when we are out on longer sailings, sometimes a few days but up to a month…and…are we on vacation the whole time?
Redan när vi närmar oss viken vi skall in och lägga ankaret i möts vi av en stark blomdoft. Det är gryning med en otrolig soluppgång i fantastiska färger. De höga gröntäckta bergen skymtar dramatiskt fram allt eftersom ljuset tilltar. De stupar rakt ner i det djupa havet medan de dimhöljda topparna tronar majestätiskt upp sig mot skyn
As we approach the bay where we are going to enter and drop anchor, we are greeted by a strong floral scent. It is dawn with an incredible sunrise in fantastic colors. The high green-covered mountains loom dramatically as the light increases. They plunge straight down into the deep sea while the mist-shrouded peaks tower majestically against the sky.
The sun rises
Both over the sea and the mountains
High green mountains
Can’t really belive we are here
The view is stunning
Cheers! We made it!
Franska Polynesien, Marquesas, Nuku Hiva. Smaka på det! Ta in det! Vi får nypa oss i armen för att förstå att det är sant. Vi har seglat hit med Vilja ända från Sverige. Hade aldrig trott att jag skulle ta mig hit någon gång. Inte ens med flyg
French Polynesia, Marquesas, Nuku Hiva. Taste it! Take it in! We have to pinch ourselves to understand that it is true. We have sailed here with Vilja all the way from Sweden. Never thought I would ever get here. Not even by plane
Some of all the flowers which we could feel the small of even before getting on land
Det känns konstigt att få fast mark under fötterna igen. Första stegen är stapplande och vingliga. Huvudet snurrar runt och vi går som om vi är alkoholpåverkade. Allt runt oss rör sig. Det tar några minuter innan kroppen börjar anpassa sig och våra steg går som de skall, rakt framåt. Byn vi kommit till vid Taiohae bay, är liten och utsträckt. Här finns ett sjukhus, några mataffärer, bingo och en pizzeria. Det är mitt på dagen nu och därför för varmt för att promenera runt så vi tar strax dingen tillbaka ut till Vilja igen. Vi är trötta efter nästan en månad till havs, en tidig morgon idag och anspänningen över att komma fram så det blir middag och en tidig kväll till sängs. Äntligen får vi sova hela natten igenom utan nattvakter och utan att Vilja rullar runt i orolig sjö.
It feels strange to get solid ground under our feet again. The first steps are staggering and wobbly. Our heads spin and we walk as if we are under the influence of alcohol. Everything around us moves. It takes a few minutes before our bodies start to adjust and our steps go as they should, straight ahead. The village we have arrived at Taiohae Bay is small and sprawling. There is a hospital, a few grocery stores, bingo and a pizzeria. It is the middle of the day now and therefore too hot to walk around so we immediately take the thing back out to Vilja again. We are tired after almost a month at sea, an early morning today and the tension of arriving so that it will be dinner and an early evening to bed. Finally we get to sleep all night without night guards and without Vilja rolling around in the rough sea.
The view is stunning
And it is sooo green
Classic tikis
And a big one
Idag skall vi checka in och gå till sjukhuset med mitt sår. Incheckningen betyder här endast att vi går till polisen och får våra pass stämplade. Redan för några dagar sidan följde vi en länk via internet där vi gjorde det mesta arbetet. Som eu-medborgare får vi stanna här obegränsad tid. Marie och Niklas flyger ju hem om knappt 2 veckor men Jan och jag skall ta det lugnt och stanna så länge vi har lust. Franska Polynesien är stort med många olika ögrupper och vi tänker ”bara vara” i många månader – upp till ett år framöver. Åh vad härligt det skall bli!
Today we are going to check in and go to the hospital with my wound. Checking in here only means that we go to the police and get our passports stamped. A few days ago we followed a link via the internet where we did most of the work. As EU citizens we are allowed to stay here indefinitely. Marie and Niklas are flying home in just under 2 weeks but Jan and I are going to take it easy and stay as long as we feel like. French Polynesia is big with many different island groups and we intend to ”just stay” for many months – up to a year. Oh how wonderful it will be!
After we got our stamps in the passports we could put these French Polynesia flag up
Efter incheckningen går vi till sjukhuset för att få en läkare till att se på såret och förhoppningsvis få utskrivet ny antibiotika. Efter denna resa har vi definitivt insett hur livsavgörande det kan vara. Vi får vänta länge och när vi kommer in visar jag foton på hur det sett ut. Läkaren säger att det var väldigt stort och allvarligt. Det var på väg att leda till blodförgiftning så antibiotikan kan ha räddat mitt liv. Men nu är det nästan läkt och enda dåliga som är kvar är att jag inte får bada innan det läkt helt. Vi får utskrivet 2 kurer med ny antibiotika till skeppsapoteket och vi vandrar genom hela stan för att köpa dem på det lokala apoteket.
After checking in, we go to the hospital to get a doctor to look at the wound and hopefully get a prescription for new antibiotics. After this trip, we have definitely realized how life-threatening it can be. We have to wait a long time and when we get in I show photos of what it looked like. The doctor says it was very large and serious. It was about to lead to blood poisoning so the antibiotics may have saved my life. But now it is almost healed and the only bad thing left is that I am not allowed to swim until it is completely healed. We are prescribed 2 courses of new antibiotics for the ship’s pharmacy and we walk all over town to buy them at the local pharmacy.
Det är Jans födelsedag idag också och Marie har bakat en cheececake. Vid eftermiddagsfika blir det skönsång och kaka med levande ljus i till Jans stora glädje. Nästan hela kakan tar slut i ett nafs. På kvällen åker vi in till land för att äta på pizzerian. Vilken lyx att inte behöva laga maten ombord och att tallrik, glas och bestick står stilla på bordet utan att kastas runt från ena sidan till den andra så att vi får vara beredda att fånga saker hela tiden. Tror vi hade varit experter på utslagstävlingen i Robinson där de skall fånga en stav som plötsligt blir upplyst. Vår resktionsförmåga är på topp nu.
It’s Jan’s birthday today too and Marie has baked a cheesecake. At afternoon coffee there will be singing and cake with candles, much to Jan’s delight. Almost the entire cake is gone in one bite. In the evening we go ashore to eat at the pizzeria. What a luxury not to have to cook the food on board and that the plate, glass and cutlery are still on the table without being thrown around from one side to the other so that we have to be prepared to catch things all the time. I think we would have been experts at the Robinson elimination competition where they have to catch a pole that suddenly becomes illuminated. Our reaction skills are at their peak now.
A local beer while walking
Ny dag och planen var att lämna. Men vi har fått till oss att det är en bbq-kväll på stranden imorgon för medlemmar i OCC (Ocean Cruising Club) och World ARC seglare. Och det vill vi gärna vara med på.
New day and the plan was to leave. But we have heard that there is a bbq evening on the beach tomorrow for members of OCC (Ocean Cruising Club) and World ARC sailors. And we would like to join in.
The OCC bbq has begun
Jan and me in the evening
Efter en trevlig kväll är vi klara med viken på Nuku Hiva och vill ta oss mot SO till andra öar. Första etappen blir till den mindre ön Ua Pou. Det är en underbar dagssegling dit ner med halvvind och bra fart. Härligt! Redan från långt håll har vi sett de fantastiska bergsformationerna. Höga spetsiga pelare som sticker rakt upp mot himmelen. Wow vad vackert.
After a nice evening we are done with the bay of Nuku Hiva and want to head SE to other islands. The first leg will be to the smaller island of Ua Pou. It is a wonderful day’s sailing down there with a light wind and good speed. Lovely! Already from afar we have seen the fantastic mountain formations. High pointed pillars that stick straight up into the sky. Wow how beautiful.
Lovely sailing south
Perfect wind
The Pitons are so massive
It’s stunning
Vi kommer fram till viken Hanatefau som ligger närmast denna makalöst vackra vy. Här släpper vi i ankaret och tar jollen in till dingebryggan. Där får vi god hjälp av en lokal fiskare och den hjälpen tas tacksamt emot då sjöhävningen är stor och det är inte lätt att ta sig in. Nere vid vattenbrynet leker och badar byns barn i de höga vågorna som slår in. Ingen rädsla hos dem inte. Jag hade aldrig vågat bada där. Vi promenerar upp genom den lilla byn som är omgärdad av grönska och vackert blommande buskar och träd. Lukten av Gardenia slår emot oss vart vi än går. Rakt framför oss tronar ”Pitonerna” majestätiskt upp sig. Det är slående vackert. En bit inåt kommer vi till fiskarens bostad och vi bestämmer oss för att köpa färsk fisk till middag. Rosa fiskar med enorma ögon. De lever djupt nere i havet enligt fiskaren. Det skall bli sååå gott med grillad fisk!
We arrive at Hanatefau Bay, which is closest to this incredibly beautiful view. Here we drop anchor and take the dinghy to the dinghy jetty. There we get good help from a local fisherman and that help is gratefully received as the sea swell is high and it is not easy to get in. Down at the water’s edge, the village children play and swim in the high waves that come in. They are not afraid. I would never have dared to swim there. We walk up through the small village which is surrounded by greenery and beautifully flowering bushes and trees. The smell of Gardenia hits us wherever we go. Straight ahead of us, the ”Pitones” tower majestically. It is strikingly beautiful. A little further inland we come to the fisherman’s house and we decide to buy fresh fish for dinner. Pink fish with enormous eyes. They live deep down in the sea according to the fisherman. The grilled fish will be sooo good!
Vilja in front of the Pitons
Children playing
All the fishes. We bought 2
An outdoor shower behind the palmtree
And a tiki
The stunning view
And the view towards the sea
An Aperol spritz in the afternoon
Efter en god natts sömn åker Marie o Niklas in till byn för att ge sig ut på en vandring till bl a ett vattenfall. Jan, som känner sig förkyld stannar kvar och det gör även jag. Vi har redan sett åtskilliga vattenfall och regnskogar. Det är en blåsig och regnig förmiddag och de kommer tillbaka genomblöta men väldigt nöjda. Vi bestämmer oss för att avsegla ganska omgående då nästa etapp mot ön Tahuata, söder om Hiva Oa kommer innebära ca 70 nm men med rak motvind så vi kommer få kryssa.
After a good night’s sleep, Marie and Niklas go into the village to go on a hike to, among other things, a waterfall. Jan, who feels cold, stays behind and so do I. We have already seen several waterfalls and rainforests. It is a windy and rainy morning and they come back soaked but very happy. We decide to set sail quite immediately as the next leg towards the island of Tahuata, south of Hiva Oa will involve about 70 nm but with a straight headwind so we will be able to cruise.
Taking the dinghy out to Vilja
Natten går men det går långsamt framåt. Troligen har vi även strömmen emot oss. För att kunna styra lite högre upp mot vind stöttar vi seglingen med motor. Lite fusk men vi vill komma fram. Det som först verkade som att vi skulle komma fram tidigt eftermiddag verkar nu bli att vi inte hinner fram innan mörkrets inbrott. För att lyckas tar vi även ner seglen och går enbart för motor i många timmar. En natt till ute till havs vill vi helst inte ha nu.
The night is passing but we are making slow progress. We probably also have the current against us. In order to be able to steer a little higher up into the wind, we support the sailing with the engine. A bit of cheating but we want to get there. What at first seemed like we would arrive early in the afternoon now seems that we will not have time to arrive before dark. To succeed, we also take down the sails and go only by engine for many hours. We would rather not have another night out at sea now.
Viken Hanamoenoa är vacker med en sandstrand med palmer nedanför de gröntäckta bergen. Tyvärr är det stor sjöhävning så att ta jollen in är nästan omöjligt. Här ligger många segelbåtar före oss så vi lägger oss längst ut i viken. Det är så skönt att varva ner och ta det lugnt, njuta av utsikten och ”bara vara”.
Hanamoenoa Bay is beautiful with a sandy beach with palm trees below the green mountains. Unfortunately, there is a big swell so taking the dinghy in is almost impossible. There are many sailboats ahead of us here so we lie down at the far end of the bay. It is so nice to unwind and take it easy, enjoy the view and ”just be”.
The beautiful beach
Vilja in sunset
The sun sets
Vilken häftig frukostunderhållning vi har! Hundratals delfiner simmar runt i viken Hanatefau, fortfarande på ön Tahuata men längre söderut. De hoppar och leker och jagar säkert fisk. Det är en riktig wow-upplevelse. Vissa gör höga höga språng upp i luften och snurrar runt sig själva flera varv innan de plumsar ner i vattnet igen med ett stort plask. De har lekt här inne i flera timmar nu och vi glömmer äta frukosten för det är så fascinerande.
What a great breakfast entertainment we have! Hundreds of dolphins swim around in the bay of Hanatefau, still on the island of Tahuata but further south. They jump and play and probably chase fish. It’s a real wow experience. Some make high leaps into the air and spin around themselves several times before plunging back into the water with a big splash. They have been playing in here for several hours now and we forget to eat breakfast because it’s so fascinating.
It’s always difficult to get the dolphins on photo. But here are one dolphin jumping
Vilja in front of the high green mountains
Right here it’s a lot of palmtrees but all bays are different
Looking up at the palmtrees
On land looking out on the sea
Look at the colours
Efter showen lämnar vi Hanatefau med sina höga berg och åker vi upp till förra viken igen. Vyn här är fantastisk och vi är då närmre Hiva Oa. Det är vårt nästa mål då Marie och Niklas flyger hem igen på lördag efter att ha varit med oss i nästan tre månader.
After the show we leave Hanatefau with its high mountains and go up to the previous bay again. The view here is fantastic and we are then closer to Hiva Oa. That is our next destination as Marie and Niklas fly home again on Saturday after being with us for almost three months.
Första dagen på Floreana och vi åker vattentaxi in till den lilla byn. Ön ser helt annorlunda ut än de tidigare vi varit på. Inga kaktusar utan böljande höga gröna kullar. Överallt är det svart lava. Här är vulkanerna inte aktiva längre, som på Isabella, utan kratrarna där grönska växt upp, är bra för fågellivet och deras häckning. Vi möts av agenten som kommer med vår zarpe, papper på att båten får lämna ön/landet. Vi börjar prata med en tourguide som strax skall ut på en utflykt och vi bestämmer oss snabbt för att följa med.
First day on Floreana and we take a water taxi into the small village. The island looks completely different from the previous ones we have been to. No cactuses but rolling high green hills. Everywhere there is black lava. Here the volcanoes are no longer active, as on Isabella, but the craters where greenery has grown up, are good for birdlife and their nesting. We are met by the agent who brings our zarpe, paper that the boat is allowed to leave the island/country. We start talking to a tour guide who is about to go on an excursion and we quickly decide to go along.
We have arrived at Floreana Island
Vi åker tillsammans med familjen från båten Spirit, i en öppen buss. Fönsterplats för alla! Det är en brant backe upp och bussen orkar inte riktigt. Så chauffören stannar motorn ett flertal gånger. Vi kommer i alla fall upp till sist och börjar vår promenad. Först till ett område där Floreanas 19 sköldpaddor håller till. Floreana längtar verkligen efter de sköldpaddor som nu är bebisar på rescue centret på Santa Cruz, som vi besökt tidigare. Beståndet behöver utökas för att arten skall bestå.
We travel together with the family from the boat Spirit, in an open bus. Window seat for everyone! It’s a steep hill up and the bus can’t really handle it. So the driver stops the engine several times. In any case, we finally get up and start our walk. First to an area where Floreana’s 19 turtles reside. Floreana really longs for the turtles who are now babies at the rescue center in Santa Cruz, which we visited before. The stock needs to be expanded for the species to persist.
Our bus with ”windows” for all of us
Me and Niklas on board
A turtle in the wild
Eating leaves
A close up photo of an 14 year old turtle
Promenaden fortsätter genom fascinerande natur med grottor, smala gångar som i Ronja Rövardotter och fantastisk utsikt över grönska och hav. Under århundraden använde pirater Floreana som ett gömställe, och valfångare fyllde på med mat här och de skapade till och med ett eget postkontor. Första familjen som bosatt sig på Galapagos-öarna bosatte sig här på Floreana. De kom från Tyskland på 1930-talet och bodde då i grottorna på ön. Dottern, som är född i grottan lever fortfarande och är en av ca 150 invånare. Idag äger hon både kryssningsfartyg, hotell och en farm. Hennes pappa högg ut ett ansikte i en sten precis vid grottorna. Fascinerande att detta var endast för knappt 100 år sedan.
The walk continues through fascinating nature with caves, narrow passages like in Ronja Rövardotter and fantastic views of greenery and sea. For centuries, pirates used Floreana as a hideout, whalers stocked up on food here, and they even created their own post office. The first family to settle in the Galapagos Islands settled here on Floreana. They came from Germany in the 1930s and then lived in the caves on the island. The daughter, who was born in the cave, is still alive and is one of about 150 inhabitants. Today she owns both cruise ships, hotels and a farm. Her father carved a face in a rock right by the caves. Fascinating that this was only barely 100 years ago.
Walking in the highlands
It’s sooo lush and green
Small paths between the rocks
More path and steps up
The view is stunning
Here we are, all four of us
The patos between the cliffs continues
One of the caves where first pirates took a rest and then the first family lived
The stoneface the german man carved
Soo beautiful view
We were Lucky to see an owl really close
And the local Floreana iguanas is red
När vi kommer tillbaka till parkeringen får vi vänta länge på bilen. När han äntligen kommer åker vi till en farm. Floreana är i stort sett självförsörjande av grönsaker och det är en av två öar som har tillgång till färskt vatten. På denna farm odlas ananas, bananer och cassava bl a. Vi får med oss en halv bananstock och ca 15 kilo cassava innan resan går tillbaka till kustlinjen där vi transporteras till en vacker sandstrand som är inklämd mellan lavaformationerna. Här blir det en stunds snorkling i det kristallklara vattnet innan vi promenerar tillbaka till hamnen. På vägen stannar vi på en bar för vätskepaus och vi skriver kort hem som postas i postlådan. Det skall bli kul att se om korten hittar hem, även om de postas utan frimärke. Vilket inte skall behövas.
When we get back to the parking lot, we have to wait a long time for the car. When he finally arrives, we go to a farm. Floreana is largely self-sufficient in vegetables and it is one of two islands with access to fresh water. On this farm, pineapples, bananas and cassava are grown, among other things. We get half a banana log and about 15 kilos of cassava before the journey goes back to the coastline where we are transported to a beautiful sandy beach that is sandwiched between the lava formations. Here there will be a moment of snorkeling in the crystal clear water before we walk back to the harbor. On the way we stop at a bar for a drink break and we write cards home which are posted in the mailbox. It will be fun to see if the cards find their way home, even if they are posted without a stamp. Which should not be needed.
This is how the pineapples are growing
It takes two years before the get to the full size
Pineapple in front and cassava innan the back
You eat the roots of the cassava and use it almost like potatoes
They also had pigs on the farm
The beautiful beach with white sand among the black lava
Chrustalclear water here too
The local postoffice. The cards are bought from here by sailors and other ships to the country they are going. No stamps needed but we don’t know how long time it will take and if it ever will be delivered
Det är så fascinerande att sitta här i båten och titta på alla sjölejon och sköldpaddor som simmar runt och under Vilja. Sjölejonen som är ganska klumpiga uppe på land, simmar så otroligt graciöst och smidigt genom havet och vågorna. Det syns att de är i sitt rätta element när de plöjer sig genom vattnet svängande med sina bakfötter som troligen är förebilden för de simfötter vi köper och använder när vi snorklar. De simmar fram till Vilja som för att hälsa på oss och fråga vad vi gör här.
It is so fascinating to sit here in the boat and watch all the sea lions and turtles swimming around and under Vilja. The sea lions, who are quite clumsy on land, swim so incredibly gracefully and smoothly through the sea and the waves. They are clearly in their element as they plow through the water swinging their hind feet which are probably the model for the flippers we buy and use when we snorkel. They swim up to Vilja as if to greet us and ask what we are doing here.
They really look like our flippers
Havssköldpaddorna i sin tur simmar runt, dyker ner efter mat och sticker sedan upp sitt gulliga huvud och tittar sig nyfiket omkring. Här på Floreana är det gott om dem och de är stora. Ibland simmar de ihop flera stycken. Fast sköldpaddor är enstöringar och behöver varken en partner eller vänner. De kan vara nere under vattnet i absolut max en timma men oftast är de nere enbart några minuter. De kan leva utan mat och vatten i upp till åtta månader. Därav var det många sjömän som för längesedan tog med sig sköldpaddor på sina långa seglingar, som proviant. Tragiskt. Men vilken ynnest det är att få uppleva mångfalden av detta otroliga och rika djurliv i sin rätta miljö!
The sea turtles in turn swim around, dive down for food and then stick their cute heads up and look around curiously. Here at Floreana there are plenty of them and they are big. Sometimes several of them swim together. Although turtles are loners and need neither a partner nor friends. They can be down under the water for an absolute maximum of an hour, but usually they are down for only a few minutes. They can live without food and water for up to eight months. Hence, there were many sailors who long ago took turtles with them on their long voyages, as provisions. Tragic. But what a blessing it is to experience the diversity of this incredible and rich animal life in its proper environment!
A cute turtle
Även här i vår bubbla av lycka händer saker vi velat slippa. Idag har vår generator lagt av. Den är vi beroende av för att hålla frys, watermaker och Starlink för Wifi igång. Visst, vi har solceller men ovan tre saker drar mycket ström och är en lyx vi helst inte vill vara utan. Vi får hoppas att det finns någon kunnig personal på ön Santa Cruz som kan hjälpa oss när vi kommer dit. Men först har vi en nattsegling till vår sista ö, San Christobal, framförallt oss nu inatt.
Even here in our bubble of happiness, things happen that we wanted to avoid. Today our generator went out. We depend on it to keep the freezer, watermaker and Starlink for Wifi running. Sure, we have solar cells, but the above three things draw a lot of power and are a luxury we would rather not be without. Let’s hope there is some knowledgeable staff on Santa Cruz Island who can help us when we get there. But first we have a night sailing to our last island, San Christobal, especially us tonight.
On our last day in Floreana a ships came with food and drink. Guess they are happy on the Island now
Sunset again
Sunset just after we have left Floreana
Trodde inte det skulle bli något nattpass på Galapagos men nu sitter jag här i mörkret o filosoferar. Ser varken månen eller stjärnor men det är ganska vanligt detta tidiga kvällspass. Vi experimenterar med mycket ny mat nu. Vi fick ca 15 kilo Cassava igår o Marie lagade en gryta på cassava o rester. Idag blev det blomkål teriyaki till middag. Nya smaker o nya upplevelser. Här på Galapagos är det begränsat vad vi kan handla så vi sparar det kött vi har till vår, strax, kommande långsegling.
Didn’t think there would be any night shifts in the Galapagos, but now I’m sitting here in the dark philosophizing. Can’t see the moon or stars, but it’s quite common this early evening session. We are experimenting with a lot of new food now. We got about 15 kilos of cassava yesterday and Marie cooked a pot of cassava and leftovers. Today it was cauliflower teriyaki for dinner. New flavors and new experiences. Here in the Galapagos, what we can buy is limited, so we save the meat we have for our soon-to-come long-distance sailing.
Framme på San Christobal o här ligger måååånga segelbåtar. ”Segelbåtstävlingen” ARC around the world är här och det är många riktigt stora och lyxiga båtar. Vi kom hit tidigt i morse och ligger ganska långt ut från piren. Runt oss simmar, även här, sjölejon och havssköldpaddor. Vi är lika fascinerade och lyckliga hela tiden som vi får uppleva djurlivet. Att ta sig med vattentaxi in och ut från stan här var en skräckblandad upplevelse. Det blåser rätt in i ankringshamnen och Vilja gungar rejält. Samma sak gör taxibåten – men i annan takt. Marie höll på att ramla i vattnet i kläm mellan Vilja och taxibåten, men det gick bra som tur var.
Arrived at San Christobal and there are many sailboats here. The ”sailing boat competition” ARC around the world is here and there are many really big and luxurious boats. We got here early this morning and are quite far out from the pier. Sea lions and sea turtles swim around us, here too. We are just as fascinated and happy all the time as we get to experience the wildlife. Taking the water taxi in and out of town here was an experience mixed ith horror. It’s blowing right into the anchorage and Vilja is rocking hard. The taxi boat does the same – but at a different pace. Marie was about to fall into the water, stuck between Vilja and the taxi boat, but luckily it went well.
Vi stannade bara 1 dag här pga generatorn. Men njöt för fullt av alla sjölejon
We only spent 1 day here because of the generator, but enjoyed the sealions a lot
They love sleeping on benches
And on stairs
And if they don’t find that they sleep on the rocks
A baby getting food from its Mother
When they don’t sleep they play in the water
Hi! Look at me!
Last sunset in San Christobal
Maybe bad weather will come
Två män plus Jan o h Niklas, sliter som djur för att få loss och sedan upp generatorn här på Santa Cruz. Dit vi seglade tillbaka efter bara en dag på San Christobal. Utrymmet är trångt och skruvarna sitter hårt och har rostat. Efter nästan fyra timmars slit lossar den äntligen och med gemensamma krafter hissas den upp ur stuvutrymmet och sedan ner i en taxibåt. Nu får vi hoppas att de kan reparera den så att vi kan segla vidare.
Two men plus Jan and Niklas, toil like animals to get the generator loose and then up here at Santa Cruz. Where we sailed back after just one day at San Christobal. The space is tight and the screws are tight and have rusted. After almost four hours of struggle, it finally loosens and with joint efforts it is hoisted out of the hold and then down into a taxi boat. Now we have to hope that they can repair it so that we can sail on.
One of the men where the generator is
It’s a total mess onboard cause we had to empty a big storageroom
Nästa projekt är att fylla diesel. Vi beställer 80 gallon (ca 151 liter) och de kommer ut med en liten båt och fyller upp vår tank från dunkar. På Galapagos-öarna finns ingen brygga eller hamn att lägga till vid så allt sker från båtar.
The next project is to fill diesel. We order 80 gallons (about 151 liters) and they come out with a small boat and fill up our tank from cans. In the Galapagos Islands there is no jetty or harbor to dock at so everything is done from boats.
The small boat arrives with 360 liters of diesel
Jan filling it in the tanks
Nu börjar vi tröttna på att vänta och på att bara gå runt i en ovisshet. Det går vansinnigt trögt med arbetet på generatorn och de verkar inte ens ha lokaliserat det fel vi ( läs Niklas) tror på. Vi har varit och pushat på dem ett flertal gånger och däremellan har vi provianterat och tvättat kläder. Nu har vi bestämt oss för att de får återinstallera generatorn imorgon och vi har beställt utresa till söndag morgon. Så nu återstår det att se om allt fungerar. Tyvärr har vi inget hopp om att generatorn skall fungera utan vi får troligen klara oss utan.
Now we are getting tired of waiting and just walking around in uncertainty. The work on the generator is going insanely slow and they don’t even seem to have located the fault we (read Niklas) believe. We have been and pushed them several times and in between we have stocked up and washed clothes. Now we have decided that they can reinstall the generator tomorrow and we have ordered departure for Sunday morning. So now it remains to be seen if everything works. Unfortunately, we have no hope that the generator will work, but we will probably have to do without.
Avresa från Galapagos är beställd! Imorgon, söndag 15.00 checkar vi ut och startar vår segling mot Marquesas. Nästan 4000 sjömil skall tillryggaläggas och det kommer ta runt 30 dagar. Allt beror vind och väder. Det skall bli jättespännande att göra vårt livs längsta segling utan att se land!
Departure from Galapagos is booked! Tomorrow, Sunday 15.00 we check out and start our sailing towards the Marquesas. Almost 4000 nautical miles must be covered and it will take around 30 days. Everything depends on wind and weather. It will be very exciting to do the longest sailing of our lives without seeing land!
One evening we had a day out with a lot of friends
We wnt from one restaurant to another
Och ännu mer lycka! Generatorn kommer på plats ….och den fungerar! Jippy! Nu skall vi bara checka ut och har en kontroll av båten sedan är det bara att lämna!
And even more happiness! The generator comes into place ….and it works! Jippy! Now we just have to check out and have an inspection of the boat, then it’s just a matter of leaving!
It’s a heavy job to gen the generator back in its place
Four men working hard
Sista kvällen på Galapagos och första dagen på karnevalsfirandet. Det är mycket folk i stan och glad stämning. Vi äter streetfood och dricker några drinkar innan vi beger oss tillbaka till Vilja. Tyvärr missar vi den stora karnevalen som är på tisdag
The last evening in the Galapagos and the first day of the carnival celebration. There are a lot of people in town and a happy atmosphere. We eat street food and drink a few drinks before heading back to Vilja. Unfortunately we miss the big carnival which is on Tuesday
Eating and drinking beer in one of the partytents
For dinner we were served from this fellow
A pelican looking for fish
The sailcontest ARC around the world is on Santa Cruz now so it’s crowded with boats. All pink spots are sailboats
Vi ropar på vhf:en efter en vattentaxi som strax kommer och hämtar oss. Väl iland möts vi av mängder av sjölejon och galapagosleguaner. De finns verkligen precis överallt! Simmande i vattnet, på bänkar, trappor, i båtar, stigarna vi går på och på bryggorna. De är totalt orädda för oss människor och vet att vi inte gör dem illa. Här är det djuren som får ta plats och vi får inrätta oss efter dem. Sjölejonen hörs högt och tydligt när de ropar och flera är aktiva i vattnet. Men många ligger och slöar i skuggan. Ett sjölejon vi ser gör allt vad det kan för att ta död på en blåsfisk som blåst upp sig till en boll, stor som en tennisboll.
We call on the VHF for a water taxi that will come and pick us up soon. Once ashore, we are met by multitudes of sea lions and Galapagos iguanas. They really are everywhere! Swimming in the water, on benches, stairs, in boats, the paths we walk on and on the docks. They are totally unafraid of us humans and know that we do them no harm. Here, it is the animals who get to take their place and we get to arrange ourselves after them. The sea lions are heard loud and clear when they call and several are active in the water. But many are lazing in the shade. A sea lion we see is doing everything it can to kill a blowfish that has blown itself up into a ball, the size of a tennis ball.
Jan with some of the sealions
Probably a Mother and Child
Hello! Here am I!
It’s perfect to work on the boat in low tide
More sealions
A sealion playing with a blowfish
Of course there is one on the bench
We are Lucky to see a seaturtle close up
Leguanerna är havsleguaner endemiska för Galapagos, precis som de flesta djur här. De är duktiga simmare och lever på, framförallt, alger som de hittar i havet. När de är på land ligger de mest och slöar mitt framför fötterna på oss. Så det gäller att se var vi sätter fötterna.
The iguanas are marine iguanas endemic to the Galapagos, just like most of the animals here. They are good swimmers and live on, above all, algae that they find in the sea. When they are on land, they mostly lie down and laze right in front of our feet. So we have to see where we put our feet.
And of course leguan
Digging holes in the sand
Here is a big one
It’s low tide
Easy to see the low tide in the mangrove
Mangroves with seawater
A lot of iguanas
Best friends
Jan walking among the mangrove
Hamnen ligger en bit bort från stan och vi går mot den lilla byn. Landskapet är svart av lava men med mycket grönska. Isabella skall vara ca 1 miljon år gammal så här har grönskan lagt sig, i alla fall på den södra sidan av ön dit regnet kommer. Det finns fem vulkaner på ön, alla mer eller mindre aktiva. Senaste utbrottet var 2021. Byn är sömnig på ett charmigt sätt med gator av sand och ett flertal restauranger och häftiga barer längs med stranden. Här tar vi en drink i solnedgången och njuter av atmosfären.
The port is a bit away from the town and we walk towards the small village. The landscape is black with lava but with lots of greenery. Isabella is supposed to be about 1 million years old, so this is where the greenery has settled, at least on the southern side of the island where the rain comes. There are five volcanoes on the island, all more or less active. The last eruption was in 2021. The village is sleepy in a charming way with streets of sand and several restaurants and cool bars along the beach. Here we have a drink at sunset and enjoy the atmosphere.
The entrance to Pink Iguana bar
Soo true
The pelican enjoys The view
A wheel can be used to many things
tightrope walking is pretty easy for a surfer
Today we see the sunset from the beach
Same beautiful colours as from Vilja
Now the pelican enjoys The sunset
Taking a walk on the beach to the next bar
Here we drank Cocoloco – fresh coconut with rom
They cut the coconut here
Now the sun has set and it’s dark over the sea
Sitter ombord på Vilja helt ensam och njuter. Det är kul med vänner ombord men det är också trångt. Och att få egentid är verkligen uppskattat och välbehövligt. Lite nagelvård, dusch, lyssna på bok mm mm. Underbart! Jag njuter!
Sitting on board Vilja all alone and enjoying. It’s fun with friends on board, but it’s also crowded. And getting alone time is really appreciated and much needed. A little nail care, shower, listen to a book, etc. Wonderfully! I enjoy!
Under tiden är Jan, Marie och Niklas på utflykt. De åker till något som kallas Túneles. Ett naturligt labyrintsystem i lava som ser ut som tunnlar. Vattnet är riktigt klart och de får simma med stora sköldpaddor. Under snorklingen ser de också sjöhästar och unika Galapagos hajar som kan ligga stilla på botten och vila utan att vara i ständig rörelse, vilket de flesta hajar behöver. En riktigt bra utflykt om man gillar att snorkla.
Meanwhile, Jan, Marie and Niklas are on an excursion. They go to something called Túneles. A natural lava labyrinth system that looks like tunnels. The water is really clear and they get to swim with big turtles. While snorkeling, they also see seahorses and unique Galapagos sharks that can lie still on the bottom and rest without being in constant motion, which most sharks need. A really good excursion if you like snorkeling.
Jan looking for his snorkelgear. It’s of course in the bortom of the storage
The túneles in Isabella
Swimming with turtles is amazing
A seahorse is rare to see
The sharks resting
Ny dag och ny utflykt, endast halvdag idag. Vi åker in till hamnen och när vi väntar på båt och guide får vi underhållning av en jättesöt liten pingvin som simmar runt i hamnen. Båten tar oss till lavaön Tintoreras. På vägen dit gör vi stopp där vi kommer helt i närheten av flera pingviner. Åååh, vad söta pingvinerna är. Flera står i givakt och bryr sig inte det minsta om att vi är alldeles i närheten. Några andra simmar runt båten.
New day and new excursion, only half day today. We go into the harbor and while we wait for the boat and guide we are entertained by a very cute little guinea pig that swims around the harbor. The boat takes us to the lava island of Tintoreras. On the way there, we make a stop where we come very close to several penguins. Oh, how cute the penguins are. Several are standing guard and don’t care in the least that we are very close. A few others swim around the boat.
Three lovely penguins
The penguins are sooo cute
A swimming penguin
Strax därefter kommer vi till höjdpunkten, Bluefooted Boobies! Det är en hel liten koloni av sjöfågeln ”Blåfotade sulor”. Färgen på fötterna får de av sillen de äter. Som i sin tur äter en speciell sorts alger som ger färgen. Turen avslutas med en vandring där vi ser mängder av leguaner som bygger bon att lägga sina ägg i. Deras äggläggningsperiod har precis startat så vi har tur som kommer hit innan de stänger ön för besök.
Soon after, we come to the highlight, the Bluefooted Boobies! There is a whole small colony of the seabird ”Blue-footed soles”. The color of their feet they get from the herring they eat. Which in turn eats a special kind of algae that gives the color. The tour ends with a hike where we see loads of iguanas building nests to lay their eggs in. Their egg laying period has just started so we are lucky to get here before they close the island to visitors.
Bluefooted Boobies – love them
Here on a small rock
We were Lucky to see so many
The feet are really blue
A big iguan
And one digging a hole for laying eggs
Eggshell from an old egg
One more iguan
The landscape is really fascinating
Vardagen fortsätter även ombord. Vi lagar mat, tvättar kläder, fixar småfix o större fix mm mm. Även om vi lever i paradiset är det nödvändigt.
Everyday life also continues on board. We cook, wash clothes, fix small fixes and bigger fixes, etc. Although we live in paradise, it is necessary
Marie cooks todays dinner
And Jan is fixing
On the way back to Vilja with the watertaxi
Getting closer to Vilja
And here she is
Todays sunset
And one more photo
Dagarna på Isabella har tagit slut och nu seglar vi mot nästa ö – Floreana. En liten ö med endast 200 invånare. Solen skiner, havet är djupblått och himmelen ljusblå med enstaka vita moln
The days on Isabella are over and now we are sailing towards the next island – Floreana. A small island with only 200 inhabitants. The sun is shining, the sea is deep blue and the sky is light blue with occasional white clouds
Sista nattpasset på denna segling. Imorgon bitti kommer vi fram till ankringsviken vid ön Santa Cruz i Galapagos. En ögrupp bestående av 18 öar som tillhör Ecuador. Här finns ett helt unikt djurliv. Jag har drömt om att komma hit sedan jag var sex år gammal och nu är vi nästan där!
Last night shift on this sailing. Tomorrow morning we will arrive at the anchorage bay at the island of Santa Cruz in the Galapagos. An archipelago consisting of 18 islands belonging to Ecuador. There is a completely unique animal life here. I have dreamed of coming here since I was six years old and now we are almost there!
Another beautiful sunset
Lovely colours
Idag har vi börjat städa en massa i och utanpå Vilja. Klockan 11.00 kommer det 8-10 tjänstemän ombord som kommer djudyka in i alla skrymslen och vrår för att genomsöka Vilja på småkryp, narkotika, smuts, medicin, påväxt på skrovet mm mm. Hoppas vi blir godkända utan klagomål.
Today we have started cleaning a lot inside and outside Vilja. At 11.00 there will be 8-10 officials on board so they will deep dive into all the nooks and crannies to carry out Vilja on small insects, drugs, dirt, medicine, growth on the hull, etc. Hope we get approved without complaints.
Det är en fantastisk stjärnklar natt. Fullmånen lyser upp himmelen och havet som gnistrar i silver- och i guldtoner. Det är hypnotiskt vackert.
It’s a fantastic starry night. The full moon lights up the sky and the sea, which sparkles in silver and gold tones. It is hypnotically beautiful.
Almost fullmoon tonight
Nu ikväll blev det lite dramatik. Vi var på väg att lägga oss och första vakten skulle börja. Plötsligt hörs ett motorljud och någon som visslar högt. Det är en liten fiskebåt som ropar och gestikulerar. Det är svårt att förstå vad de vill. Vi har redan upptäckt tre blinkande lampor och de dirigerar i riktning mitt emellan två av dem. De pekar på fiskenät ombord i deras båt och vi förstår att de vill att vi skall segla så vi inte fastnar i näten och förstör dem. Vi håller kursen de visat oss och de följer oss hela vägen tills vi har passerat. Både de och vi är nog lättade att vi inte fastnat i näten.
Tonight there was a bit of drama. We were about to go to bed and the first watch was about to start. Suddenly an engine sound is heard and someone whistles loudly. It is a small fishing boat that shouts and gestures. It is difficult to understand what they want. We have already detected three flashing lights and they are routing in the direction midway between two of them. They point to fishing nets on board their boat and we understand that they want us to sail so we don’t get caught in the nets and destroy them. We keep the course they showed us and they follow us all the way until we have passed. Both they and we are probably relieved that we didn’t get caught in the nets.
Sailing towards the equator and Galapagos
The fishingboat that met us in the dark
Nu har vi bara 0.11° kvar till ekvatorn. Det blir inatt någon gång. Då får vi se vad Neptun hittar på. Champagne kommer det bli i alla fall. Det känns mäktigt och overkligt att vi skall korsar ekvatorn med Vilja. Niklas sitter på vakt och vi väcks strax efter midnatt. Nu närmar det sig….Neptun sitter redan på akterdäck med sin treudd och är redo att döpa oss. Klockan 00.36 den 11:e februari korsar vi. På plottern står det 0.00.000. Vi är här! Otroligt! Neptun gör sig redo och häller en fruktansvärd stinkande vätska över oss när vi döps. Champagnen öppnas med en smäll och våra glas fylls med bubblig dryck och vi skålar in vår bragd. Glädjen är stor och vi nyper oss i armen. Om några timmar skall vi dessutom nå Galapagos.
Now we only have 0.11° left to the equator. It will be tonight sometime. Then we’ll see what Neptune comes up with. It will be champagne anyway. It feels powerful and surreal that we will be crossing the equator with Vilja. Niklas is on duty and we are woken shortly after midnight. Now it’s getting close….Neptune is already sitting on the aft deck with his trident and is ready to baptize us. At 00:36 on February 11th we cross. On the plotter it says 0.00.000. We are here! Unbelievable! Neptune gets ready and pours a terrible stinking liquid over us as we are baptized. The champagne is opened with a bang and our glasses are filled with bubbly drink and we toast our achievement. The joy is great and we pinch each other’s arms. In a few hours we will also reach the Galapagos.
Neptun is ready to baptise us
0.00.000 – the equator
Champagne is served onboard
Soon we reach Galapagos
Framme! Idag ca 08.30 släpper vi ankaret i Academy bay vid ön Santa Cruz i Galapagos. Vilken otrolig känsla! Tänk att vi har seglat ända från Sverige till Galapagos i en liten segelbåt. Det är så att man får nypa sig i armen för att förstå. Det känns heeelt overklig, som i en dröm! Seglingen o motorgången har tagit exakt nio dagar. Nu väntar vi på alla tjänstemän som skall komma ombord och genomsöka båten och kontrollera skrovet. Hoppas verkligen att vi blir godkända.
We are here! Today around 08.30 we drop anchor in Academy bay on the island of Santa Cruz in the Galapagos. What an incredible feeling! Imagine that we have sailed all the way from Sweden to the Galapagos in a small sailboat. It’s like you have to pinch yourself in the arm to understand. It feels very surreal, like in a dream! The sailing and motoring took exactly nine days. Now we are waiting for all the officials who will come on board and search the boat and check the hull. Really hope we get approved.
We are in the bay, ready to anchor
We are sooo happy to be here. A dream since I was 6 years old
A Galapagos-iguan meet us when we wait for the officials
Klockan är 11.00 och en liten båt anländer fullproppad med personer. Nu håller vi tummarna för att allt arbete vi lagt ner godkänns. Ombord kommer nio personer, det är poliser, beväpnade vakter, immigration, health control, agenten, jordbruksmyndigheten mm mm. De ställer en massa frågor och ber om att få titta på en del saker. En man vill se våra grönsaker och frukter och en polis genomsöker båten, troligen för narkotika. Dessutom är det tre personer i en båt som filmar med en gopro-kamera under vattenlinjen. Efter ca 45 minuter är de klara och vi hälsas välkomna. Vi är här nu! Vilken lättnad och vilken glädje! Och så otroligt smidigt det gick!
It is 11:00 a.m. and a small boat arrives packed with people. Now we are keeping our fingers crossed that all the work we put in is approved. Nine people come on board, they are police, armed guards, immigration, health control, the agent, the agricultural authority, etc., etc. They ask a lot of questions and ask to look at some things. A man wants to see our vegetables and fruits and a policeman searches the boat, probably for drugs. In addition, there are three people in a boat filming with a gopro camera below the waterline. After about 45 minutes, they are ready and we are greeted. We are here now! What a relief and what a joy! And how incredibly smooth it went!
Now all nine officials are onboard
We are accepted and welcomed to Galapagos. The courtecy flag of Ecuador and Galapagos are flagged
I viken ligger flera båtar vi känner. Av totalt ca 12 båtar har vi mött 7 tidigare. Bl a Scout och Porrima är här. Efter lunch ropar vi upp en vattentaxi och åker in till byn. Vi strosar runt och tittar på utbudet. Här är fullt av barer, restauranger och souvenirbutiker. Störst intresse har vi av supermarkets. Utbudet är betydligt större än vi föreställt oss och priserna är lägre än vi befarade. Men fortfarande väldigt dyrt jämfört med Panama och Colombia.
In the bay are several boats we know. Out of a total of about 12 boats, we have met 7 before. Among others, Scout and Porrima are here. After lunch we call a water taxi and go into the village. We stroll around and look at the range. It is full of bars, restaurants and souvenir shops. We are most interested in supermarkets. The range is considerably larger than we imagined and the prices are lower than we feared. But still very expensive compared to Panama and Colombia.
We are in Galapagos
A sealion in the harbour
Me among two of them
And one in a dinghy, we are advised not to take the dinghy to ashore. And we understand why….
A group of small mantas in the harbour
There are also many small sharks
And one more
Vi sätter oss på en bar och plötsligt dyker Jane o James från Scout upp. Inte långt därefter kommer Peter från Porrima. Det är otroligt att mötas på en så här avlägsen plats. Samtidigt så är vi ju endast ett fåtal båtar som går igenom Panamakanalen o de som går igenom seglar antingen hit till Galapagos eller direkt till Marquesas.
We sit down at a bar and suddenly Jane and James from Scout appear. Not long after, Peter arrives from Porrima. It is incredible to meet in such a remote place. At the same time, we are only a few boats that go through the Panama Canal, and those that go through either sail here to the Galapagos or directly to the Marquesas.
A lovely friends meeting
Första utflykten går till Charles Darwin rescue center, en ca 20 minuters promenad bort från hamnen. Med en guide går vi ”Ruta de tortuga” för att se hur de arbetar med uppfödning av Galapagos olika jättesköldpaddor. Alla öar har sin egen art av sköldpaddor så de sorteras och markeras noga så de kommer tillbaka till rätt ö när de placeras tillbaka igen efter 5 år. Då är chansen betydligt större att de överlever. Farorna är många för dessa små liv när de precis kläckts. I det vilda brukar endast 1 av 1000 ungar växa upp till vuxen ålder. Sköldpaddorna, som är världens största nu levande, kan leva till de blir över 200 år gamla och de blir könsmogna vid ca 25 års ålder.
The first excursion goes to the Charles Darwin rescue center, a 20-minute walk away from the port. With a guide we go ”Ruta de tortuga” to see how they work with the breeding of Galapagos giant tortoises. Each island has its own species of turtles so they are carefully sorted and marked so they return to the correct island when they are placed back again after 5 years. Then there is a significantly greater chance that they will survive. The dangers are many for these little lives when they have just hatched. In the wild, only 1 in 1,000 cubs grow to adulthood. The turtles, which are the world’s largest living ones, can live until they are over 200 years old and they become sexually mature at about 25 years of age.
On the way to Charles Darwin rescue center
A lot of pelicans everywhere
We walk the ”Ruta de tortuga”
We saw a lot of iguanas
Here are some more
Soon it will be even more of them….
They are often close to the sea where they find food
A colorful lizard
Here is a tortuga only five months old
And another one from a different Island
This one is 125 years old
When I was 6 years old my dreamjob was to rescue giant turtoises on Galapagos. Now I’m here and can at least see them
Jan and me in the center
Most of the Islands of Galapagos
We just had to take this photo for fun
One of all cactus we see
Just look at the colours of the crabs
It’s absolutely amazing
Vi får också se Lonesome Gerorge och höra historian om honom. Han hittades ensam, som sista sköldpadda, på ön Púnta och togs till uppfödningsstället på Santa Cruz. De hoppades kunna reproducera arten sköldpaddor från Púnta med honom. Men tyvärr visade det sig att han var steril. Han dog 105 år gammal och finns nu uppstoppad på centret.
We also get to see Lonesome Gerorge and hear the story about him. He was found alone, as the last turtle, on the island of Púnta and taken to the breeding site on Santa Cruz. They hoped to reproduce the turtle species from Púnta with him. But unfortunately he turned out to be sterile. He died aged 105 and is now buried at the centre.
Lonesome George
Ny dag och Jan, Marie och Niklas promenerar till en strand ett par km bort. Det visar sig vara en väldigt lång promenad som resulterar i bl a skoskav. De får i alla fall se rockor på riktigt nära håll som simmar i en vacker formation en meter från strandkanten. Vi möts i stan på eftermiddagen och där visar det sig vara en minikarneval. Vi sitter på första parkett på en bar med goda drinkar och ser på dans och de vackert utsmyckade kvinnorna i karnevalståget. Som alltid är det sprakande färg, glitter och glamour och glädjen lyser hos åskådarna.
New day and Jan, Marie and Niklas walk to a beach a couple of km away. It turns out to be a very long walk that results in, among other things, shoe chafing. In any case, they get to see manta rays up close, swimming in a beautiful formation a meter from the shore. We meet in town in the afternoon and there it turns out to be a mini-carnival. We sit on the first floor of a bar with good drinks and watch dancing and the beautifully decorated women in the carnival procession. As always it is bursting with colour, glitter and glamour and the joy shines in the spectators.
Sealion in the harbour again
Refreshing drinks in the evening
carnival atmosphere with glitter and crackling colors
Idag lämnar vi Santa Cruz och tar oss västerut mot den stora ön Isabella. Det är helt vindstilla och vi går för motor. Det tar ca sju timmar och vi ankrar bredvid Porrima som är enda båt här förutom oss. Strax efter kommer agenten tillsammans med en tjänsteman ut till Vilja. När vi seglar mellan öarna här måste vi göra en mini in- och utcheckning. Papper skall fyllas i och vi får en massa frågor. Men inte som när vi ankom till Galapagos.
Today we leave Santa Cruz and head west towards the large island of Isabella. It’s completely windless and we’re motoring. It takes about seven hours and we anchor next to Porrima, which is the only boat here besides us. Soon after, the agent comes out to Vilja together with an official. When we sail between the islands here, we have to do a mini check-in and check-out. Papers must be filled in and we get a lot of questions. But not like when we arrived in the Galapagos.
Denna ö verkar vara jättespännande med flera utflyktsmål. Men imorgon kommer vi ta det lugnt och upptäcka de platser som ligger inom gångavstånd. Vi ser fram emot att se djurlivet här. Det skall finnas sköldpaddor, sjölejon, pingviner och det vi ser mest fram emot – blåfotade Boobies (sulor). En havsfågel med knallblå fötter.
This island seems to be very exciting with several excursion destinations. But tomorrow we will take it easy and discover the places that are within walking distance. We look forward to seeing the wildlife here. There will be turtles, sea lions, penguins and what we are most looking forward to – blue-footed Boobies. A seabird with bright blue feet.
Vi är på väg nu! En milstolpe o ett overkligt äventyr. Panamakanalen…Vi med lilla Vilja skall gå igenom denna oerhört kända och mäktiga kanal. Mångas dröm att bocka av på sin bucket-list. Framför oss, i första slussarna, kommer det vara ett stort fraktfartyg och vi kommer vara tre segelbåtar förtöjda i varandra bakom det stora fartyget genom de tre slussar vi går igenom idag. Nu närmar vi oss bron, som bara är ca sex år gammal. Under den går just nu ett fraktfartyg som kommer från andra hållet. Detta är en upplevelse få förunnat. Bara ett fåtal segelbåtar per dag o endast i säsong.
We are on our way now! A milestone and an unreal adventure. The Panama Canal…We, with little Vilja, will go through this incredibly famous and powerful canal. It is many people’s dream to check off their bucket list. In front of us, in the first locks, there will be a large cargo ship and we will be three sailboats moored behind the large ship through the three locks we pass through today. Now we are approaching the bridge, which is only about six years old. A cargo ship coming from the other direction is currently passing under it. This is a rare experience. Only a few sailboats per day and only in season.
Nu skall vi ta oss igenom denna mytomspunna kanal. Bygget startades av Frankrike men arbetet togs över av USA och blev klart 1914. 85 år senare, 1999, tar Panama över kanalen och sedan dess har det byggts en till slusstrappa, för betydligt större båtar.
Now we shall make our way through this mythical channel. The construction was started by France but the work was taken over by the USA and was completed in 1914. 85 years later, in 1999, Panama takes over the canal and since then another lock staircase has been built, for much larger boats.
Vi passerar bron nu o våra tre ”linehandlers” vet exakt vad de skall göra. Fendrar fästs, rep läggs fast o de jobbar i ett fantastiskt team. Om inte så länge skall vi fästas fast på styrbords sida av segelbåten, Kivavera. Ytterligare en kommer fästas samman, på Kivaveras babord sida o vi kommer gå gemensamt genom slussarna
We cross the bridge now and our three ”linehandlers” know exactly what to do. Fenders are attached, ropes are attached and they work in a great team. If not too long we shall be attached to the starboard side of the sailboat, Kivavera. Another one will be attached, on Kivavera’s port side and we will go through the locks together
We have now passed the bridge, and a big freight ship goes together with us. Beside it is one of the sailboats we will go through tha Canal together with
Birds on a boye
Everywhere big containerships
Slussningen kommer gå genom tre slussar. Alla ca nio meters höjdskillnad som vi skall upp, totalt ca 26 meter idag. Gatun-slussarna heter de här tre slussarna.
Locking will go through three locks. All about nine meters difference in height that we are going up, a total of about 26 meters today. The Gatun locks are the names of these three locks.
Vid förra sekelskiftet, när de byggdes, var det troligen det största och svåraste ingenjörsprojekt någonsin. Panamakanalen var färdig 1914 och då hade över 27.000 arbetare mist sitt liv. De flesta av Malaria och Gula febern.
At the turn of the last century, when they were built, it was probably the largest and most difficult engineering project ever. The Panama Canal was completed in 1914 and by then over 27,000 workers had lost their lives. Most of Malaria and Yellow fever.
Vi går nu in mot första slussen. I början av varje sluss, nio meter upp, kastas tunna kastlinor ner till oss med en tyngd på som gör det lätt att nå sitt mål, Vilja. Våra linehandlers fäster våra tjocka blå linor i dessa och de dras upp till land. Vi kör framåt tills vi ligger strax akter om det stora fraktfartyget Arsos från Limassol. Vattnet börjar fyllas på, det går ganska fort, och allteftersom vi åker uppåt hämtar linehandlers in på de blå repen. Plötsligt är vi nästan nio meter högre upp! Slussporten, som är dubbel, öppnas och vi förbereder oss för att köra ut i nästa sluss. Arsos har betydligt högre motorkraft och vattnet kokar framför vår för. En annan anledning till att det kokar är att det är mycket vatten som trängs undan av fraktfartget som endast har ca en dm till godo på varje sida om fartyget till slussväggarna samt inte så långt till botten under sig. När Arsos åkt ut o vattnet lugnat sig är det vår tur
We are now entering the first lock. At the beginning of each lock, nine meters up, thin throwing lines are thrown down to us with a weight on them that makes it easy to reach their target, Vilja. Our line handlers attach our thick blue lines to these and they are pulled up to shore. We drive forward until we are just astern of the large freighter Arsos from Limassol. The water starts to fill up, it goes quite fast, and as we go up the line handlers pull in on the blue ropes. Suddenly we are almost nine meters higher! The lock gate, which is double, opens and we prepare to drive out the next lock. Arsos has significantly higher engine power and the water boils in front of us. Another reason for it boiling is that there is a lot of water that is displaced by the cargo ship, which only has about a dm to spare on each side of the ship to the lock walls and not so far to the bottom below. When Arsos has gone out and the water has calmed down, it’s our turn
Three sailboats linked together
Hello!
Reaching the first lock
The staff on land throws the throwingline
The throwing line is attached to our blue big ropes
And the blue rope is now on land
It’s getting dark and we reach the last lock
Arsos in front of us starting her engins
Slussningen genom alla tre slussar går smidigt, våra linehandlers är erfarna och vet vad de skall göra. Och i mörkret kommer vi fram till Gatúnsjön. En konstgjord och vidsträckt sjö som fyller ut området mitt emellan slussarna vid Karibien, slussarna vid Stilla Havet och kanalen före de sydliga slussarna. Vi kör för motor på väg mot vår mouringboy i mörkret. Lotsen o två linehandlers är uppe på däck. Plötsligt ropar de väldigt stressigt och högljutt ”babord” ”babord”. Jan svänger så fort det går och vi passerar, med några cm på vår styrbords sida, en av de stora mouringboys, som ej var upplyst, som finns i sjön. Den är stor, ca 2 meter i diameter, och gjord av hårt material. Hade vi gått på i vår fart på ca fem knop hade det varit förödande. Vi andas ut, tänker att ”nu hade vi tur” och fortsätter mot den boj vi var på väg mot, fortfarande lite skakade av händelsen.
Locking through all three locks goes smoothly, our line handlers are experienced and know what to do. And in the dark we arrive at Lake Gatún. An artificial and vast lake that fills the area between the Caribbean Locks, the Pacific Locks and the channel before the Southern Locks. We motor towards our mooring buoy in the dark. The pilots and two line handlers are up on deck. Suddenly they shout very stressed and loudly ”port” ”port”. Jan turns as fast as he can and we pass, a few cm on our starboard side, one of the large mooring buoys, which were not lit, that are in the lake. It is large, about 2 meters in diameter, and made of hard material. Had we continued at our speed of about five knots, it would have been devastating. We exhale, think ”now we were lucky” and continue towards the buoy we were headed for, still a little shaken by the incident.
Nu ligger vi i våra sängar o skall sova. Förta etappen är avklarad o allt har gått jättebra. Vi reflekterar över dagens upplevelser och erfarenheter. Och över vilket enormt projekt denna kanal är och var. Tänk att detta påbörjades för nästa 150 år sedan och tänk vilken förändring kanalen gjort för fraktfartygen (och seglare). Resan runt hela Sydamerika var både ofantligt lång, tidskrävande och vid Eldslandet dessutom farofylld.
Now we are in our beds and going to sleep. The first stage has been completed and everything has gone very well. We reflect on today’s experiences and experiences. And over what a huge project this channel is and was. Think that this was started next 150 years ago and think what a change the canal made for the freighters (and sailors). The journey around the whole of South America was both incredibly long, time-consuming and, at the Land of Fire, also fraught with danger.
En resa genom de gigantiska slussarna är en riktig höjdpunkt för världsresenärer och seglare. Det är fantastiskt att se hur allt fungerar. Vi segelbåtar, går för egen motor men fraktfartygen dras fram av små lok, som kallas för mulor. Väldigt tjocka vajrar fästs vid dem och flera specialgjorda lok drar på varje sida av fartyget.
A trip through the giant locks is a real highlight for world travelers and sailors. It’s amazing to see how it all works. We sail boats, go by our own engine but the freighters are pulled along by small locomotives, which are called mules. Very thick wires are attached to them and several specially made locomotives pull on each side of the ship.
The Mula that bring the big boats foorward
Dag två och vi har fått lite sömn. Till frukost serveras äggröra, korv och toast. Detta uppskattas mycket. Vi skall nu ta oss till andra sidan sjön och sedan genom den långa Panamakanalen. Vilja glider långsamt fram genom det gröna vattnet. Inte bara vattnet är grönt utan vägen kantas av vacker grönska, fåglar flyger lågt och molnen hänger tunga över oss. Stundtals lyckas solen skina igenom med några solstrålar. Vi förstår att vi inte är i vilken kanal som helst, utan faktiskt självaste Panamakanalen, när vi möter stora enorma fraktfartyg. Det skall finnas gott om krokodiler här så vi spanar in mot vegetationen som hänger över kanalkanten. Men får inte syn på någon. Insikten slår oss att vi korsar inte bara rätt igenom hela Panama utan också rätt igenom en enorm kontinent. Från norr till söder, Alaska till Eldslandet. Åker man runt kommer man in i kyligt klimat med is vilket väderstreck vi än hade valt. Det känns stort och obegripligt. De flesta tror att kanalen går öst till väst men tittar du på kartan så är det norr till söder. Landet Panama ligger som ett S precis innan Centralamerika möter Sydamerika.
Day two and we’ve gotten some sleep. Scrambled eggs, sausage and toast are served for breakfast. This is greatly appreciated. We will now get to the other side of the lake and then through the long Panama Canal. Vilja slowly slides forward through the green water. Not only is the water green, but the road is lined with beautiful greenery, birds fly low and the clouds hang heavy above us. Occasionally, the sun manages to shine through with a few rays. We understand that we are not in just any canal, but in fact the Panama Canal itself, when we meet big huge cargo ships. There should be plenty of crocodiles here, so we scout towards the vegetation that hangs over the edge of the canal. But can’t see anyone. The realization hits us that we are not only crossing right through the whole of Panama, but also right through a huge continent. From north to south, Alaska to Tierra del Fuego. If you drive around, you enter a cold climate with ice, whichever direction we chose. It feels big and incomprehensible. Most people think the canal runs east to west, but if you look at the map, it’s north to south. The country of Panama lies like an S just before Central America meets South America.
We met a cruise ship in the Canal
Map of the canal going between north and south
Going through the canal with green lush nature
Vi tuffar fram för motor i många timmar innan vi kommer fram till nästa slussar. Även här tre stycken med ca 9 meters höjdskillnad. Nu skall vi slussas nedåt igen till havsnivån och ut i Stilla Havet. Ofattbart!
We push forward by engine for many hours before we arrive at the next locks. Here, too, three pieces with a height difference of about 9 meters. Now we will be sluiced down again to sea level and out into the Pacific Ocean. Unbelievable!
Denna gång är Vilja ensam och de andra två båtarna i en annan ”bassäng”. Vi kommer fram till första slussen – Pedro Miguel och känner oss nu som erfarna slussare 😄. Kastlinor kastas till oss och våra linor leds av personal iland tills vi fästs längst fram i slussfåran. Vi slussas ner och kommer ut i nästa sluss – Miraflores. Här är det fullt av åskådare. Många turister, både lokala och från all världens hörn, kommer hit för att uppleva och se slussandet. I två stora byggnader är det fullkomligt proppat med åskådare i två plan i båda byggnaderna. Dessutom är det två turistbåtat med personer som upplever slussandet i Panama-kanalen på ”riktigt”. Vår lots tar kontakt med speakern iland och Vilja hälsas välkommen till stort jubel. Tyvärr fångas det inte på film.
This time Vilja is alone and the other two boats are in another ”basin”. We arrive at the first lock – Pedro Miguel and now feel like experienced locksmiths 😄. Throwing lines are thrown to us and our lines are guided ashore by staff until we are secured at the front of the lock channel. We go down the lock and come out at the next lock – Miraflores. Here it is full of spectators. Many tourists, both local and from all over the world, come here to experience and see the lock work. In two large buildings, it is completely packed with spectators on two levels in both buildings. In addition, there are two tourist boats with people who experience the locking of the Panama Canal ”for real”. Our pilot makes contact with the announcer ashore and Vilja is welcomed to great cheers. Unfortunately, it is not caught on film.
One of the houses with audience
Staff on land
It’s really narrow for the big ships
It’s really amazing to see the big ships (borrowed photo)
They are sooo big (borrowed photo)
Nu har vi bara en sluss kvar – Cockoli locks – och adrenalinet stiger. Endast en port och sedan är vi ute i Stilla Havet. Känslan är obeskrivlig. Ingen av oss har någonsin funderat över eller trott att vi skall segla i detta enorma hav. Det är en sådan overklig och fantastisk känsla att det inte går att beskriva med ord. Vi har lämnat Atlanten och Karibien, som ändå känns ganska nära Sverige och är nu på helt andra sidan jorden. Eller….Vi kommer i alla fall snart dit. Mäktigt!
Now we have only one lock left – Cockoli locks – and the adrenaline is rising. Only one port and then we are out in the Pacific Ocean. The feeling is indescribable. None of us have ever thought about or believed that we will sail in this enormous ocean. It is such a surreal and fantastic feeling that it cannot be described in words. We have left the Atlantic and the Caribbean, which still feel quite close to Sweden, and are now on the other side of the world. Or….At least we’ll get there soon. Powerful!
We are so happy to do this amazing journey
Waiting for the last lock to open
Pacific Ocean here we come
För att komma till natthamn och att släppa av lots och linehandlers kör vi västerut. Ett första steg ut i Stilla havet. Linehandlers lämnar först och strax därefter lotsen. Vi beslutar oss för att gå in i hamn, Playita, för att få en lugn hamn, duscha och fylla vatten. Inne i Playita ligger Kivavera och vi träffas för ett glas vin efter lyckad kanalgenomfart tillsammans.
To get to night port and to drop off pilots and linehandlers, we drive west. A first step into the Pacific Ocean. Linehandlers leave the pilot first and soon after. We decide to go into port, Playita, to have a calm port, shower and fill water. Inside Playita is Kivavera and we meet for a glass of wine after a successful canal crossing together.
Videofilmer från vår kanalgenomfart finns på vår Instagram viljasailing
Videos from our channel crossing can be found on our Instagram viljasailing
Jan har haft väldigt ont i ena örat ett par dagar och igår kväll kunde han knappast äta då det gör så ont att tugga. Jag har sedan några veckor fått flera inflammerade sår på kroppen som blir till bölder som varar sig. Det kommer hela tiden nya o de läker inte. Vi beslutar oss för att åka till sjukhuset och få oss båda två kontrollerade av läkare.
Jan has had a lot of pain in one ear for a couple of days and last night he could hardly eat as it hurts so much to chew. For a few weeks now, I have had several inflamed wounds on my body that turn into boils that last. There are new ones all the time and they don’t heal. We decide to go to the hospital and have both of us checked by doctors.
Vi tar en Uber dit och får förklarat oss, via google translate, vad vi söker för och att vi båda söker läkarvård men för olika anledningar. Jan blir hänvisad in först. Strax därefter får jag komma in. Jan ligger då med sjukhuskläder i en sjukhussäng med galler på sidorna. De tänker först lägga mig i rummet bredvid men bestämmer sig för att flytta in min säng till Jan. Samma procedur för mig. Av med kläderna o på med sjukhuskläder. Vi har svårt för att hålla oss för skratt. Tänk om det varit på samma sätt i Sverige om man söker för ont i örat! De tar det verkligen seriöst. Vi är de enda patienterna och har säkert mött minst tio personal. Sköterskor kommer in till oss ett flertal gånger. De mäter blodtryck, temperatur och sänka minst två gånger var. Läkaren kommer sedan och undersöker oss båda två och konstaterar öroninflammation o inflammerade sår – Asepsia. Vi får recept på penicillin, salvor, droppar o smärtstillande. Därefter får vi klä på oss igen och är klara. Nu är vi lite oroliga för vad det skall kosta? Skall vi bekosta all den personal som finns där? Vi fick lämna en deposition på 500 usd och hoppas att det inte blir mer än det i alla fall. Vi får tillbaka vår deposition och betalar ca 800 kronor var. Plus medicin. Inte så farligt. Nu får vi se om försäkringen tar det eller om vi har en högre självrisk.
We take an Uber there and have it explained to us, via google translate, what we are looking for and that we are both looking for medical care but for different reasons. Jan is referred in first. Soon after, I get to come in. Jan then lies in hospital clothes in a hospital bed with bars on the sides. They initially intend to put me in the next room but decide to move my bed into Jan’s. Same procedure for me. Take off your clothes and put on hospital clothes. We have a hard time keeping from laughing. Imagine if it was the same way in Sweden if you search for an earache! They really take it seriously. We are the only patients and must have met at least ten staff. Nurses come to us several times. They measure blood pressure, temperature and lower at least twice each. The doctor then comes and examines both of us and states otitis media and inflamed wounds – Asepsis. We receive prescriptions for penicillin, ointments, drops and painkillers. Then we get dressed again and we’re done. Now we are a little worried about what it will cost? Should we pay for all the staff there? We had to leave a deposit of 500 usd and hope it won’t be more than that anyway. We get our deposit back and pay about SEK 800 each. Plus medicine. Not so dangerous. Now we will see if the insurance covers it or if we have a higher deductible.
It looks really serious, but for us it was difficult not to laugh loud
Nyårsafton! Och vi är i Panama City! Vi räknar med ett massivt fyrverkeri runt 00-slaget. Men först skall vi fira med mat och vin tillsammans med båten Kivavera från Schweiz. Båten vi gick igenom kanalen med. Så som vi lever får vi många nya vänner och det blir många möten och avsked. Men även återseenden
New Year’s Eve! And we are in Panama City! We expect a massive fireworks display around the stroke of 00. But first we will celebrate with food and wine together with the boat Kivavera from Switzerland. The boat we went through the canal with. The way we live, we make many new friends and there are many meetings and farewells. But also reunions
Vi lagar förrätten ombord på Vilja och bidrar med frukt till efterrätten samt vin och bubbel. Det är en underbar kväll och Gabriela på Kivavera har gjort en utsökt huvudrätt. Vi har precis lärt känna varandra och har en jättetrevlig kväll med många samtalsämnen, planer, skratt och anekdoter. Tiden flyger iväg och plötsligt är klockan över 23.00. Vi hör en massa smällare och raketer och bestämmer oss för att promenera bort till Avenida Armador som ligger i närheten. Det är en sex kilometer lång vägsträcka som förbinder ett par små öar med fastlandet och Panama City. Därifrån är det en fantastisk utsikt över Panama City och dess kända skyline. Det är bara några minuters promenad och längs hela Armador är det enormt med folk. Smällare och raketer skjuts överallt och det är helt crazy. För att inte bli träffade tar vi skydd vid sidan av en husbil. Precis framför oss är det ett gäng yngre killar och tjejer som har laddat med otaliga raketer. De smäller lite innan tolvslaget men exakt klockan tolv blir smällandet och skjutande till ett crecendo utan dess like. Himmelen totalt exploderar av vackra raketer. Vi är glada att vi står med lite skydd för det blåser en del och både rök och glöd är runtomkring oss. Vår Proseco-flaska öppnas och vi skålar in 2025 tillsammans med Gabriela och Thomas. Ett år med många bra äventyr! Tänk att vi är på Stilla havet och har både Galapagos och alla ö-nationer framför oss innan vi når andra sidan.
We prepare the starter on board Vilja and contribute fruit to the dessert as well as wine and bubbly. It’s a wonderful evening and Gabriela at Kivavera has made a delicious main course. We have just gotten to know each other and have a very nice evening with many topics of conversation, plans, laughter and anecdotes. Time flies and suddenly it’s past 11 p.m. We hear a lot of firecrackers and rockets and decide to walk to Avenida Armador, which is nearby. It is a six-kilometer stretch of road that connects a couple of small islands to the mainland and Panama City. From there, there is a fantastic view of Panama City and its famous skyline. It’s only a few minutes’ walk and all along Armador there are huge crowds of people. Firecrackers and rockets are fired everywhere and it’s completely crazy. To avoid being hit, we take cover next to a mobile home. Right in front of us is a group of younger guys and girls who have loaded with countless rockets. They bang a little before the stroke of twelve, but exactly at twelve o’clock the banging and firing become a crescendo like no other. The sky totally explodes with beautiful rockets. We are glad that we are standing with some protection because it is quite windy and both smoke and embers are all around us. Our Proseco bottle is opened and we toast 2025 together with Gabriela and Thomas. A year with many good adventures! Imagine that we are in the Pacific Ocean and have both the Galapagos and all the island nations in front of us before we reach the other side.
Måste lägga till att alla som sköt med raketer och smällare städade otdentligtv fter sig. De gjorde oss mäkta imponerade.
Must add that everyone who shot rockets and firecrackers cleaned up after themselves. They really impressed us.
Fireworks over Panama City
A lot of smoke and glow
Totally crazy and dangerous
View towards the city
Happy New Year!
Here together with Gabriela and Thomas
Vi flyttar från marinan till ankringsviken utanför Panama City nästa dag. Här är fullt av båtar men de flesta obebodda. Det är även många vrak som kan vara lite lurigt eftersom det är 4-5 meters tidvatten. Vid lågvatten ser vi dem men vid högvatten ligger de under vattenytan med risk att vi kör på dem. Vi hittar i alla fall en plats och ligger här ett par dagar.
Idag är vår sista heldag i Panama City och vi tar jollen in till dingebryggan och Uber in till stan. Den gamla stadsdelen Casco viejo, är charmerande med sin vackra katolska Cathedral, La Catedral Basílica Santa María la Antigua de Panamá. Det är mängder av serveringar och butiker som säljer allt från krimskrams till vacker keramik, molas ( rikt dekorerat och invecklat handarbete som Guna-kvinnorna bär på sin klädedräkt) och sommarkläder
The beautiful cathedral.
A really yellow house. Fits with my clothes
Walking by the sea it was a lot of Panamian flags
Pacific is open right outside and fishermen try to catch fishes
The skyline of Panama City
Men höjdpunkten är när vi går mot fiskmarknaden och dess restauranger, längs med havet. När vi gått under bron som är början av Avenida Armador möts vi av fantastisk utsikt över skyskraporna. Lite längre fram har vi dessutom alla traditionella fiskebåtar som förgrund. En fotografs Mecka. I alla fall för mig. Jag är helt hänförd av utsikten och känner mig uppspelt. Det är fantastiskt och har gjort min dag minnesvärd.
But the highlight is when we walk towards the fish market and its restaurants, along the sea. After passing under the bridge that is the beginning of Avenida Armador, we are greeted by a fantastic view of the skyscrapers. A little further on, we also have all the traditional fishing boats in the foreground. A photographer’s Mecca. At least for me. I am completely enthralled by the view and feel exhilarated. It is amazing and has made my day memorable.
Here with palmtrees in the front
It’s so amazing
Vi kommer tyvärr för sent för att handla på fiskmarknaden men stannar vid en av restaurangerna där vi äter en tidig middag. Självklart seafood. Därefter handlar vi lite mat på en Supermarket för imorgon skall vi segla ut mot ögruppen Las Perlas
Unfortunately, we arrive too late to shop at the fish market but stop at one of the restaurants where we have an early dinner. Seafood of course. Afterwards we buy some food at a supermarket because tomorrow we will sail out towards the Las Perlas archipelago
Nu flyger vi söderut. Längst ner till sydligaste hörnet av Colombia där tre länder möts – Colombia, Brasilien och Peru. Hit går inga vägar då det är regnskogen Amazonas som dominerar, långt, långt runtomkring. Alla transporter sker därför med båt och ett fåtal flygförbindelser. Staden vi flyger till heter Leticia
Now we fly south. Down to the southernmost corner of Colombia where three countries meet – Colombia, Brazil and Peru. There are no roads here as it is the Amazon rainforest that dominates, far, far around. All transport therefore takes place by boat and a few air connections. The city we fly to is called Leticia
Flying over the Andes
We have landed in Leticia
It is walking distance between these three countries
Amazonas regnskog är världens största och omfattar 7 miljoner km² i totalt 9 länder. Härifrån kan man ta sig västerut mot Peru och Ecuador och österut genom hela Brasilien ända till Atlanten.
The Amazon rainforest is the world’s largest and covers 7 million km² in a total of 9 countries. From here you can go west towards Peru and Ecuador and east through the whole of Brazil all the way to the Atlantic Ocean.
När vi kommer hit är det slutet av torrsäsongen och vattnet är så lågt som det kan vara. Många små bifloder är torrlagda och båtar och byggnader ligger uppe på de stora sandbankarna. Men det finns fortfarande vatten i de större bifloderna och vi har bestämt oss för en tredagars tur in i Amazonas till en liten by som ligger i Peru.
When we get here it is the end of the dry season and the water is as low as it can be. Many small tributaries have dried up and boats and buildings are perched on the large sandbanks. But there is still water in the larger tributaries and we have decided on a three-day trip into the Amazon to a small village located in Peru.
This little river is almost dry now in the end of dry season
Houses are on stilts because on rainy season the water gets much much higher
There are a lot of different kind of fruits
It looks so delicious
And all the lovely colours
There are many kind of bananas and plantain
In the evening there are streetfood everywhere
Nu väntar vi, tillsammans med vår guide Mike, på båten som skall ta oss från Colombia till vårt äventyr. Det är fullt av liv på floden med båtar som transporterar människor och varor. På andra sidan vattnet, bara ett par hundra meter bort ligger Peru. Resan på det bruna vattnet tar oss ca 45 minuter och vi får vandra ganska länge i hettan och fukten innan vi kommer fram till byn och till det hus där vi skall bo. Det känns spännande och vi vet inte riktigt vad vi gett oss in på.
Now we are waiting, together with our guide Mike, for the boat that will take us from Colombia to our adventure. It is full of life on the river with boats transporting people and goods. On the other side of the water, just a few hundred meters away is Peru. The journey on the brown water takes us about 45 minutes and we have to walk for quite some time in the heat and humidity before we arrive at the village and the house where we will live. It feels exciting and we don’t really know what we’ve gotten ourselves into.
We booked our trip via the travelgency George of the jungle
On the way to our boat. The river does not have a lot of water now so it’s far down
Taking a Coke while we are waiting
It’s a lot of activity by the river
A cute girl waiting for the boat to leave
There are plenty of boats
Soon our boat will come. But we enjoy the atmosphere here by the river
Now we are on the way
Our blue boat
Pouring gasoline by hand to the engine
Houses are on sand instead of in the water now in the dry season
In rainy season the water gets all the way up and even inside the forest
We have reached our village
Some boats are leaking
This is the house where we will stay for 2 nights
Vår första dag består av två vandringar i skogen. En på dagen och en i mörkret på kvällen. Vi klär på oss långbyxor och långärmat plus höga gummistövlar för att skydda oss mot giftiga insekter, myggor och ormar. Dagen innan var det en turist som trampade på en giftig orm. Den bet honom längst upp på stövelskaftet, så han klarade sig som tur var. Det knastrar under fötterna när vi promenerar fram i den nu torra regnskogen. Det är svårt att tänka sig att det kommer vara vatten ända här uppe om ett halvår. Nu är det fruktansvärt hett och svetten rinner av oss. Kläderna är genomvåta och det svider i ögonen av det salta svettet. Mike är fantastiskt duktig på att hitta djur i skogen. Mest insekter. Vi ser stora ludna tarantellor, svarta skorpioner, apor och mängder av olika fåglar. Han är också kunnig vad gäller alla träd och vad de används till. Det är killertree, irontree, rubbertree mm mm. Många av träden är 300 – 400 år gamla och enorma.
Our first day consists of two hikes in the forest. One in the day and one in the dark in the evening. We dress in long pants and long sleeves plus tall rubber boots to protect us from poisonous insects, mosquitoes and snakes. The day before, a tourist stepped on a poisonous snake. It bit him at the top of the boot shaft, so luckily he survived. It crunches underfoot as we walk through the now dry rainforest. It is hard to imagine that there will be water all the way up here in six months. Now it’s terribly hot and we’re dripping with sweat. The clothes are soaked through and the eyes sting from the salty sweat. Mike is amazingly good at finding animals in the forest. Mostly insects. We see large furry tarantulas, black scorpions, monkeys and lots of different birds. He is also knowledgeable about all trees and what they are used for. It is killertree, irontree, rubbertree, etc. Many of the trees are 300 – 400 years old and huge.
The big and old trees. They are up to 400 years old
The Base of the tree is almost like a small house
Rubber tree
It’s a lot of termites
We saw scorpions. Here is a black one
And a lot of big tarantellas
Here is Jan investigating the tree
Nästa dag paddlar vi ut med en båt på Amazonas och fiskar. Det är ofantligt hett att sitta i den gassande solen utan skugga eller minsta vindpust. Fiskarna nafsar direkt på vårat bete men det är svårt att få upp någon fisk då de inte biter runt den lilla kroken. Plötsligt nappar det hos mig och jag får en piraya på kroken. Den följer med upp men släpper tyvärr strax innan den kommer till båten. Nu har vi i alla fall sett en piraya. Efter tre timmar har Mike lyckats få upp fyra fiskar och vi åker genomsvettiga men nöjda och glada tillbaka till vår by. Där serveras vi en god lunch.
The next day we paddle out with a boat on the Amazon and fish. It is incredibly hot to sit in the scorching sun without shade or the slightest breeze. The fish nibble directly on our bait, but it’s hard to get any fish up as they don’t bite around the small hook. Suddenly it snaps at me and I get a piranha on the hook. It follows up but unfortunately lets go just before it reaches the boat. At least now we have seen a piranha. After three hours Mike has managed to catch four fish and we go back to our village sweaty but satisfied and happy. There we are served a good lunch.
Jan paddling the boat upstream
It is sooo hot in the sun
Unfortunately no piraya on the boat but we were Lucky that Mike caught 4 small fishes
And the fishes was served for lunch together with other delicious things
Under vårt hus hänger det hängmattor och där tar vi igen oss några timmar innan eftermiddagens och kvällens vandring. Byn är liten och enkel. Här finns ingen el förutom i de enstaka hus som har generator eller solcellpaneler som de använder sparsamt. Inte heller något wifi. Alla jobbar hela dagarna med fiske, jakt, jordbruk eller hushållets göromål. De lever mer eller mindre ur hand i mun
Hammocks hang under our house and there we recover for a few hours before the afternoon and evening hike. The village is small and simple. There is no electricity here except in the few houses that have a generator or solar panels which they use sparingly. No wifi either. Everyone works all day fishing, hunting, farming or household chores. They live more or less from hand to mouth
The hammocks in the shade wad lovely to rest in
Photo from the small town
Prepairing food. That’s a tuff job in the heat
A women is making roof from palmtree leaves
In the afternoon they played volleyboll. Old and young together
The supermoon wad absolutely fantastic
På med stövlarna igen och vi ger oss iväg på en lång och ansträngande vandring. De här stövlarna är fruktansvärt obekväma o jobbiga att gå i. Men de skyddar oss så det är bara att bita ihop. Målet är en sjö mitt inne i djungeln. Vi är trötta när vi kommer fram men det är fantastiskt vackert! En djup sjö omgärdad av grönska, Näckrosor som flyter på vattnet med stora, stora blad, ett otroligt rikt fågelliv och efter ett tag en magisk solnedgång som byts mot en stor Supermåne. Så fort mörkret lägger sig kryper kajanerna fram ur sina gömställen. Var vi än riktar ficklamporna reflekteras deras ögon med ett rött sken. Vi är ute och paddlar och Mike böjer sig ner och hämtar upp en liten kajman som vi får hålla i. Den är helt blick stilla, som paralyserad, när vi håller runt hals och svans med två händer. Denna utflykt är fantastisk och blir Amazonas-äventyrets höjdpunkt.
Put the boots back on and we set off on a long and strenuous hike. These boots are terribly uncomfortable and hard to walk in. But they protect us so we just have to bite the bullet. The goal is a lake in the middle of the jungle. We are tired when we arrive but it is amazingly beautiful! A deep lake surrounded by greenery, water lilies floating on the water with big, big leaves, an incredibly rich birdlife and after a while a magical sunset that changes to a big Supermoon. As soon as darkness falls, the caymans crawl out of their hiding places. Wherever we point the flashlights, their eyes are reflected with a red glow. We’re out paddling and Mike bends down and picks up a small caiman that we get to hold. It’s gaze is completely still, as if paralyzed, when we hold it around its neck and tail with two hands. This excursion is amazing and will be the highlight of your Amazon adventure.
The lake and the environments was so lovely, green and peaceful
The beautiful water lillys with the big leaves
The trees were full of different kind of birds
We saw a lot of Paradisebirds but could not take photos ourselves. So this is a borrowed photo
Jan enjoys being in the middle of the jungle
The sunset wad just amazing
Me holding a cayman
Tredje dagen stannar jag kvar i hängmattan när Jan och Mike ger sig iväg på en ny vandring. Jag orkar inte gå runt med stora stövlar än en gång. Fötterna är trötta efter vandrandet och även jag. De ser många apor, en sengångare och ännu fler insekter. Jan är nöjd o glad när han kommer tillbaka.
On the third day, I stay in the hammock when Jan and Mike set off on another hike. I can’t bear to walk around in big boots again. My feet are tired after the hike and so am I. They see many monkeys, a sloth and even more insects. Jan is satisfied and happy when he returns.
Efter lunch ger vi oss iväg tillbaka mot Leticia. På vägen ser vi massor med Rosa Delfiner. De simmar inte i flock och leker i vattnet som de Delfiner vi ser i havet. Dessa är blinda då vattnet är så brunt och kommer upp endast korta stunder för att hämta luft. Delfinerna föds grå och blir mer och mer rosa ju äldre de blir. Idag är dessa Delfiner tyvärr utrotningshotade så det är extra roligt att få se dem. Trots flera försök lyckas ingen av oss fånga dem på bild.
After lunch we set off back towards Leticia. On the way we see lots of pink dolphins. They don’t swim in packs and play in the water like the Dolphins we see in the ocean. These are blind as the water is so brown and come up only for short moments to get air. The dolphins are born gray and become more and more pink as they get older. Today these Dolphins are unfortunately endangered so it is extra fun to see them. Despite several attempts, none of us manages to capture them in a picture.
A borrowed photo of the pink dolphin
And one more borrowed photo
Vi har en dag kvar i Leticia innan vi flyger tillbaka till Cartagena och vår båt Vilja imorgon. Då passar vi på att göra en utflykt till staden Santa Rosa i Peru. Det är en kort båttur tvärs över floden och sedan en tuctuc-färd på sandbankarna. Det är inga gränskontroller mellan Colombia, Peru och Brasilien här utan det är bara att åka över. Byn är liten och charmig. Vi promenerar runt lite och sätter oss sedan på en restaurang där vi dricker var sin Caiprinha och äter en riktigt god lunch. Sedan åker vi tillbaka till Colombia igen. Där stannar vi till och tittar på en ”fotbollslandskamp” mellan Peru och Colombia på gräset. Det är mycket publik och det ljublas för fullt
We have one day left in Leticia before flying back to Cartagena and our boat Vilja tomorrow. Then we take the opportunity to make an excursion to the city of Santa Rosa in Peru. It’s a short boat ride across the river and then a tuctuc ride on the sandbars. There are no border controls between Colombia, Peru and Brazil here, just go over. The village is small and charming. We walk around a bit and then sit down at a restaurant where we drink a Caiprinha each and eat a really good lunch. Then we go back to Colombia again. There we stop and watch a ”soccer international” between Peru and Colombia on the grass. There is a lot of audience and it is loved to the fullest
On the way over the small river to Peru
Now we are in Peru, but the land on the other side is Colombia
It’s hard for the tuctuc-driver in the sand.
A small shop in Santa Rosa
Another country on our list
At least we could hug a fake lama
The sign told is they have Caiprinhas – my favorit drink. We choosed one with lime and one with passionfruit
We had a lovely lunch at a nice restaurant
Football between Peru and Colombia
A lot of audience enjoyed the saturday event
Tillbaka på vårat rum utnyttjar vi boendets swimmingpool. Det känns jättelyxigt och härligt att få bada igen. Det har vi inte gjort sedan vi seglade på Cubas sydkust i våras.
Back in our room, we use the property’s swimming pool. It feels very luxurious and wonderful to be able to swim again. We haven’t done that since we sailed on the south coast of Cuba last spring.
We had a lovely time in the swimmingpool after our daytrip to Santa Rosa in Peru
Imorgon flyger vi tillbaka till Cartagena. Nu väntar några veckor med proviantering och att iordningställa Vilja så vi kan segla mot San Blas i Panama.
Tomorrow we fly back to Cartagena. Now we wait a few weeks with provisions and preparing Vilja so we can sail towards San Blas in Panama.
Medellin – en stad som verkligen kan ge kalla kårar längs med ryggen pga dess nutida blodiga historia! Här var, för inte så längesedan, den illegala kokainindustrins Mecka med våld och gangstervälde. Pablo Escobar styrde och ställde. Det lugnade sig runt år 2000 efter att en kartell sprängdes men återuppväcktes tyvärr igen. Och så sent som 2009 dödades minst nio personer om dagen och året efter, 2010, var Medellin skådeplats för Colombias kanske blodigaste drogkrig någonsin. Så för bara femton år sedan var detta en av världens farligaste städer. Speciellt området som kallas Comuna 13. Idag har det ordnat sig och området är i stället en stor turistmagnet. Hit är vi på väg just nu.
Medellin – a city that can really send chills down your spine due to its current bloody history! Here, not so long ago, was the Mecca of the illegal cocaine industry with violence and gangster rule. Pablo Escobar ruled and set. It calmed down around the year 2000 after a cartel was blown up but unfortunately resurfaced again. And as recently as 2009, at least nine people were killed a day, and the following year, in 2010, Medellin was the scene of perhaps Colombia’s bloodiest drug war ever. So just fifteen years ago, this was one of the world’s most dangerous cities. Especially the area known as Comuna 13. Today things have settled down and the area is instead a big tourist magnet. This is where we are heading right now.
A photo of the military and gang violince
I taxin på väg till Comuna 13 blir vi vittne till en mindre krock mellan två motorcyklar. Den ena föraren börjar sparka och slå på den andra som ligger ner mitt på gatan. Strax efter släpar han iväg honom i kläderna på gatan framför bilarna, som stoppat. Det ser brutalt ut. Som tur är griper en bilförare in och särar på dem. Och vår taxi kör vidare.
In the taxi on the way to Comuna 13, we witness a minor collision between two motorcycles. One driver starts kicking and hitting the other who is lying down in the middle of the street. Soon after, he drags him away in his clothes in the street in front of the cars, which have stopped. It looks brutal. Luckily, a car driver intervenes and separates them. And our taxi drives on.
Vår guide i Comuna 13 är Daniel ca 40 år. Han är född och uppvuxen här. Vi pratar om hans uppväxt och han får tårar i ögonen när han berättar om hur många av hans vänner som har blivit mördade under den blodiga tiden. Han är stark och har upplevt saker ingen borde ha upplevt. Daniel berättar också om de osynliga gränserna mellan de sex olika områdena här i Comuna 13. Trampade man över det minsta lilla blev man skjuten. Och på en liten yta som nu är en fotbollsplan skedde dödande av otaliga människor varje dag. Det är ofattbart och så tragiskt. Detta är en öppen plats dit väldigt många kan se från sina fönster i husen runt omkring. Tänk att se detta mördande dagligen. Vi promenerar bland graffitti, barer och souvenirbutiker. Guiden hälsar på släkt o vänner hela tiden. Graffittin, som ofta föreställer kvinnor, bär alla på en historia och guiden berättar utförligt. Det är mycket symbolik och det är väldigt intressant. Vi tar till oss och känner oss så privilegierade som vuxit upp och levt långt från detta våld och gangstervälde. Vilken fantastisk och givande dag! Vi åker ifrån Comuna 13 med många känslor i kroppen.
Our guide in Comuna 13 is Daniel, about 40 years old. He was born and raised here. We talk about his upbringing and he gets tears in his eyes when he tells us how many of his friends have been murdered during that bloody time. He is strong and has experienced things no one should have experienced. Daniel also talks about the invisible borders between the six different areas here in Comuna 13. If you stepped over the smallest thing, you were shot. And in a small area that is now a football field, countless people were killed every day. It is unimaginable and so tragic. This is an open place where many people can see from their windows in the houses around. Imagine seeing this killer daily. We walk among graffiti, bars and souvenir shops. The guide greets family and friends all the time. The graffiti, often depicting women, all carry a story and the guide explains in detail. There is a lot of symbolism and it is very interesting. We embrace and feel so privileged to have grown up and lived far from this violence and gangster rule. What a fantastic and rewarding day! We leave Comuna 13 with many emotions in our bodies.
On our way to Comuna 13
Now we are here
Colours
Jan and me
More colours
Here is where a lot of people got killed
A kolibri like a helicopter and a bug like a cannon…a lot of symbolic
Me and Jan with a lot of graffitti
Beautiful grafitti
The view
They are so prod of their escalators
More grafitti and colours
The guide told us to sit here on the place of love
Cannabis is popular…..
Here is one of the invisible borders
Even more colours
Jan enjoying the view
We loved the graffitti
Dance of Comuna 13
Taking a cold beer
A beautiful view
More art
Vi stannar endast två nätter i Medellin och resan går sedan vidare. Denna gång till en mindre by som heter Guatapé som ligger öster om Medellin.
We stay only two nights in Medellin and then the journey continues. This time to a smaller village called Guatapé which is east of Medellin.
Guatapé, Åh vilken vacker o mysig by! Väldigt populär som utflyktsmål för Colombianska familjer. Här kommer vi trivas!
Guatape, Oh what a beautiful and cozy village! Very popular as an excursion destination for Colombian families. We will enjoy ourselves here!
In the small town of Guatapé
A lot of colours here too
Vi bor i en fantastisk lägenhet utsmyckad på traditionellt vis. Runt byn Guatapé är det ett sjösystem med ofantligt antal armar och fingrar. Vi tar oss inte ut på sjön utan prioriterar byns stora turistmagnet – stenen som växer sig hög mitt ute i ingenting. Den är ofantlig. Det är en monolit som syns på långt håll. Det går att klättra upp via 659 trappsteg vilket vi väljer att göra.
We live in a fantastic apartment decorated in a traditional way. Around the village of Guatapé, there is a lake system with an immense number of arms and fingers. We don’t go out on the lake, but prioritize the village’s big tourist magnet – the stone that grows tall in the middle of nowhere. It is immense. It is a monolith that can be seen from afar. It is possible to climb up via 659 steps, which we choose to do.
The entrance to our room
Down by the lake
More of the lake
Now we are on our way to the big stones
We have many steps to climbing
Vi går och går och trapporna tar aldrig slut. Från det att vi går av den lilla bussen är det 298 trappsteg plus långa branta sluttningar mellan flera av trappstegen. Och nu har vi endast kommit till foten av ”stenen”. En svart monolit som står helt ensam här i landskapet. Nu väntar ytterligare 659 trappsteg. Det är tungt, varmt o trångt. Många vill upp till toppen. O vi klarar det!
We walk and walk and the stairs never end. From the time we get off the small bus, there are 298 steps plus long steep slopes between several of the steps. And now we have only come to the foot of the ”stone”. A black monolith that stands completely alone here in the landscape. Now another 659 steps await. It is heavy, hot and crowded. Many want to get to the top. Oh, we can do it!
About half way up
Almost there. Only 34 more steps
Utsikten är slående. Vi ser ut över en konstgjord sjö som slingrar sig mellan små kullar. Fingrarna på sjön är näst intill oräkneliga. Det är fantastiskt att ha kommit hit upp och få avnjuta den sagolika utsikten.
The view is striking. We look out over an artificial lake that winds between small hills. The fingers on the lake are almost innumerable. It is fantastic to have come up here and enjoy the fabulous view.
We made it! Now we can enjoy the view
The view is stunning
The stone from above (borrowed photo)
Det är en ljuvlig solig eftermiddag. Vi har tagit ut stolar från rummet och sitter o njuter av rödvin o snacks på trottoaren utanför vårt boende. Colombianerna uppskattar vårt tilltag och hälsar på oss när de passerar. Buenas tardes, hola, buenas…..Vi får öva vår spanska. Tiden går och vi promenerar till centrum. Byn myllrar av folkliv o varenda stol på uteserveringarna är fulla. Detta är en plats dit de lokala älskar att vallfärda under helgerna. Vi köper var vår öl o kycklingspett på torget, sätter oss på en mur o njuter av folkvimlet. Det är underbart att få vara en del av det
It is a lovely sunny afternoon. We have taken chairs out of the room and are sitting and enjoying red wine and snacks on the sidewalk outside our accommodation. The Colombians appreciate our initiative and greet us as they pass. Buenas tardes, hola, buenas…..We get to practice our Spanish. Time passes and we walk to the center. The village teems with people’s life and every chair in the outdoor seating is full. This is a place where the locals love to make a pilgrimage during the weekends. We each buy our beer or chicken skewers in the square, sit on a wall and enjoy the crowd. It’s wonderful to be a part of it
Enjoying life!
Taking a rest in the sun
Down by the lake again
One of all dogs in town
And the beautiful church
Jan enjoys Guatapé
Waiting for some food
Fried banana with cheece o top
Guatapé är en charmig by med fantastiska gränder. Färgerna är inte lika starka som i Salento men minst lika omfattande. Här har husen dessutom utsmyckningar i otaliga variationer. Det är utsökt och originellt på samma gång. Vi njuter här men imorgon åker vi vidare. Nu är det Amazonas som väntar.
Guatape is a charming village with fantastic alleys. The colors are not as strong as in Salento, but at least as extensive. Here, the houses also have decorations in countless variations. It is delicious and original at the same time. We are enjoying ourselves here, but tomorrow we will move on. Now it is the Amazon that awaits.
Levermittliv 