Äntligen kommer vi iväg! Vi är totalt 5 båtar som lämnar Makemo i en parad med bara några hundra meters mellanrum mellan varje båt. Vi verkar träffa slackvattnet perfekt för det är helt lugnt och stilla utan varken ström, stående vågor eller kokande vatten. Nu har vi ca 15 timmars segling över natten tills vi kommer fram till nästa atoll, Tahanea.
Finally we are off! We are a total of 5 boats leaving Makemo in a parade with only a few hundred meters between each boat. We seem to hit the slack water perfectly because it is completely calm and still with no current, standing waves or boiling water. Now we have about 15 hours of sailing overnight until we reach the next atoll, Tahanea.
Vilja in the background and cathamaran Zedna in front
Four of five boats leaving together
Sunrise outside Tahanea
Bbq-kväll idag igen. Vi älskar dessa bbq:s som iofs redan startar tidigt på eftermiddagen. Ingen musik och sång från någon lokalbo men det är ju inte så konstigt för ingen bor här, men härlig stämning, god mat, vacker solnedgång o glada människor! Vad mer kan man begära? Att leva ett atoll-liv passar oss perfekt. Vi har inte handlat något alls på över en månad men överlever med våra konserver och torrmat. Påfyllning av grönsaker och mejerivaror hade varit pricken över i:ett men vi njuter och har definitivt mat så vi klarar oss.
BBQ night again today. We love these BBQs that actually start early in the afternoon. No music or singing from any locals but that’s not surprising because no one lives here, but a lovely atmosphere, good food, beautiful sunset and happy people! What more could you ask for? Living an atoll life suits us perfectly. We haven’t bought anything at all in over a month but survive on our canned goods and dry food. Replenishment of vegetables and dairy products would have been the icing on the cake but we enjoy it and definitely have food to get by.
We are going for a bbq on this beach tonight
The water changes colour when it gets shallower
Of course palmtrees. They give us leave and dry coconuts to make a fire of
Now the fire is on….or more smoke…it’s been raining a lot so before it gets dry it’s a lot of smoke
We eat drink, have fun and enjoy the time
New and a bit older friends
Seen from above
Friends from countries from almost all continents
And of course Jane has to be on the photo too
The sun sets and we are on the way back to our boats before the mosquitos eats us up
Det är mörkt, det brusar från vågorna som slår in över revet och vi är 11 entusiaster som är ute på hummerjakt. Vi har pannlampor med rött sken, badskor och spänner med oss. Vi ger oss ut på revet med vatten ungefär till knäna och med stenar och döda koraller att trampa på. Hummrarna söker sig in till grunt vatten när mörkret kommer och vi hoppas alla på att fånga några hummrar. Vad gott det skulle vara med grillad hummer! Jag får syn på en stor hummer precis framför mina fötter. Ljuset från min pannlampa speglar sig i hummerns ögon och lyser som två orangea små lyktor. Jag ropar efter Jan som har en hummersnara men efter några sekunder simmar den iväg i full fart. Bättre lycka nästa gång, hoppas vi. Efter ett par timmar går vi därifrån tomhänta. Men det var ett kul äventyr! Och på vägen till jollarna får vi se en stor kokoskrabba med sin vackra skimrande blå färg.
It’s dark, the waves are crashing over the reef and we are 11 enthusiasts out on a lobster hunt. We have red headlamps, swimming shoes and straps with us. We head out onto the reef with water about knee-deep and with rocks and dead coral to step on. The lobsters move into shallow water when darkness falls and we all hope to catch a few lobsters. How delicious it would be with grilled lobster! I see a large lobster right in front of my feet. The light from my headlamp reflects in the lobster’s eyes and shines like two little orange lanterns. I call out for Jan who has a lobster trap but after a few seconds it swims away at full speed. Better luck next time, we hope. After a couple of hours we leave empty-handed. But it was a fun adventure! And on the way to the dinghies we see a large coconut crab with its beautiful shimmering blue color.
11 of us sailors hoping to get some lobsters
We did not get any lobster even though most of us saw some. But we saw a big coconutcrab
Porrima med vår vän Peter och hans flickvän Nadja, som är med honom några veckor, kom hit idag. Det är 6:e landet vi möts i med våra båtar. O det är alltid jättetrevligt. Innan hummerjakten var vi ombord hos dem och tillsammans åkte vi till båten Magic där vi alla samlades o tog en sundowner innan hummer-äventyret.
Porrima with our friend Peter and his girlfriend Nadja, who is with him for a few weeks, arrived here today. It is the 6th country we meet in with our boats. And it is always very nice. Before the lobster hunt we were on board with them and together we went to the boat Magic where we all gathered and had a sundowner before the lobster adventure.
Drinking Aperol Spritz with Nadja and Peter
Jag kom att tänka på vad som hände här för 30 – 60 år sedan. På dessa fantastiska o vackra atoller. Tänk att det var här Frankrike gjorde flera test kärnvapensprängningar mellan 1966 o 1996. Jag kommer ihåg de senare och all världens protester mot detta. Det är ofattbart att de kunde göra något sådant i detta paradis och med befolkning på atollerna. Vi kommer inte besöka det två atoller som drabbades men det känns konstigt att vara i närheten av det ohyggliga som skedde.
I thought about what happened here 30 – 60 years ago. On these fantastic and beautiful atolls. Imagine that this was where France conducted several nuclear test explosions between 1966 and 1996. I remember the later ones and the protests around the world against this. It is unimaginable that they could do something like this in this paradise and with a population on the atolls. We will not visit the two atolls that were affected but it feels strange to be close to the horrible thing that happened.
Playing games with boatfriends on Zedna
Idag skall jag försöka mig på att snorkla. Här finns ett rev alldeles vid strandkanten där vattnet inte är strömt, det är lagom djupt så man kan sätta ner fötterna och det skall vara gott om fiskar. Jan var här redan för någon dag sedan och nu vill även jag, som är rädd för att stoppa huvudet under vattnet, göra ett försök. Vi tar jollen dit o jag får på mig min snorkelmask. Gopron är med o jag vill filma men, glömde se efter om batteriet var fullt och det är tyvärr tomt. En stor besvikelse för mig. Fast jag klarar av att snorkla! Jag känner mig inte bekväm men jag har lätt för att flyta o jag får se en massa otroliga fiskar. Både stora o små, vita och svarta och färgsprakande med fantastiska mönster. Och platsen fungerar. Jag sätter ner fötterna ofta och det känns tryggt.
Today I’m going to try snorkeling. There’s a reef right by the shore where the water isn’t current, it’s deep enough to put your feet in and there should be plenty of fish. Jan was here a few days ago and now I, who’s afraid to put my head under the water, want to give it a try too. We’re taking the dinghy there and I’m putting on my snorkel mask. I’m bringing my GoPro and I want to film but I forgot to check if the battery was full and unfortunately it’s empty. A big disappointment for me. Although I can snorkel! I don’t feel comfortable but I float easily and I get to see a lot of incredible fish. Both big and small, white and black and colorful with fantastic patterns. And the place works. I put my feet in often and it feels safe.
We put our dinghy here on the beach next to the reef
A beach made of corals
And the sea is chrystalclear
In addition to all colorful fishes and corals we also see these beautiful clams (borrowed photos)
Vi anordnar en bbq till innan vi lämnar Tahanea. Några båtar har redan åkt härifrån men nya har ankommer så vi blir ett trevligt gäng. Nadja har ordnat med maten vi skall grilla och det är jättegott. Dessa grilltillfällen på stranden är magiska och underbara. Och blandningen av seglare vi mött tidigare och nya ansikten är alltid en bra mix.
We are organizing another bbq before we leave Tahanea. Some boats have already left here but new ones are arriving so we will be a nice group. Nadja has arranged the food we will grill and it is delicious. These barbecues on the beach are magical and wonderful. And the mix of sailors we have met before and new faces is always a good mix.
This is where we are going to have the bbq
Beautiful view of corals, sand, palms and water
We have starded the fires
Steps on a sandstrip
Here we sit together in the shade of an umbrella
Nice company with Nadja
All of us from a distance
The sandstrip going out into the sea
Now the sun sets
Beautiful deep red colours
Vår jollemotor krånglar. Jollen med motor är vi otroligt beroende av. Vi bor ju i en båt som ligger för ankare ofta en bra bit från stranden. Så utan jollen är vi som strandsatta på en öde ö. Vi kommer inte in till ön vi ligger vid och vi kan inte besöka vänbåtar. Jan misstänker att det är propellern som slirade och han har varit förutseende nog att köpa en ny som reserv. Efter bytet av propellern går motorn som en klocka igen. Underbart!
Our dinghy engine is failing. We are incredibly dependent on the dinghy with the engine. We live in a boat that is often anchored a good distance from the shore. So without the dinghy we are stranded on a deserted island. We cannot get to the island we are on and we cannot visit our friends’ boats. Jan suspects that the propeller is slipping and he has been foresighted enough to buy a new one as a spare. After replacing the propeller, the engine runs like clockwork again. Wonderful!
A last dinghytrip in Tahanea before leaving
Some green on the Island with Vilja in the background
It’s ruff sea when looking towards the protecting reefs
Love the colours of the clear water
Nu börjar det bli dags att lämna Tahanea för nästa atoll. Ett oväder väntar och vi vill helst ta den ca 15 timmar långa nattseglingen innan det kommer hit.
Now it’s time to leave Tahanea for the next atoll. A storm is coming and we’d like to take the 15-hour night sail before it gets here.
Seglingen från Raroia till Makemo är obekväm och rullig. Vinden är bra och vi har slör men det är svårt att röra sig. Jag sitter på nattvakt och vanligtvis kan jag ligga ner men ikväll går inte det. Jag rullar i så fall ut ur bänken och ner på durken. Jag är trött men att vila går inte. Tur det bara är en natt. Imorgon bitti är vi framme vid nästa inlopp till en atoll, Makemo.
The sailing from Raroia to Makemo is uncomfortable and bumpy. The wind is good and we have a veil but it is difficult to move. I am on night watch and usually I can lie down but tonight that is not possible. In that case I roll out of the bench and down to the floor. I am tired but resting is not possible. Luckily it is only one night. Tomorrow morning we will arrive at the next inlet to an atoll, Makemo.
Vi kommer fram ganska tidigt och får avvakta lite då det just nu är full fart på strömmen av vatten genom inloppet. Efter en timme bestämmer vi oss för att gå in. Det är mycket tuffare förhållanden än på Raroia. Vilja dras med åt olika håll i de starka strömmarna. Autopiloten jobbar på men Jan tar över och styr manuellt i stället. Det blir mycket bättre.
We arrive quite early and have to wait a bit as the current of water through the inlet is currently at full speed. After an hour we decide to go in. The conditions are much tougher than on Raroia. Vilja is pulled in different directions by the strong currents. The autopilot is working but Jan takes over and steers manually instead. It gets much better.
The water us crazy with standing wavesBoiling and a strong currentJan stegring Vilja by hand manually
Vi har en ny lång tur mellan boomies innan vi kommer fram till vår ankringsplats. Jag står i fören och dirigerar vart vi skall gå för att undvika boomies som inte syns på satellitbilden. Plötsligt ser jag en boomie under vattnet o ropar ”babord, babord” då vi är riktigt nära korallen. Det går bra, som tur är och vi fortsätter till ankringsplatsen. När vi ankrar här hänger vi upp kättingen i stora bojar så att den förhoppningsvis hänger ovanför korallerna. Annars är det risk att den fastnar och att vi skadar koraller när vi drar upp den.
We have another long trip between boomies before we reach our anchorage. I stand in the bow and direct where we should go to avoid boomies that are not visible on the satellite image. Suddenly I see a boomie underwater and shout ”port, port” as we are really close to the coral. It goes well, fortunately and we continue to the anchorage. When we anchor here we hang the chain on large buoys so that it hopefully hangs above the corals. Otherwise, there is a risk that it will get stuck and that we will damaged corals when we pull it up.
One of the boyes we connected to our anchorchaine
Jan on his way diving to see if the anchor is ok
Passning our first bouye
Väl framme blir vi totalt hänförda av den fantastiskt ljusblå färgen på havet. Det är sandbotten och endast 4-5 meter djupt vatten. Det är därför färgen blir så fantastisk. Färgen kan jämföras med en swimmingpool med turkosa klinkers men här är det naturens underverk.
Once there, we are completely captivated by the fantastic light blue color of the sea. It is a sandy bottom and only 4-5 meters deep water. That is why the color is so amazing. The color can be compared to a swimming pool with turquoise tiles, but here it is a wonder of nature.
Incredibly blue water
The water is deep blue
And here chrystslclear turquoise
Nu har vi legat här några dagar och slappat. Lite småpyssel i båten, skriva blogg och igår grillade vi inne på stranden. Kommande dagar blir nog betydligt mer sociala. Inte mindre än 5 segelbåtar som vi känner är på väg hit i detta nu. 4 av dem träffade vi på Raroia och den sista träffade vi redan i Cartagena i Colombia och därefter på Galspagos. Det är jätteskönt att bara slappa och njuta men samtidigt jättekul att träffa vänner som gör samma resa som vi.
Now we have been here for a few days and relaxed. A little crafting in the boat, writing a blog and yesterday we had a barbecue on the beach. The coming days will probably be much more social. No less than 5 sailboats that we know are on their way here now. 4 of them we met at Raroia and the last one we met already in Cartagena in Colombia and then at Galspagos. It is great to just relax and enjoy but at the same time great fun to meet friends who are making the same trip as us.
Palmtrees on the beach
We took the dinghy in to have a small bbq
Coconuts makes good fire
Palmtrees everywhere
The day goes to the end and sunsetcolours comes
Jan is out snorkling with friends
Sometimes it’s a lot of rain
Nice time with Zedna
Här, inte så långt från ankringen, finns en lagun kallad swimmingpool. Vi tar jollen till en sandbank och drar upp jollen på den, lägger ut en dragg så den inte blåser iväg om högvattnet hinner komma och promenerar sedan till ”swimmingpool”. Ön är full av kokospalmer och vi ser hur det växer upp nya palmer av nedfallna kokosnötter.
Here, not far from the anchorage, there is a lagoon called a swimming pool. We take the dinghy to a sandbank and pull the dinghy up onto it, put out a drag so it doesn’t blow away if high tide comes, and then walk to the ”swimming pool”. The island is full of coconut palms and we see how new palms grow from fallen coconuts.
The sandbar where we put our dinghy
New small coconutpalms starting to grow
”Under a coconuttree 🎼”
We are almost at the ”swimmingpool ”
Nu är vi framme vid den kristallklara ”swimmingpoolen” som är omgärdad av sand och korall. Lite längre bort bryter vågorna från det stora havet mot revet som omringar atollen vi är inne i. Det är stora höga vågor av argsint vitt skum som slår upp flera meter. Tack vare dessa rev ligger vi tryggt, lugnt och säkert med Vilja innanför och vi kan bada i det ofantligt vackra havet.
Now we have arrived at the crystal clear ”swimming pool” which is surrounded by sand and coral. A little further away the waves from the great ocean break against the reef that surrounds the atoll we are in. There are big high waves of angry white foam that rise several meters. Thanks to these reefs we are safe, calm and secure with Vilja inside and we can swim in the incredibly beautiful sea.
We are here
An unusual photo of us together
The water is crystalclear
Me and Jan again
Swimming in the Swimming pool
The wild sea on the reef
När vi kommer tillbaka till jollen har vattnet stigit och vår dragg med lina ligger under vattnet. Vi möter lokalbon Gabriel som har varit ute på sandbanken och harpunerat fisk. Hans fångst är lyckad och han har bortimot 20 ganska stora färgglada fiskar med sig som skall bli mat för alla arbetare och familjen som bor här.
When we get back to the dinghy the water has risen and our drag with line is underwater. We meet local resident Gabriel who has been out on the sandbank harpooning fish. His catch is successful and he has about 20 rather large colorful fish with him which will be food for all the workers and the family who live here.
Back on the anchorage
The tide has gone up and the anchor is now under water
It’s sooo beautiful
Look at the colours
And one more
Gabriel with the beautiful fishes he has cought
Åh vilken lyckad bbq vi har på stranden idag! Vi åker in strax efter lunch och påminner oss själva om att nypa oss i armen. Här är vi i turkost vatten med en kritvit strand med palmer och vi skall grilla tillsammans med 7 andra båtar. Gabriel, lokalbon som bor här på stranden hjälper oss att starta vår eld. Det syns att han vet vad han gör. Först lite torra blad i botten o därefter mängder av torra kokosnötter. Ovanpå det lägger han små lavastenar som kommer bli perfekt att lägga gallret på när det börjar bli glöd. Senare lägger han på färska strimlor av palmbark som fungerar som galler.
Oh what a successful bbq we have on the beach today! We go in just after lunch and remind ourselves to pinch ourselves. Here we are in turquoise water with a white beach with palm trees and we will be grilling together with 7 other boats. Gabriel, a local who lives here on the beach helps us start our fire. It is clear that he knows what he is doing. First some dry leaves at the bottom and then lots of dry coconuts. On top of that he puts small lava rocks that will be perfect to put the grate on when it starts to get hot. Later he puts on fresh strips of palm bark that act as a grate.
On the way in to the beach for bbq
Sea and sky
The bbq view
And this view
Gabriel opening coconuts for us
The fire is on
Jollar från alla båtar kommer in till stranden och stämningen är lättsam och trevlig. Under tiden som maten grillas på glöden spelar Gabriel på en ukulele och sjunger Polynesiska sånger. Det är helt fantastiskt att få vara en del av denna underbara dag med glädje, musik och god mat. När skymningen kommer bryter vi upp då även insekter med framförallt myggor anstormar. Här i Franska Polynesien finns dengue och den sjukdomen vill jag inte ha igen. Visst, jag är vaccinerad o Jan halvt vaccinerad men det är tyvärr ingen full garanti.
Dinghys from all the boats come to the beach and the atmosphere is easygoing and pleasant. While the food is being grilled on the embers, Gabriel plays a ukulele and sings Polynesian songs. It is absolutely fantastic to be part of this wonderful day of joy, music and good food. When dusk comes, we break up as insects, especially mosquitoes, also attack. Here in French Polynesia there is dengue and I don’t want that disease again. Of course, I am vaccinated and Jan is half vaccinated but unfortunately that is not a full guarantee.
Now it’s perfect to cook food
Gabriel singing and playing ukulele
Boatfriends gathering together
Vi hade tänkt lämna idag, efter en vecka här, men det blåser för mycket utanför atollen och här ligger vi tryggt. Det är framför allt att gå igenom inloppet här och på nästa atoll som vi inte vill göra i kulingbyar. Så vi får stanna kvar här och slappa kanske en vecka till. Det är så seglingslivet ofta är. Det är i princip omöjligt att planera tider.
We had planned to leave today, after a week here, but it is too windy outside the atoll and we are safe here. It is mainly going through the inlet here and onto the next atoll that we do not want to do in gales. So we will have to stay here and relax maybe for another week. That is how sailing life is often. It is basically impossible to plan times.
Regnet öser ner men idag skall vi ut på upptäcktsfärd. Totalt åtta personer från fyra olika båtar ger vi oss iväg genom palmskog och täta snår, vadandes i vatten och balanserade på korallrev, över sandstränder och lavastenar. När det regnar som mest tar vi skydd under buskar där vi hoppas att vi blir mindre blöta. Men efter inte så lång tid är vi ändå alla genomblöta från topp till tå. Slutligen kommer vi fram till bostaden till en äldre man som för över 20 år sedan valde att flytta från den lite större byn och ut hit i ensamhet. Han har byggt upp en helt otrolig bostad och trädgård. Byggnaden han bor i är enkel men han har i alla fall tak över huvudet. Runtom har han samlat ”skräp” som blåst iland och på träd och torra grenar han stuckit ner i sanden har han byggt en fantastisk artistisk trädgård som bildar flera rum. Han odlar gröna växter som gör intrycket än mer osannolik. Tänk att skräp som flaskor, colaburkar, plasrskräp mm kan bli till ett konstverk. Han pratar endast franska men en av oss har franska som modersmål och han berättar om sitt liv.
The rain is pouring down but today we are going on an exploration. A total of eight people from four different boats set off through palm forests and dense thickets, wading in water and balancing on coral reefs, over sandy beaches and lava rocks. When it rains the most we take shelter under bushes where we hope we get less wet. But after not so long we are all soaked from head to toe anyway. Finally we arrive at the home of an elderly man who over 20 years ago chose to move from the slightly larger village and out here in solitude. He has built an absolutely incredible home and garden. The building he lives in is simple but at least he has a roof over his head. All around he has collected ”trash” that has blown ashore and on trees and dry branches he has stuck into the sand he has built a fantastic artistic garden that forms several rooms. He grows green plants that make the impression even more improbable. Imagine that trash like bottles, cola cans, plasticrubbish, etc. can be turned into a work of art. He only speaks French, but one of us is a native French speaker and he talks about his life.
Walking through the coconutplantationLena from Zedna and JanA pillar made of lavastoneOne of the gardenroomsSmall decorationWoodsticks with things he has foundAnother decoration
Idag bestämmer vi oss för att lämna. Vinden är lite svagare och 5 båtar seglar vidare mot nästa atoll, Tahanea.
Today we decide to leave. The wind is a little weaker and 5 boats sail on towards the next atoll, Tahanea.
Huj vilken fart vi har! Det blåser 10 – 12 m/s och vi är stundtals uppe i över 8 knop. Sitter på nattvakt och genuan är ordentligt revad, bara en liten trekant kvar. Vinden kom helt plötsligt för ca 1 timme sedan utan förvarning. Inga squalls i närheten och inga starka vindar i väderprognosen. Fryser för första gången på väldigt länge. Har tre lager kläder upptill och 2 nertill men tycker fortfarande att det är kallt. Måste vara under 27 grader celcius.
Wow, what speed we have! The wind is 10 – 12 m/s and we are sometimes up to over 8 knots. I am on night watch and the genoa is completely torn, only a small triangle left. The wind came suddenly about 1 hour ago without warning. No squalls nearby and no strong winds in the weather forecast. Freezing for the first time in a very long time. I have three layers of clothes on top and 2 on the bottom but I still think it is cold. Must be below 27 degrees Celsius.
The first night we had a lot of squalls, red on the photos with us in the middle. But there was not wind
A lovely sunset
Vi har lämnat Marquesas och är på väg mot ögruppen Tuamotus som ligger på vägen mot Tahiti. På Hiva Oa hade flera av enmansbåtarna kommit in som seglar racet ”Global solo Challenge” med pytte minibåtar runt jorden, endast 5 meter långa. Vilken bedrift! Jan känner sig lite lockad men inte jag. Tala om att leva med små resurser.
We have left the Marquesas and are heading towards the Tuamotus archipelago, which is on the way to Tahiti. At Hiva Oa, several of the one-man boats had arrived who are sailing the ”Global solo Challenge” race with tiny mini boats around the world, only 5 meters long. What an achievement! Jan feels a little tempted but not me. Talk about living with little resources.
Four of the mini sailboats in Hiva Oa
Sunsets on open sea are magic
Nu har vi seglat i ca 4 dygn och vi närmar oss inloppet till vår första atoll, Raroia, och det känns väldigt pirrigt. Vi är 3 båtar som väntar in rätt tillfälle, så kallat slackvatten. Det är precis då vattnet vänder från högvatten till lågvatten och då strömmen av vatten ändras och det ”stannar upp” lite. Denna gång från att forsa in i atollen i 4 knop till att forsa ut. En liten stund är det stilla ( läs kokande o vilt) isf att forsa i flera knop. Detta krockar samtidigt med vind o vågor som är utanför atollen plus det nya vattnet som vill in så vattnet kokar verkligen i inloppet.
Now we have been sailing for about 4 days and we are approaching the entrance to our first atoll, Raroia, and it feels very nervous. We are 3 boats waiting for the right moment, so-called slack water. That is exactly when the water turns from high tide to low tide and when the flow of water changes and it ”stops” a bit. This time from rushing into the atoll at 4 knots to rushing out. For a little while it is calm (read boiling and wild) then rushing at several knots. This collides at the same time with wind and waves that are outside the atoll plus the new water that wants to enter so the water really boils in the entrance.
Three boats in a row making the trip through the pass
The sea is really ”boiling” in the pass into the atoll
Många frågar oss vad en atoll är. Det är en eller flera korallöar eller rev som bildar en delvis eller helt sluten ring med en lagun i mitten. I den lagun vi är på väg in i finns en liten öppning och förutsättningarna är väldigt speciella jämfört med öppet hav.
Many people ask us what an atoll is. It is one or more coral islands or reefs that form a partially or completely closed ring with a lagoon in the middle. In the lagoon we are heading into, there is a small opening and the conditions are very special compared to the open ocean.
This is what an antoll look like. Coralislands in a cirkle with or without palmtrees and on some atolls there are 1 or more small openings.
Väl inne skall vi snirkla oss fram mellan hundratals boomies, korallpelare som sticker rakt upp från botten till vattenytan. Ofta från mer än 20 meters djup. De vill vi inte stöta emot. Dels pga att de kan göra hål i skrovet och dessutom pga att de blir skadade.
Once inside, we will wind our way between hundreds of boomies, coral pillars that stick straight up from the bottom to the surface of the water. Often from more than 20 meters deep. We don’t want to bump into them. Partly because they can make holes in the hull and also because they get damaged.
This is what the boomies looks like. Corals rising from the bortom and often high up to waterlevel or just beneath. Very dangerous for the boat
Det är en spännande och ny upplevelse att förflytta oss mellan alla dessa ”boomies” i över två timmar. På telefonen har vi en app nedladdad med satellitbilder och den är förvånansvärt precis. Det är lätt att se boomiesarna när vi vet var vi skall se efter dem. Jag sitter i fören och tittar medan Jan sitter bak och styr. Vi kommer fram till ankringen och släpper i vårt ankare. I Marquesas snurrade vi runt ankaret flera varv varje dygn pga alla fallvindar samt stiltje pga de höga bergen. Här är det stadig vind från olika grader av ost.
It is an exciting and new experience to move between all these ”boomies” for over two hours. On our phone we have an app downloaded with satellite images and it is surprisingly accurate. It is easy to see the boomies when we know where to look for them. I sit in the bow and watch while Jan sits in the back and steers. We reach the anchorage and drop our anchor. In the Marquesas we spun around the anchor several times every day because of all the downwinds and calm because of the high mountains. Here there is a steady wind from different degrees of east.
Satelitephoto. The small dots are boomies that we can see
Vid ankringen ligger redan Lulu och det är jättekul att möta dem igen. Vi är inte så jättemånga segelbåtar i denna del av världen. Så att träffa vänner är självklart kul. Här i den nordöstra delen av atollen är det underbart! Kristallklart vatten…igen, stilla hav så att Vilja inte rullar från sida till sida och vi är omringade av små korallöar som är fyllda av palmer.
Lulu is already at anchor and it’s great to meet them again. We don’t have that many sailboats in this part of the world. So meeting friends is of course fun. Here in the northeastern part of the atoll it’s wonderful! Crystal clear water…again, calm seas so that Vilja doesn’t roll from side to side and we are surrounded by small coral islands that are filled with palm trees.
Thank you Lulu for the photo
Jan with sunfactor in his face when going out with the dinghy
The palmtrees cover some of the small Islands
More palmtrees
Boomies or corals on the bortom of the sea
We found the ”Yachtclub”
And a swedish flag where we write our name
Beautiful beaches
A Tropical paradise
Vi åker ut med jollen för att hitta en plats att ha bbq på stranden. Efter en stund hittar vi den perfekta platsen. Lulu hänger på och nästa dag träffas vi där på eftermiddagen. Elden startas med vissna palmblad och torra kokosnötter och det tar sig jättebra. Jag skulle vilja ha en stor eld – bonfire men vi väljer mindre för att det är lättare att grilla. Precis i vattenbrynet dyker en första revhaj upp. Den simmar endast några meter från våra fötter som är nedgrävda i sanden. Efter den första kommer många fler och under många timmar har vi sällskap av minst 6 vuxna revhajar och dessutom otaliga mindre i olika storlekar. De minsta är så små så de är nästan genomskinliga. Det är en fantastisk upplevelse att ha dem så nära. Vi matar dem med både potatis och ben från kött och de blir helt överlyckliga för båda delarna. När köttbenen landar i vattnet endast 1 meter bort kommer de på 1 sekund och sprattlar runt i vattnet. Såååå häftig upplevelse.
We go out with the dinghy to find a place to have a BBQ on the beach. After a while we find the perfect spot. Lulu joins in and the next day we meet there in the afternoon. The fire is started with withered palm leaves and dry coconuts and it goes really well. I would have liked to have a big bonfire but we choose a smaller one because it is easier to grill. Right at the water’s edge, the first reef shark appears. It swims only a few meters from our feet which are buried in the sand. After the first one, many more come and for many hours we have the company of at least 6 adult reef sharks and also countless smaller ones of different sizes. The smallest ones are so small that they are almost transparent. It is a fantastic experience to have them so close. We feed them both potatoes and bones from meat and they are absolutely overjoyed with both. When the meat bones land in the water only 1 meter away, they come in 1 second and splash around in the water. Soooo cool experience.
Looking for the perfect bbq-spot
And we found it
We have started the fire
Lovely afternoon with nice company
Soon we can put the food on the bbq. When the fire goes down
The reefsharks are close to us
The sun sets in lovely colours
Blue hour with reefsharks
Beautiful blue hour
Runt Vilja simmar det dagligen minst 5 revhajar. Det känns lite pirrigt att gå i och bada och att göra rent skrovet runt hela båten med revhajarna bara någon meter bort. Men de skall vara helt ofarliga för oss människor.
At least 5 reef sharks swim around Vilja every day. It feels a bit nerve-wracking to go in and swim and to clean the hull around the entire boat with the reef sharks only a few meters away. But they are supposed to be completely harmless to us humans.
Vi stannar på första ankringen i ca 1 vecka och har nu kommit till den lilla ankringsplatsen ”Single Mom”. Det är lätt att förstå hur namnet kommit till. På ön växer endast en stor palm och 1 liten palm. Även om jag nu skulle kalla den lilla palmen för tonåring i stället för litet barn. Den har växt en hel del.
We stay at the first anchorage for about 1 week and have now arrived at the small anchorage ”Single Mom”. It is easy to understand how the name came about. On the island only one large palm tree and one small palm tree grow. Although I would now call the small palm tree a teenager instead of a small child. It has grown a lot.
Nice evening with new friends
And a magic full moon
Reaching ”Single mom”
One big and one small palm
Vi bestämmer oss för att grilla även här och åker in till ön och samlar ihop kokosnötter. De ger en fantastiskt bra glöd. Eftermiddagen njuter vi av god mat, enastående vacker utsikt och ny underhållning av revhajar helt i närheten av oss.
We decide to have a barbecue here too and go to the island and collect coconuts. They give a fantastic glow. In the afternoon we enjoy good food, an exceptionally beautiful view and new entertainment from reef sharks right next to us.
On the Island starting to collect coconuts for the bbq
Turquoise water with some small boomies
Beautiful view from the Island to Vilja
Reefsharks in front
Jan enjoying the view
It’s beautiful
And here I enjoy the view
The bbq is on
Det här livet skulle vi kunna leva i oöverskådlig tid framöver. Tuamotus är verkligen ett paradis. Och då har vi fortfarande bara kommit till en av alla atoller. Det är så fascinerande att Franska Polynesien, som är ett och samma land, är så totalt olika i sina olika ögrupper. Marquesas där vi först var har höga grönklädda dramatiska berg som stupar rätt ner i havet och här på Toamotus är det endast delvis palmklädda korallatoller som max är ett par meter höga.
We could live this life for an indefinite time to come. The Tuamotus are truly a paradise. And we have still only reached one of the atolls. It is so fascinating that French Polynesia, which is one and the same country, is so completely different in its different island groups. The Marquesas, where we first visited, has high, green-clad dramatic mountains that plunge right into the sea, and here on the Toamotus, there are only partially palm-covered coral atolls that are a maximum of a couple of meters high.
The anchorage from above
Vilja and 2 catamarans
A tiny paradise-Island
With us from above
Ny dag och ny ankringsplats bara lite söder om den förra. Denna heter Kon-Tiki eftersom Thor Heyerdahl med besättning, bl a Bengt Danielsson från Sverige, strandade här efter 101 dagar till havs på balsaflotten Kon-Tiki. Det måste ha varit en tuff resa med både stormar och stiltje och knappt någon mat eller vatten. Det var 1947 som resan gjordes och Thor Heyerdahl ville bevisa att människor kunde komma hit till Polynesien från öst eftersom vindar, vågor och strömmar kommer därifrån. En film gjordes om hans resa och den fick en Oscar.
New day and new anchorage just a little south of the previous one. This one is called Kon-Tiki because Thor Heyerdahl and his crew, including Bengt Danie from Sweden, stranded here after 101 days at sea on the balsa raft Kon-Tiki. It must have been a tough journey with both storms and calms and hardly any food or water. The journey was made in 1947 and Thor Heyerdahl wanted to prove that people could get here to Polynesia from the east because winds, waves and currents come from there. A film was made about his journey and it won an Oscar.
Borrowed photo of Kon-Tiki
Även denna ankring är underbar med sitt turkosa vatten och undersköna utsikt. Vi får bra kontakt med de andra båtarna här och samlas allihop för en ”sundowner” ombord på båten Carosy från Kanada. En stor katamaran med en jättestor sittplats på taket, båtens tredje våning. Här möter vi även svenska båten Zedna och vi är båda förvånade över hur förhållandevis många svenska (och även norska o danska) segelbåtar det är i denna delen av världen. Länder med liten befolkning och så långt bort man kan komma från Skandinavien.
This anchorage is also wonderful with its turquoise water and beautiful views. We get good contact with the other boats here and we all gather for a ”sundowner” aboard the boat Carosy from Canada. A large catamaran with a huge seating area on the roof, the boat’s third floor. Here we also meet the Swedish boat Zedna and we are both surprised at how relatively many Swedish (and also Norwegian and Danish) sailboats there are in this part of the world. Countries with small populations and as far away as you can get from Scandinavia.
Another tiny coralIsland
We parked the dinghy
Took a walk on the corals
Footsteps
A few palm living a hard life
And we found this beautiful thing…from an octopus?
Nästa dag tar vi jollen till ön där Kon-Tiki strandade. Hans efterlevande har gjort ett minnesmärke av stenar mitt på ön. Som halvnorsk känns det mäktigt att komma till denna plats med historiens vingslag. Ön är, som sagt, liten och vi går runt den på endast några minuter. Den är bebodd av hundratals små vita och svarta fåglar som inte helt tycker om att vi kommer dit och hälsar på. Det är ju också möjligt att vi stör dem mitt i häckningssäsongen.
The next day we take the dinghy to the island where Kon-Tiki ran aground. His survivors have made a memorial of stones in the middle of the island. As a half-Norwegian, it feels powerful to come to this place with the wings of history. The island is, as I said, small and we walk around it in only a few minutes. It is inhabited by hundreds of small white and black birds that don’t really like us coming there to visit. It is also possible that we are disturbing them in the middle of the breeding season.
The tiny Island
The memorial of Kon-Tiki
Sign with all facts
White birds in the blue sky
We walked around the Island
All the Islands are made of corals
Planen var att stanna några dagar till men det skall börja blåsa lite mer i övermorgon så vi beslutar oss för att ta en dygnssegling till nästa atoll redan tidigt imorgon så vi kommer fram före vinden tilltar. Vi ser fram emot att fortsätta upptäcka de olika atollerna som vi har möjlighet att åka in i.
The plan was to stay a few more days but it will start to blow a little more the day after tomorrow so we decide to take a 24-hour sail to the next atoll early tomorrow so we arrive before the wind picks up. We look forward to continuing to discover the different atolls that we have the opportunity to go into.
För er som undrar. Hur fungerar det egentligen att bo heltid i en liten segelbåt? Visst, i Bohuslän är Vilja, en Malö 43 med sina dryga 13 meter från för till akter, jättestor jämfört med de flesta andra segelbåtar. Men hon är väldigt liten jämfört med ett boende i lägenhet eller hus. Och så fort man kommer ner i Europa eller längre bort så tillhör Vilja de mindre båtarna. Runt 50 fot är vanligt, och ofta då modernare båtar med helt annan planlösning för utrymme. Ännu vanligare är det med katamaraner. Båtar med två stora skrov åtminsone nästan lika stora som Viljas vardera och allt utrymme där emellan. En katamaran är som en lägenhet eller hus med 4 sovrum, 4 badrum, stort kök och vardagsrum i öppen planlösning, enormt akterdäck och även ett stort fördäck. Självklart blir vi lite avundsjuka när vi kommer ombord i dessa båtar. Men…Vilja är ovanligt vacker, gedigen, välbyggd och har fantastiska vackra linjer.
For those of you wondering. How does it really work to live full-time in a small sailboat? Sure, in Bohuslän, Vilja, a Malö 43 with its more than 13 meters from bow to stern, is huge compared to most other sailboats. But she is very small compared to living in an apartment or house. And as soon as you get down to Europe or further afield, Vilja belongs to the smaller boats. Around 50 feet is common, and often more modern boats with a completely different layout for space. It is even more common with catamarans. Boats with two large hulls at least almost as big as Vilja’s each and all the space in between. A catamaran is like an apartment or house with 4 bedrooms, 4 bathrooms, a large kitchen and living room in an open plan, a huge aft deck and also a large foredeck. Of course we get a little jealous when we get on board these boats. But… Vilja is unusually beautiful, solid, well-built and has fantastic beautiful lines.
Planlösningen av Vilja är en förpik med plats för 2 att sova med ett tillhörande litet toalettutrymme med dusch. Sedan kommer salongen med soffgrupp till babord (vänster) som kan göras till en eller två sängar. På styrbords sida (höger) finns en soffa/ säng. När vi kommer ner för trappan in i salongen är det kök på babords sida. Spis med 2 plattor, liten ugn, diskho och två små kylskåp med lucka från toppen. På styrbords sida finns ett navigationsbord och ett till toalettutrymme. Akter om köket, under sittbrunnen finns en liten akterkoj med 2 sovplatser, om man tycker om varandra.
The layout of Vilja is a foredeck with space for 2 to sleep with an associated small toilet area with shower. Then comes the salon with a sofa group to port (left) that can be made into one or two beds. On the starboard side (right) there is a sofa/bed. When we come down the stairs into the salon, there is a kitchen on the port side. Stove with 2 hotplates, small oven, sink and two small refrigerators with a door from the top. On the starboard side there is a navigation table and another toilet area. Aft of the kitchen, under the cockpit there is a small aft berth with 2 sleeping places, if you like each other.
The front Cabin
And front bathroom
The saloon
Navigationtable
Kitchen
Small aft Cabin
Aft bathroom
The cockpit – where we spend almost all time awakeThis is what it looks like with 4 people living onboard
Vi har båda två bott i var sin båt i flera år under hela åren innan vi gav oss iväg på denna långsegling. Hur det är att bo i båt helår i Sverige får bli ett annat inlägg.
We have both lived on our own boats for several years, all the years before we set off on this long-distance sailing. What it is like to live on a boat all year round in Sweden will be another post.
Den absolut största skillnaden med att bo heltid i båt jämfört med att semestra i en båt, även om det är stora delar av sommaren. Är att detta är vårat hem. Vi har just nu inte tillgång till lägenhet eller ett hus som är vårat främsta hem. Båten är inte bara en sommarbostad. Här har vi i stort sett allt vi äger och har. Både det personliga och det praktiska. Här har vi vår mat, våra kläder, minnessaker och allt nödvändigt till kök och hygien, reparationer, projekt mm mm.
The biggest difference between living full-time on a boat and vacationing on a boat, even if it’s for large parts of the summer. Is that this is our home. We currently do not have access to an apartment or a house that is our primary home.The boat is not just a summer home. Here we have pretty much everything we own and have. Both personal and practical. Here we have our food, our clothes, souvenirs and everything necessary for the kitchen and hygiene, repairs, projects, etc. etc.
Det är dessutom ett väldigt litet hem så saker måste verkligen fungera. Alla saker är väl utvalda och har sin bestämda plats. Där de placeras tillbaka direkt när det har använts. Det är t o m så i detalj så ketchupflaskan, olivoljan o allt annat i de skåp vi har mat i har sin speciella plats. Det underlättar då allt är tätt packat. När vi är ute och seglar eller gör en lång överfart underlättar detta då förhållandena att laga mat kan vara extrema och svåra. Dessutom är det inget som står och slår mot varandra om vi har det tätt packat. Jag månar särskilt om köket, maten och ”linneförrådet” medan Jan har bättre koll på verktyg o reservdelar mm. Kommer man till Vilja kommer man alltså hem till oss så det är inte detsamma som en gemensam två veckors segling. För oss är detta en stor skillnad, speciellt för mig. Men vi är lika glada för besök här som man är till sitt hus eller lägenhet.
It is also a very small home so things really have to work. All things are well chosen and have their designated place. Where they are placed back immediately after use. It is even so detailed that the ketchup bottle, olive oil and everything else in the cupboards where we keep food has its special place. It makes it easier when everything is packed tightly. When we are out sailing or making a long crossing this makes it easier when the conditions for cooking can be extreme and difficult. In addition, nothing is standing and banging against each other if we have it packed tightly. I particularly care about the kitchen, the food and the ”linen store” while Jan has better control over tools and spare parts etc. When you come to Vilja you come to our home so it is not the same as a two-week sailing together. For us this is a big difference, especially for me. But we are just as happy to visit here as you are to your house or apartment.
Eftersom det är vårat hem är det även andra saker som är viktiga jämfört med om det ”enbart” är en segelbåt för semester. Vi har lyxen att ha frys, kyl, watermaker och Wifi ombord. Alla sakerna drar el. Men vi använder hellre extra el ( som vi får av vår generator som går på diesel) för att kunna hålla igång dessa som sätter guldkant på tillvaron. En isbit i drycken betyder otroligt mycket i värmen.
Since it is our home, there are other things that are important compared to if it is ”only” a sailboat for vacation. We have the luxury of having a freezer, refrigerator, watermaker and Wifi on board. All of these things use electricity. But we prefer to use extra electricity (which we get from our diesel generator) to be able to keep these things running that add a golden edge to life. An ice cube in the drink means an incredible amount in the heat.
Att bo på en båt kan låta alldeles underbart när man tänker sol, sommar, hav och semester. Tänk att alltid ha det så! Men det är inte hela sanningen. Speciellt inte höst och vinter i Sverige. Regnet kan ösa ner i flera dagar och allt blir blött eller åtminstone fuktigt även i varmare länder. Det kan blåsa stormbyar även i hamn och vi måste säkra förtöjningar, ankaret, segel och allt annat löst ombord. Men det kan också vara mysigt att sitta inne i båten och höra hur regnet smattrar på rufftaket. I alla fall om vi ligger still och inte behöver vara ute och segla båten.
Living on a boat can sound absolutely wonderful when you think of sun, summer, sea and vacation. Imagine always having it like that! But that’s not the whole truth. Especially not autumn and winter in Sweden. The rain can pour down for several days and everything gets wet or at least damp even in warmer countries. There can be storms even in port and we have to secure moorings, the anchor, sails and everything else loose on board. But it can also be cozy to sit inside the boat and hear the rain patter on the roof of the ruff. At least if we are lying still and don’t have to be out sailing the boat.
When it’s raining we sometimes sit inside the boat
Förvaring av allt vi har är begränsad. Det är i skåp framför allt under och bakom soffor o sängar. Det är oftast så att vi måste flytta på både fem, tio eller ännu flera saker för att komma åt just den sak vi behöver. Vi skall dessutom komma ihåg var vi har lagt just den kryddan, det verktyget eller precis den prytteln vi behöver just här och nu. Sängar måste bäddas upp o madrasser flyttas, saker som står fastsurrade måste knytas loss och flyttas på och kylskåpet måste i stort sett tömmas för att vi skall få tag på t ex ett paket smör. Så tid och tålamod behövs.
Storage for everything we have is limited. It is in cabinets, especially under and behind sofas and beds. It is often the case that we have to move five, ten or even more things to get to the thing we need. We also have to remember where we have put that particular spice, that tool or that particular gadget we need right here and now. Beds have to be made and mattresses moved, things that are tied down have to be untied and moved around and the refrigerator has to be largely emptied so that we can get hold of, for example, a packet of butter. So time and patience are needed.
When looking for something or finding space for more things it can look like thisWe also use the small space under the floor to store thingsWe often find ourselves in ”holes” repairing or looking for something
Däremot är ju ytorna att städa inte så stora. Visst blir det extra smutsigt och även vid städning måste mycket flyttas men golvytan på Vilja är max 8 – 10 kvadratmeter. Här I värmen möglar det fort inne I skåp och på trånga utrymmen så det är ett ständigt tvättande och luftande för att undvika det.
However, the surfaces to clean are not that big. Of course it gets extra dirty and even when cleaning a lot has to be moved, but the floor area at Vilja is a maximum of 8 – 10 square meters. Here in the heat, mold quickly forms in cupboards and in tight spaces, so there is constant washing and airing to avoid it.
Det är också väldigt trångt och intimt. Vi måste flytta oss för varandra när vi skall röra oss inne i båten om vi är där samtidigt. Toaletterna är endast en halvmeter från kök, sovrum o salong. Vi har, förståeligt nog, inte mycket eget utrymme och egentid är lyx. Här är vi oftast endast max någon meter från varandra dygnet runt.
It is also very cramped and intimate. We have to move around each other when we are moving around inside the boat if we are there at the same time. The toilets are only half a meter from the kitchen, bedroom and salon. Understandably, we don’t have much personal space and personal time is a luxury. Here we are usually only a few meters away from each other 24/7.
I varma länder blir det ofta väldigt varmt inne. Ibland över 50 grader. Då är det tungt o varmt att göra det minsta lilla och att sova är ofta svårt. Det är lika varmt inne i båten som havet är varmt på natten kan man säga, alltså drygt 30 grader. Vi har som tur är varsin fläkt som underlättar för att sova
In hot countries it often gets very hot inside. Sometimes over 50 degrees. Then it is heavy and hot to do the slightest thing and sleeping is often difficult. It is as hot inside the boat as the sea is warm at night, you could say, just over 30 degrees. Luckily we each have a fan which makes it easier to sleep.
Here it’s ”only” 38.7 degrees
Att laga mat i båt, även när den ligger stilla, är en utmaning. Arbetsytorna är ovanpå kylskåpet och spisen. Så när något skall plockas upp måste mat, skålar, skärbräda mm som plockats fram, flyttas på. O ibland finns det ingen plats att ställa det på förutom kanske i närmsta säng. Kryddskåpet är djupt o självklart är den kryddan man vill ha längst in, så det är bara att tömma skåpet för att leta. Spisen har i alla fall två plattor så det går att tillaga två saker samtidigt. O det är lyx. Det finns en ugn men oftast används en Omnia i stället. En slags ugn som vi ställer ovanpå en av plattorna i gasspisen. Diskmaskin finns självklart inte o inte heller varmvatten, det måste värmas på spisen i så fall. Oftast har vi begränsat med vatten så vi diskar väldigt sparsamt. Rinnande vatten finns inte i vår värld och skölja disken, som diskats för hand, gör vi med en sprayflaska så att vi inte använder för mycket vatten. Det funkar det med.
Cooking on a boat, even when it is stationary, is a challenge. The work surfaces are on top of the fridge and stove. So when something needs to be picked up, food, bowls, cutting boards, etc. that have been picked up have to be moved. And sometimes there is no place to put it except perhaps in the nearest bed. The spice cabinet is deep and of course the spice you want is at the back, so you just have to empty the cabinet to look. The stove has at least two hotplates so you can cook two things at the same time. And that is a luxury. There is an oven but an Omnia is usually used instead. A kind of oven that we place on top of one of the hotplates in the gas stove. There is of course no dishwasher and neither is hot water, it has to be heated on the stove in that case. Most of the time we have limited water so we wash dishes very sparingly. Running water does not exist in our world and we rinse the dishes, which have been washed by hand, with a spray bottle so that we do not use too much water. That works.
Sometimes we have a bbq on the beach instead of cooking onboardIf we are lucky we can buy cheap langustersTaste lovely Storage of fruits and vegetables are sometimes in net outsideThe Omnia – like an open on top of the stoveIt’s lovet sit on foredeck and enjoy a glas of wine with snacksThe kitchen is small so we use all flat area for cooking and baking. Here Jan makes ”Lussekatter ” on the navigationtableGarbage are cut into small piece and put in bottlesWe use a stick to comprimise the garbage to fit in more
The freezer is standing on the floor
När det kommer till hygien så duschar vi i stort sett alltid på akterdäck. Vi har ju fortfarande ont om vatten så vi samlar regnvatten i spänner och häller över i en bevattningsspruta för trädgård. Så till en dusch med hårtvätt används nog max 3 liter vatten. Samma sak med att tvätta kläder och hushållstvätt. Vi tvättar med regnvatten på akterdäck och hänger sedan att luft- och soltorka. Ibland kommer det ösregn så tvätten får en eller två extra sköljningar. Blöt tvätt kan inte tas in i båten för då blir allt fuktigt. Så det får helt enkelt hänga ute tills det blir torrt.
When it comes to hygiene, we almost always shower on the aft deck. We still have a shortage of water, so we collect rainwater in buckets and pour it into a garden sprinkler. So a shower with hair washing probably uses a maximum of 3 liters of water. The same goes for washing clothes and household laundry. We wash with rainwater on the aft deck and then hang it to air and sun dry. Sometimes it rains heavily so the laundry gets one or two extra rinses. Wet laundry cannot be taken into the boat because then everything gets damp. So it simply has to hang outside until it dries.
Shower on the aft deckHanging clothes to dry
Vi är självförsörjande vad det gäller att tillverka ström och vatten. Främsta energikälla är 6 stora solcellpaneler men vi har även en dieselgenerator som behövs när det är regningt o molnigt. Förutom detta har vi även en liten vindgenerator som producerar lite el när det blåser. För sötvatten har vi en watermaker. Den förvandlar saltvatten till sötvatten. Eftersom vi inte har mycket vatten är vi väldigt försiktiga med hur vi använder vatten.
We are self-sufficient in terms of producing electricity and water. The main source of energy is 6 large solar panels, but we also have a diesel generator that is needed when it is rainy or cloudy. In addition to this, we also have a small wind generator that produces some electricity when it is windy. For fresh water, we have a watermaker. It turns salt water into fresh water. Since we do not have much water, we are very careful about how we use water.
2 of our solarpanels
And the windgenerator
Trots enkelheten och det spartanska jämfört med hus eller lägenhet älskar vi att bo i detta mobila hem. Att bo i båt betyder att vi har lyxen att alltid ha havsutsikt från vår bostad. Oavsett vilket håll vi tittar åt. Havets o himmelens skådespel är alltid närvarande och att ta ett bad i havet gör vi nästan när vi vill. Vi kan ta oss till all världens hörn bara de ligger vid vattnet. Detta nomadliv som vi valt att leva är fantastiskt då vi får uppleva så mycket. Just nu på de stora haven.
Despite the simplicity and spartan nature compared to a house or apartment, we love living in this mobile home. Living on a boat means we have the luxury of always having a sea view from our home. No matter which way we look. The spectacle of the sea and sky is always present and we take a swim in the sea almost whenever we want. We can get to all corners of the world as long as they are by the water. This nomadic life that we have chosen to live is fantastic as we get to experience so much. Right now on the great seas.
It’s a tuff life
I ett senare inlägg kommer jag skriva mer om hur det är att leva ombord i båten när vi är ute på längre seglingar, ibland några dygn men upp till en månad…och…har vi semester hela tiden?
In a later post I will write more about what it’s like to live on board the boat when we are out on longer sailings, sometimes a few days but up to a month…and…are we on vacation the whole time?
Efter nästan tre månader lämnar Marie och Niklas oss idag på morgonen. Vi går upp och äter en tidig frukost innan Jan kör dem in till Hiva Oa. Tack för en härlig tid och allt ni bidragit med! Vilja har fått otroligt många uppdateringar och förbättringar efter allt ni gjort. Och det har varit en fantastisk hjälp med nattpassen ombord på våra långa överseglingar. Ni har också satt guldkant på vår tillvaro med mat som ost, vin o kex. Lyx vi ofta inte tillåter oss. Hoppas ni är nöjda och att vi inte avskräckt er för framtida seglingar på de stora haven som ni båda drömmer om. Ni har en riktigt lång resa hem nu, över 5 dygn, o vi hoppas den går smidigt.
After almost three months, Marie and Niklas are leaving us this morning. We get up and have an early breakfast before Jan drives them to Hiva Oa. Thank you for a wonderful time and everything you have contributed! Vilja has received an incredible number of updates and improvements after everything you have done. And it has been a fantastic help with the night shifts on board our long crossings. You have also added a golden touch to our lives with food such as cheese, wine and biscuits. Luxury we often do not allow ourselves. Hope you are satisfied and that we have not discouraged you from future sailings on the great seas that you both dream of. You have a really long journey home now, over 5 days, and we hope it goes smoothly.
Marie and Niklas are leaving us after almost three months
Ankarplatsen på Hiva Oa är väldigt rullig och obekvämt. Dessutom regnar det i stort sett hela tiden. Förutom detta så är det 3 km promenad in till stan. Vårat storsegel har blivit väldigt slitet efter våra långa seglingar. Så vi lämnar in det till en segelmakare i hamnen. Det är fredag och han säger att han skall bli klar till tisdag. Så det är bara för oss att vänta här. Vi har väldigt mycket tvätt efter 1 månad till havs med 4 personer ombord men det går ju inte att tvätta pga det ihållande regnet. I stället får vi börja med allt inne i båten som skall städas. Alla skåp och förvaringsutrymmen måste skrubbas rent från mögel så det är bara att ta tag i det. Och det känns otroligt skönt när det ena utrymmet efter det andra blir klart. Snart har vi en ny båt igen. Hela salongen har varit uppbäddad i sängar och överallt har det varit väskor, kläder, mat, flytvästar mm mm. Det är trångt att bo 4 i en båt som dessutom är proppfull av proviantering men nu skall vi få i alla fall lite bättre ordning igen. Någonstans behövde ju Marie och Niklas ha sina saker så vi har fått leva i ett kaos. 1 månad ute till havs i en båt som ständigt rullar och vi går skift – då finns ingen möjlighet att städa, tvätta och hålla ordning.
The anchorage on Hiva Oa is very bumpy and uncomfortable. In addition, it rains almost all the time. In addition to this, it is a 3 km walk into town. Our mainsail has become very worn after our long sailings. So we hand it in to a sailmaker in the harbor. It is Friday and he says he will be ready by Tuesday. So we just have to wait here. We have a lot of laundry to do after 1 month at sea with 4 people on board, but it is not possible to wash it because of the persistent rain. Instead, we have to start with everything inside the boat that needs to be cleaned. All the cabinets and storage spaces have to be scrubbed clean of mold so we just have to get to work on it. And it feels incredibly nice when one space after another is finished. Soon we will have a new boat again. The entire salon has been made up of beds and everywhere there have been bags, clothes, food, life jackets, etc. etc. It’s cramped for 4 people to live in a boat that is also packed with provisions, but now we’re at least going to get a little better order again. Marie and Niklas needed to have their things somewhere, so we’ve had to live in chaos. 1 month out at sea in a boat that’s constantly rolling and we work shifts – then there’s no way to clean, wash and keep things in order.
Nu är seglet klart och vi vill flytta oss från viken i Hiva Oa. Det blir den korta turen till den vackra viken Hanamoenoa på ön Tahuata. Vi njuter av kristallklart vatten, sandstrand med palmer och lugn o ro. En eftermiddag är det gemensam bbq med alla båtar som önskar delta. Det är jättetrevligt och det blir många nya möten
Now the sail is ready and we want to move from the bay in Hiva Oa. It will be a short trip to the beautiful bay of Hanamoenoa on the island of Tahuata. We enjoy crystal clear water, a sandy beach with palm trees and peace and quiet. In one afternoon there is a bbq on the beach with all sailboats welcome. It’s a really nice gettogether wich we enjoy
Palmtrees on Tahuata
The beach is full of them
A steep beach down to the sea
The bbq on the sand with beautiful view
Some of the sailors. Jan with his back towards the camera
The beach is lovely
Footsteps in the sand
The bay with sailboats in the sun
Now the beautiful colours of the sunset has started
På Tuahata ligger också svenska båten Lulu som vi nyligen lärt känna och vi bestämmer oss för att tillsammans flytta till en annan vik. Inne i den viken ligger ett litet samhälle och vi vill ta oss in dit. Det blir en strapats som kunde slutat illa. Sjöhävningen vid cementbryggan är flera meter och dessutom slår vågorna över med full kraft. Byns barn som leker i vattnet, hjälper oss med att hålla i förtöjningen när vi väntar in rätt tillfälle att kliva iland. Det är riktigt läskigt men vi lyckas till sist. Byn är liten, full av blommande buskar och träd, omgärdad av grönklädda berg och har en vacker kyrka. Promenaden blir kort och vi besöker även den lilla butiken där vi handlar mat att grilla. Det är påskafton och på kvällen kommer Jodi och Magnus över till oss och vi grillar, umgås och har en jättetrevlig kväll. Vi pratar planer och om väder- och vindprognoser står sig seglar vi ner mot Fatu Hiva på tisdag. Ön där Thor Heyerdahl bodde och levde av naturen med sin dåvarande fru på 1930-talet. Det skall vara kronjuvelen av alla öar här i Marquesas och många säger att det är den vackraste ankringen på hela jordenrunt-seglingen. Vi får hoppas att ön lever upp till våra högt ställda förväntningar.
Here in Tahuata is also the Swedish boat Lulu that we recently got to know and we decide to move together to another bay. Inside that bay is a small village and we want to get there. It will be a struggle that could have ended badly. The sea level at the cement jetty is several meters and the waves are also crashing over with full force. The village children, who are playing in the water, help us hold the mooring while we wait for the right opportunity to step ashore. It is really scary but we succeed in the end. The village is small, full of flowering bushes and trees, surrounded by green-clad mountains and has a beautiful church. The walk will be short and we also visit the small shop where we buy food to grill. It’s Easter Eve and in the evening Jodi and Magnus come over to our place and we barbecue, hang out and have a really nice evening. We talk about plans and if the weather and wind forecasts hold up we will sail down to Fatu Hiva on Tuesday. The island where Thor Heyerdahl lived and lived off nature with his then wife in the 1930s. It is supposed to be the crown jewel of all the islands here in the Marquesas and many say it is the most beautiful anchorage on the entire round-the-world sailing. We can only hope that the island lives up to our high expectations.
Vilja in…… bay
Children playing by the dinghydock where the swell is almost 2 meters
One of the kids
Wow! På styrbords sida av Vilja simmar just nu minst 10 men troligen ännu fler späckhuggare! De är ca 200 meter bort och vi hoppas den skall komma fram till oss, men det verkar de inte göra. Naturens upplevelser är verkligen bland det häftigaste man kan uppleva.
Wow! On the starboard side of Vilja there are at least 10 orcas swimming right now, but probably even more! They are about 200 meters away and we hope they will come to us, but it seems they won’t. Nature’s experiences are truly among the coolest things you can experience.
Tidig eftermiddag och vi kommer fram till viken Hanavave på Fatu Hiva. Det känns helt magiskt med bergsformationerna som möter oss och med palmerna som växer i bergssluttningarna. Ännu ett wow idag! Viken, som kallas ”Bay of virgins” är med i Unescos världsarvslista pga dess skönhet. Vi lägger i ankaret på nästan 24 meters djup och backar fast oss efter att ha lagt ut all vår kätting, 80 meter. Sedan sätter vi oss och tar in den mäktiga naturen. Det är som fantasins Jurassic Park. Vi har definitivt kommit till ännu ett paradis. Helt olikt alla andra vi varit på. Efter god ”hoppilandare” på Lulu åker vi tillsammans med Jodi och Magnus in till den lilla byn. Vi möts av leende vänliga människor överallt som hälsar oss välkomna och bjuder på bananer. Det är vackert, otroligt vackert. Bergen reser sig upp mot skyn varhelst vi tittar, i trädgårdarna växer blommande buskar som luktar fantastiskt och grönskan på bergen är slående. I alla trädgårdar växer pamplemousse som är i säsong nu och vi köper med oss några stycken som plockas ner direkt från träden. Det är ljuvligt att vara här.
Early afternoon and we arrive at Hanavave Bay on Fatu Hiva. It feels absolutely magical with the rock formations that meet us and with the palm trees that grow on the mountain slopes. Another wow today! The bay, called the ”Bay of Virgins” is on the UNESCO World Heritage List because of its beauty. We drop anchor at almost 24 meters deep and back up after having laid out all our chain, 80 meters. Then we sit down and take in the powerful nature. It’s like a fantasy Jurassic Park. We have definitely arrived at another paradise. Completely different from any other we have been to. After a good ”hoppy landing” on Lulu, we go with Jodi and Magnus into the small village. We are met by smiling friendly people everywhere who welcome us and offer us bananas. It is beautiful, incredibly beautiful. The mountains rise up to the sky wherever we look, flowering bushes grow in the gardens that smell fantastic and the greenery on the mountains is striking. In all the gardens there are pamplemousses growing, which are in season now, and we buy a few with us, which are picked straight from the trees. It’s lovely to be here.
It’s absolutely amazing to arrive in Fatu Hiva
The hills are magic
With a lonely palmtree in the dawn
Jodi and Magnus on Lulu
The incredibly Tropical smell comes from fruits and flowers. They grow everywhere
A small house in the small village
Stunning scenery, like in a fairytail
Fatu Hiva är den mest isolerande ön i Marquesas med endast 1300 invånare. Hit kommer ett kombinerat kryssnings- och fraktfartyg varannan vecka. Kryssningsgästerna får en rundresa i Marquesas och öarna får mat fraktat hit. Samtidigt exporterar Fatu Hiva en massa frukt tillbaka till Tahiti. Idag kommer fartyget Aranui in och förberedelser på ön görs. Det är en stor dag då matförråden fylls på, familjer får inkomster från sin frukt och förhoppningsvis får de även sålt konstverk som Tapa, träsniderier och smycken. Vi är inne i byn när de har en musikuppvisning. Därefter demonstrerar de hur de gör ”monoi” kokosolja med lukt av de lokala blommorna ”Tahiti tiara”, vanilj eller sandalwood på traditionellt sätt. Det är en upplevelse att få vara med om detta.
Idag skall vi på utflykt på öns enda väg som går mellan vår by och den lite större Omoa. Vägen snirklar sig med hårnålskurvor upp mellan bergen. Vissa av kurvorna är så snäva att bilen måste backas tillbaka lite för att komma runt. Och på ena sidan av vägen stupar det riktigt brant, rakt neråt många hundra meter. Det är endast lokalborna som får lov att köra bil på denna väg och det är förståeligt. Resan över berget är praktfull och spektakulär. Höga berg och djupa dalar med en tropisk grönska utan dess like blandat med tropiska dofter. Trots höga förväntningar blir vi hänförda av vad Fatu Hiva har att erbjuda.
Today we are going on an excursion on the island’s only road that runs between our village and the slightly larger Omoa. The road winds with hairpin bends up between the mountains. Some of the bends are so tight that the car has to be backed up a little to get around. And on one side of the road it drops really steeply, straight down many hundreds of meters. Only locals are allowed to drive on this road and that is understandable. The journey over the mountain is magnificent and spectacular. High mountains and deep valleys with an unparalleled tropical greenery mixed with tropical scents. Despite high expectations, we are captivated by what Fatu Hiva has to offer.
Our jeep on the trip
The viewcis stunning
Four happy sailors in the back of the jeep
Deep down in the bay is Vilja
Sooo beautiful
Me and Jan ❤️
The stunning view again
With me in front
And the view towards the mountains
Högt uppe på ett berg ser vi ett hål rakt igenom berget och vår chaufför berättar om en gammal tradition kring detta hål. När en man och en kvinna hade bestämt sig för att gifta sig var de båda två tvungna att klättra ända nerifrån byn flera hundra meter upp och sedan ta sig igenom hålet. Om de inte gjorde detta så kunde de inte gifta sig. Vår chaufför berättade att denna tradition tog slut långt innan han gifte sig. Troligen kommer namnet ”Bay of virgins” just av denna tradition.
High up on a mountain we see a hole straight through the mountain and our driver tells us about an old tradition surrounding this hole. When a man and a woman had decided to get married, they both had to climb all the way from the bottom of the village several hundred meters up and then get through the hole. If they didn’t do this, they couldn’t get married. Our driver told us that this tradition ended long before he got married. The name ”Bay of Virgins” probably comes from this tradition.
The high mountain with a whole in it
Here is the whole
I byn Monia får vi en demonstration av hur de tillverkar det lokala hantverket ”Tapa”. Ett näst intill utdöende hantverk där de lokala kvinnorna bankat på bark av trädsorterna Hammering Mulberry, Banyan, eller Breadfruit bark mot en stor sten tills det blir riktigt tunt och endast fibrerna är kvar. När det torkat blir det till canvas där traditionell vacker konst målas.
In the village of Monia we get a demonstration of how they make the local craft ”Tapa”. A nearly extinct craft where the local women beat the bark of the Hammering Mulberry, Banyan, or Breadfruit tree species against a large stone until it becomes really thin and only the fibers remain. When it dries, it becomes a canvas on which traditional beautiful art is painted.
Here they woman first has taken of the bark from the wood. Then she only keeps the ”inner bark”
Both me and Jan tried to hammer on the bark
This is what it looks like when it’s ready. This was our favourite
But we bought this small nice one
Tiki in the harbour
På eftermiddagen har vi bokat middag hos en familj i byn Hanavave. Vi är 10 vuxna och 4 barn som får en jättetrevlig kväll tillsammans med utsökt mat. Vi blir serverade kyckling, biff, fiskceviche och en massa tillbehör. Det är så mycket mat så vi får med oss hem till ytterligare två måltider.
In the afternoon we have booked dinner with a family in the village of Hanavave. We are 10 adults and 4 children who have a very pleasant evening together with delicious food. We are served chicken, steak, fish ceviche and a lot of side dishes. There is so much food that we take home two more meals.
The big table where we had the lovely dinner
Fatu Hiva is the most isolated island in the Marquesas with only 1300 inhabitants. A combined cruise and cargo ship comes here every two weeks. The cruise guests get a tour of the Marquesas and the islands have food shipped here. At the same time, Fatu Hiva exports a lot of fruit back to Tahiti. Today the ship Aranui arrives and preparations are being made on the island. It is a big day when food supplies are replenished, families get income from their fruit and hopefully they also sell artwork such as Tapa, wood carvings and jewelry. We are inside the village when they have a music show. Then they demonstrate how they make ”monoi” coconut oil with the smell of the local flowers ”Tahiti tiara”, vanilla or sandalwood in the traditional way. It is an experience to be part of this.
Here they loud off food and stuff for the Island and then they loud on fruits from Fatu Hiva to the ship
Also some dogs were going to the ship
Some of the cruise-guests are coming in
They are met by an inpressive nature
All pillars are decorated
The musicians
And a women making flowerart
This girl might be the next musician
Here they make the monoi, coconutoil, with flowers
Vi tillbringar en hel dag i denna enastående vackra naturhamn. Det blir en jolletur runt ena udden där vi ser en grotta i berget som går rakt igenom. Havet är stilla, naturen underskön och vi bara njuter av livet.
We spend a whole day in this exceptionally beautiful natural harbor. There will be a dinghy trip around one of the capes where we see a cave in the rock that goes right through. The sea is calm, the nature is wonderful and we just enjoy life.
Jan took a walk with Jodi and Magnus to the waterfall
Vilja in beautiful surroundings
The mountains goes steep down into the sea
Uddar av berget sticker ut i havet och bildar små vikar
And here is a cave…or a hole
Vilja in stunning environment
In the harbour a tiki is watching over us
Ännu en fantastisk dag går mot sitt slut. Lulu seglar norrut igen imorgon men vi stannar kvar några dagar till och njuter av den fantastiska naturen, vänliga människor och färsk frukt.
Another amazing day is coming to an end. Lulu sails north again tomorrow but we stay a few more days enjoying the amazing nature, friendly people and fresh fruit.
Redan när vi närmar oss viken vi skall in och lägga ankaret i möts vi av en stark blomdoft. Det är gryning med en otrolig soluppgång i fantastiska färger. De höga gröntäckta bergen skymtar dramatiskt fram allt eftersom ljuset tilltar. De stupar rakt ner i det djupa havet medan de dimhöljda topparna tronar majestätiskt upp sig mot skyn
As we approach the bay where we are going to enter and drop anchor, we are greeted by a strong floral scent. It is dawn with an incredible sunrise in fantastic colors. The high green-covered mountains loom dramatically as the light increases. They plunge straight down into the deep sea while the mist-shrouded peaks tower majestically against the sky.
The sun rises
Both over the sea and the mountains
High green mountains
Can’t really belive we are here
The view is stunning
Cheers! We made it!
Franska Polynesien, Marquesas, Nuku Hiva. Smaka på det! Ta in det! Vi får nypa oss i armen för att förstå att det är sant. Vi har seglat hit med Vilja ända från Sverige. Hade aldrig trott att jag skulle ta mig hit någon gång. Inte ens med flyg
French Polynesia, Marquesas, Nuku Hiva. Taste it! Take it in! We have to pinch ourselves to understand that it is true. We have sailed here with Vilja all the way from Sweden. Never thought I would ever get here. Not even by plane
Some of all the flowers which we could feel the small of even before getting on land
Det känns konstigt att få fast mark under fötterna igen. Första stegen är stapplande och vingliga. Huvudet snurrar runt och vi går som om vi är alkoholpåverkade. Allt runt oss rör sig. Det tar några minuter innan kroppen börjar anpassa sig och våra steg går som de skall, rakt framåt. Byn vi kommit till vid Taiohae bay, är liten och utsträckt. Här finns ett sjukhus, några mataffärer, bingo och en pizzeria. Det är mitt på dagen nu och därför för varmt för att promenera runt så vi tar strax dingen tillbaka ut till Vilja igen. Vi är trötta efter nästan en månad till havs, en tidig morgon idag och anspänningen över att komma fram så det blir middag och en tidig kväll till sängs. Äntligen får vi sova hela natten igenom utan nattvakter och utan att Vilja rullar runt i orolig sjö.
It feels strange to get solid ground under our feet again. The first steps are staggering and wobbly. Our heads spin and we walk as if we are under the influence of alcohol. Everything around us moves. It takes a few minutes before our bodies start to adjust and our steps go as they should, straight ahead. The village we have arrived at Taiohae Bay is small and sprawling. There is a hospital, a few grocery stores, bingo and a pizzeria. It is the middle of the day now and therefore too hot to walk around so we immediately take the thing back out to Vilja again. We are tired after almost a month at sea, an early morning today and the tension of arriving so that it will be dinner and an early evening to bed. Finally we get to sleep all night without night guards and without Vilja rolling around in the rough sea.
The view is stunning
And it is sooo green
Classic tikis
And a big one
Idag skall vi checka in och gå till sjukhuset med mitt sår. Incheckningen betyder här endast att vi går till polisen och får våra pass stämplade. Redan för några dagar sidan följde vi en länk via internet där vi gjorde det mesta arbetet. Som eu-medborgare får vi stanna här obegränsad tid. Marie och Niklas flyger ju hem om knappt 2 veckor men Jan och jag skall ta det lugnt och stanna så länge vi har lust. Franska Polynesien är stort med många olika ögrupper och vi tänker ”bara vara” i många månader – upp till ett år framöver. Åh vad härligt det skall bli!
Today we are going to check in and go to the hospital with my wound. Checking in here only means that we go to the police and get our passports stamped. A few days ago we followed a link via the internet where we did most of the work. As EU citizens we are allowed to stay here indefinitely. Marie and Niklas are flying home in just under 2 weeks but Jan and I are going to take it easy and stay as long as we feel like. French Polynesia is big with many different island groups and we intend to ”just stay” for many months – up to a year. Oh how wonderful it will be!
After we got our stamps in the passports we could put these French Polynesia flag up
Efter incheckningen går vi till sjukhuset för att få en läkare till att se på såret och förhoppningsvis få utskrivet ny antibiotika. Efter denna resa har vi definitivt insett hur livsavgörande det kan vara. Vi får vänta länge och när vi kommer in visar jag foton på hur det sett ut. Läkaren säger att det var väldigt stort och allvarligt. Det var på väg att leda till blodförgiftning så antibiotikan kan ha räddat mitt liv. Men nu är det nästan läkt och enda dåliga som är kvar är att jag inte får bada innan det läkt helt. Vi får utskrivet 2 kurer med ny antibiotika till skeppsapoteket och vi vandrar genom hela stan för att köpa dem på det lokala apoteket.
After checking in, we go to the hospital to get a doctor to look at the wound and hopefully get a prescription for new antibiotics. After this trip, we have definitely realized how life-threatening it can be. We have to wait a long time and when we get in I show photos of what it looked like. The doctor says it was very large and serious. It was about to lead to blood poisoning so the antibiotics may have saved my life. But now it is almost healed and the only bad thing left is that I am not allowed to swim until it is completely healed. We are prescribed 2 courses of new antibiotics for the ship’s pharmacy and we walk all over town to buy them at the local pharmacy.
Det är Jans födelsedag idag också och Marie har bakat en cheececake. Vid eftermiddagsfika blir det skönsång och kaka med levande ljus i till Jans stora glädje. Nästan hela kakan tar slut i ett nafs. På kvällen åker vi in till land för att äta på pizzerian. Vilken lyx att inte behöva laga maten ombord och att tallrik, glas och bestick står stilla på bordet utan att kastas runt från ena sidan till den andra så att vi får vara beredda att fånga saker hela tiden. Tror vi hade varit experter på utslagstävlingen i Robinson där de skall fånga en stav som plötsligt blir upplyst. Vår resktionsförmåga är på topp nu.
It’s Jan’s birthday today too and Marie has baked a cheesecake. At afternoon coffee there will be singing and cake with candles, much to Jan’s delight. Almost the entire cake is gone in one bite. In the evening we go ashore to eat at the pizzeria. What a luxury not to have to cook the food on board and that the plate, glass and cutlery are still on the table without being thrown around from one side to the other so that we have to be prepared to catch things all the time. I think we would have been experts at the Robinson elimination competition where they have to catch a pole that suddenly becomes illuminated. Our reaction skills are at their peak now.
A local beer while walking
Ny dag och planen var att lämna. Men vi har fått till oss att det är en bbq-kväll på stranden imorgon för medlemmar i OCC (Ocean Cruising Club) och World ARC seglare. Och det vill vi gärna vara med på.
New day and the plan was to leave. But we have heard that there is a bbq evening on the beach tomorrow for members of OCC (Ocean Cruising Club) and World ARC sailors. And we would like to join in.
The OCC bbq has begun
Jan and me in the evening
Efter en trevlig kväll är vi klara med viken på Nuku Hiva och vill ta oss mot SO till andra öar. Första etappen blir till den mindre ön Ua Pou. Det är en underbar dagssegling dit ner med halvvind och bra fart. Härligt! Redan från långt håll har vi sett de fantastiska bergsformationerna. Höga spetsiga pelare som sticker rakt upp mot himmelen. Wow vad vackert.
After a nice evening we are done with the bay of Nuku Hiva and want to head SE to other islands. The first leg will be to the smaller island of Ua Pou. It is a wonderful day’s sailing down there with a light wind and good speed. Lovely! Already from afar we have seen the fantastic mountain formations. High pointed pillars that stick straight up into the sky. Wow how beautiful.
Lovely sailing south
Perfect wind
The Pitons are so massive
It’s stunning
Vi kommer fram till viken Hanatefau som ligger närmast denna makalöst vackra vy. Här släpper vi i ankaret och tar jollen in till dingebryggan. Där får vi god hjälp av en lokal fiskare och den hjälpen tas tacksamt emot då sjöhävningen är stor och det är inte lätt att ta sig in. Nere vid vattenbrynet leker och badar byns barn i de höga vågorna som slår in. Ingen rädsla hos dem inte. Jag hade aldrig vågat bada där. Vi promenerar upp genom den lilla byn som är omgärdad av grönska och vackert blommande buskar och träd. Lukten av Gardenia slår emot oss vart vi än går. Rakt framför oss tronar ”Pitonerna” majestätiskt upp sig. Det är slående vackert. En bit inåt kommer vi till fiskarens bostad och vi bestämmer oss för att köpa färsk fisk till middag. Rosa fiskar med enorma ögon. De lever djupt nere i havet enligt fiskaren. Det skall bli sååå gott med grillad fisk!
We arrive at Hanatefau Bay, which is closest to this incredibly beautiful view. Here we drop anchor and take the dinghy to the dinghy jetty. There we get good help from a local fisherman and that help is gratefully received as the sea swell is high and it is not easy to get in. Down at the water’s edge, the village children play and swim in the high waves that come in. They are not afraid. I would never have dared to swim there. We walk up through the small village which is surrounded by greenery and beautifully flowering bushes and trees. The smell of Gardenia hits us wherever we go. Straight ahead of us, the ”Pitones” tower majestically. It is strikingly beautiful. A little further inland we come to the fisherman’s house and we decide to buy fresh fish for dinner. Pink fish with enormous eyes. They live deep down in the sea according to the fisherman. The grilled fish will be sooo good!
Vilja in front of the Pitons
Children playing
All the fishes. We bought 2
An outdoor shower behind the palmtree
And a tiki
The stunning view
And the view towards the sea
An Aperol spritz in the afternoon
Efter en god natts sömn åker Marie o Niklas in till byn för att ge sig ut på en vandring till bl a ett vattenfall. Jan, som känner sig förkyld stannar kvar och det gör även jag. Vi har redan sett åtskilliga vattenfall och regnskogar. Det är en blåsig och regnig förmiddag och de kommer tillbaka genomblöta men väldigt nöjda. Vi bestämmer oss för att avsegla ganska omgående då nästa etapp mot ön Tahuata, söder om Hiva Oa kommer innebära ca 70 nm men med rak motvind så vi kommer få kryssa.
After a good night’s sleep, Marie and Niklas go into the village to go on a hike to, among other things, a waterfall. Jan, who feels cold, stays behind and so do I. We have already seen several waterfalls and rainforests. It is a windy and rainy morning and they come back soaked but very happy. We decide to set sail quite immediately as the next leg towards the island of Tahuata, south of Hiva Oa will involve about 70 nm but with a straight headwind so we will be able to cruise.
Taking the dinghy out to Vilja
Natten går men det går långsamt framåt. Troligen har vi även strömmen emot oss. För att kunna styra lite högre upp mot vind stöttar vi seglingen med motor. Lite fusk men vi vill komma fram. Det som först verkade som att vi skulle komma fram tidigt eftermiddag verkar nu bli att vi inte hinner fram innan mörkrets inbrott. För att lyckas tar vi även ner seglen och går enbart för motor i många timmar. En natt till ute till havs vill vi helst inte ha nu.
The night is passing but we are making slow progress. We probably also have the current against us. In order to be able to steer a little higher up into the wind, we support the sailing with the engine. A bit of cheating but we want to get there. What at first seemed like we would arrive early in the afternoon now seems that we will not have time to arrive before dark. To succeed, we also take down the sails and go only by engine for many hours. We would rather not have another night out at sea now.
Viken Hanamoenoa är vacker med en sandstrand med palmer nedanför de gröntäckta bergen. Tyvärr är det stor sjöhävning så att ta jollen in är nästan omöjligt. Här ligger många segelbåtar före oss så vi lägger oss längst ut i viken. Det är så skönt att varva ner och ta det lugnt, njuta av utsikten och ”bara vara”.
Hanamoenoa Bay is beautiful with a sandy beach with palm trees below the green mountains. Unfortunately, there is a big swell so taking the dinghy in is almost impossible. There are many sailboats ahead of us here so we lie down at the far end of the bay. It is so nice to unwind and take it easy, enjoy the view and ”just be”.
The beautiful beach
Vilja in sunset
The sun sets
Vilken häftig frukostunderhållning vi har! Hundratals delfiner simmar runt i viken Hanatefau, fortfarande på ön Tahuata men längre söderut. De hoppar och leker och jagar säkert fisk. Det är en riktig wow-upplevelse. Vissa gör höga höga språng upp i luften och snurrar runt sig själva flera varv innan de plumsar ner i vattnet igen med ett stort plask. De har lekt här inne i flera timmar nu och vi glömmer äta frukosten för det är så fascinerande.
What a great breakfast entertainment we have! Hundreds of dolphins swim around in the bay of Hanatefau, still on the island of Tahuata but further south. They jump and play and probably chase fish. It’s a real wow experience. Some make high leaps into the air and spin around themselves several times before plunging back into the water with a big splash. They have been playing in here for several hours now and we forget to eat breakfast because it’s so fascinating.
It’s always difficult to get the dolphins on photo. But here are one dolphin jumping
Vilja in front of the high green mountains
Right here it’s a lot of palmtrees but all bays are different
Looking up at the palmtrees
On land looking out on the sea
Look at the colours
Efter showen lämnar vi Hanatefau med sina höga berg och åker vi upp till förra viken igen. Vyn här är fantastisk och vi är då närmre Hiva Oa. Det är vårt nästa mål då Marie och Niklas flyger hem igen på lördag efter att ha varit med oss i nästan tre månader.
After the show we leave Hanatefau with its high mountains and go up to the previous bay again. The view here is fantastic and we are then closer to Hiva Oa. That is our next destination as Marie and Niklas fly home again on Saturday after being with us for almost three months.
Ja må han leva, ja må han leva….Niklas fyller år och har önskat sig våfflor till lunch. Marie står i köket och gör våffelsmet som sedan skall gräddas till härliga nygräddade våfflor! Verkligen lyx här långt ute på havet. Det tar lång tid att få dem klara men det är sååå gott!
Happy birthdayyo you…Niklas has a birthday and has asked for waffles for lunch. Marie is in the kitchen making the waffle batter which will then be baked into lovely freshly baked waffles! Truly luxury here far out at sea. It takes a long time to get them ready but they are sooo good!
Marie making vaffles
Tjugofem dygn ute till havs nu. O vi närmar oss målet – Nuku Hiva i Marquesas. En helt ny del av världen som väntar på att vi skall upptäcka och uppleva den. Det börjar kännas i våra kroppar att vi närmar oss. Rastlöshet, anspänning, förväntan o glädje. Vi trivs otroligt bra här ute till havs o skulle kunna segla lika länge till – om vi vetat det från början. Men det händer någonting i kroppen när vi närmar oss målet. Lite som en rusig segerkänsla!
Twenty-five days out at sea now. And we are approaching the goal – Nuku Hiva in the Marquesas. A whole new part of the world waiting for us to discover and experience it. We are starting to feel in our bodies that we are approaching. Restlessness, tension, anticipation and joy. We are enjoying ourselves incredibly well out here at sea and could sail just as long – if we had known it from the beginning. But something happens in our bodies as we approach the goal. A bit like a drunken feeling of victory!
Ännu en dag med härlig segling även om havet är lite mer vilt idag.Vågorna går höga och är korta så Vilja lyfts upp av nästa våg så fort vi kommit ner i den förra vågdalen. Det är verkligen som att surfa fram. Vågorna kommer som okuvliga massor bakom oss och är inte helt överens med sig själva då de kommer från delvis olika håll. Vilja rullar från sida till sida men stortrivs när hon rider ut den ena vågen efter den andra. Lika lugn och trygg som alltid. Vi skjutsas fram i närmre sju knop i dessa otämjda o toppiga vågor med vitt skum på toppen. Natt till idag var det flera squalls med regnbyar och stark vind. Kan det ha bidragit till det mer oregerliga hav vi har runt oss nu mån tro.
Another day of great sailing even though the sea is a little wilder today. The waves are high and short so Vilja is lifted up by the next wave as soon as we have descended into the previous wave valley. It really is like surfing. The waves come as unruly masses behind us and are not completely in agreement with themselves as they come from partly different directions. Vilja rolls from side to side but enjoys riding one wave after another. As calm and safe as always. We are being pushed forward at nearly seven knots in these untamed and peaky waves with white foam on top. The night before today there were several squalls with rain showers and strong wind. It may have contributed to the more unruly sea we have around us now, believe me.
The orange-red spets are squalls with rain and strong wind
Gennaker sailing
Waves on the sea
Trimning the sails
Jan enjoying the sea
Sunset coming
Det är sövande och meditativt att färdas framåt gungandes och vaggandes. Nästan som i barndomen då man vaggades till sömns av en outtröttlig förälder som med sin trygghet får det lilla barnet att sova. Vilja är för oss denna trygghet och oas.
It is soporific and meditative to travel forward rocking and swaying. Almost like in childhood when you were rocked to sleep by a tireless parent who, with his security, makes the little child sleep. Will is for us this security and oasis.
A tired captain
Att titta ut över det oändliga havet är fascinerande. Ni kanske tror att det ser likadant ut varje dag. Blått hav och blå himmel. Men det är så ofantligt många nyanser av detta stora blå. Ända från turkost via klaraste blått till gråsten grått. Lugnt och fridfullt till ogästvänligt o skrämmande. Nattsvart till skimrande pärlemor och glittrande silver och guld. Varje dag och varje gång vi tittar ut över havet ser det annorlunda ut än vad vi sett tidigare. Det är en ynnest att kunna se och glädjas åt detta.
Looking out over the endless ocean is fascinating. You might think it looks the same every day. Blue ocean and blue sky. But there are so many shades of this great blue. From turquoise through the clearest blue to stone gray. Calm and peaceful to inhospitable and frightening. Midnight black to shimmering mother-of-pearl and sparkling silver and gold. Every day and every time we look out over the ocean it looks different than what we have seen before. It is a blessing to be able to see and enjoy this.
Blue sea blue sky
The sun start to get down
Yellow and orange
With Grey clouds
And now pink and purple
Långa överseglingar är en stor del av det liv vi lever och dessa ger minst lika mycket glädje och tillfredsställelse som att komma fram till en ny destination. De ger tid för reflektion o eftertanke och vi hinner förstå vilken fantastisk, spännande och otrolig resa vi gör. Tänk att vi seglat ända från Sverige, ner genom Europa, över Atlanten, genom hela Karibien och Centralamerika, genom Panamakanalen och nu långt långt ut på världens största ocean – Stilla Havet. Snart runt halva jordklotet. Ombord på en liten, liten båt. Vilja. Vi har varit igenom både stiltje och storm och allt däremellan.
Long voyages are a big part of the life we live and these bring at least as much joy and satisfaction as arriving at a new destination. They give us time for reflection and contemplation and we have time to understand what a fantastic, exciting and incredible journey we are on. Imagine that we have sailed all the way from Sweden, down through Europe, across the Atlantic, through the entire Caribbean and Central America, through the Panama Canal and now far, far out on the world’s largest ocean – the Pacific Ocean. Almost halfway around the globe. On board a small, small boat. Will. We have been through both calm and storm and everything in between.
Washing clothes
Cutting garbage in to small pieces to make it not take much space
A ”bit” messy inside Vilja with 4 people onboard
Enjoying life at sea
So is Jan
It’s impossible not to love this
Delfiner! Vi har en flock små jättesöta delfiner som leker runt båten som tycks säga ”Välkomna till Marquesas”. Som vanligt när vi ser dessa fantastiska djur drar vi på smilbanden och ett lyckorus går genom kroppen. De simmar runt båten från alla håll och kanter. Undrar om de ser oss som är ombord i båten eller om det bara är Vilja de leker med?
Dolphins! We have a pod of cute little dolphins playing around the boat that seem to say ”Welcome to the Marquesas”. As usual when we see these amazing animals we smile and a rush of happiness runs through our bodies. They swim around the boat from all sides. Wonder if they see us who are on board the boat or if it is just Vilja they are playing with?
Idag är sista hela dagen vi har utan att se land. Imorgon vid denna tiden har vi troligen släppt i ankaret på Nuku Hiva. Efter 28 dygn till havs. Vilken obeskrivlig men samtidigt ofattbart känsla!
Today is the last full day we have without seeing land. Tomorrow at this time we will probably have dropped anchor on Nuku Hiva. After 28 days at sea. What an indescribable but at the same time unimaginable feeling!
Vi sitter och slappar i sittbrunnen när vi plötsligt får syn på en val! Vår allra första val på nära håll där vi ser både rygg och att den blåser ut. Den ser stor ut. Häftigt! Som vi har längtat efter det!
We are sitting and relaxing in the cockpit when we suddenly see a whale! Our very first whale up close where we see both its back and its blow out. It looks big. Awesome! How we have been longing for it!
Our first whale! It was big and close to us
Spänningen stiger med vem som skall vinna vadet! Hur många båtar ser vi under vår nästan 1 månad långa segling? ( första o sista dygnet borträknat då det är många båtar i respektive hamn) Just nu är vi uppe i 5 båtar. Står det sig så vinner Jan som gissat på 5. Jag har gissat på 6, Marie på 9 och Niklas på 11. Resultatet vet vi 24 timmar innan vi lagt i ankaret.
The excitement is rising with who will win the bet! How many boats will we see during our almost 1 month long sailing? (excluding the first and last day as there are many boats in each port) Right now we are up to 5 boats. If it turns out, Jan who guessed 5 wins. I have guessed 6, Marie at 9 and Niklas at 11. We will know the result 24 hours before we drop anchor.
Den senaste veckans förvånandsvärt ljusa nätter bryts idag av kompakt mörker. Plötsligt stiger ett orange runt klot upp ur horisonten akter om Vilja. Det är en magnifik fullmåne som inte liknar något jag sett tidigare. Jag blir som förhäxad av att se detta perfekta gyllene orangea klot som sakta stiger upp mot den nattsvarta himmelen. Dygnets alla timmar ute till havs är så oerhört vackra att uppleva på såhär nära håll. Och nattpassen är magiska med både månuppgång och soluppgång. Däremellan ofta en fantastisk stjärnklar himmel.
The surprisingly bright nights of the past week are broken today by dense darkness. Suddenly, an orange round ball rises from the horizon aft of Vilja. It is a magnificent full moon that is unlike anything I have seen before. I am enchanted by seeing this perfect golden orange ball slowly rising against the night-black sky. All hours of the day out at sea are so incredibly beautiful to experience at such close range. And the night shifts are magical with both moonrise and moonset. In between, often a fantastic starry sky.
A flurry photo on the moon
Imorgon har vi kommit halvvägs, 1500nm, ( som att segla mellan Göteborg och Oslo 11 gånger utan uppehåll) på den långa sträckan från Galapagos till Marquesas. Det är riktigt långt och då har vi hälften kvar. Förhoppningsvis kommer nästa halva gå snabbare och utan den stiltje vi hade i början. Nu seglar vi dessutom i princip rakt mot mål i s f rakt söderut som vi gjorde första veckan. Då gällde det att komma söderut för att hitta vind. De flesta båtar som seglar i samma riktning som vi, är ännu längre söderut men vi hoppas o tror att detta skall räcka. Vi tror att vi ligger i en liten vindtunnel mittemellan två stiljebälten.
Tomorrow we are halfway,1500nm, on the long stretch from Galapagos to Marquesas. It is really long and then we have half left. Hopefully the next half will go faster and without the calm we had at the beginning. Now we are also sailing basically straight towards the finish line, straight south as we did the first week. Then it was a matter of coming south to find wind. Most boats sail in the same direction as us and are even further south but we hope and believe that this will be enough. We believe that we are in a small wind tunnel between two calm belts.
Sailing on Pacific ocean
Vaknar upp till halvvägs mellan Galapagos och Marquesas. Tänk att vi seglat 1500nm o nu är det inte så långt kvar. Iofs lika långt, men det känns inte så. Fast det beror ju på vad vi jämför med. Morgonen bjuder på champagnefrukost! Det är vi värda. Det är inte varje dag det är sådan lyx ombord. Eftersom dagarna går i samma spår så är dessa firande betydelsefulla.
Waking up halfway between Galapagos and Marquesas. Imagine that we have sailed 1500nm and now it is not that far. Although it depends on what we are comparing it to. The morning offers a champagne breakfast! We deserve it. It is not every day that there is such luxury on board. Since the days go in the same direction, these celebrations are significant
Champagnebraekfast onboard on Vilja
Nu är det över en vecka sedan vi såg en båt. Och vi har hunnit komma 2/3 på väg. Det känns mäktigt att vara helt ensamma här ute på havet. Vi ser självklart att det finns fler båtar på olika gps-appar men de är alla för långt ifrån oss. ”Bara” 1000 nm kvar nu. Det är ungefär som att segla mellan Göteborg Skagen 25 gånger utan stopp.
It’s been over a week since we saw a boat. And we’ve managed to get 2/3 of the way there. It feels amazing to be completely alone out here at sea. Of course we see more boats on different GPS apps but they’re all too far from us. ”Only” 1000 nm left now. It’s about like sailing between Gothenburg and Skagen 25 times without stopping.
Rassel, rassel…fiskelinan löper ut fort fort. Niklas är snabbt på benen och han kämpar mot en stor fisk som dyker långt ner under havsytan. Vi förstår att det inte är en Mahi Mahi då dessa oftast lägger sig platt precis på vattenytan. Nu tror vi att det är en tonfisk. Och när den kommer fram till Vilja ser vi en vacker o spänstig stor tonfisk. Vi får upp den på däck och det är ett stort muskelstycke som kämpar för sitt liv. Glädjen ombord är stor och vi ser för oss lättgrillad tonfisk till middag. Mums!
Rattle, rattle…the fishing line runs out quickly. Niklas is quick on his feet and he fights a big fish that dives far below the surface of the sea. We understand that it is not a Mahi Mahi as these usually lie flat just above the waterline. Now we think it is a tuna. And when it reaches Vilja we see a beautiful and resilient big tuna. We get it up on deck and it is a big piece of muscle that is fighting for its life. The joy on board is great and we imagine lightly grilled tuna for dinner. Yum!
Our yummy tuna
Nu har vi fått upp fyra fiskar totalt, precis lika många båtar som vi sett sedan vi lämnade Galapagos. Vi har alla gissat hur många båtar vi kommer se innan dagen före vi ankommer Marquesas. Gissningarna ligger på mellan 5 och 11 båtar. Inte många när man tänker på att det är en hel månad vi pratar om. Vem som vinner vet vi ett dygn innan vi kommer in till hamnen.
Now we have caught four fish in total, exactly the same number of boats as we have seen since we left the Galapagos. We have all guessed how many boats we will see before the day before we arrive in the Marquesas. The guesses are between 5 and 11 boats. Not many when you consider that we are talking about a whole month. We will know who wins a day before we enter the harbor.
Det är helt underbar segling idag. Slör i ca 15 knop vind i en genomsnittsfart på över 6 knop. Vilja njuter o älskar det här. Hon plöjer sig fram genom det djupblå havet och vågorna bjuder upp till en fantastisk dans. Där Vilja följer med som om hon aldrig gjort annat. Livet ombord är just nu fantastiskt och vi njuter av farten, seglingen och att färdas framåt mot mål. Det är sådana här dagar som gör att det känns underbart att vara ute och segla. O tänk att vi är ute på en ofantligt lång segling utan landkänning. Ca 1 månad ute till havs.
It’s absolutely wonderful sailing today. We’re sailing in about 15 knots of wind and an average speed of over 6 knots. Vilja is enjoying and loving this. She’s plowing her way through the deep blue sea and the waves are inviting us to a fantastic dance. Where Vilja is following along as if she’s never done anything else. Life on board is fantastic right now and we’re enjoying the speed, the sailing and moving forward towards our goal. It’s days like these that make it feel wonderful to be out sailing. And just think that we’re out on an incredibly long sailing trip without sighting any land. About 1 month out at sea.
Sailing can be lovely
Relaxing time
Det är kolsvart ute…men oj vilken sprakande stjärnhimmel! Milky way flera gånger om. Heeelt otroligt! Hade jag kunnat så hade jag lagt mig på rygg uppe på däck och bara njutit av alla dessa stjärnor, planeter o stjärntecken. Vad spännande det hade varit. Men ensam i sittbrunnen o det är natt så då går vi inte längre än livlinan är lång – typ 1,5 meter….o aldrig utanför sittbrunnen ensamma.
It’s pitch black outside…but oh what a sparkling starry sky! Milky way several times over. So incredible! If I could, I would have laid on my back on deck and just enjoyed all these stars, planets and zodiac signs. How exciting that would have been. But alone in the cockpit and it’s night so then we don’t go further than the lifeline is long – like 1.5 meters…and never outside the cockpit alone.
Almost dark on this photo
Stilla Havet är inte alltid Stilla. Just nu kom ett oväder in över oss med starka vindar och regn som öser ner. Redan innan ser vi över vår segelsättning och ser till att ha mindre yta segel ute – både på storseglet och genuan. Allt för att det skall vara säkert och för att minska risken att något går sönder. Vilja kastas runt mer än annars när dessa oväder kommer över oss. Allt löst ombord har vi redan säkrat med att fästa fast men alltid är det något som flyger iväg. Även utan att det är oväder blir vi anfalla av saker inne i skåpen så fort vi öppnar de och måltiderna är alltid spännande. Som vår gast Niklas uttrycker det – det är som att åka med en attraktion på Liseberg o samtidigt försöka leva ett vanligt liv med matlagning, äta mat, duscha, toalettbesök, städa mm mm. Det säger nog allt om vår vardag. När vi äter middag klamrar vi fast vid tallrik, bestick och glas. Det är lite som curling. Ibland får man en pepparkvarn i knät, en annan gång någon annans tallrik med mat o har man tur så klarar man sig utan att bli anfallen.
The Pacific Ocean is not always Pacific. Right now a storm is coming at us with strong winds and pouring rain. We already review our sail set beforehand and make sure to have less sail area out – both on the mainsail and genoa. All to be safe and to reduce the risk of something breaking. Will is thrown around more than usual when these storms come at us. We have already secured everything loose on board by tying it down, but there is always something that flies away. Even without a storm, we are attacked by things in the cupboards as soon as we open them and meals are always exciting. As our guest Niklas puts it – it’s like riding an attraction at Liseberg and at the same time trying to live a normal life with cooking, eating food, showering, cleaning etc. That probably says everything about our everyday life. When we eat dinner, we cling to our plate, cutlery and glass. It’s a bit like curling. Sometimes you get a pepper mill in your lap, other times someone else’s plate of food, and if you’re lucky, you manage without being attacked.
Jag skulle lägga upp korv o hemgjord potatismos på tallrikar igår….Det började väl ok men efter att jag lagt upp korvarna på en tallrik så började de rulla runt. Att hålla ordning på fyra tallrikar som flyger över bänken med korvar som rullar åt alla håll är omöjligt. Jag står dessutom med en kokhet stekpanna i ena handen som dryper av skållhet olja. På spisen finns också det hemlagade potatismoset. Får tänka om o göra om innan allt rullat ner på durken ( golvet) eller ner i diskhon. En o en tallrik läggs upp o till sist sitter vi alla runt bordet med mat. Pust! Och gott var det!
I was supposed to put sausages and homemade mashed potatoes on plates yesterday….It started out okay but after I put the sausages on a plate they started rolling around. Keeping order on four plates flying across the counter with sausages rolling in all directions is impossible. I’m also standing with a boiling frying pan in one hand dripping with scalding oil. There’s also the homemade mashed potatoes on the stove. I have to think again and make it again before everything rolls down onto the floor or into the sink. One plate after another is put on and in the end we all gather around the table with food. Wow! And it was delicious!
Från sittbrunnen o in i båten är det 5 trappsteg. Tänk om vi hade haft en kamera där som filmat oss. När vi går ner vänder vi ryggen åt ena sidan för att ta stöd så vi inte ramlar. Sedan tar vi ett o ett trappsteg, ibland med upp till 30 sekunder mellan varje steg. För att avvakta hur Vilja gungar och rycker från sida till sida i ojämn takt. Skall vi ta med något upp eller ner gäller det att balansera ordentligt och att alltid ha minst en arm ledig att hålla fast sig med. Detta är vardagen. Undrar hur vi kommer röra oss när vi får fast mark under fötterna igen…
From the cockpit to the boat there are 5 steps. Imagine if we had had a camera there filming us. When we go down, we turn our backs to one side to get support so we don’t fall. Then we take one step at a time, sometimes with up to 30 seconds between each step. To wait for Vilja to rock and jerk from side to side at an uneven pace. If we are going to bring something up or down, it is important to balance properly and always have at least one arm free to hold on to. This is everyday life. I wonder how we will move when we get solid ground under our feet again…
Nu är det nog 12 dagar sedan vi såg en båt senast. Vi är ensamma här ute på det oändliga havet. Fast när vi ser på olika appar är det andra båtar som också seglar från Galapagos eller Panama till Franska Polynesien. Men havet är stort och det finns många vägar att välja beroende på vinden.Vi har nästan dagligen kontakt via Starlink med vänbåtar. Vi utbyter vädersituationer och annan bra information. Via Starlink har jag också haft kontakt med Anders på segelbåten Yaghan. Han är läkare o befinner sig på Nya Zeeland. Lars på Aurora har också varit till stor hjälp. Det är ovärderligt att få denna stöttning o dessa råd från kunniga o hjälpsamma personer när vi befinner oss långt ute till havs. Mitt sår är betydligt bättre nu. Infektionen har förhoppningsvis tagits av 2,5 penicillinkurer. Jag har några tabletter kvar. Nu är det bara att hoppas att det inte blossar upp igen innan jag får läkarvård på Nuku Hiva. Vi har lagt om kursen dit för där finns sjukhus och laboratorium. Vilket jag behöver. Såret är fortfarande stort o öppet med en massa dött kött (nekros).
It’s been about 12 days since we last saw a boat. We’re alone out here on the endless ocean. Although when we look at different apps, there are other boats that are also sailing from the Galapagos or Panama to French Polynesia. But the ocean is big and there are many routes to choose from depending on the wind. We have almost daily contact via Starlink with friendly boats. We exchange weather conditions and other good information. Via Starlink, I have also had contact with Anders on the sailboat Yaghan. He is a doctor and is in New Zealand. Lars on Aurora has also been helpful. It is invaluable to get this support and advice from knowledgeable and helpful people when we are far out at sea. My wound is much better now. The infection has hopefully been cleared by 2.5 courses of penicillin. I have a few tablets left. Now I just have to hope that it doesn’t flare up again before I get medical care on Nuku Hiva. We have changed course there because there is a hospital and laboratory there. Which I need. The wound is still large and open with a lot of dead flesh (necrosis).
Out on the sea. Blue water everywhere
Sailing with gennakern
Inom en vecka är vi troligen framme i Marquesas
We will probably arrive in the Marquesas within a week.
Vilja glider fram i sakta mak. Vi har äntligen kommit ut ur stiltjebältet och under förmiddagen har vi t o m gennakern uppe. Då ökar farten till över sex knop. Något vi längtat efter i fem dygn. Efter några timmar kommer ett regnoväder ifatt oss akterifrån och vindarna förändras igen. Nu gör vi ca tre till fyra knop. Seglen slår lite fram och tillbaka och Vilja rullar måttligt från sida till sida. Det är sövande och vi ligger allihop och slappar eller sover. Nattskiften med uppbruten sömn börjar också ta ut sin rätt så det är bra att passa på att vila när möjligheten finns.
Vilja glides along at a leisurely pace. We have finally come out of the stillwater belt and in the morning we even have the gennaker up. Then the speed increases to over six knots. Something we have been longing for for five days. After a few hours a rainy weather catches up with us from the stern and the winds change again. Now we are doing about three to four knots. The sails flap back and forth a little and Vilja rolls moderately from side to side. It is sleepy and we all lie down and relax or sleep. The night shifts with broken sleep are also starting to take their toll so it is good to take the opportunity to rest when possible.
The beautiful gennaker
Grey is also beautiful
But sunsets are the best
Lovely colours
Vi har till och från sällskap av en Rödfotat Boobie. Den ser ut som de Blåfotade och har blå näbb men röda fötter. Havet är stort så det är nog skönt att vila sina vingar ombord på Vilja och färdas framåt utan ansträngning. Vi gläds åt sällskapet men det har ett pris. Överallt där den suttit några timmar blir det riktigt skitigt bokstavligt talat. Fågelbajs överallt.
We occasionally have the company of a Red-footed Boobie. It looks like the Blue-footed Boobie and has a blue beak but red feet. The sea is big so it is probably nice to rest its wings aboard Vilja and travel forward without effort. We are happy for the company but it has a price. Everywhere it has sat for a few hours becomes really dirty, literally. Bird poop everywhere.
Our ”boobie” with red feet and blue beak onboard Vilja
Here he is again
And the cute feet that we could touch from underneath
En vecka sedan vi lämnade Galapagos nu och igår fick vi äntligen ordentlig vind. Idag är det totalgrått och regnet öser ner. Vågorna rullar runt oss som en grå och ganska vild otämjd massa. Långt borta mullrar åskan och sikten är dålig.
A week since we left Galapagos now and yesterday we finally got some proper wind. Today it is completely grey and the rain is pouring down. The waves roll around us like a grey and rather wild untamed mass. Far away the thunder rumbles and the visibility is poor.
A rainy day
All the red and yellow dots are squalls with rain and wind
Att sitta i sittbrunnen betyder att vi blir våta. Regnet letar sig fram även under sprayhood och bimini. Allt blir blött och endast en person kan sitta i den torraste platsen i sittbrunnen för att hålla vakt. Även där får man sig en dusch då och då. Men vi gör bra fart! Äntligen! Vi toppade med 10.7 i en surfvåg innan vi revade storseglet. Nu ligger vi på mellan 6.5 och 7.5. Otroligt bra. Nu är vi strax på 6 grader syd och både tradevindarna och strömmen är med oss. Det är en sådan befriande och härlig känsla att färdas för segel mot målet. Vilja plöjer sig fram genom havet tryggt och stabilt. Det rullar en del och hon lutar men det är inte så mycket. Det går fortfarande att utföra alla dagliga sysslor. Och att gå på toaletten är inte en akrobatövning – än så länge.
Sitting in the cockpit means we get wet. The rain finds its way even under the sprayhood and bimini. Everything gets wet and only one person can sit in the driest place in the cockpit to keep watch. Even there you get a shower every now and then. But we are making good speed! Finally! We topped out at 10.7 in a surf wave before we tore the mainsail. Now we are between 6.5 and 7.5. Incredibly good. Now we are just under 6 degrees south and both the trade winds and the current are with us. It is such a liberating and wonderful feeling to travel under sail towards the goal. Vilja plows her way through the sea safely and stably. It rolls a bit and she leans but it is not that much. She can still do all her daily chores. And going to the toilet is not an acrobatic exercise – so far.
Dagarna går sin gilla gång här nu. Vi har bra vind och bra fart och styr rakt mot Hiva Oa. Så skönt att ha stiltjebältet bakom oss. Men självklart kan vi komma in i nytt igen. De senaste dagarna har det heller inte regnat så vi kan sitta och ligga i sittbrunnen allihopa. Tiden fördrivs, framförallt, med att läsa eller lyssna på bok, samtal, sitta o filosofera, titta på havet, hushållssysslor mm mm. Det är behagligt och meditativt och man blir sömnig. Vi lägger oss och vilar i omgångar under dagen. Viljas vaggande genom vågorna tillsammans med havsluften och det kluckande ljudet gör att vi blir sömniga.
The days are going their way here now. We have good wind and good speed and are heading straight for Hiva Oa. So nice to have the calm belt behind us. Of course we can get back into the swing of things. It hasn’t rained in the last few days either, so we can all sit and lie in the cockpit. Time is spent, above all, reading or listening to a book, talking, sitting and philosophizing, looking at the sea, household chores, etc. etc. It is pleasant and meditative and you get sleepy. We lie down and rest in turns during the day. Vilja’s rocking through the waves together with the sea air and the gurgling sound makes us sleepy.
Reading a book
And playing with the phone
Checking the sails
Enjoying the view
This is what it looks like when working on Vilja
The fishingline is out
Delfiner! En jättemassa o jättestora delfiner simmar fram till Vilja och leker länge runt fören. Tänk vilken glädje de ger. Undrar om de är lika lyckliga som oss när de simmar runt fören och hoppar upp i luften med konstsprång? Som alltid är det i stort sett omöjligt att fånga på bild men vi ler från öra till öra och glädjen tar ett skutt inom oss.
Dolphins! A huge crowd of huge dolphins swim up to Vilja and play around the bow for a long time. Imagine the joy they bring. Wonder if they are as happy as we are when they swim around the bow and jump into the air with artistic leaps? As always, it is almost impossible to capture on a picture but we are smiling from ear to ear and the joy takes a leap inside us.
One of all dolphins infront of Vilja
It was sooo many!
Jag har, sedan några dagar, haft ett sår under vänster knä som gjort ont, svidit och spänt. Troligen fullt med var. Det är varmt och dunkar och totala ytan är stor. Idag börjar jag bli orolig för en eventuell blodförgiftning så jag har beslutat att börja en penicillinkur. Skönt att vi har medicin ombord i vårt skeppsapotek. När regnet avtar kan vi starta Starlink och jag kan ta kontakt med försäkringsbolagets läkare. Vi har nog tre veckor kvar till land så det är bara att hantera bäst vi kan här ombord.
For a few days now, I have had a wound under my left knee that has been painful, burning and tense. Probably full of pus. It is hot and throbbing and the total surface area is large. Today I am starting to worry about possible blood poisoning so I have decided to start a course of penicillin. It is good that we have medicine on board in our ship’s pharmacy. When the rain subsides, we can start Starlink and I can contact the insurance company’s doctor. We probably have three weeks left until land so we just have to manage as best we can here on board.
Har varit i kontakt med läkare genom försäkringsbolaget nu. Han råder mig att fortsätta den penicillinkur jag påbörjat och att vara vaksam på mitt allmäntillstånd. Om jag blir sämre är det omedelbar inläggning på sjukhus som gäller – hur jag nu gör det med ca 20 dagars segling till närmsta land. Det är bara att hoppas att det blir bättre i stället. Känner mig inte orolig men vill absolut inte få en blodförgiftning.
I have been in contact with a doctor through the insurance company now. He advises me to continue the penicillin course I have started and to be vigilant about my general condition. If I get worse, immediate hospitalization is the rule – how I am now doing it with about 20 days of sailing to the nearest country. I can only hope that it will get better instead. I don’t feel worried but I definitely don’t want to get blood poisoning.
Har fått fantastisk hjälp av vänner o bekanta de senaste dagarna. Flera läkekunniga har hört av sig och nu har jag startat med ny penicillinkur o att göra rent såret på ett djupare plan. Nu är det bara att fortsätta tills vi når land o kan söka professionell hjälp på plats. Stort tack till er som hjälpt mig! Och jättestort tack till Marie, Niklas o Jan som hjälper mig här ombord. Speciellt till Marie som har ”opererat” i mitt sår.
I have received fantastic help from friends and acquaintances in recent days. Several medical experts have contacted me and now I have started a new course of penicillin and to clean the wound on a deeper level. Now all I have to do is continue until we reach land and can seek professional help on site. Many thanks to you who helped me! And a huge thank you to Marie, Niklas and Jan who are helping me here on board. Especially to Marie who has ”operated” on my wound.
Trettonde dagen till havs och dagarna blir till ett. Seglingen är fortsatt väldigt behaglig med slör (vind snett in i aktern). Fast ibland kommer hastiga vindvridningar på över 180 grader. Vilja sköter sig, som vanligt, bra. Farten går upp och ner. Det är omöjligt att säga när vi är framme men vi räknar fortfarande med mellan 15 och 20 dagar till. Atlant-överfarten tog 19 dagar så detta kan bli dubbelt så länge, om vi har otur. Vi vill hinna fram så att Marie och Niklas får uppleva Franska Polynesien för ankare i en eller flera vackra vikar. Innan de flyger tillbaka till våren i Sverige igen en bit in i april.
Thirteenth day at sea and the days are becoming one. The sailing is still very pleasant with a veil (wind slanting into the stern). Although sometimes there are sudden wind shifts of over 180 degrees. Vilja is doing well, as usual. The speed is going up and down. It is impossible to say when we will arrive but we are still counting on between 15 and 20 more days. The Atlantic crossing took 19 days so this could be twice as long, if we are unlucky. We want to make it so that Marie and Niklas can experience French Polynesia at anchor in one or more beautiful bays. Before they fly back to spring in Sweden again sometime in April.
Today a lovely rainbow
Our view all day long
And a beautiful sunset
Fisket går det tyvärr inte så bra med. Farten är oftast för låg o fiskarna nappar bäst runt 6 – 7 knop. De flesta som nappat har troligen varit väldigt stora för de har ryckt av linan. Vi har totalt fått 3 små Mahi Mahis o njuter för fullt när vi äter dem efter en stund på grillen. Hoppas på lite mer fiskelycka innan vi kommer fram till Marquesas
Unfortunately, the fishing is not going so well. The speed is usually too slow and the fish bite best around 6 – 7 knots. Most of the ones that have bitten have probably been very big because they have pulled off the line. We have caught a total of 3 small Mahi Mahis and are enjoying them to the fullest when we eat them after a while on the grill. Hoping for a little more fishing luck before we reach the Marquesas
Our third Mahi Mahi
Niklas is hungry
Bbq Mahi Mahi with butter and garlic is better than raw
Imorgon kommer vi nå halvvägs över till Marquesas!
Tomorrow we will be halfway across to the Marquesas!
Sista skälvande minuterna innan avresa! Vi skall ut på en segling där vi inte kommer se land på ca trettio dagar – en hel månad! Det är helt ofattbart och svårt att förstå. Våra pass är stämplade så vi har tekniskt sett redan lämnat Galapagos och Ecuador. Det vi väntar på är en inspektion av ca fyra personer. Lite som när vi kom hit. Fast nu skall de kontrollera att vi inte tar med plantor och djur framför allt.
Last trembling minutes before departure! We are going on a voyage where we will not see land for about thirty days – a whole month! It is completely unimaginable and difficult to understand. Our passports are stamped so we have technically already left the Galapagos and Ecuador. What we are waiting for is an inspection by about four people. A bit like when we got here. But now they must check that we do not bring plants and animals above all.
Nu lättare vi ankar och är på väg! Klockan är 15.00, söndag och vi skall segla utan att se land i ca 30 dagar. Marquesas i Franska Polynesien är nästa land i sikte. Obeskrivbart! Vi hoppas på och behöver vind. Vår diesel räcker endast max 6-7 dagar. Det är totalt vindstilla nu – och enligt prognoser har vi endast stiltje – Stilla Hav runtomkring oss i något dygn.
Now lighter we anchor and are on our way! The time is 15.00, Sunday and we will sail without seeing land for about 30 days. The Marquesas in French Polynesia is the next country in sight. Indescribable! We hope for and need wind. Our diesel only lasts a maximum of 6-7 days. It is completely windless now – and according to forecasts we only have a calm – Pacific Ocean around us for about 24 hours.
Vilken vacker första dag och kväll! Färgspektrat på himmel, hav o moln är otrolig. Från djupblått via klaraste blått till ljusblått. Och därefter mörkblått, grått och svart. Det glittrar i pärlemor, silver, guld och brandgult. Himmelen speglar sig i havet och molnen ger djup och perspektiv med sina fantasifulla formationer. Det är så vackert så man blir tårögd. Dagen börjar lida mot sitt slut. Solen är på väg ner och skymningen tar över. Snart omsluter mörkret Vilja i en trygg och stilla insvepning. Månen, likt en glad mun börjar sakta lysa upp himmelen. Det är en stjärnklar natt med oräkneliga stjärnor som blinkar från oändligheten. Långt långt bakom oss syns de sista skälvande ljusen från Santa Cruz. Ön vi just lämnat. Troligen mer ljus än vanligt då det är karnevalens andra dag och festen och glädjen är i full gång. Samtidigt som vi styr mot sydväst, bort från land och ut i mörkret. Några grader mer söder om ekvatorn där vi hoppas hitta vind.
What a beautiful first day and evening! The color spectrum of sky, sea and clouds is incredible. From deep blue through clearest blue to light blue. And then dark blue, gray and black. It sparkles in mother-of-pearl, silver, gold and fiery yellow. The sky is reflected in the sea and the clouds give depth and perspective with their imaginative formations. It’s so beautiful it brings tears to your eyes. The day is drawing to a close. The sun is going down and dusk is taking over. Soon the darkness envelops Vilja in a safe and quiet embrace. The moon, like a happy mouth, slowly begins to light up the sky. It is a starry night with countless stars twinkling from infinity. Far, far behind us are the last flickering lights of Santa Cruz. The island we just left. Probably more light than usual as it is the second day of the carnival and the party and joy is in full swing. At the same time as we steer towards the southwest, away from land and into the dark. A few degrees more south of the equator where we hope to find wind.
Låter fotona tala för sig själva
Letting the photos speak for themselves
Det är varmt och kvavt här jag sitter på vakt. Motorns brummande är sövande men tänk vad underbart det hade varit att stänga av den och färdas fram med fyllda segel alldeles tyst. Endast med vågornas brus, seglen som fladdrar och knarrande i trätrappan som bryter tystnaden.
It’s hot and stuffy here I’m on duty. The hum of the engine is lulling but think how wonderful it would have been to turn it off and travel with full sails completely silent. Only with the sound of the waves, the sails fluttering and the creaking of the wooden stairs breaking the silence.
Skiften rullar på över natten och nu är det ny dag med strålande solsken. Tre fiskelinor hänger ute med hopp om napp. Fiskelyckan har svikit oss på Stilla Havet. De napp vi fått har varit för stora, troligen Blue Marlin på minst fyrtio kilo, så både linor och drag har följt med till havets djup.
The shifts roll on overnight and now it’s a new day with brilliant sunshine. Three fishing lines hang out with hope for a pacifier. Fishing luck has failed us in the Pacific. The pacifiers we got have been too big, probably Blue Marlin of at least forty kilos, so both lines and lures have followed them to the depths of the sea.
Fåglar flyger runt båten dag som natt. Dagtid är det mest små fåglar, som mer liknar svalor, som flyger strax ovan vattenlinjen i hopp om att hitta småfisk. Medan det på natten är större havsfåglar som ofta väljer att åka med som fripassagerare när de inte svävar runt båten i lanternornas sken.
Birds fly around the boat day and night. During the day it is mostly small birds that look more like swallows that fly just above the water line in the hope of finding small fish. While at night it is larger seabirds that often choose to ride along as free passengers when they are not hovering around the boat in the glow of the lanterns.
Havet ligger helt stilla – som en spegel. Endast små små krusningar syns. Det är vackert och fridfullt. Galapagos ligger bakom oss, helt utanför synhåll. Inte ens moln över öarnas vulkaner syns längre.
Äntligen, efter ett dygn, kan vi sätta segel. Det blåser inte så mycket men det är otroligt skönt att stänga av motorn och färdas framåt endast med vindens kraft. Vi färdas mitt ute på ett ofantligt stort hav. Inte en båt i sikte.
Finally, after a day, we can set sail. It’s not very windy, but it’s incredibly nice to turn off the engine and travel forward with only the force of the wind. We are traveling in the middle of an enormous ocean. Not a boat in sight.
Ena fiskelinan rasslar plötsligt till så vi hör att vi fått napp. Snabbt kommer Niklas på benen och börjar rulla in. Motståndet är inte så stort, så det är en mindre fisk, men vi ser en fisk i slutet av linan. Strax därpå hugger det till även i lina två. Jan och Niklas drar in varsin liten Mahi Mahi. Vilken lycka! Äntligen får vi in två fiskar i båten efter att flera har släppt. Nu blir det färsk grillad fisk till middag!
One of the fishing lines suddenly rattles so we hear that we have had a pacifier. Niklas quickly gets to his feet and starts to roll in. The resistance isn’t that great, so it’s a smaller fish, but we see a fish at the end of the line. Immediately afterwards, it also cuts into line two. Jan and Niklas each pull in a small Mahi Mahi. What happiness! Finally we get two fish into the boat after several have released. Now there will be fresh grilled fish for dinner!