Det är svårt att få seglen att bli nöjda idag. Vinden är ganska svag och vågorna gör att vi rullar mycket. Vi provar att spira genuan, vilket betyder att man tvingar ut genuan på motsatt sida med en extra bom, men det fungerar inte. Det behövs två uppe på däck för att få till det. Vinden är rakt akterifrån så det är plattläns. Vilket betyder att genuan inte får så mycket vind utan storseglet tar den lilla vind som är. Eftersom vi rullar så mycket vrider vinden ibland in lite från styrbord och ibland lite från babord så seglen slår obehagligt och det sliter på dem.
It’s hard to get the sails to be happy today. The wind is quite light and the waves are causing us to roll a lot. We’re trying to furl the genoa, which means forcing the genoa out to the opposite side with an extra boom, but it doesn’t work. You need two people on deck to do it. The wind is straight from the stern so it’s flat. Which means the genoa doesn’t get much wind, but the mainsail takes what little wind there is. Because we’re rolling so much, the wind sometimes turns in a little from starboard and sometimes a little from port so the sails hit uncomfortably and it wears them out.
Vi lämnar Bora Bora bakom oss och styr nu Vilja mot en liten atoll långt ute till havs – Maupiha’a. Vistelsen på Bora Bora blev kort. Bara två nätter. Skall man njuta av öns skönhet bör man nog bo på en lyxresort i hyddor ute på vattnet, njuta av lyxen och göra dyk- eller snorkelturer. Fast det kostar från 8000 sek per natt. De flesta rum är betydligt dyrare. Vi, som är bortskämda med vackra rev och kommer komma till lika vackra igen behöver ju inte trängas med turisterna här på ön. Staden i sig är bara en väg med några serveringar och juvelerar- och souvenirbutiker. Bora Bora är kanske lite av en besvikelse för oss men vi kan i alla fall att vi varit här. Vi har sett så många andra oförstörda och vackra öar med mindre turism. Kommer man med flyg däremot så är det nog, för de flesta, en pärla ute i Stilla Havet.
We leave Bora Bora behind us and now steer Vilja towards a small atoll far out to sea – Maupiha’a. Our stay on Bora Bora was short. Only two nights. If you are going to enjoy the beauty of the island, you should probably stay at a luxury resort in huts out on the water, enjoy the luxury and go diving or snorkeling. Although it costs from 8000 sek per night. Most rooms are considerably more expensive. We, who are spoiled with beautiful reefs and will come to equally beautiful ones again, don’t need to be crowded with tourists here on the island. The town itself is just a road with a few restaurants and jewelers and souvenir shops. Bora Bora is perhaps a bit of a disappointment for us, but at least we know that we have been here. We have seen so many other unspoiled and beautiful islands with less tourism. If you come by plane, however, it is probably, for most people, a pearl out in the Pacific Ocean.
Vi ligger vid en boj som tillhör yacht-cluben. Första kvällen åker vi in dit tillsammans med Magic och Aura. Där är en dansuppvisning och vi får än en gång uppleva lokal kultur, musik och höftrullningar. Både kvinnorna och männen är så vackra i sina traditionella kläder, bastkjolar och blomsterutsmyckningar. Det är en ynnest att få ta del av denna fantastiska och rika kultur.
We are at a buoy that belongs to the yacht club. The first evening we go there together with Magic and Aura. There is a dance performance and we get to experience local culture, music and hip rolls once again. Both the women and the men are so beautiful in their traditional clothes, bast skirts and flower decorations. It is a privilege to be part of this fantastic and rich culture.
Första dagen på Bora Bora påbörjar vi vår utcheckning från Franska Polynesien. Först har vi uppdaterat när vi skall lämna online och sedan går vi till gendarmeriet. De tittar på våra pass och vi får en avtalad tid när vi skall hämta vår ”zarpe”, ett slags dokument som visar att vi får lämna och vart vår nästa tilltänkta mål är. Så idag på morgonen går vi dit igen, får vår zarpe och passen stämplade. Så nu är vi på väg till nästa land efter fem månader i detta fantastiskt vackra och mångsidiga land, Franska Polynesien.
The first day in Bora Bora we start our check-out from French Polynesia. First we have updated when we are leaving online and then we go to the gendarmerie. They look at our passports and we get an appointment when we are to pick up our ”zarpe”, a kind of document that shows that we are allowed to leave and where our next intended destination is. So this morning we go there again, get our zarpe and passports stamped. So now we are on our way to the next country after five months in this amazingly beautiful and diverse country, French Polynesia.
Vi rullar, vi rullar, vi rullar, vi rullar 🎼🎼🎼. Japp så är det. Vinden har nästan tagit slut så motorn är startad. Men rullar gör vi självklart oavsett. Just nu går vi nästan rakt mot solnedgången. Det är ju bara sååå vackert. Öppet hav runt oss. Vi är, som sagt, på väg mot Maupiha’a som också tillhör Franska Polynesien. Egentligen får vi inte lov att gå dit eftersom vi är utstämplade. Men i stort sett alla gör det. Där skall vi vänta ut de svaga vindar som kommer vara i några dagar nu. Sedan blir det äventyr! Vi kommer komma fram imorgon runt lunch. Både Aura o Magic är på väg mot sama mål. Bakom oss har vi ytterligare 2-3 båtar som lämnar Franska Polynesien i detta väderfönstret
We roll, we roll, we roll, we roll 🎼🎼🎼. Yep, that’s right. The wind has almost died down so the engine is started. But of course we roll regardless. Right now we’re almost heading straight towards the sunset. It’s just sooo beautiful. Open sea all around us. We are, as I said, heading towards Maupiha’a which also belongs to French Polynesia. Actually, we’re not allowed to go there because we’re stamped out. But pretty much everyone does. There we’ll wait out the weak winds that will last for a few days now. Then it’s adventure! We’ll arrive tomorrow around lunchtime. Both Aura and Magic are heading towards the same destination. Behind us we have 2-3 more boats leaving French Polynesia in this weather window
Passet in i atollen är smalt. Väldigt smalt. Och strömt. Vi har ca 3 knops motström och Vilja vrider på sig från sida till sida. Det gäller att hålla henne så rak som möjligt eftersom det bara är ca 25 meter brett med korallrev på varje sida. Men det går bra och vi är inne i denna atoll som ligger ensam långt ute till havs. Nu skall vi hitta en bra plats att ankra I detta paradis.
The passage into the atoll is narrow. Very narrow. And current. We have about 3 knots of countercurrent and Vilja twists from side to side. It is important to keep her as straight as possible because it is only about 25 meters wide with coral reefs on each side. But it goes well and we are inside this atoll that lies alone far out to sea. Now we must find a good place to anchor in this paradise.
Sitter framme på däck i solen och njuter. Det är en klarblå himmel med små vita molntussar i vackra formationer. Havet är underbart turkost och blick stilla. Atollen vi är inne i är full av palmer som omringar oss. Det är fantastiskt rofyllt, stilla och vackert. Vi befinner oss på en i stort sett öde atoll. Ca 30 timmars segling från Bora Bora rakt västerut. Här bor fyra personer och de får endast besök av en färja ca 1 gång per år fast nu är det två år sedan den var här. Då kommer de hit och hämtar kokosnötterna som de samlat in som skall användas till kopratillverkning. Familjen består av en kvinna och hennes 3-åriga son, hennes mamma och morbror. De två männen jobbar på en annan ö för att tjäna pengar. De är mer eller mindre självförsörjande, äter den fisk och kokoskrabbor de fångar, använder kokosnötter i matlagningen och odlar lite grönsaker. I tillskott till detta bidrar segelbåtar som kommer dit med mat, grönsaker och andra nödvändigheter. De är bl a ofta ombord på en båt som legat där länge och får använda internet för att ha kontakt med omvärlden.
Sitting on the deck in the sun and enjoying. It’s a clear blue sky with small white clouds in beautiful formations. The sea is wonderfully turquoise and the view is still. The atoll we are in is full of palm trees that surround us. It is wonderfully peaceful, quiet and beautiful. We are on a largely deserted atoll. About 30 hours of sailing from Bora Bora due west. Four people live here and they only get a visit from a ferry about once a year, although it has now been two years since it was here. Then they come here and pick up the coconuts that they have collected to be used for copra production. The family consists of a woman and her 3-year-old son, her mother and uncle. The two men work on another island to earn money. They are more or less self-sufficient, eat the fish and coconut crabs they catch, use coconuts in cooking and grow some vegetables. In addition to this, sailboats that come there contribute food, vegetables and other necessities. Among other things, they are often on board a boat that has been there for a long time and are allowed to use the internet to keep in touch with the outside world.
Som tack för att segelbåtar hjälper dem är de otroligt vänliga. Idag när vi kommer dit bjuder de in oss till middag. Det är en magisk kväll. Vi är 10 personer som spänt kommer in och hälsar på familjen. De är mitt uppe i matlagningen. Kokoskrabborna står och kokar i en kastrull med kokosmjölk och curry över öppen eld. Den nyfångad fisken skärs i småbitar och förvandlas med grönsaker och lime till en vacker ceviche. Den lilla pojken tycker det är spännande med nya folk som ger honom uppmärksamhet. Måste vara tråkigt att aldrig ha några vänner men han lever ändå ett behagligt liv. Vi sätter oss till bords och blir serverade en fantastiskt välsmakande måltid. Tänk att vi sitter här mitt ute i Stilla Havet och får äta kokoskrabba och ceviche! Familjen vill inte ha betalt för maten men de önskar att vi tar med mat och/eller praktiska saker till dem. Det är enda sättet de kan få mat till sig. Med seglare som kommer hit. De får både frukt, grönsaker, konserver, pasta och en massa andra saker som vi hoppas de får glädje av. Kvällen är jättelyckad och vi åker tillbaka med våra jollar mätta och belåtna och med mungiporna upp till öronen efter en magisk upplevelse.
In thanks for the sailboats helping them, they are incredibly friendly. Today when we arrive they invite us to dinner. It is a magical evening. There are 10 of us who excitedly come in to greet the family. They are in the middle of cooking. The coconut crabs are boiling in a pot with coconut milk and curry over an open fire. The freshly caught fish is cut into small pieces and transformed with vegetables and lime into a beautiful ceviche. The little boy finds it exciting with new people who give him attention. It must be boring to never have any friends, but he still lives a pleasant life. We sit down at the table and are served a fantastically tasty meal. Imagine sitting here in the middle of the Pacific Ocean eating coconut crab and ceviche! The family doesn’t want to pay for the food, but they want us to bring food and/or practical things for them. That is the only way they can get food. With sailors who come here. They get fruit, vegetables, preserves, pasta and a lot of other things that we hope they enjoy. The evening is a great success and we go back with our dinghies full and satisfied and with the corners of our mouths up to our ears after a magical experience.
Idag följer Jan med Magic till passet in i atollen för att snorkla. De hoppar i vattnet och håller jollen i ett rep när de förs ut med strömmen till utsidan genom passet. På vägen får de se det vackra revet med mängder av fiskar. Jag känner mig tyvärr inte bekväm med den sortens snorkling. Väl på utsidan får de sitt livs upplevelse! Ca 300 meter från dem simmar två valar. De vinkar med fenan mot dem som för att säga hej! Detta är en dröm för alla oss som är ute på havet. Just nu samlas ju valarna här i området för att kalva och för att vila. Om någon månad simmar de vidare igen. Är så glad för Jans skull att han fick denna upplevelse. Väl på utsidan snorklar de också på ett vrak. Ett tyskt krigsfartyg från första världskriget. Första gången Jan snorklar på ett vrak.
Today Jan is accompanying Magic to the pass into the atoll to snorkel. They jump into the water and hold the dinghy by a rope as they are carried out with the current to the outside through the pass. On the way they see the beautiful reef with lots of fish. Unfortunately, I don’t feel comfortable with that kind of snorkeling. Once on the outside they get the experience of a lifetime! About 300 meters from them, two whales are swimming. They wave their fins at them as if to say hello! This is a dream for all of us who are out at sea. Right now the whales are gathering here in the area to calve and to rest. In a month or so they will swim on again. I am so happy for Jan that he got this experience. Once on the outside they also snorkel on a wreck. A German warship from the First World War. The first time Jan snorkels on a wreck.
Nu på eftermiddagen har vi dragit igång till en bbq på stranden. Vi frågar familjen om det är ok och bjuder in även dem. Jan och jag är först inne och börjar samla ved, kokosnötter och torra kvistar till att starta elden. Vi samlar allt i en grop vi grävt och tänder på. Undan för undan dyker alla seglare upp och även tre i familjen kommer. Äldsta kvinnan är aktiv med att hålla liv i elden och sedan sitter hon med oss kvinnor och lär oss fläta vackra stjärnor av palmblad. Allt medan elden falnar och glöden börjar ta fart. Alla seglare på nio båtar är närvarande och stämningen är hög. Maten grillas, solen går ner och festen fortsätter. Vi är kvar ganska länge men lämnar innan de sista släcker elden och går hem. Vilken lyckad kväll! Och det blir ett underbart hejdå till Franska Polynesien.
This afternoon we have started a BBQ on the beach. We ask the family if it is ok and invite them too. Jan and I are the first in and start collecting firewood, coconuts and dry twigs to start the fire. We collect everything in a pit we have dug and light it. Gradually all the sailors appear and three of the family also come. The oldest woman is active in keeping the fire alive and then she sits with us women and teaches us to braid beautiful stars out of palm leaves. All while the fire fades and the embers start to take off. All the sailors on nine boats are present and the atmosphere is high. The food is grilled, the sun sets and the party continues. We stay for quite a while but leave before the last ones put out the fire and go home. What a successful evening! And it will be a wonderful goodbye to French Polynesia.
För idag tror vi att vi skall lämna för en längre segling. Redan när vi lämnade Bora Bora visste vi att vi skulle ta oss vidare mot nya länder västerut. Vi har under flera dagar tittat på väderlek, vindar och möjliga resmål. Ett stort oväder bygger upp sig sydväst om oss. Vi funderar på Aitutaki i Coock-öarna men får tyvärr släppa det. Likaså det lilla landet Niue. Båda två ligger utsatt till för ovädrets framfart. Den sträckan vi skall ge oss ut på kallas för ”The dangerous middle”. Här råder inte passadvindarna som de gjorde från Panama till Franska Polynesien. Utan oväder utanför Nya Zeeland är det som styr över vindarna, som plötsligt då kan komma från väst i stället för öst. Ett alternativ är att stanna kvar här i ca 1 vecka och avvakta. Men vi vet inte när nästa väderfönster kommer. För det är ett väderfönster nu om vi väljer att gå norrut i stället och sedan väst mot Västra Samoa. Efter mycket funderande bestämmer vi oss för att ge oss iväg idag. Vi, Magic, Aura förbereder våra båtar för att lämna om ett par timmar. Allt skall sjöstuvas uppe på däck och inne i båten, jollen och jollemotorn skall upp på däck och surras fast, vi skall planera en rutt mm mm. Vilja blir klar först och drar upp ankaret och vi ger oss iväg. Framför oss väntar en ca nio dagars segling. Första dagen med svaga vindar som sedan skall öka på ganska mycket framåt helgen. Dessutom kommer det komma höga svallvågor från ovädret vilket kan göra livet ombord mer obekvämt. Det känns lite pirrigt att ge sig iväg på en halv Atlantsegling men vi känner oss klara. Även om vi båda gärna hade stannat kvar på helt underbara Maupiha’a länge till. Det är ett riktigt paradis!
Because today we think we will leave for a longer sailing. Even when we left Bora Bora we knew that we would move on to new countries to the west. We have been looking at the weather, winds and possible destinations for several days. A big storm is building up southwest of us. We are thinking about Aitutaki in the Cook Islands but unfortunately have to let it go. Likewise the small country of Niue. Both are exposed to the storm’s advance. The stretch we are going to set out on is called ”The dangerous middle”. Here the trade winds do not prevail as they did from Panama to French Polynesia. Without storms outside New Zealand, the winds are what control the situation, which can suddenly come from the west instead of the east. An alternative is to stay here for about 1 week and wait. But we do not know when the next weather window will come. Because there is a weather window now if we choose to go north instead and then west towards Western Samoa. After much deliberation, we decide to set off today. We, Magic, Aura are preparing our boats to leave in a couple of hours. Everything will be stowed on deck and inside the boat, the dinghy and dinghy engine will be put on deck and lashed down, we will plan a route, etc. etc. Vilja will be ready first and will pull up the anchor and we will set off. Ahead of us is about nine days of sailing. The first day with light winds that will then increase quite a bit towards the weekend. In addition, there will be high swells from the storm which can make life on board more uncomfortable. It feels a little nervous to set off on a half-Atlantic sailing trip, but we feel ready. Although we both would have liked to have stayed on the absolutely wonderful Maupiha’a for a long time. It is a real paradise!
Levermittliv 