vardagpåbåten – Sida 3

Turning over a new leaf!

Efter 17 år på den arbetsplats jag älskat o fortfarande älskar har jag nu slutat. 17:e augusti var min sista arbetsdag som tillsvidareanställd. Det var många tårar som fälldes den dagen – både av mig själv, min chef o mina kollegor. Det finns inte en vackrare arbetsplats…möjligtvis lika vacker. Kommer aldrig tröttna på utsikten ut mot Ingsjön o tidigt på morgonen när sjöröken ligger över sjön är det magiskt

After 17 years at the workplace I loved and still love, I have now quit. August 17th was my last working day as a permanent employee. Many tears were shed that day – both by myself, my boss and my colleagues. There is not a more beautiful place to work…possibly as beautiful. Will never get tired of the view out to Lake Ingsjön and early in the morning when the sea smoke is over the lake it is magical

This beautiful view that I never get tired of

Kommer ihåg hur imponerad jag var över de som arbetat på Ingsered i över 10 år när jag började där….o nu är jag själv där med råge…känns jätteläskigt, konstigt o på ett sätt sorgligt att sluta. Vad har jag gjort? Vad har jag släppt? Vilket liv går jag emot?

I remember how impressed I was with the people who had worked at Ingsered for over 10 years when I started there….and now I’m there myself…feels very scary, strange and in a way sad to quit. What have I done? What have I let go? What life am I up against?

Photo when leaving Ingsered my last day at work

Ja, frågorna är många. Även för mig. Men…för ca 1,5 år sedan träffade jag en man. O för mig inte vilken man som helst. Utan en man som betytt o betyder oerhört mycket för mig. Jan Bruce. Han hade redan sin plan klar – långsegling o avseglingsdatumet var redan bestämt. Det tog mig ett par månader o sedan var mitt beslut klart. Jag ville följa med Jan på hans drömsegling och det skulle/skall även bli min drömsegling

Yes, the questions are many. Even for me. But…about 1.5 years ago I met a man. Oh, not just any man for me. But a man who meant o means an awful lot to me. Jan Bruce. He already had his plan ready – a long sailingvoyage and the sailing date was already decided. It took me a couple of months and then my decision was clear. I wanted to go with Jan on his dream sailing and it would/will also be my dream sailing

Som ni läst, sedan ett år tillbaka, har jag redan varit med på segling både i Frankrike, Spanien o Portugal innan vi seglade till Gran Canaria i november förra året. Därefter blev det Atlant-segling och sedan segling i många av Karibiens vackra och fantastiska länder. Helt fantastiska upplevelser alltihopa.

As you have read, since a year ago, I have already been involved in sailing both in France, Spain and Portugal before we sailed to Gran Canaria in November last year. Then it was Atlantic sailing and then sailing in many of the beautiful and fantastic countries of the Caribbean. Absolutely fantastic experiences all of them.

Om lite mer än en månad flyger vi tillbaka till Grenada o fortsätter vårat äventyr! Många nya o spännande länder o destinationer väntar oss. Mer om det framöver.

In a little more than a month we will fly back to Grenada and continue our adventure! Many new and exciting countries and destinations await us. More on that to come.

Men nu är jag ute på segling i Bohuslän! Verkligen efterlängtat att komma till alla dessa vackra och karga kobbar och skär. Från Gåsöskärgården med dess röda granit via Väderöarnas som ligger enskilt och isolerat långt ute till havs och till vackra Ramsö i Kosterskärgården. Halva segelsemestern har gått och jag njuter för fullt!

But now I’m out sailing in Bohuslän! Really looking forward to getting to all these beautiful and rugged cobbles and shards. From the Gåsö archipelago with its red granite via Väderöarnas, which is isolated and isolated far out to sea and to beautiful Ramsö in the Koster archipelago. Half of the sailing holiday has passed and I’m enjoying it to the fullest!

Jag lämnade min hemmahamn, Källviken, på eftermiddagen efter att jag slutat på Ingsered – min älskade arbetsplats. Första stoppet blev på Flatön väster om Lysekil. Där tog jag mig tid att tänka på alla år på Ingsered och njuta av alla fina ord jag fått från goa kollegor. Självklart försökte jag också ta in min nya frihet utan ett arbete att gå till, och i stället kunna disponera all min tid helt och fullt som jag själv önskar. Men mest började jag njuta av min segling I mitt älskade Bohuslän

I left my home port, Källviken, in the afternoon after I finished at Ingsered – my beloved workplace. The first stop was on Flatön west of Lysekil. There I took time to think about all the years at Ingsered and enjoy all the nice words I received from good colleagues. Of course, I also tried to take in my new freedom without a job to go to, and instead be able to dispose of all my time completely and fully as I myself wish. But mostly I began to enjoy my sailing in my beloved Bohuslän

Leaving Källviken under Skaftöbron for my boatholiday in Bohuslän

A small ”hoppilandare ” after reaching the Island

Det blev en natt på Flatholmen innan jag fick en härlig segling norrut till en ö strax nordväst om Bovallstrand. Här var jag ute med jollen o dörjde makrill, klättrade runt i bergen och njöt av en vacker solnedgång och vackra segelskutan Kvartsita som la till för natten inte långt från där jag lagt till.

I spent one night on Flatholmen before I had a lovely sail north to an island just northwest of Bovallstrand. Here I was out with the dinghy and caught mackerel, climbed around the mountains and enjoyed a beautiful sunset and beautiful sailship Kvartsita which docked for the night not far from where I docked.

Last boat passning and the bridge closes again

Efter två nätter fortsatte jag min segling norrut. Det var riktigt disigt och dålig sikt. Solen hade inte en chans att ta sig igenom och lantärnorna var tända pga dålig sikt. Målet var en ö utanför Grebbestad, men när jag var i Fjällbackaskärgården fick jag ett infall att segla ut till Väderöarna i stället. Tanken var att där var det större chans till solsken. Sagt o gjort så bytte jag kurs. Seglingen ut var behaglig och jag seglade i ca 5 knop enbart på rullgenuan. Väl framme upptäckte jag, till min glädje,att det var gott om plats! Vi var totalt fem segelbåtar i rännan i Strömsund kommande två nätter. Sååå härligt att vara ute efter den stora turistinvasionen i Bohuslän mitt i sommaren. Det blev underbara promenader på klipporna och tid för ljudbok och mys i sittbrunnen. Det blåste kuling dagen jag låg stilla men i Strömsund ligger man tryggt vid en brygga

After two nights I continued my sailing north. It was really foggy and bad visibility. The sun didn’t have a chance to get through and the lanterns were lit due to poor visibility. The goal was an island outside Grebbestad, but when I was in the Fjällbacka archipelago, I had an idea to sail out to Väderöarna instead. The idea was that there was a greater chance of sunshine. Said and done. The sailing out was pleasant and I sailed at about 5 knots on the furling genoa alone. Once there, I discovered, to my delight, that there was plenty of room! We were a total of five sailboats in the channel in Strömsund for the next two nights. So lovely to be out after the big tourist invasion in Bohuslän in the middle of summer. I had wonderful walks on the rocks and time for audio books and snuggling in the cockpit. There was a gale the day I lay still, but in Strömsund you lie safely by a jetty

Fortsatta seglingen norrut var riktigt guppig och stökig. Efter 17 m/s dagen innan var havet vilt och otämjt. Utanför Väderöarna var det dessutom väldigt många fiskeredskap utlagda med små bojar som det gällde att hålla sig borta ifrån. En tamp i propellern är aldrig roligt att få och skulle det hända i tuff sjö är det ännu värre. Fråga mig….jag har varit med om det för väldigt längesedan utanför Bovallstrand. Vill inte uppleva det igen

Continuing sailing north was really bumpy and messy. After 17 m/s the day before, the sea was wild and untamed. Outside Väderöarna, there were also a lot of fishing gear laid out with small buoys, which it was important to stay away from. A tamp in the propeller is never nice to get and should it happen in rough seas it is even worse. Ask me….I have experienced it a very long time ago outside Bovallstrand. Don’t want to experience that again

Jag seglade mot NO för att komma närmre land där jag räknade med att havet skulle vara betydligt lugnare. Passerade Väcker fyr och Tjurpannan utan problem. Det är ju en plats som är ökänd för sitt vilda hav vid västliga vindar. Men jämfört med den sjö jag hade när jag lämnade Väderöarna så var det lugnt här.

I sailed to the NE to get closer to land where I expected the sea to be significantly calmer. Passed Väcker lighthouse and Tjurpannan without problems. After all, it is a place that is notorious for its wild seas in gale-force winds. But compared to the sea I had when I left Väderöarna, it was calm here.

Sååå underbart skönt det var att komma inomskärs vid Havstenssund. Båten bara flöt fram utan att rycka fram o tillbaka, skaka och vibrera. Sakerna inne i båten slutade flytta på sig och trilla ut ur skåp och lådor och min autopilot slutade parera vågor som en tok utan styrde i behaglig riktning rakt fram. Min autopilot, Orwar, och jag är inte helt överens. Han älskar att styra båten i zickzack – oavsett hur sjön är. Har försökt kalibrera ett flertal gånger men han vägrar ta till sig. Tror aldrig jag skällt så mycket på någon som jag gör på Orwar. Är ju oftast ensam i båten men Orwar är alltid här och jag pratar…läs skäller… väldigt mycket på honom. Har försökt prata snällt också, men inte heller det hjälper.

How wonderfully nice it was to come inland at Havstenssund. The boat just floated forward without jerking back and forth, shaking and vibrating. The things inside the boat stopped moving and falling out of cupboards and drawers and my autopilot stopped parrying waves like a fool but steered in a pleasant direction straight ahead. My autopilot, Orwar, and I don’t quite agree. He loves steering the boat in zigzags – no matter what the sea is like. I have tried to calibrate several times but he refuses to accept. I don’t think I’ve ever scolded anyone as much as I do at Orwar. Am usually alone in the boat, but Orwar is always here and I talk… read scold… a lot at him. Tried to talk nicely too, but that doesn’t help either.

Det stilla havet inne vid Havstenssund fick mig att leta hamnplats där. Och jag hittade en fantastisk plats, men kanske lite tveksam långsida, på Trossö NV om Havstenssund. Här låg jag lugnt o stilla o kunde njuta av att grilla på kvällen

The calm sea inside Havstenssund made me look for a berth there. And I found a fantastic place but maybe a bit doubtful long side on Trossö NW of Havstenssund. Here I lay peacefully and still and could enjoy grilling in the evening

NV of Havstenssund. Really calm but not the best place for longside

A big seagull overlooking my bbq hoping to get food

Dagen därpå var målet en naturhamn i Kosterskärgården. Sagt o gjort så seglade jag dit men de platser jag hade funderat på var för svåra att lägga till vid ensam i ca 10 m/s. Så…bestämde mig för att bryta min svit på ca 20 år att aldrig lägga till i gästhamn. Styrde mot Ramsö och kom in i denna otroligt söta o väldigt lilla hamn. Tre gästande båtar låg där när jag kom in. La till och fixade lite i båten innan jag begav mig ut på promenad. Åh, vilken fantastisk plats! Det var svårt att veta vad som var stig o vad som var privat tomt eftersom allt var gräs där det var bebyggelse. Mitt mål var att hitta dammen med de röda näckrosorna. Skyltar fanns, i alla fall två, men sedan delade sig stigarna väldigt mycket och skyltarna lyste med sin frånvaro. Det blev inga näckrosor men en underbar promenad bland bebyggelse och sedan fantastisk natur

One of all lighthouses on the Swedish Westcoast

The following day, the destination was a natural harbor in the Kosterskärgården. All said and done, I sailed there but the places I had considered were too difficult to dock alone at about 10 m/s. So…decided to break my streak of about 20 years of never adding to guest port. Steered towards Ramsö and entered this incredibly cute and very small port. Three visiting boats were there when I entered. Found a place and fixed a bit in the boat before I went out for a walk. Oh, what a great place! It was difficult to know what was a path and what was private land because everything was grass where there were buildings. My goal was to find the pond with the red water lilies. There were signs, at least two, but then the paths split up a lot and the signs were conspicuous by their absence. I did not see the water lilies, but I had a wonderful walk among buildings and the fantastic nature

Typical red house with crayfish cages in front

Another yellow house and the path to walk is in front of the house on the grass

One more photo of the wooden boat in the harbour

Efter Ramsö åkte jag den korta vägen till vackra Ramsökalven där jag ligger nu. Det ser väldigt skräckinjagande ut att leta sig in här mellan alla skär, bränningar och grund. Speciellt för mig som är ensam ombord och dessutom inte har någon kartplotter. Men det funkar jättebra med Kryssarklubbens app där jag startar en gps o ser en liten stjärna där båten befinner sig

After Ramsö I went the short way to beautiful Ramsökalven where I am now. It looks very terrifying to find your way in here between all the cuts, surf and shallows. Especially for me who is alone on board and also has no chart plotter. But it works great with the Cruise Club’s app where I start a GPS and see a small star where the boat is

Här har jag njutit av vacker natur, makrillfiske från jollen, strålande solsken igår och av att ha skärgården helt för mig själv. Underbart!

Here I have enjoyed beautiful nature, mackerel fishing from the dinghy, brilliant sunshine yesterday and having the archipelago all to myself. Wonderfully!

A tricky harbour to get in to but so much worth it

Ramsökalven – an Island in Koster Archipelago

Imorgon startar jag seglingen söderut igen. Hoppas på flera dagar med solsken, lagom vindar och gott om plats i naturhamnarna. En vecka kvar innan jag behöver vara tillbaka i Källviken

Tomorrow I start sailing south again. Hoping for several days of sunshine, moderate winds and plenty of space in the natural harbours. One week left before I need to be back in Källviken

Underbar sommar i Bohuslän

Oj, vad fort sommaren gått. O så underbart det har varit. Det började med ca 6 veckors strålande sol, torka o härligt nästan medelhavslikt sommarväder när jag landade i Sverige i mitten av maj från Karibien och Grenada. Som jag njöt! Sol och värme är verkligen mitt element. I förra inlägget visade jag foton o skrev om den första tiden i Sverige efter Atlantseglingen o tiden i södra Karibien. Så jag går därför vidare o skiver om resten av sommaren nu i stället.

Oh, how quickly the summer has gone. And how wonderful it has been. It started with about 6 weeks of bright sun, very dry and lovely almost Mediterranean summer weather when I landed in Sweden in the middle of May from the Caribbean and Grenada. Which I really enjoyed! Sun and heat are definitely my elements. In the last post I showed photos and wrote about the first time in Sweden after the Atlantic voyage and the time in the southern Caribbean. So I’m therefore moving on and writing about the rest of the summer now instead.

Another beautiful harbour on the Westcoat of Sweden

Jag har jobbat, enligt schema, hela sommaren men utnyttjat mina ledigheter optimalt. Det har, för det mesta, blåst oerhört mycket. Stundtals väääldigt mycket

I have worked, according to schedule, all summer but used my holidays optimally. It has, for the most part, been incredibly windy. Sometimes an awful lot

Efter den otroligt fina starten på sommaren har det definitivt blivit varierande väder med både mycket blåst och en hel del regn. Hela sommaren, o det fortsätter även nu, även om jag trodde sommaren skulle komma tillbaka förr eller senare. Nu är det ”senare” o det blåser fortfarande. Flera gånger lämnade jag hemmahamn i Källviken i ca 15 sekundmeter för att hitta en naturhamn längst ut i havsbandet där jag trivs som bäst. Visst är det betydligt blåsigare och mer obekvämt där när det blåser kulingvindar. Men, det är helt underbart att leva med naturen, havet, vinden o dess krafter. Då känner jag att jag lever o jag njuter för fullt även i ösregn. Eftersom vädret varit extremt varierande så har det varit färre båtar ute som sökt naturhamn. Positivt för mig som själv valt att åka ut oavsett väder.

After the incredibly nice start to the summer, the weather has definitely been variable with both a lot of wind and a lot of rain. All summer, and it continues even now, even though I thought summer would come back sooner or later. Now it’s ”later” and it’s still windy. Several times I left my home port in Källviken for about 15 m/s to find a natural harbor at the far end of the sea belt where I love to be. Of course, it is significantly windier and more uncomfortable there when there are gale force winds. But, it is absolutely wonderful to live with nature, the sea, the wind and its forces. Then I feel that I’m alive and I enjoy even the torrential rain. Since the weather has been extremely variable, there have been fewer boats out looking for a natural harbour. Positive for me, who myself chose to go out regardless of the weather.

Beautiful Bredholmen far out from mainland

Min underbara son Tobias och hans fina flickvän Sandra kom ner till Göteborg från Luleå några dagar. O de följde med mig ut med Kailani i två minnesvärda dygn. Utresan var i totalt störtregn o vi såg inte ens en meter framför oss. Men…det klarnade upp på eftermiddagen o vi kunde t o m grilla på kvällen. Der blev även dörj efter makrill med jollen för Tobias och Sandra. Flera makrillar blev resultatet, som grillades senare på kvällen 😊Det blev två minnesvärda o underbara dygn. Med de två som betyder mest av allt för mig av alla.

My wonderful son Tobias and his lovely girlfriend Sandra came to Gothenburg from Luleå for a few days. And they accompanied me out with Kailani for two memorable days. The trip was in a total downpour and we couldn’t even see a meter in front of us. But…it cleared up in the afternoon and we could even have a barbecue in the evening. There was also a hunt for mackerel with the dinghy for Tobias and Sandra. Several mackerel were the result, which were grilled later in the evening 😊 It was two memorable and wonderful days. With the two that mean the most to me of all.

Totally wet after sailing in pouring rain

After Rain comes sun and hete are Sandra and Tobias after catching some machrel

Climbing on the red rocks typically for the westcoast

Jag har även haft besök av min fantastiska väninna Gigi! Hon kommer hit 2-3 dagar varje år o det har blivit en minnesvärd o fantastisk tradition i jättemånga år nu. Tyvärr var det stormvindar så det blev mys i båten i hamn och en utflykt med bil till Lysekil i stället.

I also had a visit from my fantastic friend Gigi! She comes here 2-3 days every year and it has become a memorable and fantastic tradition for many years now. Unfortunately, there were gale force winds so it was cozy in the boat in the harbor and an excursion by car to Lysekil instead.

Gyllene Tider har varit ute på sommarturné och även i år spelade de i Lysekil. Jag var där senaste gången i strålande solsken o självklart ville Jan o jag dit i år. Planen var att ta båten dit o lägga oss i Pinneviken alldeles vid scenen. Men….väder o vind ville annorlunda så det blev att åka dit kommunalt med buss o båt. Vi träffades först i Fredriks båt där vi satt ett tag innan vi gick bort till Snikens kulle. Det var verkligen bra stämning i Lysekil med fullt av folk, förfest i stan o hög förväntan på Gyllene Tider

Gyllene Tider has been out on a summer tour and also this year they played in Lysekil. I was there last time in glorious sunshine and of course Jan and I wanted to go there this year. The plan was to take the boat there and sleep in Pinneviken right next to the stage. But….weather and wind wanted differently, so we had to go there by municipal bus or boat. We first met in Fredrik’s boat where we sat for a while before we went to Sniken’s hill. It was a really good atmosphere in Lysekil with lots of people, pre-party in town and high expectations for Gyllene Tider

Under en av mina ledigheter åkte jag och Jan med jollen från Källviken till Bassholmen för att träffa ett gäng båtvänner som låg där med sina båtar. Det tar bara ca 10 minuter. Vad kul det var att träffa en massa nya o gamla vänner! Det var kolsvart ute när vi tog jollen tillbaka till Kailani o Källviken igen. Efter en underbar och glad kväll!

During one of my days off, Jan and I went with the dinghy from Källviken to Bassholmen to meet a group of boating friends who were there with their boats. It only takes about 10 minutes. What fun it was to meet a lot of new and old friends! It was pitch black outside when we took the dinghy back to Kailani and Källviken again. After a wonderful and happy evening!

Lars pl⁸aying beautiful music on his flute

A lot of friends from Mingel &Båtliv eating toghether

Almost totally darkness when going back to Källviken with the dinghy in the middle of the night

Någon vecka senare – även det på en ledighet från jobbet, mötte jag även då en massa vänner. Under 4 dagar var det minst 3-4 båtar på besök i Gåsöskärgården, i de naturhamnar jag valde, varje dag. Såååå kul!

A week or so later – also on a day off from work, I also met a lot of friends. During 4 days there were at least 3-4 boats visiting the Gåsöskärgården, in the natural harbors I chosed, every day. Sooo fun!

With friends during strong winds in Källviken

Sommaren, juni, juli o halva augusti har fortsatt på samma sätt med jobb på en arbetsplats jag älskar och ledigheter ute med Kailani I den skärgård jag älskar.

The summer, June, July and half of August have continued in the same way with work at a workplace I love and holidays out with Kailani in the archipelago I love.

Men, med en stor och väldigt betydelsefull skillnad på alla år tidigare i mitt liv. En stor, väldigt stor, förändring väntade mig. Jag hade sagt upp mig för att komma ut på riktigt stora ävetyr…och sista arbetsdagen närmade sig

But, with a big and very significant difference from all the years before in my life. A big, very big, change awaited me. I had resigned to go on really big adventures…and the last day of work was approaching

Grenada and flying back to Sweden

Det är de sista skälvande dagarna på seglingen för mig. Åtminstone på denna sidan av orkansäsongen. Sedan får vi se vad som händer i höst. Så nu gäller det att passa på att njuta för fullt av sol, värme, hav, segling och det fria och bekymmerslösa livet.

These are the last shaky days of sailing for me. At least on this side of hurricane season. Then we’ll see what happens this fall. So now it’s time to take the opportunity to fully enjoy the sun, heat, sea, sailing and the free and carefree life.

I tisdags checkade vi ut från St Vincent och Grenadinerna på Canouan för att segla den korta sträckan ner till Carriacou. Där vi skulle checka in i Grenada. Det var en behaglig segling och det var skönt att vara ute på havet igen och höra kluckandet mot båten när vi seglade fram i ca fem knop. Nu på väg söderut har vi i stort sett slör, alltså att vinden kommer in snett akterifrån, plus ofta strömmen med oss. Det är fortfarande nordostpassaden som råder med sina åtta till tolv sekundmeter vind. Undantaget är när vi kommer i lä för en ö. Då vet man aldrig hur vindarna rör sig och det kommer många kastvindar ner från de höga bergen.

On Tuesday we checked out of St Vincent and the Grenadines on Canouan to sail the short distance down to Carriacou. Where we would check into Grenada. It was a pleasant sail and it was nice to be out at sea again and hear the clack of the boat as we sailed along at about five knots. Now on our way south, we have pretty much a veil, meaning that the wind comes in obliquely astern, plus often the current with us. It is still the northeast trade wind that prevails with its eight to twelve meters per second wind. The exception is when we come in the lee of an island. Then you never know how the winds move and there are many gusts coming down from the high mountains.

On the way from Canouan to Carriacou

På Carriacou mötte vi Henning från Norge som vi träffade senast vi var i Tyrrell bay. Och på kvällen gick vi till baren Lambi Queen där många samlats för att vinka av amerikanen Bill som lämnade sin båt o flög tillbaka till USA dagen efter.

At Carriacou we met Henning from Norway who we met the last time we were in Tyrrell bay. And in the evening we went to the Lambi Queen bar where many people gathered to wave to the American Bill who left his boat and flew back to the USA the next day.

Vi stannade två nätter på Carriacou. Det blev inga utflykter denna gång utan endast inhandling av lite mat och rengöringsmedel för att försöka undvika mögelangrepp när Vilja kommer lämnas ensam på land i värmen i sommar.

We stayed two nights at Carriacou. There were no excursions this time, but only the purchase of some food and cleaning agents to try to avoid mold attacks when Vilja will be left alone on land in the heat this summer.

Tyrrell bay where we stayed on our way north and now came back to on the way south again

Från Tyrrel bay tog vi oss lite norrut igen till den lilla ön Petit Martinique som är Grenadas nordligaste utpost. Hit är det inte många båtar som tar sig så det är en mycket orörd och autentiskt ö med vänlig lokalbefolkning. Vi tog jollen in till land och promenerade den enda vägen genom byn och sedan stranden tillbaka till jollen. Knappt en bil körde på vägen och det var väldigt lugnt. Förutom hög musik från ett antal små barer. Här i Karibien älskar de verkligen hög musik.

From Tyrrel bay we went a little north again to the small island of Petit Martinique, which is Grenada’s northernmost outpost. Not many boats get here, so it is a very untouched and authentic island with friendly locals. We took the dinghy ashore and walked the only road through the village and then the beach back to the dinghy. Hardly a car drove on the road and it was very quiet. As well as loud music from a number of small bars. Here in the Caribbean they really love loud music.

We arrived the small and untuched island of Petite Martinique

White sand and a bay with only two sailboats, one from Denmark and Vilja. Plus, of course, local fishingboats

På vår korta promenad såg vi minst fem kyrkogårdar mellan husen och getter promenerande runt mitt i gatan. Ofta är getterna bundna i korta rep från sitt ena ben för att de inte skall springa runt överallt. Det är slutet av den torra säsongen nu och det lilla gräs som finns är torrt och brunt så getterna kan inte leva ett så välmående och roligt liv.

On our short walk we saw at least five cemeteries between the houses and goats walking around the middle of the street. Often the goats are tied in short ropes from one of their legs to keep them from running around everywhere. It is the end of the dry season now and what little grass there is is dry and brown so the goats cannot live such a prosperous and happy life.

Only small houses on this authentic Island

Längs med stranden såg vi ett antal båtar som höll på att byggas. Invånarna här lever främst av båtbygge men även av fiske. För längesedan var smuggling ett annat vanligt sätt att försörja sig på ön.

Along the beach we saw a number of boats being built. The inhabitants here live mainly by boat building but also by fishing. Long ago, smuggling was another common way of making a living on the island.

Building boats is a long tradition on this Island

Vi stannade en natt på Petite Martinique och hade sedan ännu en behaglig segling söderut. Denna gång blev målet ön Ronda som ligger mitt emellan Carriacou och Grenada. Det är en obebodd ö som mest är känd för att ligga i utkanten av undervattensvulkanen Kick’em Jenny. Kick’em Jenny bildar ett djuphavsberg med en höjd på cirka 1300 meter över havsbottnen. Toppen ligger omkring 180 meter under havsytan. Det är en vulkan som haft många utbrott upp genom åren. Det första dokumenterade var 1939 och det senaste var så sent som 2017. Runt vulkanen är det en säkerhetszon där man inte får passera med båt. Utanför denna säkerhetszon finns ännu en zon. Vid utbrott får man inte röra sig med båt inom denna zon heller. Vår ankarplats två nätter på Ronda Island var tio meter utanför den yttre säkerhetszonen.

We stayed one night at Petite Martinique and then had another pleasant sail south. This time the target was the island of Ronda, which lies midway between Carriacou and Grenada. It is an uninhabited island best known for being on the edge of the underwater volcano Kick’em Jenny. Kick’em Jenny forms a deep-sea mountain with a height of approximately 1300 meters above the seabed. The top is about 180 meters below sea level. It is a volcano that has had many eruptions over the years. The first documented was in 1939 and the latest was as late as 2017. Around the volcano there is a safety zone where you are not allowed to pass by boat. Outside this safety zone there is yet another zone. In the event of an eruption, you may not move by boat within this zone either. Our anchorage for two nights on Ronda Island was ten meters outside the outer safety zone.

We are getting closer to Ronda Island and the submarine volcano namned Kick’em Jenny. The mountain behind Jan is called Kick’em Jenny Rock.

The red symbol up right is Vilja on the border to the outer safety zone

Here, deep under the water is the active submarine vulcanoe

Beautiful moonshine in our bay at Ronda Island

Sailing from Tyrrel bay to Ronda Island

Vi kom fram till Clark Court bay på Grenada söndag eftermiddag. Och nästa dag lämnades livflotten, som tidigare ramlat i vattnet, in för kontroll och ompackning. Viktigt att den funkar innan nästa längre överfart.

We arrived at Clark Court bay on Grenada Sunday afternoon. And the next day the life raft, which had previously fallen into the water, was handed in for inspection. It is important that it works before the next longer crossing.

Efter att livflotten blivit inlämnad gick vi den korta vägen till Prickley bay. Till skillnad från de senaste veckornas behagliga seglingar så blev detta en hoppig och blåsig tur. Det var skönt att den bara varade i en knapp timme. Nu ligger vi på boj i Prickley bay och flera A4-sidor med arbetsuppgifter väntar för Jan. Hela båten skall gås igenom och fixas både inuti, ovanpå, utanpå och under vattenytan. I ca tre veckor kommer Vilja ligga i vattnet och sedan väntar ca tre veckor på land med Jan boendes ombord. Jan flyger hem till Sverige den 18:e juni. Igår tog vi ner två stora segel som vi packade ihop bäst vi kunde för att lämna in dem för översyn. All mat vi har stuvad gås igenom och mycket vacuumförpackas och läggs ner i stora plastlåda för att minska risken för att små kryp skall ta sig in i båten och maten och för att minska risken för mögel. Båten kommer stå tom uppe på land i över tre månader så mycket kan tyvärr hända i värmen och fukten.

After the life raft was handed in, we took the boat the short way to Prickley bay. In contrast to the pleasant sailings of the past few weeks, this turned out to be a bouncy and windy trip. It was nice that it only lasted about an hour. Now we are moored in Prickley bay and several A4 pages of tasks await Jan. The entire boat must be inspected and fixed both inside, on top, outside and below the water surface. For about three weeks Vilja will lie in the water and then about three weeks on land with Jan staying here. He’ll leave for Sweon the 18:th of June. Yesterday we took down two large sails which we packed up as best we could to hand them in for inspection. All the food we have stowed is gone through and much is vacuum packed and put into large plastic boxes to reduce the risk of small insects getting into the boat and the food and to reduce the risk of mould. The boat will be empty on land for over three months, so unfortunately a lot can happen in the heat and humidity.

The main sail on the way to be taken down and of the boat to be

A lot of food is stapled in first Vacuum and the plasticboxes

Själv åker jag till flygplatsen idag, onsdag, och flyger hem till Göteborg och jobbet. Det kommer bli en omställning att plötsligt, efter ett halvår, ha tider att passa och ett arbete att gå till. Tur det är maj månad och en härlig båtsäsong väntar i Sverige bland de röda klipporna i Bohuslän. Inte så dumt det heller…

I myself go to the airport today, Wednesday, and fly home to Gothenburg and work. It will be an adjustment to suddenly, after six months, have times to fit in and a job to go to. Lucky it’s the month of May and a wonderful boating season awaits in Sweden among the red rocks in Bohuslän. Not so bad either…

Himmel och hav

Nu har vi äntligen fått upp farten ordentligt på båten. Nordostpassaden blåser med 5 -7 sekundmeter så vi surfar åter på vågorna med gennackern uppe dagtid. Det är en väldigt behaglig segling utan att båten kränger och inga obehagliga vågor som gör att båten rullar runt.

Vi börjar närma oss 400 sjömil kvar till Grenada, åtminstone kommer vi passera det under dagen (torsdag). Vi seglar minst 150 – 165 sjömil om dagen i denna farten. Wow! Härligt! Fortsätter vi i denna farten kan vi nå Grenada på söndag. Vilket vi hoppas men knappt vågar tro.

Igår eftermiddag, onsdag, passerade vi vår sista milstolpe, tre fjärdedelar av resan. Det blev självklart en skål i rom/gammeldansk. Nu är nästa milstolpe att se land. Grenada är en hög ö så vid klart väder dagtid borde vi kunna se land relativt tidigt. Om vi nu inte ser Barbados innan dess. Det beror på hur nära vi passerar.

Nu börjar tankarna på att komma fram dyka upp. Vi har levt så mycket i nuet så att målet, Grenada, har legat långt borta i periferin. Samtidigt så är ju själva resan också målet och meningen med seglingen. Vi har fortfarande flera dagar kvar här ute med nyanser av himmel och hav som vår ständiga följeslagare

Efter snart tre veckor till havs förundras vi fortfarande av havets och himmelens alla nyanser och skiftningar. Havet går från vilt till stiltje, från lysande klarblått till dunkelt gråsvart, från glittrande i mån- och solskenet till djupt och becksvart dygnets mörka timmar

Likaså förändras himmelen från klarblått till mörkgrått, från guldglittrande till kolsvart och från färgsprakande rosalila till otaliga nyanser av grått

Skiftningarna på himmel och hav gör det fascinerade att vila ögonen på. Att vara vaken vid soluppgången och se hur himmelens mörka dunkel övergår i olika skiftningar av gult, orange och guld till att sedan bli blå i olika nyanser Skymningen i sin tur bjuder på en färgsprakande upplevelse av olika brandgula, orangea och röda färger innan den övergår till olika toner av rosa, cerice och lila. För att därefter bli svart. Sedan tänds alla stjärnor. Och månen lyser klar

När man har ynnesten att ha så mycket tid som vi har nu så stannar man upp och njuter av de små sakerna som man ofta inte lägger märke till. Det avskalade i himmel och hav bjuder på ett fantastiskt skådespel med en mångfald variationer. Ingen dag är den andra lik.

Bilderna får tala för sig själva

En vanlig dag på havet

Idag hänger regnet i luften. Det droppar små regndroppar över mig på fördäck och över Vilja. Välbehövda för att spola bort allt saltet. De ljusgrå molnen i olika formationer täcker nästan hela himmelen. Fortfarande syns några små blå fläckar där solen ibland lyckas skina igenom med svaga strålar. Färgskalan idag är snarare gråblå än klarblå. Även havet ser mörkare ut nu då solen inte ger havet den annars så fantastiskt blå kristallklara färgen

Grått hav o grå himmel med glittrande guldfärg

Att sitta på fördäck och följa båtens rörelser med kroppen för att parera rörelserna är meditativt och avslappnande. Det är rogivande att titta på hav o himmel samtidigt som tiden stannar av. Jag blir ett med rörelser, vågor och oändligheten. Världen och det vi ser på nyheter på tv är långt borta. Vi lever i vår egen lilla bubbla och vår egen lilla värld, långt borta från det ”verkliga livet” men otroligt nära oss själva och den verklighet vi lever i. Här och nu. Det är som att komma in i en egen vrå och allt utanför är långt borta…nästan overkligt

Efter regn kommer solsken. Nu skiner solen på oss igen och vi tuffar vidare. För, i stort sett, första gången sedan vi lämnade Kap Verde kör vi med järngenuan (motorn). Det är med blandade känslor som vi startat motorn men vi behöver komma framåt. Vi har hamnat långt bak i fältet av Viking-explorer-båtar och vill helst komma fram till Grenada senast den sjätte februari för då är det welcome-party. Och med tanke på att vår watermaker kanske inte fungerar så kan vi inte stanna ute hur länge som helst….även om livet här är underbart avslappnande.

Solen tittar fram och det glittrar i havet

Sitter och funderar över dagens middag. Vi har ingen färdig meny vi försöker hålla utan dagens måltid blir oftast utifrån de grönsaker som behöver användas eller den fisk vi fångat. Vi har inte fått napp på några dagar men har några auberginer som behöver användas och lök har vi gott om. Så…det lutar åt en moussaka idag. Vegetarisk. Hade smakat gott med tzatziki till, men det har vi tyvärr inte ingredienser för. Vi har trots allt varit ute på havet i två veckor så utbudet av färska grönsaker och mejerivaror börjar krympa. Måltiderna är lite av en höjdpunkt på dagen. Ett positivt avbrott som bryter dagarnas tillvaro av ”att bara vara”.

Det blev moussaka och förberedelserna är i full gång

Ännu en dag är snart till ända och vi välkomnar natten mätta och belåtna

Åter till seglingsvardagen

Lika underbart som det var att bada o njuta i stiltjen, lika underbart är det att åter ha vind i seglen. Vi är ute ur stiltjebältet och har satt kurs rakt mot Grenada. Gennaker på dagen och genua o storsegel på natten. Vi seglar fram i nästan sex knop. Om fem till sju dagar är vi framme! Tänk att vi då har korsat Atlanten i en liten….nåja, liten i de här sammanhangen i alla fall, segelbåt.

Vardagen börjar infinna sig igen, efter några dagars avbrott med drivande utan mål och bad i Atlanten. Inte för att vi sliter ut oss nu heller i och för sig. Det känns att vi kommit långt söderut på jordklotet. Solen skiner, havet är varmt och vi går klädda i bikini, badbyxor eller enbart kallingar och solhatt. I värmen blir inte så mycket gjort men vi har ju inte heller så många måsten att ta oss för. Mat lagas, disk diskas, sittbrunnen städas, det sys lite, någon läser en bok, skräp klipps ner till småbitar, segel trimmas, båten poleras, fiskar fångas, någon njuter i solen medan andra njuter i skuggan under biminin. Tiden rullar fram i sakta mak men det är inte långtråkigt. Hela våra kroppar och själar har gått ner i varv och lämnat stress, tider att passa, jobb och måsten bakom oss. Vilket ynnest att få leva så här!

Disk på akterdäck nu när watermakern inte fungerar

Båten skall bli blänkande fin när Niklas polerar

Våra sopor efter 2 veckor- väl komprimerade

Gennackern skall ner o sedan sätts storsegel och genua upp

Köttbullar o hemlagad pommes mitt ute på havet

Så fort vi får nät sitter alla med telefonerna

Jag sitter åter på min kvällsvakt och njuter. Nu är vindarna såpass varma så det räcker att ha på sig shorts och linne. När vi lämnade Las Palmas var det underställ, tjocktröja och jacka som behövdes på nätterna. Detta är betydligt behagligare. Speciellt med tanke på att det är slutet av Januari. Strumporna är också undanstoppade liksom skor. Vilken frihet att kunna vara barfota dygnet runt! Om några dagar kan vi stoppa ner våra bara fötter i den varma sanden på Grenada för att sedan slänga oss in i det turkosblå havet.

När vi har så mycket tid så lär man sig leva i nuet och njuta av det lilla. En flygfisk som flyger långt o snabbt ovanför vattenytan, glittret i havet från solstrålar eller månsken, gennackern med sina vackra färger, en solmogen banan, värmen av solstrålarna mot huden, en nyfångad Mahi Mahi, porlandet av havet mot skrovet när vi seglar, några timmars sömn mitt på dagen, en stjärna som blinkar, en enkel men god måltid, synen av hav och himmel i oändlighet mm mm. Listan kan göras lång.

Nu är det bara att fortsätta njuta av allt detta fram tills vi anländer Grenada. Dagarna kommer fortsätta rulla på och tiden kommer gå fort. Om några dagar har vi kommit tre fjärdedelar på vår segling. Och då är vi nära. Riktigt nära.

Då var mitt kvällspass över och det är dags för mig att sova. Vi lever efter solens upp- och nedgång här på Vilja. När mörkret faller är det natt och när det ljusnar är det morgon igen. Klockan ställs endast efter vaktschemat på natten. Det blir tidiga kvällar och redan klockan åtta på kvällen har alla gått och lagt sig utom den som sitter på vakt. Ett enkelt liv och ett njutningsfullt liv. Der blir flera sådana dagar framöver.