Väskorna står packade i båten, det är oerhört varmt och eftermiddagens hetta lägger sig över oss. Fiji är otroligt varmt, åtminstone i marinan. Ungefär som hettan i Cartagena i Colombia. Svårt att beskriva men svetten rinner i pölar på golvet där vi står, det droppar från ansiktet ner i ögonen så det svider av saltet kroppen utsöndrar.
The bags are packed in the boat, it is extremely hot and the heat of the afternoon settles down on us. Fiji is hot hot, at least in the marina. Much like the heat in Cartagena, Colombia. It’s hard to describe, but the sweat runs in puddles on the floor where we stand, it drips from the face into the eyes so it stings from the salt the body secretes.
Vi skall ut på äventyr. På semester från semestern som nog många skulle uttrycka det. För oss är det semester från segling. Semester från det trånga båtlivet. Och en möjlighet att få sova i vanliga sängar och att kunna duscha utan att snåla med vattnet. Dessutom behöver vi förnya våra visum i Fiji. Vi har 4 månader och de tar slut i början av mars.
We are going on an adventure. On vacation from vacation as many would put it. For us, it’s a vacation from sailing. Vacation from the crowded boat life. And an opportunity to sleep in normal beds and to be able to shower without skimping on the water. Also, we need to renew our visas in Fiji. We have 4 months and they end at the beginning of March.
Vi skall till Bali. Jan i två veckor och jag i fyra veckor. Jan behöver åka tillbaka tidigare och ta tag i arbeten som skall göras med Vilja.
We are going to Bali. Jan for two weeks and I for four weeks. Jan needs to go back earlier and take care of work to be done with Vilja.
Eftersom vi flyger tidigt imorgon bitti har vi bokat ett hotell nära flygplatsen. Skönt att slippa åka redan vid 05 på morgonen och i stället kunna sova lite längre eftersom vår resa till Bali är lång. Först ca fem timmar till Sydney där vi har fyra timmars väntetid. Där har vi lyxat till det med att förboka plats i en lounge. Sedan sex timmar vidare tills vi når Balis flygplats sent på kvällen, lokal tid. Det är fyra timmars tidsskillnad mellan Bali och Fiji.
Since we are flying early tomorrow morning, we have booked a hotel near the airport. Nice to not have to leave already at 05 in the morning and instead be able to sleep a little longer because our trip to Bali is long. First about five hours to Sydney where we have a four hour waiting time. There, we have made it a point to pre-book a seat in a lounge. Then six more hours until we reach Bali airport late in the evening, local time. There is a four hour time difference between Bali and Fiji.
Att landa på Bali är magiskt. Senast jag var här var för femton år sedan. Är beredd på att mycket har ändrats. Vi har bokat tre nätter i Kuta beach för att ”landa” innan vi reser vidare. Det är lågsäsong nu så vi får riktigt bra boenden till kraftigt reducerat pris. Trafiken är enorm och chauffören kör på många små och smala gränder för att undvika köer på väg till hotellet. Väl framme på Suka beach inn möts vi av en balinesisk oas. Vackra utsmyckade murar, små offerplatser för de dagliga små offer med blommor och rökelse som de bär ut, statyer och en fantastisk pool.
Landing in Bali is magical. The last time I was here was fifteen years ago. Be prepared that a lot has changed. We have booked three nights in Kuta beach to ”land” before we travel on. It’s low season now so we get really good accommodation at a greatly reduced price. The traffic is huge and the driver drives on many small and narrow streets to avoid queues on the way to the hotel. Once we arrive at Suka beach inn, we are greeted by a Balinese oasis. Beautiful ornate walls, little sacrificial places for the daily little sacrifices with flowers and incense that they carry out, statues and a great pool.
Trötta efter resan och flera timmars tidskillnad går vi direkt och lägger oss för att vakna upp nästa morgon till detta himmelrike! Jag är spänd på om jag kommer känna igen mig någonstans och vi ger oss ut i vimlet. Gränderma är otroligt trånga, trafiken hysterisk och försäljarna många. Det finns oerhört mycket fint att köpa här och jag behöver fylla på och byta ut en hel del i min garderob. Lite trög är jag med prutandet till att börja med, men det tar sig efterhand. I två dagar vandrar vi runt här och vilar oss emellanåt vid poolen. Jan kan tyvärr inte bada för han har fått en furunkel/böld på ryggen. Vi går till en klinik som skär i den samt ger honom antibiotika och smärtstillande. Efter två dagar går vi tillbaka för omläggning och mer antibiotika. Svullnaden är något mindre men såret är fortfarande fuktigt och fyllt med var. Tyvärr kommer det visa sig att Jan inte kommer kunna bada på hela tiden och efter en hel del påtryckningar till SOS i Köpenhamn och försäkringsbolaget får vi ytterligare hjälp framöver.
Tired after the journey and several hours of time difference, we go straight to bed to wake up the next morning to this heavenly kingdom! I’m excited to see if I’ll recognize myself somewhere and we head out into the crowd. The alleyways are incredibly crowded, the traffic hysterical and the vendors numerous. There is an awful lot to buy here and I need to replenish and replace a lot in my wardrobe. I’m a bit slow with haggling to begin with, but I get used to it. For two days we wander around here and occasionally rest by the pool. Unfortunately, Jan can’t swim because he’s got a furuncle/abscess on his back. We go to a clinic that cuts it and gives him antibiotics and painkillers. After two days we go back for a change and more antibiotics. The swelling is slightly less but the wound is still moist and filled with var. Unfortunately, it will turn out that Jan will not be able to swim all the time and after a lot of pressure to SOS in Copenhagen and the insurance company, we will get further help in the future.
Sista kvällen i Kuta tar vi oss till Ulu Watu templet. Där får vi en rundvandring med guiden,Pedro. Han berättar historia för oss och matar aporna med jordnötter så de inte skall hoppa upp på oss. Jag tycker inte alls om apor och speciellt inte när de hoppar upp och försöker sno glasögon, väskor mm. Solnedgången från templet är däremot magisk.
The last evening in Kuta we make our way to the Ulu Watu temple. There we get a tour with the guide, Pedro. He tells us stories and feeds the monkeys peanuts so they won’t jump on us. I don’t like monkeys at all and especially not when they jump up and try to steal glasses, bags etc. The sunset from the temple, however, is magical.
Höjdpunkten för kvällen är dock kvällens uppvisning. Det är den mytomspunna och otroligt speciella Ketcak-dansen vi ser. Den är inte en gammal traditionell dans utan ”hittades på” på 1930-talet. Nu är den en av Balis mest omtyckta. Det finns ingen orkester utan 50 – 70 män med bar överkropp och svartvit rutiga höftskynken utgör en kör som låter som tjattrande apor. “cak…cak…cakcakcakcak…cak…” innan de sätter sig ner i en ring med korslagda ben. Samtidigt som dansen startar går solen ner i ett glittrande spektrum av orange, guld, gult och blått. Dansen handlar om Asiens kändaste saga om Ramayana som ursprungligen kommer fråm Indien men nu är en del av Balis kulturella liv. På Bali är, liksom i Indien, hinduismen en stor religion.
The highlight of the evening, however, is the evening’s show. It is the mythical and incredibly special Ketcak dance that we see. It is not an old traditional dance but was ”invented” in the 1930s. Now it is one of Bali’s most popular. There is no orchestra, but 50 – 70 shirtless men with black and white checkered loincloths form a chorus that sounds like chattering monkeys. “cak…cak…cakcakcakcak…cak…” before they sit down in a ring with their legs crossed. As the dance begins, the sun sets in a glittering spectrum of orange, gold, yellow and blue. The dance is about Asia’s most famous saga of the Ramayana, which originally comes from India but is now part of Bali’s cultural life. In Bali, as in India, Hinduism is a major religion.
Nu har vi kommit till Ubud. En av mina älsklingsplatser på Bali. Jag var här första gången för 40 år sedan och då fanns ingen trafik, vägarna eller snarare stigarna, var av lera och turismen var i stort sett obefintlig. Sedan dess har det förändrats drastiskt. Trafiken är fullständigt hysterisk och det är med hjärtat i halsgropen vi tar oss över vägarna. Som tur är så är det så mycket trafik så ingen kan köra fort utan det är en ständig kö. Överallt finns försäljare, taxichaufförer och serveringar. Turisterna, i mängder, flockas runt tempel och klädförsäljare. Och nu är det ändå lågsäsong. Vill inte ens tänka på hur det är i högsäsong. Men vi älskar det ändå.
Now we have arrived in Ubud. One of my favorite places in Bali. I was here for the first time 40 years ago and then there was no traffic, the roads or rather the paths, were made of mud and tourism was pretty much non-existent. Since then it has changed drastically. The traffic is completely hysterical and it is with our hearts in our throats that we cross the roads. Fortunately, there is so much traffic that no one can drive fast, but there is a constant queue. There are vendors, taxi drivers and restaurants everywhere. The tourists, in droves, flock around temples and clothing vendors. And now it’s low season anyway. Don’t even want to think about what it’s like in high season. But we still love it.
Ubud omges av grönska och risfält. Aldeles i närheten finns ett område som är lätt att promenera till. Det är vackert, lugnt och fridfullt att ströva runt där. Risfälten är i olika stadier i växtcykeln. Några är helt nysådda, andra har vuxit till en grön vacker matta. Ytterligare några har riset börjat gro på och till sist är det fält där riset har skördats. Ris växer ganska snabbt och, beroende på rissort, kan det skördas ca tre gånger per år. Vi njuter av en rofylld promenad i den fantadtiska grönskan innan vi beger oss ner till Ubud centrum igen.
Ubud is surrounded by greenery and rice fields. Aldeles nearby is an area that is easy to walk to. It is beautiful, calm and peaceful to wander around there. The rice fields are in different stages of the growing cycle. Some are completely newly sown, others have grown into a beautiful green carpet. Some more the rice has started to sprout on and finally there are fields where the rice has been harvested. Rice grows quite quickly and, depending on the rice variety, can be harvested about three times a year. We enjoy a peaceful walk in the fantastic greenery before heading down to the center of Ubud again.
Idag har vi bokat bil med chaufför en hel dag för att se oss runt omkring på Bali. För mig blir det mest en nostalgitrip till platser jag varit på upp genom de senaste 40 åren. Första stoppet är vid de fantastiska risodlingarna i Tegallalang. Det är en naturskön terrasserad sluttning med risfält i otaliga gröna nyanser. Vi promenerar runt lite men väljer bort att åka linbana, gunga på gungor eller cykla på linor över terrasserna. Bara att vara här räcker för att insupa atmosfären utan att dessutom behöva få adrenalinkickar av alla aktiviteter man kan göra.
Today we have booked a car with a driver for a whole day to see around Bali. For me, it will mostly be a nostalgia trip to places I have been to over the past 40 years. The first stop is at the fantastic rice farms in Tegallalang. It is a scenic terraced slope with rice fields in countless shades of green. We walk around a bit but opt out of riding the cable car, swinging on swings or cycling on ropes over the terraces. Just being here is enough to soak up the atmosphere without also having to get adrenaline rushes from all the activities you can do.
Vi fortsätter vår resa till ett vattenfall. Det finns många av dem på Bali men denna är på vår väg. Därefter blir det i rask följd först ett tempel som kallas ”Holy watertemple” där man kan rena sig genom att offra en offergåva och sedan få heligt vatten sköljt över sitt huvud. Nästa korta stopp är vid vulkankanten i Kintamani med utsikt över vulkanen Batur. Jag har minnen här sedan lång tid tillbaka när jag var nere med Balineser på en offertur. Men nu känns det inte riktigt värt inträdesavgiften. Med tanke på att vi varit vid Lake Atitlan i Guatemala så är det svårt att slå.
We continue our journey to a waterfall. There are many of them in Bali but this one is on our way. Then, in rapid succession, first there is a temple called ”Holy water temple” where you can purify yourself by making an offering and then have holy water washed over your head. The next short stop is at the volcano rim in Kintamani with a view of the Batur volcano. I have memories here from a long time ago when I was down with Balinese on a tender trip. But now it doesn’t really feel worth the entrance fee. Given that we’ve been to Lake Atitlan in Guatemala, it’s hard to beat.
Vi stannar också vid ett kaffeplantage. Här visar de oss runt bland kaffeplantor och kryddväxter. Självklart får vi också en introduktion till det berömda ”bajskaffet” eller Kopi Luwak som det egentligen heter Det är ett kaffe där kaffebönor äts, delvis smälts och bajsas ut av palmmårdar (sibetkatter). Kaffet är känt som ett av världens dyraste, men produktionen är starkt förknippad med djurplågeri, då djuren ofta hålls i små burar. Här lever djuren fria och det finns personal med texten ”poo-finders” på sina t-shirts.
We also stop at a coffee plantation. Here they show us around among the coffee plants and spice plants. Of course we also get an introduction to the famous ”poop coffee” or Kopi Luwak as it is actually called. It is a coffee where coffee beans are eaten, partially digested and pooped out by palm martens (civet cats). The coffee is known as one of the world’s most expensive, but the production is strongly associated with animal cruelty, as the animals are often kept in small cages. Here the animals live free and there are staff with the text ”poo-finders” on their t-shirts..
Sista stoppet är Besakih – Mothertemple. Det största på hela Bali o det ligger längre österut på ön så det är en bit att åka. Även här var jag för 40 år sedan och då var mamma o jag de enda turisterna och vi fick uppleva fantastiska ceremonier inne i templet. Nu finns här ett stort garage en bit ifrån där vi släpps av och efter att ha betalat ett högt inträde forslas vi med shuttelbus till foten av templet. Det är fortfarande vackert och imponerande. Med en dramatisk bakgrund av vulkanen Agung. Vi vandrar runt med en guide som berättar om detta kulturella arv som är mycket aktivt än idag. Vi får gå på utsidan av templet då insidan endast är för tillbedjare av den hinduiska tron. Templet är fortfarande lika majestätiskt och vackert men jag känner däremot en ynnest att jag fått uppleva det innan turismen blev så stor. Väl tillbaka på rummet är vi både trötta och nöjda med vår kulturella och enastående dag.
The last stop is Besakih – Mothertemple. The largest in all of Bali and it is further east on the island so it is a bit of a journey. I was also here 40 years ago and then mother and I were the only tourists and we got to experience fantastic ceremonies inside the temple. Now there is a large garage a short distance from where we are dropped off and after paying a high entrance fee we are taken by shuttle bus to the foot of the temple. It is still beautiful and impressive. With a dramatic backdrop of the volcano Agung. We walk around with a guide who tells us about this cultural heritage which is still very active today. We get to go on the outside of the temple as the inside is only for worshipers of the Hindu faith. The temple is still just as majestic and beautiful, but I feel privileged that I got to experience it before tourism became so big. Once back in the room, we are both tired and satisfied with our cultural and outstanding day.
Ubud innebär också en hel del shopping. Och pruta är en viktig del av det. Jag är relativt bra på det. Mitt mål är att hamn på ca 1/3 av ursprungspriset så det blir några skambud från början för att till slut hitta en nivå där vi, både köpare och säljare, är nöjda. Ibland, när vi redan köpt en liknande vara innan, är det lika bra att bara säga ”du får detta (priset) för den här”. Oftast vill de ändå ha mer men eftersom vi redan köpt liknande tidigare är vi stenhårda. Samtidigt får vi ibland tänka att 5 svenska kronor betyder mer för dem än för oss. Fast pruta kan vara kul och det blir en liten sport i det. Där gäller milimetrar och tiondels sekunder och, i alla fall jag, drivs in i det.
Ubud also means a lot of shopping. And haggling is an important part of that. I’m relatively good at it. My goal is to end up at about 1/3 of the original price, so there will be a few shy bids from the beginning to finally find a level where we, both buyer and seller, are satisfied. Sometimes, when we’ve already bought a similar item before, it’s just as well to just say ”you get this (price) for this one”. Most of the time they still want more, but since we have already bought something similar before, we are adamant. At the same time, we sometimes think that 5 Swedish kronor means more to them than to us. Bargaining can be fun and it becomes a bit of a sport. Millimeters and tenths of seconds matter there and, in any case, I am driven into it.
Lite mer kultur blir det innan vi reser vidare. Ubud är ju Balis kulturella centrum och dansen med gamelanorkester är en stor del av det. Så vi bestämmer oss för att se en klassisk och sofistikerad Legong-dans. känd för sina invecklade finger- och fotrörelser, uttrycksfulla ögongester och sin snabba och synkroniserade stil. Den Utvecklades under 1800-talet i balinesiska kungliga palats och den kräver extrem flexibilitet och disciplin. Kännetecknet är böjda fingrar, intensiva ansiktsuttryck och eleganta, snabba rörelser. Dansen åtföljs av en livlig, klassisk gamelanorkester.
There will be a little more culture before we travel on. After all, Ubud is Bali’s cultural center and dancing with the gamelan orchestra is a big part of it. So we decide to watch a classic and sophisticated Legong dance. known for his intricate finger and foot movements, expressive eye gestures and his fast and synchronized style. It was developed in the 19th century in Balinese royal palaces and it requires extreme flexibility and discipline. The hallmark is bent fingers, intense facial expressions and elegant, fast movements. The dance is accompanied by a lively, classical gamelan orchestra.
Om några dagar skall Jan flyga tillbaka till Fiji och Vilja. Och vi avslutar hans 2 veckor på Bali med några avkopplande dagar i den lite sömniga turistorten Candidasa på sydostkusten. Här har vi bokat en lite lyxigare resort med stort poolområde precis vid havet. Väl framme blir vi uppgraderade till ett stort härligt rum med stor uteplats på första våningen. Här njuter vi av lata dagar, poolhäng, besök på restauranger med livlig livemusik och av att ”bara vara”. Jan flyger sedan till Fiji för arbete med båten och jag tar mig vidare till Gili Air norr om Lombok.
In a few days, Jan will fly back to Fiji and Vilja. And we end his 2 weeks in Bali with a few relaxing days in the slightly sleepy tourist resort of Candidasa on the southeast coast. Here we have booked a slightly more luxurious resort with a large pool area right by the sea. Once there, we are upgraded to a large, lovely room with a large patio on the first floor. Here we enjoy lazy days, hanging out by the pool, visiting restaurants with lively live music and ”just being”. Jan then flies to Fiji for work on the boat and I move on to Gili Air north of Lombok.
Levermittliv 