vinteribåt – Sida 2 – Levermittliv

Panama Canal and Panama City

Vi är på väg nu! En milstolpe o ett overkligt äventyr. Panamakanalen…Vi med lilla Vilja skall gå igenom denna oerhört kända och mäktiga kanal. Mångas dröm att bocka av på sin bucket-list. Framför oss, i första slussarna, kommer det vara ett stort fraktfartyg och vi kommer vara tre segelbåtar förtöjda i varandra bakom det stora fartyget genom de tre slussar vi går igenom idag. Nu närmar vi oss bron, som bara är ca sex år gammal. Under den går just nu ett fraktfartyg som kommer från andra hållet. Detta är en upplevelse få förunnat. Bara ett fåtal segelbåtar per dag o endast i säsong.

We are on our way now! A milestone and an unreal adventure. The Panama Canal…We, with little Vilja, will go through this incredibly famous and powerful canal. It is many people’s dream to check off their bucket list. In front of us, in the first locks, there will be a large cargo ship and we will be three sailboats moored behind the large ship through the three locks we pass through today. Now we are approaching the bridge, which is only about six years old. A cargo ship coming from the other direction is currently passing under it. This is a rare experience. Only a few sailboats per day and only in season.

Nu skall vi ta oss igenom denna mytomspunna kanal. Bygget startades av Frankrike men arbetet togs över av USA och blev klart 1914. 85 år senare, 1999, tar Panama över kanalen och sedan dess har det byggts en till slusstrappa, för betydligt större båtar.

Now we shall make our way through this mythical channel. The construction was started by France but the work was taken over by the USA and was completed in 1914. 85 years later, in 1999, Panama takes over the canal and since then another lock staircase has been built, for much larger boats.

Vi passerar bron nu o våra tre ”linehandlers” vet exakt vad de skall göra. Fendrar fästs, rep läggs fast o de jobbar i ett fantastiskt team. Om inte så länge skall vi fästas fast på styrbords sida av segelbåten, Kivavera. Ytterligare en kommer fästas samman, på Kivaveras babord sida o vi kommer gå gemensamt genom slussarna

We cross the bridge now and our three ”linehandlers” know exactly what to do. Fenders are attached, ropes are attached and they work in a great team. If not too long we shall be attached to the starboard side of the sailboat, Kivavera. Another one will be attached, on Kivavera’s port side and we will go through the locks together

Panama canal — We have now passed the bridge, and a big freight ship goes together with us. Beside it is one of the sailboats we will go through tha Canal together with

Slussningen kommer gå genom tre slussar. Alla ca nio meters höjdskillnad som vi skall upp, totalt ca 26 meter idag. Gatun-slussarna heter de här tre slussarna.

Locking will go through three locks. All about nine meters difference in height that we are going up, a total of about 26 meters today. The Gatun locks are the names of these three locks.

Vid förra sekelskiftet, när de byggdes, var det troligen det största och svåraste ingenjörsprojekt någonsin. Panamakanalen var färdig 1914 och då hade över 27.000 arbetare mist sitt liv. De flesta av Malaria och Gula febern.

At the turn of the last century, when they were built, it was probably the largest and most difficult engineering project ever. The Panama Canal was completed in 1914 and by then over 27,000 workers had lost their lives. Most of Malaria and Yellow fever.

Vi går nu in mot första slussen. I början av varje sluss, nio meter upp, kastas tunna kastlinor ner till oss med en tyngd på som gör det lätt att nå sitt mål, Vilja. Våra linehandlers fäster våra tjocka blå linor i dessa och de dras upp till land. Vi kör framåt tills vi ligger strax akter om det stora fraktfartyget Arsos från Limassol. Vattnet börjar fyllas på, det går ganska fort, och allteftersom vi åker uppåt hämtar linehandlers in på de blå repen. Plötsligt är vi nästan nio meter högre upp! Slussporten, som är dubbel, öppnas och vi förbereder oss för att köra ut i nästa sluss. Arsos har betydligt högre motorkraft och vattnet kokar framför vår för. En annan anledning till att det kokar är att det är mycket vatten som trängs undan av fraktfartget som endast har ca en dm till godo på varje sida om fartyget till slussväggarna samt inte så långt till botten under sig. När Arsos åkt ut o vattnet lugnat sig är det vår tur

We are now entering the first lock. At the beginning of each lock, nine meters up, thin throwing lines are thrown down to us with a weight on them that makes it easy to reach their target, Vilja. Our line handlers attach our thick blue lines to these and they are pulled up to shore. We drive forward until we are just astern of the large freighter Arsos from Limassol. The water starts to fill up, it goes quite fast, and as we go up the line handlers pull in on the blue ropes. Suddenly we are almost nine meters higher! The lock gate, which is double, opens and we prepare to drive out the next lock. Arsos has significantly higher engine power and the water boils in front of us. Another reason for it boiling is that there is a lot of water that is displaced by the cargo ship, which only has about a dm to spare on each side of the ship to the lock walls and not so far to the bottom below. When Arsos has gone out and the water has calmed down, it’s our turn

Slussningen genom alla tre slussar går smidigt, våra linehandlers är erfarna och vet vad de skall göra. Och i mörkret kommer vi fram till Gatúnsjön. En konstgjord och vidsträckt sjö som fyller ut området mitt emellan slussarna vid Karibien, slussarna vid Stilla Havet och kanalen före de sydliga slussarna. Vi kör för motor på väg mot vår mouringboy i mörkret. Lotsen o två linehandlers är uppe på däck. Plötsligt ropar de väldigt stressigt och högljutt ”babord” ”babord”. Jan svänger så fort det går och vi passerar, med några cm på vår styrbords sida, en av de stora mouringboys, som ej var upplyst, som finns i sjön. Den är stor, ca 2 meter i diameter, och gjord av hårt material. Hade vi gått på i vår fart på ca fem knop hade det varit förödande. Vi andas ut, tänker att ”nu hade vi tur” och fortsätter mot den boj vi var på väg mot, fortfarande lite skakade av händelsen.

Locking through all three locks goes smoothly, our line handlers are experienced and know what to do. And in the dark we arrive at Lake Gatún. An artificial and vast lake that fills the area between the Caribbean Locks, the Pacific Locks and the channel before the Southern Locks. We motor towards our mooring buoy in the dark. The pilots and two line handlers are up on deck. Suddenly they shout very stressed and loudly ”port” ”port”. Jan turns as fast as he can and we pass, a few cm on our starboard side, one of the large mooring buoys, which were not lit, that are in the lake. It is large, about 2 meters in diameter, and made of hard material. Had we continued at our speed of about five knots, it would have been devastating. We exhale, think ”now we were lucky” and continue towards the buoy we were headed for, still a little shaken by the incident.

Nu ligger vi i våra sängar o skall sova. Förta etappen är avklarad o allt har gått jättebra. Vi reflekterar över dagens upplevelser och erfarenheter. Och över vilket enormt projekt denna kanal är och var. Tänk att detta påbörjades för nästa 150 år sedan och tänk vilken förändring kanalen gjort för fraktfartygen (och seglare). Resan runt hela Sydamerika var både ofantligt lång, tidskrävande och vid Eldslandet dessutom farofylld.

Now we are in our beds and going to sleep. The first stage has been completed and everything has gone very well. We reflect on today’s experiences and experiences. And over what a huge project this channel is and was. Think that this was started next 150 years ago and think what a change the canal made for the freighters (and sailors). The journey around the whole of South America was both incredibly long, time-consuming and, at the Land of Fire, also fraught with danger.

En resa genom de gigantiska slussarna är en riktig höjdpunkt för världsresenärer och seglare. Det är fantastiskt att se hur allt fungerar. Vi segelbåtar, går för egen motor men fraktfartygen dras fram av små lok, som kallas för mulor. Väldigt tjocka vajrar fästs vid dem och flera specialgjorda lok drar på varje sida av fartyget.

A trip through the giant locks is a real highlight for world travelers and sailors. It’s amazing to see how it all works. We sail boats, go by our own engine but the freighters are pulled along by small locomotives, which are called mules. Very thick wires are attached to them and several specially made locomotives pull on each side of the ship.

Dag två och vi har fått lite sömn. Till frukost serveras äggröra, korv och toast. Detta uppskattas mycket. Vi skall nu ta oss till andra sidan sjön och sedan genom den långa Panamakanalen. Vilja glider långsamt fram genom det gröna vattnet. Inte bara vattnet är grönt utan vägen kantas av vacker grönska, fåglar flyger lågt och molnen hänger tunga över oss. Stundtals lyckas solen skina igenom med några solstrålar. Vi förstår att vi inte är i vilken kanal som helst, utan faktiskt självaste Panamakanalen, när vi möter stora enorma fraktfartyg. Det skall finnas gott om krokodiler här så vi spanar in mot vegetationen som hänger över kanalkanten. Men får inte syn på någon. Insikten slår oss att vi korsar inte bara rätt igenom hela Panama utan också rätt igenom en enorm kontinent. Från norr till söder, Alaska till Eldslandet. Åker man runt kommer man in i kyligt klimat med is vilket väderstreck vi än hade valt. Det känns stort och obegripligt. De flesta tror att kanalen går öst till väst men tittar du på kartan så är det norr till söder. Landet Panama ligger som ett S precis innan Centralamerika möter Sydamerika.

Day two and we’ve gotten some sleep. Scrambled eggs, sausage and toast are served for breakfast. This is greatly appreciated. We will now get to the other side of the lake and then through the long Panama Canal. Vilja slowly slides forward through the green water. Not only is the water green, but the road is lined with beautiful greenery, birds fly low and the clouds hang heavy above us. Occasionally, the sun manages to shine through with a few rays. We understand that we are not in just any canal, but in fact the Panama Canal itself, when we meet big huge cargo ships. There should be plenty of crocodiles here, so we scout towards the vegetation that hangs over the edge of the canal. But can’t see anyone. The realization hits us that we are not only crossing right through the whole of Panama, but also right through a huge continent. From north to south, Alaska to Tierra del Fuego. If you drive around, you enter a cold climate with ice, whichever direction we chose. It feels big and incomprehensible. Most people think the canal runs east to west, but if you look at the map, it’s north to south. The country of Panama lies like an S just before Central America meets South America.

Screenshot_20250106_000646_Google — Map of the canal going between north and south

Vi tuffar fram för motor i många timmar innan vi kommer fram till nästa slussar. Även här tre stycken med ca 9 meters höjdskillnad. Nu skall vi slussas nedåt igen till havsnivån och ut i Stilla Havet. Ofattbart!

We push forward by engine for many hours before we arrive at the next locks. Here, too, three pieces with a height difference of about 9 meters. Now we will be sluiced down again to sea level and out into the Pacific Ocean. Unbelievable!

Denna gång är Vilja ensam och de andra två båtarna i en annan ”bassäng”. Vi kommer fram till första slussen – Pedro Miguel och känner oss nu som erfarna slussare 😄. Kastlinor kastas till oss och våra linor leds av personal iland tills vi fästs längst fram i slussfåran. Vi slussas ner och kommer ut i nästa sluss – Miraflores. Här är det fullt av åskådare. Många turister, både lokala och från all världens hörn, kommer hit för att uppleva och se slussandet. I två stora byggnader är det fullkomligt proppat med åskådare i två plan i båda byggnaderna. Dessutom är det två turistbåtat med personer som upplever slussandet i Panama-kanalen på ”riktigt”. Vår lots tar kontakt med speakern iland och Vilja hälsas välkommen till stort jubel. Tyvärr fångas det inte på film.

This time Vilja is alone and the other two boats are in another ”basin”. We arrive at the first lock – Pedro Miguel and now feel like experienced locksmiths 😄. Throwing lines are thrown to us and our lines are guided ashore by staff until we are secured at the front of the lock channel. We go down the lock and come out at the next lock – Miraflores. Here it is full of spectators. Many tourists, both local and from all over the world, come here to experience and see the lock work. In two large buildings, it is completely packed with spectators on two levels in both buildings. In addition, there are two tourist boats with people who experience the locking of the Panama Canal ”for real”. Our pilot makes contact with the announcer ashore and Vilja is welcomed to great cheers. Unfortunately, it is not caught on film.

Screenshot_20250106_000625_Google — It’s really amazing to see the big ships (borrowed photo)

Screenshot_20250105_235236_Chrome — They are sooo big (borrowed photo)

Nu har vi bara en sluss kvar – Cockoli locks – och adrenalinet stiger. Endast en port och sedan är vi ute i Stilla Havet. Känslan är obeskrivlig. Ingen av oss har någonsin funderat över eller trott att vi skall segla i detta enorma hav. Det är en sådan overklig och fantastisk känsla att det inte går att beskriva med ord. Vi har lämnat Atlanten och Karibien, som ändå känns ganska nära Sverige och är nu på helt andra sidan jorden. Eller….Vi kommer i alla fall snart dit. Mäktigt!

Now we have only one lock left – Cockoli locks – and the adrenaline is rising. Only one port and then we are out in the Pacific Ocean. The feeling is indescribable. None of us have ever thought about or believed that we will sail in this enormous ocean. It is such a surreal and fantastic feeling that it cannot be described in words. We have left the Atlantic and the Caribbean, which still feel quite close to Sweden, and are now on the other side of the world. Or….At least we’ll get there soon. Powerful!

För att komma till natthamn och att släppa av lots och linehandlers kör vi västerut. Ett första steg ut i Stilla havet. Linehandlers lämnar först och strax därefter lotsen. Vi beslutar oss för att gå in i hamn, Playita, för att få en lugn hamn, duscha och fylla vatten. Inne i Playita ligger Kivavera och vi träffas för ett glas vin efter lyckad kanalgenomfart tillsammans.

To get to night port and to drop off pilots and linehandlers, we drive west. A first step into the Pacific Ocean. Linehandlers leave the pilot first and soon after. We decide to go into port, Playita, to have a calm port, shower and fill water. Inside Playita is Kivavera and we meet for a glass of wine after a successful canal crossing together.

Videofilmer från vår kanalgenomfart finns på vår Instagram viljasailing

Videos from our channel crossing can be found on our Instagram viljasailing

Jan har haft väldigt ont i ena örat ett par dagar och igår kväll kunde han knappast äta då det gör så ont att tugga. Jag har sedan några veckor fått flera inflammerade sår på kroppen som blir till bölder som varar sig. Det kommer hela tiden nya o de läker inte. Vi beslutar oss för att åka till sjukhuset och få oss båda två kontrollerade av läkare.

Jan has had a lot of pain in one ear for a couple of days and last night he could hardly eat as it hurts so much to chew. For a few weeks now, I have had several inflamed wounds on my body that turn into boils that last. There are new ones all the time and they don’t heal. We decide to go to the hospital and have both of us checked by doctors.

Vi tar en Uber dit och får förklarat oss, via google translate, vad vi söker för och att vi båda söker läkarvård men för olika anledningar. Jan blir hänvisad in först. Strax därefter får jag komma in. Jan ligger då med sjukhuskläder i en sjukhussäng med galler på sidorna. De tänker först lägga mig i rummet bredvid men bestämmer sig för att flytta in min säng till Jan. Samma procedur för mig. Av med kläderna o på med sjukhuskläder. Vi har svårt för att hålla oss för skratt. Tänk om det varit på samma sätt i Sverige om man söker för ont i örat! De tar det verkligen seriöst. Vi är de enda patienterna och har säkert mött minst tio personal. Sköterskor kommer in till oss ett flertal gånger. De mäter blodtryck, temperatur och sänka minst två gånger var. Läkaren kommer sedan och undersöker oss båda två och konstaterar öroninflammation o inflammerade sår – Asepsia. Vi får recept på penicillin, salvor, droppar o smärtstillande. Därefter får vi klä på oss igen och är klara. Nu är vi lite oroliga för vad det skall kosta? Skall vi bekosta all den personal som finns där? Vi fick lämna en deposition på 500 usd och hoppas att det inte blir mer än det i alla fall. Vi får tillbaka vår deposition och betalar ca 800 kronor var. Plus medicin. Inte så farligt. Nu får vi se om försäkringen tar det eller om vi har en högre självrisk.

We take an Uber there and have it explained to us, via google translate, what we are looking for and that we are both looking for medical care but for different reasons. Jan is referred in first. Soon after, I get to come in. Jan then lies in hospital clothes in a hospital bed with bars on the sides. They initially intend to put me in the next room but decide to move my bed into Jan’s. Same procedure for me. Take off your clothes and put on hospital clothes. We have a hard time keeping from laughing. Imagine if it was the same way in Sweden if you search for an earache! They really take it seriously. We are the only patients and must have met at least ten staff. Nurses come to us several times. They measure blood pressure, temperature and lower at least twice each. The doctor then comes and examines both of us and states otitis media and inflamed wounds – Asepsis. We receive prescriptions for penicillin, ointments, drops and painkillers. Then we get dressed again and we’re done. Now we are a little worried about what it will cost? Should we pay for all the staff there? We had to leave a deposit of 500 usd and hope it won’t be more than that anyway. We get our deposit back and pay about SEK 800 each. Plus medicine. Not so dangerous. Now we will see if the insurance covers it or if we have a higher deductible.

Nyårsafton! Och vi är i Panama City! Vi räknar med ett massivt fyrverkeri runt 00-slaget. Men först skall vi fira med mat och vin tillsammans med båten Kivavera från Schweiz. Båten vi gick igenom kanalen med. Så som vi lever får vi många nya vänner och det blir många möten och avsked. Men även återseenden

New Year’s Eve! And we are in Panama City! We expect a massive fireworks display around the stroke of 00. But first we will celebrate with food and wine together with the boat Kivavera from Switzerland. The boat we went through the canal with. The way we live, we make many new friends and there are many meetings and farewells. But also reunions

Vi lagar förrätten ombord på Vilja och bidrar med frukt till efterrätten samt vin och bubbel. Det är en underbar kväll och Gabriela på Kivavera har gjort en utsökt huvudrätt. Vi har precis lärt känna varandra och har en jättetrevlig kväll med många samtalsämnen, planer, skratt och anekdoter. Tiden flyger iväg och plötsligt är klockan över 23.00. Vi hör en massa smällare och raketer och bestämmer oss för att promenera bort till Avenida Armador som ligger i närheten. Det är en sex kilometer lång vägsträcka som förbinder ett par små öar med fastlandet och Panama City. Därifrån är det en fantastisk utsikt över Panama City och dess kända skyline. Det är bara några minuters promenad och längs hela Armador är det enormt med folk. Smällare och raketer skjuts överallt och det är helt crazy. För att inte bli träffade tar vi skydd vid sidan av en husbil. Precis framför oss är det ett gäng yngre killar och tjejer som har laddat med otaliga raketer. De smäller lite innan tolvslaget men exakt klockan tolv blir smällandet och skjutande till ett crecendo utan dess like. Himmelen totalt exploderar av vackra raketer. Vi är glada att vi står med lite skydd för det blåser en del och både rök och glöd är runtomkring oss. Vår Proseco-flaska öppnas och vi skålar in 2025 tillsammans med Gabriela och Thomas. Ett år med många bra äventyr! Tänk att vi är på Stilla havet och har både Galapagos och alla ö-nationer framför oss innan vi når andra sidan.

We prepare the starter on board Vilja and contribute fruit to the dessert as well as wine and bubbly. It’s a wonderful evening and Gabriela at Kivavera has made a delicious main course. We have just gotten to know each other and have a very nice evening with many topics of conversation, plans, laughter and anecdotes. Time flies and suddenly it’s past 11 p.m. We hear a lot of firecrackers and rockets and decide to walk to Avenida Armador, which is nearby. It is a six-kilometer stretch of road that connects a couple of small islands to the mainland and Panama City. From there, there is a fantastic view of Panama City and its famous skyline. It’s only a few minutes’ walk and all along Armador there are huge crowds of people. Firecrackers and rockets are fired everywhere and it’s completely crazy. To avoid being hit, we take cover next to a mobile home. Right in front of us is a group of younger guys and girls who have loaded with countless rockets. They bang a little before the stroke of twelve, but exactly at twelve o’clock the banging and firing become a crescendo like no other. The sky totally explodes with beautiful rockets. We are glad that we are standing with some protection because it is quite windy and both smoke and embers are all around us. Our Proseco bottle is opened and we toast 2025 together with Gabriela and Thomas. A year with many good adventures! Imagine that we are in the Pacific Ocean and have both the Galapagos and all the island nations in front of us before we reach the other side.

Måste lägga till att alla som sköt med raketer och smällare städade otdentligtv fter sig. De gjorde oss mäkta imponerade.

Must add that everyone who shot rockets and firecrackers cleaned up after themselves. They really impressed us.

Totally crazy and dangerous

Vi flyttar från marinan till ankringsviken utanför Panama City nästa dag. Här är fullt av båtar men de flesta obebodda. Det är även många vrak som kan vara lite lurigt eftersom det är 4-5 meters tidvatten. Vid lågvatten ser vi dem men vid högvatten ligger de under vattenytan med risk att vi kör på dem. Vi hittar i alla fall en plats och ligger här ett par dagar.

Idag är vår sista heldag i Panama City och vi tar jollen in till dingebryggan och Uber in till stan. Den gamla stadsdelen Casco viejo, är charmerande med sin vackra katolska Cathedral, La Catedral Basílica Santa María la Antigua de Panamá. Det är mängder av serveringar och butiker som säljer allt från krimskrams till vacker keramik, molas ( rikt dekorerat och invecklat handarbete som Guna-kvinnorna bär på sin klädedräkt) och sommarkläder

Men höjdpunkten är när vi går mot fiskmarknaden och dess restauranger, längs med havet. När vi gått under bron som är början av Avenida Armador möts vi av fantastisk utsikt över skyskraporna. Lite längre fram har vi dessutom alla traditionella fiskebåtar som förgrund. En fotografs Mecka. I alla fall för mig. Jag är helt hänförd av utsikten och känner mig uppspelt. Det är fantastiskt och har gjort min dag minnesvärd.

But the highlight is when we walk towards the fish market and its restaurants, along the sea. After passing under the bridge that is the beginning of Avenida Armador, we are greeted by a fantastic view of the skyscrapers. A little further on, we also have all the traditional fishing boats in the foreground. A photographer’s Mecca. At least for me. I am completely enthralled by the view and feel exhilarated. It is amazing and has made my day memorable.

Vi kommer tyvärr för sent för att handla på fiskmarknaden men stannar vid en av restaurangerna där vi äter en tidig middag. Självklart seafood. Därefter handlar vi lite mat på en Supermarket för imorgon skall vi segla ut mot ögruppen Las Perlas

Unfortunately, we arrive too late to shop at the fish market but stop at one of the restaurants where we have an early dinner. Seafood of course. Afterwards we buy some food at a supermarket because tomorrow we will sail out towards the Las Perlas archipelago

New chapter in our sailing starts

Klockan är ca 07 på morgonen och vi är klara för att lämna vårt paradis, Guna Yala. Jag vill inte alls men vi har en tid att passa. Tänk att få 3 – 4 månader till här! Ankaret dras upp och vi sätter kurs västerut. Vi har verkligen otur med väder o framför allt vind. När vi kom hit senast hade vi stark motvind o nu har vinden vänt totalt så det är ny motvind när vi åker tillbaka igen. Som tur är så är den inte lika stark. Vi hinner inte kryssa då vi skall färdas dryga 100nm så det blir motor o tidvis motorsegling. Vår förhoppning är att komma fram före mörkret.

It is about 07 in the morning and we are ready to leave our paradise, Guna Yala. I don’t want to at all but we have a time to fit. Imagine getting 3 – 4 more months here! The anchor is pulled up and we set course to the west. We are really unlucky with the weather and above all the wind. When we came here last time we had a strong headwind and now the wind has turned completely so it is a new headwind when we go back again. Fortunately, it is not as strong. We don’t have time to cruise as we have to travel just over 100nm so it will be motoring and occasional motor sailing. Our hope is to arrive before dark.

Messenger_creation_BB61CE03-5A34-4602-AE0D-A9C50353B59D — We will really miss this

Det gör vi tyvärr inte, resan tar ca 12 timmar, så det blir ännu en tilläggning i totalt nattsvart mörker. Här ligger dessutom flera övergivna båtar utan någon som helst belysning så vi får verkligen hålla vakt och lysa med strålkastare. Jag sitter framme på däck och lyser i ca 40 minuter medan Jan styr, innan vi byter plats. På väg in mot Linton bay finns ett futuristiskt hus på en stolpe som vi inte vill krocka med. Det verkar inte vara npgon som bor där så vi vet inte om det är upplyst. Till slut lokaliserar vi det och fortsätter in i viken. Där letar vi efter, o hittar en stor mörklagd båt för ankare. Akter om den ser det bra ut o vi släpper i vårt ankare. 40 meter kätting ut, snubber på plats o vi backar fast oss så vi förhoppningsvis inte draggar under natten. Sååå skönt att ligga på plats!

Unfortunately, we don’t do that, the journey takes about 12 hours, so it will be another addition in total pitch black darkness. There are also several abandoned boats here without any lighting, so we really have to keep watch and shine with searchlights. I sit at the front on the deck and shine for about 40 minutes while Jan steers, before we switch places. On the way into Linton bay, there is a futuristic house on a pole that we don’t want to collide with. It doesn’t appear to be npgon living there so we don’t know if it’s lit. Finally we locate it and continue into the bay. There we look for, and find a large darkened boat at anchor. Astern of it, it looks good and we drop our anchor. 40 meters of chain out, snub in place and we back up so we hopefully don’t drag during the night. So nice to lie in place!

Leaving San blas — It starts to get dark

Ny dag och ny förflyttning. Som tur är bara hälften så långt som igår. Även idag lämnar vi ganska tidigt på morgonen och även idag har vi motvind. Fast det går ändå smidigt och vi tuffar på med motorsegling och närmar oss vårt mål. En bra bit innan Colon och Panamakanalen ser vi stora fraktfartyg som ligger för ankare. Många är enorma. Funderar ibland på hur det är att jobba, bo o leva på fartyg ute till havs. Känns faktiskt lite lockande.

New day and new movement. Luckily it’s only half as far as yesterday. Today too we leave quite early in the morning and today too we have a headwind. Although it still goes smoothly and we push on with motor sailing and get closer to our goal. A good distance before Colon and the Panama Canal we see large freighters at anchor. Many are huge. Sometimes think about what it is like to work, live and live on a ship out at sea. It actually feels a little tempting.

Vilket oväder! Vi närmar oss Shelter bay o himmelen har öppnat sig, det är grått o sikten dålig. Havet är stökigt med krabba vågor o vita gäss. Vi är bara några minuter från inloppet till kanalen och skall korsa den innan vi hamnar innanför lä av en lång och hög vågbrytare. Här utanför ligger hundratals båtar för ankare men det är inte många i rörelse. Förhoppningsvis, och vi tror det, så hinner värsta ovädret gå över innan vi ropar upp hamnen på VHF och strax därefter blir mötta på bryggan.

What a storm! We are approaching Shelter bay and the sky has opened, it is gray and visibility is poor. The sea is messy with crab waves and white geese. We are only a few minutes from the entrance to the canal and must cross it before we end up within the lee of a long and high breakwater. Out here, hundreds of boats are at anchor, but not many are moving. Hopefully, and we believe so, the worst of the storm will pass before we call out the port on the VHF and shortly afterwards are met on the pier.

Video of the rain

Julafton! Det är svårt att känna julkänsla här i värmen och tropikerna och dessutom när vi lever ombord på en båt som ständigt är i rörelse och allt måste sjöstuvas. Inga tomtar eller levande ljus här inte. Saknar det just idag. Vi har en adventsstjärna hängandes i sittbrunnen men den har tyvärr slutat lysa redan innan Lucia. Jag försöker i alla fall uppbringa lite julkänsla med att laga till Jansons Frestelse med ansjovis vi hade med i packningen från Sverige. Det smakar helt ljuvligt! Salt mat är något som alltid smakar gott i värmen.

Christmas Eve! It’s hard to feel the Christmas spirit here in the heat and the tropics and also when we live on board a boat that is constantly in motion and everything has to be stowed away. No Santas or candles here either. Missing it today. We have an advent star hanging in the cockpit, but unfortunately it stopped shining even before Lucia. In any case, I’m trying to get a little Christmas feeling by cooking Janson’s Temptation with the anchovies we had in the package from Sweden. It tastes absolutely delicious! Salty food is something that always tastes good in the heat.

Messenger_creation_963B4A5F-058F-4414-BD11-6029422E7640 — The Swedish speciality ”Jansons temptation”

Idag är det Den stora julfirardagen för hela Amerikanska kontinenten och många europeiska länder. 25 december. Några båtar här på marinan i Shelter bay har dragit igång ett julfirande för alla som önskar vara med. Den fasta grillen på den stora grillplatsen här på marinan tändes redan tidigt på morgonen och många är beredskapsvilliga och hjälper till. Det är kyckling och griskött som grillas, på Panama-vis. Alla båtar tar dessutom med sig en tallrik med mat som ställs fram för alla att smaka på.

Today is the Great Day of Christmas celebration for the entire American continent and many European countries. December 25. A few boats here at the marina in Shelter bay have started a Christmas celebration for anyone who wants to join. The fixed grill at the large grill area here at the marina was already lit early in the morning and many people are prepared to help. Chicken and pork are grilled, Panama-style. All boats also bring a plate of food that is put out for everyone to taste.

Messenger_creation_8D20EFF8-7664-403E-8896-519325E064AC — The meat in the big grill

Messenger_creation_568753B1-C01C-4390-9B06-385B67CA4FF3 — Closer up photo when it was just put on the grill

Messenger_creation_B2F57DBA-E29D-4C37-8547-FF42ED3C0712 — Now it is ready to eat

Vi är totalt nästan nittio personer, stora som små, som samlas under tak vid alla framställda bord o bänkar och all mat som står framdukad. Här finns sååå mycket god mat att välja bland. Vi står i kö och hämtar mat, umgås, skrattar och njuter av kvällen med många härliga samtal. Förra året firade vi jul på ön Roatan i Honduras, året innan på Gran Canaria o i år är det i Panama.

We are a total of almost ninety people, big and small, who gather under the roof at all the prepared tables and benches and all the food that is laid out. There is so much good food to choose from here. We stand in line and pick up food, hang out, laugh and enjoy the evening with many wonderful conversations. Last year we celebrated Christmas on the island of Roatan in Honduras, the year before on Gran Canaria and this year it is in Panama.

Messenger_creation_B93C968C-4F5A-4139-A4BA-7C87180F78B6 — Jan in the queue

Messenger_creation_A047FF88-0130-4898-BC34-4E0CD4990B05 — Some of the lovely food

Messenger_creation_95E09AB4-6974-4B6D-BBC4-34A7CD0C5D92 — The meat from the grill

Messenger_creation_66E698C6-37B0-4E81-A26E-AFD5DA5DA847 — Nice company

Messenger_creation_9BCEBCDD-035D-4FD9-9709-5E6F023B2281 — Almost all of us in a photo. (I’m not there)

Det är dessutom vår 3-årsdag idag så vi börjar kvällen med bubbel i höga champagneglas. Kul att göra något speciellt av dagen. När vi träffades var det bara 6 månader tills Jan skulle lämna Sverige för sin, sedan väldigt länge, planerade långesegling. Jan visste inte då vart färden skulle komma att gå men planen och förhoppningen var över Atlanten. Jag bestämde mig efter tre månader för att jag skulle följa med. Jag sökte, och fick, sex månaders tjänstledigt och har följt med på heltid från Portugal. Jag var även med mellan La Rochelle i Frankrike till Vigo i Spanien. Efter första säsongen i Karibien sa jag upp mig och lever nu ombord på Vilja.

It’s also our 3rd anniversary today so we start the evening with bubbles in tall champagne glasses. Nice to make something special out of the day. When we met, it was only 6 months until Jan was to leave Sweden for his long-planned long-distance sailing. Jan didn’t know then where the trip would go, but the plan and hope was across the Atlantic. I decided after three months that I would come along. I applied for, and received, six months’ leave and have joined full-time from Portugal. I also joined between La Rochelle in France to Vigo in Spain. After the first season in the Caribbean, I resigned and now live aboard Vilja.

Messenger_creation_1D160A53-C00D-4077-96DC-4EF59D604D03 — Jan opening our Proseco

Messenger_creation_380296D3-2E85-4C4A-8FB5-75B279503409 — Proseco for us on our 3 year aniversary

Messenger_creation_2CB22E5C-E140-49C6-AD90-D6A298D2D04F — Cheers

Messenger_creation_1AAA9AAE-48F2-4E6B-81F3-03E5A1939766 — And a photo of me

Vi åker med marinans buss till staden Colon o handlar flera gånger. Efter lång tid i Guna Yala, där det inte fanns affärer, har vi ont om färsk mat kvar. Vi skall dessutom laga många måltider för de fyra personer som kommer ombord till oss för att gå igenom kanalen. Det skall vara lagad mat till alla tre måltider för sex personer varje dag. Har hört att de äter för två så jag gör mat för tio personer.

We take the marina’s bus to the city of Colon and shop several times. After a long time in Guna Yala, where there were no shops, we are running out of fresh food. We will also prepare many meals for the four people who will come on board to us to go through the canal. Food must be prepared for all three meals for six people every day. Heard they eat for two so I cook for ten people.

Jan har möte med en riggare som skall balansera riggen idag, 28 december, och senare idag kommer våra ”linehandlers”. Tre män som skall hjälpa till med linorna då vi skall börja vår resa genom den stora Panama-kanalen. Kan inte fatta att vi skall gå igenom där. Och på andra sidan väntar det enorma och obegripligt stora Stilla havet. Vilket äventyr!

Jan has a meeting with a rigger who will balance the rig today, December 28, and later today our ”linehandlers” will arrive. Three men who will help with the ropes as we begin our journey through the great Panama Canal. Can’t believe we have to go through there. And on the other side awaits the enormous and incomprehensibly vast Pacific Ocean. What an adventure!

Messenger_creation_A6B2B9B1-7F43-4E05-ACEB-79AEADE224A8 — A day with rain…like many in Panama

Messenger_creation_D5E376C7-AE0E-4752-BC72-C50497D6FB0F — But sometimes it’s really really hot…

Ca 13.00 dyker linehandlers upp med stora orangea fendrar och långa, kraftiga blå linor. De kommer ombord och börjar förbereda Vilja. Strax därefter lämnar vi hamnen och lägger oss på svaj i väntan på lotsen som skall vara med oss. NU börjar ett otroligt och obegripligt äventyr! Vad har vi gett oss in på? Väl på andra sidan är det svårt att vända tillbaka. Framför oss har vi först Stilla Havet o därefter otillförlitliga Indiska Oceanen med målet Sydafrika. Ytterligare senare kommer vi behöva korsa Atlanten två gånger innan vi är tillbaka i Europa och Sverige….

At about 1 p.m., line handlers appear with large orange fenders and long, strong blue ropes. They get on board and start preparing Vilja. Soon after, we leave the harbor and lay down on the sway waiting for the pilot who will be with us. NOW begins an incredible and incomprehensible adventure! What have we gotten ourselves into? Once on the other side, it’s hard to turn back. In front of us we have first the Pacific Ocean and then the unreliable Indian Ocean with the goal of South Africa. Even later, we will have to cross the Atlantic twice before we are back in Europe and Sweden….

Lazy days in Guna Yala

Vi blir kvar i Linton i 4 nätter. Vädret är inte det bästa utan det är riktigt starka vindar och höga vågor på öppet hav. Vi vill tillbaka till Guna Yala så fort som möjligt men måste vänta ut det värsta. Men efter 4 nätter har vi bestämt oss för att ge oss ut på den minst tio timmar långa sträckan. Det visar sig bli en tuff och väldigt lång resa. Vi går upp tidigt på morgonen och lättar ankar runt 07.00. Vår plan är att gå långt ut till havs för att försöka slippa ha vinden rakt i fören hela tiden. Den planen går väl sådär…vi motorseglar för att över huvud taget kunna ta oss mot vårat mål. Men det blir kryss med ett flertal slag.

We are staying in Linton for 4 nights. The weather is not the best, but there are really strong winds and high waves on the open sea. We want to get back to Guna Yala as soon as possible but have to wait out the worst. But after 4 nights, we have decided to set out on the at least ten hour stretch. It turns out to be a tough and very long journey. We get up early in the morning and drop anchor around 7am. Our plan is to go far out to sea to try not to have the wind directly in the bow all the time. That plan goes like this…we motor sail to be able to get to our goal at all. But it will be a cross with several strokes.

Messenger_creation_363CDE6F-F755-47A1-AF8F-76A7ABB18C0F

Messenger_creation_49178D31-46C4-430F-8D84-B96DB77FE08D — Before leaving Linton we fill upp the boat with diesel

Messenger_creation_F4F4CF16-6AFD-4EA8-B2BD-3036A0DB4847 — Sea and sky everywhere. You can not see the big waves on the photo. Tried to capture it but I gave up

Messenger_creation_1E2F8958-14DB-4E0A-BE4E-CBE903BD9E11 — Even though we love sailing, today we just want to Reach Guna Yala

För första gången sedan vi lämnade Sverige känner jag av lite sjösjuka. Vi visste att det skulle vara tuff sjö idag och det kan man lugnt säga att det är. Vågorna går ordentligt höga o Vilja får bekänna färg. Vi har lite segel uppe för att balansera båten men motorn går för fullt. Kryssvinkeln är på över 130 grader så att enbart gå för segel skulle vara i princip omöjligt. Det har blåst i över en vecka och det är öppet hav oändligt långt bort åt Nordost där vinden kommer ifrån.

For the first time since we left Sweden, I feel a little seasick. We knew it would be a tough lake today and you can safely say that it is. The waves are really high and Vilja gets to show off. We have some sails up to balance the boat but the engine is running full blast. The cruise angle is over 130 degrees, so going under sail alone would be basically impossible. It has been blowing for over a week and there is open sea endlessly away to the Northeast where the wind is coming from.

Detta är en riktigt tuff etapp. Vilja skuppar, hoppar, stampar o slänger sig från sida till sida. På lovartsidan kommer höga väggar av vatten mot oss. Men Vilja hanterar det bra och även om det ibland känns lite läskigt så känner vi oss trygga. Det är fruktansvärt obekvämt och vi får hålla i oss med båda händerna o spjärna emot med fötterna för att inte kastas runt i sittbrunnen.

This is a really tough stage. Vilja scrambles, jumps, stomps and flings herself from side to side. On the windward side high walls of water come towards us. But Vilja handles it well and even if it sometimes feels a little scary, we feel safe. It’s terribly uncomfortable and we have to hold on with both hands and brace ourselves with our feet to avoid being thrown around in the cockpit.

Messenger_creation_7F35BD13-0672-4C8E-B836-71101A71345C — The sun i getting down and the skies and sky get beautiful colours

Messenger_creation_1545B8E2-40D0-4040-AC96-292E8CBF3B7F — Just beautiful colours

Efter ca åtta timmar hård resa har havet nu lugnat sig lite. Vi behöver inte längre klamra oss fast och Vilja plöjer genom vågorna i stället för att kastas fram och tillbaka. Skönt! Vi har fortfarande nästan fem timmar kvar innan vi är i Guna Yala och kan ankra för natten. Det skal bli skönt att komma fram och ha stilla vatten runt omkring oss. Nu hoppas vi att vi kan vara kvar här och njuta av bad, langustrar, jolletuer och avkoppling i dryga två veckor utan att behöva avbryta igen.

After about eight hours of hard travel, the sea has now calmed down a bit. We no longer have to cling and Vilja plows through the waves instead of being tossed back and forth. Great! We still have almost five hours before we are in Guna Yala and can anchor for the night. It will be nice to arrive and have still water all around us. Now we hope that we can stay here and enjoy swimming, crawfish, dinghies and relaxation for a good two weeks without having to interrupt again.

Messenger_creation_A49CC882-F164-42D3-8D58-2BA1A39BDA37 — Sailing on one sail when it’s getting dark

Klockan är nästan 21 på kvällen och det är mörkt. Vi vill inte gå in i hamn o speciellt inte naturhamn i mörkret men idag har vi inget alternativ. Det ligger en hel del båtar i Lemmon cay och de ser enormt stora ut. Vi tänker först att vi skall lägga oss utanför alla andra o slippa trixa oss in, men det är ca 40 meter djupt vatten o då kan vi inte ankra. Jan står framme på däck o lyser med en strålkastare, jag står bak och styr o försöker följa med på Navionics efter rev o grunda områden. Vi pratar genom intercom och det är helt fantastiskt att slippa skrika o enbart lita på olika kroppsrörelser. Det är trångt mellan båtarna o det känns läskigt att styra in. Dessutom blåser det fortfarande en hel del. Jag inser strax, när vi passerat innanför ett par båtar att vi är rakt på väg mot ett rev och får lägga om kursen 90 grader. Vi närmar oss den plats vi låg på förra gången vi var här och bestämmer oss för att lägga i ankaret. När vi släppt ut ca 40 meter kätting inser vi att vi ligger för nära en annan segelbåt. Det är bara att dra upp igen och börja om på nytt. Det är trångt mellan båtarna och vinden tar tag i Vilja men vi får upp ankaret och släpper i på nytt lite längre bort. Denna gång får vi en perfekt plats. Efter 14 timmar till havs i riktigt tuff sjö är det skönt att ligga still och vi går till sängs strax därefter.

It’s almost 9pm and it’s dark. We don’t want to go into a harbor or especially a natural harbor in the dark, but today we have no alternative. There are quite a few boats in Lemmon cay and they look huge. We first think that we should lie outside all the others and avoid tricking our way in, but the water is about 40 meters deep and then we cannot anchor. Jan stands at the front on deck and shines with a searchlight, I stand behind and steer and try to follow the Navionics for reefs and shallow areas. We talk through the intercom and it’s absolutely fantastic not to have to shout and just rely on different body movements. It is crowded between the boats and it feels scary to steer in. In addition, it is still quite windy. I immediately realize, when we have passed inside a couple of boats, that we are heading straight for a reef and have to change course 90 degrees. We approach the spot we were in last time we were here and decide to drop anchor. When we let out about 40 meters of chain, we realize that we are too close to another sailboat. Just pull back up and start over. It is crowded between the boats and the wind takes hold of Vilja, but we get the anchor up and drop in again a little further away. This time we get a perfect seat. After 14 hours at sea in really rough seas, it’s nice to lie still and we go to bed soon after.

Messenger_creation_AD5D3CDE-7BC7-4932-AD94-AD65F45FAFBE — A beautiful full moonlight lightens up in the dark

Dagarna rullar på och vi njuter. Denna skärgård med små små cays är fantastisk! Vi ligger still några dagar, ibland upp till sex dagar, kopplar av, lyssnar på bok, tar jollen in till de små cays som ligger runt oss, badar och njuter av livet. På de flesta cays träffar vi nya o gamla båtvänner. Det blir en o annan sundowner i en sittbrunn, lättsamma samtal, skratt och utbyte av erfarenheter och planer. Många vi möter här planerar att gå igenom kanalen till Pacific. Andra väljer att stanna upp till ett halvår i San Blas. Vi mötte en båt förra året som hade stannat här i sex år! Hade själv gärna stannat här mycket längre tid än den vi har, men kanalen är bokad 28 december så vår tid är begränsad.

The days roll by and we enjoy ourselves. This archipelago of tiny little cays is amazing! We lie still for a few days, sometimes up to six days, relax, listen to a book, take the dinghy into the small cays that lie around us, swim and enjoy life. On most cays we meet new and old boating friends. There will be one or another sundowner in a cockpit, easy conversations, laughter and exchange of experiences and plans. Many we meet here are planning to go through the channel to the Pacific. Others choose to stay up to six months in San Blas. We met a boat last year that had been staying here for six years! I myself would have liked to stay here much longer than we have, but the channel is booked on December 28 so our time is limited.

Messenger_creation_7A6700ED-7F3D-452E-AD4E-54353D722B58

Messenger_creation_1C16B64F-F73F-4E34-B103-209A7D9AA844 — The two flags of Guna Yala. An Indigenous province in Panama.

Messenger_creation_894F4ACC-08A3-44C2-A4F0-EE244EF40E36 — We take our dinghy in to the small cays

Messenger_creation_A1885685-6512-495D-A106-8173C4DBBF2A

Messenger_creation_9DC8323A-CE49-4D4C-A7D1-C7324F5FDB04 — Walk around in the white sand with water around our feet

Messenger_creation_2D537040-B237-413B-B6B7-43BD18A40DDA — The water is soo clear

Messenger_creation_24B45F2F-F308-489B-81D5-485262291BAD — Palmtrees everywhere like in paradise

Messenger_creation_F00AB2DC-E86F-49CD-8041-73E52D1521F0 — Small local fishingboats

Messenger_creation_1E9EE8BC-A802-4654-970D-05FFB76C4CE2 — A small restaurant by the sea

Messenger_creation_AFDC3C32-F58C-4FCA-AFFE-DDE2E3AC70A2 — Here you can sit in the water and drink your beer if you want

Messenger_creation_EA7306BC-392A-4D1B-8A89-CEF78ABBD9DA — Or on land with this view

Messenger_creation_FB142BBB-87F3-4E0D-8924-AD6984582494

Messenger_creation_0E130A85-290F-45E3-97A4-98B13DB3812B — Swimming in the lovely sea is fantastic! Even for a bath coward like me

Messenger_creation_5C5AEA98-22D8-4266-B2BE-416A77735CE9 — A lovely little cay

Messenger_creation_2AD54D8F-43E5-434C-97D7-588DFD0C0E19 — On the way to another cay

Messenger_creation_C6909BEB-AA71-4CFA-810B-77DBC33EB5C4 — Who can get tired of this!

Messenger_creation_91D44F11-4310-4FFC-A4D9-31E6A1B140AE — Lovely sunset

Det är inte bara sol, bad och avkoppling ombord. Vi lever ombord på en båt som används hela tiden och det finns en lång todo-list. Och den tar aldrig slut. När en sak är gjord dyker två nya måsten upp. Att hålla båten ren i vattenlinjen är ett ständigt pågående jobb t ex. Watermakern funkar nu (ta i trä) men radar o autopilot fungerar inte just nu. Ny kalibrering måste göras som Jan behöver sätta sig in i. Nya installationer har gjorts så och innan vi gjort allt tekniskt färdigt fungerar inte autopiloten så det blev handstyrning iförrgår. Vi hoppas få ordning på det innan vi skall ta oss tillbaka till Shelter bay. Första etappen är bort emot 10 timmar o det blir tufft att handstyra. Vi vet iofs en båt som handstyrde i starka vindar i många dygn så självklart går det.

It’s not just sun, swimming and relaxation on board. We live aboard a boat that is used all the time and there is a long todo list. And it never ends. When one thing is done, two new musts appear. Keeping the boat clean in the waterline is a constantly ongoing job, e.g. The watermaker works now (take wood), but the radar and autopilot don’t work right now. New calibration has to be done which Jan needs to familiarize himself with. New installations have been done that way and before we got everything technically ready the autopilot doesn’t work so it was manual control the day before yesterday. We hope to get it sorted before we head back to Shelter bay. The first stage is 10 hours away and it will be tough to steer. We even know a boat that steered by hand in strong winds for many days, so of course it works.

Messenger_creation_401E7C41-6890-4428-A393-EFC806C3CAB7

Messenger_creation_78215230-3189-45F1-926D-D50844F04728 — Clearing the waterline is a continous ongoing work

Messenger_creation_F7380830-C8FF-4676-B9C8-35DAFA27284F — Checking waterlevel in one watertank

Messenger_creation_4507B16F-A701-4D22-8925-099F35E6001B — We have to open up the whole sofa in the saloon

Varje dag kommer det båtar upp till oss som säljer allt möjligt. Vi köper ananas och flera langustrar en dag och en åtta-armad bläckfisk en annan dag. Langustrarna blir ju alltid fantastiskt goda men bläckfisken lyckades jag inte med. Trots att den kokades i vatten o ättika en lång stund. Kanske hinner vi med ett nytt försök.

Every day boats come up to us selling all sorts of things. We buy pineapples and several crawfish one day and an eight-armed octopus another day. The crawfish are always fantastically good, but I didn’t succeed with the squid. Even though it was boiled in water and vinegar for a long time. Maybe we’ll have time to try again.

Messenger_creation_CEAD0383-901B-42C5-8FC8-7A01BA190EA2

Messenger_creation_8124BDD3-CADA-4FDB-800A-0EB76B5D9E61 — One of the boats that sold us seafood

Messenger_creation_6894E88E-15FD-4280-A22E-0258182F738D — The octopus we bought

Messenger_creation_CF41AE62-E6D3-4FC7-A9F8-F1DDEB9E74E3 — And languster

Messenger_creation_02C88AB9-931B-4C92-86E2-C42848526F48 — It feels terrible to kill the langusters

Messenger_creation_191F4AD7-00C0-4952-B65F-62827AA59277

Messenger_creation_41F00CF4-38DB-41CF-A24A-48D800BD3FF2 — The small traditional sailboats are really nice o see

Ni är säkert några som undrar hur det går med vårat lilla husdjur – musen som mönstrade på. Troligen i Shelter bay. Vi kan inte fatta vart den tagit vägen. Vi har letat i skrymslen o vrår men hittar ingen mus o inte heller muslortar. Musfälla står laddad men inget besök – trots Snickers som bete. Jan säger att möss älskar Snickers. Har vi tur så har den mönstrat av. Kan bara inte förstå när o hur i så fall. Vi har ju varit ute på havet och inga möss hoppar självmant i havet om vi inte är på väg att sjunka. Här om dagen lyssnade vi på Titanic med Mikael Wiehe o hörde frasen ”Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig till land” Men vi är inte Titanic o vi flyter. Förhoppningsvis ligger den inte död någonstans…usch vilken lukt det snabbt skulle bli i denna värmen

There are probably some of you who are wondering how our little pet is doing – the mouse that patterned on. Probably in Shelter bay. We can’t believe where it went. We have searched in nooks and crannies but can’t find any mice or mouse droppings. Mouse trap is loaded but no visitors – despite Snickers as bait. Jan says mice love Snickers. If we’re lucky, it’s patterned off. Just can’t understand when or how in that case. After all, we have been out at sea and no mice jump into the sea on their own unless we are about to sink. The other day we listened to Titanic with Mikael Wiehe and heard the phrase ”Then the rats leave the ship to seek land” But we are not Titanic and we float. Hopefully it’s not lying dead somewhere…ugh what a smell it would quickly become in this heat

Messenger_creation_68E3A13F-75C7-4A1F-BCDC-28BFC7E53D0C — When looking for the mouse we opened up almost everywhere. Under the floor we have stowed a lot of food

Messenger_creation_6CEEE166-CA98-4AB4-A04D-A8467EA793AB — And we emptied the storageroom where we found some mousedroppings

Vi ligger på vår sista ankring i Guna Yala. Western Hollandaes. Vattnet är stilla och det är bara ett fåtal andra båtar här. Bl a bestämde vi träff med svenska Cordelia med Henric och Lena ombord. Vi köper fisk av en Guna Yala Indian och på kvällen tar vi oss in till en av öarna med en kritvit strand. Vi har en grill med oss och eldar med medbragd kol och torkade kokosnötter som vi hittar iland. Det är en magisk kväll med god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt. Lite mulet är det så det blir ingen solnedgång. Men åh vad vi njuter av livet!

We are at our last anchorage in Guna Yala. Western Hollandaise. The water is calm and there are only a few other boats here. Among other things, we arranged a meeting with the Swedish Cordelia with Henric and Lena on board. We buy fish from a Guna Yala Indian and in the evening we make our way to one of the islands with a chalk white beach. We have a grill with us and make a fire with brought charcoal and dried coconuts that we find ashore. It is a magical evening with good food, pleasant company and a fantastic view. It’s a bit cloudy so there will be no sunset. But oh how we enjoy life!

Messenger_creation_A1E5EB8C-1DDD-450A-BAB3-A7C441AC4FE1 — A ”Hoppilandare ” when we have anchored

Messenger_creation_1CB6973F-E0BB-4391-991E-C03D1B109678 — Cheers from 33 degrees lovely water

Messenger_creation_D6A43046-80AC-462F-886F-3AD8F7CF9F32 — The bbq in front of the seaview

Messenger_creation_657FF368-0EE3-4F03-B79A-2EA03D7E37ED — It’s a lovely evening

Messenger_creation_7FDD2620-ECC7-4264-83FD-CC03287D5F19

Messenger_creation_354B3800-634F-4E0C-A9E1-C4D5D5F2AA40 — And the view is marvellous

Messenger_creation_6CA0F2A6-B3C3-4E88-BA1C-6A10567BC361 — More palmtrees, white sand and turquoise water

Messenger_creation_5C26A3A6-772F-41CD-B151-6C3B77349CFA — We want to stay here a loooong time

Idag är sista dagen i paradiset. Imorgon måste vi ta oss mot Shelter bay med stopp en natt i Linton. Det är lite smådisigt men vi tar tillvara på dagen på bästa sätt. Jan är just nu ute och snorklar medan jag sitter framme på däck och njuter. Här framme på däck fläktar det skönt och det är enda stället i båten man kan få lite egentid. Det är en av sakerna jag saknar.Vi har öppnat en flaska kallt vitt vin och det är en lyx att vara i vattnet, insupa atmosfären, reflektera över det liv vi lever och samtidigt dricka lite vin i det kristallklara havet. Till kvällen blir det nykokt krabba. Inte så mycket mat men det känns lyxigt o gott. Tror vi tar rester av gårdagens moussaka till middag. Krabban blir snarare förrätt.

Today is the last day in paradise. Tomorrow we have to make our way towards Shelter bay with a stop for a night in Linton. It’s a bit hazy but we make the most of the day. Jan is currently out snorkelling while I sit on the front deck enjoying myself. Up here on the deck it’s nice to have a breeze and it’s the only place in the boat where you can have some alone time. It is one of the things I miss. We have opened a bottle of cold white wine and it is a luxury to be in the water, soak up the atmosphere, reflect on the life we live and at the same time drink some wine in the crystal clear sea.

Messenger_creation_6D2BCB88-7C09-4430-9C5F-44617071CABF — The crab we bought was really lively from the beginning but now a bit tired

Messenger_creation_0B8BEF09-5A02-4EDF-93F7-E0F7A174D5A2 — Now it’s boiled and ready to eat

Om några dagar väntar ett stort nytt äventyr. Vi skall gå igenom kanalen och komma ut i det enorma Stilla Havet. Visst är det en del segelbåtar som gör den resan, men det är ändå förhållandevis få. Endast några om dagen. Det är ett äventyr som vi knappt kan förstå att vi skall göra.

In a few days, a big new adventure awaits. We will go through the channel and come out into the huge Pacific Ocean. Of course, there are some sailboats that make that trip, but there are still relatively few. Only a few a day. It is an adventure that we can hardly fathom that we are going to do.

Time to leave for Panama

Idag jobbas det på frenetiskt. Vilja skall bli klar för avfärd efter 6 månader i hamn. Jan har varit uppe på däck sedan tidigt i morse. Jollen har surrats fast med saker ovanpå, Vilja har tvättats, sista påfyllning av vatten, allt löst skall surras fast eller städas bort i stuvutrymmen, lite sista sömnad mm mm. Inne i båten har jag sjöstuvat o surrat fast lådor o frys. Alla grönsaker vi handlade igår är tvättade i vatten med vinäger för att minska risken för små djur vi inte vill ha ombord, o placerade antingen i nät eller trälådor. Imorgon seglar vi äntligen vidare! Hur mycket vi än älskar Cartagenna o Colombia så har vi längtan till nya resmål och upplevelser. Vi har dryga två dygn till Shelter bay där vi skall checka in i Panama och betala för vår transit genom Panamakanalen. Det är dyrt….jättedyrt. Efter betalning seglar vi lite tillbaka igen mot ögruppen San Blas eller Guna Yala. Där bor GunaYala-indianerna o lever på samma sätt som de gjort i århundraden.

Today, work is going on frantically. Vilja must be ready for departure after 6 months in port. Jan has been up on deck since early this morning. The dinghy has been lashed down with things on top, Vilja has been washed, last filling of water, everything loose must be lashed down or cleaned away in the stowage spaces, some final sewing, etc., etc. Inside the boat, I have sea stowed and lashed down boxes and freezers. All the vegetables we bought yesterday are washed in water with vinegar to reduce the risk of small animals we don’t want on board, and placed either in nets or wooden boxes. Tomorrow we finally sail on! As much as we love Cartagena o Colombia, we long for new destinations and experiences. We have just over two days until Shelter Bay, where we must check into Panama and pay for our transit through the Panama Canal. It’s expensive…very expensive. After payment, we sail a little back again towards the San Blas or Guna Yala archipelago. The GunaYala Indians live there and live in the same way as they have for centuries.

Vi har lämnat Cartagena! Nu är vi ute på öppet hav med fören riktad mot Panama. Om ca två dagar lägger vi till i Shelter bay där vi skall klarera in. Solen skiner och vindarna är svaga, tyvärr rakt emot oss så än så länge är det motorgång. Det är underbart att ha kommit iväg, även om vi verkligen har älskat Cartagena och Colombia

We have left Cartagena! Now we are out on the open sea with the bow pointed towards Panama. In about two days we will dock in Shelter bay where we will clear in. The sun is shining and the winds are weak, unfortunately right at us so for now it’s motoring. It’s wonderful to have gotten away, although we have really loved Cartagena and Colombia

Finally we leave Cartagena

Peter from Porrima took a film on us. Soon we’ll meet in Panama again

Messenger_creation_DE72B6B8-21C4-4DB7-A71F-1580A6228817 — On open sea

Mörkret har omslutit Vilja. Jag sitter på första nattpasset på ett halvår. Det känns tryggt och invant. Vilja stävar på i dryga 5 knop rakt in i den svarta natten. Månen har inte kommit upp ännu så det är riktigt kolsvart. Det enda som hörs är bruset från havet när det slår mot Viljas kropp, vinden som rasslar i seglen och något irriterande som slår inne i båten. Tror det är en väska med hygienartiklar inne i badrummet. Jag har precis gått på vakten och skall sitta här i sju timmar nu. Det är många timmar men det är avkopplande. Tänk att för lite drygt tre år sedan hade jag aldrig seglat natt. Nu är det nätterna jag uppskattar mest.

Darkness has enveloped Vilja. I’m on my first night shift in six months. It feels safe and familiar. Vilja steers at a good 5 knots straight into the black night. The moon hasn’t risen yet so it’s really pitch black. The only thing that can be heard is the noise from the sea as it hits Vilj’s body, the wind that rattles the sails and something annoying that hits inside the boat. I think it’s a bag of hygiene items in the bathroom. I just went on duty and will be sitting here for seven hours now. It’s a lot of hours but it’s relaxing. Think that a little over three years ago I had never sailed at night. Now it’s the nights I appreciate the most.

Ett par timmar senare och en stor måne lyser upp himmel och hav. Det kompakta mörkret har övergått i en magisk ljusshow. Det glittrar av guld och silver i havet och molnen blir upplysta av den klotrunda månen. Fantasin flödar över olika formationer. Detta är ett liv vi älskar. Ute på havet med naturen som kraft och som skådespel.

A couple of hours later and a large moon lights up the sky and sea. The compact darkness has turned into a magical light show. The sea sparkles with gold and silver and the clouds are illuminated by the spherical moon. Imagination flows over different formations. This is a life we love. Out at sea with nature as a force and as a spectacle.

Messenger_creation_3F83CA19-FF38-4378-97FC-93E8E28879C8 — Moonlight

Ny dag och vinden har helt avtagit. Seglen är nere igen och vi går för motor. Det blir motor hela vägen till Shelter bay i Panama. Vi korsar inloppet till kanalen o utanför ligger hundratals fraktbåtar. Antingen väntar de på att gå igenom kanalen eller så skall de in till hamnstaden Colon o hämta eller lämna last. Det är mäktigt med alla enorma lastbåtar och vi tänker på alternativet att gå runt hela Sydamerika o Eldslandet som är enda alternativet att frakta allt gods.

New day and the wind has completely died down. The sails are down again and we are motoring. It will be a motor all the way to Shelter bay in Panama. We cross the entrance to the canal and outside are hundreds of cargo boats. Either they wait to go through the channel or they must go into the port city of Colon to pick up or drop off cargo. It is powerful with all the huge cargo boats and we are thinking of the option of going around the whole of South America or Tierra del Fuego, which is the only option to transport all the goods.

Messenger_creation_9C424559-18E7-4BA7-844F-7B9B6ACC27EC — Blue sky and blue sea

Messenger_creation_B0C98676-9A8C-437A-B52E-734F5E119AB3 — The sun starts to go down

Messenger_creation_CCD4BDF8-560F-494D-833F-B56A20CB3875 — Clouds and pink sky

Messenger_creation_99DEF3E9-0668-44B7-AF68-46FBD5F24C53 — We are getting close to the canal and there are big boats everywhere

Nu ligger vi i marinan och imorgon skall vi betala agenten för att gå igenom kanalen om en dryg månad. Det är dyrt….jättedyrt. nästan 42.000 kronor. Men på andra sidan väntar en hel massa nya äventyr. Det var väldigt lätt att checka in i Panama. Vi var iofs tvungna att åka in till Colon för att få ett dokument men sedan gick allt snabbt och det var, för omväxlings skull, gratis. Idag har vi korsat kanalen o inloppet till kanalen tre gånger. Först med Vilja på väg till marinan o sedan med taxi över en bro till och från Colon. Tror jag behöver skriva det många gånger för att förstå att det är sant.

Now we are in the marina and tomorrow we have to pay the agent to go through the canal in about a month. It’s expensive…very expensive. almost SEK 42,000. But on the other side, a whole lot of new adventures await. Checking into Panama was very easy. Of course, we had to go into Colon to get a document, but then everything went quickly and it was, for a change, free. Today we have crossed the canal and the entrance to the canal three times. First with Vilja on the way to the marina and then by taxi over a bridge to and from Colon. I think I need to write it many times to understand that it is true.

Messenger_creation_6E522DE1-902A-489E-8EDC-7BB6BDC2B001 — In Shelter bay marina

Messenger_creation_9F3D5186-DC6C-4486-8423-74E817049A13 — Here is a nice swimmingpool

Messenger_creation_221F3777-C1A8-438B-9B0F-DD62D5635666 — Jan took a swim one day when it was not raining

Det blir tre dagar i Shelter bay. Dagar då vi fått fixat en del men framförallt har vi träffat Viveka o Erik på Embla. Jättetrevligt att ses igen o prata om våra äventyr och planer. Senast vi sågs var på Cuba. Nu skiljs våra vägar åt betydligt då vi väljer olika väderstreck på andra sidan kanalen. Vi seglar först söderut o sedan västerut medan Embla planerar norrut innan de går västerut.

It will be three days in Shelter bay. Days when we got a lot fixed, but above all we met Viveka and Erik at Embla. Great to see you again and talk about our adventures and plans. The last time we saw each other was in Cuba. Now our paths diverge significantly as we choose different directions on the other side of the channel. We first sail south and then west while Embla plans north before going west.

Messenger_creation_470561C5-A31B-4E97-9EB3-5BDA3773D78C — Here Embla with Viveka and Erik arrives

Nu har vi lämnat hamnen och är på väg mot ögruppen Guna Yala, även kallad San Blas. Det är en grupp med hundratals små öar. Många obebodda men några bebodda av Guna-indianerna. Här lever de primitivt och har fiske och kokosnötplockning som huvudsaklig försörjning.

Now we have left the port and are heading towards the Guna Yala island group, also called San Blas. It is a group of hundreds of small islands. Many uninhabited but some inhabited by the Guna Indians. Here they live primitively and have fishing and coconut picking as their main livelihood.

Vi är i paradiset! Vi ankrar i det kristallklara turkosa vattnet mellan två palmklädda öar med vita sandstränder skyddade av ett rev. Nu ser vi fram emot av att njuta av ett avkopplande liv.

We are in paradise! We anchor in the crystal clear turquoise water between two palm-clad islands with white sand beaches protected by a reef. Now we look forward to enjoying a relaxing life.

Messenger_creation_6425D420-A6B4-4740-8A44-F06B8918E911 — One of the small Islands

Messenger_creation_B6077C59-84CB-4C72-82B0-2458D759B598 — Sunset between the coconut-Islands

Messenger_creation_AF088B6C-6935-485D-AE67-A7C5A6FEEE24 — This is how we will live for many weeks now

Inland Colombia to Bogotá

Äntigen har vi kommit iväg inåt land för att utforska Colombia och Sydamerika. En dröm ända sedan tonåren.

At last we have gone inland to explore Colombia and South America. A dream since adolescence.

Idag flyger vi söderut och in över den stora kontinenten Sydamerika. Första målet är huvudstaden i Colombia, Bogotá. En stor stad på nästan 2700 meters höjd med nästan lika många invånare som hela Sverige. Den största stad vi besökt hittills sedan vi lämnade Sverige.

Today we fly south and over the great continent of South America. The first destination is the capital of Colombia, Bogotá. A large city at an altitude of almost 2700 meters with almost as many inhabitants as the whole of Sweden. The biggest city we have visited so far since we left Sweden.

Screenshot_20241007_175819_Google — Southamerica. Vilja is on the blue spot up on the northern coast. And we are just exploring the red area

Vi fick precis besked att flyget är försenat med ca tre timmar. Här sitter vi i den kokheta värmen med våra ryggsäckar och skulle precis ta en taxi. Vi funderar lite o bestämmer oss för att vänta en timme. Tiden går fort och vi åker äntligen iväg mot flygplatsen. En del stressade tankar kommer – Tänk om planet ändå går i tid? Borde vi åkt ut till avsatt tid ändå? Väl framme på flygplatsen, efter att ha blivit lurade av vår taxichaufför som tog dubbelt betalt, inser vi att vi är ute i väldigt god tid.

We just got word that the flight is delayed by about three hours. Here we sit in the boiling heat with our backpacks and were about to take a taxi. We think a bit and decide to wait an hour. Time flies and we finally leave for the airport. Some stressed thoughts come – What if the plane is still on time? Should we have left at the appointed time anyway? Once at the airport, after being cheated by our taxi driver who charged double, we realize that we are out in very good time.

We are flying with Jetsmart from Cartagena to Bogotá

Flygresan går fort och vi får bagaget nästan med detsamma. En taxi tar oss till vårt rum där vi installerar oss. Sedan blir det en promenad i kvarteret. Vi klär på oss alla varma kläder vi har men fryser ändå. Här är isande kallt. Runt åtta grader. Det är tre år sedan vi kände sådan kyla sist så kropparna är inte vana. Även om vi är förberedda så blir det en chock. Våra varma kläder är ju dessutom begränsade då de är långt undanstuvade sedan vi lämnade Europa. Det blir ett mishmash av kläder, lager på lager o med sandaler på fötterna. Haha – hade nog aldrig gått klädd så i Sverige 😆

The flight goes quickly and we get the luggage almost immediately. A taxi takes us to our room where we settle in. Then there will be a walk in the neighborhood. We put on all the warm clothes we have but are still cold. It’s freezing cold here. Around eight degrees. It has been three years since we last felt such cold, so the bodies are not used to it. Even if we are prepared, it will be a shock. Our warm clothes are also limited as they have been put away for a long time since we left Europe. It will be a mishmash of clothes, layer upon layer and with sandals on the feet. Haha – probably would never have gone dressed like that in Sweden 😆

Det vimlar av folk på gatorna. Mest unga nu kvällstid. Det är minst ett universitet i närheten och troligen är dessa kvarter, det historiska Candelaria, populärt speciellt bland den yngre befolkningen.

The streets are teeming with people. Most young now in the evening. There is at least one university nearby and probably this neighborhood, the historic Candelaria, is popular especially among the younger population.

Första hela dagen i Bogota och vi bestämmer oss för att vara kulturella. Första stoppet blir Museo del Oro – guldmuseumet. Jan går in gratis som pensionär. Det ena rummet efter det andra är fullt med fantastiska guldföremål. Här finns över 34.000 vackra guldföremål, flest utställda, på samma plats,i hela världen. Men nu är vi ju också i den del av världen som gick under namnet El Dorado. En mytologiska utopi som är fylld av rikedomar och guld. Myten uppstod av spanjorerna på 1500-talet. Den fick otaliga lycksökare ut på expeditioner då de fantiserade om guld och drömmde om oändlig rikedom. Det är en fantastisk utställning och vi får bl a se en film där vi lär oss hur de utformade föremålen med hjälp av bivax och lera. Så intressant! Förutom alla otroliga guldföremål finns även utställt underbara och lekfulla lergods, brons och andra föremål. De flesta med en funktion som t ex skålar, för offergåvor, sköldar, utsmyckning eller krukor. Vi vandrar länge mellan montrar och rum och njuter av det vi ser.

First full day in Bogota and we decide to be cultural. The first stop will be the Museo del Oro – the gold museum. Jan enters for free as a pensioner. One room after another is full of fantastic gold objects. Here there are over 34,000 beautiful gold objects, the most exhibited, in the same place, in the whole world. But now we are also in the part of the world that went by the name of El Dorado. A mythological utopia that is filled with riches and gold. The myth was originated by the Spanish in the 16th century. It sent countless fortune seekers on expeditions as they fantasized about gold and dreamed of endless wealth. It’s a fantastic exhibition and we get to see a film where we learn how they designed the objects using beeswax and clay. So interesting! In addition to all the incredible gold objects, wonderful and playful earthenware, bronze and other objects are also on display. Most with a function such as bowls, for offerings, shields, decoration or pots. We wander for a long time between stands and rooms and enjoy what we see.

Därefter tar vi oss via gågator till Plaza Bolívar, huvudtorget i Bogotá. Här myllrar det av folk, försäljare, lamor, matvagnar, konstnärer och duvor. Mitt på torget står en staty av Simon Bolívar, den sydamerikanska general som befriade flera länder i Sydamerika från Spanien. Han ses nästan som ett helgon här.

Next, we take pedestrian streets to Plaza Bolívar, the main square of Bogotá. Here it teems with people, vendors, llamas, food carts, artists and pigeons. In the middle of the square stands a statue of Simon Bolívar, the South American general who liberated several countries in South America from Spain. He is almost seen as a saint here.

Nästa stopp blir ett konstcentrum med huvudsakligen konst av den colombianska konstnären Fernando Botero. Namnet är kanske inte så känt för alla men hans konst känner många igen. Lite runda figurer, både människor, djur o frukter. En formidabel utställning med otroliga konstverk. I ett rum finns en tillfällig utställning med osannolika guldföremål. Detta rum var extra starkt bevakat med dörrar som i stora bankvalv.

The next stop will be an art center with mainly art by Colombian artist Fernando Botero. The name may not be so familiar to everyone, but many recognize his art. Slightly round figures, both people, animals and fruits. A formidable exhibition with incredible works of art. In one room there is a temporary exhibition of unlikely gold objects. This room was extra heavily guarded with doors like in large bank vaults.

Mellan dessa stopp har vi vandrat runt i kvarteren, lyssnat på härliga sydamerikanska sånger av liveartister, ätit empenadas, tagit en öl på en parkbänk och insupit känslan av att vara här. Regnet kommer plötsligt och vi söker skydd först under ett träd och sedan under tak. Våra regnkläder ligger kvar på rummet. Försäljare med paraplyer och regncapar gör bra affärer.

Between these stops, we’ve walked around the neighborhoods, listened to lovely South American songs by live artists, ate empenadas, had a beer on a park bench and soaked up the feeling of being here. The rain comes suddenly and we seek shelter first under a tree and then under a roof. Our rain clothes are left in the room. Vendors with umbrellas and raincoats do good business.

lovely atmosphere with music on the street

Snart skall vi äta middag men vi stannar först till på en enkel bar. Musiken strömmar ut ur högtalarna. Vi tar var vår öl och njuter av atmosfären. Mitt emot oss sitter två män som dricker något vi blir nyfikna på. Vi beställer var vår Chelada, det som männen dricker, som ursprungligen kommer från Mexico. Det är en öldrink gjord på öl, färskpressad limejuice och på glaskanten är det en ring av salt och chilli. Jättegott! Tiden går och vi känner oss trötta. På väg tillbaka till rummet köper vi med oss gatumat – kebab och choritzo. Den äter vi sedan på vårat rum.

Soon we will have dinner, but first we stop at a simple bar. The music pours out of the speakers. We each take our beer and enjoy the atmosphere. Opposite us are two men who are drinking something we are curious about. We each order our Chelada, what the men drink, which originally comes from Mexico. It is a beer drink made from beer, freshly squeezed lime juice and on the rim of the glass is a ring of salt and chilli. Yummy! Time passes and we feel tired. On the way back to the room, we buy street food with us – kebabs and choritzo. We then eat it in our room.

Vi sitter nu på rummet i stadsdelen Candelaria här i Bogotá. Det är mörkt ute och vi är trötta efter en hel dags promenerande och utforskande av denna stora stad med över åtta miljoner invånare. Genom fönstren hörs ljudet av musik långt borta. Candelaria är en mylrande stadsdel full av folkliv, försäljare, restauranger, konstnärer och kultur. Tyvärr också en hel del tiggare och även bostadslösa som sover där de hittar tak över huvudet för att inte bli blöta när det regnar. Vilket tragiskt liv de lever. På natten går temperaturen ute ner till mellan fem och tio grader så det gäller att ha värmande kläder. Det enda som saknas här är uteserveringar. Vi har fortfarande inte lyckats hitta någon. Delvis beror det kanske på att det är kallt och att det regnar en hel del….men samma sak gäller ju i Sverige.

We are now sitting in the room in the Candelaria district here in Bogotá. It is dark outside and we are tired after a whole day of walking and exploring this big city with over eight million inhabitants. Through the windows, the sound of music can be heard far away. Candelaria is a bustling neighborhood full of folk life, vendors, restaurants, artists and culture. Unfortunately, also a lot of beggars and also the homeless who sleep where they find a roof over their heads so as not to get wet when it rains. What a tragic life they live. At night, the temperature outside drops to between five and ten degrees, so it is important to have warm clothes. The only thing missing here is outdoor seating. We still haven’t managed to find anyone. Partly it may be due to the fact that it is cold and that it rains a lot….but the same thing applies in Sweden.

Dag två i Bogotá. Idag har vi bestämt oss för att gå upp till kyrkan uppe på berget Montserrate, en del av Anderna. Detta berg är sedan länge ett känt pilgrimsmål. Vi vandrar, ca 600 meter på gator innan vi kommer till kön för linbanan upp. Det är hisnande att åka upp till nästan 3200 meters höjd över havet. Men oj vad vackert det är! Och vilken utsikt! En kvinna ställer sig på muren och det ilar genom hela kroppen att se det. Vi pratar sedan med henne – en kvinna från Bolivia som pratar svenska!

Day two in Bogotá. Today we have decided to go up to the church on top of the mountain Montserrate, part of the Andes. This mountain has long been a famous pilgrimage destination. We walk, about 600 meters on streets before we get to the line for the cable car up. It is breathtaking to ride up to almost 3,200 meters above sea level. But oh how beautiful it is! And what a view! A woman stands on the wall and seeing it rushes through her whole body. We then talk to her – a woman from Bolivia who speaks Swedish!

Bogotá is really big with more than 8 miljon people living here

Måste också påpeka att vi är på hög höjd nu. Och det märks när vi promenerar. Jag vet att jag har dålig kondition…men såhär dålig? Att gå tvåhundra meter, även nedåt, gör att jag fullständigt tappar andan. Jan klarar sig lite bättre men även han märker av höjden. Vi är trots allt på 2700 meters höjd i staden Bogotá.

Also have to point out that we are at high altitude now. And it is noticeable when we walk. I know I’m in bad shape…but this bad? Walking two hundred meters, even downhill, makes me completely out of breath. Jan copes a little better, but he also notices the height. After all, we are at an altitude of 2,700 meters in the city of Bogotá.

Vi lämnar tidigt på morgonen nästa dag för bussresan till Salento. Första sträckan, till Armenia, skall ta allt från åtta timmar och uppåt. Busstationen i Bogotá är enorm men vi får bra hjälp att hitta. Väl på bussen tar det ca 1 1/2 timme att komma ut från staden Bogotá

We leave early in the morning the next day for the bus trip to Salento. The first leg, to Armenia, will take anything from eight hours or more. The bus station in Bogotá is huge but we get good help to find. Once on the bus, it takes about 1 1/2 hours to get out of the city of Bogotá

Towards Salento — A graveyard for motorbike and cars

Resan går sedan genom natur med odlingar, betande kor, kaffeplantage, betesmark. Höga berg o djupa dalar. Vädret växlar mellan strålande sol och fullkomligt skyfall. Det är till stora delar av vägen mycket vägarbete så ibland blir det långa köer men det går ändå smidigt.

The journey then goes through nature with plantations, grazing cows, coffee plantations, pastures. High mountains and deep valleys. The weather alternates between bright sun and really big downpour. There is a lot of road work on large parts of the road, so sometimes there are long queues, but it still runs smoothly.

It’s heavy rain

Vi kör på kraftigt slingrande serpentinvägar som klättrar högre och högre. Vägen är kantad av bambu som reser sig över 40 meter hög. På den branta sidan ner mot dalen klättrar hus byggda på pelare som klamrar sig fast liksom svävandes över floden långt långt där nere. Omgivningen lyser mestadels i gröna skiftande nyanser av bananplantor, bambu, eukalyptus o palmer men bryts av med färgsprakande bougainvilla och blommande träd i gult, orange, rött och lila över den varierande gröna markvegetationen.

We drive on heavily winding serpentine roads that climb higher and higher. The road is lined with bamboo that rises over 40 meters high. On the steep side down towards the valley climb houses built on pillars clinging as if floating above the river far far below. The surroundings mostly shine in green changing shades of banana plants, bamboo, eucalyptus and palm trees but are interrupted by colorful bougainvillea and flowering trees in yellow, orange, red and purple over the varying green ground vegetation.

När vi klättrat långsamt uppåt i ett par timmar kommer vi upp bland molnen. Den vackra utsikten är utbytt mot en gråvit massa som omfamnar oss med sin fuktighet och vattnet rinner ner längs fönsterrutorna.

After climbing slowly upwards for a couple of hours, we come up among the clouds. The beautiful view is replaced by a grey-white mass that embraces us with its humidity and the water runs down the window panes.

Bussresan tar oss, efter nästan nio timmar, till staden Armenia. Där kliver vi snabbt på nästa buss och resan är mindre än en timma till vårt mål Salento. Vi är trötta när vi kommer fram. Checkar in på vårt väldigt enkla rum och går ut på torget o dess sidogator för att äta middag. Äntligen får vi äta fisk! Röding i vitlök smakar underbart och efter en kort promenad i den lilla byn ger Salento redan mersmak. Men vi är utmattade efter tolv timmars resa o går tidigt till sängs.

The bus journey takes us, after almost nine hours, to the city of Armenia. There we quickly get on the next bus and the journey is less than an hour to our destination Salento. We are tired when we arrive. Checks into our very simple room and goes out to the square and its side streets to have dinner. Finally we get to eat fish! Chard in garlic tastes wonderful and after a short walk in the small village Salento already gives more taste. But we are exhausted after twelve hours of travel and go to bed early.

Mer om våra fortsatta äventyr i nästa inlägg

More about our continued adventures in the next post

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia. The waves are high, up to four meters, and the sea is rough. Up on top of the waves it foams white. Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time. It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot. Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out. Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread. Luckily the sailing won’t take that long. Just barely four days. We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing

Cartagena, Colombia — Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season. It’s dark but starry. The moon has not risen yet. I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning. It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea. It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November. We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer. My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row. A Manhattan in miniature. It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited. Talk about contrasts. It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together. Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed. Most are party boats playing loud music. It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself. After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place. There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is. Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way. Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern. The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right. Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible. The boat comes in across. So we go out and turn the boat so the bow comes in first. A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us. I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down. But the cockpit is empty. Jan is gone. About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty. One person comes on board and helps with the stern moorings. Where is Jan then? When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire. He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher. It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed. The wooden lid on top shows clear traces of fire. We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread. The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Going in to Cartagena towards the dock

Cartagena är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena is an absolutely amazing city! Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high. This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening. The streets and squares are crowded. The party mood is high. Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it. In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment. Like being at a carnival. Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year. It’s easy to fall in love. The displays are absolutely incredible. The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform. There are both children and adults and everyone is fantastically talented. And they look like they’re having so much fun.

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night. This is so much fun and we enjoy life. We will be here until the end of November. Wonderfully! It’s so fun to be a part of everything we experience!

https://flic.kr/p/2pWQBLw

Club de Pesca in front of the skyline

This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja. In order to be able to do something in the heat, we have started our AC. Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat! And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air. You almost need a blanket to keep from freezing. Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.

First days on Cuba

Kuba. Det är nästan svårt att ta in. Vi har seglat ända från Sverige till Kuba. Det känns lite smått overkligt och galet. På förmiddagen anropar vi kustbevakningen på VHF. Det blir några anrop innan vi får ett mycket trevligt och artigt svar. Vi är välkomna och de möter oss i hamnen på den lilla ön Cayo Largo söder om ”stora” Kuba.

Cuba. It’s almost hard to take in. We have sailed all the way from Sweden to Cuba. It feels a little surreal and crazy. In the morning we call the coastguard on VHF. It takes a few calls before we get a very nice and polite answer. We are welcome and they meet us in the harbor on the small island of Cayo Largo south of ”big” Cuba.

The courtesyflag from Cuba and the yellow Q-flag are hoisted

Väl framme kommer fem personer och möter oss. De vill ha pass, båtpapper och zarpe som är ett slags intyg från senaste hamnen som för oss var Livingston i Guatemala. En läkare kommer ombord för att ta tempen på oss och för att se och höra att vi alla mår bra. Han småpratar lite allmänt med oss och hoppas att vi kommer tycka om Kuba. Strax därefter kommer tre myndighetspersoner ombord för att kontrollera Vilja och ställa en massa frågor om vad vi har med oss. Första frågan är alltid om vi har vapen. Sedan kommer frågor om narkotika och därefter mat ombord. Vi har inte tagit med oss en massa mat från Guatemala då vi trodde att de skulle konfiskera det som de gör i Mexiko. Med facit i hand borde vi ha fyllt frys och kyl…..För de accepterar den mat vi har utan problem o det är bra för här i Kuba finns ingenting. Absolut ingenting. Kontrollen av Vilja består i att han öppnar dörren och tittar in i akterkojen och samma sak med aktra toaletten. Det tar trettio sekunder. Sedan är han klar. I Kuba är det strikt förbjudet att använda drönare. Vi har en. Men vi har fortfarande aldrig använt den. De ägnar den stor uppmärksamhet med en massa foton och säger att den måste förseglas. De ber oss om en påse och stoppar ner den i en liten soppåse. Sedan drar de ett varv med helt vanlig tejp runt. Och vips så är den förseglad. Vi skrattade lite inom oss. Inte för att vi kommer använda den men för att förslutning var så otroligt provisorisk.

Once there, five people come and meet us. They want passports, boat papers and zarpe which is a kind of certificate from the last port which for us was Livingston in Guatemala. A doctor comes on board to take our temps and to see and hear that we are all well. He makes general small talk with us and hopes that we will like Cuba. Soon after, three authorities come on board to check Vilja and ask a lot of questions about what we have with us. The first question is always whether we have weapons. Then come questions about drugs and then food on board. We haven’t brought a lot of food from Guatemala as we thought they would confiscate it like they do in Mexico. With hindsight, we should have filled the freezer and fridge…..Because they accept the food we have without a problem and that’s good because here in Cuba there is nothing. Absolutely nothing. The control of Vilja consists of him opening the door and looking into the aft berth and the same thing with the aft toilet. It takes thirty seconds. Then he’s done. The use of drones is strictly prohibited in Cuba. We have one. But we still never used it. They give it a lot of attention with lots of photos and say it needs to be sealed. They ask us for a bag and put it in a small garbage bag. Then they draw a lap of completely ordinary tape around. And voila, it’s sealed. We laughed a little to ourselves. Not because we will use it but because the closure was so incredibly makeshift.

Sedan är allt klart. Vi är inklarerade och hälsas välkomna till Kuba. Så häftigt!

Then everything is ready. We are registered and welcome to Cuba. So awesome!

Vi går iland och undersöker byn som består av en kort gata utan trafik med hamnkontoret på ena sidan och banken tvärs över. Det finns två butiker. Den ena har badshorts, flipflop och gott om sprit. Sedan går vi till den lokala matbutiken…..där finns majonnäs, konserverad tonfisk och konserverade tomater….that’s it. Plus många flaskor sprit. Tydligen det viktigaste. Inget mer finns. Kuba lider verkligen av brist på matvaror.

We go ashore and examine the village which consists of a short street without traffic with the port office on one side and the bank across. There are two shops. One has swimming shorts, flip flops and plenty of booze. Then we go to the local grocery store…..there’s mayonnaise, canned tuna and canned tomatoes….that’s it. Plus many bottles of booze. Apparently the most important. Nothing more exists. Cuba is really suffering from food shortages.

A lot of spirits and some cans of mayonnaise, tuna and tomatoes. That’s it

A lot of birds on the pier which made a lot of nice during the whole day

Det finns två serveringar. Vi sätter oss på den ena och tar var sin öl och äter lunch. När vi sitter där kommer läkaren till oss med våra papper och bevis på att vi genomgått läkarundersökning. Byn är inte stor o han hittade oss snabbt.

There are two servings. We sit on one and each have a beer and eat lunch. When we are sitting there, the doctor comes to us with our papers and proof that we have undergone a medical examination. The village is not big and he found us quickly.

Hamburger and beer for lunch. Lovely not to need to cook in the boat while sailing

Nio dagar till havs i svår sjö sätter sina spår. Vi har levt under relativt tuffa förhållanden. Vilja har lutat kraftigt konstant och hon har slått mot vågor. Inte jättehöga men tillräckligt för att hon har stampat sig fram. Så nu är det jätteskönt med en båt som ligger stilla och vi kan gå helt vanligt upprätta när vi rör oss utan att klamra oss fast vid diverse handtag för att inte välta omkull.

Nine days at sea in rough seas leaves its mark. We have lived under relatively tough conditions. Vilja has leaned strongly constantly and she has hit waves. Not very high but enough that she has stomped her way. So now it’s great to have a boat that is stationary and we can walk normally upright when we move without clinging to various handles to keep from tipping over.

Tillbaka i hamnen blir vi varnade för att bada. Orsaken är att två krokodiler som oftast gömmer sig längre bort är i hamnbassängen och simmar runt. Vi är glada för att bli varnade för vattnet lockar till bad.

Back in the harbor we are warned not to swim. The reason is two crocodiles that usually hide further away are in the harbor basin and swim around. We are happy to be warned that the water invites to bath.

Nu är det kväll, vår första kväll på Kuba. Vi är ju i och för sig på en pytteliten ö söder om själva ön Kuba. Så det är bara ”Kuba light” ännu. Vi hör musik tydligt ut till Vilja ute på bryggan o vi är nyfikna. Är det något liv här? Vi går för att titta. Från båda barerna strömmar salsan ut ur högtalarna. Det är inte så många här men folk är uppe och dansar. Rytmen sitter i kropparna. Även Dags salsa-nerv är kittlad och han hoppas få dansa. Jan och jag går tillbaka till båten efter ett tag. Dag kommer någon timma senare. Tyvär blev det ingen dans.

Now it is evening, our first evening in Cuba. We are, after all, on a tiny island south of the island of Cuba itself. So it’s only ”Kuba light” yet. We hear music clearly from Vilja out on the pier and we are curious. Is there any life here? We go to look. From both bars, salsa pours out of the speakers. There aren’t that many people here, but people are up and dancing. The rhythm is in the bodies. Even Dag’s salsa nerve is tickled and he hopes to dance. Jan and I go back to the boat after a while. Dag comes an hour later. Unfortunately, there was no dancing.

Tidigt på morgonen vaknar vi viftande med armarna. Det är myriader av mygg inne i båten. Det är så många så det inte går att värja sig för dem utan vi alla blir totalt sönderstuckna. Taket är svartprickigt och vi hör dess surrande hemska ljud och får lite smått panik. Ett par timmar senare är de nästan borta och vi sitter och kliar oss över hela våra kroppar.

Early in the morning we wake up waving our arms. There are myriads of mosquitoes inside the boat. There are so many that it is not possible to defend against them, but we will all be completely bitten all over us. The ceiling is black speckled and we hear its buzzing horrible sound and panic a little. A couple of hours later they are almost gone and we are sitting scratching all over our bodies.

Idag skall vi ut och ankra och börja upptäcka Kubas skärgård. Vi såg många vita sandstränder när vi kom in och havet är lysande turkosblått. Tänk vad härligt att få slänga sig i vattnet och att få se mängder av färgsprakande fiskar efter att ha legat inne i Rio Dulches mer smutsiga vatten i nästan sju veckor! Vi går ut med Vilja till närmsta ankringsplats och skall släppa i ankaret. Det skär sig och inget händer. Sedan ca två månader tillbaka har vi haft lite problem att ta upp det men aldrig att lägga i det. Efter flera försök ankar vi på knappt tre meters djup. Jag hoppar i det ljuvliga vattnet och Jan bestämmer sig för att undersöka vad felet med ankarspelet kan vara. Efter mycket letande och felsökande tillsammans med Dag upptäcker de att en kil på axeln har gått av. Den behövs för att driva ankarspelet. Tyvärr blir glädjen att bada o lata sig kortvarig. Vi kan inte ligga ute för ankare när ankarspelet inte fungerar. Så, det är bara att gå in till hamn igen.

Today we will go out and anchor and start discovering Cuba’s archipelago. We saw many white sand beaches when we entered and the sea is brilliant turquoise blue. Imagine how wonderful it is to be able to throw yourself into the water and to see lots of colorful fish after lying in the dirtier waters of the Rio Dulche for almost seven weeks! We go out with Vilja to the nearest anchorage and will drop the anchor. It cuts and nothing happens. Since about two months ago, we have had a little trouble picking it up but never putting it in. After several attempts, we anchor at a depth of just under three meters. I jump into the lovely water and Jan decides to investigate what the fault with the windlass might be. After much searching and troubleshooting together with Dag, they discover that a wedge on the axis has come off. It is needed to operate the windlass. Unfortunately, the joy of bathing and lazing around is short-lived. We can’t lie out for anchor when the windlass doesn’t work. So, it’s just a matter of going into port again.

Catamarans very often go all the way up to the sand

Lovely sanddunes that we want to explore

På kvällen sätter vi myggnät för alla fönster och öppningar och vi sprejar med myggsprej så att alla myggor som gömmer sig i båten inte skall få plåga oss en natt till. Det blir som en myggkyrkogård på golv, bänkar och sängar. På grund av ankarspelet får vi tänka om. Vi bestämmer oss för att lämna Cayo Largo nästa morgon för att försöka få hjälp inne i staden Cienfuego på Kubas sydkust.

In the evening we put mosquito nets on all the windows and openings and we spray with mosquito spray so that all the mosquitoes hiding in the boat will not have to torment us for another night. It becomes like a mosquito graveyard on floors, benches and beds. Because of the windlass, we have to rethink. We decide to leave Cayo Largo the next morning to try to get help inside the city of Cienfuego on the south coast of Cuba.

Tonight we eat white bean balls for dinner. Almost all fresh food is finished so I make food from staples in the boat.

Ute på havet igen. Vi har lämnat Cayo Largo och väntas vara framme imorgon eftermiddag. Det är stiltje nu så vi får gå för motor. Solen är på väg ner och det är otroligt vackert med det blanka havet i soldiset. Vi vet att det skall komma en hel del vind efter mörkret fallit på och vi vet att sträckan är känd för att vara väldigt ”rullig” och med mycket grov sjö. Tur vi inte vet hur jobbig natten skall bli.

Out at sea again. We have left Cayo Largo and are expected to arrive tomorrow afternoon. It’s calm now so we have to go for the engine. The sun is going down and it is incredibly beautiful with the lull sea in the mist. We know that there will be a lot of wind after dark and we know that the stretch is known for being very ”rolly” and with very rough seas. Lucky we don’t know how difficult the night will be.

The same time on the other side of the boat. Soon it’s dark

Det blir inte mycket sömn för någon av oss. Båten rullar och stampar och seglen fladdrar missnöjt. Vi får återigen kryssa och vi rör oss endast långsamt mot mål. Jan kommer på, när det är kolsvart och skumpigt, att ankaret inte är fastbundet i fören. Så han kryper fram och ordnar med det. Jag blir orolig för det dröjer så länge. Tänk om han skulle trilla överbord. Han har livlina men i dessa förhållandena är det osäkert om han kan ta sig upp på Vilja igen om han ramlar överbord. Det är långa minuters väntan och med lättnad jag ser honom krypa tillbaka till sittbrunnen igen.

There won’t be much sleep for either of us. The boat rolls and stomps and the sails flutter unhappily. We have to tack again and we only move slowly towards the goal. Jan realizes, when it’s pitch black and foamy, that the anchor is not tied to the bow. So he crawls over and arranges it. I get worried because it takes so long. Imagine if he were to fall overboard. He has a lifeline but in these conditions it is uncertain whether he can get back on Vilja if he falls overboard. It’s long minutes of waiting and with relief I see him crawling back to the cockpit again.

Vi närmar oss land och har fått en ny fripassagerare som liftar med oss in till land. En ringmärkt duva har förirrat sig långt ut till havs och sätter sig lättad på Vilja efter att ha flaxat runt en stund först. Vi servar med vatten och bröd. Den är riktigt törstig och dricker upp vattnet vi ger den två gånger. Maten rör den knappast men den har börjat putsa sina fjädrar. Denna gång hoppas vi att fågeln överlever och att den kan komma in till sina duvkompisar på land.

We are approaching land and have received a new stowaway who is hitchhiking to land. A ringed pigeon has strayed far out to sea and sits relieved on Vilja after flapping around for a while first. We serve with water and bread. It is really thirsty and drinks up the water we give it twice. It hardley touches the food, but it has started to preen its feathers. This time we hope that the bird survives and that it can join its pigeon friends on land.

This is how it looked inside the boat after a bumpy night sailing

Our cute little pigeon that stayed with us for about five hours.

Några timmar senare har vi kommit in i kanalen in mot Cienfuego. Vi börjar alla förberedelser för att förtöja och ropar upp marinan. Inte en eller två gånger. Utan minst tjugofem gånger. Inget svar. Vi cirklar runt utanför hamnen några varv. Fortfarande inget svar. Det har börjat blåsa lite mer igen och vi vill helst inte ankra på grund av vårt trasiga ankarspel. Så vi beslutar oss för att lägga till på en ledig plats. Tilläggningen går bra och vi andas ut. Strax därefter kommer tre personal ut till oss från marinan. De vill att Jan följer med och ordnar upp papper och bokning

Nu väntar riktiga Kuba med salsadans, cigarrer och utflykter runt ön. Självklart måste ankarspelet också lagas. Men det tänker vi inte på just nu.

By the way! Duvan har flugit iväg och har förhoppningsvis hittat nya duvkompisar

Now real Cuba awaits with salsa dancing, cigars and excursions around the island. Of course, the windlass must also be repaired. But we’re not thinking about that right now.

By the way! The pigeon has flown away and has hopefully found new pigeon friends

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues. It is moving slowly towards the goal. Very slowly. Luckily the weather is good and the sun is shining. We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination. Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us. The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed. But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind. Sailing north-south and back again is no problem. We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times. The distance increases a little each time. But Vilja fights on and makes sailing enjoyable. Little by little she brings us closer to the goal. She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea. There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont med sina nyanser av blått. Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away. Looking out over the ocean and horizon with its shades of blue. The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic. Like balm for the soul. It is incredibly meditative and we never get tired.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey. The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing. It is edifying and useful. A way to get closer to yourself and a way to live here and now. The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety. A liberating feeling. We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself. We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible. It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands. Not easy to cook in those conditions. Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on. Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot

Sometimes we need to fix things on foredeck

The net for lifting up the fishes we catch

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days. We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food. There is food in the freezer for two more days. Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food. Fresh vegetables will consist of sprouts. I have a first batch of mung bean sprouts in the making. There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here. We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water. It is only used for cooking. So there is no need for us. It’s probably only a shower and a hair wash that are missing. Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till. (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy. There is wind around the mast and the sea roars around me. Willingness for more stomps forward now. It is jet black. Neither the moon nor stars are visible in the sky. I had just had a good shower when a big wave hit the boat. The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen. It flows from the head and hair down the body. It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month. All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future. One hour left for me before shift change. We have a reef in the mainsail and only the storm jib up. It shouldn’t be too much. I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing. It is at 24 – 26 knots. Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark. I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary. I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this. Yet. Jan and Dag are sleeping inside the boat. I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef. (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer. Probably for the changing of the guard. I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing. The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out. It feels good to steer almost towards the goal. We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit. But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba. If it goes well, we have less than a day left. Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive. It will be very exciting to get there. Cuba feels exotic and above all different. And it is certainly different. Poverty is high and there is a lack of everything. Food is one of the major shortages. We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been. We simply have to eat the food we get our hands on. Hopefully there are at least some vegetables. Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat. Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration. The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked. I have VPN so I hope I can get through. But it may happen that there will be no update for several weeks. We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive. We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions. We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination. Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

On the way to Cuba

Tredje dagen ute på havet. Det är en härlig segling i nästan åtta knop. Solen skiner, vinden fläktar och Vilja plöjer sig genom Karibiska havet. En och annan våg slår över så att vi blir lite blöta i sittbrunnen. O vi njuter.

Third day out at sea. It’s a lovely sail at almost eight knots. The sun is shining, the wind is blowing and Vilja is plowing through the Caribbean Sea. The occasional wave breaks over so that we get a little wet in the cockpit. Oh we enjoy.

Vi kommer iväg, som planerat, från Livingston i högvattnet på eftermiddagen. Hector kommer med sina två fiskebåtar Willy 1 och Willy 2. Rep slängs över från båda båtarna och vi fäster ett i fören och ett i fallet från masttoppen. Den ena båten drar oss framåt och när vattnet börjar bli riktigt grunt tippar den andra båten oss åt sidan. Djupmätaren på båten visar som lägst 1.7 meter men då ligger båten på snedden så det är grundare än så. Troligen som lägst ca 1.6 meter och vi sticker nästan 2.1 meter djupt. Vi känner att båten har bottenkänning stora delar av tiden. Det är en spännande och konstig upplevelse att dras fram på detta sätt med stor lutning på båten. På båda sidor om sandbanken ligger segelbåtar, med mindre djupgående än oss, klara för att ta sig över på egen hand. Nu vet de exakt var de skall gå eftersom Hector har visat vägen med vår båt. Väl över på andra sidan sätter vi segel och stakar ut vår kurs. Vi seglar på bra genom bukten utanför Livingston och är nöjda. När vi närmar oss udden Cabo de Tres Puntas vrider vinden och vi måste sätta kurs betydligt längre österut än vi önskar. När natten kommer avtar vinden nästan helt, den snurrar runt från alla håll och samtidigt är det en del vågor. Vår kurs går mer och mer söderut mot fastlandet Honduras så vi beslutar oss för att starta motorn. Vi vill inte för nära Honduras fastlandskust och dessutom så är det ju norrut vi skall om vi skall komma till Kuba

We will depart, as planned, from Livingston at high tide in the afternoon. Hector comes with his two fishing boats Willy 1 and Willy 2. Ropes are thrown over from both boats and we attach one to the bow and one to the halyard from the top of the mast. One boat pulls us forward and when the water starts to get really shallow, the other boat tips us to the side. The depth gauge on the boat shows a minimum of 1.7 meters, but then the boat is on a slant so it is shallower than that. Probably as low as about 1.6 meters and we are sticking almost 2.1 meters deep. We feel that the boat has a sense of bottom most of the time. It is an exciting and strange experience to be pulled forward in this way with a large tilt on the boat. On both sides of the sandbank are sailboats, with less draft than us, ready to cross on their own. Now they know exactly where to go because Hector has shown the way with our boat. Once over on the other side, we set sail and set our course. We are sailing well through the bay outside Livingston and are satisfied. As we approach Cape Cabo de Tres Puntas, the wind shifts and we have to set a course much further east than we wish. When night comes, the wind dies down almost completely, it spins around from all directions and at the same time there are quite a few waves. Our course goes more and more south towards mainland Honduras so we decide to start the engine. We don’t want to get too close to the Honduran mainland coast, and besides, we’re going north if we’re going to Cuba.

Kvällen övergår till natt och vi går på våra skift. Efter några timmar med motorgång börjar vi segla igen. Det blåser på ganska friskt och båten lutar ordentligt så det är svårt att sova. Dagen kommer och både Jan och jag känner oss trötta o lite sjösjuka. Sjöbenen har tydligen helt försvunnit. Kanske påverkar den extrema värmen och alla förberedelser de senaste dagarna också. Ingen av oss har tidigare kännt av sjösjuka så det är något nytt som vi gärna är förutan. Som tur är så blir ingen av oss riktigt dålig utan det är bara en känsla i kroppen och avsaknad av matlust. När vi vaknat upp efter vaktgång och sömn är vi båda på benen igen. Fulla av ny kraft.

The evening turns to night and we go our shifts. After a few hours of motoring, we start sailing again. It’s blowing quite briskly and the boat tilts quite a bit so it’s hard to sleep. The day comes and both Jan and I feel tired and a little seasick. The sea bones have apparently completely disappeared. Maybe the extreme heat and all the preparations in the last few days are affecting it too. Neither of us has experienced seasickness before, so it’s something new that we’re happy to be aware of. Fortunately, none of us get really sick, it’s just a feeling in the body and a lack of appetite. When we wake up after going on duty and sleeping, we are both on our feet again. Full of new energy.

A cupboard door opened during the night and a million of Alfaalfa-seeds were spread on the bed

Dagen rullar på och vi har bra fart. Vi kan i och för sig inte gå rakt mot Kuba då vinden kommer från NO men vi har ett stort hav att kryssa på (segla zickzack mot vinden) och det är i stort sett inga andra båtar ute. Det tar mycket längre tid än med vind från rätt håll men det är en skön känsla att vara ute på havet igen.

The day rolls on and we have good momentum. In and of itself, we can’t go straight towards Cuba as the wind is from the NE, but we have a big sea to cruise on (sailing zigzag against the wind) and there are basically no other boats out. It takes much longer than with the wind from the right direction, but it’s a nice feeling to be out at sea again.

Full activity onboard

Mitt på dagen börjar det rassla i vår fiskelina och det blir full aktivitet för att dra in fisken. En ganska liten tonfisk men den räcker till middag för tre. Åh vad gott det skall bli med smör, vitlök o koriander

In the middle of the day, our fishing line starts to rattle and there is full activity to pull in the fish. A rather small tuna but it is enough for dinner for three. Oh how good it will be with butter, garlic and coriander

Vi har en fripassagerare ombord. Under hela fjärde dagen har en liten o jättesöt svala cirklat runt båten. Efter någon timme börjar den leta efter en plats att sätta sig och vila. Den försöker sätta sig på fiskesnöret vi har ute men det blir aldeles för vingligt. Sedan flyger den in och ut ur båten några gånger. När jag står och lagar mat flyger den in och sätter sig på mitt huvud. Strax därefter slår den sig till ro på boken som Dag sitter och läser. Han flyttar sitt finger mot den och den kliver upp på fingret och sitter där en stund. Just nu är den inne i båten. Den har satt sig på vår barometer där den tydligare tänkt sova för natten. Hade den bara valt klockan så hade vi haft ett jättefint gökur.

We have a stowaway on board. Throughout the fourth day, a small and very cute swallow has been circling the boat. After an hour or so it starts looking for a place to sit down and rest. It tries to sit on the fishing line we have outside, but it gets far too wobbly. Then it flies in and out of the boat a few times. When I’m standing and cooking, it flies in and sits on my head. Soon after, it settles down on the book that Dag is reading. He moves his finger towards it and it steps onto his finger and sits there for a while. Right now it is inside the boat. It has settled on our barometer where it more clearly intended to sleep for the night. If it had only chosen the clock, we would have had a great cuckoo clock.

Seglingen har gått riktigt trögt sista dygnet. När jag gick av mitt pass igår hade vi bra fart och någorlunda riktning mot västspetsen av Kuba. När jag kommer upp ca åtta timmar senare har vi inte kommit någon vart alls. Vinden har varit otillförlitelig och rakt emot oss. Vi behöver komma betydligt längre österut för att komma till Kuba. Nu seglar vi i stället längs med först Belize kust och sedan utmed Mexikos kust. Vi hade planerat att segla till Mexiko före Kuba men pga att vi fick vänta så länge i Guatemala så hinner vi tyvärr inte båda länderna och då har vi valt bort Mexiko med vånda.

Sailing has been really slow for the last 24 hours. When I got off my pass yesterday we had good speed and a reasonable heading towards the western tip of Cuba. When I get up about eight hours later, we haven’t gotten anywhere at all. The wind has been unreliable and directly against us. We need to get much further east to get to Cuba. Now we are instead sailing along first the coast of Belize and then along the coast of Mexico. We had planned to sail to Mexico before Cuba, but because we had to wait so long in Guatemala, we unfortunately did not have time for both countries and then we chose Mexico with pain.

Idag, den femte dagen, seglar vi på i full fart med fulla segel. Vår kurs går nu mot västspetsen av Kuba. Eftersom vi skall mitt på sydsidan kommer vi få börja kryssa. Det är härligt med vind i seglen och att nästa störta fram mellan vågorna. Det knakar i skot och trätrapp, havets brus dånar och fladdrar i seglen ……Livet är härligt!

Today, the fifth day, we sail on at full speed with full sails. Our course is now towards the western tip of Cuba. Since we are going in the middle of the south side, we will have to start cruising. It is wonderful to have wind in the sails and to plunge forward between the waves. There is a creak in bulkheads and wooden stairs, the noise of the sea roars and flutters in the sails …… Life is wonderful!

Fast lite sorg är det ändå. Vår lilla söta svala levde i morse men efter några timmar orkade han inte mer. Vi gjorde en påse med ett kors på att begrava honom i och lämnade över honom till havet. Några väl valda ord från kapten Jan och skönsång av ”Tryggare kan ingen vara” tillsammans med en gravöl fullbordade ceremonin.

It’s still a bit sad though. Our sweet little swallow was alive this morning but after a few hours he couldn’t take it anymore. We made a bag with a cross to bury him in and handed him over to the sea. A few well-chosen words from Captain Jan and beautiful singing of ”Tryggare kan ingen vara” together with a burial bear completed the ceremony.

Fiskelyckan fortsätter! Vi har fått en Barracuda som nu är rensad. Den står just nu på spisen i Omnian och gottar sig.

The fishing luck continues! We have received a Barracuda which is now cleared. It is currently on the stove in the Omnian, enjoying itself.

Nu seglar vi snart in i ännu en natt. Havet omsluter oss och snart gör även mörkret det. Det blir intressant att se var vi är imorgon bitti igen

Now we will soon sail into another night. The sea surrounds us and soon the darkness does too. It will be interesting to see where we are tomorrow morning again

Eastern and leaving Guatemala

Skärtorsdag, Guatemala, Fest! Vi tar jollen till Backpacker bar. Det är stället med stort S man skall vara på denna kväll. Festen är redan i full gång. Vid jollebryggan står en starkt beväpnad vakt. Vi börjar bli vana vid alla dessa beväpnade vakter nu efter flera månader i Centralamerika. När vi parkerar jollen för att handla mat i affären är det alltid minst sju starkt beväpnade vakter vi passerar.

Maundy Thursday, Guatemala, Party! We take the dinghy to Backpacker bar. This is the place with a capital S to be tonight. The party is already in full swing. A heavily armed guard stands at the dinghy dock. We are getting used to all these armed guards now after several months in Central America. When we park the dinghy to buy food at the store, we always pass at least seven heavily armed guards.

Vakten tittar först på oss men när vi sedan skall komma iland sträcker han snällt fram sin ena hand för att hjälpa oss. Jan undrar om han skall skjuta med den andra då han inte släpper taget om vapnet med den.The guard looks at us at first, but when we are about to disembark, he kindly extends one of his hands to help us. Jan wonders if he should shoot with the other one as he won’t let go of the weapon with it.

Väl inne på Backpacker är det disco o karaoke om vartannat. Festen är i full gång. Guatemalierna festar loss på alla sätt. Ölen flödar, dansen är het och stämningen är hög o uppsluppen. Vi fascineras över dessa vackra kvinnor med rumpor som står rakt ut.

Once inside Backpacker, there is a disco and karaoke every second. The party is in full swing. Guatemalans party in every way. The beer is flowing, the dancing is hot and the atmosphere is high and cheerful. We are fascinated by these beautiful women with butts that stick out.

Folk är varma o svettas men inget stoppar dansen o stämningen. Olga o Dag är i feststämning o dansar utan hämningar. Vad härligt! Vilken glädje! Jublet är högt o det känns som att festen bara har börjat. Troligen pågår den fram till småtimmarna. Gammal som ung det finns inga gränser. Rytmen finns i kroppen och axlar, höfter o rumpor gungar i takt till musiken. Knappt någon sitter stilla utan alla låter musiken o rytmen strömma genom kropparna ända ut i fingerspetsarna. Många kvinnor i korta o snäva kjolar o med höga klackar. Männen i shorts, T-shirt o keps på huvudet. Alla är här för att ha kul, för att festa o för att njuta av livet . Vid en del musik gungar hela golvet i takt och alla skriker ut texten från populära låtar. Jublet visar inga gränser o alla är här och nu…I festen…I glädjen o på partyt ”Rock around the clock” just nu. Annars är det mest låtar på spanska. Vi lämnar runt midnatt när dansgolvet fortfarande är fullt och musiken dånar ut.

People are hot and sweating, but nothing stops the dancing or the atmosphere. Olga and Dag are in a party mood and dance without inhibitions. How lovely! What joy! The cheers are loud and it feels like the party has only just begun. It probably lasts until the wee hours. Old or young there are no limits. The rhythm is in the body and shoulders, hips and buttocks swing in time to the music. Hardly anyone sits still, but everyone lets the music and rhythm flow through their bodies all the way to their fingertips. Many women in short or tight skirts or with high heels. The men in shorts, T-shirts and caps on their heads. Everyone is here to have fun, to party and to enjoy life. During some music, the entire floor sways to the beat and everyone shouts out the lyrics of popular songs. The jubilation shows no boundaries and everyone is here and now…In the party…In the joy and at the ”Rock around the clock” party right now. Otherwise, it’s mostly songs in Spanish. We leave around midnight when the dance floor is still full and the music is blaring.

På väg tillbaka till båten ser vi en buske som är helt vitprickig. Det är här många vita hägrar har slagit sig till ro för att sova på natten. Vi fascineras av mängden fåglar och det är otroligt vackert med fullmånen bakom. På det kala trädet bredvid som har tappat alla sina blad sover de svarta skarvarna. Stanken är stark av all fågelspillning men vi stannar ändå ett tag i månskenet och njuter av åsynen.

On the way back to the boat, we see a bush that is completely white-spotted. This is where many white herons have settled down to sleep at night. We are fascinated by the amount of birds and it is incredibly beautiful with the full moon behind. On the bare tree next to it, which has lost all its leaves, the black cormorants sleep. The stench is strong from all the bird droppings, but we still stay for a while in the moonlight and enjoy the sight.

På långfredags morgon hade vi hört om en båtprocession så vi går upp tidigt för att inte missa den. Gissa om vi blir snopna, förvånade o lite besvikna när det endast är tre båtar som dyker upp. Vi höll på att missa den helt. I en liten båt längst fram finns en präst och ett stort kors som Jesus bär på. Prästen går iland på några redan utvalda ställen och välsignar (tror jag) bostaden eller företaget.

On Good Friday morning we had heard about a boat procession so we get up early so as not to miss it. Guess if we’ll be dumbfounded, surprised or a little disappointed when only three boats show up. We were about to miss it completely. In a small boat at the front is a priest and a large cross that Jesus carries. The priest goes ashore at some already selected places and blesses (I think) the home or business.

Sedan flyter påsken på. Det är trångt på sjön på grund av alla guatemalier som är här. Alla har plockat fram vattenskotrar och motorbåtar i alla storlekar. Helikoptrar syns tätt då många flyger hit eller härifrån. De flesta troligen från Guatemala City. Lugnet lägger sig sedan söndag kväll då alla tar sig hem för att börja arbetsveckan igen efter upp till en veckas ledighet.

Then Easter flows on. It is crowded on the lake because of all the Guatemalans who are here. Everyone has brought out jet skis and motorboats of all sizes. Helicopters are often seen as many fly here or from here. Most probably from Guatemala City. The calm settles down since Sunday evening when everyone goes home to start the work week again after up to a week off.

För oss går livet på som vanligt. Vår glädje över delen till watermakern blir kortvarig. Då den monterades igen läcker pumpen som ett såll. Så nu står vi här fortfarande utan watermaker och funderar på om vi skall chansa på att det räcker att köpa en ny pump som i så fall får bli skickad till Sverige eller Colombia eller om vi köper en helt ny watermaker i sommar. Tills dess får vi fortsätta snåla ned vattnet och köpa vårt dricksvatten

For us, life goes on as usual. Our joy over the part for the watermaker is short-lived. When it was reassembled, the pump leaks like a sieve. So now we are still standing here without a watermaker and thinking about whether we should take a chance on the fact that it will be enough to buy a new pump, which in that case has to be sent to Sweden or Colombia, or if we buy a brand new watermaker this summer. Until then, we must continue to skimp on water and buy our drinking water

Jans födelsedag kombineras med en avseglingsgrillning på Mar Marin. Vi grillar, dricker cays, letar efter gömt påskgodis, samtalar och njuter av gitarr och skönsång av några av deltagarna. Det är en riktigt lyckad kväll

Jan’s birthday is combined with a closing barbecue at Mar Marin. We grill, drink cays, look for hidden Easter candy, chat and enjoy guitar and beautiful singing by some of the participants. It’s a really successful evening

Några dagar senare och, Äntligen, lämnar vi Rio Dulche och Guatemala (utan watermaker) Det har varit fantastiskt här med otroliga människor och vi har upplevt mycket. Men 6-7 veckor räcker och vi vill se mer. Färden går först till en vik strax innan floden ut mot Livingston o havet. När vi kommer ut ur floden och över sandbanken sätter vi segel mot Kuba. Med oss på seglingen mot Kuba följer Dag från Hönö. Vi har umgåtts en hel del och att vara en till som delar på nattpassen är aldrig fel. Det kommer troligen bli en tuff segling både mot strömmen och mot vinden – åtminstone de sista dagarna. Vi beräknar att det kommer ta ca en vecka men det kan ta längre tid än så.

A few days later and, Finally, we are leaving Rio Dulche and Guatemala (without watermaker) It has been amazing here with incredible people and we have experienced a lot. But 6-7 weeks is enough and we want to see more. The journey first goes to a bay just before the river out towards Livingston and the sea. When we get out of the river and over the sandbar, we set sail for Cuba. With us on the sailing to Cuba is Dag from Hönö. We’ve been hanging out a lot and being another sharer of the night shifts is never wrong. It will probably be a tough sailing both against the current and against the wind – at least for the last few days. We estimate that it will take about a week, but it may take longer than that.

Idag åker vi ner för floden med alla dess krökar ut mot havet. Vägen är otroligt vacker med höga berg, grönska och ett väldigt rikt fågelliv. Vi har strömmen med oss så det går fort.

Today we go down the river with all its bends towards the sea. The road is incredibly beautiful with high mountains, greenery and a very rich bird life. We have the power with us so it goes fast.

Going down the river

Väl framme i Livingston går vi till Rauls kontor. Han är agent och sköter allt pappersarbete samt bokar tid med Hector som är den man som arrangerar två båtar som drar och tittar oss ut genom den grunda sandbanken. Nu är allt klart, vi är utcheckning och Vilja är klar för avsegling mot nya äventyr

Once in Livingston, we go to Raul’s office. He is the agent and takes care of all the paperwork and makes the appointment with Hector who is the man who arranges two boats to pull and look us out through the shallow sandbar. Now everything is ready, we are checking out and Vilja is ready to set sail for new adventures

Lot of pineapples for almost no money. Guatemala is a cheap country

Livingston harbour. From here it’s close to both Belize and Honduras

Nu väntar ca en veckas segling åt NO innan vi når Kubas sydsida. Det kommer troligen bli en tidvis tuff segling med både motvind och motström i slutet. Eventuellt kommer vi även in i ett stiltjebälte. Vi set jättemycket fram emot det här!