Det stora Äventyret – Sida 5

Medellin and Guatapé

Medellin – en stad som verkligen kan ge kalla kårar längs med ryggen pga dess nutida blodiga historia! Här var, för inte så längesedan, den illegala kokainindustrins Mecka med våld och gangstervälde. Pablo Escobar styrde och ställde. Det lugnade sig runt år 2000 efter att en kartell sprängdes men återuppväcktes tyvärr igen. Och så sent som 2009 dödades minst nio personer om dagen och året efter, 2010, var Medellin skådeplats för Colombias kanske blodigaste drogkrig någonsin. Så för bara femton år sedan var detta en av världens farligaste städer. Speciellt området som kallas Comuna 13. Idag har det ordnat sig och området är i stället en stor turistmagnet. Hit är vi på väg just nu.

Medellin – a city that can really send chills down your spine due to its current bloody history! Here, not so long ago, was the Mecca of the illegal cocaine industry with violence and gangster rule. Pablo Escobar ruled and set. It calmed down around the year 2000 after a cartel was blown up but unfortunately resurfaced again. And as recently as 2009, at least nine people were killed a day, and the following year, in 2010, Medellin was the scene of perhaps Colombia’s bloodiest drug war ever. So just fifteen years ago, this was one of the world’s most dangerous cities. Especially the area known as Comuna 13. Today things have settled down and the area is instead a big tourist magnet. This is where we are heading right now.

I taxin på väg till Comuna 13 blir vi vittne till en mindre krock mellan två motorcyklar. Den ena föraren börjar sparka och slå på den andra som ligger ner mitt på gatan. Strax efter släpar han iväg honom i kläderna på gatan framför bilarna, som stoppat. Det ser brutalt ut. Som tur är griper en bilförare in och särar på dem. Och vår taxi kör vidare.

In the taxi on the way to Comuna 13, we witness a minor collision between two motorcycles. One driver starts kicking and hitting the other who is lying down in the middle of the street. Soon after, he drags him away in his clothes in the street in front of the cars, which have stopped. It looks brutal. Luckily, a car driver intervenes and separates them. And our taxi drives on.

Vår guide i Comuna 13 är Daniel ca 40 år. Han är född och uppvuxen här. Vi pratar om hans uppväxt och han får tårar i ögonen när han berättar om hur många av hans vänner som har blivit mördade under den blodiga tiden. Han är stark och har upplevt saker ingen borde ha upplevt. Daniel berättar också om de osynliga gränserna mellan de sex olika områdena här i Comuna 13. Trampade man över det minsta lilla blev man skjuten. Och på en liten yta som nu är en fotbollsplan skedde dödande av otaliga människor varje dag. Det är ofattbart och så tragiskt. Detta är en öppen plats dit väldigt många kan se från sina fönster i husen runt omkring. Tänk att se detta mördande dagligen. Vi promenerar bland graffitti, barer och souvenirbutiker. Guiden hälsar på släkt o vänner hela tiden. Graffittin, som ofta föreställer kvinnor, bär alla på en historia och guiden berättar utförligt. Det är mycket symbolik och det är väldigt intressant. Vi tar till oss och känner oss så privilegierade som vuxit upp och levt långt från detta våld och gangstervälde. Vilken fantastisk och givande dag! Vi åker ifrån Comuna 13 med många känslor i kroppen.

Our guide in Comuna 13 is Daniel, about 40 years old. He was born and raised here. We talk about his upbringing and he gets tears in his eyes when he tells us how many of his friends have been murdered during that bloody time. He is strong and has experienced things no one should have experienced. Daniel also talks about the invisible borders between the six different areas here in Comuna 13. If you stepped over the smallest thing, you were shot. And in a small area that is now a football field, countless people were killed every day. It is unimaginable and so tragic. This is an open place where many people can see from their windows in the houses around. Imagine seeing this killer daily. We walk among graffiti, bars and souvenir shops. The guide greets family and friends all the time. The graffiti, often depicting women, all carry a story and the guide explains in detail. There is a lot of symbolism and it is very interesting. We embrace and feel so privileged to have grown up and lived far from this violence and gangster rule. What a fantastic and rewarding day! We leave Comuna 13 with many emotions in our bodies.

More grafitti and colours

Dance of Comuna 13

A beautiful view

Vi stannar endast två nätter i Medellin och resan går sedan vidare. Denna gång till en mindre by som heter Guatapé som ligger öster om Medellin.

We stay only two nights in Medellin and then the journey continues. This time to a smaller village called Guatapé which is east of Medellin.

Guatapé, Åh vilken vacker o mysig by! Väldigt populär som utflyktsmål för Colombianska familjer. Här kommer vi trivas!

Guatape, Oh what a beautiful and cozy village! Very popular as an excursion destination for Colombian families. We will enjoy ourselves here!

Vi bor i en fantastisk lägenhet utsmyckad på traditionellt vis. Runt byn Guatapé är det ett sjösystem med ofantligt antal armar och fingrar. Vi tar oss inte ut på sjön utan prioriterar byns stora turistmagnet – stenen som växer sig hög mitt ute i ingenting. Den är ofantlig. Det är en monolit som syns på långt håll. Det går att klättra upp via 659 trappsteg vilket vi väljer att göra.

We live in a fantastic apartment decorated in a traditional way. Around the village of Guatapé, there is a lake system with an immense number of arms and fingers. We don’t go out on the lake, but prioritize the village’s big tourist magnet – the stone that grows tall in the middle of nowhere. It is immense. It is a monolith that can be seen from afar. It is possible to climb up via 659 steps, which we choose to do.

Vi går och går och trapporna tar aldrig slut. Från det att vi går av den lilla bussen är det 298 trappsteg plus långa branta sluttningar mellan flera av trappstegen. Och nu har vi endast kommit till foten av ”stenen”. En svart monolit som står helt ensam här i landskapet. Nu väntar ytterligare 659 trappsteg. Det är tungt, varmt o trångt. Många vill upp till toppen. O vi klarar det!

We walk and walk and the stairs never end. From the time we get off the small bus, there are 298 steps plus long steep slopes between several of the steps. And now we have only come to the foot of the ”stone”. A black monolith that stands completely alone here in the landscape. Now another 659 steps await. It is heavy, hot and crowded. Many want to get to the top. Oh, we can do it!

Utsikten är slående. Vi ser ut över en konstgjord sjö som slingrar sig mellan små kullar. Fingrarna på sjön är näst intill oräkneliga. Det är fantastiskt att ha kommit hit upp och få avnjuta den sagolika utsikten.

The view is striking. We look out over an artificial lake that winds between small hills. The fingers on the lake are almost innumerable. It is fantastic to have come up here and enjoy the fabulous view.

We made it! Now we can enjoy the view

Det är en ljuvlig solig eftermiddag. Vi har tagit ut stolar från rummet och sitter o njuter av rödvin o snacks på trottoaren utanför vårt boende. Colombianerna uppskattar vårt tilltag och hälsar på oss när de passerar. Buenas tardes, hola, buenas…..Vi får öva vår spanska. Tiden går och vi promenerar till centrum. Byn myllrar av folkliv o varenda stol på uteserveringarna är fulla. Detta är en plats dit de lokala älskar att vallfärda under helgerna. Vi köper var vår öl o kycklingspett på torget, sätter oss på en mur o njuter av folkvimlet. Det är underbart att få vara en del av det

It is a lovely sunny afternoon. We have taken chairs out of the room and are sitting and enjoying red wine and snacks on the sidewalk outside our accommodation. The Colombians appreciate our initiative and greet us as they pass. Buenas tardes, hola, buenas…..We get to practice our Spanish. Time passes and we walk to the center. The village teems with people’s life and every chair in the outdoor seating is full. This is a place where the locals love to make a pilgrimage during the weekends. We each buy our beer or chicken skewers in the square, sit on a wall and enjoy the crowd. It’s wonderful to be a part of it

Guatapé är en charmig by med fantastiska gränder. Färgerna är inte lika starka som i Salento men minst lika omfattande. Här har husen dessutom utsmyckningar i otaliga variationer. Det är utsökt och originellt på samma gång. Vi njuter här men imorgon åker vi vidare. Nu är det Amazonas som väntar.

Guatape is a charming village with fantastic alleys. The colors are not as strong as in Salento, but at least as extensive. Here, the houses also have decorations in countless variations. It is delicious and original at the same time. We are enjoying ourselves here, but tomorrow we will move on. Now it is the Amazon that awaits.

We have reached Salento

Sitter nu på vår lilla balkong till vårt väldigt speciella boende här i Salento. Sängen skall föreställa en gammal engelsk bil. Charmigt men ganska opraktiskt. Har rivit sönder klänningen två gånger på vassa kanter redan. Idag mår Jan inte bra utan ligger i sängen. Så jag får utforska staden själv och bara ta det lugnt.

Now sitting on our little balcony of our very special accommodation here in Salento. The bed should represent an old English car. Charming but quite impractical. Tore the dress twice on sharp edges already. Today Jan is not feeling well and is in bed. So I get to explore the city by myself and just take it easy.

Vilken underbar och charmig by! Jag vandrar runt i de smala gränderna. Upp och ner för branta backar. Serveringar och små boutiquer överallt, konstnärer som ställer ut sina verk och många av besökarna har med sig hundar i alla storlekar – från pytteliten knähund till hundar stora som lejon. På var sida av de smala vägarna finns låga hus i allsköns färger. Alla otroligt välskötta o med blomsterlådor under nästan varenda fönster. Det är färger vi aldrig skulle komma på att kombinera hemma i våra skandinaviska hus men oj, vad vackert det är. Vad sägs om rosa, gult o lime? Gult, lila o turkost? Orange, turkost o lime? Fantasin är oändlig o det är sååå vackert. Nedanför vår balkong spraymålar de dörrar idag. Färgen idag är gul eller snarare senapsgul. Vi får se vad det blir imorgon. Samtidigt vandrar trettiotals hästar förbi och en granne några hus bort ”skriksjunger” högt och ljudligt så det ekar mellan hus och bergskullar

What a wonderful and charming village! I wander around the narrow alleys. Up and down steep slopes. Restaurants and small boutiques everywhere, artists exhibiting their works and many of the visitors bring dogs of all sizes – from tiny lapdogs to dogs as big as lions. On each side of the narrow roads there are low houses in all kinds of colors. All incredibly well-kept and with flower boxes under almost every single window. These are colors we would never think of combining at home in ours scandinavian house but oh, how beautiful it is. How about pink, yellow or lime? Yellow, purple or turquoise? Orange, turquoise or lime? The imagination is endless and it is so beautiful. Below our balcony they spray paint doors today. The color today is yellow or rather mustard yellow. We’ll see what happens tomorrow. At the same time, thirty horses walk by and a neighbor a few houses away ”screams” loudly and loudly so that it echoes between houses and hills

Nu lyser en vacker regnbåge över de grönklädda kullarna som är vår utsikt. Vi är mitt i den värsta regnsäsongen men idag skiner solen och temperaturen är som en härlig svensk sommardag. Här är underbart att vara o om bara Jan blir pigg o frisk till imorgon så får även han insupa atmosfären och planen är att åka vi iväg på en utflykt mellan dalar och berg här i området. Kanske inte imorgon men nästa dag.

Now a beautiful rainbow shines over the green-clad hills that are our view. We are in the middle of the worst rainy season but today the sun is shining and the temperature is like a lovely Swedish summer day. It’s wonderful to be here, and if only Jan stays alert and healthy until tomorrow, he too can soak up the atmosphere, and the plan is to go on an excursion between valleys and mountains in this area. Maybe not tomorrow but the next day.

Jan har piggnat till men vi väljer att ta en lugn dag här i byn så Jan får se sig omkring och uppleva den lilla byn med dess färger. Det finns en utsiktsplats med 300 branta trappsteg upp. Vi blir rekommenderade en annan väg som går runt och väljer den. Väl uppe på berget har vi en fantastisk utsikt över byn Salento. Vi promenerar ner igen och njuter av den pittoreska byn. Det är skönt med en avkopplande och lugn dag. Men imorgon skall vi på utflykt

Jan has perked up but we choose to take a quiet day here in the village so Jan gets to look around and experience the small village with its colors. There is a viewpoint with 300 steep steps up. We are recommended another route that goes around and choose it. Once up on the mountain, we have a fantastic view of the village of Salento. We walk down again and enjoy the picturesque village. It’s nice to have a relaxing and quiet day. But tomorrow we are going on an excursion

Traditional music

Vi möter upp nu på morgonen för att bli hämtade av en jeep och en guide. Resan till La Carbonera kommer ta ca tre timmar. La Carbonera, även känd som Vaxpalmernas helgedom, är en dal som, enligt resebyrån, ganska nyligen öppnat upp för turister. Vi är endast tre jeepar på väg dit idag och det känns priviligierat att få uppleva en plats innan turismen når dit fullskaligt.

We meet up this morning to be picked up by a jeep and a guide. The journey to La Carbonera will take about three hours. La Carbonera, also known as the Sanctuary of the Wax Palms, is a valley that, according to the travel agency, has only recently opened up to tourists. We are only three jeeps on our way there today and it feels privileged to be able to experience a place before tourism reaches it in full scale.

Vi står på flaket på jeepen som kämpar sig upp på slingriga, skumpiga och oftast väldigt leriga vägar. Det är en smal väg kantad av gröna kullar, skog, palmer och kossor. På ena sidan vägen stupar det brant rakt ner – långt ner. Utan någon form av staket. Vi hisnar och det kittlar i benen när vi ser ner över stupet. På vägen upp stannar vi på ett flertal ställen för att insupa naturen, vyerna och den bedårande utsikten. Det är en fantastisk resa och framför oss väntar en dal full av Colombias nationalträd – Vaxpalmen, på latin Ceroxylon quindiuense. I Colombia växer det 289 olika palmer varav 47 av dem är endemiska.

We are standing on the back of the jeep which is struggling up winding, squishy and usually very muddy roads. It is a narrow road lined with green hills, forest, palm trees and cows. On one side of the road it drops steeply straight down – way down. Without any kind of fence. We gasp and our legs tingle when we look down over the cliff. On the way up, we stop at several places to soak up the nature, the views and the adorable view. It’s a fantastic journey and ahead of us awaits a valley full of Colombia’s national tree – the Wax Palm, in Latin Ceroxylon quindiuense. In Colombia, 289 different palm trees grow, of which 47 are endemic.

https://flic.kr/p/2qn5jCV

The clouds covers The mountains

Nu har jeepen stannat och vår vandring genom dalen påbörjas. Vi blir nästan helt stumma av hur vackert det är! De höga palmerna växer sig upp mot sjuttio meter höga rakt upp mot den blå himmelen. Vi böjer huvudena bakåt så långt så vi nästan trillar baklänges. Att lägga sig ner på gräset och titta upp är ett bra alternativ. Det är de högsta palmerna i hela världen. Den här Vaxpalmen är en av de endemiska och växer endast inom ett litet område här runt Salento i Colombia och vi får nu se mängder av dem. Några står ensamma och stoltserar medan andra växer i stora klungor. De växer endast på hög höjd och ofta omsluter molnen dem. Bladen är lite silvergrå och stammarna smala med årsringar. Enligt guiden är varje ring sex år och en palm kan bli upp till tvåhundra år gammal.

Now the jeep has stopped and our hike through the valley begins. We are almost speechless by how beautiful it is! The tall palm trees grow up to seventy meters high straight up towards the blue sky. We bend our heads back so far that we almost fall backwards. Lying down on the grass and looking up is a good alternative. They are the tallest palm trees in the entire world. This Wax Palm is one of the endemics and only grows in a small area here around Salento in Colombia and we now get to see lots of them. Some stand alone and boast, while others grow in large clusters. They only grow at high altitudes and often the clouds envelop them. The leaves are a little silver gray and the stems are slender with annual rings. According to the guide, each ring is six years old and a palm tree can live up to two hundred years.

https://flic.kr/p/2qn6p6H

Det är fantastiskt att vandra runt i det mjuka gräset och omringas av dessa ståtliga palmer. Och att se oändliga palmer så långt ögat kan nå. Mäktig känsla.

It’s amazing to walk around in the soft grass and surrounded by these stately palm trees. And seeing endless palm trees as far as the eye can see. Powerful feeling.

Varje träd sägs kunna, efter att det fällts, ge över elva liter vax. Denna vax användes till att göra ljus. Som i sin tur användes för offer till gudar och helgon. Åtminstone gjordes detta långt bak i tiden.

Each tree is said to be able, after felling, to yield over eleven liters of wax. This wax was used to make candles. Which in turn were used for offerings to gods and saints. At least this was done way back in the day.

Vår vandring lider, efter ca 1 timma, mot sitt slut. För att kunna hämtas upp av jeepen, på ett speciellt ställe, tar guiden med oss ”off the beaten track” och vi får hasa oss neråt minst femhundra meter på stupbranta sluttningar. Vi har iofs inte sett en enda annan turist sedan vi började vår vandring. Men troligen har ingen gått/hasat sig denna stupbranta väg tidigare.

After about 1 hour, our hike comes to an end. In order to be picked up by the jeep, in a special place, the guide takes us ”off the beaten track” and we have to rush down at least five hundred meters on precipitous slopes. We haven’t even seen a single other tourist since we started our hike. But probably no one has walked/rushed this precipitous path before.

Vi har tur, hela dagen under vandringen skiner solen och himmeln är klarblå. Nu när vi når vårt mål öppnar sig himmelen och regnet börjar ösa ner. Vi har en tre timmars jeeptur tillbaka till Salento och vårat rum. Det blir en riktigt regnig tur hemåt. Regnet smattrar på taket av jeepen, vägen är som en fors av lervatten och lera och blixt och åska är alldeles ovanför oss. Vi är otroligt glada att vi sitter under tak och inte på en motorcykel eller en ATV ( en fyrhjulig motorcykel) som några andra som vi möter. Väl tillbaka i byn slutar det, som tur är att regna!

We are lucky, all day during the hike the sun shines and the sky is clear blue. Now as we reach our destination the heavens open and the rain begins to pour down. We have a three hour jeep ride back to Salento and our room. It will be a really rainy ride home. The rain patters on the roof of the jeep, the road is like a torrent of muddy water and mud and lightning and thunder are right above us. We are incredibly happy that we are sitting under a roof and not on a motorcycle or an ATV (a four-wheeled motorcycle) like some others we meet. Once back in the village it stops, luckily raining!

Hela dagen har varit en fantastisk upplevelse. Den storslagna naturen, de fantastiska vyerna, vaxpalmerna och avslutningen med störtregnet och åskvädret.

The whole day has been a fantastic experience. The magnificent nature, the fantastic views, the wax palms and the ending with the torrential rain and thunderstorm.

Efter de avkopplande och vackra dagarna i Salento väntar nya äventyr. I morgon tar vi bussen till Colombias näst största stad Medellin. Som har en våldsam historia.

After the relaxing and beautiful days in Salento, new adventures await. Tomorrow we take the bus to Colombia’s second largest city, Medellin. Which has a violent history.

Inland Colombia to Bogotá

Äntigen har vi kommit iväg inåt land för att utforska Colombia och Sydamerika. En dröm ända sedan tonåren.

At last we have gone inland to explore Colombia and South America. A dream since adolescence.

Idag flyger vi söderut och in över den stora kontinenten Sydamerika. Första målet är huvudstaden i Colombia, Bogotá. En stor stad på nästan 2700 meters höjd med nästan lika många invånare som hela Sverige. Den största stad vi besökt hittills sedan vi lämnade Sverige.

Today we fly south and over the great continent of South America. The first destination is the capital of Colombia, Bogotá. A large city at an altitude of almost 2700 meters with almost as many inhabitants as the whole of Sweden. The biggest city we have visited so far since we left Sweden.

Screenshot_20241007_175819_Google — Southamerica. Vilja is on the blue spot up on the northern coast. And we are just exploring the red area

Vi fick precis besked att flyget är försenat med ca tre timmar. Här sitter vi i den kokheta värmen med våra ryggsäckar och skulle precis ta en taxi. Vi funderar lite o bestämmer oss för att vänta en timme. Tiden går fort och vi åker äntligen iväg mot flygplatsen. En del stressade tankar kommer – Tänk om planet ändå går i tid? Borde vi åkt ut till avsatt tid ändå? Väl framme på flygplatsen, efter att ha blivit lurade av vår taxichaufför som tog dubbelt betalt, inser vi att vi är ute i väldigt god tid.

We just got word that the flight is delayed by about three hours. Here we sit in the boiling heat with our backpacks and were about to take a taxi. We think a bit and decide to wait an hour. Time flies and we finally leave for the airport. Some stressed thoughts come – What if the plane is still on time? Should we have left at the appointed time anyway? Once at the airport, after being cheated by our taxi driver who charged double, we realize that we are out in very good time.

We are flying with Jetsmart from Cartagena to Bogotá

Flygresan går fort och vi får bagaget nästan med detsamma. En taxi tar oss till vårt rum där vi installerar oss. Sedan blir det en promenad i kvarteret. Vi klär på oss alla varma kläder vi har men fryser ändå. Här är isande kallt. Runt åtta grader. Det är tre år sedan vi kände sådan kyla sist så kropparna är inte vana. Även om vi är förberedda så blir det en chock. Våra varma kläder är ju dessutom begränsade då de är långt undanstuvade sedan vi lämnade Europa. Det blir ett mishmash av kläder, lager på lager o med sandaler på fötterna. Haha – hade nog aldrig gått klädd så i Sverige 😆

The flight goes quickly and we get the luggage almost immediately. A taxi takes us to our room where we settle in. Then there will be a walk in the neighborhood. We put on all the warm clothes we have but are still cold. It’s freezing cold here. Around eight degrees. It has been three years since we last felt such cold, so the bodies are not used to it. Even if we are prepared, it will be a shock. Our warm clothes are also limited as they have been put away for a long time since we left Europe. It will be a mishmash of clothes, layer upon layer and with sandals on the feet. Haha – probably would never have gone dressed like that in Sweden 😆

Det vimlar av folk på gatorna. Mest unga nu kvällstid. Det är minst ett universitet i närheten och troligen är dessa kvarter, det historiska Candelaria, populärt speciellt bland den yngre befolkningen.

The streets are teeming with people. Most young now in the evening. There is at least one university nearby and probably this neighborhood, the historic Candelaria, is popular especially among the younger population.

Första hela dagen i Bogota och vi bestämmer oss för att vara kulturella. Första stoppet blir Museo del Oro – guldmuseumet. Jan går in gratis som pensionär. Det ena rummet efter det andra är fullt med fantastiska guldföremål. Här finns över 34.000 vackra guldföremål, flest utställda, på samma plats,i hela världen. Men nu är vi ju också i den del av världen som gick under namnet El Dorado. En mytologiska utopi som är fylld av rikedomar och guld. Myten uppstod av spanjorerna på 1500-talet. Den fick otaliga lycksökare ut på expeditioner då de fantiserade om guld och drömmde om oändlig rikedom. Det är en fantastisk utställning och vi får bl a se en film där vi lär oss hur de utformade föremålen med hjälp av bivax och lera. Så intressant! Förutom alla otroliga guldföremål finns även utställt underbara och lekfulla lergods, brons och andra föremål. De flesta med en funktion som t ex skålar, för offergåvor, sköldar, utsmyckning eller krukor. Vi vandrar länge mellan montrar och rum och njuter av det vi ser.

First full day in Bogota and we decide to be cultural. The first stop will be the Museo del Oro – the gold museum. Jan enters for free as a pensioner. One room after another is full of fantastic gold objects. Here there are over 34,000 beautiful gold objects, the most exhibited, in the same place, in the whole world. But now we are also in the part of the world that went by the name of El Dorado. A mythological utopia that is filled with riches and gold. The myth was originated by the Spanish in the 16th century. It sent countless fortune seekers on expeditions as they fantasized about gold and dreamed of endless wealth. It’s a fantastic exhibition and we get to see a film where we learn how they designed the objects using beeswax and clay. So interesting! In addition to all the incredible gold objects, wonderful and playful earthenware, bronze and other objects are also on display. Most with a function such as bowls, for offerings, shields, decoration or pots. We wander for a long time between stands and rooms and enjoy what we see.

Därefter tar vi oss via gågator till Plaza Bolívar, huvudtorget i Bogotá. Här myllrar det av folk, försäljare, lamor, matvagnar, konstnärer och duvor. Mitt på torget står en staty av Simon Bolívar, den sydamerikanska general som befriade flera länder i Sydamerika från Spanien. Han ses nästan som ett helgon här.

Next, we take pedestrian streets to Plaza Bolívar, the main square of Bogotá. Here it teems with people, vendors, llamas, food carts, artists and pigeons. In the middle of the square stands a statue of Simon Bolívar, the South American general who liberated several countries in South America from Spain. He is almost seen as a saint here.

Nästa stopp blir ett konstcentrum med huvudsakligen konst av den colombianska konstnären Fernando Botero. Namnet är kanske inte så känt för alla men hans konst känner många igen. Lite runda figurer, både människor, djur o frukter. En formidabel utställning med otroliga konstverk. I ett rum finns en tillfällig utställning med osannolika guldföremål. Detta rum var extra starkt bevakat med dörrar som i stora bankvalv.

The next stop will be an art center with mainly art by Colombian artist Fernando Botero. The name may not be so familiar to everyone, but many recognize his art. Slightly round figures, both people, animals and fruits. A formidable exhibition with incredible works of art. In one room there is a temporary exhibition of unlikely gold objects. This room was extra heavily guarded with doors like in large bank vaults.

Mellan dessa stopp har vi vandrat runt i kvarteren, lyssnat på härliga sydamerikanska sånger av liveartister, ätit empenadas, tagit en öl på en parkbänk och insupit känslan av att vara här. Regnet kommer plötsligt och vi söker skydd först under ett träd och sedan under tak. Våra regnkläder ligger kvar på rummet. Försäljare med paraplyer och regncapar gör bra affärer.

Between these stops, we’ve walked around the neighborhoods, listened to lovely South American songs by live artists, ate empenadas, had a beer on a park bench and soaked up the feeling of being here. The rain comes suddenly and we seek shelter first under a tree and then under a roof. Our rain clothes are left in the room. Vendors with umbrellas and raincoats do good business.

lovely atmosphere with music on the street

Snart skall vi äta middag men vi stannar först till på en enkel bar. Musiken strömmar ut ur högtalarna. Vi tar var vår öl och njuter av atmosfären. Mitt emot oss sitter två män som dricker något vi blir nyfikna på. Vi beställer var vår Chelada, det som männen dricker, som ursprungligen kommer från Mexico. Det är en öldrink gjord på öl, färskpressad limejuice och på glaskanten är det en ring av salt och chilli. Jättegott! Tiden går och vi känner oss trötta. På väg tillbaka till rummet köper vi med oss gatumat – kebab och choritzo. Den äter vi sedan på vårat rum.

Soon we will have dinner, but first we stop at a simple bar. The music pours out of the speakers. We each take our beer and enjoy the atmosphere. Opposite us are two men who are drinking something we are curious about. We each order our Chelada, what the men drink, which originally comes from Mexico. It is a beer drink made from beer, freshly squeezed lime juice and on the rim of the glass is a ring of salt and chilli. Yummy! Time passes and we feel tired. On the way back to the room, we buy street food with us – kebabs and choritzo. We then eat it in our room.

Vi sitter nu på rummet i stadsdelen Candelaria här i Bogotá. Det är mörkt ute och vi är trötta efter en hel dags promenerande och utforskande av denna stora stad med över åtta miljoner invånare. Genom fönstren hörs ljudet av musik långt borta. Candelaria är en mylrande stadsdel full av folkliv, försäljare, restauranger, konstnärer och kultur. Tyvärr också en hel del tiggare och även bostadslösa som sover där de hittar tak över huvudet för att inte bli blöta när det regnar. Vilket tragiskt liv de lever. På natten går temperaturen ute ner till mellan fem och tio grader så det gäller att ha värmande kläder. Det enda som saknas här är uteserveringar. Vi har fortfarande inte lyckats hitta någon. Delvis beror det kanske på att det är kallt och att det regnar en hel del….men samma sak gäller ju i Sverige.

We are now sitting in the room in the Candelaria district here in Bogotá. It is dark outside and we are tired after a whole day of walking and exploring this big city with over eight million inhabitants. Through the windows, the sound of music can be heard far away. Candelaria is a bustling neighborhood full of folk life, vendors, restaurants, artists and culture. Unfortunately, also a lot of beggars and also the homeless who sleep where they find a roof over their heads so as not to get wet when it rains. What a tragic life they live. At night, the temperature outside drops to between five and ten degrees, so it is important to have warm clothes. The only thing missing here is outdoor seating. We still haven’t managed to find anyone. Partly it may be due to the fact that it is cold and that it rains a lot….but the same thing applies in Sweden.

Dag två i Bogotá. Idag har vi bestämt oss för att gå upp till kyrkan uppe på berget Montserrate, en del av Anderna. Detta berg är sedan länge ett känt pilgrimsmål. Vi vandrar, ca 600 meter på gator innan vi kommer till kön för linbanan upp. Det är hisnande att åka upp till nästan 3200 meters höjd över havet. Men oj vad vackert det är! Och vilken utsikt! En kvinna ställer sig på muren och det ilar genom hela kroppen att se det. Vi pratar sedan med henne – en kvinna från Bolivia som pratar svenska!

Day two in Bogotá. Today we have decided to go up to the church on top of the mountain Montserrate, part of the Andes. This mountain has long been a famous pilgrimage destination. We walk, about 600 meters on streets before we get to the line for the cable car up. It is breathtaking to ride up to almost 3,200 meters above sea level. But oh how beautiful it is! And what a view! A woman stands on the wall and seeing it rushes through her whole body. We then talk to her – a woman from Bolivia who speaks Swedish!

Bogotá is really big with more than 8 miljon people living here

Måste också påpeka att vi är på hög höjd nu. Och det märks när vi promenerar. Jag vet att jag har dålig kondition…men såhär dålig? Att gå tvåhundra meter, även nedåt, gör att jag fullständigt tappar andan. Jan klarar sig lite bättre men även han märker av höjden. Vi är trots allt på 2700 meters höjd i staden Bogotá.

Also have to point out that we are at high altitude now. And it is noticeable when we walk. I know I’m in bad shape…but this bad? Walking two hundred meters, even downhill, makes me completely out of breath. Jan copes a little better, but he also notices the height. After all, we are at an altitude of 2,700 meters in the city of Bogotá.

Vi lämnar tidigt på morgonen nästa dag för bussresan till Salento. Första sträckan, till Armenia, skall ta allt från åtta timmar och uppåt. Busstationen i Bogotá är enorm men vi får bra hjälp att hitta. Väl på bussen tar det ca 1 1/2 timme att komma ut från staden Bogotá

We leave early in the morning the next day for the bus trip to Salento. The first leg, to Armenia, will take anything from eight hours or more. The bus station in Bogotá is huge but we get good help to find. Once on the bus, it takes about 1 1/2 hours to get out of the city of Bogotá

Towards Salento — A graveyard for motorbike and cars

Resan går sedan genom natur med odlingar, betande kor, kaffeplantage, betesmark. Höga berg o djupa dalar. Vädret växlar mellan strålande sol och fullkomligt skyfall. Det är till stora delar av vägen mycket vägarbete så ibland blir det långa köer men det går ändå smidigt.

The journey then goes through nature with plantations, grazing cows, coffee plantations, pastures. High mountains and deep valleys. The weather alternates between bright sun and really big downpour. There is a lot of road work on large parts of the road, so sometimes there are long queues, but it still runs smoothly.

It’s heavy rain

Vi kör på kraftigt slingrande serpentinvägar som klättrar högre och högre. Vägen är kantad av bambu som reser sig över 40 meter hög. På den branta sidan ner mot dalen klättrar hus byggda på pelare som klamrar sig fast liksom svävandes över floden långt långt där nere. Omgivningen lyser mestadels i gröna skiftande nyanser av bananplantor, bambu, eukalyptus o palmer men bryts av med färgsprakande bougainvilla och blommande träd i gult, orange, rött och lila över den varierande gröna markvegetationen.

We drive on heavily winding serpentine roads that climb higher and higher. The road is lined with bamboo that rises over 40 meters high. On the steep side down towards the valley climb houses built on pillars clinging as if floating above the river far far below. The surroundings mostly shine in green changing shades of banana plants, bamboo, eucalyptus and palm trees but are interrupted by colorful bougainvillea and flowering trees in yellow, orange, red and purple over the varying green ground vegetation.

När vi klättrat långsamt uppåt i ett par timmar kommer vi upp bland molnen. Den vackra utsikten är utbytt mot en gråvit massa som omfamnar oss med sin fuktighet och vattnet rinner ner längs fönsterrutorna.

After climbing slowly upwards for a couple of hours, we come up among the clouds. The beautiful view is replaced by a grey-white mass that embraces us with its humidity and the water runs down the window panes.

Bussresan tar oss, efter nästan nio timmar, till staden Armenia. Där kliver vi snabbt på nästa buss och resan är mindre än en timma till vårt mål Salento. Vi är trötta när vi kommer fram. Checkar in på vårt väldigt enkla rum och går ut på torget o dess sidogator för att äta middag. Äntligen får vi äta fisk! Röding i vitlök smakar underbart och efter en kort promenad i den lilla byn ger Salento redan mersmak. Men vi är utmattade efter tolv timmars resa o går tidigt till sängs.

The bus journey takes us, after almost nine hours, to the city of Armenia. There we quickly get on the next bus and the journey is less than an hour to our destination Salento. We are tired when we arrive. Checks into our very simple room and goes out to the square and its side streets to have dinner. Finally we get to eat fish! Chard in garlic tastes wonderful and after a short walk in the small village Salento already gives more taste. But we are exhausted after twelve hours of travel and go to bed early.

Mer om våra fortsatta äventyr i nästa inlägg

More about our continued adventures in the next post

Leaving Sweden

Tillbaka i Cartagena och Colombia. Det är underbart att vara här i denna färgstarka, livliga och underbara stad. Mer om det nedan. Nu vill jag först skriva om tiden sedan senaste inlägget.

Back in Cartagena and Colombia. It is wonderful to be here in this colourful, lively and wonderful city. More on that below. Now I first want to write about the time since the last post.

Kailani är uppe på land. Tömd på nästan allt ombord och nedstängd för en längre tid. Jan har byggt en ställning för presenningen och nu är hon täckt och skyddad för både sol, regn och snö. De två lagerutrymmen vi har i Lysekil är fullproppade ända fram till dörrarna. Bilen är också rengjord, avställd och parkerad för en längre tid. Den har varit dyr i sommar. Först årsservice därefter byte av bromsklossar och bromsskivor och då upptäcktes även att de två framdäcken behövde bytas. Usch, Vilka sura pengar att lägga ut. Men, men, bilen är nödvändig att ha både till jobbet och till båten. Så det är bara att bita i det sura äpplet.

Kailani is on the hard. Empty of almost everything on board and shut down for a long time. Jan has built a stand for the tarpaulin and now she is covered and protected from both sun, rain and snow. The two warehouses we have in Lysekil are packed right up to the doors. The car is also cleaned, set aside and parked for a longer period of time. It has been expensive this summer. First annual service then replacement of brake pads and brake discs and then it was also discovered that the two front tires needed to be replaced. Ugh, what sour money to spend. But, but, the car is necessary both for work and for the boat. So it’s just a matter of biting the sour apple.

Leaving Sweden 2024 — Kailani leave the ocean and are going on the hard for a long time

Innan vi flög hit till Cartagena var jag två veckor i Thailand. Helt underbara veckor även om det regnade i stort sett hela tiden. Jag stannade ett dygn i Bangkok och njöt av myllret, maten, marknader och det härliga folkvimlet. Nästa dag bar det av till Koh Lanta där jag känner mig som hemma.

Before we flew here to Cartagena, I spent two weeks in Thailand. Absolutely wonderful weeks even though it rained pretty much the whole time. I stayed a day in Bangkok and enjoyed the hustle and bustle, the food, the markets and the wonderful crowds. The next day it was off to Koh Lanta where I feel at home.

Leaving Sweden — Luxury flight. It was only half full so I got four seats on my own

Lanta ❤️ Här har jag bott hela vinterhalvåret i fem år. Tobias gick i skola här från 2 till 6 klass. Vi har lärt känna ön och många av dess invånare. Vi har sett ön förändras och utvecklas. Det mesta på gott men en del på ont. När vi först kom hit fanns knappt några belagda vägar utan endast lervägar av röd lera. Allt stängdes ner på lågsäsongen, både hotell och restauranger, det var endast ett fåtal turister utanför högsäsong, endast ett fåtal hotell, knappt någon trafik mm mm. Nu är det en bred väg som håller på att byggas, mängder med resorter, restauranger och flera husområden där expats köpt hus. Men det är fortfarande autentiska och härliga Lanta. Själen finns kvar. Lika vänliga människor, lika god mat om inte ännu bättre och känslan av Thailand på thailändarnas villkor är stor.

Lanta ❤️ I have lived here all winter for five years. Tobias went to school here from 2nd to 6th grade. We have gotten to know the island and many of its inhabitants. We have seen the island change and develop. Mostly good but some bad. When we first got here there were hardly any paved roads, only dirt roads made of red clay. Everything was closed down in the low season, both hotels and restaurants, there were only a few tourists outside the high season, only a few hotels, hardly any traffic, etc. Now it is a wide road that is being built, lots of resorts, restaurants and several housing estates where expats have bought houses. But it is still authentic and lovely Lanta. The soul remains. Just as friendly people, just as good food if not even better and the feeling of Thailand on the Thais’ terms is great.

Jag hade två fantastiska veckor med många möten med vänner, härliga och livfulla kvällar ute, möten med många nya bekanta och jag njöt av god mat. Detta är ett land jag tagit till mitt hjärta med dess härliga och vänliga människor, fantastiskt goda mat och vackra natur. Tiden gick allt för fort och det kändes jobbigt att lämna.

I had two fantastic weeks with many meetings with friends, lovely and lively evenings out, meetings with many new acquaintances and I enjoyed good food. This is a country I have taken to my heart with its lovely and friendly people, amazingly good food and beautiful nature. Time passed all too quickly and it felt hard to leave.

Men, nya äventyr väntar!

Tillbaka i Sverige behövde allt vårt bagage packas, vägas och mätas. Min väska från Thailand kom inte med mitt flyg hem och där i fanns en massa saker vi skulle ha med oss. Vi la tid på att köpa mat och godis som är svårt att få tag på i Karibien och Colombia. Och en massa praktiska saker som är billigare o framförallt lättare att få tag på har inhandlats under sommaren. Allt som allt hade vi sex stora väskor med oss på flyget. Plus fyra handbagage. Kvällen innan vi skulle flyga fick jag telefonsamtal att min väska från Thailand hade kommit. Då hade vi redan packat färdigt o varje väska vägde tjugotre kilo så vi hade inte plats för mer. Så flygbolaget från Thailands-resan skickade väskan till Cartagena. Vid vår incheckning såg vi min väska på bagagebandet alldeles framför våra väskor.

But, new adventures await!

Back in Sweden, all our luggage had to be packed, weighed and measured. My bag from Thailand didn’t come with my flight home and there were a lot of things in there that we were supposed to take with us. We spent time buying food and sweets that are hard to come by in the Caribbean and Colombia. And a lot of practical things that are cheaper and above all easier to get hold of have been purchased during the summer. All in all, we had six large bags with us on the flight. Plus four pieces of hand luggage. The night before we were to fly, I received a phone call that my bag from Thailand had arrived. By then we had already finished packing and each bag weighed twenty-three kilos, so we had no room for more. So the airline from the Thailand trip sent the bag to Cartagena. When we checked in, we saw my bag on the baggage belt right in front of our bags.

Resan gick smidigt men tullen i Cartagena var väldigt intresserade av våra, nu sju, väskor. Vi slapp igenom till sist och tog en taxi till rummet vi hade hyrt de första tre nätterna.

The trip went smoothly but the customs in Cartagena were very interested in our, now seven, bags. We finally got through and took a taxi to the room we had rented for the first three nights.

Här lever vi mitt i ett kaos av allt vårt bagage som skall sorteras och placeras på rätt ställe, vi tvättar kläder, sorterar i stuvutrymmen, sätter upp segel, pumpar jollen, lagar mat, sorterar ännu mer och ser över vad som behöver köpas in. Allt detta i en otrolig hetta. Som tur är har vi AC inne i båten nu när vi ligger vid kaj. Vet inte hur vi hade stått ut annars. Ute på däck och i sittbrunnen rinner svetten av oss. Det svider i ögonen av svettdropparna som kommer dit och står vi stilla någon minut blir det en blöt pöl på golvet av allt svett. Värmen här är obeskrivlig. Att gå 100 meter är nästan omöjligt utan att förgås av hettan. Och de värmeutslag jag brottades med nästan hela förra säsongen, ombord på Vilja, är tillbaka och kliar.

Here we live in the middle of a chaos of all our luggage that must be sorted and placed in the right place, we wash clothes, sort in stowage spaces, set up sails, pump the dinghy, cook, sort even more and check what needs to be bought in. All this in incredible heat. Luckily we have AC inside the boat now that we are at the dock. Don’t know how we would have coped otherwise. Out on deck and in the cockpit, the sweat pours off us. The eyes sting from the drops of sweat that get there and if we stand still for a minute there is a wet puddle on the floor from all the sweat. The heat here is indescribable. Walking 100 meters is almost impossible without perishing from the heat. And the heat rash I struggled with almost all of last season, aboard Vilja, is back and itchy.

Att Vilja legat stilla länge syns på skrovet vid vattenbrynet och under vattnet. Vi har en hel musselodling där och längre ner fullt av havstulpaner. Jan har jobbat en del med att skrapa men nu har vi en colombian som har skrapat i ca tre timmar. Han säger att det är stark påväxt och rekommenderar oss att låta skrapa båten var tredje vecka. Vilket nog kan vara klokt. Annars kommer det knappt kunna gå att segla båten. Skall vi dessutom till Galapagos så måste båten vara helt ren undertill.

That Vilja lay still for a long time can be seen on the hull at the water’s edge and under the water. We have a whole mussel farm there and further down full of barnacles. Jan has worked a bit with scratching but now we have a Colombian who has been scratching for about three hours. He says that there is a strong build-up and recommends us to have the boat scraped every three weeks. Which might be wise. Otherwise, it will hardly be possible to sail the boat. If we are also going to the Galapagos, the boat must be completely clean underneath.

Ett par kvällar har vi varit inne i den gamla stadsdelen, Getsemani. Här sprudlar det av liv och rörelse. Husen är från kolonialtiden och är låga och färgglada men strax bredvid höjer sig lyxhotelletens skyskrapor. Barerna lockar med billiga drinkar och det är trångt mellan alla törstiga och glada människor. Mellan barerna syns små butiker som säljer färgstarka souvenirer och målningar och på gatorna trängs vagnar med frukt och grönsaker, kycklingspett och annan streetfood. På gator och torg dansas det som om vi vore på karneval varenda dag året runt. Det är flera dansgrupper som löser av varandra med olika danser. Den ena mycket energisk och afrikainspirerad och den andra där mannen visar sin tillbedjan till vackra kvinnor. Vilken glädje alla utstrålar! Vilken färgprakt! Och vilket enastående folkliv! Vi fullkomligt älskar att vara här!

A couple of evenings we have been in the old part of town, Getsemani. Here it is bursting with life and movement. The houses are from the colonial era and are low and colorful, but right next to them rise the skyscrapers of the luxury hotel. The bars attract with cheap drinks and it is crowded between all the thirsty and happy people. Between the bars you can see small shops selling colorful souvenirs and paintings and the streets are crowded with carts with fruit and vegetables, chicken skewers and other street food. In the streets and squares there is dancing as if we were at a carnival every single day all year round. There are several dance groups that solve each other with different dances. One very energetic and African-inspired and the other where the man shows his adoration for beautiful women. What joy everyone radiates! What a gorgeous color! And what an outstanding folk life! We absolutely love being here!

Om ett par dagar skall vi resa och utforska inlandet Colombia. Det ser vi verkligen fram emot. Vi hoppas få se bl a Bogotá, Medellin, Amazonas, jungel, höga palmer och färgsprakande folkliv. Vi får ta med varma kläder för Bogotá ligger på över 2600 meters höjd. Vilket äventyr som väntar oss!

In a couple of days we will travel and explore the interior of Colombia. We are really looking forward to that. We hope to see, among other things, Bogotá, Medellin, the Amazon, jungles, tall palm trees and colorful folk life. We must bring warm clothes because Bogotá is at an altitude of over 2,600 meters. What an adventure awaits us!

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia. The waves are high, up to four meters, and the sea is rough. Up on top of the waves it foams white. Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time. It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot. Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out. Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread. Luckily the sailing won’t take that long. Just barely four days. We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing

Cartagena, Colombia — Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season. It’s dark but starry. The moon has not risen yet. I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning. It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea. It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November. We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer. My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row. A Manhattan in miniature. It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited. Talk about contrasts. It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together. Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed. Most are party boats playing loud music. It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself. After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place. There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is. Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way. Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern. The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right. Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible. The boat comes in across. So we go out and turn the boat so the bow comes in first. A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us. I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down. But the cockpit is empty. Jan is gone. About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty. One person comes on board and helps with the stern moorings. Where is Jan then? When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire. He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher. It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed. The wooden lid on top shows clear traces of fire. We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread. The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Going in to Cartagena towards the dock

Cartagena är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena is an absolutely amazing city! Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high. This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening. The streets and squares are crowded. The party mood is high. Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it. In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment. Like being at a carnival. Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year. It’s easy to fall in love. The displays are absolutely incredible. The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform. There are both children and adults and everyone is fantastically talented. And they look like they’re having so much fun.

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night. This is so much fun and we enjoy life. We will be here until the end of November. Wonderfully! It’s so fun to be a part of everything we experience!

https://flic.kr/p/2pWQBLw

Club de Pesca in front of the skyline

This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja. In order to be able to do something in the heat, we have started our AC. Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat! And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air. You almost need a blanket to keep from freezing. Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.

Jamaica

Raeggaen strömmar ut ur högtalarna inne i den lilla byn San Antonio på Jamaicas NO-kust. Basen dunkar så det känns ända hit ut till Vilja som nu ligger i den centrala marinan med det pampiga namnet Errol Flynn. Det är en liten men lyxig och fin marina. Här finns swimmingpool och ett stort våtutrymme med både duschar, toaletter och tvättmaskiner.

Raegga pours out of the speakers inside the small village of San Antonio on Jamaica’s NE coast. The bass thumps so it can be felt all the way to Vilja, which is now located in the central marina with the pompous name Errol Flynn. It is a small but luxurious and nice marina. There is a swimming pool and a large wet area with both showers, toilets and washing machines.

Vi är ca ett dygns segling söder om Kuba och går nästan andäktigt runt och tittar. Ljuset tänds faktiskt på toaletten när vi trycker på knappen och det finns vatten i toaletten att spola med. Dessutom papper att torka sig med. Vilken lyx! Känns nästan overkligt när vi vant oss vid de enkla förhållandena på Kuba.

We are about a day’s sailing south of Cuba and almost devoutly walk around and look. The light actually comes on in the toilet when we press the button and there is water in the toilet to flush with. Also paper to dry with. What a luxury! Feels almost unreal as we get used to the simple conditions in Cuba.

Vi kommer fram på förmiddagen dagen efter vi lämnar Kuba och får vänta några timmar innan myndighetspersoner kommer till oss. De är alla vänliga men bestämda. Vi hälsas hjärtligt välkomna till Jamaica och nu har vi ett nytt land och en ny kultur att upptäcka.

We arrive in the morning the day after we leave Cuba and have to wait a few hours before authorities come to us. They are all friendly but firm. We are warmly welcomed to Jamaica and now we have a new country and a new culture to discover.

20240517_190429 — Sunset in Errol Flynn Marina

Det är lördag och vi skall följa med ett par i en annan båt, Lotte och Alejandro på Luna, som har hyrt en bil i två dagar. Resan går österut och sedan söderut längs östkusten. Vårt första stopp är Blue lagoon. Här spelades en del av filmen ”Blue lagoon” med Brooke Shields in. Det är en fantastisk färg på vattnet. Lagunen är djup och vattnet är en mix av saltvatten och mineraliskt vatten från bergen. Dessutom både ganska kallt (från bergen) och varmt (från havet). Annars är vi inte så imponerande. Vill vi bada i den blå lagunen måste vi hyra flytväst trots att vattnet är kav lugnt, vi lever ju på havet och vi kan simma.

It is Saturday and we are going with a couple in another boat, Lotte and Alejandro on Luna, who have rented a car for two days. The trip goes east and then south along the east coast. Our first stop is Blue lagoon. Part of the movie ”Blue lagoon” with Brooke Shields was shot here. It’s a fantastic color on the water. The lagoon is deep and the water is a mix of salt water and mineral water from the mountains. Also, both quite cold (from the mountains) and warm (from the sea). Otherwise, we are not that impressive. If we want to swim in the blue lagoon, we have to rent a life jacket even though the water is calm, we live on the sea and we can swim.

Efter Blue lagoon åker vi till Reach waterfall. Det är ett populärt utflyktsmål för lokalbefolkningen och det är många som njuter och badar i vattnet. Även om det är iskallt. Vi stannar ett tag och badar o njuter av naturen innan vi åker tillbaka mot båten igen

After Blue lagoon we go to Reach waterfall. It is a popular excursion destination for the local population and there are many who enjoy and bathe in the water. Even if it’s freezing cold. We stay for a while and swim and enjoy the nature before we go back to the boat again

Den nordöstliga delen av Jamaica där vi är heter Portland och det var här Jerk chicken ”introduserades”. Och bästa Jerk chicken skall vara i byn Boston som vi passerar. Fast det är för tidigt på dagen o de har inte startat sina bbq:s ännu. Det var Maroons (förrymda slavar) som tillsammans med ursprungsbefolkningen, Taino, som började med Jerk Chicken.

The northeastern part of Jamaica where we are is called Portland and this is where Jerk chicken was ”introduced”. And the best Jerk chicken must be in the village of Boston that we pass. Although it’s too early in the morning and they haven’t started their bbqs yet. It was the Maroons (runaway slaves) who, along with the indigenous people, the Taino, started Jerk Chicken.

Idag, söndag, åker jag med Lotte o Alejandro. Jan stannar kvar i båten och fixar med el som krånglar. Igår hade en hel säkringshållare bränt sönder. Vi kör västerut och sedan in i bergskedjan Blue Mountains. Det är en slingrig och smal väg med oerhört vacker och grön natur runtomkring. Vårt mål är ett kaffeplantage. Vi möts av ägaren tillika guiden som visar oss runt bland medicinalväxter och kaffeplantor. Det är intressant att höra om växternas olika medicinska krafter och att se hur kaffebönor behandlas från buske fram till en rykande o välluktande kaffekopp.

Today, Sunday, I go with Lotte and Alejandro. Jan stays in the boat and fixes electrical problems. Yesterday an entire fuse holder had blown. We drive west and then into the Blue Mountains. It is a winding and narrow road with incredibly beautiful and green nature all around. Our goal is a coffee plantation. We are met by the owner and the guide who shows us around among medicinal plants and coffee plants. It is interesting to hear about the different medicinal powers of the plants and to see how coffee beans are processed from the bush to a steaming and fragrant cup of coffee.

Det är söndag och Jamaica är en mycket religiös ö. Överallt där vi åker med bilen ser vi festklädda människor. Speciellt kvinnorna som ser ut som om de skall på en Nobelmiddag med sina hattar och fantastiska klänningar. På Jamaica lever många kulturer och religioner sida vid sida men störst är Kristendomen. Jamaica är faktiskt med i Guinnes rekordbok med flest antal kyrkor pr kvadratmile. Andra religioner som man lever fridfullt med här på Jamaica är Judendom, islam, rastafarism, buddhism och hinduism.

It’s Sunday and Jamaica is a very religious island. Everywhere we go by car we see people in party clothes. Especially the women who look like they are going to a Nobel dinner with their hats and fabulous dresses. In Jamaica, many cultures and religions live side by side, but the biggest is Christianity. Jamaica is actually in the Guinness Book of Records for the most number of churches per square mile. Other religions that live peacefully here in Jamaica are Judaism, Islam, Rastafarianism, Buddhism and Hinduism.

Nu är det kväll och vi promenerar tillsammans med Lotte o Alejandro från båten Luna. En rastaman börjar prata med oss och berättar om en bar en bit bort som har raeggaeparty med vinylskivor varje söndag. Självklart åker vi dit. Musiken strömmar från högtalarna ut på gatan. Folk dansar i takt och ganjan röks av de flesta. Gammal som ung. Trafiken förbi måste sakta in då baren är liten och gatan är dansgolvet. Vi kommer dit ganska tidigt och partyt har bara startat. Framåt midnatt blir det säkert full fart. En discjockey spelar från sin stora samling med raeggae-musik på små vinylskivor. Han använder två skivspelare och är duktig. Efter några timmar är vi nöjda och vi tar oss tillbaka till båten med en upplevelse från Jamaica rikare.

Now it is evening and we walk together with Lotte and Alejandro from the boat Luna. A Rasta man starts talking to us and tells us about a bar a short distance away that has raeggae parties with vinyl records every Sunday. Of course we go there. The music flows from the speakers out into the street. People dance to the beat and ganja is smoked by most. Old and young. Passing traffic has to slow down as the bar is small and the street is the dance floor. We get there quite early and the party has just started. By midnight it will surely be at full speed. A disc jockey plays from his large collection of raeggae music on small vinyl records. He uses two turntables and is good at it. After a few hours we are satisfied and we make our way back to the boat with an experience of Jamaica richer.

Häftigt! Kingston next! Vi kan ju inte komma till Jamaica utan att besöka Kingston och Bob Marley museet. Jamaicas stolthet och ”kung”. Vi lämnar Vilja tidigt på morgonen och tar en lokalbuss mot Kingston. Tidtabeller finns inte utan bussen går när den är full. Sedan stannar den otaliga gånger och klämmer in ännu fler passagerare. Vi sitter mer eller mindre på varandra och varannan måste sitta framåtböjd för att vi alla skall få plats. För oss tar det över två timmar av väntan i bussen innan vi åker iväg och resan tar nästan tre timmar.

Cool! Kingston next! After all, we can’t come to Jamaica without visiting Kingston and the Bob Marley museum. The pride and ”King” of Jamaica. We leave Vilja early in the morning and take a local bus to Kingston. There are no timetables, but the bus leaves when it is full. Then it stops countless times and squeezes in even more passengers. We sit more or less on top of each other and each other has to sit bent forward so that we can all have a place. For us, it takes over two hours of waiting in the bus before we leave and the journey takes almost three hours.

Vi hinner inte mycket första dagen men ett besök till Peter Tosh museet blir det i alla fall. Det är ganska litet och anspråkslöst. Det vi lär oss är en del av hans historia och det finns foton och några gitarrer där inne. Tyvärr är det fotoförbud, vilket är en stor besvikelse.

We don’t have much time on the first day, but a visit to the Peter Tosh museum will be there anyway. It is quite small and unassuming. What we learn is part of his story and there are photos and some guitars in there. Unfortunately, photography is prohibited, which is a big disappointment.

Ny dag och vi är på väg till vårt huvudmål för resan. Bob Marley museet. Vi kommer fram till det hus han köpte och som han älskade. Rundvandringen är helt fantastisk! Vår charmiga guide, en kvinna, älskar verkligen sitt jobb. Hon berättar med inlevelse, lägger in små anekdoter och sjunger delar av många av Bob Marleys hits. Inne i museet går vi från rum till rum. Här finns inspelningsstudio, guldskivor, grammy, foton, planscher, tidningsurklipp och i sovrummet finns deras säng och ”meditationsplatsen” där Bob bl a rökte ganja enligt rastafarismens tradition. På en vägg hänger hans älskade jeansskjorta. I köket på första våningen är alla väggar tapetserade med tidningsurklipp från när Bob Marley blev skjuten just i köket. Två skotthål syns i väggarna. Guidningen avslutas med en film om Bob Marleys liv. Vi lär oss mycket om ikonen och är jättenöjda med besöket trots att det var dyrt. Enda besvikelsen är att det är fotoförbud inomhus.

New day and we are on our way to our main destination for the trip. The Bob Marley Museum. We arrive at the house he bought and loved. The walking tour is absolutely fantastic! Our charming guide, a woman, really loves her job. She tells with empathy, adds small anecdotes and sings parts of many of Bob Marley’s hits. Inside the museum, we go from room to room. Here there is a recording studio, gold records, grammys, photos, posters, newspaper clippings and in the bedroom there is their bed and the ”meditation place” where Bob, among other things, smoked ganja according to the tradition of Rastafarianism. On one wall hangs his beloved denim shirt. In the kitchen on the first floor, all the walls are wallpapered with newspaper clippings from when Bob Marley was shot in the kitchen. Two bullet holes are visible in the walls. The tour ends with a film about Bob Marley’s life. We learn a lot about the icon and are very pleased with the visit, even though it was expensive. The only disappointment is that photography is prohibited indoors.

Mer ser vi inte av Kingston. Vi blir varnade för att åka runt själva och tiden räcker inte till till en heldags rundtur med guide. Så Kingston i sig själv är en besvikelse för oss.

We don’t see more of Kingston. We are warned to go around on our own and there is not enough time for a full day tour with a guide. So Kingston itself is a disappointment for us.

Jamaica är vackert. Jamaica är grönt. Jamaica är vänligt. Överallt vi går möts vi av ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. Fraserna tar aldrig slut. De ropar från andra sidan gatan. Springer ifatt oss för att prata och ge oss en ”Fist dump” ( hälsning knytnäve mot knytnäve med knogarna uppåt). Kommer fram till oss när vi sitter någonstans. Hela tiden uppsökande och vänliga. Lukten av Ganja ligger tät över gatorna. Det är legalt att röka här och de flesta röker. Ofta och mycket. Vi hinner gå ca 100 meter mellan varje gång vi blir tillfrågade om vi vill köpa ”weed”

Jamaica is beautiful. Jamaica is green. Jamaica is friendly. Everywhere we go we are greeted by ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. The phrases never end. They call from across the street. Runs up to us to talk. Giving us a ”fist dump”. Comes up to us when we are sitting somewhere. All the time outreach and friendly. The smell of ganja is thick over the streets. It is legal to smoke here and most people do. Often and a lot. We manage to walk about 100 meters between each time we are asked if we want to buy ”weed”

Idag fyller vi vatten i båten. Ledningen ut till bryggan är trasig så vi får hämta över 700 liter vatten för hand från en kran bakom huset. Men vi har inte fyllt vatten på nästan två månader så det är en absolut nödvändighet. Vi har en lång segling till Colombia framför oss. Likaså behöver vi tvätta. Jag har kört tre stora maskiner så nu hänger det tvätt i sex rader från för till akter. Hoppas verkligen att det inte börjar regna.

Today we fill the boat with water. The pipe out to the jetty is broken, so we have to fetch over 700 liters of water by hand from a tap behind the house. But we haven’t filled water in almost two months so it’s an absolute necessity. We have a long sail to Colombia ahead of us. Likewise, we need to do laundry. I have run three large machines so now there is laundry hanging in six rows from fore to aft. Really hope it doesn’t start raining.

Vilken rolig kväll! Det är fredag och idag verkar det vara extra feststämning. Kanske för att det var helgdag igår. Vi lämnar Vilja och promenerar bort till gatan där barerna ligger tätt. Först köper vi Jerk chicken på ett populärt ställe ute på gatan. Vi sitter vid strandkanten och äter. Det smakar himmelskt gott! Sedan vill vi gå på en bar. Här finns helt otroligt många barer men de flesta har bara plats för 2-3 personer. Vi hittar en och blir varmt välkomna. Alla verkar nyfikna på oss och har en massa frågor. Lyckad kväll där vi känner att vi kommer lite närmre in på Jamaica. Annars har vi tyckt att det är svårt. Alla är otroligt vänliga men alla väntar sig också betalt för precis allt de gör eller säger. Vi är inte vana vid detta från alla länder vi besökt denna säsongen och det känns jobbigt.

What a fun evening! It’s Friday and today seems to be extra festive. Maybe because yesterday was a holiday. We leave Vilja and walk to the street where the bars are close. First we buy Jerk chicken at a popular place out on the street. We sit by the beach and eat. It tastes heavenly! Then we want to go to a bar. There are an incredible number of bars here, but most only have room for 2-3 people. We find one and are warmly welcomed. Everyone seems curious about us and has a lot of questions. Successful evening where we feel that we are getting a little closer to Jamaica. Otherwise, we have found it difficult. Everyone is incredibly friendly, but everyone also expects to be paid for just about everything they do or say. We are not used to this from all the countries we have visited this season and it feels difficult.

Nu har vi flyttat ut från marinan och ligger på svaj. Vi väntar in ett väderfönster för att segla ner till Cartagena i Colombia. Vårt sista mål denna säsongen.

Now we have moved out of the marina and are on the wane. We are waiting for a weather window to sail down to Cartagena in Colombia. Our last goal this season.

Idag, tisdag, checkar vi ut och vi har en segling på 4-5 dygn framför oss. Klockan 10.00 tar vi upp ankaret. Vi hoppas förhållandena är ok men vi kommer ha 12 meter i sekunden rätt in i sidan så det kommer troligen bli svårt med matlagning och toalettbesök.

Today, Tuesday, we check out and we have a 4-5 day sailing ahead of us. At 10.00 we raise the anchor. We hope the conditions are ok but we will have 12 meters per second right into the side so it will probably be difficult with cooking and going to the toilet.

Kort historia om Jamaica;

De första inbyggarna på Jamaica var Taino indianer som kom hit från Sydamerika på 600-talet. De levde fridfullt här fram till Columbus ”upptäckte” Jamaica 1494. Tainos blev då tvingade in i slaveri av spanjorerna. Inom 50 år var de tagiskt nog utraderade från Jamaica. Men många ord från deras språk finns kvar som ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbarnaque’ and ‘canoe’. Då började slavimporten från Afrika. 1655 besegrade Storbritannien Spanien och tog över Jamaica . Engelsmännen utnyttjade Jamaicas centrala placering i Karibien för silver och guld byteshandel. Under övergången från Spanien till England flydde många slavar upp i bergen. De utvecklade sin egen kultur baserad på afrikanska rötter och kallas Maroons. Slaveriet växte under brittiska perioden och de levde ett miserabel liv med mycket tortyr. Totalt 2 miljoner slavar kom till Jamaica men slutligen 1838 var slaveri totalt förbjudet. Kristna missionärer behandlade slavarna väl och det är kanske anledningen till att Kristendomen idag är stark på Jamaica. På 1930-talet uppstod Rastafari. Det var bland den afrikanskättade befolkningen på Jamaica. Den bygger på drömmen av att återvända till Afrika där Etiopien är de förlovade landet.1962 blev Jamaica ett oberoende land.

Brief history of Jamaica follows;

The first settlers in Jamaica were the Taino Indians who came here from South America in the 6th century. They lived peacefully here until Columbus ”discovered” Jamaica in 1494. The Tainos were then forced into slavery by the Spanish. Within 50 years, they were tragically eradicated from Jamaica. But many words from their language remain such as ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbeque’ and ‘canoe’. Then the slave importation from Africa began. In 1655 Britain defeated Spain and took over Jamaica. The English took advantage of Jamaica’s central location in the Caribbean for silver and gold barter. During the transition from Spain to England, many slaves escaped into the mountains. They developed their own culture based on African roots and are called Maroons. Slavery grew during the British period and they lived a miserable life with a lot of torture. A total of 2 million slaves came to Jamaica but finally in 1838 slavery was totally outlawed. Christian missionaries treated the slaves well and that is perhaps the reason why Christianity is strong in Jamaica today. In the 1930s, Rastafari arose. It was among the African-descended population of Jamaica. It is based on the dream of returning to Africa where Ethiopia is the promised land. In 1962, Jamaica became an independent country.

On the way to Jamaica

Tidigt på morgonen blir vi väckta av hamnkaptenen. Han vill att vi skall checka ut för just nu finns det ström. Man vet aldrig när den försvinner på Kuba. Så det är bara att klä på oss och ta med pappren o göra klart pappersarbetet. Vi väntar sedan ett par timmar innan vi släpper förtöjningarna och vinkas adjö. Vår förhoppning är att kunna fylla på vatten innan avgång men det har inte funnits något vatten på flera dagar i marinan. På väg ut genom inloppet hör vi ljudet av en stor båt. Det är ett containerfartyg som är på väg in till Santiago de Cuba så vi får väja och hålla oss till sidan. Tyvärr verkar fartyget tomt så vi vet inte vad det har för ärende. Kuba behöver varor och har inte så mycket att exportera.

Early in the morning we are woken up by the harbor master. He wants us to check out because right now there is power. You never know when it will disappear in Cuba. So it’s just a matter of getting dressed and taking the papers and finishing the paperwork. We then wait a couple of hours before releasing the moorings and waving goodbye. Our hope is to be able to fill up with water before departure, but there has been no water for several days in the marina. On our way out through the inlet we hear the sound of a large boat. It is a container ship that is on its way to Santiago de Cuba so we have to make way for and keep to the side. Unfortunately the ship seems empty so we don’t know what its business is. Cuba needs goods and does not have much to export.

20240515_101659 — A big containerboat on the way in to Santiago de Cuba

Vinden är, även denna gång, rakt emot oss och dyningarna är enorma. Vi lägger kursen lite väster om vårat mål för att kunna ha uppe genuan. Det blir betydligt behagligare i båten då för genuan stabiliserar båten. Plötsligt ropar Jan till. Han ser flera stora fiskar långt borta som hoppar högt. Vi inser att det är ett stort gäng delfiner som har bestämt sig för att leka med Vilja. Ca tjugo söta och lekfulla delfiner omringar vår för och bjuder på ett skådespel. De hoppar, dyker och simmar runt omkring oss länge. En av dem gör tre hopp riktigt långt upp framför fören. Vi hör hur de pratar med oss med sina små visselljud. Lycka! Det var längesedan vi hade med oss delfiner så länge som nu. Vi sitter båda två på däck framme i fören och njuter av skådespelet. Ännu en gång känner vi oss så lyckliga och privilegierade som får leva detta liv. Vilken tur att jag träffade Jan innan han åkte iväg. Och vilken tur att jag valde att följa med och sluta på jobbet även om jag älskade det.

The wind is, again this time, directly against us and the swells are enormous. We set the course a little west of our target to be able to have the genoa up. It will be significantly more comfortable in the boat as the genoa stabilizes the boat. Suddenly Jan calls out. He sees several large fish far away jumping high. We realize that there is a large group of dolphins that have decided to play with Vilja. About twenty cute and playful dolphins surround our bow and offer a spectacle. They jump, dive and swim around us for a long time. One of them makes three jumps really far up in front of the bow. We hear them talking to us with their little whistles. Happiness! It was a long time ago that we had dolphins with us for as long as now. We both sit on the front deck in the bow and enjoy the spectacle. Once again we feel so lucky and privileged to live this life. How lucky that I met Jan before he left. And how lucky that I chose to go along and quit my job even though I loved it.

Messenger_creation_be757798-f25d-49b1-90bc-a56c5ae0218e — This dolphins jumped really high four times

Messenger_creation_3f5a08ad-3eca-4eae-bf21-2a76367386a2 — Playful dolphins

Ännu en dag går till ända och en vacker solnedgång förgyller vår tillvaro. Tror aldrig vi kommer tröttna på dessa färgskiftningar på himmelen och det glittrande havet. En ny natt med nattskift väntar oss. Det är fridfullt och rogivande, även om vi fortfarande går för motor. Skall vi stänga av den så kommer vi komma till västsidan av Jamaica o vi skall till nordöstra sidan. Till Errol Flynn Marina i Port Antonio.

Another day comes to an end and a beautiful sunset brightens our existence. I don’t think we will ever get tired of these color changes in the sky and the sparkling sea. A new night of night shifts awaits us. It’s peaceful and calming, even if we’re still motoring. Should we turn it off, we will come to the west side of Jamaica and we will go to the northeast side. To Errol Flynn Marina in Port Antonio.

Quitedays, happy days and leaving Cuba — Sunset over open sea

Quite and happy days on Cuba — Beautiful colours

Quiet days, happy days and Goodbye to Cuba

Det är en stilla morgon och vi ligger med Vilja utanför den lilla byn Pilón någon stans längst ner på Kubas sydkust. Vattnet är spegelblankt och de gröntäckta bergen står och vakar över oss. Det är lugnt, stilla, vackert och fridfullt. Runt oss ligger det små fiskebåtar av allehanda slag med män som är ute och fiskar. Det är små enkla roddbåtar eller segelbåtar, t o m saker som ett stort bildäck eller vad som helst som flyter, ingen har motor här och allt är oerhört enkelt. Inte som i Östra Karibien där det var nästan större motorer än båtar. I byn finns en stor skorsten som skall ha tillhört en cementfabrik som tidigare fanns i byn. Den är nu nedlagd och de flesta är arbetslösa. Fattigdomen är utbredd och det finns nästan inget att köpa. Men vi ser fortfarande ingen misär.

It’s a quiet morning and Vilja and I are lying outside the small village of Pilón somewhere at the bottom of Cuba’s south coast. The water is mirror-like and the green-covered mountains watch over us. It is calm, quiet, beautiful and peaceful. All around us are small fishing boats of all kinds with men out fishing. It’s small simple rowboats or sailboats, even things like a big car tire or anything that floats, nobody has a motor here and everything is extremely simple. Not like in the Eastern Caribbean where there were almost bigger engines than boats. In the village there is a large chimney which must have belonged to a cement factory that used to be in the village. It is now closed and most are unemployed. Poverty is widespread and there is almost nothing to buy. But we still see no misery.

Quite days on south Cuba — A small sailingboat

20240510_091629 — Pilón with the chimney

Vi tar jollen in till byn och promenerar runt. Människorna är mer avvaktande här än på de platser vi varit tidigare. Inga frågor om att växla pengar eller köpa cigarrer. Troligen kommer det bara någon enstaka båt i månaden hit så de är inte vana vid turister. Byn är sömnig, gatorna är av jord och mesta trafiken är med häst och vagn eller cykel. Överallt står hästar, getter eller grisar och betar. Det är inte mycket att se men bara det i sig har ju en viss charm.

We take the dinghy into the village and walk around. The people are more wait-and-see here than in the places we have been before. No questions about exchanging money or buying cigars. Probably only a single boat a month comes here so they are not used to tourists. The village is sleepy, the streets are dirt and most of the traffic is by horse and cart or bicycle. Everywhere there are horses, goats or pigs grazing. There is not much to see, but that alone has a certain charm.

Efter promenaden i byn Pilón flyttar vi Vilja ca två nautiska mil österut mot Cayo Blanco som är en liten ö med en lång härlig sandstrand. Här skall vi ligga och koppla av, bada och ta en tur in till stranden. Det är väldigt varmt idag så ett svalkande (32 grader) dopp känns som en befrielse. Det är klart och rent och turkost. Långt borta över bergen hör vi ett mullrande. Mörka moln täcker bergstopparna. Men det är långt borta ifrån oss så vi får nog inget regn. Det hade varit skönt med en störtskur som gör båten ren och oss svala.

After the walk in the village of Pilón, we move Vilja about two nautical miles east towards Cayo Blanco, which is a small island with a long, lovely sandy beach. Here we will lie down and relax, swim and take a trip to the beach. It’s very hot today so a cooling (32 degrees) swim feels like a release. It’s clear and clean and turquoise. Far away over the mountains we hear a rumbling. Dark clouds cover the mountain tops. But it’s far away from us so we probably won’t get any rain. It would have been nice to have a downpour that makes the boat clean and us cool.

20240510_145309 — Taking a walk on the beach

20240510_145246 — White sand, blue sky and turquoise water

Nu sitter vi i sittbrunnen och kopplar av. Det blir inte mycket gjort idag och det är skönt med en avkopplande dag efter att ha förflyttat oss nästan tolv timmar varje dag i flera dagar. Till lunch äter vi linsgryta för tredje dagen i rad. Det börjar bli tomt i kyl och skåp på färskvaror efter att inte ha kunnat handla på över en månad. Förutom lite grönsaker i Havanna. Men vi klarar oss. Konserver och torkade bönor har vi gott om. Och nudlar.

Now we sit in the cockpit and relax. Not much will be done today and it’s nice to have a relaxing day after moving almost twelve hours every day for several days. For lunch we eat lentil stew for the third day in a row. The fridge and cupboards are starting to run out of fresh produce after not being able to shop for over a month. Except for some vegetables in Havana. But we’ll manage. We have plenty of canned goods and dried beans. And noodles.

Det börjar mörkna och vi är på väg mot Santiago de Cuba. Vi lämnade runt 11.30 i förmiddags och det har varit väldigt stilla hela tiden. En liten stund provade vi att segla men seglen fladdrade och vi kom framåt i ca 2,5 knop. Därefter försvann den lilla vinden helt och det har varit och är helt spegelblankt. Vi följer längs med kusten och på vår babords sida har vi Kuba med sina grönklädda berg. Tidigt imorgon bitti skall vi vara framme. Vi behöver hålla igen lite på farten så att vi inte kommer fram innan gryningen. Att ta sig in till en ny plats när det är mörkt undviker vi så gott det går.

It is getting dark and we are on our way to Santiago de Cuba. We left around 11.30 this morning and it has been very quiet the whole time. For a little while we tried to sail but the sails fluttered and we came forward at about 2.5 knots. After that, the small wind disappeared completely and it has been and is completely mirror-like. We follow along the coast and on our port side we have Cuba with its green-clad mountains. We will be there early tomorrow morning. We need to slow down a bit so that we don’t arrive before dawn. We avoid entering a new place when it is dark as much as possible.

20240511_200044 — Some dark skyes above the mountains

I Santiago de Cuba ligger vi på en marina långt från staden. I närheten finns en stor cementfabrik och det stinker verkligen från utsläppen. Vid marinan finns i princip ingenting att göra men vi ligger väldigt väl skyddat. Det är Mothers day idag söndag när vi kommer fram och det uppmärksammas mycket. Vilka vi än möter så gratulerar de mig och Viveka på Embla.

In Santiago de Cuba we are located on a marina far from the city. Nearby is a large cement factory and it really stinks from the emissions. There is basically nothing to do at the marina, but we are very well protected. It is Mother’s day today, Sunday, when we arrive and it gets a lot of attention. Whoever we meet, they congratulate me and Viveka at Embla.

Efter några timmar i hamnen tar vi en taxi in till staden. Det är varmt och det är öde. Knappt en människa syns på gatorna. Det hörs musik inne från ett hus och jag tittar in. Plötsligt, utan att jag egentligen vet hur det gick till, befinner jag mig inne i det lilla rummet dansandes med fyra kubaner. Jan kommer efter och vi är mitt inne i en familjefest. Det dansas, vi får mat och dryck och glädjen lyser i deras ögon. Så spontant och så överraskande. Kubaner fångar verkligen, trots bristen på i stort sett allt, de små ögonblicken, glädjen och bjuder på det lilla de har. Det är så härligt och så uppfriskande. Vi har något att lära oss av detta folk. De lever så enkelt, elektriciteten kommer och går, samma sak med vatten, mat finns knappt. Likaså är det med allt annat vi är vana vid att ha utan att ens tänka på det. Men de lever här och nu och gör det bästa av allt.

After a few hours in the port, we take a taxi into the city. It’s hot and it’s deserted. Hardly a person can be seen on the streets. There is music inside from a house and I look inside. Suddenly, without really knowing how it happened, I find myself inside the small room dancing with four Cubans. Jan comes after and we are in the middle of a family party. There is dancing, we get food and drink and the joy shines in their eyes. So spontaneous and so surprising. Cubans really capture, despite the lack of pretty much everything, the small moments, the joy and offer the little they have. It is so lovely and so refreshing. We have something to learn from this people. They live so simply, the electricity comes and goes, the same with water, food is scarce. It’s the same with everything else we’re used to having without even thinking about it. But they live in the here and now and make the best of everything.

Nästa dag åker vi in till Santiago de Cuba med taxi igen. Första stoppet blir Fidel Castros gravplats. Det är ett stort område med många gravar och minnesmonument för bl a revolutionärer. Det står vakter utplacerade som ser ut som statyer. De står helt blick stilla. Dessutom är det ett flertal ordningsvakter som ser till att vi endast går där vi får lov att gå. De följer oss hela vägen så det finns ingen risk i världen att vi går fel. Vi lotsas först fram till stenen där Fidel Castro ligger. Det är en stor rundad sten som är hämtad uppe i bergen enligt hans egna önskemål. Han ville inte ha något stort monument. På stenen finns en skylt där det står ”FIDEL” . Varken mer eller mindre. För att få gå lite närmre måste vi ta av våra solhattar för att hedra honom. Vi går vidare till ett stort och pampigt monument. På övre våningen är det en staty och genom en stor öppning ner till första våningen ser vi en kista insvept i Kubas flagga. Här ligger José Martí, kallad ”El apóstolo” Han var en politiker, filosof, poet och journalist som levde på 1800-talet och han har kommit att ses som en kubansk nationalhjälte. Innan vi lämnar gravområdet får vi uppleva ett vaktbyte. Vilken precision! Vilken samstämdhet och timing! Pampig musik spelas och åtta vakter skall bytas ut mot åtta nya. Ingen av dem gör en enda miss. Alla armar och ben lyfts med otrolig precision och allt stämmer på centimetern och sekunden. Helt otroligt att få uppleva!

The next day we go into Santiago de Cuba by taxi again. The first stop will be Fidel Castro’s grave. It is a large area with many graves and memorials for, among others, revolutionaries. There are guards posted that look like statues. They stand completely still. In addition, there are several security guards who make sure that we only go where we are allowed to go. They follow us all the way so there is no chance in the world that we will go wrong. We are first guided to the stone where Fidel Castro lies. It is a large rounded stone that has been brought up in the mountains according to his own wishes. He didn’t want any big monument. On the stone there is a sign that says ”FIDEL”. No more no less. To get a little closer, we have to take off our sun hats to honor him. We move on to a large and imposing monument. On the upper floor there is a statue and through a large opening down to the first floor we see a coffin wrapped in the Cuban flag. Here lies José Martí, called ”El apóstolo” He was a politician, philosopher, poet and journalist who lived in the 19th century and he has come to be seen as a Cuban national hero. Before we leave the burial grounds, we experience a changing of the guard. What precision! What consistency and timing! Loud music is played and eight guards are to be replaced by eight new ones. None of them make a single miss. All arms and legs are lifted with incredible precision and everything is accurate to the centimeter and the second. Absolutely incredible to experience!

Vi tar oss in till centrum och hittar en restaurang där vi beställer middag. Miljön på restaurangen tillsammans med husen utanför, bilarna och människorna gör att det känns som vi är med mitt i en film från 50-talet. Tiden har verkligen stått stilla. Det är en sådan häftig upplevelse! Den känslan får vi ofta här på Kuba.

We make our way into the center and find a restaurant where we order dinner. The environment in the restaurant together with the houses outside, the cars and the people make it feel like we are in the middle of a movie from the 50s. Time has truly stood still. It’s such an awesome experience! We often get that feeling here in Cuba.

Det är vår sista hela dag på Kuba och idag skall vi göra en heldagstur till olika sevärdheter. Det är i alla fall det vi tror att vi har bokat. Taxin kör oss österut och högt upp på ett berg på serpentinvägar. Första målet är en stor sten som vi skall klättra upp på. För att komma till stenen går vi 459 trappsteg uppåt genom vacker natur och med fantastisk utsikt. Sista biten upp till stenen är det en brant men otroligt stabil trappa. Vilken utsikt och så otroligt vackert med fält av den vackra blomman Agapanthus eller Afrikas Blå Lilja. Det är väl värt promenaden. Nästa stopp är en botanisk trädgård. Här blir vi visade runt bland alla vackra blommor. Efter dessa två stopp kör chauffören oss tillbaka. Vi skulle haft två stopp till plus tid för lunch. Pochitos, mannen vi bokat med, förstår vår irritation och han ringer in en ny chaufför med en gammal blå Chevrolet. Han sätter sig själv på en pall mellan framsätena och vi fortsätter utflykten. Lunchen äts på en lokal kubansk restaurang. Det är gott och det är otroligt billigt. Vi gör stopp för att handla och vi åker hem till Pochitos mamma och syster. Systern skall lämna sina två barn hos deras mormor om två dagar då hon skall ta sig från Kuba via Nicaragua och sedan via Mexico till USA. En resa många kubaner drömmer om och bara ett fåtal får möjlighet att göra. Det är en lång och strapatsrik resa från Nicaragua vilken många gör till fots. Trots stoltheten över sitt land drömmer de flesta kubaner om ett liv där de har större möjligheter. Hur länge systern blir borta återstår att se. Hon sa ett år men inget vet hur länge det blir.

It is our last full day in Cuba and today we will do a full day trip to various sights. At least that’s what we think we’ve booked. The taxi drives us east and high up a mountain on serpentine roads. The first goal is a large rock that we must climb. To get to the stone, we go up 459 steps through beautiful nature and with fantastic views. The last bit up to the stone is a steep but incredibly stable staircase. What a view and so incredibly beautiful with fields of the beautiful flower Agapanthus or African Blue Lily. It is well worth the walk. The next stop is a botanical garden. Here we are shown around among all the beautiful flowers. After these two stops, the driver drives us back. We would have had two more stops plus time for lunch. Pochitos, the man we booked with, understands our annoyance and he calls in a new driver with an old blue Chevrolet. He puts himself on a stool between the front seats and we continue the excursion. Lunch is eaten at a local Cuban restaurant. It’s delicious and it’s incredibly cheap. We stop to shop and we go home to Pochito’s mother and sister. The sister will leave her two children with their grandmother in two days when she will make her way from Cuba via Nicaragua and then via Mexico to the United States. A trip many Cubans dream of and only a few get the opportunity to do. It is a long and strenuous journey from Nicaragua, which many do on foot. Despite the pride in their country, most Cubans dream of a life where they have greater opportunities. How long the sister will be gone remains to be seen. She said a year but no one knows how long it will be.

På vägen tillbaka, och med chaufförens minst sjunde öl i kroppen, hamnar vi bakom ett gäng kubaner som dansar, spelar instrument och slår på trummor i en väldigt oorganiserad procession. Ännu en gång – vilken glädje och vilket lyckorus att få uppleva. Detta mitt på gatan i ett enkelt bostadskvarter. Kvällen kommer fortsätta för vi har blivit inbjudna till Pochitos på middag.

On the way back, and with the driver’s seventh beer in his body, we end up behind a group of Cubans who are dancing, playing instruments and beating drums in a very disorganized procession. Once again – what a joy and what a rush of happiness to experience. This in the middle of the street in a simple residential block. The evening will continue because we have been invited to Pochitos for dinner.

Kvällen är, liksom hela dagen, väldigt lyckad. Vi möts på ett enkelt sätt där vi sitter ute på gatan på hårda stolar med maten i knät och äter och umgås. Sammanfattningsvis har denna dagen varit helt magisk. En av de bästa på hela seglingen. Så många oväntade händelser och så mycket av det verkliga Kuba. Vi har fått ta del av en kubansk familjs liv och leverne och vi har upplevt gatufest. Vi går lyckliga tillbaka till Vilja igen för att sova. Imorgon lämnar vi Kuba och nya äventyr väntar.

The evening is, like the whole day, very successful. We meet in a simple way where we sit outside on the street on hard chairs with the food in our laps and eat and socialize. In summary, this day has been absolutely magical. One of the best in all of sailing. So many unexpected events and so much of the real Cuba. We got to take part in the life of a Cuban family and we got a street party going. We happily go back to Vilja again to sleep. Tomorrow we leave Cuba and new adventures await.

Idag lämnar vi Kuba. Ett land vi kommit att älska. Tack Kuba! Vilket land. Vilka människor. Vilken glädje. Här finns allt och ingenting på samma gång. Det är vackert, det är fantastiskt och det är sorgligt. Det är ett prövat folk. Det är ett stolt folk. Det är ett glädjens och musikens folk. Människorna är otroligt givmilda och delar så frikostigt med sig av det lilla de har. Vi har fått lära oss att uppskatta allt vi faktiskt har och att förstå värdet av att kunna handla det vi önskar när vi behöver det. Kuba har också lärt oss att ta tillvara på dagen och se glädjen i varje tillfälle. Jag hoppas vi kommer tillbaka någon gång. Det har varit en magisk månad. Men nu väntar nya äventyr. Vi är på väg mot Jamaica.

Today we leave Cuba. A country we have come to love. Thank you Cuba! Which country. What people. What a joy. Here there is everything and nothing at the same time. It’s beautiful, it’s amazing, and it’s sad. It is a tried and tested people. It is a proud people. It is a people of joy and music. The people are incredibly generous and share so generously with what little they have. We have been taught to appreciate everything we actually have and to understand the value of being able to buy what we want when we need it. Cuba has also taught us to seize the day and see the joy in every opportunity. I hope we come back sometime. It has been a magical month. But now new adventures await. We are on our way to Jamaica.

VideoCapture_20240516-163824 — Waving Goodbye to Cuba

Out on new adventures on Cuba

Onsdag eftermiddag lämnar vi Cienfuego. Vi har legat här med båten i sjutton dygn. Under den tiden har vi gjort två underbara resor in i landet Kuba. Havanna tog oss verkligen med storm och det är nog den mest fascinerande stad jag någonsin upplevt. Skulle hemskt gärna vilja komma tillbaka dit någon gång. Vem vet, kanske det blir så. Vår andra utflykt blev till den charmiga staden Trinidad bara en och en halv timmas resa från Cienfuego. Denna stad är med på Unescos world Heritage Site. Vi slogs av skönheten även i denna lilla koloniala stad. Inga storslagna hus som i Havanna men vackra historiska envåningshus i rader målade i pastellfärger. Gatorna utgörs av kullersten som är ganska påfrestande att gå på men absolut vackert och säkert bra massage för fötterna o träning för balanssinnet.

Wednesday afternoon we leave Cienfuego. We have been here with the boat for seventeen days. During that time, we have made two wonderful trips into the country of Cuba. Havana really took us by storm and it is probably the most fascinating city I have ever experienced. Would love to come back there sometime. Who knows, maybe it will be. Our second excursion was to the charming town of Trinidad, just an hour and a half’s journey from Cienfuego. This city is included in the UNESCO World Heritage Site. We were struck by the beauty even in this small colonial town. No grand houses like in Havana but beautiful historic one-story houses in rows painted in pastel colors. The streets consist of cobblestones which are quite stressful to walk on but absolutely beautiful and certainly good massage for the feet and exercise for the sense of balance.

Out on new adventures on Cuba — One of all horses in town

It is beautiful

Vi stannar i Trinidad i två dagar under vilka vi promenerar runt stora delar av dagarna. Alla människor som vi möter är även här otroligt vänliga och nyfikna. Att vi kommer från Sverige och med en liten båt imponerar. Många kvinnor ber oss om tvål och huvudvärkstabletter samt mjölkpulver. Bristen på allt är stor och så enkla saker hade hjälpt deras vardag om vi hade haft att dela ut.

We stay in Trinidad for two days during which we walk around most of the days. All the people we meet here are also incredibly friendly and curious. The fact that we come from Sweden and with a small boat is impressive. Many women ask us for soap and headache tablets as well as powdered milk. The lack of everything is great and such simple things would have helped their everyday life if we had had to hand out.

Vi sätter oss ner på en servering strax innan lunch första dagen och det dröjer bara några minuter innan ett 5-mannaband börjar spela musik. Detta är så otroligt häftigt och unikt med Kuba. All denna livemusik! Både dag och kväll och, med musiken, kommer glädjen den förmedlar och som vi ser hos lokalbefolkningen.

We sit down at a table just before lunch on the first day and it only takes a few minutes before a 5-man band starts playing music. This is so incredibly cool and unique about Cuba. All this live music! Both day and night and, with the music, the joy they convey and that we see in the locals.

På kvällen är det en stor musikgrupp på torget och människor samlas. De är nio eller tio i bandet och stämningen är hög. Det dröjer inte länge innan dansgolvet fylls upp. Både av turister och lokalbefolkning. Efter en kort stund går strömmen i hela staden. Publiken tänder sina tändare och bandet fortsätter spela så gott det går. Dansen fortsätter och stämningen är fortfarande lika hög. Alla gör det bästa av situationen och nya instrument, som inte kräver förstärkare, plockas fram. Det är så härligt att se hur feststämningen kvarstår och att inget får stoppa glädjen. Strömmen kommer tillbaka o salsadansen fortsätter. Troligen till långt ut på småtimmarna. Vi går och lägger oss runt midnatt då Jan brygger på en förkylning sedan några dagar tillbaka.

In the evening there is a large music group in the square and people gather. There are nine or ten of them in the band and the mood is high. It doesn’t take long before the dance floor fills up. Both by tourists and locals. After a short while, the power goes out in the whole city. The crowd lights their lighters and the band continues to play as hard as they can. The dancing continues and the mood is still as high. Everyone makes the best of the situation and new instruments, which do not require amplifiers, are picked up. It’s so wonderful to see how the party atmosphere remains and that nothing can stop the joy. The power comes back on and the salsa dancing will probably continue well into the wee hours. We go to bed around midnight as Jan has been suffering from a cold for a few days.

Dagen därpå vandrar vi runt i byn på dess kullerstensgator. Ute på gatorna sker mycket av transporten med häst och vagn. Något vi ser över hela Kuba. Det är charmigt, det är vackert och det ger en känsla av att vara tillbaka på 1500-talet. Christofer Columbus sägs ha landstigit någonstans här i trakterna för nästan 550 år sedan Han skickade iland spejare som meddelade att lokalbefolknigen var fredlig och åkte sedan vidare. Några tiotal år senare ockuperar Spanien Kuba. Vi lämnar Trinidad med en känsla av att få ha sett en speciell by. Unik på många sätt.

The next day we wander around the village on its cobbled streets. Out on the streets, much of the transport takes place by horse and cart. Something we see a lot of all over Cuba. It’s charming, it’s beautiful and it gives a feeling of being back in the 16th century. Christopher Columbus is said to have landed somewhere in this area almost 550 years ago. He sent scouts ashore to report that the local population was peaceful and then moved on. A few decades later, Spain occupies Cuba. We leave Trinidad with the feeling of having seen a special village. Unique in many ways.

En kväll är vi hembjudna till Dags kompis Alex. En polack som bott i Sverige men de senaste 20 – 30 åren på Kuba. Han är gift här och har ett litet hus med bakgård. Vi får en inblick i hur det verkliga livet på Kuba ter sig. Och vi får en fantastiskt god middag. Lite på samma sätt som när vi varit bjudna på middag i Thailand. Gästerna sitter ner vid ett bord och njuter av maten medan värdparet servar med mat och dryck. På bakgården har familjen en gris, en kalkon, en hund och några kycklingar.

One evening we are invited to the home of Dag’s friend Alex. A Pole who lived in Sweden but the last 20 – 30 years in Cuba. He is married here and has a small house with a backyard. We get an insight into what real life in Cuba looks like. And we get a fantastically good dinner. A bit in the same way as when we were invited to dinner in Thailand. The guests sit down at a table and enjoy the food while the host couple serves food and drinks. In the backyard, the family has a pig, a turkey, a dog and some chickens.

Dag skall lämna oss och flyga tillbaka till Guatemala. Det är sista kvällen tillsammans och Jan och Dag sätter sig på däck för att röka var sin kubansk cigarr tillsammans. Lite som en kul grej att göra på Kuba. Dag är van vid att röka cigarr men det är inte Jan. Vilket betyder att Jan både har svårt för att få eld på cigarren och att han hostar en hel del. Det är tydligt vem som njuter mest av den! Efter en tredjedels cigarr ger Jan upp och sparar cigarren till ett senare tillfälle.

Dag will leave us and fly back to Guatemala. It’s the last evening together and Jan and Dag sit down on the deck to smoke a Cuban cigar together. Kind of like a fun thing to do in Cuba. Dag is used to smoking cigars but Jan is not. Which means that Jan both finds it difficult to light the cigar and that he coughs a lot. It’s clear who enjoys it the most! After a third of the cigar, Jan gives up and saves the cigar for a later occasion.

Dagen därpå drabbas även jag av förkylningen. Det är tungt att röra sig i värmen med hosta, snuva och förkyldtungt huvud. Tråkigt men förkylning är väl en del av livet. Ett par dagar går och det blir min födelsedag. Jag är inte pigg o inte heller Jan. Men vi tar oss in till Cienfuego och äter en lyxig middag på en takterrass med livemusik. Dyrt för att vara på Kuba men väl värt pengarna för att fira. Nästa dag skall vi lämna Cienfuego o segla österut längs med kusten mot slutmålet på Kuba som är Santiago de Cuba.

The next day I also get a cold. It is difficult to move in the heat with a cough, runny nose and heavy head. Sad, but colds are part of life. A couple of days pass and it’s my birthday. I’m not alert and neither is Jan. But we make it to Cienfuego and have a luxurious dinner on a roof terrace with live music. Expensive to be in Cuba but well worth the money to celebrate. The next day we will leave Cienfuego and sail east along the coast towards the final destination in Cuba, which is Santiago de Cuba.

Vinden lyser med sin frånvaro och vi ligger och guppar ute på havet. Vi rör oss framåt i ca en knop. Med andra ord inte alls. Plötsligt tornar mörka moln upp sig. Det börjar in över land och vi hör hur det mullrar. Oväder är definitivt på ingång. Då vi inte har radar inkopplad, eftersom den slår ut vår gps o plotter av någon anledning, så kan vi inte följa ovädret mer än med blotta ögat. Vi beslutar oss för att reva storseglet så det blir mindre segelyta uppe. Att gå för fulla segel in i ett oväder vill vi inte riskera. Det blir inte bara enorma krafter utan det sliter också på de segel som är uppe. Natten fortgår med i stort sett motorgång. Ovädret drar förbi men de svaga vindar vi har, går rakt emot oss. Det är väntat då vi går åt motsatt riktning mot hur vinden brukar blåsa. Vi går dessutom emot ett par knops ström. Jag mår riktigt dåligt i min förkylning så Jan tar hela nattskiftet och låter mig vila. Der är jag väldigt tacksam för. Vi väntas vara framme på vår ö nästa förmiddag. Efter att ha legat i inre hamnar, både inne i Rio Dulce och andra ställen, utan kristallklart turkost vatten på väldigt länge så är det verkligen det vi längtar efter. Att bada i fantastiskt hav.

The wind shines with its absence and we lie bobbing out on the sea. We move forward at about one knot. In other words, not at all. Suddenly dark clouds tower up. It starts over land and we hear how it rumbles. Stormy weather is definitely coming. Since we don’t have radar connected, because it knocks out our gps and plotter for some reason, we can’t follow the storm more than with the naked eye. We decide to take down the mainsail so that there is less sail surface up top. We don’t want to risk going full sail into a storm. Not only are there enormous forces, but it also wears on the sails that are up. The night continues with mostly motoring. The storm is passing but the weak winds we have are heading straight for us. This is to be expected as we are going in the opposite direction to how the wind usually blows. We are also going against a couple of knots of current. I feel really bad with my cold so Jan takes the whole night shift and lets me rest. I am very grateful for that. We are expected to arrive at our island next morning. After lying in inner harbors, both inside the Rio Dulce and elsewhere, without crystal clear turquoise water for a very long time, this is really what we long for. To swim in fantastic sea.

Vi har lagt till och har nu en ö helt för oss själva! Underbart! Så nu kan vi njuta av turkost vatten, öar och enskildhet i fem till tio dagar. Utan trängsel. Imorgon möter vi en vänbåt, Embla med Viveka och Erik, från Stockholm, som vi seglade över Atlanten tillsammans med och som vi mötte senast i Honduras. Det skall bli jättetrevligt! Såååå häftigt att vi båda har seglat med våra egna båtar ända från Sverige, seglade över Atlanten tillsammans och nu möts på en liten remote ö i Kuba. Hur stor är sannolikheten??? Här längs kusten finns ju knappast en enda segelbåt.

We have anchored and now have an island all to ourselves! Wonderfully! So now we can enjoy turquoise water, islands and privacy for five to ten days. Without congestion. Tomorrow we meet a friend’s boat, Embla with Viveka and Erik, from Stockholm, with whom we sailed across the Atlantic together and whom we last met in Honduras. It will be great fun! Sooooo cool that we have both sailed with our own boats all the way from Sweden, sailed across the Atlantic together and now meet on a small remote island in Cuba. How big is the probability??? Here along the coast there is hardly a single sailboat.

Jag har nästan svårt för att ta in det! Vi ligger med Vilja i en ganska väl skyddad naturhamn. I bakgrunden ser vi bergsmassiv på huvudön Kuba. Solen skiner, havet är turkosblått och vi har seglat ända hit!

I almost have a hard time taking it in! We lie with Vilja in a fairly well-protected natural harbour. In the background we see the mountain massif on the main island of Cuba. The sun is shining, the sea is turquoise blue and we have sailed all the way here!

Embla har kommit till oss, ett dygn efter att vi ankrat. Nu skall vi segla tillsammans eventuellt ända fram till Jamaica men åtminstone till Santiago de Cuba. Det är jättekul att ses igen och vi har så mycket att prata om. Eftersom vi inte gjort någon upptäcktsfärd med jollen ännu ger vi oss iväg med båda våra jollar ett varv runt ön. Vi kommer till andra sidan ön där det finns en lagun som vi hittar en smal öppning in till. Här finns mängder av döda träd och mangrove. Perfekt för krokodiler! Men vi ser tyvärr ingen trots att vi håller ögonen öppna. Hela ön är täckt av mangrove och det finns inte en enda strand att ta sig iland på. Men nu kan vi åtminstone säga att vi åkt runt ön.

Embla has come to us, a day after we anchored. Now we will sail together possibly all the way to Jamaica but at least to Santiago de Cuba. It’s great to see you again and we have so much to talk about. Since we haven’t made any discovery trips with the dinghy yet, we set off with both our dinghies for a lap around the island. We reach the other side of the island where there is a lagoon to which we find a narrow opening. There are lots of dead trees and mangroves here. Perfect for crocodiles! But unfortunately we don’t see anyone even though we keep our eyes open. The entire island is covered in mangroves and there is not a single beach to land on. But now we can at least say that we went around the island.

Nästa dag ligger vi still och tar det lugnt. Förkylningen och hostan sitter fortfarande tyvärr i. På kvällen blir vi hämtade av Erik för att äta hummermiddag ombord på Embla. Viveca o Erik bytte till sig fyra stora hummerstjärtar för några dagar sedan. Åh vad gott det smakar! Under tiden som vi sitter där ser vi en båt som kör rakt emot oss. Det är en fiskebåt som vill byta till sig rom mot hummerstjärtar. Vi nappar direkt och de får en liten flaska rom mot tre (vi trodde det var fyra) hummerstjärtar. Ca 20 kronor kostade rommen. Det får bli till en förrätt framöver. Kvällen är jättetrevlig och vi kommer tillbaka till Vilja mätta och glada. Imorgon skall vi ta oss till en ö längre västerut.

The next day we lie still and take it easy. Unfortunately, the cold and cough are still there. In the evening we are picked up by Erik to have a lobster dinner on board Embla. Viveca and Erik bought four large lobster tails a few days ago. Oh how good it tastes! While we are sitting there, we see a boat heading straight towards us. It’s a fishing boat that wants to trade rum for lobster tails. We nibble right away and they get a small bottle of rum for three (we thought it was four) lobster tails. The rum cost about SEK 20. It may become an appetizer in the future. The evening is very pleasant and we return to Vilja full and happy. Tomorrow we will make our way to an island further west.

Det är tidig morgon och fortfarande mörkt när klockan ringer. Planen är att komma iväg vid 07 – tiden. Det blåser ca 15 meter i sekunden och vi kommer ha motvind och troligen motström. Det är flera korallrev att ta oss förbi och därmed inget öppet hav att kunna kryssa på. Vi förstår att det kommer bli i stort sett bara motorgång och ett väldigt stampande mot vågorna. Och vi har rätt. Nu har vi varit på väg i fyra timmar av troliga minst tio timmar. Det är stampigt och obekvämt och motorn får verkligen jobba. Vi går verkligen åt ”fel håll” för att segla på sydsidan Kuba. Men har inte mycket val om vi vill se lite och komma fram till Santiago de Cuba för utcheckning innan vi seglar söderut mot Jamaica. Vinden avtar och vågorna försvinner nästan helt så sista halva sträckan är bekväm och vi kommer fram till Cayo Cuervo innan det blir mörkt. Det är en stor lagun med ett flertal öar runtomkring. Många med vackra små sandstränder. Inne i lagunen ligger en stor tvåmastad båt. Strax efter ankomst kommer ett par från båten med en vacker liten segelbåt. Det visar sig att mannen seglat i ca tjugo år och är inne på sitt tredje varv runt jorden. Kvinnan har varit med i tio år. Häftigt! Vilket liv de lever och vilka upplevelser de varit och är med om.

It is early morning and still dark when the clock rings. The plan is to leave at 07:00. The wind is about 15 meters per second and we will have a headwind and probably a headwind. There are several coral reefs to get past and thus no open sea to be able to cruise on. We understand that it will be largely just motoring and a lot of pounding against the waves. And we are right. Now we’ve been on the road for four hours out of probably at least ten hours. It’s clunky and uncomfortable and the engine really gets to work. We are really going in the ”wrong direction” to sail on the south side of Cuba. But don’t have much choice if we want to see a bit and arrive in Santiago de Cuba for check-out before sailing south to Jamaica. The wind dies down and the waves disappear almost completely so the last half stretch is comfortable and we arrive at Cayo Cuervo before dark. It is a large lagoon with several islands around it. Many with beautiful small sandy beaches. Inside the lagoon is a large two-masted boat. Shortly after arrival, a couple comes off the boat with a beautiful little sailboat. It turns out that the man has been sailing for about twenty years and is on his third lap around the world. The woman has been involved for ten years. Cool! What life they live and what experiences they have been and are part of.

Vi sover länge nästa morgon. Lite ut på dagen är det dags för upptäcktsfärd med jollen. Första stoppet blir en liten orörd sandstrand med en mini ”gren” som i Skagen. Alltså en smal sanddyna. Det är otroligt vackert med kritvit sand, turkost hav och blå himmel. Det känns som att vara i paradiset. Efter ett dopp i havet tar vi jollen en bit bort till en pytteliten ö som såg så lockande ut igår när vi kom in med Vilja. Och vilket paradis! På ena änden av den lilla ön är det några träd och resten av ön är bara en smal sandremsa som kanske är fyrtio meter lång och femton meter bred på det bredaste. Även här med en ”Skagengren”. Här känner vi oss verkligen som Robinson Cruzoe. På stranden finns fullt av vackra snäckor och sjöborrar som lyser mot oss. Det kristallklara havet lockar och det blir bad även här. Vi känner verkligen att vi lever ett fantastiskt och priviligierat liv. Så underbart!

We sleep long the next morning. A little later in the day, it’s time to go exploring with the dinghy. The first stop will be a small untouched sandy beach with a mini ”sandbank” like in Skagen. So a narrow sand dune. It is incredibly beautiful with chalky white sand, turquoise sea and blue sky. It feels like being in paradise. After a dip in the sea, we take the dinghy a little further to a tiny island that looked so inviting yesterday when we came in with Vilja. And what a paradise! At one end of the small island there are a few trees and the rest of the island is just a narrow strip of sand maybe forty meters long and fifteen meters wide at its widest point. Also here with a ”Skagen sandbank”. Here we really feel like Robinson Crusoe. On the beach there are lots of beautiful shells and sea urchins that shine at us. The crystal clear sea beckons and there is also swimming here. We truly feel that we live a wonderful and privileged life. How wonderful!

På eftermiddagen umgås vi med Viveka och Erik. Vi blir bjudna över till skonaren som ligger i viken och där äter vi mat, umgås, pratar och njuter fram till ganska sent på kvällen. Det är sådana här dagar och kvällar vi kommer se tillbaka på och prata om lång tid framöver.

In the afternoon we hang out with Viveka and Erik. We are invited over to the schooner which is in the bay and there we eat, hang out, talk and enjoy ourselves until quite late in the evening. It is days and evenings like these that we will look back on and talk about for a long time to come.

Idag är det dags för en ny etapp österut. Vinden är svag och rakt emot oss så det blir motorgång. Hoppas vår diesel räcker ända fram till Santiago de Cuba och att det finns att köpa mer där. Vi är strax framme och just nu förflyttar vi oss mellan korallrev, små mangroveöar och sandbankar.

Today it is time for a new stage to the east. The wind is weak and directly against us so it will be motoring. Hope our diesel lasts all the way to Santiago de Cuba and that there is more to buy there. We are almost there and right now we are moving between coral reefs, small mangrove islands and sandbanks.

Det blir bara en natt på Cayo Granada och nu är vi på väg igen. Orkansäsongen närmar sig så vi väljer att ta sträckor varje dag för att först komma till Santiago de Cuba där vi skall checka ut från Kuba och sedan segla mot Jamaica. Vi har lite tidspress då vi behöver vara i Colombia senast om en månad. Där är vi tryggare för orkaner och där kommer vi lämna båten några månader i sommar när vi åker till Sverige.

It will only be one night on Cayo Granada and now we are on our way again. The hurricane season is approaching so we choose to take routes every day to first get to Santiago de Cuba where we will check out of Cuba and then sail to Jamaica. We are under a bit of time pressure as we need to be in Colombia in a month at the latest. There we are safer from hurricanes and there we will leave the boat for a few months this summer when we go to Sweden.

Vinden är bra idag så vi kan segla! Underbart efter att ha kört så mycket för motor. Vi seglar fram i över sex knop och njuter. Sedan avtar vinden…just nu är det i stort sett stiltje och motorn får jobba igen. Även idag har vi dryga femtio nautiska mil att tillryggalägga och vi hoppas komma fram runt klockan 18 som vi gjort de andra dagsetapperna. Här på Kuba går solen inte ner förrän klockan 20 på kvällen i stället gör 18 som vi är vana vid. Det beror på olika tidszoner och jämfört med Guatemala så ligger vi två timmar före.

The wind is good today so we can sail! Wonderful after driving so much for engine. We sail along at over six knots and enjoy ourselves. Then the wind dies down…right now it’s pretty much quiet and the engine gets to work again. Even today, we have about fifty nautical miles to cover and we hope to arrive around 6 pm as we did the other day’s stages. Here in Cuba, the sun doesn’t set until 8pm, instead it’s 6pm which we’re used to. It depends on different time zones and compared to Guatemala we are two hours ahead.

Ny dag och ny etapp. Vi hinner tyvärr inte se så mycket utan det är mest en transportsträcka. Inte riktigt vad jag önskar. Men, men vi får följa väderprognosen. Idag öser regnet ner så det hade inte varit någon större idé att ta sig in till den lilla byn ändå. Förhoppningsvis avtar det tills vi är framme på nästa plats. Där ligger vi kanske två nätter innan sista sträckan längre resa med nattpass.

Magic La Habana

Havanna. Lyssna på namnet. Smaka på det. Havanna. Historiens vingslag slår mot oss. Glädje, Fest, Kabrioletbilar, Fina kläder, Casino, Kolonialhus, Salsa. Men också revolution, Fattigdom, misskötta o bortglömda hus, krig och elände. Båda sidorna är Havanna. Vi är på väg dit och skall upptäcka dagens Havanna. 100 år efter dess glansdagar och dryga 50 år efter revolutionen.

Havana. Listen to the name. Taste it. Havana. The wings of history beat us. Joy, Party, Convertible cars, Fine clothes, Casino, Colonial house, Salsa. But also revolution, Poverty, neglected and forgotten houses, war and misery. Both sides are Havana. We are on our way there and will discover today’s Havana. 100 years after its glory days and roughly 50 years after the revolution.

One of the beautiful houses that are restaurated

Tidigt på morgonen och vi sitter i en taxi på väg mot Havanna. Det känns spännande att komma dit och få uppleva alla kolonialhus i pastellfärger med balustrader, salsaställen, storband, gamla amerikanska bilar och häst o vagn. Resan kommer ta ca tre och en halv timma. Det är en colectivotaxi vi åker med tillsammans med två andra. Resan kostar tjugo dollar var. Eftersom vi knappt har kontanter så har vi fått trixa för att få ihop till resan. Vi tänkte boka hotell på en hotellbokningssida men de flesta har inte avtal med Kuba. På Hotels.com finns det däremot hotell och vi valde ett. Mot slutet behövde vi kryssa i vad vi gör på Kuba. Turism fanns inte som alternativ utan endast en massa olika officiella uppdrag. Vi har bokat och kryssat i journalistiskt uppdrag. Jag skriver ju trots allt min blogg 😊

Early in the morning and we are sitting in a taxi on our way to Havana. It feels exciting to come there and experience all the colonial houses in pastel colors with balustrades, salsa bars, big bands, old American cars and horse and carriage. The trip will take about three and a half hours. It’s a colectivo taxi we’re riding with two others. The trip costs twenty dollars each. Since we hardly have any cash, we have been given a trick to save up for the trip. We thought of booking a hotel on a hotel booking site but most of them do not have an agreement with Cuba. On Hotels.com, however, there are hotels and we chose one. Towards the end, we needed to tick off what we are doing in Cuba. Tourism did not exist as an option, but only a lot of different official missions. We have booked and cruised on a journalistic mission. After all, I write my blog 😊

Colonial houses with balustrades and a bicycle

Some kind of celebration with several horses and Cuban flags

Of course Cuba had a lot of warshipelements

Pink ”Cadillac” in front of a beautiful house

Vi kör fram på relativt bra vägar utan en massa potthål i vägen. Det står folk med sedelbuntar i händerna och liftar. Bussar mellan städerna finns knappt längre. Trafiken är gles, salsan strömmar ur högtalarna och vi passerar inga samhällen. Det känns ganska öde. Samtidigt är det små stånd med försäljning av olika saker längs med vägen. Var de bor som säljer sakerna vet vi inte.

We drive on relatively good roads without a lot of potholes in the way. There are people with wads of bills in their hands and hitchhiking. Buses between the cities hardly exist anymore. The traffic is sparse, the salsa is pouring out of the speakers and we don’t pass any communities. It feels quite deserted. At the same time, there are small stalls selling various things along the road. We don’t know where the people who sell the things live.

Efter en behaglig resa blir vi avsläppta i Habana Viejo. Det är här vi har bokat ett rum. Efter en kortare promenad kommer vi fram till Casa Maura. Ett Casa collectivo som vi kunnat boka på nätet. Det är rent och fint med balkong och tillgång till kök. Värden och hennes svärdotter är otroligt tillmötesgående och serviceminded. Väl installerade på rummet går vi ut på vår första promenad av många i Havanna. Det pirrar lite i kroppen av förväntan. Vi bor nära en stor boulevard, P de Martí, inte många bilar passerar men de vi ser är i stort sett gamla Amerikanare. Några är kabrioleter och några har tak. De flesta målade i pastellfärger. Även om ingen av oss är bilentusiaster så spritter det av glädje av att se dem. Vi promenerar fram mellan slitna och misskötta kolonialhus. Och några få som har renoverats. Vart vi än går strömmar musik ut ur husen, på gatorna och från bilarna.

After a pleasant journey, we are dropped off in Habana Viejo. This is where we have booked a room. After a short walk we arrive at Casa Maura. A Casa collectivo that we were able to book online. It is clean and nice with a balcony and access to a kitchen. The host and her daughter-in-law are incredibly accommodating and service-minded. Once installed in the room, we go out on our first of many walks in Havana. The body tingles a little with anticipation. We live near a big boulevard, P de Martí, not many cars pass but the ones we see are mostly old Americans. Some are convertibles and some have roofs. Most painted in pastel colors. Although none of us are car enthusiasts, seeing them bursts with joy. We walk between worn and neglected colonial houses. And a few that have been renovated. Everywhere we go, music pours out of the houses, onto the streets and from the cars.

Someone is selling fruits and vegetables

Folk köar framför många gallerförsedda små öppningar i husen. Bakom varje galler är det försäljning av t ex kaffe, glass, burkar med öl eller lokal cola eller andra allehanda saker. Eftersom matbutikerna är i stort sett tomma så är det dessa små ”hål-i-väggen-butiker” som förser invånarna med det de har möjlighet att köpa. På Kuba handlar man det man får tag på och när man får tag på det. Inte som hemma där vi handlar det vi önskar och precis när som helst. Pizza är otroligt populärt och billigt. Ser vi en blinkande ljusskylt och människor utanför så är det pizza de köper.

People line up in front of many barred small openings in the houses. Behind each bar is the sale of, for example, coffee, ice cream, cans of beer or local cola or all sorts of other things. Since the grocery stores are largely empty, it is these small ”hole-in-the-wall stores” that provide the residents with what they can afford to buy. In Cuba, you buy what you can get hold of and when you get hold of it. Not like at home where we buy what we want and exactly when we want. Pizza is incredibly popular and cheap. If we see a flashing light sign and people outside, it’s pizza they’re buying.

Here Jan bought a small cup of local coffee. Very sweet.

A lot of people are standing outside the shops longing to buy things inside. But they can not. Some shops only take card and the price is in dollars so it is not possible for most Cuban people

On the street. People gathering for transportation

Close to the church. Some women together

A lonely man playing trumpet on the street. It was lovely to listen to

Vi ser ändå ingen misär. I stort sett alla är rena och med hela kläder. Det är inte som fattigdomen i många länder i Afrika och Asien. Var femtonde meter kommer någon fram till oss och börjar prata. ”Where do you come from?”, ”First time in Cuba?”, ”Can you give me money for my baby?”, ”Money,money, money?”

We still see no misery. Pretty much everyone is clean and fully clothed. It is not like the poverty in many countries in Africa and Asia. Every fifteen meters someone comes up to us and starts talking. ”Where do you come from?”, ”First time in Cuba?”, ”Can you give me money for my baby?”, ”Money, money, money?”

A lot of artists selling their art on the street

Almost all vegetables are sold from wagons like this

Vi strosar runt mellan de gamla kolonialhusen som en gång i tiden måste ha varit otroligt vackra. De är vackra även nu men utan restaureringar o skötsel ramlar cement bort, färgen flagnar och trät multnar sönder. Otroligt synd. De är ju så vackra. Det är fullt av liv och rörelse. Barn som leker, cykeltaxis som transporterar människor, män som mekar med bilar, kvinnor som umgås och det står vagnar där det säljs ett mindre urval av frukt och grönt. På en gata vi passerar säljer de blommor och blomsterdekorationer. Urvalet av mat är större här än i Cienfuego men fortfarande lyser det stort av bristen på tillgångar.

We stroll around between the old colonial houses which must have been incredibly beautiful once upon a time. They are beautiful even now, but without restoration or maintenance, cement falls away, the paint peels and the wood rots. Unbelievably bad. They are so beautiful. It is full of life and movement. Children playing, bicycle taxis transporting people, men tinkering with cars, women socializing and there are carts selling a small selection of fruit and vegetables. On a street we pass they sell flowers and flower decorations. The selection of food is greater here than in Cienfuego but still the lack of resources shines brightly.

Kvinnorna är mestadels långa och smala och klär sig i fina och ibland utmanande kläder. Vi blir gång på gång stoppade av män som frågar om vi vill växla pengar. Eller köpa cigarrer. Eller rom. Eller så vill de visa vägen till en restaurang och sedan ta betalt för att de visat oss vägen. En dag behövde vi växla pengar och vi kom överens om vilken växlingskurs med en man. Vi gick till sidan bakom en pelare och mannen började räkna upp pengar till Jan. Samtidigt sa han till mig att vakta om det kom någon polis. Jan och mannen räknade tillsammans. När vi kommer hem senare på eftermiddagen skall jag kontrollerna pengarna….och inser att vi fått strax under hälften av vad vi skulle ha. Suck! Andra gånger vi växlat, både före och efter, har vi fått rätt. Men här blev vi totalt lurade.

The women are mostly tall and slim and dress in nice and sometimes challenging clothes. We are repeatedly stopped by men who ask if we want to exchange money. Or buy cigars. Or rum. Or they want to show us the way to a restaurant and then charge us for showing us the way. One day we needed to exchange money and we agreed on the exchange rate with a man. We went to the side behind a pillar and the man started counting money to Jan. At the same time he told me to watch if any police came. Jan and the man counted together. When we get home later in the afternoon, I will check the money….and realize that we got just under half of what we should have. Sigh! Other times we switched, both before and after, we got it right. But here we were totally deceived.

Idag, andra dagen, promenerar vi längs strandpromenade som vetter mot Florida Straits. Det är en lång och vacker promenad i stadsdelen Malecong. Havet är blankt och långt där borta på andra sidan ligger ärkerivalen USA. Ett fåtal personer snorklar i vattnet för att fånga fisk och languster, ytterligare några står på muren och fiskar. Konstigt att det inte är fler då det borde vara ett utmärkt sätt att dryga ut maten och få varierade smaker i munnen.

Today, the second day, we walk along the boardwalk facing the Florida Straits. It is a long and beautiful walk in the Malecong district. The sea is clear and far away on the other side lies the arch-rival USA. A few people snorkel in the water to catch fish and crayfish, a few more stand on the wall and fish. Strange that there aren’t more as it should be an excellent way to spread out the food and get varied flavors in your mouth.

We saw one fishingboat. That’s it. We are not allowed to do any fishing from the boat in Cuban water. Maybe there are restrictions even for the locals

A fisherman with all his small fishes on the wall

Tredje dagen i Havanna och vi klär oss i rosa kläder o har bestämt oss för att åka med en rosa Cabriolet runt om i Havanna. Sagt och gjort så går vi upp mot torget där alla cabrioleer står. En man med rosa bil fångar oss o vi kommer överens om ett bra pris. Troligen både för honom och för oss. Det är en sjuttiotre år gammal Ford Victoria Cabriolet vi åker med. Lite sliten men ändå otroligt vacker. Han är en mycket stolt ägare.Vi vet inte mycket om bilar men det var hans information. Det sitter en ny motor i bilen. Vi susar fram som värsta Elvis Presley genom Havannas boulevarder och längs med havet. Vi känner oss som kungligheter. Det är en härlig upplevelse. Turistig? Ja, kanske men ändå kul enligt oss. Det blir en guidning runt Havanna med vackra byggnader, Chinatown, förbi Havannas universitet och sedan ett stopp på Plaza de la Revulicion. En jättestor asfalterad plats framför Parlamentet och ett monument detikerat till José Martí. Monumentet skall vara det största tillägnat en författare i världen. José Martí har haft stor betydelse för Kuba. Runt torget finns några viktiga byggnader. Parlamentet, militära högkvarteret,polismyndigheten, en teater och två byggnader som på var sin byggnad har stora bilder av Fidel Castro på den ena och Che Guevara på den andra. En mäktig plats och en viktig plats i Kubas historia.Det är mäktigt och det är historia.

Third day in Havana and we dress in pink clothes and have decided to drive a pink Cabriolet around Havana. All said and done, we go up to the square where all the cabriolets are. A man with a pink car catches us and we agree on a good price. Probably both for him and for us. It’s a seventy-three-year-old Ford Victoria Cabriolet we’re driving. A little worn but still incredibly beautiful. He is a very proud owner. We don’t know much about cars but that was his information. There is a new engine in the car. We rush like the worst Elvis Presley through Havana’s boulevards and along the sea. We feel like royalty. It is a wonderful experience. Touristy? Yes, maybe, but still fun in our opinion. There will be a guided tour around Havana with beautiful buildings, Chinatown, past the University of Havana and then a stop at Plaza de la Revulicion. A huge paved square in front of the Parliament and a monument dedicated to José Martí. The monument is to be the largest dedicated to a writer in the world. José Martí has had great significance for Cuba. Around the square are some important buildings. The parliament, the military headquarters, the police department, a theater and two buildings that each have large pictures of Fidel Castro on one and Che Guevara on the other. A powerful place and an important place in Cuban history. It is powerful and it is history.

There are plenty of beautiful cabriolets

Plaza de la Revulicion with the big monument

Efter Plaza de la revolucion åker vi till en otroligt grön park. Där ser vi åtskilliga vackra ”Amerikanare” glänsande i rosa, lila, mintgrönt och rött. Det är en fröjd för ögat att promenera runt och titta på dem.

After the Plaza de la Revolucion we go to an incredibly green park. There we see many beautiful ”Americans” shining in pink, purple, mint green and red. It is a feast for the eyes to walk around and look at them.

Resan tillbaka till centrala går längs med avenyn i Malecong med Florida Straits på vår vänstra sida. Det är vackert, det är historia och det är en känsla av något vi aldrig kommer glömma. Havanna, glansdagar, 50-talet, kolonialhus och boulevarder. Hur var det då? En pirrande känsla att tänka. Åtminstone om man var amerikan eller rik kuban. För många andra kubaner var det nog inte detsamma.

The journey back to downtown runs along the avenue of Malecong with the Florida Straits on our left. It’s beautiful, it’s history and it’s a feeling of something we’ll never forget. Havana, glory days, 50s, colonial houses and boulevards. How was it then? A tingling sensation to think. At least if you were American or ritch Cuban. For many other Cubans, it was probably not the same.

Sista hela dagen i Havanna innan vi åker tillbaka till Cienfuego och Vilja imorgon. Vi promenerar ut och har mer eller mindre bestämt oss för en tur till Fusterlandia som ligger ca två mil västerut. Det är en konstnär som heter José Foster, som byggt upp denna streetart och konst runt en bostad och ett kvarter. Hans konstverk jämförs med Antoni Gaudi och sägs sätta Barcelonas Park Güell i bakgården. Vi tar oss dit med en charmig turkos veteranbil med en informativ chaufför. Vi åker på boulevarden längs med Florida Strait i stadsdelen Malecong. Sedan passerar vi ett område med vackra och stora hus vilka de flesta är ambassader. Rysslands ambassad ser ut som en stor bunker annars är de andra flotta byggnader med vakter utanför varje ambassad.

Last full day in Havana before we return to Cienfuego and Vilja tomorrow. We walk out and have more or less decided on a trip to Fusterlandia, which is about two miles to the west. It is an artist called José Foster, who built this street art and art around a house and a block. His artwork has been compared to Antoni Gaudi and is said to put Barcelona’s Park Güell in the backyard. We get there in a charming turquoise vintage car with an informative driver. We ride on the boulevard along the Florida Strait in the Malecong district. Then we pass an area with beautiful and large houses, most of which are embassies. The Russian embassy looks like a big bunker otherwise the other buildings are big buildings with guards outside each embassy.

Fusterlandia är speciellt med sin lite futuristiska konst och skulpturer. Mycket är gjort i keramikplattor i olika storlekar. Figuriner är klädda med små mosaikplattor i glada färger och det är konst, utsmyckningar och figurer precis överallt. Kul att komma dit och se denna speciella plats.

Fusterlandia is special with its slightly futuristic art and sculptures. Much is made of ceramic tiles in various sizes. Figurines are dressed with small mosaic tiles in cheerful colors and there is art, embellishments and figures just everywhere. Nice to get there and see this special place.

Vi åker tillbaka med samma taxi fast till halva priset nu. Det är dags för lunch och vi har blivit duktiga på att hitta billiga men ändå okej ställen. Vi går tillbaka till området nära Chinatown till samma ställe som vi åt lunch igår. De känner igen oss och är glada för att vi kommer tillbaka. På väg tillbaka till hotellet lyckas vi hitta en affär med lite varor där vi kan betala med kort! Vilken lycka! Eftersom vi kommer vara ute i Kubanska södra skärgården och det börjar bli tomt på framförallt dryck så köper vi ett flak öl och ett flak Pepsi. Vi har inte sett något av det i affärer sedan vi kom fram till Kuba. Lite kaffe blev det också. Både igår och idag har vi börjat köpa in grönsaker också inför vår kommande tid på havet. Det finns inte mycket men vi har fått tag på vitkål, lök, tomater och långa gröna bönor. Så våra ”souvenirer” från Havanna består av grönsaker 😄

We are going back with the same taxi but at half the price now. It’s time for lunch and we’ve become good at finding cheap but still okay places. We go back to the area near Chinatown to the same place we had lunch yesterday. They recognize us and are happy that we are coming back. On the way back to the hotel, we manage to find a shop with some goods where we can pay by card! What joy! Since we will be out in the southern Cuban archipelago and we are starting to run out of drinks in particular, we buy a bottle of beer and a bottle of Pepsi. We haven’t seen any of that in business since we got to Cuba. There was also some coffee. Both yesterday and today we have started buying vegetables also for our upcoming time at sea. There isn’t much but we’ve got hold of cabbage, onions, tomatoes and long green beans. So our ”souvenirs” from Havana consist of vegetables 😄

Some of the things we bought and brought back to Vilja in Cienfuego

Vi lämnar dryck och grönsaker på rummet och går ut igen. Snabbt fastnar vi på en servering med livemusik. Det är dans på gatan och god stämning. Det är verkligen fascinerande med all denna musik överallt och människor som dansar loss både inne på serveringarna och utanför. Vi lämnar och kommer därefter till nästa lilla trånga ställe med musik. Vi har varit där tidigare och älskar stämningen. En sjumannaorkester trängs inne på serveringen där det enbart serveras Mojito. Utanför dansar turister och kubaner om vartannat. Orkestern spelar Guantanamera och annan musik det går att dansa salsa till. Guantanamera är nog den mest populära låten av alla här på Kuba. Åtminstone där vi varit i Havanna. Stämningen är hög, alla i orkestern ger allt, cigarröken flödar och mojitos släcker törsten. Det är en lycka att få vara här i Havanna. En stad som tagit oss med storm

We leave drinks and vegetables in the room and go out again. We quickly get hooked on a service with live music. There is dancing in the street and a good atmosphere. It’s really fascinating with all this music everywhere and people dancing wildly both inside the servings and outside. We leave and then come to the next small crowded place with music. We have been there before and love the atmosphere. A seven-piece orchestra squeezes into the serving room, where only Mojito is served. Outside, tourists and Cubans dance around each other. The orchestra plays Guantanamera and other music you can dance salsa to. Guantanamera is probably the most popular song of all here in Cuba. At least where we have been in Havana. The mood is high, everyone in the orchestra gives it their all, the cigar smoke flows and the mojitos quench the thirst. It is a blessing to be here in Havana. A city that took us by storm

A nice bar with live jazzmusic in old town

Sista timmarna i Havanna. Vi går runt och handlar in grönsaker och ägg. Det är dyrt. Förstår inte hur kubanerna har råd…men det har de ju inte heller. Det känns nästan lite hemskt att köpa av den mat de själva så väl behöver. När jag går och bär på en karta med 30 ägg längs med gatorna inemellan de tre våningar höga kolonialhusen kommer många fram och ber om ägg. Det är omöjligt att börja dela ut. Då skulle vi inte ha några kvar själva och även vi kommer behöva mat när vi är ute och seglar. Jag har verkligen tagit Havanna till mitt hjärta. Det är så otroligt vackert här om man ser bort ifrån hur slitet det är. Människorna är också vackra och de utstrålar stolthet över sitt land och sin kultur. Musik strömmar ut från många fönster och från högtalare de har på sina cykeltaxis. Folk tar några danssteg och de flesta ser glada ut. När vi säger att vi kommer från Sverige ”Suecia” säger de stolt ”Volvo”, ”Abba”, ”Zlatan”. Våra kändaste varumärken. En kvinna vi mötte hade t o m varit i Göteborg.

Last hours in Havana. We go shopping for vegetables and eggs. It is expensive. I don’t understand how the Cubans can afford it…but they don’t either. It almost feels a little horrible to buy the food they themselves need so much. When I walk carrying a map with 30 eggs along the streets between the three-story colonial houses, many people come up and ask for eggs. It is impossible to start handing out. Then we wouldn’t have any left ourselves and we too will need food when we are out sailing. I have really taken Havana to my heart. It is so incredibly beautiful here if you ignore how worn it is. The people are also beautiful and they radiate pride in their country and culture. Music pours out of many windows and from speakers they have on their bicycle taxis. People do a few dance steps and most look happy. When we say we are from Sweden ”Suecia” they proudly say ”Volvo”, ”Abba”, ”Zlatan”. Our most famous brands. One woman we met had even been to Gothenburg.

Resan tillbaka till Cienfuego går verkligen med hjärtat i halsgropen Chauffören kör vingligt med hög hastighet. Med en hand på ratten, ibland inte ens det. Han pratar nästan konstant i sin mobiltelefon och sitter och sms:ar. När han inte pratar i telefonen fäster han blicken på sin vän i sätet bredvid. Han vinglar mellan alla körfält och när det kommer en mötande bil vill vi helst blunda. Inga säkerhetsbälten finns och stötdämpare, det som finns kvar av dem, får verkligen kämpa. Undrar om våra trettio ägg som vi har emellan oss kommer fram hela eller som äggröra. Och om Vi kommer helskinnade fram till marinan.

The journey back to Cienfuego is really heartbreaking. The driver drives wobbly at high speed. With one hand on the wheel, sometimes not even that. He talks almost constantly on his mobile phone and sits texting. When he’s not talking on the phone, he’s staring at his friend in the seat next to him. He wobbles between all lanes and when an oncoming car comes we prefer to close our eyes. There are no seat belts and shock absorbers, what is left of them, really struggle. Wondering if our thirty eggs that we have between us will come out whole or as scrambled eggs. And if We arrive at the marina in one piece.

”Stockholm i mitt hjärta” sjöng Lasse Berghagen. Jag skulle gladeligen kunna sjunga ”Havanna i mitt hjärta” vilken stad, vilken upplevelse, vilken känsla. Staden och dess skönhet. Om än tyvärr ganska sliten, har verkligen tagit mig med storm. Jag har rest runt på väldigt många platser på jorden men aldrig upplevt något liknande. Jag vill se mer! Jag vill uppleva mer! Och jag vill komma tillbaka!

”Stockholm in my heart” sang Lasse Berghagen. I could happily sing ”Havana in my heart” what a city, what an experience, what a feeling. The city and its beauty. Although unfortunately quite worn, has really taken me by storm. I have traveled to many places on earth but never experienced anything like this. I want to see more! I want to experience more! And I want to come back!