Wow vad mycket jobb vi gör…Marie och Niklas jobbar verkligen på och jag o Jan fortsätter som tidigare. Vi ligger före schemat med vad som måste bli gjort. Eldragningar, Marie upp i masten, proviantering, fumigation mm är gjord. Det är hela tiden nya arbeten och förberedelser på gång.
Wow, what a lot of work we do…Marie and Niklas are really working on it and I and Jan continue as before. We are ahead of schedule with what needs to be done. Electrical wiring, Marie up the mast, provisioning, fumigation etc. is done. There are always new works and preparations underway.
Idag, lördag, är det sjösättning. Alltid lite pirrigt i en båtägares liv när båten skall i vattnet igen. Att få i Vilja blir svårare än de tänkt sig. Rampen har lite för lite lutning för fordonet som kör. Vi blir ordentligt tippade akterut och skall backa ut. Men det går inte. Till sist får fordonet köra ända ner nästan under vattnet så att vi kommer ut på tillräckligt djupt vatten och plötsligt är vi loss! Härligt med vatten under oss igen. Vi åker in till kaj för natten och skall checka ut imorgon. Vi väntar också på alla certifikat vi behöver för att komma in till Galapagos
Today, Saturday, is the launch. Always a little nervous in a boat owner’s life when the boat has to go back into the water. Getting Vilja in will be more difficult than they thought. The ramp has a little too little slope for the vehicle driving. We are properly tipped aft and have to back out. But it doesn’t work. Finally, the vehicle has to drive all the way down almost underwater so that we come out in deep enough water and suddenly we are free! Lovely with water under us again. We go into the quay for the night and will check out tomorrow. We are also waiting for all the certificates we need to enter the Galapagos
Det blir lite antiklimax när våra papper kommer med fel namn på kaptenen och han som skrivit dem är i kyrkan och inte vill ta tag i problemet. Dessutom får vi problem på immigration. Men med otrolig hjälp av Patricia på hamnkontoret löser sig allt. Detta gör iofs att vi inte kommer iväg som planerat utan det blir ett dygn till i hamnen. Men imorgon räknar vi med att åka tidigt. Nu väntar ca tio dygn till sjöss. Stämningen ombord är bra och lugn men lite pirrigt är det att ge sig ut på en långsegling igen.
It becomes a bit of an anticlimax when our papers arrive with the wrong name of the captain and he who wrote them is in church and doesn’t want to deal with the problem. In addition, we have problems with immigration. But with the incredible help of Patricia at the port office, everything works out. This also means that we will not be leaving as planned, but will be in the port for another day. But tomorrow we expect to leave early. Now wait about ten days at sea. The atmosphere on board is good and calm, but it’s a little nerve-wracking to go on a long sail again.
Klockan 08.15, måndag, kastar vi loss! Ut på Stilla Havet, ut på äventyr! Första dygnet blir troligen ganska skumpigt sedan väntar stiltje. Det är ju Stilla Havet och det skall leva upp till sitt namn, har vi hört.
At 8.15 a.m., Monday, we launch! Out on the Pacific Ocean, out on adventure! The first day will probably be quite cloudy, then it will be quiet. It is the Pacific Ocean and it must live up to its name, we have heard.
Det är en härlig segling. Vinden in snett akterifrån nu så det är slör som oftast är mycket behaglig. Fiskesnörerna åker snabbt ut och det dröjer inte länge innan det rasslar till ordentligt. Det är en stor en. Linan åker ut längre och längre och längre och det är ingen chans att bromsa. Att rulla in är stört omöjligt. Plötsligt släpper den och tar fiskedraget med sig. När vi rullat in ser vi att metallsnöret längst ner gått av. Den hade varit så stor så vi inte ens klarat av att bärga upp ombord. Det är bara att hoppas på ny fiskelycka och förhoppningsvis en lite mindre nästa gång.
It’s a lovely sail. The wind is slanting in from the stern now so it’s a breeze which is usually very pleasant. The fishing lines go out quickly and it doesn’t take long before it rattles properly. It’s a big one. The line goes out further and further and further and there is no chance to brake. Rolling in is next to impossible. Suddenly it lets go and takes the fishing line with it. When we rolled in, we saw that the metal cord at the bottom had come off. It had been so big that we hadn’t even managed to get it on board. We can only hope for new fishing luck and hopefully a little less next time.
Vi styr mot SO nu. Först skall vi runda en udde i Panama och vi vill styra undan åtminstone en del av ett stiltjebälte som ligger stilla på samma plats. När vi rundat det kommer vi styra mer rakt mot Galapagos.
We are heading SE now. First, we will round a cape in Panama and we want to steer clear of at least part of a stiltje belt that is stationary in the same place. Once we have rounded it, we will steer more directly towards the Galapagos.
Oj vad det gungar… Första dygnet var perfekt. Vi seglade i snitt nästan 8 knop o kom 175nm från Vista mar. Men nu är vi i stiltje…Inte bara stiltje utan en massa vågor dessutom. Vilja gungar fram och tillbaka helt hysteriskt. Vi har tagit ner alla segel och vi har påbörjat våra nattskift. Det är mörkt, kolsvart ute. Och Vilja guppar fram och tillbaka. Lösa saker i båten skramlar, både inne i skåp och utanför. Hängande väskor slår mot skott (väggar) och att röra sig är nästan omöjligt. Självklart svårt att sova för de som ligger inne i båten. Jan kom precis ut. Förpiken är som en bastu i värmen, utan någon som helst genomströmning av vind. Det är inte kul här ute nu. Varmt o med en Vilja som gungar och gungar. Från sida till sida. Om och om igen. Försökte precis gå in i båten men ramlade omkull pga hur Vilja rör sig. Vi visste att vi skulle/kunde komma in i ett stiltjebälte andra dagen och nu är vi här. Nu får vi se hur vi hanterar det. Starta motor för att komma ur det eller ligga o guppa några dagar. Vi får ta ett beslut imorgon bitti. Om vi inte gör det redan inatt.
Oh how it swings… The first day was perfect. We sailed an average of almost 8 knots and came 175 nm from Vista mar. But now we are in silence… Not just silence but a lot of waves as well. Vilja rocks back and forth completely hysterically. We have taken down all the sails and we have started our night shifts. It’s dark, pitch black outside. And Vilja sways back and forth. Loose things in the boat rattle, both inside cupboards and outside. Hanging bags hit bulkheads (walls) and moving is almost impossible. Obviously difficult to sleep for those inside the boat. Jan just came out. The front girl is like a sauna in the heat, without any flow of wind. It’s not fun out here right now. Warm and with a Will that swings and swings. From page to page. Over and over again. Just tried to get into the boat but fell over because of the way Vilja moves. We knew we would/could get into a lull belt the second day and now here we are. Now we’ll see how we handle it. Start the engine to get out of it or lie down and bob for a few days. We have to make a decision tomorrow morning. If we don’t do it already tonight.
Stiltje kan också vara vackert. Nu rullar inte Vilja längre och då njuter vi av det spegelblanka havet som är så blått så blått. Sedan i morse har vi gått för motor. Strömmen skjuter oss också framåt. Vi bestämmer oss för att stänga av motorn och ligga och driva en stund. Det är underbart att bada i det svalkande klara vattnet på 3000 meters djup. Marie och jag är i länge medan Jan och Niklas gör rent vattenlinjen. Även Marie o jag skrubbar i aktern. Det har inte satt sig något men vi vill förebygga så vi förhoppningsvis inte får problem när vi kommer in i Galapagos vatten. Det känns helt ljuvligt att simma i havet efter en veckas slit uppe på land. Vi fascineras av den otroligt blå färgen på havet.
Efter en timme startar vi motorn igen. Rena och fräscha och fria från gammalt svett.
Stiltje can also be beautiful. Now Vilja doesn’t roll anymore and then we enjoy the mirror-like sea which is so blue so blue. Since this morning we have been driving. The current also pushes us forward. We decide to turn off the engine and lie down and drive for a while. It is wonderful to swim in the cooling clear water at a depth of 3000 meters. Marie and I stay for a long time while Jan and Niklas clean the water line. Marie and I are also scrubbing in the stern. Nothing has happened but we want to prevent it so we hopefully won’t have problems when we enter Galapagos waters. It feels absolutely lovely to swim in the sea after a week of hard work on land. We are fascinated by the incredibly blue color of the sea.
After an hour we start the engine again. Clean and fresh and free from old sweat.
Need no words
Timmarna går och det är nya nattpass. Vi går tyvärr fortfarande för motor så vi har inte det tysta lugnet när vi är ett med havet och mörkret. Men det är ändå rofyllt. Nattpassen är härliga och vi njuter allihop av lite ensamtid.
The hours pass and there are new night shifts. Unfortunately we still go by motor so we don’t have the quiet peace when we are one with the sea and the darkness. But it’s still peaceful. The night shifts are lovely and we all enjoy some alone time.
Äntligen är seglen uppe igen! Efter nästan tre dygn med stiltje där vi växlat mellan motor, att driva omkring och att försöka segla så har vi full segelsättning. Just nu styr vi lite norr om Galapagos i dryga sex knop. Fortsätter vi såhär så är vi framme på tisdag. Åtta dagar skulle det betyda. Totala sträckan är ca 850nm och idag passerar vi halva sträckan. Självklart firas det med ett glas rom. Stämningen ombord är jättebra.
Finally the sails are up again! After almost three days of stilts where we alternated between the engine, drifting around and trying to sail, we have fully set sail. Right now we are steering a little north of the Galapagos at just over six knots. If we continue like this, we will arrive on Tuesday. Eight days it would mean. The total distance is about 850nm and today we pass half the distance. Of course, it is celebrated with a glass of rum. The atmosphere on board is great.
Jan upptäcker en flisa i fingret som börjar bli inflammerat. Så det blir en liten ”operation” ute till havs. Och nu är fingret bättre igen
Jan discovers a splinter in his finger that is starting to become inflamed. So it will be a small ”operation” out at sea. And now the finger is better again
Vi skall ha en kall öl till lunch och de plockas fram ur frysen. Två av dem är kalla och goda men en har frusit till is. Det blir att hitta en möjlighet att komma åt isen. Först konservöppnare, men det räcker inte så då kommer metallsaxen fram. Till sist får jag klämt ut en helt frusen ölisbit. Hur den smakar? Det är definitivt inte gott. Totalt avslaget ölvatten.
We will have a cold beer for lunch and they will be taken out of the freezer. Two of them are cold and good but one has frozen into ice. It will be finding an opportunity to access the ice. First can opener, but that’s not enough so then the metal scissors come out. Finally, I squeeze out a completely frozen piece of beer ice. How does it taste? It’s definitely not good. Total rejected beer water.
Vi omringas plötsligt av ett stort stim av stora delfiner. De följer troligen ett fiskstim för ovan vattnet flyger även många fåglar som dyker ner för att få tag på mat. Delfinerna kommer upp till ytan och blåser ut luft för att sedan dyka ner igen. Några av delfinerna gör eleganta hopp långt upp i luften. Tyvärr fångar vi inga på bild. De är mer intresserade av fiskarna än av oss och Vilja denna gång. Men vilken lycka som strömmar genom kroppen varje gång vi mötet dem.
We are suddenly surrounded by a large shoal of large dolphins. They are probably following a school of fish because there are also many birds flying above the water that dive down to get food. The dolphins come to the surface and blow air and then dive back down. Some of the dolphins make elegant jumps high into the air. Unfortunately, we don’t capture any in the picture. They are more interested in the fishermen than in us and Vilja this time. But what happiness flows through the body every time we meet them.
Det är så vackert här ute på havet. Djupblå nästan orealistik färg på det oändliga havet. Djupblått och klart. Nyanserna av blått i hav, himmel och moln är fantastiska. Långt långt borta finns land…men det är flera dygns segling bort så vi är verkligen in the middle of nowhere. För om oss på styrbords sida tornar mörka moln upp sig. Skall vi komma in i ett oväder? Det blir vad det blir. Just nu skiner solen.
It is so beautiful out here at sea. Deep blue almost unreal color of the endless sea. Deep blue and clear. The shades of blue in the sea, sky and clouds are amazing. Far, far away there is land…but it is several days’ sailing away so we are really in the middle of nowhere. Because around us on the starboard side, dark clouds are towering. Shall we enter a storm? It will be what it will be. Right now the sun is shining.
Solnedgångarna här ute är magiska. Färgskiftningar som börjar med silver. Sedan kommer mer och mer gyllene kulörer. Det blir till riktigt guld och därefter brandgult och orange. Molnen får som en eldkant runt sig när solen närmar sig horisonten. Det stora eldklotet som sakta sakta försvinner bakom horisonten. Därefter kommer en ljusshow i gyllene kulörer som övergår i rosa, cerice och till sist olika toner av lila och purpur. Vilken ynnest det är att få uppleva detta.
The sunsets out here are magical. Color changes starting with silver. Then come more and more golden colours. It turns into real gold and then fiery yellow and orange. The clouds get like a rim of fire around them as the sun approaches the horizon. The big ball of fire slowly disappearing behind the horizon. Then comes a light show in golden colors that turn into pink, cerise and finally various tones of purple and purple. What a blessing it is to experience this.
Nattvakt igen…jag älskar dem. Det är så otroligt rofyllt att vara ett med naturen, havet och mörkret. Fast jag är inte helt ensam. På en av våra solcellpaneler har en fågel hittat ett ställe att vila sina trötta vingar. Hon accepterar att jag kommer väldigt nära även om hon då börjar se sig lite vakande runt omkring. Hon sitter i mörkret och spejar framåt ut mot öppet hav. Gissar att hennes mörkerseende är bättre än min. Tänk vad en liten havsfågel kan ge för känslor. Jag känner samhörighet här långt ute på havet. Det är ett annat liv som delar upplevelsen här och nu med mig. En fascinerande känsla. Kommer på mig själv med att jag sitter här och pratar högt med pippifågeln. Skrattar lite åt mig själv och fortsätter prata. Det är sååå befriande.
Nightwatch again…I love them. It is so incredibly peaceful to be one with nature, the sea and the dark. But I’m not completely alone. On one of our solar panels, a bird has found a place to rest its tired wings. She accepts that I get very close, even if she then starts to look a little wary around. She sits in the dark and looks ahead towards the open sea. Guess her night vision is better than mine. Think what emotions a small seabird can give. I feel a sense of belonging here far out at sea. It is another life that shares the experience here and now with me. A fascinating feeling. I find myself sitting here talking loudly to the Pippibird. Laughing a little at myself and continuing to talk. It’s so liberating.
Bakom oss är det ljus från något som måste vara en båt. Tittar på plotter men ingen signal från en annan båt syns. Vi får fortsätta hålla utkik under natten. Stilla havet är stort, otroligt stort, så vi borde inte komma så nära någon annan båt. Så det är nästan lite spännande att vi nu har en i sikte. Gissar att det är ett kryssningsfartyg som lämnat fastlandet Ecuador, med kurs mot Galapagos. Vi seglar längre söderut pga vinden men ett kryssningsfartyg med starka motorer kan gå rakt mot mål
Behind us there is light from something that must be a boat. Looking at plotter but no signal from another boat is visible. We must continue to look out during the night. The Pacific Ocean is big, incredibly big, so we shouldn’t get that close to any other boat. So it’s almost a little exciting that we now have one in sight. Guessing it’s a cruise ship that left mainland Ecuador, bound for the Galapagos. We are sailing further south because of the wind, but a cruise ship with strong engines can go straight for the target
Idag följer vi segelbåten Scout på AIS. En båt vi mötte i Cartagena som även de är på väg mot Galapagos nu. Efter några timmar ser vi Scout tydligt. De kommer närmre och närmre. ”Vilja,Vilja,Vilja” hör vi på vår vhf. Det blir ett härligt samtal på vhf långt ute till havs. Ganska otroligt att vi möts fem dygn ute på havet från Panama. Ännu mer otroligt är det när en fiskebåt plötsligt dyker upp. Den går mitt emellan oss och Scout som t o m måste väja. Hur stor är sannolikheten för det med 400 nm. till närmsta land. Utanför farled.
Today we follow the sailboat Scout on AIS. A boat we met in Cartagena that they too are on their way to the Galapagos now. After a few hours we see Scout clearly. They are getting closer and closer. ”Will, Will, Will” we hear on our VHF. It will be a lovely conversation on vhf far out at sea. Quite incredible that we meet five days out at sea from Panama. Even more incredible is when a fishing boat suddenly appears. It goes between us and Scout, who even has to turn. What is the probability of that with 400 nm. to the nearest country. Outside fairway.
Det är en regnig och grå dag. Allt går i olika nyanser av grått runt omkring oss och dynorna vi sitter på är våta. Som tur är så är det endast duggregn så vi kan fortfarande sitta ute i sittbrunnen. Lite skönt är det ändå att det är svalare. Nästa dag fortsätter med grått och regn. Har tappat räkningen på hur många dagar vi varit ute och vilken veckodag det är. Men vi har i alla fall lite vind idag och har kunnat segla hela dagen. Det är så fridfullt att slippa motorns ljud. Speciellt på nattvakterna.
It is a rainy and gray day. Everything goes in different shades of gray around us and the cushions we sit on are wet. Luckily it’s only drizzling so we can still sit outside in the cockpit. It’s still a bit nice that it’s cooler. The next day continues with gray and rain. I’ve lost count of how many days we’ve been out and what day of the week it is. But at least we have some wind today and have been able to sail all day. It is so peaceful to avoid the sound of the engine. Especially on the night shifts.
Vi närmar oss ekvatorn sakta men säkert. Nu mitt i natten är vi på grad N 0.47°, alltså mindre än en grad från ekvatorn. Det känns nästan overkligt att vi korsar med egen båt. Och strax efter ekvatorn kommer vi fram till Galapagos. Som det ser ut nu är vi framme om ca två dygn, onsdag morgon.
We are approaching the equator slowly but surely. Now in the middle of the night we are at degree N 0.47°, so less than one degree from the equator. It almost feels surreal that we are crossing with our own boat. And just after the equator we arrive at the Galapagos. As it looks now, we will arrive in about two days, Wednesday morning.
Levermittliv 