cartagena – Levermittliv

Preparations and carnival in Cartagena

Vi är tillbaka i Cartagena sedan ca en vecka. Cartagena – Club de Pesca. Här är så varmt, så ofantligt varmt…Vi har inte haft sröm på bryggan i stort sett från i torsdags. Nu är det måndag eftermiddag. Svettet rinner nerför kroppen o saltet svider i ögonen o på sår på kroppen. Vi byter kläder 3-4 gånger om dagen då de vi har på oss blir genomvåta. Inne i båten är det runt 36 rader varmt och utanför ännu varmare. Ingen vindpust. Vi har fläktar o det hjälper men räcker definitivt inte. Just nu skulle jag önska mig att få uppleva minus 25 grader – åtminstone för en kvart. Vi köper dunkar med dricksvatten o de tar fort slut. Colan likså. Arbetsmoralen är inte stor. Det går helt enkelt inte att göra något. Värmen tar fullständigt kål på oss dagtid. Som tur är så har vi haft el på natten. Vår AC står på 19 grader men det är ändå strax under 30 grader på natten. Havet värmer underifrån och luften ovanifrån.

We have been back in Cartagena for about a week. Cartagena – Club de Pesca. It’s so hot here, so unbelievably hot…We haven’t had any flow on the jetty mostly since Thursday. It is now Monday afternoon. The sweat runs down the body and the salt stings the eyes and wounds on the body. We change clothes 3-4 times a day as the ones we wear get soaked. Inside the boat it is around 36 degrees warm and outside even warmer. No gust of wind. We have fans and that helps but is definitely not enough. Right now I would like to experience minus 25 degrees – at least for a quarter of an hour. We buy cans of drinking water and they quickly run out. Cola as well. The work ethic is not great. There is simply nothing that can be done. The heat takes a toll on us during the day. Luckily, we had electricity at night. Our AC is set to 19 degrees, but it’s still just under 30 degrees at night. The sea warms from below and the air from above.

Messenger_creation_1CD3CF99-F4E2-46DD-9190-AA9AA7404090 — Vilja full of laundry to get dry

Messenger_creation_DFE29AD6-294F-4D60-B4FA-0FE5A4BCB2E2 — This is how they lift up the boats so it does not grow under waterline

Messenger_creation_4DC613C4-C642-46B3-B054-50787C1F31B6 — Our pier in Club de Pesca where we have been since end may during hurricane season

Messenger_creation_5534CB3F-D7F7-40C7-97D2-93C3A87AB91A — One evening we had a get together with other sailors

20241107_150802 — A peaceful scenery in the district Manga where we stay

20241106_162952 — When the tide is high the waters covers the streets

20241104_165019 — And leaves a lot of rubbish on the streets when it’s going down again

Några dagar senare. Från värmen till ösregn o svalka. Nu har vi bara 26,4 grader inne i båten….med airconditioner på 17 grader. Det är svalt o skönt o vi kan jobba lite smått. Elskåpet är fixat efter att det brann där pga bogpropellern i maj o några skåp är sorterade. Vi försöker verkligen utnyttja varje cm i båten till mat o praktiska saker. All durk är öppnad undan för undan så vi kan placera kaffe, havregryn, sylt o mjöl under mm. Allt är dyrt i Pacific så vi provianterar för fullt. Våra gastar första 3 månaderna över Pacific, Marie o Niklas, har köpt biljetter nu. De kommer till Panama 27 januari. Vi har även börjat proviantera för den tid de är med. Först ca 7 dagar till Galapagos. O vi hoppas att myndigheterna släpper in oss där….det är stränga regler. Sedan ca 4-5 veckor ute på öppet hav innan vi kommer fram till Marquesas i Franska Polynesien. Det blir definitivt längsta sträckan till sjöss utan landkontakt. Över 30 dagar. Atlanten tog 19 dagar.

A few days later. From the heat to torrential rain and coolness. Now we only have 26.4 degrees inside the boat….with air conditioner at 17 degrees. It’s cool and nice and we can work a little bit. The electrical cabinet is fixed after there was a fire there due to the bow thruster in May and some cabinets are sorted. We really try to use every cm in the boat for food and practical things. All colanders are opened side by side so we can place coffee, oatmeal, jam or flour under etc. Everything is expensive in the Pacific so we stock up. Our guests for the first 3 months across the Pacific, Marie and Niklas, have bought tickets now. They will arrive in Panama on January 27. We have also started stocking up for the time they are with us. First about 7 days to the Galapagos. And we hope the authorities will let us in there….there are strict rules. Then about 4-5 weeks out on the open sea before we arrive at the Marquesas in French Polynesia. It will definitely be the longest distance at sea without land contact. Over 30 days. The Atlantic took 19 days.

20241112_104132 — We can’t use this toilet anymore because of all drink we have bought

Pacific är såååå stort. Det går inte ens att föreställa sig. Atlanten blir nästan som Medelhavet i jämförelse. Vi är vana vid att se en karta med Atlanten lite till vänster o sedan Amerika o Europa, Asien o Afrika. Vänder vi på jordklotet så är det nästan bara vatten. Pacific – Stilla Havet. O det vattnet skall vi segla över…

Pacific is sooooo big. You can’t even imagine it. The Atlantic becomes almost like Mediterranean in comparison. We are used to seeing a map with the Atlantic a little to the left and then America and Europe, Asia and Africa. If we turn the globe over, there is almost only water. Pacific – Pacific Ocean. O that water we shall sail across…

Screenshot_20241113_095549_Chrome — It’s Impossible to imagine the size of The Pacific

Karneval! Eller egentligen en festival som känns som karneval. Cartagena firar Independence och det gör de stort i dagarna fyra. Idag är första dagen och det går ett karnevalståg på Pencer boulevard som ligger nära gamla stadsdelen. Folk strömmar dit och trängseln är stor. De flesta är beväpnade med ett stort rör där man sprutar ut skum på varandra. Det dansas, skrattas och sprutas skum överallt. Runt fötterna smäller de med smällare och vi har bara fötter i sandaler och flipflops. Lite rädda att få smällare på oss är vi allt. Samtidigt pågår karnevalståget med stora dansande grupper i vackra kläder. Och vackra exotiska kvinnor i fantastiska karnevalskläder. Vi har lyckats få en plats nära domarna så vi får se deras dans ordentligt. Det är fest, det är glädje, det är färgprakt o det är dans! Hela Cartagena sprätter av upprymdhet, bus och rytmik. Vi blir duschade av skum flera gånger om och delar glädjeruset med alla andra.

Carnival! Or actually a festival that feels like a carnival. Cartagena celebrates Independence and they do it big in the four days. Today is the first day and there is a carnival train on Pencer boulevard which is close to the old part of town. People flock there and the congestion is great. Most of them are armed with a large pipe where they spray foam at each other. There is dancing, laughing and spraying foam everywhere. Around the feet, they pop firecrackers and we only have feet in sandals and flip-flops. We’re all a little afraid of getting firecrackers thrown at us. At the same time, the carnival procession is going on with large dancing groups in beautiful clothes. And beautiful exotic women in amazing carnival costumes. We have managed to get a seat close to the judges so we get to see their dance properly. It’s a party, it’s joy, it’s colorful and it’s dancing! All of Cartagena bursts with excitement, mischief and rhythm. We are showered with foam several times and share the rush of joy with everyone else.

Party, party, party!

Everyone is dancing

20241107_165955 — We are close to the judges so we can see all performances

Leaving Sweden

Tillbaka i Cartagena och Colombia. Det är underbart att vara här i denna färgstarka, livliga och underbara stad. Mer om det nedan. Nu vill jag först skriva om tiden sedan senaste inlägget.

Back in Cartagena and Colombia. It is wonderful to be here in this colourful, lively and wonderful city. More on that below. Now I first want to write about the time since the last post.

Kailani är uppe på land. Tömd på nästan allt ombord och nedstängd för en längre tid. Jan har byggt en ställning för presenningen och nu är hon täckt och skyddad för både sol, regn och snö. De två lagerutrymmen vi har i Lysekil är fullproppade ända fram till dörrarna. Bilen är också rengjord, avställd och parkerad för en längre tid. Den har varit dyr i sommar. Först årsservice därefter byte av bromsklossar och bromsskivor och då upptäcktes även att de två framdäcken behövde bytas. Usch, Vilka sura pengar att lägga ut. Men, men, bilen är nödvändig att ha både till jobbet och till båten. Så det är bara att bita i det sura äpplet.

Kailani is on the hard. Empty of almost everything on board and shut down for a long time. Jan has built a stand for the tarpaulin and now she is covered and protected from both sun, rain and snow. The two warehouses we have in Lysekil are packed right up to the doors. The car is also cleaned, set aside and parked for a longer period of time. It has been expensive this summer. First annual service then replacement of brake pads and brake discs and then it was also discovered that the two front tires needed to be replaced. Ugh, what sour money to spend. But, but, the car is necessary both for work and for the boat. So it’s just a matter of biting the sour apple.

Leaving Sweden 2024 — Kailani leave the ocean and are going on the hard for a long time

Innan vi flög hit till Cartagena var jag två veckor i Thailand. Helt underbara veckor även om det regnade i stort sett hela tiden. Jag stannade ett dygn i Bangkok och njöt av myllret, maten, marknader och det härliga folkvimlet. Nästa dag bar det av till Koh Lanta där jag känner mig som hemma.

Before we flew here to Cartagena, I spent two weeks in Thailand. Absolutely wonderful weeks even though it rained pretty much the whole time. I stayed a day in Bangkok and enjoyed the hustle and bustle, the food, the markets and the wonderful crowds. The next day it was off to Koh Lanta where I feel at home.

Leaving Sweden — Luxury flight. It was only half full so I got four seats on my own

Lanta ❤️ Här har jag bott hela vinterhalvåret i fem år. Tobias gick i skola här från 2 till 6 klass. Vi har lärt känna ön och många av dess invånare. Vi har sett ön förändras och utvecklas. Det mesta på gott men en del på ont. När vi först kom hit fanns knappt några belagda vägar utan endast lervägar av röd lera. Allt stängdes ner på lågsäsongen, både hotell och restauranger, det var endast ett fåtal turister utanför högsäsong, endast ett fåtal hotell, knappt någon trafik mm mm. Nu är det en bred väg som håller på att byggas, mängder med resorter, restauranger och flera husområden där expats köpt hus. Men det är fortfarande autentiska och härliga Lanta. Själen finns kvar. Lika vänliga människor, lika god mat om inte ännu bättre och känslan av Thailand på thailändarnas villkor är stor.

Lanta ❤️ I have lived here all winter for five years. Tobias went to school here from 2nd to 6th grade. We have gotten to know the island and many of its inhabitants. We have seen the island change and develop. Mostly good but some bad. When we first got here there were hardly any paved roads, only dirt roads made of red clay. Everything was closed down in the low season, both hotels and restaurants, there were only a few tourists outside the high season, only a few hotels, hardly any traffic, etc. Now it is a wide road that is being built, lots of resorts, restaurants and several housing estates where expats have bought houses. But it is still authentic and lovely Lanta. The soul remains. Just as friendly people, just as good food if not even better and the feeling of Thailand on the Thais’ terms is great.

Jag hade två fantastiska veckor med många möten med vänner, härliga och livfulla kvällar ute, möten med många nya bekanta och jag njöt av god mat. Detta är ett land jag tagit till mitt hjärta med dess härliga och vänliga människor, fantastiskt goda mat och vackra natur. Tiden gick allt för fort och det kändes jobbigt att lämna.

I had two fantastic weeks with many meetings with friends, lovely and lively evenings out, meetings with many new acquaintances and I enjoyed good food. This is a country I have taken to my heart with its lovely and friendly people, amazingly good food and beautiful nature. Time passed all too quickly and it felt hard to leave.

Men, nya äventyr väntar!

Tillbaka i Sverige behövde allt vårt bagage packas, vägas och mätas. Min väska från Thailand kom inte med mitt flyg hem och där i fanns en massa saker vi skulle ha med oss. Vi la tid på att köpa mat och godis som är svårt att få tag på i Karibien och Colombia. Och en massa praktiska saker som är billigare o framförallt lättare att få tag på har inhandlats under sommaren. Allt som allt hade vi sex stora väskor med oss på flyget. Plus fyra handbagage. Kvällen innan vi skulle flyga fick jag telefonsamtal att min väska från Thailand hade kommit. Då hade vi redan packat färdigt o varje väska vägde tjugotre kilo så vi hade inte plats för mer. Så flygbolaget från Thailands-resan skickade väskan till Cartagena. Vid vår incheckning såg vi min väska på bagagebandet alldeles framför våra väskor.

But, new adventures await!

Back in Sweden, all our luggage had to be packed, weighed and measured. My bag from Thailand didn’t come with my flight home and there were a lot of things in there that we were supposed to take with us. We spent time buying food and sweets that are hard to come by in the Caribbean and Colombia. And a lot of practical things that are cheaper and above all easier to get hold of have been purchased during the summer. All in all, we had six large bags with us on the flight. Plus four pieces of hand luggage. The night before we were to fly, I received a phone call that my bag from Thailand had arrived. By then we had already finished packing and each bag weighed twenty-three kilos, so we had no room for more. So the airline from the Thailand trip sent the bag to Cartagena. When we checked in, we saw my bag on the baggage belt right in front of our bags.

Resan gick smidigt men tullen i Cartagena var väldigt intresserade av våra, nu sju, väskor. Vi slapp igenom till sist och tog en taxi till rummet vi hade hyrt de första tre nätterna.

The trip went smoothly but the customs in Cartagena were very interested in our, now seven, bags. We finally got through and took a taxi to the room we had rented for the first three nights.

Här lever vi mitt i ett kaos av allt vårt bagage som skall sorteras och placeras på rätt ställe, vi tvättar kläder, sorterar i stuvutrymmen, sätter upp segel, pumpar jollen, lagar mat, sorterar ännu mer och ser över vad som behöver köpas in. Allt detta i en otrolig hetta. Som tur är har vi AC inne i båten nu när vi ligger vid kaj. Vet inte hur vi hade stått ut annars. Ute på däck och i sittbrunnen rinner svetten av oss. Det svider i ögonen av svettdropparna som kommer dit och står vi stilla någon minut blir det en blöt pöl på golvet av allt svett. Värmen här är obeskrivlig. Att gå 100 meter är nästan omöjligt utan att förgås av hettan. Och de värmeutslag jag brottades med nästan hela förra säsongen, ombord på Vilja, är tillbaka och kliar.

Here we live in the middle of a chaos of all our luggage that must be sorted and placed in the right place, we wash clothes, sort in stowage spaces, set up sails, pump the dinghy, cook, sort even more and check what needs to be bought in. All this in incredible heat. Luckily we have AC inside the boat now that we are at the dock. Don’t know how we would have coped otherwise. Out on deck and in the cockpit, the sweat pours off us. The eyes sting from the drops of sweat that get there and if we stand still for a minute there is a wet puddle on the floor from all the sweat. The heat here is indescribable. Walking 100 meters is almost impossible without perishing from the heat. And the heat rash I struggled with almost all of last season, aboard Vilja, is back and itchy.

Att Vilja legat stilla länge syns på skrovet vid vattenbrynet och under vattnet. Vi har en hel musselodling där och längre ner fullt av havstulpaner. Jan har jobbat en del med att skrapa men nu har vi en colombian som har skrapat i ca tre timmar. Han säger att det är stark påväxt och rekommenderar oss att låta skrapa båten var tredje vecka. Vilket nog kan vara klokt. Annars kommer det knappt kunna gå att segla båten. Skall vi dessutom till Galapagos så måste båten vara helt ren undertill.

That Vilja lay still for a long time can be seen on the hull at the water’s edge and under the water. We have a whole mussel farm there and further down full of barnacles. Jan has worked a bit with scratching but now we have a Colombian who has been scratching for about three hours. He says that there is a strong build-up and recommends us to have the boat scraped every three weeks. Which might be wise. Otherwise, it will hardly be possible to sail the boat. If we are also going to the Galapagos, the boat must be completely clean underneath.

Ett par kvällar har vi varit inne i den gamla stadsdelen, Getsemani. Här sprudlar det av liv och rörelse. Husen är från kolonialtiden och är låga och färgglada men strax bredvid höjer sig lyxhotelletens skyskrapor. Barerna lockar med billiga drinkar och det är trångt mellan alla törstiga och glada människor. Mellan barerna syns små butiker som säljer färgstarka souvenirer och målningar och på gatorna trängs vagnar med frukt och grönsaker, kycklingspett och annan streetfood. På gator och torg dansas det som om vi vore på karneval varenda dag året runt. Det är flera dansgrupper som löser av varandra med olika danser. Den ena mycket energisk och afrikainspirerad och den andra där mannen visar sin tillbedjan till vackra kvinnor. Vilken glädje alla utstrålar! Vilken färgprakt! Och vilket enastående folkliv! Vi fullkomligt älskar att vara här!

A couple of evenings we have been in the old part of town, Getsemani. Here it is bursting with life and movement. The houses are from the colonial era and are low and colorful, but right next to them rise the skyscrapers of the luxury hotel. The bars attract with cheap drinks and it is crowded between all the thirsty and happy people. Between the bars you can see small shops selling colorful souvenirs and paintings and the streets are crowded with carts with fruit and vegetables, chicken skewers and other street food. In the streets and squares there is dancing as if we were at a carnival every single day all year round. There are several dance groups that solve each other with different dances. One very energetic and African-inspired and the other where the man shows his adoration for beautiful women. What joy everyone radiates! What a gorgeous color! And what an outstanding folk life! We absolutely love being here!

Om ett par dagar skall vi resa och utforska inlandet Colombia. Det ser vi verkligen fram emot. Vi hoppas få se bl a Bogotá, Medellin, Amazonas, jungel, höga palmer och färgsprakande folkliv. Vi får ta med varma kläder för Bogotá ligger på över 2600 meters höjd. Vilket äventyr som väntar oss!

In a couple of days we will travel and explore the interior of Colombia. We are really looking forward to that. We hope to see, among other things, Bogotá, Medellin, the Amazon, jungles, tall palm trees and colorful folk life. We must bring warm clothes because Bogotá is at an altitude of over 2,600 meters. What an adventure awaits us!

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia. The waves are high, up to four meters, and the sea is rough. Up on top of the waves it foams white. Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time. It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot. Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out. Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread. Luckily the sailing won’t take that long. Just barely four days. We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing

Cartagena, Colombia — Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season. It’s dark but starry. The moon has not risen yet. I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning. It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea. It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November. We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer. My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row. A Manhattan in miniature. It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited. Talk about contrasts. It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together. Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed. Most are party boats playing loud music. It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself. After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place. There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is. Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way. Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern. The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right. Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible. The boat comes in across. So we go out and turn the boat so the bow comes in first. A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us. I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down. But the cockpit is empty. Jan is gone. About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty. One person comes on board and helps with the stern moorings. Where is Jan then? When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire. He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher. It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed. The wooden lid on top shows clear traces of fire. We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread. The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Going in to Cartagena towards the dock

Cartagena är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena is an absolutely amazing city! Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high. This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening. The streets and squares are crowded. The party mood is high. Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it. In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment. Like being at a carnival. Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year. It’s easy to fall in love. The displays are absolutely incredible. The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform. There are both children and adults and everyone is fantastically talented. And they look like they’re having so much fun.

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night. This is so much fun and we enjoy life. We will be here until the end of November. Wonderfully! It’s so fun to be a part of everything we experience!

https://flic.kr/p/2pWQBLw

Club de Pesca in front of the skyline

This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja. In order to be able to do something in the heat, we have started our AC. Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat! And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air. You almost need a blanket to keep from freezing. Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.