Marquesas

Redan när vi närmar oss viken vi skall in och lägga ankaret i möts vi av en stark blomdoft. Det är gryning med en otrolig soluppgång i fantastiska färger. De höga gröntäckta bergen skymtar dramatiskt fram allt eftersom ljuset tilltar. De stupar rakt ner i det djupa havet medan de dimhöljda topparna tronar majestätiskt upp sig mot skyn

As we approach the bay where we are going to enter and drop anchor, we are greeted by a strong floral scent. It is dawn with an incredible sunrise in fantastic colors. The high green-covered mountains loom dramatically as the light increases. They plunge straight down into the deep sea while the mist-shrouded peaks tower majestically against the sky.

Marquesas
The sun rises
Marquesas
Messenger_creation_4EFFC5CA-8D0D-423A-B037-E57BC2466920
Both over the sea and the mountains
Messenger_creation_C079A244-A3C3-46FE-B64F-E52DBACB9826
High green mountains
Messenger_creation_09B26C7E-6CD2-4203-871A-5327B9ED20C7
Can’t really belive we are here
Messenger_creation_EB1492A1-5512-4048-81BC-68BBCDD2A6FE
The view is stunning
Marquesas
Cheers! We made it!

Franska Polynesien, Marquesas, Nuku Hiva. Smaka på det! Ta in det! Vi får nypa oss i armen för att förstå att det är sant. Vi har seglat hit med Vilja ända från Sverige. Hade aldrig trott att jag skulle ta mig hit någon gång. Inte ens med flyg

French Polynesia, Marquesas, Nuku Hiva. Taste it! Take it in! We have to pinch ourselves to understand that it is true. We have sailed here with Vilja all the way from Sweden. Never thought I would ever get here. Not even by plane

Messenger_creation_88EA43E4-5342-4BE1-8582-1005F990DEAA
Some of all the flowers which we could feel the small of even before getting on land

Det känns konstigt att få fast mark under fötterna igen. Första stegen är stapplande och vingliga. Huvudet snurrar runt och vi går som om vi är alkoholpåverkade. Allt runt oss rör sig. Det tar några minuter innan kroppen börjar anpassa sig och våra steg går som de skall, rakt framåt. Byn vi kommit till vid Taiohae bay, är liten och utsträckt. Här finns ett sjukhus, några mataffärer, bingo och en pizzeria. Det är mitt på dagen nu och därför för varmt för att promenera runt så vi tar strax dingen tillbaka ut till Vilja igen. Vi är trötta efter nästan en månad till havs, en tidig morgon idag och anspänningen över att komma fram så det blir middag och en tidig kväll till sängs. Äntligen får vi sova hela natten igenom utan nattvakter och utan att Vilja rullar runt i orolig sjö.

It feels strange to get solid ground under our feet again. The first steps are staggering and wobbly. Our heads spin and we walk as if we are under the influence of alcohol. Everything around us moves. It takes a few minutes before our bodies start to adjust and our steps go as they should, straight ahead. The village we have arrived at Taiohae Bay is small and sprawling. There is a hospital, a few grocery stores, bingo and a pizzeria. It is the middle of the day now and therefore too hot to walk around so we immediately take the thing back out to Vilja again. We are tired after almost a month at sea, an early morning today and the tension of arriving so that it will be dinner and an early evening to bed. Finally we get to sleep all night without night guards and without Vilja rolling around in the rough sea.

Messenger_creation_B8278270-C213-4C18-BCC3-FC9DB99A2AB2
The view is stunning
Messenger_creation_F2DC2CC5-10A1-4D49-8955-DCE914CCCF73
And it is sooo green
Messenger_creation_7D2A98CF-91B7-4642-AEC9-35ADE20C3EC2
Messenger_creation_093A0E7A-64ED-4A5A-B950-12DC4076A958
Classic tikis
Messenger_creation_D0F95E95-4B27-4D87-BD71-D4B02425BCCE
Messenger_creation_64C8657A-CCFE-43EB-87DD-58E662E32A51
And a big one

Idag skall vi checka in och gå till sjukhuset med mitt sår. Incheckningen betyder här endast att vi går till polisen och får våra pass stämplade. Redan för några dagar sidan följde vi en länk via internet där vi gjorde det mesta arbetet. Som eu-medborgare får vi stanna här obegränsad tid. Marie och Niklas flyger ju hem om knappt 2 veckor men Jan och jag skall ta det lugnt och stanna så länge vi har lust. Franska Polynesien är stort med många olika ögrupper och vi tänker ”bara vara” i många månader – upp till ett år framöver. Åh vad härligt det skall bli!

Today we are going to check in and go to the hospital with my wound. Checking in here only means that we go to the police and get our passports stamped. A few days ago we followed a link via the internet where we did most of the work. As EU citizens we are allowed to stay here indefinitely. Marie and Niklas are flying home in just under 2 weeks but Jan and I are going to take it easy and stay as long as we feel like. French Polynesia is big with many different island groups and we intend to ”just stay” for many months – up to a year. Oh how wonderful it will be!

Messenger_creation_1A4A7DF9-3DF1-4E0E-9B93-72E2AF5D1744
After we got our stamps in the passports we could put these French Polynesia flag up

Efter incheckningen går vi till sjukhuset för att få en läkare till att se på såret och förhoppningsvis få utskrivet ny antibiotika. Efter denna resa har vi definitivt insett hur livsavgörande det kan vara. Vi får vänta länge och när vi kommer in visar jag foton på hur det sett ut. Läkaren säger att det var väldigt stort och allvarligt. Det var på väg att leda till blodförgiftning så antibiotikan kan ha räddat mitt liv. Men nu är det nästan läkt och enda dåliga som är kvar är att jag inte får bada innan det läkt helt. Vi får utskrivet 2 kurer med ny antibiotika till skeppsapoteket och vi vandrar genom hela stan för att köpa dem på det lokala apoteket.

After checking in, we go to the hospital to get a doctor to look at the wound and hopefully get a prescription for new antibiotics. After this trip, we have definitely realized how life-threatening it can be. We have to wait a long time and when we get in I show photos of what it looked like. The doctor says it was very large and serious. It was about to lead to blood poisoning so the antibiotics may have saved my life. But now it is almost healed and the only bad thing left is that I am not allowed to swim until it is completely healed. We are prescribed 2 courses of new antibiotics for the ship’s pharmacy and we walk all over town to buy them at the local pharmacy.

Det är Jans födelsedag idag också och Marie har bakat en cheececake. Vid eftermiddagsfika blir det skönsång och kaka med levande ljus i till Jans stora glädje. Nästan hela kakan tar slut i ett nafs. På kvällen åker vi in till land för att äta på pizzerian. Vilken lyx att inte behöva laga maten ombord och att tallrik, glas och bestick står stilla på bordet utan att kastas runt från ena sidan till den andra så att vi får vara beredda att fånga saker hela tiden. Tror vi hade varit experter på utslagstävlingen i Robinson där de skall fånga en stav som plötsligt blir upplyst. Vår resktionsförmåga är på topp nu.

It’s Jan’s birthday today too and Marie has baked a cheesecake. At afternoon coffee there will be singing and cake with candles, much to Jan’s delight. Almost the entire cake is gone in one bite. In the evening we go ashore to eat at the pizzeria. What a luxury not to have to cook the food on board and that the plate, glass and cutlery are still on the table without being thrown around from one side to the other so that we have to be prepared to catch things all the time. I think we would have been experts at the Robinson elimination competition where they have to catch a pole that suddenly becomes illuminated. Our reaction skills are at their peak now.

Messenger_creation_F8192659-1FC2-433A-B40C-58ECEAC56FEE
A local beer while walking

Ny dag och planen var att lämna. Men vi har fått till oss att det är en bbq-kväll på stranden imorgon för medlemmar i OCC (Ocean Cruising Club) och World ARC seglare. Och det vill vi gärna vara med på.

New day and the plan was to leave. But we have heard that there is a bbq evening on the beach tomorrow for members of OCC (Ocean Cruising Club) and World ARC sailors. And we would like to join in.

Screenshot_20250410_193334_Facebook
The OCC bbq has begun
Messenger_creation_2743EA04-2F74-487E-8F5D-9F48A7175D75
Jan and me in the evening

Efter en trevlig kväll är vi klara med viken på Nuku Hiva och vill ta oss mot SO till andra öar. Första etappen blir till den mindre ön Ua Pou. Det är en underbar dagssegling dit ner med halvvind och bra fart. Härligt! Redan från långt håll har vi sett de fantastiska bergsformationerna. Höga spetsiga pelare som sticker rakt upp mot himmelen. Wow vad vackert.

After a nice evening we are done with the bay of Nuku Hiva and want to head SE to other islands. The first leg will be to the smaller island of Ua Pou. It is a wonderful day’s sailing down there with a light wind and good speed. Lovely! Already from afar we have seen the fantastic mountain formations. High pointed pillars that stick straight up into the sky. Wow how beautiful.

Messenger_creation_4CF71AEB-8297-4CA4-A2CA-96B1436E4E77
Lovely sailing south
Messenger_creation_B3A399EA-57A9-4FBF-9F31-E2AFD04274D3
Perfect wind
Messenger_creation_FF304B0A-BC88-46B8-A6B6-4F78F1C7E153
The Pitons are so massive
Messenger_creation_4D8AD5CD-6C50-44E4-B38F-CA627880EE29
It’s stunning

Vi kommer fram till viken Hanatefau som ligger närmast denna makalöst vackra vy. Här släpper vi i ankaret och tar jollen in till dingebryggan. Där får vi god hjälp av en lokal fiskare och den hjälpen tas tacksamt emot då sjöhävningen är stor och det är inte lätt att ta sig in. Nere vid vattenbrynet leker och badar byns barn i de höga vågorna som slår in. Ingen rädsla hos dem inte. Jag hade aldrig vågat bada där. Vi promenerar upp genom den lilla byn som är omgärdad av grönska och vackert blommande buskar och träd. Lukten av Gardenia slår emot oss vart vi än går. Rakt framför oss tronar ”Pitonerna” majestätiskt upp sig. Det är slående vackert. En bit inåt kommer vi till fiskarens bostad och vi bestämmer oss för att köpa färsk fisk till middag. Rosa fiskar med enorma ögon. De lever djupt nere i havet enligt fiskaren. Det skall bli sååå gott med grillad fisk!

We arrive at Hanatefau Bay, which is closest to this incredibly beautiful view. Here we drop anchor and take the dinghy to the dinghy jetty. There we get good help from a local fisherman and that help is gratefully received as the sea swell is high and it is not easy to get in. Down at the water’s edge, the village children play and swim in the high waves that come in. They are not afraid. I would never have dared to swim there. We walk up through the small village which is surrounded by greenery and beautifully flowering bushes and trees. The smell of Gardenia hits us wherever we go. Straight ahead of us, the ”Pitones” tower majestically. It is strikingly beautiful. A little further inland we come to the fisherman’s house and we decide to buy fresh fish for dinner. Pink fish with enormous eyes. They live deep down in the sea according to the fisherman. The grilled fish will be sooo good!

Messenger_creation_A7D42F2A-C7F7-4577-B14B-695DB98BC51D
Vilja in front of the Pitons
Marquesas
Messenger_creation_6441E5F2-1D01-47F7-BCD0-E668E3CDD5A6
Children playing
Messenger_creation_5344EE2D-9926-42E5-BF75-7F388D54C783
Messenger_creation_9D9519AF-38DF-44E0-8E4B-A49110CDB8EF
All the fishes. We bought 2
Messenger_creation_8EC78374-92A2-4AA4-9417-C7EAC39E26BC
An outdoor shower behind the palmtree
Messenger_creation_64285FF9-31E3-48B5-9412-78D8F5112CA1

And a tiki
Marquesas
Messenger_creation_0932017C-5E31-4646-A774-8CA43A05B765
The stunning view
Messenger_creation_500D370C-CE5E-466F-87A2-EA81D87600A9
And the view towards the sea
Messenger_creation_87F2C3E3-BA7C-4843-B5B7-7DD47359C549
An Aperol spritz in the afternoon

Efter en god natts sömn åker Marie o Niklas in till byn för att ge sig ut på en vandring till bl a ett vattenfall. Jan, som känner sig förkyld stannar kvar och det gör även jag. Vi har redan sett åtskilliga vattenfall och regnskogar. Det är en blåsig och regnig förmiddag och de kommer tillbaka genomblöta men väldigt nöjda. Vi bestämmer oss för att avsegla ganska omgående då nästa etapp mot ön Tahuata, söder om Hiva Oa kommer innebära ca 70 nm men med rak motvind så vi kommer få kryssa.

After a good night’s sleep, Marie and Niklas go into the village to go on a hike to, among other things, a waterfall. Jan, who feels cold, stays behind and so do I. We have already seen several waterfalls and rainforests. It is a windy and rainy morning and they come back soaked but very happy. We decide to set sail quite immediately as the next leg towards the island of Tahuata, south of Hiva Oa will involve about 70 nm but with a straight headwind so we will be able to cruise.

Messenger_creation_2BDB15AA-CCDF-48FA-ABD7-5AF5364614E0
Taking the dinghy out to Vilja

Natten går men det går långsamt framåt. Troligen har vi även strömmen emot oss. För att kunna styra lite högre upp mot vind stöttar vi seglingen med motor. Lite fusk men vi vill komma fram. Det som först verkade som att vi skulle komma fram tidigt eftermiddag verkar nu bli att vi inte hinner fram innan mörkrets inbrott. För att lyckas tar vi även ner seglen och går enbart för motor i många timmar. En natt till ute till havs vill vi helst inte ha nu.

The night is passing but we are making slow progress. We probably also have the current against us. In order to be able to steer a little higher up into the wind, we support the sailing with the engine. A bit of cheating but we want to get there. What at first seemed like we would arrive early in the afternoon now seems that we will not have time to arrive before dark. To succeed, we also take down the sails and go only by engine for many hours. We would rather not have another night out at sea now.

Viken Hanamoenoa är vacker med en sandstrand med palmer nedanför de gröntäckta bergen. Tyvärr är det stor sjöhävning så att ta jollen in är nästan omöjligt. Här ligger många segelbåtar före oss så vi lägger oss längst ut i viken. Det är så skönt att varva ner och ta det lugnt, njuta av utsikten och ”bara vara”.

Hanamoenoa Bay is beautiful with a sandy beach with palm trees below the green mountains. Unfortunately, there is a big swell so taking the dinghy in is almost impossible. There are many sailboats ahead of us here so we lie down at the far end of the bay. It is so nice to unwind and take it easy, enjoy the view and ”just be”.

Marquesas
Messenger_creation_B8D30860-C750-4D4F-942E-47FB704F0690
The beautiful beach
Messenger_creation_FC8B44A7-9E7F-44F7-BEFD-6C0985F288C0
Messenger_creation_6728C7CD-7B22-4966-A80D-C31BB999FBF0
Messenger_creation_453622EB-5FD9-4C2E-A557-9469ACB4B34F
Vilja in sunset
Messenger_creation_323FF155-E079-41AB-AFB4-FFB01AEE0B1F
The sun sets

Vilken häftig frukostunderhållning vi har! Hundratals delfiner simmar runt i viken Hanatefau, fortfarande på ön Tahuata men längre söderut. De hoppar och leker och jagar säkert fisk. Det är en riktig wow-upplevelse. Vissa gör höga höga språng upp i luften och snurrar runt sig själva flera varv innan de plumsar ner i vattnet igen med ett stort plask. De har lekt här inne i flera timmar nu och vi glömmer äta frukosten för det är så fascinerande.

What a great breakfast entertainment we have! Hundreds of dolphins swim around in the bay of Hanatefau, still on the island of Tahuata but further south. They jump and play and probably chase fish. It’s a real wow experience. Some make high leaps into the air and spin around themselves several times before plunging back into the water with a big splash. They have been playing in here for several hours now and we forget to eat breakfast because it’s so fascinating.

Messenger_creation_954480F0-5A08-4A53-8B5D-F58B4124BDFA
It’s always difficult to get the dolphins on photo. But here are one dolphin jumping
Messenger_creation_8F1D6847-22F1-4066-B5BE-1C51F495D0CF
Vilja in front of the high green mountains
Messenger_creation_37990C40-1FD2-4400-A1AE-795EEA81B856
Messenger_creation_BE3E160A-DE07-416E-BB1E-EBE3BEE3947D
Right here it’s a lot of palmtrees but all bays are different
Messenger_creation_4B089837-DC38-4CA1-B192-15EF73AEC7FD
Looking up at the palmtrees
Messenger_creation_FF2084E9-9185-4D95-93D7-FBE756248A69
On land looking out on the sea
Messenger_creation_1720F984-300F-4D39-A220-8E91EA45EEEC
Look at the colours

Efter showen lämnar vi Hanatefau med sina höga berg och åker vi upp till förra viken igen. Vyn här är fantastisk och vi är då närmre Hiva Oa. Det är vårt nästa mål då Marie och Niklas flyger hem igen på lördag efter att ha varit med oss i nästan tre månader.

After the show we leave Hanatefau with its high mountains and go up to the previous bay again. The view here is fantastic and we are then closer to Hiva Oa. That is our next destination as Marie and Niklas fly home again on Saturday after being with us for almost three months.

Land in sight!

Ja må han leva, ja må han leva….Niklas fyller år och har önskat sig våfflor till lunch. Marie står i köket och gör våffelsmet som sedan skall gräddas till härliga nygräddade våfflor! Verkligen lyx här långt ute på havet. Det tar lång tid att få dem klara men det är sååå gott!

Happy birthdayyo you…Niklas has a birthday and has asked for waffles for lunch. Marie is in the kitchen making the waffle batter which will then be baked into lovely freshly baked waffles! Truly luxury here far out at sea. It takes a long time to get them ready but they are sooo good!

Messenger_creation_44A6BD58-0C40-4025-A5E7-F8B2A335BF53
Marie making vaffles

Tjugofem dygn ute till havs nu. O vi närmar oss målet – Nuku Hiva i Marquesas.  En helt ny del av världen som väntar på att vi skall upptäcka och uppleva den. Det börjar kännas i våra kroppar att vi närmar oss. Rastlöshet, anspänning, förväntan o glädje. Vi trivs otroligt bra här ute till havs o skulle kunna segla lika länge till – om vi vetat det från början. Men det händer någonting i kroppen när vi närmar oss målet. Lite som en rusig segerkänsla!

Twenty-five days out at sea now. And we are approaching the goal – Nuku Hiva in the Marquesas. A whole new part of the world waiting for us to discover and experience it. We are starting to feel in our bodies that we are approaching. Restlessness, tension, anticipation and joy. We are enjoying ourselves incredibly well out here at sea and could sail just as long – if we had known it from the beginning. But something happens in our bodies as we approach the goal. A bit like a drunken feeling of victory!

Ännu en dag med härlig segling även om havet är lite mer vilt idag.Vågorna går höga och är korta så Vilja lyfts upp av nästa våg så fort vi kommit ner i den förra vågdalen. Det är verkligen som att surfa fram. Vågorna kommer som okuvliga massor bakom oss och är inte helt överens med sig själva då de kommer från delvis olika håll. Vilja rullar från sida till sida men stortrivs när hon rider ut den ena vågen efter den andra. Lika lugn och trygg som alltid. Vi skjutsas fram i närmre sju knop i dessa otämjda o toppiga vågor med vitt skum på toppen.  Natt till idag var det flera squalls med regnbyar och stark vind. Kan det ha bidragit till det mer oregerliga hav vi har runt oss nu mån tro.

Another day of great sailing even though the sea is a little wilder today. The waves are high and short so Vilja is lifted up by the next wave as soon as we have descended into the previous wave valley. It really is like surfing. The waves come as unruly masses behind us and are not completely in agreement with themselves as they come from partly different directions. Vilja rolls from side to side but enjoys riding one wave after another. As calm and safe as always. We are being pushed forward at nearly seven knots in these untamed and peaky waves with white foam on top.  The night before today there were several squalls with rain showers and strong wind. It may have contributed to the more unruly sea we have around us now, believe me.

Messenger_creation_F888798B-122B-4803-8CE3-B707FA7F5CB7
The orange-red spets are squalls with rain and strong wind
Messenger_creation_BED0ADAB-E394-44C0-910C-A8DD19B7CF67
Gennaker sailing
Messenger_creation_7A0FB362-CD69-459E-AA8E-2CA1348AFC65
Waves on the sea
Messenger_creation_5E175E0D-BBBD-4001-BBA7-D4084E015F03
Trimning the sails
Messenger_creation_DBF6E771-C81C-4B16-9B4F-09626706D19D
Jan enjoying the sea
Messenger_creation_9853AFAF-10E1-4900-9D68-8818882DA583
Sunset coming

Det är sövande och meditativt att färdas framåt gungandes och vaggandes. Nästan som i barndomen då man vaggades till sömns av en outtröttlig förälder som med sin trygghet får det lilla barnet att sova. Vilja är för oss denna trygghet och oas.

It is soporific and meditative to travel forward rocking and swaying. Almost like in childhood when you were rocked to sleep by a tireless parent who, with his security, makes the little child sleep. Will is for us this security and oasis.

Messenger_creation_B167E5FA-8CC1-4060-AF24-BC93AB00B2EE
A tired captain

Att titta ut över det oändliga havet är fascinerande. Ni kanske tror att det ser likadant ut varje dag. Blått hav och blå himmel. Men det är så ofantligt många nyanser av detta stora blå. Ända från turkost via klaraste blått till gråsten grått. Lugnt och fridfullt till ogästvänligt o skrämmande. Nattsvart till skimrande pärlemor och glittrande silver och guld. Varje dag och varje gång vi tittar ut över havet ser det annorlunda ut än vad vi sett tidigare. Det är en ynnest att  kunna se och glädjas åt detta.

Looking out over the endless ocean is fascinating. You might think it looks the same every day. Blue ocean and blue sky. But there are so many shades of this great blue. From turquoise through the clearest blue to stone gray. Calm and peaceful to inhospitable and frightening. Midnight black to shimmering mother-of-pearl and sparkling silver and gold. Every day and every time we look out over the ocean it looks different than what we have seen before. It is a blessing to be able to see and enjoy this.

Messenger_creation_BA071D1F-933A-4649-9635-F592A3C0AAD5
Blue sea blue sky
Messenger_creation_CCC816B5-2C78-4896-9116-90469222CA1E
The sun start to get down
Messenger_creation_4E6DF13A-C44E-4093-964D-515248060CB6
Yellow and orange
Messenger_creation_7E70B9CC-711C-4746-B178-FB7AB7A66A78
With Grey clouds
Messenger_creation_E6A720EB-5800-4AB5-9815-C057CC7B469A
And now pink and purple

Långa överseglingar är en stor del av det liv vi lever och dessa ger minst lika mycket glädje och tillfredsställelse som att komma fram till en ny destination. De ger tid för reflektion o eftertanke och vi hinner förstå vilken fantastisk, spännande och otrolig resa vi gör. Tänk att vi seglat ända från Sverige, ner genom Europa, över Atlanten, genom hela Karibien och Centralamerika, genom Panamakanalen och nu långt långt ut på världens största ocean – Stilla Havet. Snart runt halva jordklotet. Ombord på en liten, liten båt. Vilja. Vi har varit igenom både stiltje och storm och allt däremellan.

Long voyages are a big part of the life we live and these bring at least as much joy and satisfaction as arriving at a new destination. They give us time for reflection and contemplation and we have time to understand what a fantastic, exciting and incredible journey we are on. Imagine that we have sailed all the way from Sweden, down through Europe, across the Atlantic, through the entire Caribbean and Central America, through the Panama Canal and now far, far out on the world’s largest ocean – the Pacific Ocean. Almost halfway around the globe. On board a small, small boat. Will. We have been through both calm and storm and everything in between.

Messenger_creation_62FE987A-C976-44C5-83E4-90A47CE969A3
Washing clothes
Messenger_creation_C3D92608-8B6A-4B98-86EF-062066311CCB

Cutting garbage in to small pieces to make it not take much space
Messenger_creation_0E6492A1-90C2-474B-AED4-761497960185
A ”bit” messy inside Vilja with 4 people onboard
Messenger_creation_DFF21C16-A149-419B-B306-11AA5835B5E9
Enjoying life at sea
Messenger_creation_590A03D5-1E18-449D-B41B-E5E0E005298B
So is Jan
Messenger_creation_DDC830A1-7DCE-4943-805E-51CE4D109AC1
Messenger_creation_C284FFE4-8AAC-4FCB-809B-D01021918570
Messenger_creation_DCD8E6CC-F4F7-4EF4-9695-5C50D3FEB82D
It’s impossible not to love this

Delfiner! Vi har en flock små jättesöta delfiner som leker runt båten som tycks säga  ”Välkomna till Marquesas”. Som vanligt när vi ser dessa fantastiska djur drar vi på smilbanden och ett lyckorus går genom kroppen. De simmar runt båten från alla håll och kanter. Undrar om de ser oss som är ombord i båten eller om det bara är Vilja de leker med?

Dolphins! We have a pod of cute little dolphins playing around the boat that seem to say ”Welcome to the Marquesas”. As usual when we see these amazing animals we smile and a rush of happiness runs through our bodies. They swim around the boat from all sides. Wonder if they see us who are on board the boat or if it is just Vilja they are playing with?

Idag är sista hela dagen vi har utan att se land. Imorgon vid denna tiden har vi troligen släppt i ankaret på Nuku Hiva. Efter 28 dygn till havs. Vilken obeskrivlig men samtidigt ofattbart känsla!

Today is the last full day we have without seeing land. Tomorrow at this time we will probably have dropped anchor on Nuku Hiva. After 28 days at sea. What an indescribable but at the same time unimaginable feeling!

Vi sitter och slappar i sittbrunnen när vi plötsligt får syn på en val! Vår allra första val på nära håll där vi ser både rygg och att den blåser ut. Den ser stor ut. Häftigt! Som vi har längtat efter det!

We are sitting and relaxing in the cockpit when we suddenly see a whale! Our very first whale up close where we see both its back and its blow out. It looks big. Awesome! How we have been longing for it!

Messenger_creation_BC39A618-9CD8-47DC-9929-81A21A92EC88
Our first whale! It was big and close to us

Spänningen stiger med vem som skall vinna vadet! Hur många båtar ser vi under vår nästan 1 månad långa segling? ( första o sista dygnet borträknat då det är många båtar i respektive hamn) Just nu är vi uppe i 5 båtar. Står det sig så vinner Jan som gissat på 5. Jag har gissat på 6, Marie på 9 och Niklas på 11. Resultatet vet vi 24 timmar innan vi lagt i ankaret.

The excitement is rising with who will win the bet! How many boats will we see during our almost 1 month long sailing? (excluding the first and last day as there are many boats in each port) Right now we are up to 5 boats. If it turns out, Jan who guessed 5 wins. I have guessed 6, Marie at 9 and Niklas at 11. We will know the result 24 hours before we drop anchor.

Almost midway towards Marquesas

Vilja glider fram i sakta mak. Vi har äntligen kommit ut ur stiltjebältet och under förmiddagen har vi t o m gennakern uppe. Då ökar farten till över sex knop. Något vi längtat efter i fem dygn. Efter några timmar kommer ett regnoväder ifatt oss akterifrån och vindarna förändras igen. Nu gör vi ca tre till fyra knop. Seglen slår lite fram och tillbaka och Vilja rullar måttligt från sida till sida. Det är sövande och vi ligger allihop och slappar eller sover. Nattskiften med uppbruten sömn börjar också ta ut sin rätt så det är bra att passa på att vila när möjligheten finns.

Vilja glides along at a leisurely pace. We have finally come out of the stillwater belt and in the morning we even have the gennaker up. Then the speed increases to over six knots. Something we have been longing for for five days. After a few hours a rainy weather catches up with us from the stern and the winds change again. Now we are doing about three to four knots. The sails flap back and forth a little and Vilja rolls moderately from side to side. It is sleepy and we all lie down and relax or sleep. The night shifts with broken sleep are also starting to take their toll so it is good to take the opportunity to rest when possible.

Messenger_creation_4470DF2D-306C-43B6-90A1-598EA68749E6
The beautiful gennaker
Messenger_creation_A1681829-078A-471E-BB41-5453E23DE8ED
Grey is also beautiful
Messenger_creation_5622C17F-2967-4729-99EF-F40F447C96D3
But sunsets are the best
Messenger_creation_AB1DF637-D9C9-449F-8B33-BF6FD749E1FC
Lovely colours

Vi har till och från sällskap av en Rödfotat Boobie. Den ser ut som de Blåfotade och har blå näbb men röda fötter. Havet är stort så det är nog skönt att vila sina vingar ombord på Vilja och färdas framåt utan ansträngning. Vi gläds åt sällskapet men det har ett pris. Överallt där den suttit några timmar blir det riktigt skitigt bokstavligt talat. Fågelbajs överallt.

We occasionally have the company of a Red-footed Boobie. It looks like the Blue-footed Boobie and has a blue beak but red feet. The sea is big so it is probably nice to rest its wings aboard Vilja and travel forward without effort. We are happy for the company but it has a price. Everywhere it has sat for a few hours becomes really dirty, literally. Bird poop everywhere.

Messenger_creation_242C7479-B5BA-4DA6-A3FE-1621F4815108
Our ”boobie” with red feet and blue beak onboard Vilja
Messenger_creation_5C29A6BF-45CA-43B2-B6A9-E36D2B3F29FB
Here he is again
Messenger_creation_CCA9B306-9310-4AB8-8763-B4D33E5F252E
And the cute feet that we could touch from underneath
Messenger_creation_3D8568CC-D5B2-4371-900A-42CAE35FF66E

En vecka sedan vi lämnade Galapagos nu och igår fick vi äntligen ordentlig vind. Idag är det totalgrått och regnet öser ner. Vågorna rullar runt oss som en grå och ganska vild otämjd massa. Långt borta mullrar åskan och sikten är dålig.

A week since we left Galapagos now and yesterday we finally got some proper wind. Today it is completely grey and the rain is pouring down. The waves roll around us like a grey and rather wild untamed mass. Far away the thunder rumbles and the visibility is poor.

Messenger_creation_C2582A1A-88E4-46ED-8B35-F1737C330584
A rainy day
Messenger_creation_E741B25D-E755-415C-890E-CE7B519E3440
All the red and yellow dots are squalls with rain and wind

Att sitta i sittbrunnen betyder att vi blir våta. Regnet letar sig fram även under sprayhood och bimini. Allt blir blött och endast en person kan sitta i den torraste platsen i sittbrunnen för att hålla vakt. Även där får man sig en dusch då och då. Men vi gör bra fart! Äntligen! Vi toppade med 10.7 i en surfvåg innan vi revade storseglet. Nu ligger vi på mellan 6.5 och 7.5. Otroligt bra. Nu är vi strax på 6 grader syd och både tradevindarna och strömmen är med oss. Det är en sådan befriande och härlig känsla att färdas för segel mot målet. Vilja plöjer sig fram genom havet tryggt och stabilt. Det rullar en del och hon lutar men det är inte så mycket. Det går fortfarande att utföra alla dagliga sysslor. Och att gå på toaletten är inte en akrobatövning – än så länge.

Sitting in the cockpit means we get wet. The rain finds its way even under the sprayhood and bimini. Everything gets wet and only one person can sit in the driest place in the cockpit to keep watch. Even there you get a shower every now and then. But we are making good speed! Finally! We topped out at 10.7 in a surf wave before we tore the mainsail. Now we are between 6.5 and 7.5. Incredibly good. Now we are just under 6 degrees south and both the trade winds and the current are with us. It is such a liberating and wonderful feeling to travel under sail towards the goal. Vilja plows her way through the sea safely and stably. It rolls a bit and she leans but it is not that much. She can still do all her daily chores. And going to the toilet is not an acrobatic exercise – so far.

Dagarna går sin gilla gång här nu. Vi har bra vind och bra fart och styr rakt mot Hiva Oa. Så skönt att ha stiltjebältet bakom oss. Men självklart kan vi komma in i nytt igen. De senaste dagarna har det heller inte regnat så vi kan sitta och ligga i sittbrunnen allihopa. Tiden fördrivs, framförallt, med att läsa eller lyssna på bok, samtal, sitta o filosofera, titta på havet, hushållssysslor mm mm. Det är behagligt och meditativt och man blir sömnig. Vi lägger oss och vilar i omgångar under dagen. Viljas vaggande genom vågorna tillsammans med havsluften och det kluckande ljudet gör att vi blir sömniga.

The days are going their way here now. We have good wind and good speed and are heading straight for Hiva Oa. So nice to have the calm belt behind us. Of course we can get back into the swing of things. It hasn’t rained in the last few days either, so we can all sit and lie in the cockpit. Time is spent, above all, reading or listening to a book, talking, sitting and philosophizing, looking at the sea, household chores, etc. etc. It is pleasant and meditative and you get sleepy. We lie down and rest in turns during the day. Vilja’s rocking through the waves together with the sea air and the gurgling sound makes us sleepy.

Messenger_creation_0DCA0DF1-86D7-4E3F-A7B4-3D0B92D33C74
Reading a book
Messenger_creation_44C041E7-80EF-44FB-B572-78FF85A5BEE3
And playing with the phone
Messenger_creation_053701FA-1874-4937-BA0E-911BB355F9F1
Checking the sails
Messenger_creation_EA9A7DFB-5D83-4BB8-8F06-5F91F5AF1C13
Enjoying the view
Messenger_creation_A2D4E761-9A70-4825-A00E-2B24B723B43E
This is what it looks like when working on Vilja
Messenger_creation_BCE9C241-6A2F-4034-B8E7-C63A9DEAC6ED
The fishingline is out

Delfiner! En jättemassa o jättestora delfiner simmar fram till Vilja och leker länge runt fören. Tänk vilken glädje de ger. Undrar om de är lika lyckliga som oss när de simmar runt fören och hoppar upp i luften med konstsprång? Som alltid är det i stort sett omöjligt att fånga på bild men vi ler från öra till öra och glädjen tar ett skutt inom oss.

Dolphins! A huge crowd of huge dolphins swim up to Vilja and play around the bow for a long time. Imagine the joy they bring. Wonder if they are as happy as we are when they swim around the bow and jump into the air with artistic leaps? As always, it is almost impossible to capture on a picture but we are smiling from ear to ear and the joy takes a leap inside us.

Messenger_creation_B8FD97B7-5270-422E-BE52-7E02367C7762
One of all dolphins infront of Vilja
Messenger_creation_40B07CEB-9BFE-4697-812F-76F48E71DFA6
It was sooo many!

Jag har, sedan några dagar, haft ett sår under vänster knä som gjort ont, svidit och spänt. Troligen fullt med var. Det är varmt och dunkar och totala ytan är stor. Idag börjar jag bli orolig för en eventuell blodförgiftning så jag har beslutat att börja en penicillinkur. Skönt att vi har medicin ombord i vårt skeppsapotek. När regnet avtar kan vi starta Starlink och jag kan ta kontakt med försäkringsbolagets läkare. Vi har nog tre veckor kvar till land så det är bara att hantera bäst vi kan här ombord.

For a few days now, I have had a wound under my left knee that has been painful, burning and tense. Probably full of pus. It is hot and throbbing and the total surface area is large. Today I am starting to worry about possible blood poisoning so I have decided to start a course of penicillin. It is good that we have medicine on board in our ship’s pharmacy. When the rain subsides, we can start Starlink and I can contact the insurance company’s doctor. We probably have three weeks left until land so we just have to manage as best we can here on board.

Har varit i kontakt med läkare genom försäkringsbolaget nu. Han råder mig att fortsätta den penicillinkur jag påbörjat och att vara vaksam på mitt allmäntillstånd. Om jag blir sämre är det omedelbar inläggning på sjukhus som gäller  – hur jag nu gör det med ca 20 dagars segling till närmsta land. Det är bara att hoppas att det blir bättre i stället. Känner mig inte orolig men vill absolut inte få en blodförgiftning.

I have been in contact with a doctor through the insurance company now. He advises me to continue the penicillin course I have started and to be vigilant about my general condition. If I get worse, immediate hospitalization is the rule – how I am now doing it with about 20 days of sailing to the nearest country. I can only hope that it will get better instead. I don’t feel worried but I definitely don’t want to get blood poisoning.

Har fått fantastisk hjälp av vänner o bekanta de senaste dagarna. Flera läkekunniga har hört av sig och nu har jag startat med ny penicillinkur o att göra rent såret på ett djupare plan. Nu är det bara att fortsätta tills vi når land o kan söka professionell hjälp på plats. Stort tack till er som hjälpt mig! Och jättestort tack till Marie, Niklas o Jan som hjälper mig här ombord. Speciellt till Marie som har ”opererat” i mitt sår.

I have received fantastic help from friends and acquaintances in recent days. Several medical experts have contacted me and now I have started a new course of penicillin and to clean the wound on a deeper level. Now all I have to do is continue until we reach land and can seek professional help on site. Many thanks to you who helped me! And a huge thank you to Marie, Niklas and Jan who are helping me here on board. Especially to Marie who has ”operated” on my wound.

Trettonde dagen till havs och dagarna blir till ett. Seglingen är fortsatt väldigt behaglig med slör (vind snett in i aktern). Fast ibland kommer hastiga vindvridningar på över 180 grader. Vilja sköter sig, som vanligt, bra. Farten går upp och ner. Det är omöjligt att säga när vi är framme men vi räknar fortfarande med mellan 15 och 20 dagar till. Atlant-överfarten tog 19 dagar så detta kan bli dubbelt så länge, om vi har otur. Vi vill hinna fram så att Marie och Niklas får uppleva Franska Polynesien för ankare i en eller flera vackra vikar. Innan de flyger tillbaka till våren i Sverige igen en bit in i april.

Thirteenth day at sea and the days are becoming one. The sailing is still very pleasant with a veil (wind slanting into the stern). Although sometimes there are sudden wind shifts of over 180 degrees. Vilja is doing well, as usual. The speed is going up and down. It is impossible to say when we will arrive but we are still counting on between 15 and 20 more days. The Atlantic crossing took 19 days so this could be twice as long, if we are unlucky. We want to make it so that Marie and Niklas can experience French Polynesia at anchor in one or more beautiful bays. Before they fly back to spring in Sweden again sometime in April.

Messenger_creation_8C81B0A4-D162-4F3A-93A2-55E3DAC6A94D
Today a lovely rainbow
Messenger_creation_DB9CA1AA-E32E-4DE5-AED8-F4C3FEC729AE

Our view all day long
Messenger_creation_AB1DF637-D9C9-449F-8B33-BF6FD749E1FC
And a beautiful sunset

Fisket går det tyvärr inte så bra med. Farten är oftast för låg o fiskarna nappar bäst runt 6 – 7 knop. De flesta som nappat har troligen varit väldigt stora för de har ryckt av linan. Vi har totalt fått 3 små Mahi Mahis o njuter för fullt när vi äter dem efter en stund på grillen. Hoppas på lite mer fiskelycka innan vi kommer fram till Marquesas

Unfortunately, the fishing is not going so well. The speed is usually too slow and the fish bite best around 6 – 7 knots. Most of the ones that have bitten have probably been very big because they have pulled off the line. We have caught a total of 3 small Mahi Mahis and are enjoying them to the fullest when we eat them after a while on the grill. Hoping for a little more fishing luck before we reach the Marquesas

Messenger_creation_579BA20F-CB23-4015-A72D-BC4F20578828
Our third Mahi Mahi
Messenger_creation_971D7143-9ECB-4B6D-AFDE-46314A580E99
Niklas is hungry
Messenger_creation_CCDE39FB-50AC-42D3-A715-8FD90B510699
Bbq Mahi Mahi with butter and garlic is better than raw

Imorgon kommer vi nå halvvägs över till Marquesas!

Tomorrow we will be halfway across to the Marquesas!

Last stop Amazonas

Nu flyger vi söderut. Längst ner till sydligaste hörnet av Colombia där tre länder möts – Colombia,  Brasilien och Peru. Hit går inga vägar då det är regnskogen Amazonas som dominerar, långt, långt runtomkring. Alla transporter sker därför med båt och ett fåtal flygförbindelser.  Staden vi flyger till heter Leticia

Now we fly south. Down to the southernmost corner of Colombia where three countries meet – Colombia, Brazil and Peru. There are no roads here as it is the Amazon rainforest that dominates, far, far around. All transport therefore takes place by boat and a few air connections.  The city we fly to is called Leticia

Messenger_creation_2A699284-D269-41DD-8B4F-226D2BB8DCFF
Flying over the Andes
Messenger_creation_49EDD565-743F-4AF1-8F6A-FAED73342696

We have landed in Leticia
Messenger_creation_FE9CE5A4-33B5-48F7-9F7D-118EC698FA67

It is walking distance between these three countries

Amazonas regnskog är världens största och omfattar 7 miljoner km² i totalt 9 länder. Härifrån kan man ta sig västerut mot Peru och Ecuador och österut genom hela Brasilien ända till Atlanten.

The Amazon rainforest is the world’s largest and covers 7 million km² in a total of 9 countries. From here you can go west towards Peru and Ecuador and east through the whole of Brazil all the way to the Atlantic Ocean.

När vi kommer hit är det slutet av torrsäsongen och vattnet är så lågt som det kan vara. Många små bifloder är torrlagda och båtar och byggnader ligger uppe på de stora sandbankarna. Men det finns fortfarande vatten i de större bifloderna och vi har bestämt oss för en tredagars tur in i Amazonas till en liten by som ligger i Peru.

When we get here it is the end of the dry season and the water is as low as it can be. Many small tributaries have dried up and boats and buildings are perched on the large sandbanks. But there is still water in the larger tributaries and we have decided on a three-day trip into the Amazon to a small village located in Peru.

Messenger_creation_90EE6E5F-153C-4DCE-AF93-EAE1D1F69DF4

This little river is almost dry now in the end of dry season
Messenger_creation_889225A7-2FFB-4B1A-86DA-0ACB777D4D2B
Houses are on stilts because on rainy season the water gets much much higher
Messenger_creation_B6DFCE83-6440-4BE6-BB55-2225F2A5A9C7
There are a lot of different kind of fruits
Messenger_creation_766F5AF3-0E51-4216-8CD0-62C86EBB1C21
It looks so delicious
Messenger_creation_DD581127-8CE4-4B9C-A135-8CDC2D390ADF
And all the lovely colours
Messenger_creation_E9F9100B-86CA-4FFB-8A88-F68AA295D137
There are many kind of bananas and plantain
Messenger_creation_59703E30-6E38-43B7-8237-BE6771D45BF9
In the evening there are streetfood everywhere

Nu väntar vi, tillsammans med vår guide Mike, på båten som skall ta oss från Colombia till vårt äventyr. Det är fullt av liv på floden med båtar som transporterar människor och varor. På andra sidan vattnet, bara ett par hundra meter bort ligger Peru. Resan på det bruna vattnet tar oss ca 45 minuter och vi får vandra ganska länge i hettan och fukten innan vi kommer fram till byn och till det hus där vi skall bo. Det känns spännande och vi vet inte riktigt vad vi gett oss in på.

Now we are waiting, together with our guide Mike, for the boat that will take us from Colombia to our adventure. It is full of life on the river with boats transporting people and goods. On the other side of the water, just a few hundred meters away is Peru. The journey on the brown water takes us about 45 minutes and we have to walk for quite some time in the heat and humidity before we arrive at the village and the house where we will live. It feels exciting and we don’t really know what we’ve gotten ourselves into.

Messenger_creation_950FB082-D414-4044-B0CF-29B0F0DBCA8B
We booked our trip via the travelgency George of the jungle
Messenger_creation_DD7DA01F-BEEB-44BE-B551-D0313A3ED886
On the way to our boat. The river does not have a lot of water now so it’s far down
Messenger_creation_61DA46AA-D848-4C7C-BBD1-C78160C5C7B3
Taking a Coke while we are waiting
Messenger_creation_F3BB75A3-1572-48CC-B47A-6B39F663668E
It’s a lot of activity by the river
Messenger_creation_4E66FF9A-323F-4B12-BBD3-58B3AEDAEEE4
A cute girl waiting for the boat to leave
There are plenty of boats
Messenger_creation_5DA56728-ADA2-4844-A057-5BA290894767
Soon our boat will come. But we enjoy the atmosphere here by the river
Messenger_creation_C2038E51-EAEB-4495-A1D0-D7F2AE944F81
Now we are on the way
Messenger_creation_86EAC29A-D590-46A8-9A47-54CFB18F0B25
Our blue boat
Messenger_creation_442E1A77-9A36-4A9A-90F6-0CBDE9A01ECF
Pouring gasoline by hand to the engine
Messenger_creation_51D6C40F-56A6-4877-87CE-FE7A6E8FCFEE
Houses are on sand instead of in the water now in the dry season
Messenger_creation_ED13507E-9423-413A-BCC7-49C524163876
In rainy season the water gets all the way up and even inside the forest
Messenger_creation_43961DA5-85E7-4FF8-BD55-8FAD9826BD47
We have reached our village
Messenger_creation_2CFE61E9-9596-47EB-9DD4-4AED13358B16
Some boats are leaking
Messenger_creation_1CB4DBFD-7679-4775-875B-72E75A440E60
This is the house where we will stay for 2 nights

Vår första dag består av två vandringar i skogen. En på dagen och en i mörkret på kvällen. Vi klär på oss långbyxor och långärmat plus höga gummistövlar för att skydda oss mot giftiga insekter, myggor och ormar. Dagen innan var det en turist som trampade på en giftig orm. Den bet honom längst upp på stövelskaftet, så han klarade sig som tur var. Det knastrar under fötterna när vi promenerar fram i den nu torra regnskogen. Det är svårt att tänka sig att det kommer vara vatten ända här uppe om ett halvår. Nu är det fruktansvärt hett och svetten rinner av oss. Kläderna är genomvåta och det svider i ögonen av det salta svettet. Mike är fantastiskt duktig på att hitta djur i skogen. Mest insekter. Vi ser stora ludna tarantellor, svarta skorpioner, apor och mängder av olika fåglar. Han är också kunnig vad gäller alla träd och vad de används till. Det är killertree, irontree, rubbertree mm mm. Många av träden är 300 – 400 år gamla och enorma.

Our first day consists of two hikes in the forest. One in the day and one in the dark in the evening. We dress in long pants and long sleeves plus tall rubber boots to protect us from poisonous insects, mosquitoes and snakes. The day before, a tourist stepped on a poisonous snake. It bit him at the top of the boot shaft, so luckily he survived. It crunches underfoot as we walk through the now dry rainforest. It is hard to imagine that there will be water all the way up here in six months. Now it’s terribly hot and we’re dripping with sweat. The clothes are soaked through and the eyes sting from the salty sweat. Mike is amazingly good at finding animals in the forest. Mostly insects. We see large furry tarantulas, black scorpions, monkeys and lots of different birds. He is also knowledgeable about all trees and what they are used for. It is killertree, irontree, rubbertree, etc. Many of the trees are 300 – 400 years old and huge.

Messenger_creation_2C90039D-3FD4-42A9-9EFE-1BB8B12F2142
Messenger_creation_19C4F9F2-7091-4CA4-AFF9-747C43A03AE3
Messenger_creation_162E229B-4EE8-4ACF-BA84-5EABC57410F3
The big and old trees. They are up to 400 years old
Messenger_creation_357A4EC3-B300-49EC-8709-E372C316B8C3
The Base of the tree is almost like a small house
Messenger_creation_779D6519-94A5-47B8-8057-4A145944A6F5
Rubber tree
Messenger_creation_DB19C9C3-8915-404D-84BC-901A84A30D58
It’s a lot of termites
Messenger_creation_0C1783EB-1749-4C85-9E17-4AFB48381CC0
We saw scorpions. Here is a black one
Messenger_creation_9B75EB53-ED78-4906-863B-9FCEA70680BC
And a lot of big tarantellas
Messenger_creation_2586FD00-220C-4F73-ADB8-9F18140F5306
Here is Jan investigating the tree

Nästa dag paddlar vi ut med en båt på Amazonas och fiskar. Det är ofantligt hett att sitta i den gassande solen utan skugga eller minsta vindpust. Fiskarna nafsar direkt på vårat bete men det är svårt att få upp någon fisk då de inte biter runt den lilla kroken. Plötsligt nappar det hos mig och jag får en piraya på kroken. Den följer med upp men släpper tyvärr strax innan den kommer till båten. Nu har vi i alla fall sett en piraya. Efter tre timmar har Mike lyckats få upp fyra fiskar och vi åker genomsvettiga men nöjda och glada tillbaka till vår by. Där serveras vi en god lunch.

The next day we paddle out with a boat on the Amazon and fish. It is incredibly hot to sit in the scorching sun without shade or the slightest breeze. The fish nibble directly on our bait, but it’s hard to get any fish up as they don’t bite around the small hook. Suddenly it snaps at me and I get a piranha on the hook. It follows up but unfortunately lets go just before it reaches the boat. At least now we have seen a piranha. After three hours Mike has managed to catch four fish and we go back to our village sweaty but satisfied and happy. There we are served a good lunch.

Messenger_creation_25535F43-1E36-4337-8D17-7DC7421ED09E
Jan paddling the boat upstream
Messenger_creation_196FD542-47E8-4D29-AF5C-DB232527CC10
It is sooo hot in the sun
Messenger_creation_E288D7E5-E798-4A31-B1C3-D4EA212085FF
Unfortunately no piraya on the boat but we were Lucky that Mike caught 4 small fishes
Messenger_creation_96743CBE-9395-4A1E-A0F1-6428F77698C3
And the fishes was served for lunch together with other delicious things

Under vårt hus hänger det hängmattor och där tar vi igen oss några timmar innan eftermiddagens och kvällens vandring. Byn är liten och enkel. Här finns ingen el förutom i de enstaka hus som har generator eller solcellpaneler som de använder sparsamt. Inte heller något wifi. Alla jobbar hela dagarna med fiske, jakt, jordbruk eller hushållets göromål. De lever mer eller mindre ur hand i mun

Hammocks hang under our house and there we recover for a few hours before the afternoon and evening hike. The village is small and simple. There is no electricity here except in the few houses that have a generator or solar panels which they use sparingly. No wifi either. Everyone works all day fishing, hunting, farming or household chores. They live more or less from hand to mouth

Messenger_creation_03E4F7BB-28E9-487A-B90C-6B19288DC8C0
The hammocks in the shade wad lovely to rest in
Messenger_creation_11126EB1-6EB7-4BA3-A24B-D66919099228
Photo from  the small town
Messenger_creation_E1BD5341-E8DA-4CDF-9DF1-EBC8567AFF4A
Prepairing food. That’s a tuff job in the heat
Messenger_creation_3F6A8AAF-3BD3-4D6F-9AC6-B22049000905
A women is making roof from palmtree leaves
Messenger_creation_03F33BEC-B40B-4572-8D2D-427588D78AAA
In the afternoon they played volleyboll. Old and young together
Messenger_creation_B6F2C899-3EEE-4A31-9347-616214234B56
The supermoon wad absolutely fantastic

På med stövlarna igen och vi ger oss iväg på en lång och ansträngande vandring. De här stövlarna är fruktansvärt obekväma o jobbiga att gå i. Men de skyddar oss så det är bara att bita ihop. Målet är en sjö mitt inne i djungeln. Vi är trötta när vi kommer fram men det är fantastiskt vackert! En djup sjö omgärdad av grönska, Näckrosor som flyter på vattnet med stora, stora blad, ett otroligt rikt fågelliv och efter ett tag en magisk solnedgång som byts mot en stor Supermåne. Så fort mörkret lägger sig kryper kajanerna fram ur sina gömställen. Var vi än riktar ficklamporna reflekteras deras ögon med ett rött sken. Vi är ute och paddlar och Mike böjer sig ner och hämtar upp en liten kajman som vi får hålla i. Den är helt blick stilla, som paralyserad, när vi håller runt hals och svans med två händer. Denna utflykt är fantastisk och blir Amazonas-äventyrets höjdpunkt.

Put the boots back on and we set off on a long and strenuous hike. These boots are terribly uncomfortable and hard to walk in. But they protect us so we just have to bite the bullet. The goal is a lake in the middle of the jungle. We are tired when we arrive but it is amazingly beautiful! A deep lake surrounded by greenery, water lilies floating on the water with big, big leaves, an incredibly rich birdlife and after a while a magical sunset that changes to a big Supermoon. As soon as darkness falls, the caymans crawl out of their hiding places. Wherever we point the flashlights, their eyes are reflected with a red glow. We’re out paddling and Mike bends down and picks up a small caiman that we get to hold. It’s gaze is completely still, as if paralyzed, when we hold it around its neck and tail with two hands. This excursion is amazing and will be the highlight of your Amazon adventure.

Messenger_creation_98EE165A-792B-4086-A3C8-43F1288F621F
The lake and the environments was so lovely, green and peaceful
Messenger_creation_201F0E02-311A-4FBA-9199-7AF8356A9676
The beautiful water lillys with the big leaves
Messenger_creation_26E3392B-46E8-47B8-B047-899FD8DABEC1
The trees were full of different kind of birds
Screenshot_20241021_072527_Google
We saw a lot of Paradisebirds but could not take photos ourselves. So this is a borrowed photo
Messenger_creation_9CB9F528-EB4D-4B96-8664-ABFDB8E26A92
Jan enjoys being in the middle of the jungle
Messenger_creation_26D4EADA-4F2C-48AE-BD17-1CD534C02D23
The sunset wad just amazing
Messenger_creation_2A2C5E43-0C78-4E2C-9D37-4C1B51122083
Me holding a cayman

Tredje dagen stannar jag kvar i hängmattan när Jan och Mike ger sig iväg på en ny vandring. Jag orkar inte gå runt med stora stövlar än en gång. Fötterna är trötta efter vandrandet och även jag. De ser många apor, en sengångare och ännu fler insekter. Jan är nöjd o glad när han kommer tillbaka.

On the third day, I stay in the hammock when Jan and Mike set off on another hike. I can’t bear to walk around in big boots again. My feet are tired after the hike and so am I. They see many monkeys, a sloth and even more insects. Jan is satisfied and happy when he returns.

Efter lunch ger vi oss iväg tillbaka mot Leticia. På vägen ser vi massor med Rosa Delfiner. De simmar inte i flock och leker i vattnet som de Delfiner vi ser i havet. Dessa är blinda då vattnet är så brunt och kommer upp endast korta stunder för att hämta luft. Delfinerna föds grå och blir mer och mer rosa ju äldre de blir. Idag är dessa Delfiner tyvärr utrotningshotade så det är extra roligt att få se dem. Trots flera försök lyckas ingen av oss fånga dem på bild.

After lunch we set off back towards Leticia. On the way we see lots of pink dolphins. They don’t swim in packs and play in the water like the Dolphins we see in the ocean. These are blind as the water is so brown and come up only for short moments to get air. The dolphins are born gray and become more and more pink as they get older. Today these Dolphins are unfortunately endangered so it is extra fun to see them. Despite several attempts, none of us manages to capture them in a picture.

Screenshot_20241026_112552_Google
A borrowed photo of the pink dolphin
Screenshot_20241026_112526_Google
And one more borrowed photo

Vi har en dag kvar i Leticia innan vi flyger tillbaka till Cartagena och vår båt Vilja imorgon. Då passar vi på att göra en utflykt till staden Santa Rosa i Peru. Det är en kort båttur tvärs över floden och sedan en tuctuc-färd på sandbankarna. Det är inga gränskontroller mellan Colombia,  Peru och Brasilien här utan det är bara att åka över. Byn är liten och charmig. Vi promenerar runt lite och sätter oss sedan på en restaurang där vi dricker var sin Caiprinha och äter en riktigt god lunch. Sedan åker vi tillbaka till Colombia igen. Där stannar vi till och tittar på en ”fotbollslandskamp” mellan Peru och Colombia på gräset. Det är mycket publik och det ljublas för fullt

We have one day left in Leticia before flying back to Cartagena and our boat Vilja tomorrow. Then we take the opportunity to make an excursion to the city of Santa Rosa in Peru. It’s a short boat ride across the river and then a tuctuc ride on the sandbars. There are no border controls between Colombia,  Peru and Brazil here, just go over. The village is small and charming. We walk around a bit and then sit down at a restaurant where we drink a Caiprinha each and eat a really good lunch. Then we go back to Colombia again. There we stop and watch a ”soccer international” between Peru and Colombia on the grass. There is a lot of audience and it is loved to the fullest

Messenger_creation_A1C4EE05-CBA0-4328-A2C4-FB42DF97347E
On the way over the small river to Peru
Messenger_creation_A3879957-409F-475A-BDAC-B45A3A964B36
Now we are in Peru, but the land on the other side is Colombia
Messenger_creation_22D4548D-78CD-47E8-B2FD-302BA675DF58
It’s hard for the tuctuc-driver in the sand.
Messenger_creation_AAA02E56-448E-48FF-8AFC-BC2C138ED709
A small shop in Santa Rosa
Messenger_creation_FFD7A67E-4AB5-4AEB-B82A-D70C27CA8B19
Another country on our list
Messenger_creation_A8777326-43E7-4477-AD64-DB4E5264EF50

At least we could hug a fake
lama
Messenger_creation_4629A550-5155-4ED3-9CC6-6D83E09C0AD0
The sign told is they have Caiprinhas – my favorit drink. We choosed one with lime and one with passionfruit
Messenger_creation_166FB65F-FA30-4E9F-B820-EED3081D3617
We had a lovely lunch at a nice restaurant
Messenger_creation_42A36A37-0168-4CD9-B990-9CAE4016426A
Football between Peru and Colombia
Messenger_creation_C9B8D927-5921-4238-87C4-D315BB0E8DB1
A lot of audience enjoyed the saturday event

Tillbaka på vårat rum utnyttjar vi boendets swimmingpool. Det känns jättelyxigt och härligt att få bada igen. Det har vi inte gjort sedan vi seglade på Cubas sydkust i våras.

Back in our room, we use the property’s swimming pool. It feels very luxurious and wonderful to be able to swim again. We haven’t done that since we sailed on the south coast of Cuba last spring.

Messenger_creation_6B0629C6-A154-4C6B-8BAF-BB6B8820CA2B
We had a lovely time in the swimmingpool after our daytrip to Santa Rosa in Peru

Imorgon flyger vi tillbaka till Cartagena. Nu väntar några veckor med proviantering och att iordningställa Vilja så vi kan segla mot San Blas i Panama.

Tomorrow we fly back to Cartagena. Now we wait a few weeks with provisions and preparing Vilja so we can sail towards San Blas in Panama.

Roatan – west side

Efter två nätter satte vi kursen i en dryg timma västerut mot mer civilisation och fler segelbåtar. Vi la oss vid en mouringboy i French Cay och tog jollen genom flera kanaler och förbi lokala fiskebåtar för att se oss omkring. 

After two nights we set course for just over an hour to the west towards more civilization and more sailboats.  We moored at a mooring buoy in French Cay and took the dinghy through several channels and past local fishing boats. 

Channels
French Cay
Sunset in French Cay

Tidig kväll åkte vi till en bar där seglare från hela världen samlas. Alla är hjärtligt välkomna. Trevligt umgänge och en massa erfarenheter som utväxlas. Det är lätt att få kontakt med segla re då alla är välkomnande och öppna för nya kontakter. Samtalen flyter lätt och det blir många anekdoter från när och fjärran.

Här har vi varit flera kvällar på bl a både bbq kväll och filmkväll. Jättetrevligt!

Early evening we went to a bar where sailors from all over the world gather.  Everyone is most welcome.  Nice socializing and a lot of experiences that were exchanged.  It is easy to make contact with other sailors as everyone is welcoming and open to new contacts.  The conversations flow easily and there are many anecdotes from near and far.

We have been here several evenings for, among other things, both bbq evening and movie evening.  Very nice!

A lot of sailors in the bar
Time for bbq
Sunset from the bar on Fantasy Island
George and Maria from Bulgaria onboard on Vilja

Ännu en gång på denna resa är vi i ett av världens dykparadis. Vi radar upp dem en efter en, tyvärr utan att ha dykarcertifikat. Vad sägs om Bonaire, Curaçau, Caymanöarna och nu Bay Islands i Honduras. Här sägs världens näst största korallrev vara. Även Belize, vårt nästa land, hävdar att de har världens näst största rev. Det betyder väl att ett av länderna i så fall har världens tredje största. Inte illa det heller

Once again on this trip we are in one of the world’s diving paradises. We line them up one by one, unfortunately without a diving certificate. How about Bonaire, Curaçau, the Cayman Islands and now the Bay Islands in Honduras. The world’s second largest coral reef is said to be here. Even Belize, our next country, claims to have the world’s second largest reef. It probably means that one of the countries in that case has the world’s third largest. Not bad either

Här i French cay har vi, förutom att ta det lugnt, hyrt bil i två dagar och utforskat stora delar av ön Roatan. I huvudorten Coxen hole kändes det som att vi fick se mer av det riktiga Honduras. Folkliv, mycket trafik och mer eller mindre kaos fast på ett charmigt sätt. Vägarna på Roatan är kantade av grönska, ömsom regnskog och ömsom mer öppna landskap. Trafiken är, kanske på grund av de dåliga vägarna, delvis tät men väldigt lugn. Mycket av bylivet sker längs med vägarna. Barn som leker, försäljning av grönsaker och kläder, många serveringar, folk som sitter och tittar ut på trafik och folkliv mm mm

Here in French cay, in addition to taking it easy, we rented a car for two days and explored large parts of the island of Roatan. In the main town of Coxen hole, it felt like we got to see more of the real Honduras. People’s life, a lot of traffic and more or less chaos but in a charming way. The roads on Roatan are lined with greenery, sometimes rainforest and sometimes more open landscapes. The traffic is, perhaps because of the bad roads, partly dense but very calm. Much of village life takes place along the roads. Children playing, sales of vegetables and clothes, many servings, people sitting and looking out at traffic and public life, etc.

A street in Coxen hole – the main town on Roatan
A typical house
Streetlife in Coxen hole

Längst västerut på Roatan ligger byn West end. En charmig och laidback by som lockar till sig både backpackers och andra turister. Där promenerade vi runt ett tag och åt en god lunch innan vi åkte vidare

In the farthest west of Roatan is the village of West end. A charming and laid-back village that attracts both backpackers and other tourists. There we walked around for a while and had a good lunch before we went on

Palm trees and white sand in West end. Today the water was a bit rough
One out of plenty restaurants
The beach
Jan longing for coming out on the open sea again
A laid back atmosphete
More from the beach
The beach once again
Here you can take a watertaxi
Small boats

Vi valde också att vara mer turistiga och besökte först ett ställe där de tagit hand om sengångare. Vi fick möjligheten att hålla försiktigt i Olivia som är nio år gammal. Vi fick inte göra mer än att hålla henne och då utan att klappa eller röra mer vid henne. Åh vad söta sengångare är! De klättrade fritt runt i träden runt området.

We also chose to be more touristy and first visited a place where they took care of sloths. We had the opportunity to gently hold Olivia, who is nine years old. We were not allowed to do more than hold her and then without petting or touching her any more. Oh how cute sloths are! They freely climbed around the trees around the area.

Love the sloths
She is sooo cute
Jan with a monkey

Det blev mer av det turistiga slaget för oss när vi badade med delfiner. Där var det en delfinskötare som introducerade oss för Polly elva år.

It became more of the touristy kind for us when we swam with dolphins. There it was a dolphin keeper who introduced us to Polly, eleven years old.

Polly
She gave us a kiss
Playing
And laughing

Efter dessa, för oss ovanligt turistiga inslag, tog vi bilen österut på vägar som knappt kan kallas vägar. Lera, grus, stora hål och massa vägarbeten. Vi besökte en liten by på nordöstsidan som heter Punta Gorda som var väldigt charmig och i stort sett utan turism.

After these, for us unusually touristic features, we took the car east on roads that can hardly be called roads. Mud, gravel, big holes and a lot of road work. We visited a small village on the northeast side called Punta Gorda which was very charming and largely devoid of tourism.

A really relaxed part of Punta Gorda
With palms and a boat
Love the atmosphere

Några dagar var det riktigt kallt här och vi frös, speciellt på kvällarna. Långbyxor sattes på och även en fleecetröja har plockats fram. Många i lokalbefolkningen går t o m med vinterstövlar och täckjackor. Temperaturen på dagen låg runt tjugosju grader och på kvällen går den ned till runt tjugofyra. Kallt för kroppen som vant sig vid över trettio grader men mycket behagligare att sova i.

Some days it was really cold here and we froze, especially in the evenings.  Long pants were put on and a fleece sweater was also picked out.  Many of the locals even wear winter boots and jackets.  The temperature during the day was around twenty-seven degrees and in the evening it drops to around twenty-four.  Cold for the body that got used to over thirty degrees but much more comfortable to sleep in.

Vårt nästa mål var den tredje ön i ögruppen – Utilia. Vi väntade med att segla dit i flera dagar men vind och väder var emot oss. Till sist gav vi oss iväg i ösregn. Alla väderprognoser sa att vinden skulle ändras men när vi kom fram på eftermiddagen var det tolv meter pr sekund rakt in i viken. Så det var bara att vända tillbaka igen o vi fick trixa oss in bakom alla rev i totalt kolmörker när vi var tillbaka i French cay vid midnatt.

Our next destination was the third island of the archipelago – Utilia.  We waited to sail there for several days but the wind and weather were against us.  Finally we set off in torrential rain.  All the weather forecasts said that the wind would change, but when we arrived in the afternoon it was twelve meters per second straight into the bay.  So it was just a matter of turning back again and we had to trick our way behind all the reefs in total darkness when we were back in French cay at midnight.

We left in pouring rain and calm wind

Julafton blev en lugn dag utan något firande. Vi flyttade oss till en annan vik då vi blivit inbjudna på juldagslunch hos ett amerikanskt par som bor på Roatan. Det var en stor tillställning med ca hundra expaths som bidrog med mat, glädje och riktigt gott humör. Efter en massa  jättegod mat, många samtal och timmar som flög iväg har vi blivit inbjudna till en massa expaths runt omkring på ön. En juldag att minnas!

Christmas Eve was a quiet day without any celebration.  We moved to another bay when we were invited to Christmas Day lunch with an American couple who live on Roatan.  It was a big event with about a hundred expats who contributed with food, joy and a really good mood.  After a lot of great food, many conversations and hours that flew by, we have been invited to a lot of expats around the island.  A Christmas Day to remember!

About one hundred people gather together to celebrate Christmas day
Ed who invited us to Christmas day party in their house
A lot of food to all guests
From the Christmas day party

Vi firade också två år tillsammans på juldagen.

We also celebrated two years together on Christmas day.

We took the dinghy through a long mangrove tunnel the day after the party

We took the dinghy through a long mangrove tunnel the day after the party

The entrance to the tunnel
Inside the mangrove tunnel
Some houses were built inside the mangrove
A long and narrow tunnel

Nu inväntar vi ett väderfönster för att ta oss vidare till Belize. En drygt ett dygn lång segling. Där skall vi plocka upp Johanna. Jans systerdotter.

Now we are waiting for a weather window to get on to Belize.  A roughly one-day-long sailing. There we will pick-up Johanna. Jan’s nice.

Sunset in French cay
And rain

Fortsatt segelsemester innan Kailani tas upp på land

Jag fortsatte min segling söderut igen. Gick ut mellan Ramsökalven och Ramsö ner mot Väcker fyr, som jag passerade ännu en gång denna sensommar. Vinden kom i stort sett rakt emot mig så motorn fick arbeta för fullt då det kändes som för mycket jobb att kryssa ensam i den krabba sjön. Idag skulle jag komma till en hamn där jag kunde hämta upp Jan som skulle följa med ett par nätter.

I continued my sailing south again. Went out between Ramsökalven and Ramsö down towards Väcker lighthouse wich I passed once again this late summer. The wind was pretty much straight at me so the engine had to work at full blast as it felt like too much work to cruise alone in the crabbed sea. Today I was supposed to come to a port where I could pick up Jan, who would come with me for a couple of nights.

Efter några timmar kom jag ner till Fjällbackaskärgården o la till på Gråskär för första gången. Jättefin naturhamn med fantastisk långsida. Strax därefter fick jag besked om att komma till Hamburgsund. Åkte iväg i solsken men 5 minuter senare ramlade himmelen ner i skyfall. Var förberedd på det men oj vad det regnade. Såg nästan ingenting när jag åkte inåt. Kapellet var uppe så jag inte blev dyngblöt men ja, det var väldigt kraftigt regn

I came down to Fjällbackaskärgården after a few hours and docked at Gråskär for the first time. Very nice natural harbor with a fantastic long side. Shortly afterwards, I was told to come to Hamburgsund. Went off in sunshine but 5 minutes later the sky came down in torrential downpours. I were prepared for that but oh how it rained. Saw almost nothing when I went to Hamburgsund. The chapel was up so I didn’t get dung soaked but yes the rain poured down

”Raindrops keep falling on my head”
Piqtouresque village in pouring rain
More beautiful houses by the sea
Hamburgsund is lovely

Hämtade Jan o vi beslöt oss för att lägga till på nordsidan Bogen. Starka SV-vindar skulle komma men det har funkat bra där tidigare

Picked up Jan and we decided to add on the north side of Bogen. Strong SW winds would come but it has worked well in that harbour in the past

Vi sov inte så bra den natten, speciellt inte jag, båten ryckte o slet i sina förtöjningar o det ven oroväckande i masten. Jag var uppe på däck från det att solens tidiga strålar visade sig strax efter 05.30. Förstärkte våra förtöjningar o  begrundade vår situation. Vinden kom nästan från Väst i stället för Sydväst och det innebar en enorm inbäring av kraftiga vågor runt berget vid vår akter. Vattnet riktigt kokade runt aktern och Kailani ryckte obönhörligt fram och tillbaka. Jag väckte Jan strax efter 08.00 o vi förstärkte förtöjningar med allt vad som fanns av rep i båten. Men problemen hopade sig. Fendrarna på styrbords sida fick slita hårt och ibland var vi endast tre centimeter från bergssidan. Alla våra åtta fendrar, både stora kulfendrar o vanliga fendrar, blev i stort sett platta av belastningen från båten och de gjorde allt för att ”ploppa upp” från bergssidan o upp mot ovansidan båten. Jan blev satt som fendervakt, även om det inte gick att åtgärda något då trycket mot berget blev för stort. Berget var på vår lovartsida men på grund av det kokande havet i aktern trycktes Kailani ändå in mot berget.

We didn’t sleep very well that night, especially not me, the boat jerked and tore in its moorings and the mast wobbled alarmingly. I was on deck from the time the sun’s early rays appeared just after 05.30. Reinforced our moorings o  considered our situation. The wind came almost from the West instead of the South-West and this meant a huge bearing of strong waves around the mountain at our stern. The water really boiled around the stern and Kailani jerked relentlessly back and forth. I woke Jan up shortly after 08.00 and we reinforced the moorings with all the ropes in the boat. But the problems did not stop. The fenders on the starboard side had to work hard and sometimes we were only three centimeters from the mountain side. All eight of our fenders, both large ball fenders and regular fenders, were almost totally flattened by the load from the boat and they did everything to ”slip up” from the side of the mountain and up towards the top of the boat. Jan was put as fender guard, although nothing could be done as the pressure against the mountain became too great. The rock was on our windward side but due to the boiling sea astern, Kailani was still pushed against the rock.

Efter att ha övervägt vår situation med fendrar som höll på att brista och därmed risken att båtens sida skulle kunna krossas mot berget. Samt att det var omöjligt för oss att lämna för egen hand utan att riskera olyckor, ringde vi sjöräddningen Fjällbacka

After considering our situation with fenders about to burst and thus the risk of the side of the boat being smashed against the rock. As it was impossible for us to leave on our own without risking accidents, we called the Fjällbacka sea rescue

De kom till oss efter ca en halvtimma och efter mycket övervägande kom de in i vår ”bassäng” och la sig på utsidan om oss

They came to us after about half an hour and after much deliberation they entered our ”pool” and laid down on the outside of us

Jan as fenderguard, pushing down the fenders who slip up at looking after if any of them get punctured
Picture from Fjällbacka sea rescue
Unfortunately I didn’t catch any of the really big waves on video
Boiling water

De var ett stort stöd så vi kunde släppa våra förtöjningar och lämna berget. Med vår babordsida förtöjd mot deras styrbords sida gled vi ut från det som kunde ha blivit väldigt farligt.

They were a great support so we could release our moorings and leave the mountain. With our port side moored to their starboard side we slipped out of what could have been very dangerous.

Fjällbacka Sea rescue on it’s way to help us

De vände sjöräddningsbåten 90 grader inne i den trånga bassängen och sedan, som avtalat, släppte de loss oss så att vi kunde lämna för egen hand ut genom ett trångt sund. Stort tack till Sjöräddningen Fjällbacka ❤️

They turned the lifeboat 90 degrees inside the narrow basin and then, as agreed, released us so that we could leave on our own through a narrow channel. Many thanks to Sea Rescue Fjällbacka ❤️

När vi väl kommit ut övervägde vi om vi skulle gå in till Fjällbacka eller Gluppöbassängen. Det blev Gluppöbassängen o en boj där. Oj, vad skönt det var att ligga tryggt i stilla vatten. Bara en annan båt låg där när vi kom dit o kommande natt var vi endast tre båtar, inklusive Kailani. Det är sååå skönt att vara ute i skärgården efter högsäsongen då det annars är huggsexa efter alla bra naturhamnar och bojar

Once we got out, we considered whether we should go in to Fjällbacka or Gluppöbassängen. It became Gluppöbassängen and a buoy there. Oh, how nice it was to lie safely in still water. Only one other boat was there when we got there and next night we were only three boats, including Kailani. It’s so nice to be out in the archipelago after the high season, as it’s otherwise very busy after all the good natural harbors and buoys

Nästa dag lämnade jag Jan i hamnen i Hamburgsund och fortsatte sedan söderut. Övervägde en naturhamn utanför Bovallstrand men det blev Västingskär utanför Lysekil.  En helt otrolig naturhamn där det nästan behövs fendrar på båda sidorna av båten.

The next day I left Jan at the harbor in Hamburgsund and then continued south. Considered a natural harbor outside Bovallstrand but it turned out to be Västingskär outside Lysekil. An absolutely incredible natural harbor where fenders are almost needed on both sides of the boat.

Me on my boat
One of all lighthouses at the coast
Hamburgsund in much better weather
A lot of red traditional small boathouses
A sign where to go
Soten channel again with bridge opening
Lovely harbour of Västingskär
It’s really narrow and only space for one sailboat
My last ”Hoppilandare” on Kailani this year

Västingskär är fågelskyddsområde fram till 1 augusti. Ön är så fascinerande då två tredjedelar av öns klippor är täckta med olika sorters blommor överallt där de har möjlighet att växa i skrevor o små dammar mellan klipporna. Kommer man dit strax efter den öppnat upp efter att ha varit stängd som fågelskyddsområde är ön full av blommor bland klipporna på östra sidan.

Västingskär is a bird protection area until August 1. The island is so fascinating as two thirds of the island’s rocks are covered with different kinds of flowers wherever they have the opportunity to grow between the rocks. If you get there shortly after it opens up after being closed as a bird sanctuary, the island is full of flowers among the rocks on the eastern side.

Lovely flowers
A lot of green and flowers everywhere
More flowers
On the top of the, not so high, Island
Clear blue and turqouise water
The fantastic natural harbour
Kailani well protected

Den västra delen däremot är totalt karg. Inte en blomma, inte ett blad och inte en enda antydan till växtlighet. Endast karga röda och svarta klippor med en massa måsskit och vågor som slår högt mot bergen. Utanför ståtar angöringsfyrarna in mot Brofjorden och Scanraff. Därför ligger det ofta stora tankfartyg på svaj utanför i väntan på att få komma in till hamn

The western part, on the other hand, is completely barren. Not a flower, not a leaf and not a single hint of vegetation. Only rugged red and black rocks with a lot of seagull shit and waves crashing high against the mountains. Outside, the beacons look out towards Brofjorden and Scanraff. Therefore, there are often large tankers lying outside waiting to enter the port

Rough sea
Bird sanctuary almost the whole summer
The lovely and colorful rocks
More rough sea
The west part of the Island with no vegetation at all. Only beautiful rocks
Another photo from the top of the Island

Här stannade jag i fyra nätter och bara njöt av lugnet, naturen, sensommarsolen och makrillfiske. Jag tog jollen ut till angöringsfyrarna en kväll och fick en upplevelse att minnas för livet! Där – långt ute – hamnade jag med min lilla jolle mitt i ett stort stim av, troligen Tumlare. O det var nog minst tjugo stycken. De uppförde sig som delfiner och simmade runt mig och blåste upp strålar av vatten men delfiner är ännu ovanligare än tumlare. Det var en otrolig upplevelse som varade i säkert en halvtimma. Att sitta där i jollen alldeles vid vattnet o ha dessa tumlare/delfiner stundtals på bara två meters avstånd och i samma vattennivå som mig var magiskt. Tyvärr väldigt svårfångat på både foto och video. Vet inte hur många ord som ”Oj”,”Fantastiskt” ”Jävlar” ”Otroligt” ”Men” mm mm som kom ur min mun. Som sagt, ett minne för livet och troligen sommarens höjdpunkt – näst efter att ha haft min son Tobias o hans flickvän Sandra ombord.

Here I stayed for four nights and just enjoyed the peace, nature, late summer sun and mackerel fishing. I took the dinghy out to the lighthouses one evening and had an experience to remember for life! There – far out – I ended up with my little dinghy in the middle of a large shoal of, probably porpoises. And there were probably at least twenty of them. They acted like dolphins and swam around me blowing jets of water but dolphins are even more rare than porpoises. It was an incredible experience that lasted for probably half an hour. Sitting there in the dinghy right by the water and having these porpoises/dolphins sometimes just two meters away and at the same water level as me was magical. Unfortunately very difficult to capture in both photo and video. Don’t know how many words like ”Ow”,”Awesome” ”Damn” ”Unbelievable” ”But” etc etc came out of my mouth. As I said, a memory for life and probably the highlight of the summer – second only having my son Tobias and his girlfriend Sandra on board.

Dawn by the sea
The beautiful harbour at dawn with lovely colours
Towards the two lighthouses
Kailani hiding behind the rocks
Calm sea
This is where I came in the middle of dolphins/porpoises
Thunder and rain on it’s way
Love the beautiful colours

Fredag morgon lämnade jag, med sorg, Västingskär och den Bohusländska skärgården för att åka in till hemmahamn i Källviken för att ta upp Kailani. På tok för tidigt även om många tycker säsongen är över när augusti tagit slut. O jag som tycker september kan vara den bästa månaden på seglingsåret. Möjligtvis kan maj konkurrera.

Friday morning I sadly left Västingskär and the Bohusland archipelago to go into the home port of Källviken to pick up Kailani. Crazy too soon, even though many think the season is over when August is over. And I who think September can be the best month of the sailing year. Possibly May can compete.

Leaving Västingskär after some lovely days

Jan kom till Källviken samma dag o i fyra dagar har vi kämpat o jobbat o slitit med en massa arbete med båt, kapell, jolle, motor, mast och sist men inte minst av allt vår packning som skall med till Vilja i Grenada om drygt två veckor. Dessutom skall jag hinna med en resa till Thailand för att tillvarata mina åtaganden där.

Jan came to Källviken the same day and for four days we have fought and worked and toiled with a lot of work with boat, canopy, dinghy, engine, mast and last but not least our packing which will be taken to Vilja in Grenada in about two weeks. In addition, I will have time for a trip to Thailand to fulfill my commitments there.

Redan tisdag morgon kom Kailani upp på land o då var ställningen för presenningen i stort sett klar. Båten gjordes klar för att kunna stå uppe på land inte bara en vinter utan kanske flera år. Vi var därefter på lagret i Lysekil och planerade alla våra Sju! Stora 23-kilos bagage till Grenada. Plus fyra stora handbagage! Jag skulle dessutom planera mitt bagage o handbagage till Thailand dagen efter 😏

Already on Tuesday morning, Kailani came ashore and by then the position for the tarpaulin was largely ready. The boat was made ready to be able to stand on land not just for one winter but perhaps several years. We were then at the warehouse in Lysekil and planned all our Sju! Large 23-kilo luggage to Grenada. Plus four large carry-on bags! I would also plan my luggage and hand luggage to Thailand the next day 😏

Jan changing oil in the engine
I’m so proud of my electrical ”corner”
Kailani on the hard in Källviken
Six of our seven big luggage we will Bring to Grenada and Vilja

Nu väntar ett nytt o spännande kapitel i livet! Efter mina tio kommande dagar i Thailand åker vi till Grenada och gör Vilja sjöduglig och perfekt för kommande seglingar. Ser verkligen fram emot det

Now a new and exciting chapter in life awaits! After my next ten days in Thailand, we will go to Grenada and make Vilja seaworthy and perfect for future sailings. Really looking forward to it

Innan dess har jag, som sagt, ca tio dagar på Koh Lanta då jag skall träffa vänner, njuta och göra en del nödvändiga åtaganden. Solen o sommaren skall komma till Västsverige kommande dagar. Jag kan troligen i stället förvänta mig en väldig massa regn. Men….har jag tur så blir det lite sol också! Varmt o fuktigt blir det oavsett. Ca 30 – 35 grader i skuggan o 85% luftfuktighet. Vanligt i Thailand o speciellt I september, årets kanske regnigaste månad

Before that, I have, as I said, about ten days on Koh Lanta when I will meet friends, enjoy and make some necessary commitments. The sun and summer will come to West Sweden in the coming days. I can probably expect a lot of rain instead. But….if I’m lucky, there will be some sun too! It will be hot and humid regardless. About 30 – 35 degrees in the shade and 85% humidity. Common in Thailand, especially in September, perhaps the rainiest month of the year

In the airport lounge at Landvetter airport

På väg mot Mindelo på Sao Vicente

Nästan hela besättningen innan avresa

Dag 2 var en riktigt behaglig seglingsdag. Lite mer vågor o lite mer vind än första dagen. Vilket också gav bättre fart. Vi seglade nog runt 6-7 knop och det var en härlig segling. Natten till dag tre var också lugn utan några som helst missöden eller behov av justeringar av segelsättning. Redan på dag två hade vi satt upp en spirbom till focken som annars slog ganska mycket eftersom vi har vinden nästan rakt akterifrån.

Dag tre har vågorna byggt upp sig mer, vilket var väntat. Vi surfar fram ibland i upp mot 12 knop när vågen ger oss en skjuts. De högsta vågorna uppskattar vi till runt 3-4 meter – men det är bara vår uppskattning. Vi har fått ögonkontakt med en båt framför oss som vi seglar ifatt – en 40 fots katamaran. Det är ingen tävling…. men det är alltid kul att segla ifatt en båt 😊

Här passerar vi Irradianze

Största utmaningen  ombord är annars att laga mat när båten lutar och gungar konstant. Det är kämpigt att ta ut kryddor mm ur ett skåp samtidigt som man skall hålla händer på matvaror, byttor, knivar, kastruller mm mm….Kryddburkar, glas och allt möjligt annat rasar ut o hamnar på durken, bänkar och i diskhon med ett fasligt skramlade. Dessutom kastas man runt i båten om vi inte håller i oss eller sitter ner

Vilken Lycka!!!! Vi blev plötsligt omringade av hundratals delfiner som hoppade o lekte högt högt över vågorna och runt Vilja. Har aldrig varit med om något sådant skådespel! Det var så många så man nästan inte såg vatten mellan dem stundtals. O framför båten hoppade de över stora vågdalar! Vi tror att det var Atlantic Spotted Dolphin.

Vi såg tiotals delfiner göra sådana här, och ännu längre, hopp
De är svåra att fånga på bild

Dag 4 är vinden o havet lite ruffare. Båten har handstyrts stora delar av dagen då autopiloten inte riktigt hinner med i de yva vågorna.

Jan styr sin S/Y Vilja
Niklas vid rodret

Vi passerar halva vägen till Kap Verde  och det firas med ett litet glas rom

Skål!

Ut på eftermiddagen blåser det upp mot 28 knop (ca 14 sekundmeter) i byarna och vi tangerade en hittills högsta fart på 11.8 knop i en surfvåg. Vågorna uppskattar vi till tidvis över 4 meter, kanske 5. Vi seglar med ett rev på storseglet och rullgenuan har bara en liten trekant utrullad – inte större än endast som några badlakan.

Klockan är 19.45 nu dag fyra.

Det är helt svart, solen har gått ner för några timmar sedan och månen har inte tittat upp bakom horisonten ännu. Vågorna går fortfarande ganska höga men man hör endast bruset från dem och knakandet i båten. Det är en frihetskänsla att sitta här ensam i sitter bara hav och mörker runt mig.

Middagen är avklarad och nu börjar nattpassen. Ca 3 timmar pr person från 19 på kvällen till 09 nästa morgon. En går två pass och ett av nattpassen är lite kortare, två timmar. Detta har funkat de föregående tre nätter vi haft så vi fortsätter så, så länge vi alla är nöjda. Dagtid har vi inget fast vaktschema utan den som behöver sömn kan gå och vila så länge minst en är kvar och har ansvaret. Idag, då vi handstyrt, har ingen suttit lång tid vid ratten då det är tungt i de höga vågorna

Apropå månen så har vi fascinerats av den. Det är en stor rund fullmåne som skiftar i färg från ett lysande brandgult klot via guldklot till mer vitt. Ifredags kväll var månen långt uppe redan före 17 på eftermiddagen,  dagen efter steg ett brandgult glödande klot upp från horisonten ungefär samtidigt som solen gick ner ca 18 och tredje kvällen steg det brandgula otroliga klotet upp strax efter 20

Dag 5. Äntligen fick vi napp😆🤣😅

En 3 cm lång pyttefisk

Hurra!!! Vi har fått napp!! En jättevacker Guldmakrill. Som vi har väntat o längtat! De är så vackra i färgen o otroligt platta i huvudet. Idag rullar det för mycket för att steka men imorgon blir det Mahi Mahi till middag. Åh vad gott det skall bli!

Vår första Mahi Mahi!

Vi har fått foton o video på what’s up från avresan som ni kan se här nedan.

Vilja lämnar bryggn
Här lämnar vi Las Palmas fredag 6 januari

Nu är det förmiddag, dag 6. Natten har gått bra och 2 båtar från Viking Explorer har kommit iland på Kap Verde. Vi räknar med att vara framme runt lunch imorgon, om vinden håller i sig.