Den senaste veckans förvånandsvärt ljusa nätter bryts idag av kompakt mörker. Plötsligt stiger ett orange runt klot upp ur horisonten akter om Vilja. Det är en magnifik fullmåne som inte liknar något jag sett tidigare. Jag blir som förhäxad av att se detta perfekta gyllene orangea klot som sakta stiger upp mot den nattsvarta himmelen. Dygnets alla timmar ute till havs är så oerhört vackra att uppleva på såhär nära håll. Och nattpassen är magiska med både månuppgång och soluppgång. Däremellan ofta en fantastisk stjärnklar himmel.
The surprisingly bright nights of the past week are broken today by dense darkness. Suddenly, an orange round ball rises from the horizon aft of Vilja. It is a magnificent full moon that is unlike anything I have seen before. I am enchanted by seeing this perfect golden orange ball slowly rising against the night-black sky. All hours of the day out at sea are so incredibly beautiful to experience at such close range. And the night shifts are magical with both moonrise and moonset. In between, often a fantastic starry sky.
Imorgon har vi kommit halvvägs, 1500nm, ( som att segla mellan Göteborg och Oslo 11 gånger utan uppehåll) på den långa sträckan från Galapagos till Marquesas. Det är riktigt långt och då har vi hälften kvar. Förhoppningsvis kommer nästa halva gå snabbare och utan den stiltje vi hade i början. Nu seglar vi dessutom i princip rakt mot mål i s f rakt söderut som vi gjorde första veckan. Då gällde det att komma söderut för att hitta vind. De flesta båtar som seglar i samma riktning som vi, är ännu längre söderut men vi hoppas o tror att detta skall räcka. Vi tror att vi ligger i en liten vindtunnel mittemellan två stiljebälten.
Tomorrow we are halfway,1500nm, on the long stretch from Galapagos to Marquesas. It is really long and then we have half left. Hopefully the next half will go faster and without the calm we had at the beginning. Now we are also sailing basically straight towards the finish line, straight south as we did the first week. Then it was a matter of coming south to find wind. Most boats sail in the same direction as us and are even further south but we hope and believe that this will be enough. We believe that we are in a small wind tunnel between two calm belts.
Vaknar upp till halvvägs mellan Galapagos och Marquesas. Tänk att vi seglat 1500nm o nu är det inte så långt kvar. Iofs lika långt, men det känns inte så. Fast det beror ju på vad vi jämför med. Morgonen bjuder på champagnefrukost! Det är vi värda. Det är inte varje dag det är sådan lyx ombord. Eftersom dagarna går i samma spår så är dessa firande betydelsefulla.
Waking up halfway between Galapagos and Marquesas. Imagine that we have sailed 1500nm and now it is not that far. Although it depends on what we are comparing it to. The morning offers a champagne breakfast! We deserve it. It is not every day that there is such luxury on board. Since the days go in the same direction, these celebrations are significant
Nu är det över en vecka sedan vi såg en båt. Och vi har hunnit komma 2/3 på väg. Det känns mäktigt att vara helt ensamma här ute på havet. Vi ser självklart att det finns fler båtar på olika gps-appar men de är alla för långt ifrån oss. ”Bara” 1000 nm kvar nu. Det är ungefär som att segla mellan Göteborg Skagen 25 gånger utan stopp.
It’s been over a week since we saw a boat. And we’ve managed to get 2/3 of the way there. It feels amazing to be completely alone out here at sea. Of course we see more boats on different GPS apps but they’re all too far from us. ”Only” 1000 nm left now. It’s about like sailing between Gothenburg and Skagen 25 times without stopping.
Rassel, rassel…fiskelinan löper ut fort fort. Niklas är snabbt på benen och han kämpar mot en stor fisk som dyker långt ner under havsytan. Vi förstår att det inte är en Mahi Mahi då dessa oftast lägger sig platt precis på vattenytan. Nu tror vi att det är en tonfisk. Och när den kommer fram till Vilja ser vi en vacker o spänstig stor tonfisk. Vi får upp den på däck och det är ett stort muskelstycke som kämpar för sitt liv. Glädjen ombord är stor och vi ser för oss lättgrillad tonfisk till middag. Mums!
Rattle, rattle…the fishing line runs out quickly. Niklas is quick on his feet and he fights a big fish that dives far below the surface of the sea. We understand that it is not a Mahi Mahi as these usually lie flat just above the waterline. Now we think it is a tuna. And when it reaches Vilja we see a beautiful and resilient big tuna. We get it up on deck and it is a big piece of muscle that is fighting for its life. The joy on board is great and we imagine lightly grilled tuna for dinner. Yum!
Nu har vi fått upp fyra fiskar totalt, precis lika många båtar som vi sett sedan vi lämnade Galapagos. Vi har alla gissat hur många båtar vi kommer se innan dagen före vi ankommer Marquesas. Gissningarna ligger på mellan 5 och 11 båtar. Inte många när man tänker på att det är en hel månad vi pratar om. Vem som vinner vet vi ett dygn innan vi kommer in till hamnen.
Now we have caught four fish in total, exactly the same number of boats as we have seen since we left the Galapagos. We have all guessed how many boats we will see before the day before we arrive in the Marquesas. The guesses are between 5 and 11 boats. Not many when you consider that we are talking about a whole month. We will know who wins a day before we enter the harbor.
Det är helt underbar segling idag. Slör i ca 15 knop vind i en genomsnittsfart på över 6 knop. Vilja njuter o älskar det här. Hon plöjer sig fram genom det djupblå havet och vågorna bjuder upp till en fantastisk dans. Där Vilja följer med som om hon aldrig gjort annat. Livet ombord är just nu fantastiskt och vi njuter av farten, seglingen och att färdas framåt mot mål. Det är sådana här dagar som gör att det känns underbart att vara ute och segla. O tänk att vi är ute på en ofantligt lång segling utan landkänning. Ca 1 månad ute till havs.
It’s absolutely wonderful sailing today. We’re sailing in about 15 knots of wind and an average speed of over 6 knots. Vilja is enjoying and loving this. She’s plowing her way through the deep blue sea and the waves are inviting us to a fantastic dance. Where Vilja is following along as if she’s never done anything else. Life on board is fantastic right now and we’re enjoying the speed, the sailing and moving forward towards our goal. It’s days like these that make it feel wonderful to be out sailing. And just think that we’re out on an incredibly long sailing trip without sighting any land. About 1 month out at sea.
Det är kolsvart ute…men oj vilken sprakande stjärnhimmel! Milky way flera gånger om. Heeelt otroligt! Hade jag kunnat så hade jag lagt mig på rygg uppe på däck och bara njutit av alla dessa stjärnor, planeter o stjärntecken. Vad spännande det hade varit. Men ensam i sittbrunnen o det är natt så då går vi inte längre än livlinan är lång – typ 1,5 meter….o aldrig utanför sittbrunnen ensamma.
It’s pitch black outside…but oh what a sparkling starry sky! Milky way several times over. So incredible! If I could, I would have laid on my back on deck and just enjoyed all these stars, planets and zodiac signs. How exciting that would have been. But alone in the cockpit and it’s night so then we don’t go further than the lifeline is long – like 1.5 meters…and never outside the cockpit alone.
Stilla Havet är inte alltid Stilla. Just nu kom ett oväder in över oss med starka vindar och regn som öser ner. Redan innan ser vi över vår segelsättning och ser till att ha mindre yta segel ute – både på storseglet och genuan. Allt för att det skall vara säkert och för att minska risken att något går sönder. Vilja kastas runt mer än annars när dessa oväder kommer över oss. Allt löst ombord har vi redan säkrat med att fästa fast men alltid är det något som flyger iväg. Även utan att det är oväder blir vi anfalla av saker inne i skåpen så fort vi öppnar de och måltiderna är alltid spännande. Som vår gast Niklas uttrycker det – det är som att åka med en attraktion på Liseberg o samtidigt försöka leva ett vanligt liv med matlagning, äta mat, duscha, toalettbesök, städa mm mm. Det säger nog allt om vår vardag. När vi äter middag klamrar vi fast vid tallrik, bestick och glas. Det är lite som curling. Ibland får man en pepparkvarn i knät, en annan gång någon annans tallrik med mat o har man tur så klarar man sig utan att bli anfallen.
The Pacific Ocean is not always Pacific. Right now a storm is coming at us with strong winds and pouring rain. We already review our sail set beforehand and make sure to have less sail area out – both on the mainsail and genoa. All to be safe and to reduce the risk of something breaking. Will is thrown around more than usual when these storms come at us. We have already secured everything loose on board by tying it down, but there is always something that flies away. Even without a storm, we are attacked by things in the cupboards as soon as we open them and meals are always exciting. As our guest Niklas puts it – it’s like riding an attraction at Liseberg and at the same time trying to live a normal life with cooking, eating food, showering, cleaning etc. That probably says everything about our everyday life. When we eat dinner, we cling to our plate, cutlery and glass. It’s a bit like curling. Sometimes you get a pepper mill in your lap, other times someone else’s plate of food, and if you’re lucky, you manage without being attacked.
Jag skulle lägga upp korv o hemgjord potatismos på tallrikar igår….Det började väl ok men efter att jag lagt upp korvarna på en tallrik så började de rulla runt. Att hålla ordning på fyra tallrikar som flyger över bänken med korvar som rullar åt alla håll är omöjligt. Jag står dessutom med en kokhet stekpanna i ena handen som dryper av skållhet olja. På spisen finns också det hemlagade potatismoset. Får tänka om o göra om innan allt rullat ner på durken ( golvet) eller ner i diskhon. En o en tallrik läggs upp o till sist sitter vi alla runt bordet med mat. Pust! Och gott var det!
I was supposed to put sausages and homemade mashed potatoes on plates yesterday….It started out okay but after I put the sausages on a plate they started rolling around. Keeping order on four plates flying across the counter with sausages rolling in all directions is impossible. I’m also standing with a boiling frying pan in one hand dripping with scalding oil. There’s also the homemade mashed potatoes on the stove. I have to think again and make it again before everything rolls down onto the floor or into the sink. One plate after another is put on and in the end we all gather around the table with food. Wow! And it was delicious!
Från sittbrunnen o in i båten är det 5 trappsteg. Tänk om vi hade haft en kamera där som filmat oss. När vi går ner vänder vi ryggen åt ena sidan för att ta stöd så vi inte ramlar. Sedan tar vi ett o ett trappsteg, ibland med upp till 30 sekunder mellan varje steg. För att avvakta hur Vilja gungar och rycker från sida till sida i ojämn takt. Skall vi ta med något upp eller ner gäller det att balansera ordentligt och att alltid ha minst en arm ledig att hålla fast sig med. Detta är vardagen. Undrar hur vi kommer röra oss när vi får fast mark under fötterna igen…
From the cockpit to the boat there are 5 steps. Imagine if we had had a camera there filming us. When we go down, we turn our backs to one side to get support so we don’t fall. Then we take one step at a time, sometimes with up to 30 seconds between each step. To wait for Vilja to rock and jerk from side to side at an uneven pace. If we are going to bring something up or down, it is important to balance properly and always have at least one arm free to hold on to. This is everyday life. I wonder how we will move when we get solid ground under our feet again…
Nu är det nog 12 dagar sedan vi såg en båt senast. Vi är ensamma här ute på det oändliga havet. Fast när vi ser på olika appar är det andra båtar som också seglar från Galapagos eller Panama till Franska Polynesien. Men havet är stort och det finns många vägar att välja beroende på vinden.Vi har nästan dagligen kontakt via Starlink med vänbåtar. Vi utbyter vädersituationer och annan bra information. Via Starlink har jag också haft kontakt med Anders på segelbåten Yaghan. Han är läkare o befinner sig på Nya Zeeland. Lars på Aurora har också varit till stor hjälp. Det är ovärderligt att få denna stöttning o dessa råd från kunniga o hjälpsamma personer när vi befinner oss långt ute till havs. Mitt sår är betydligt bättre nu. Infektionen har förhoppningsvis tagits av 2,5 penicillinkurer. Jag har några tabletter kvar. Nu är det bara att hoppas att det inte blossar upp igen innan jag får läkarvård på Nuku Hiva. Vi har lagt om kursen dit för där finns sjukhus och laboratorium. Vilket jag behöver. Såret är fortfarande stort o öppet med en massa dött kött (nekros).
It’s been about 12 days since we last saw a boat. We’re alone out here on the endless ocean. Although when we look at different apps, there are other boats that are also sailing from the Galapagos or Panama to French Polynesia. But the ocean is big and there are many routes to choose from depending on the wind. We have almost daily contact via Starlink with friendly boats. We exchange weather conditions and other good information. Via Starlink, I have also had contact with Anders on the sailboat Yaghan. He is a doctor and is in New Zealand. Lars on Aurora has also been helpful. It is invaluable to get this support and advice from knowledgeable and helpful people when we are far out at sea. My wound is much better now. The infection has hopefully been cleared by 2.5 courses of penicillin. I have a few tablets left. Now I just have to hope that it doesn’t flare up again before I get medical care on Nuku Hiva. We have changed course there because there is a hospital and laboratory there. Which I need. The wound is still large and open with a lot of dead flesh (necrosis).
Inom en vecka är vi troligen framme i Marquesas
We will probably arrive in the Marquesas within a week.
Levermittliv 