Frihet – Sida 3 – Levermittliv

We have reached Salento

Sitter nu på vår lilla balkong till vårt väldigt speciella boende här i Salento. Sängen skall föreställa en gammal engelsk bil. Charmigt men ganska opraktiskt. Har rivit sönder klänningen två gånger på vassa kanter redan. Idag mår Jan inte bra utan ligger i sängen. Så jag får utforska staden själv och bara ta det lugnt.

Now sitting on our little balcony of our very special accommodation here in Salento. The bed should represent an old English car. Charming but quite impractical. Tore the dress twice on sharp edges already. Today Jan is not feeling well and is in bed. So I get to explore the city by myself and just take it easy.

Vilken underbar och charmig by! Jag vandrar runt i de smala gränderna. Upp och ner för branta backar. Serveringar och små boutiquer överallt, konstnärer som ställer ut sina verk och många av besökarna har med sig hundar i alla storlekar – från pytteliten knähund till hundar stora som lejon. På var sida av de smala vägarna finns låga hus i allsköns färger. Alla otroligt välskötta o med blomsterlådor under nästan varenda fönster. Det är färger vi aldrig skulle komma på att kombinera hemma i våra skandinaviska hus men oj, vad vackert det är. Vad sägs om rosa, gult o lime? Gult, lila o turkost? Orange, turkost o lime? Fantasin är oändlig o det är sååå vackert. Nedanför vår balkong spraymålar de dörrar idag. Färgen idag är gul eller snarare senapsgul. Vi får se vad det blir imorgon. Samtidigt vandrar trettiotals hästar förbi och en granne några hus bort ”skriksjunger” högt och ljudligt så det ekar mellan hus och bergskullar

What a wonderful and charming village! I wander around the narrow alleys. Up and down steep slopes. Restaurants and small boutiques everywhere, artists exhibiting their works and many of the visitors bring dogs of all sizes – from tiny lapdogs to dogs as big as lions. On each side of the narrow roads there are low houses in all kinds of colors. All incredibly well-kept and with flower boxes under almost every single window. These are colors we would never think of combining at home in ours scandinavian house but oh, how beautiful it is. How about pink, yellow or lime? Yellow, purple or turquoise? Orange, turquoise or lime? The imagination is endless and it is so beautiful. Below our balcony they spray paint doors today. The color today is yellow or rather mustard yellow. We’ll see what happens tomorrow. At the same time, thirty horses walk by and a neighbor a few houses away ”screams” loudly and loudly so that it echoes between houses and hills

Nu lyser en vacker regnbåge över de grönklädda kullarna som är vår utsikt. Vi är mitt i den värsta regnsäsongen men idag skiner solen och temperaturen är som en härlig svensk sommardag. Här är underbart att vara o om bara Jan blir pigg o frisk till imorgon så får även han insupa atmosfären och planen är att åka vi iväg på en utflykt mellan dalar och berg här i området. Kanske inte imorgon men nästa dag.

Now a beautiful rainbow shines over the green-clad hills that are our view. We are in the middle of the worst rainy season but today the sun is shining and the temperature is like a lovely Swedish summer day. It’s wonderful to be here, and if only Jan stays alert and healthy until tomorrow, he too can soak up the atmosphere, and the plan is to go on an excursion between valleys and mountains in this area. Maybe not tomorrow but the next day.

Jan har piggnat till men vi väljer att ta en lugn dag här i byn så Jan får se sig omkring och uppleva den lilla byn med dess färger. Det finns en utsiktsplats med 300 branta trappsteg upp. Vi blir rekommenderade en annan väg som går runt och väljer den. Väl uppe på berget har vi en fantastisk utsikt över byn Salento. Vi promenerar ner igen och njuter av den pittoreska byn. Det är skönt med en avkopplande och lugn dag. Men imorgon skall vi på utflykt

Jan has perked up but we choose to take a quiet day here in the village so Jan gets to look around and experience the small village with its colors. There is a viewpoint with 300 steep steps up. We are recommended another route that goes around and choose it. Once up on the mountain, we have a fantastic view of the village of Salento. We walk down again and enjoy the picturesque village. It’s nice to have a relaxing and quiet day. But tomorrow we are going on an excursion

Traditional music

Vi möter upp nu på morgonen för att bli hämtade av en jeep och en guide. Resan till La Carbonera kommer ta ca tre timmar. La Carbonera, även känd som Vaxpalmernas helgedom, är en dal som, enligt resebyrån, ganska nyligen öppnat upp för turister. Vi är endast tre jeepar på väg dit idag och det känns priviligierat att få uppleva en plats innan turismen når dit fullskaligt.

We meet up this morning to be picked up by a jeep and a guide. The journey to La Carbonera will take about three hours. La Carbonera, also known as the Sanctuary of the Wax Palms, is a valley that, according to the travel agency, has only recently opened up to tourists. We are only three jeeps on our way there today and it feels privileged to be able to experience a place before tourism reaches it in full scale.

Vi står på flaket på jeepen som kämpar sig upp på slingriga, skumpiga och oftast väldigt leriga vägar. Det är en smal väg kantad av gröna kullar, skog, palmer och kossor. På ena sidan vägen stupar det brant rakt ner – långt ner. Utan någon form av staket. Vi hisnar och det kittlar i benen när vi ser ner över stupet. På vägen upp stannar vi på ett flertal ställen för att insupa naturen, vyerna och den bedårande utsikten. Det är en fantastisk resa och framför oss väntar en dal full av Colombias nationalträd – Vaxpalmen, på latin Ceroxylon quindiuense. I Colombia växer det 289 olika palmer varav 47 av dem är endemiska.

We are standing on the back of the jeep which is struggling up winding, squishy and usually very muddy roads. It is a narrow road lined with green hills, forest, palm trees and cows. On one side of the road it drops steeply straight down – way down. Without any kind of fence. We gasp and our legs tingle when we look down over the cliff. On the way up, we stop at several places to soak up the nature, the views and the adorable view. It’s a fantastic journey and ahead of us awaits a valley full of Colombia’s national tree – the Wax Palm, in Latin Ceroxylon quindiuense. In Colombia, 289 different palm trees grow, of which 47 are endemic.

https://flic.kr/p/2qn5jCV

The clouds covers The mountains

Nu har jeepen stannat och vår vandring genom dalen påbörjas. Vi blir nästan helt stumma av hur vackert det är! De höga palmerna växer sig upp mot sjuttio meter höga rakt upp mot den blå himmelen. Vi böjer huvudena bakåt så långt så vi nästan trillar baklänges. Att lägga sig ner på gräset och titta upp är ett bra alternativ. Det är de högsta palmerna i hela världen. Den här Vaxpalmen är en av de endemiska och växer endast inom ett litet område här runt Salento i Colombia och vi får nu se mängder av dem. Några står ensamma och stoltserar medan andra växer i stora klungor. De växer endast på hög höjd och ofta omsluter molnen dem. Bladen är lite silvergrå och stammarna smala med årsringar. Enligt guiden är varje ring sex år och en palm kan bli upp till tvåhundra år gammal.

Now the jeep has stopped and our hike through the valley begins. We are almost speechless by how beautiful it is! The tall palm trees grow up to seventy meters high straight up towards the blue sky. We bend our heads back so far that we almost fall backwards. Lying down on the grass and looking up is a good alternative. They are the tallest palm trees in the entire world. This Wax Palm is one of the endemics and only grows in a small area here around Salento in Colombia and we now get to see lots of them. Some stand alone and boast, while others grow in large clusters. They only grow at high altitudes and often the clouds envelop them. The leaves are a little silver gray and the stems are slender with annual rings. According to the guide, each ring is six years old and a palm tree can live up to two hundred years.

https://flic.kr/p/2qn6p6H

Det är fantastiskt att vandra runt i det mjuka gräset och omringas av dessa ståtliga palmer. Och att se oändliga palmer så långt ögat kan nå. Mäktig känsla.

It’s amazing to walk around in the soft grass and surrounded by these stately palm trees. And seeing endless palm trees as far as the eye can see. Powerful feeling.

Varje träd sägs kunna, efter att det fällts, ge över elva liter vax. Denna vax användes till att göra ljus. Som i sin tur användes för offer till gudar och helgon. Åtminstone gjordes detta långt bak i tiden.

Each tree is said to be able, after felling, to yield over eleven liters of wax. This wax was used to make candles. Which in turn were used for offerings to gods and saints. At least this was done way back in the day.

Vår vandring lider, efter ca 1 timma, mot sitt slut. För att kunna hämtas upp av jeepen, på ett speciellt ställe, tar guiden med oss ”off the beaten track” och vi får hasa oss neråt minst femhundra meter på stupbranta sluttningar. Vi har iofs inte sett en enda annan turist sedan vi började vår vandring. Men troligen har ingen gått/hasat sig denna stupbranta väg tidigare.

After about 1 hour, our hike comes to an end. In order to be picked up by the jeep, in a special place, the guide takes us ”off the beaten track” and we have to rush down at least five hundred meters on precipitous slopes. We haven’t even seen a single other tourist since we started our hike. But probably no one has walked/rushed this precipitous path before.

Vi har tur, hela dagen under vandringen skiner solen och himmeln är klarblå. Nu när vi når vårt mål öppnar sig himmelen och regnet börjar ösa ner. Vi har en tre timmars jeeptur tillbaka till Salento och vårat rum. Det blir en riktigt regnig tur hemåt. Regnet smattrar på taket av jeepen, vägen är som en fors av lervatten och lera och blixt och åska är alldeles ovanför oss. Vi är otroligt glada att vi sitter under tak och inte på en motorcykel eller en ATV ( en fyrhjulig motorcykel) som några andra som vi möter. Väl tillbaka i byn slutar det, som tur är att regna!

We are lucky, all day during the hike the sun shines and the sky is clear blue. Now as we reach our destination the heavens open and the rain begins to pour down. We have a three hour jeep ride back to Salento and our room. It will be a really rainy ride home. The rain patters on the roof of the jeep, the road is like a torrent of muddy water and mud and lightning and thunder are right above us. We are incredibly happy that we are sitting under a roof and not on a motorcycle or an ATV (a four-wheeled motorcycle) like some others we meet. Once back in the village it stops, luckily raining!

Hela dagen har varit en fantastisk upplevelse. Den storslagna naturen, de fantastiska vyerna, vaxpalmerna och avslutningen med störtregnet och åskvädret.

The whole day has been a fantastic experience. The magnificent nature, the fantastic views, the wax palms and the ending with the torrential rain and thunderstorm.

Efter de avkopplande och vackra dagarna i Salento väntar nya äventyr. I morgon tar vi bussen till Colombias näst största stad Medellin. Som har en våldsam historia.

After the relaxing and beautiful days in Salento, new adventures await. Tomorrow we take the bus to Colombia’s second largest city, Medellin. Which has a violent history.

Inland Colombia to Bogotá

Äntigen har vi kommit iväg inåt land för att utforska Colombia och Sydamerika. En dröm ända sedan tonåren.

At last we have gone inland to explore Colombia and South America. A dream since adolescence.

Idag flyger vi söderut och in över den stora kontinenten Sydamerika. Första målet är huvudstaden i Colombia, Bogotá. En stor stad på nästan 2700 meters höjd med nästan lika många invånare som hela Sverige. Den största stad vi besökt hittills sedan vi lämnade Sverige.

Today we fly south and over the great continent of South America. The first destination is the capital of Colombia, Bogotá. A large city at an altitude of almost 2700 meters with almost as many inhabitants as the whole of Sweden. The biggest city we have visited so far since we left Sweden.

Screenshot_20241007_175819_Google — Southamerica. Vilja is on the blue spot up on the northern coast. And we are just exploring the red area

Vi fick precis besked att flyget är försenat med ca tre timmar. Här sitter vi i den kokheta värmen med våra ryggsäckar och skulle precis ta en taxi. Vi funderar lite o bestämmer oss för att vänta en timme. Tiden går fort och vi åker äntligen iväg mot flygplatsen. En del stressade tankar kommer – Tänk om planet ändå går i tid? Borde vi åkt ut till avsatt tid ändå? Väl framme på flygplatsen, efter att ha blivit lurade av vår taxichaufför som tog dubbelt betalt, inser vi att vi är ute i väldigt god tid.

We just got word that the flight is delayed by about three hours. Here we sit in the boiling heat with our backpacks and were about to take a taxi. We think a bit and decide to wait an hour. Time flies and we finally leave for the airport. Some stressed thoughts come – What if the plane is still on time? Should we have left at the appointed time anyway? Once at the airport, after being cheated by our taxi driver who charged double, we realize that we are out in very good time.

We are flying with Jetsmart from Cartagena to Bogotá

Flygresan går fort och vi får bagaget nästan med detsamma. En taxi tar oss till vårt rum där vi installerar oss. Sedan blir det en promenad i kvarteret. Vi klär på oss alla varma kläder vi har men fryser ändå. Här är isande kallt. Runt åtta grader. Det är tre år sedan vi kände sådan kyla sist så kropparna är inte vana. Även om vi är förberedda så blir det en chock. Våra varma kläder är ju dessutom begränsade då de är långt undanstuvade sedan vi lämnade Europa. Det blir ett mishmash av kläder, lager på lager o med sandaler på fötterna. Haha – hade nog aldrig gått klädd så i Sverige 😆

The flight goes quickly and we get the luggage almost immediately. A taxi takes us to our room where we settle in. Then there will be a walk in the neighborhood. We put on all the warm clothes we have but are still cold. It’s freezing cold here. Around eight degrees. It has been three years since we last felt such cold, so the bodies are not used to it. Even if we are prepared, it will be a shock. Our warm clothes are also limited as they have been put away for a long time since we left Europe. It will be a mishmash of clothes, layer upon layer and with sandals on the feet. Haha – probably would never have gone dressed like that in Sweden 😆

Det vimlar av folk på gatorna. Mest unga nu kvällstid. Det är minst ett universitet i närheten och troligen är dessa kvarter, det historiska Candelaria, populärt speciellt bland den yngre befolkningen.

The streets are teeming with people. Most young now in the evening. There is at least one university nearby and probably this neighborhood, the historic Candelaria, is popular especially among the younger population.

Första hela dagen i Bogota och vi bestämmer oss för att vara kulturella. Första stoppet blir Museo del Oro – guldmuseumet. Jan går in gratis som pensionär. Det ena rummet efter det andra är fullt med fantastiska guldföremål. Här finns över 34.000 vackra guldföremål, flest utställda, på samma plats,i hela världen. Men nu är vi ju också i den del av världen som gick under namnet El Dorado. En mytologiska utopi som är fylld av rikedomar och guld. Myten uppstod av spanjorerna på 1500-talet. Den fick otaliga lycksökare ut på expeditioner då de fantiserade om guld och drömmde om oändlig rikedom. Det är en fantastisk utställning och vi får bl a se en film där vi lär oss hur de utformade föremålen med hjälp av bivax och lera. Så intressant! Förutom alla otroliga guldföremål finns även utställt underbara och lekfulla lergods, brons och andra föremål. De flesta med en funktion som t ex skålar, för offergåvor, sköldar, utsmyckning eller krukor. Vi vandrar länge mellan montrar och rum och njuter av det vi ser.

First full day in Bogota and we decide to be cultural. The first stop will be the Museo del Oro – the gold museum. Jan enters for free as a pensioner. One room after another is full of fantastic gold objects. Here there are over 34,000 beautiful gold objects, the most exhibited, in the same place, in the whole world. But now we are also in the part of the world that went by the name of El Dorado. A mythological utopia that is filled with riches and gold. The myth was originated by the Spanish in the 16th century. It sent countless fortune seekers on expeditions as they fantasized about gold and dreamed of endless wealth. It’s a fantastic exhibition and we get to see a film where we learn how they designed the objects using beeswax and clay. So interesting! In addition to all the incredible gold objects, wonderful and playful earthenware, bronze and other objects are also on display. Most with a function such as bowls, for offerings, shields, decoration or pots. We wander for a long time between stands and rooms and enjoy what we see.

Därefter tar vi oss via gågator till Plaza Bolívar, huvudtorget i Bogotá. Här myllrar det av folk, försäljare, lamor, matvagnar, konstnärer och duvor. Mitt på torget står en staty av Simon Bolívar, den sydamerikanska general som befriade flera länder i Sydamerika från Spanien. Han ses nästan som ett helgon här.

Next, we take pedestrian streets to Plaza Bolívar, the main square of Bogotá. Here it teems with people, vendors, llamas, food carts, artists and pigeons. In the middle of the square stands a statue of Simon Bolívar, the South American general who liberated several countries in South America from Spain. He is almost seen as a saint here.

Nästa stopp blir ett konstcentrum med huvudsakligen konst av den colombianska konstnären Fernando Botero. Namnet är kanske inte så känt för alla men hans konst känner många igen. Lite runda figurer, både människor, djur o frukter. En formidabel utställning med otroliga konstverk. I ett rum finns en tillfällig utställning med osannolika guldföremål. Detta rum var extra starkt bevakat med dörrar som i stora bankvalv.

The next stop will be an art center with mainly art by Colombian artist Fernando Botero. The name may not be so familiar to everyone, but many recognize his art. Slightly round figures, both people, animals and fruits. A formidable exhibition with incredible works of art. In one room there is a temporary exhibition of unlikely gold objects. This room was extra heavily guarded with doors like in large bank vaults.

Mellan dessa stopp har vi vandrat runt i kvarteren, lyssnat på härliga sydamerikanska sånger av liveartister, ätit empenadas, tagit en öl på en parkbänk och insupit känslan av att vara här. Regnet kommer plötsligt och vi söker skydd först under ett träd och sedan under tak. Våra regnkläder ligger kvar på rummet. Försäljare med paraplyer och regncapar gör bra affärer.

Between these stops, we’ve walked around the neighborhoods, listened to lovely South American songs by live artists, ate empenadas, had a beer on a park bench and soaked up the feeling of being here. The rain comes suddenly and we seek shelter first under a tree and then under a roof. Our rain clothes are left in the room. Vendors with umbrellas and raincoats do good business.

lovely atmosphere with music on the street

Snart skall vi äta middag men vi stannar först till på en enkel bar. Musiken strömmar ut ur högtalarna. Vi tar var vår öl och njuter av atmosfären. Mitt emot oss sitter två män som dricker något vi blir nyfikna på. Vi beställer var vår Chelada, det som männen dricker, som ursprungligen kommer från Mexico. Det är en öldrink gjord på öl, färskpressad limejuice och på glaskanten är det en ring av salt och chilli. Jättegott! Tiden går och vi känner oss trötta. På väg tillbaka till rummet köper vi med oss gatumat – kebab och choritzo. Den äter vi sedan på vårat rum.

Soon we will have dinner, but first we stop at a simple bar. The music pours out of the speakers. We each take our beer and enjoy the atmosphere. Opposite us are two men who are drinking something we are curious about. We each order our Chelada, what the men drink, which originally comes from Mexico. It is a beer drink made from beer, freshly squeezed lime juice and on the rim of the glass is a ring of salt and chilli. Yummy! Time passes and we feel tired. On the way back to the room, we buy street food with us – kebabs and choritzo. We then eat it in our room.

Vi sitter nu på rummet i stadsdelen Candelaria här i Bogotá. Det är mörkt ute och vi är trötta efter en hel dags promenerande och utforskande av denna stora stad med över åtta miljoner invånare. Genom fönstren hörs ljudet av musik långt borta. Candelaria är en mylrande stadsdel full av folkliv, försäljare, restauranger, konstnärer och kultur. Tyvärr också en hel del tiggare och även bostadslösa som sover där de hittar tak över huvudet för att inte bli blöta när det regnar. Vilket tragiskt liv de lever. På natten går temperaturen ute ner till mellan fem och tio grader så det gäller att ha värmande kläder. Det enda som saknas här är uteserveringar. Vi har fortfarande inte lyckats hitta någon. Delvis beror det kanske på att det är kallt och att det regnar en hel del….men samma sak gäller ju i Sverige.

We are now sitting in the room in the Candelaria district here in Bogotá. It is dark outside and we are tired after a whole day of walking and exploring this big city with over eight million inhabitants. Through the windows, the sound of music can be heard far away. Candelaria is a bustling neighborhood full of folk life, vendors, restaurants, artists and culture. Unfortunately, also a lot of beggars and also the homeless who sleep where they find a roof over their heads so as not to get wet when it rains. What a tragic life they live. At night, the temperature outside drops to between five and ten degrees, so it is important to have warm clothes. The only thing missing here is outdoor seating. We still haven’t managed to find anyone. Partly it may be due to the fact that it is cold and that it rains a lot….but the same thing applies in Sweden.

Dag två i Bogotá. Idag har vi bestämt oss för att gå upp till kyrkan uppe på berget Montserrate, en del av Anderna. Detta berg är sedan länge ett känt pilgrimsmål. Vi vandrar, ca 600 meter på gator innan vi kommer till kön för linbanan upp. Det är hisnande att åka upp till nästan 3200 meters höjd över havet. Men oj vad vackert det är! Och vilken utsikt! En kvinna ställer sig på muren och det ilar genom hela kroppen att se det. Vi pratar sedan med henne – en kvinna från Bolivia som pratar svenska!

Day two in Bogotá. Today we have decided to go up to the church on top of the mountain Montserrate, part of the Andes. This mountain has long been a famous pilgrimage destination. We walk, about 600 meters on streets before we get to the line for the cable car up. It is breathtaking to ride up to almost 3,200 meters above sea level. But oh how beautiful it is! And what a view! A woman stands on the wall and seeing it rushes through her whole body. We then talk to her – a woman from Bolivia who speaks Swedish!

Bogotá is really big with more than 8 miljon people living here

Måste också påpeka att vi är på hög höjd nu. Och det märks när vi promenerar. Jag vet att jag har dålig kondition…men såhär dålig? Att gå tvåhundra meter, även nedåt, gör att jag fullständigt tappar andan. Jan klarar sig lite bättre men även han märker av höjden. Vi är trots allt på 2700 meters höjd i staden Bogotá.

Also have to point out that we are at high altitude now. And it is noticeable when we walk. I know I’m in bad shape…but this bad? Walking two hundred meters, even downhill, makes me completely out of breath. Jan copes a little better, but he also notices the height. After all, we are at an altitude of 2,700 meters in the city of Bogotá.

Vi lämnar tidigt på morgonen nästa dag för bussresan till Salento. Första sträckan, till Armenia, skall ta allt från åtta timmar och uppåt. Busstationen i Bogotá är enorm men vi får bra hjälp att hitta. Väl på bussen tar det ca 1 1/2 timme att komma ut från staden Bogotá

We leave early in the morning the next day for the bus trip to Salento. The first leg, to Armenia, will take anything from eight hours or more. The bus station in Bogotá is huge but we get good help to find. Once on the bus, it takes about 1 1/2 hours to get out of the city of Bogotá

Towards Salento — A graveyard for motorbike and cars

Resan går sedan genom natur med odlingar, betande kor, kaffeplantage, betesmark. Höga berg o djupa dalar. Vädret växlar mellan strålande sol och fullkomligt skyfall. Det är till stora delar av vägen mycket vägarbete så ibland blir det långa köer men det går ändå smidigt.

The journey then goes through nature with plantations, grazing cows, coffee plantations, pastures. High mountains and deep valleys. The weather alternates between bright sun and really big downpour. There is a lot of road work on large parts of the road, so sometimes there are long queues, but it still runs smoothly.

It’s heavy rain

Vi kör på kraftigt slingrande serpentinvägar som klättrar högre och högre. Vägen är kantad av bambu som reser sig över 40 meter hög. På den branta sidan ner mot dalen klättrar hus byggda på pelare som klamrar sig fast liksom svävandes över floden långt långt där nere. Omgivningen lyser mestadels i gröna skiftande nyanser av bananplantor, bambu, eukalyptus o palmer men bryts av med färgsprakande bougainvilla och blommande träd i gult, orange, rött och lila över den varierande gröna markvegetationen.

We drive on heavily winding serpentine roads that climb higher and higher. The road is lined with bamboo that rises over 40 meters high. On the steep side down towards the valley climb houses built on pillars clinging as if floating above the river far far below. The surroundings mostly shine in green changing shades of banana plants, bamboo, eucalyptus and palm trees but are interrupted by colorful bougainvillea and flowering trees in yellow, orange, red and purple over the varying green ground vegetation.

När vi klättrat långsamt uppåt i ett par timmar kommer vi upp bland molnen. Den vackra utsikten är utbytt mot en gråvit massa som omfamnar oss med sin fuktighet och vattnet rinner ner längs fönsterrutorna.

After climbing slowly upwards for a couple of hours, we come up among the clouds. The beautiful view is replaced by a grey-white mass that embraces us with its humidity and the water runs down the window panes.

Bussresan tar oss, efter nästan nio timmar, till staden Armenia. Där kliver vi snabbt på nästa buss och resan är mindre än en timma till vårt mål Salento. Vi är trötta när vi kommer fram. Checkar in på vårt väldigt enkla rum och går ut på torget o dess sidogator för att äta middag. Äntligen får vi äta fisk! Röding i vitlök smakar underbart och efter en kort promenad i den lilla byn ger Salento redan mersmak. Men vi är utmattade efter tolv timmars resa o går tidigt till sängs.

The bus journey takes us, after almost nine hours, to the city of Armenia. There we quickly get on the next bus and the journey is less than an hour to our destination Salento. We are tired when we arrive. Checks into our very simple room and goes out to the square and its side streets to have dinner. Finally we get to eat fish! Chard in garlic tastes wonderful and after a short walk in the small village Salento already gives more taste. But we are exhausted after twelve hours of travel and go to bed early.

Mer om våra fortsatta äventyr i nästa inlägg

More about our continued adventures in the next post

Leaving Sweden

Tillbaka i Cartagena och Colombia. Det är underbart att vara här i denna färgstarka, livliga och underbara stad. Mer om det nedan. Nu vill jag först skriva om tiden sedan senaste inlägget.

Back in Cartagena and Colombia. It is wonderful to be here in this colourful, lively and wonderful city. More on that below. Now I first want to write about the time since the last post.

Kailani är uppe på land. Tömd på nästan allt ombord och nedstängd för en längre tid. Jan har byggt en ställning för presenningen och nu är hon täckt och skyddad för både sol, regn och snö. De två lagerutrymmen vi har i Lysekil är fullproppade ända fram till dörrarna. Bilen är också rengjord, avställd och parkerad för en längre tid. Den har varit dyr i sommar. Först årsservice därefter byte av bromsklossar och bromsskivor och då upptäcktes även att de två framdäcken behövde bytas. Usch, Vilka sura pengar att lägga ut. Men, men, bilen är nödvändig att ha både till jobbet och till båten. Så det är bara att bita i det sura äpplet.

Kailani is on the hard. Empty of almost everything on board and shut down for a long time. Jan has built a stand for the tarpaulin and now she is covered and protected from both sun, rain and snow. The two warehouses we have in Lysekil are packed right up to the doors. The car is also cleaned, set aside and parked for a longer period of time. It has been expensive this summer. First annual service then replacement of brake pads and brake discs and then it was also discovered that the two front tires needed to be replaced. Ugh, what sour money to spend. But, but, the car is necessary both for work and for the boat. So it’s just a matter of biting the sour apple.

Leaving Sweden 2024 — Kailani leave the ocean and are going on the hard for a long time

Innan vi flög hit till Cartagena var jag två veckor i Thailand. Helt underbara veckor även om det regnade i stort sett hela tiden. Jag stannade ett dygn i Bangkok och njöt av myllret, maten, marknader och det härliga folkvimlet. Nästa dag bar det av till Koh Lanta där jag känner mig som hemma.

Before we flew here to Cartagena, I spent two weeks in Thailand. Absolutely wonderful weeks even though it rained pretty much the whole time. I stayed a day in Bangkok and enjoyed the hustle and bustle, the food, the markets and the wonderful crowds. The next day it was off to Koh Lanta where I feel at home.

Leaving Sweden — Luxury flight. It was only half full so I got four seats on my own

Lanta ❤️ Här har jag bott hela vinterhalvåret i fem år. Tobias gick i skola här från 2 till 6 klass. Vi har lärt känna ön och många av dess invånare. Vi har sett ön förändras och utvecklas. Det mesta på gott men en del på ont. När vi först kom hit fanns knappt några belagda vägar utan endast lervägar av röd lera. Allt stängdes ner på lågsäsongen, både hotell och restauranger, det var endast ett fåtal turister utanför högsäsong, endast ett fåtal hotell, knappt någon trafik mm mm. Nu är det en bred väg som håller på att byggas, mängder med resorter, restauranger och flera husområden där expats köpt hus. Men det är fortfarande autentiska och härliga Lanta. Själen finns kvar. Lika vänliga människor, lika god mat om inte ännu bättre och känslan av Thailand på thailändarnas villkor är stor.

Lanta ❤️ I have lived here all winter for five years. Tobias went to school here from 2nd to 6th grade. We have gotten to know the island and many of its inhabitants. We have seen the island change and develop. Mostly good but some bad. When we first got here there were hardly any paved roads, only dirt roads made of red clay. Everything was closed down in the low season, both hotels and restaurants, there were only a few tourists outside the high season, only a few hotels, hardly any traffic, etc. Now it is a wide road that is being built, lots of resorts, restaurants and several housing estates where expats have bought houses. But it is still authentic and lovely Lanta. The soul remains. Just as friendly people, just as good food if not even better and the feeling of Thailand on the Thais’ terms is great.

Jag hade två fantastiska veckor med många möten med vänner, härliga och livfulla kvällar ute, möten med många nya bekanta och jag njöt av god mat. Detta är ett land jag tagit till mitt hjärta med dess härliga och vänliga människor, fantastiskt goda mat och vackra natur. Tiden gick allt för fort och det kändes jobbigt att lämna.

I had two fantastic weeks with many meetings with friends, lovely and lively evenings out, meetings with many new acquaintances and I enjoyed good food. This is a country I have taken to my heart with its lovely and friendly people, amazingly good food and beautiful nature. Time passed all too quickly and it felt hard to leave.

Men, nya äventyr väntar!

Tillbaka i Sverige behövde allt vårt bagage packas, vägas och mätas. Min väska från Thailand kom inte med mitt flyg hem och där i fanns en massa saker vi skulle ha med oss. Vi la tid på att köpa mat och godis som är svårt att få tag på i Karibien och Colombia. Och en massa praktiska saker som är billigare o framförallt lättare att få tag på har inhandlats under sommaren. Allt som allt hade vi sex stora väskor med oss på flyget. Plus fyra handbagage. Kvällen innan vi skulle flyga fick jag telefonsamtal att min väska från Thailand hade kommit. Då hade vi redan packat färdigt o varje väska vägde tjugotre kilo så vi hade inte plats för mer. Så flygbolaget från Thailands-resan skickade väskan till Cartagena. Vid vår incheckning såg vi min väska på bagagebandet alldeles framför våra väskor.

But, new adventures await!

Back in Sweden, all our luggage had to be packed, weighed and measured. My bag from Thailand didn’t come with my flight home and there were a lot of things in there that we were supposed to take with us. We spent time buying food and sweets that are hard to come by in the Caribbean and Colombia. And a lot of practical things that are cheaper and above all easier to get hold of have been purchased during the summer. All in all, we had six large bags with us on the flight. Plus four pieces of hand luggage. The night before we were to fly, I received a phone call that my bag from Thailand had arrived. By then we had already finished packing and each bag weighed twenty-three kilos, so we had no room for more. So the airline from the Thailand trip sent the bag to Cartagena. When we checked in, we saw my bag on the baggage belt right in front of our bags.

Resan gick smidigt men tullen i Cartagena var väldigt intresserade av våra, nu sju, väskor. Vi slapp igenom till sist och tog en taxi till rummet vi hade hyrt de första tre nätterna.

The trip went smoothly but the customs in Cartagena were very interested in our, now seven, bags. We finally got through and took a taxi to the room we had rented for the first three nights.

Här lever vi mitt i ett kaos av allt vårt bagage som skall sorteras och placeras på rätt ställe, vi tvättar kläder, sorterar i stuvutrymmen, sätter upp segel, pumpar jollen, lagar mat, sorterar ännu mer och ser över vad som behöver köpas in. Allt detta i en otrolig hetta. Som tur är har vi AC inne i båten nu när vi ligger vid kaj. Vet inte hur vi hade stått ut annars. Ute på däck och i sittbrunnen rinner svetten av oss. Det svider i ögonen av svettdropparna som kommer dit och står vi stilla någon minut blir det en blöt pöl på golvet av allt svett. Värmen här är obeskrivlig. Att gå 100 meter är nästan omöjligt utan att förgås av hettan. Och de värmeutslag jag brottades med nästan hela förra säsongen, ombord på Vilja, är tillbaka och kliar.

Here we live in the middle of a chaos of all our luggage that must be sorted and placed in the right place, we wash clothes, sort in stowage spaces, set up sails, pump the dinghy, cook, sort even more and check what needs to be bought in. All this in incredible heat. Luckily we have AC inside the boat now that we are at the dock. Don’t know how we would have coped otherwise. Out on deck and in the cockpit, the sweat pours off us. The eyes sting from the drops of sweat that get there and if we stand still for a minute there is a wet puddle on the floor from all the sweat. The heat here is indescribable. Walking 100 meters is almost impossible without perishing from the heat. And the heat rash I struggled with almost all of last season, aboard Vilja, is back and itchy.

Att Vilja legat stilla länge syns på skrovet vid vattenbrynet och under vattnet. Vi har en hel musselodling där och längre ner fullt av havstulpaner. Jan har jobbat en del med att skrapa men nu har vi en colombian som har skrapat i ca tre timmar. Han säger att det är stark påväxt och rekommenderar oss att låta skrapa båten var tredje vecka. Vilket nog kan vara klokt. Annars kommer det knappt kunna gå att segla båten. Skall vi dessutom till Galapagos så måste båten vara helt ren undertill.

That Vilja lay still for a long time can be seen on the hull at the water’s edge and under the water. We have a whole mussel farm there and further down full of barnacles. Jan has worked a bit with scratching but now we have a Colombian who has been scratching for about three hours. He says that there is a strong build-up and recommends us to have the boat scraped every three weeks. Which might be wise. Otherwise, it will hardly be possible to sail the boat. If we are also going to the Galapagos, the boat must be completely clean underneath.

Ett par kvällar har vi varit inne i den gamla stadsdelen, Getsemani. Här sprudlar det av liv och rörelse. Husen är från kolonialtiden och är låga och färgglada men strax bredvid höjer sig lyxhotelletens skyskrapor. Barerna lockar med billiga drinkar och det är trångt mellan alla törstiga och glada människor. Mellan barerna syns små butiker som säljer färgstarka souvenirer och målningar och på gatorna trängs vagnar med frukt och grönsaker, kycklingspett och annan streetfood. På gator och torg dansas det som om vi vore på karneval varenda dag året runt. Det är flera dansgrupper som löser av varandra med olika danser. Den ena mycket energisk och afrikainspirerad och den andra där mannen visar sin tillbedjan till vackra kvinnor. Vilken glädje alla utstrålar! Vilken färgprakt! Och vilket enastående folkliv! Vi fullkomligt älskar att vara här!

A couple of evenings we have been in the old part of town, Getsemani. Here it is bursting with life and movement. The houses are from the colonial era and are low and colorful, but right next to them rise the skyscrapers of the luxury hotel. The bars attract with cheap drinks and it is crowded between all the thirsty and happy people. Between the bars you can see small shops selling colorful souvenirs and paintings and the streets are crowded with carts with fruit and vegetables, chicken skewers and other street food. In the streets and squares there is dancing as if we were at a carnival every single day all year round. There are several dance groups that solve each other with different dances. One very energetic and African-inspired and the other where the man shows his adoration for beautiful women. What joy everyone radiates! What a gorgeous color! And what an outstanding folk life! We absolutely love being here!

Om ett par dagar skall vi resa och utforska inlandet Colombia. Det ser vi verkligen fram emot. Vi hoppas få se bl a Bogotá, Medellin, Amazonas, jungel, höga palmer och färgsprakande folkliv. Vi får ta med varma kläder för Bogotá ligger på över 2600 meters höjd. Vilket äventyr som väntar oss!

In a couple of days we will travel and explore the interior of Colombia. We are really looking forward to that. We hope to see, among other things, Bogotá, Medellin, the Amazon, jungles, tall palm trees and colorful folk life. We must bring warm clothes because Bogotá is at an altitude of over 2,600 meters. What an adventure awaits us!

Back in Sweden

Åh vad jag njuter här i vackra Bohuslän. Jag sitter i min båt, Kailani, ute bland öarna med den vackra röda graniten som är så speciell för denna delen av kusten. Säsongen här lider mot sitt slut och det är knappast en båt ute. För två till tre veckor sedan var här kaos med alla båtar som letade natthamn ute bland klipporna. Nu är det bara att välja och vraka bland de vackraste och mest skyddade och lätt åtkomliga platserna. Här ute på Skarvesäter har jag legat några dagar. Solen har skinit nästan hela tiden men det har blåst en hel del. Speciellt på natten då det varit mer än 18 meter per sekund som mest. Men jag ligger tryggt här även om det är längst ut i havsbandet. Platsen är väl skyddad med sina många fasta dubbar som Kryssarklubben har fäst i bergen.

Oh how I’m enjoying myself here in beautiful Bohuslän. I am sitting in my boat, Kailani, out among the islands with the beautiful red granite that is so special to this part of the coast. The season here is coming to an end and there is hardly a boat out. Two to three weeks ago it was chaos here with all the boats looking for a night port out among the rocks. Now it’s just a matter of picking and choosing among the most beautiful and most protected and easily accessible places. Out here at Skarvesäter, I have been lying for a few days. The sun has been shining almost all the time, but it has been quite windy. Especially at night when it was more than 18 meters per second at most. But I’m safe here, even if it’s at the far end of the ocean strip. The site is well protected with its many fixed studs that the Cruiser’s Club has attached to the mountains

Båtsommar 2024 — Kailani is getting in to the water

Varje dag åker jag ut med jollen och dörjer makrill. Det blir napp varje dag av detta havets guld. Det är inte mycket som smakar lika gott som nyrökt eller nygrillad helt färsk makrill här ute på klipporna. Vilken lyx att få ha tillgång till detta

Every day I go out with the dinghy and catch mackerel. This gold of the sea is lickt every day. There is not much that tastes as good as freshly smoked or freshly grilled mackerel out here on the rocks. What a luxury to have access to this

Vi har varit i Sverige i snart två månader nu sedan vi lämnade Cartagena och livet ombord på Vilja. Det är mysigt att komma hem till Sverige några månader och träffa vänner och familj, segla i Bohuslän, handla saker till Vilja, ta vaccinationer och göra läkarundersökningar och självklart jobba.

We have been in Sweden for almost two months now since we left Cartagena and life aboard Vilja. It’s nice to come home to Sweden for a few months and see friends and family, sail in Bohuslän, shop for things in Vilja, get vaccinations and do medical examinations and, of course, work.

Jag har bland annat varit i Eskilstuna och hälsat på Tobias och Sandra. Det var såååå underbart att träffa båda två och se var de skall bo nu ett tag framöver.

I have among other things been to Eskilstuna and visited Tobias and Sandra. It was sooooo wonderful to meet both of them and see where they will be living for a while to come.

Jag har jobbat mycket ända sedan vi kom hem till Sverige. Och det har varit jättekul! Älskar min arbetsplats där jag arbetade 17 år innan jag sa upp mig förra året. Så det är perfekt att komma in som timvikarie nu när jag är hemma. Det blev ett stort kramkalas de första dagarna när jag fick återse gamla kollegor och även några boende som jag träffat tidigare. Det gick lätt att komma in i alla arbetsuppgifter och det kändes som om jag aldrig varit utanför Sverige. Förhoppningsvis blir det ett arbetspass till innan jag flyger vidare.

I have been working a lot since we came home to Sweden. And it’s been great fun! Love my workplace where I worked for 17 years before resigning last year. So it’s perfect to come in as an hourly substitute now that I’m at home. There was a big hug party the first few days when I got to see old colleagues and also some residents I had met before. It was easy to get into all tasks and it felt as if I had never been outside of Sweden. Hopefully there will be one more shift before I fly on.

Eftersom jag jobbar dygnspass blir det en del lediga dagar däremellan. Alla dessa har använts till att åka ut med båten till Gåsöskärgården som ligger aldeles utanför hemmahamnen i Källviken.

Since I work 24-hour shifts, there will be some days off in between. All of these have been used to go out by boat to Gåsöskärgården, which is completely outside the home port in Källviken.

Det har varit en rad av sociala möten med vänner från fb-gruppen Mingel & Båtliv. Jättekul med alla möten! Vi har njutit med våra vänner och legat på några av mina pärlor i Gåsöskärgården. En underbar väninna, Gigi, som kommer till mig varje år har också hunnit komma hit. Ett dygn hade vi en mycket lyckad och vacker stjärnankring. Om jag inte tar fel så var vi tolv båtar. Blandad storlek och självklart var även två motorbåtar välkomna. Stjärnankringen blev uppmärksammad av en lokal tidning så den fick publicitet och jättemånga likes.

There have been a series of social meetings with friends from the fb group Mingel & Båtliv. Great fun with all the meetings! We have enjoyed with our friends and lay on some of my pearls in the Gåsö archipelago. A wonderful friend, Gigi, who comes to me every year, has also managed to come here. For a day we had a very successful and beautiful star anchoring. If I’m not mistaken, we were twelve boats. Mixed sizes and of course two motorboats were also welcome. The star anchor was noticed by a local newspaper so it got publicity and lots of likes.

Apropå det så har en tidning intervjuat även mig. Norra Halland fick nys om vår långsegling och blev jättenyfikna på mitt liv. Från det att jag sålde mitt hus i Onsala och flyttade in i min lilla segelbåt. Tills att jag träffade Jan och att vi gett oss av på vår långsegling som ser ut att bli en jordenrunt-segling.

Speaking of which, a newspaper has also interviewed me. Norra Halland found out about our long-distance sailing and became extremely curious about my life. From the time I sold my house in Onsala and moved into my little sailboat. Until I met Jan and we set off on our long voyage which looks like it will be a round-the-world voyage.

Tiden börjar gå mot sitt slut här i Sverige för denna visit. Snart flyger vi tillbaka till Colombia och vår båt Vilja. Orkansäsongen närmar sig sitt slut men vi kommer ha några månader i Colombia med bl a backpacking in i Sydamerika. Det skall bli spännande!

Time is running out here in Sweden for this visit. Soon we will fly back to Colombia and our boat Vilja. The hurricane season is coming to an end but we will have a few months in Colombia including backpacking into South America. That will be exciting!

Om ett par dagar börjar vi tömma Kailani, masta av och nästa måndag lyfts hon upp på land. Riktigt kort men ändå härlig intensiv säsong. Nu väntar nya äventyr! Backpacking Sydamerika o sedan Panamas fantastiska övärld i Karibien med San Blas och kanske även Los Boccas. Följ oss för att se vart vi hamnar…blir det genom Panamakanalen eller inte? OM det blir det så blir seglingen riktigt lång framöver med många stora oceaner att korsa. Stilla Havet, Indiska Oceanen och Atlanten två gånger till.

In a couple of days we will start emptying Kailani, mast down and next Monday she will be lifted ashore. Really short but still lovely intense season. New adventures await! Backpacking South America and then Panama’s fantastic island world in the Caribbean with San Blas and maybe even Los Boccas. Follow us to see where we end up…will it be through the Panama Canal or not? IF it happens, the sailing will be really long ahead with many big oceans to cross. The Pacific Ocean, the Indian Ocean and the Atlantic twice more.

Quiet days, happy days and Goodbye to Cuba

Det är en stilla morgon och vi ligger med Vilja utanför den lilla byn Pilón någon stans längst ner på Kubas sydkust. Vattnet är spegelblankt och de gröntäckta bergen står och vakar över oss. Det är lugnt, stilla, vackert och fridfullt. Runt oss ligger det små fiskebåtar av allehanda slag med män som är ute och fiskar. Det är små enkla roddbåtar eller segelbåtar, t o m saker som ett stort bildäck eller vad som helst som flyter, ingen har motor här och allt är oerhört enkelt. Inte som i Östra Karibien där det var nästan större motorer än båtar. I byn finns en stor skorsten som skall ha tillhört en cementfabrik som tidigare fanns i byn. Den är nu nedlagd och de flesta är arbetslösa. Fattigdomen är utbredd och det finns nästan inget att köpa. Men vi ser fortfarande ingen misär.

It’s a quiet morning and Vilja and I are lying outside the small village of Pilón somewhere at the bottom of Cuba’s south coast. The water is mirror-like and the green-covered mountains watch over us. It is calm, quiet, beautiful and peaceful. All around us are small fishing boats of all kinds with men out fishing. It’s small simple rowboats or sailboats, even things like a big car tire or anything that floats, nobody has a motor here and everything is extremely simple. Not like in the Eastern Caribbean where there were almost bigger engines than boats. In the village there is a large chimney which must have belonged to a cement factory that used to be in the village. It is now closed and most are unemployed. Poverty is widespread and there is almost nothing to buy. But we still see no misery.

Quite days on south Cuba — A small sailingboat

20240510_091629 — Pilón with the chimney

Vi tar jollen in till byn och promenerar runt. Människorna är mer avvaktande här än på de platser vi varit tidigare. Inga frågor om att växla pengar eller köpa cigarrer. Troligen kommer det bara någon enstaka båt i månaden hit så de är inte vana vid turister. Byn är sömnig, gatorna är av jord och mesta trafiken är med häst och vagn eller cykel. Överallt står hästar, getter eller grisar och betar. Det är inte mycket att se men bara det i sig har ju en viss charm.

We take the dinghy into the village and walk around. The people are more wait-and-see here than in the places we have been before. No questions about exchanging money or buying cigars. Probably only a single boat a month comes here so they are not used to tourists. The village is sleepy, the streets are dirt and most of the traffic is by horse and cart or bicycle. Everywhere there are horses, goats or pigs grazing. There is not much to see, but that alone has a certain charm.

Efter promenaden i byn Pilón flyttar vi Vilja ca två nautiska mil österut mot Cayo Blanco som är en liten ö med en lång härlig sandstrand. Här skall vi ligga och koppla av, bada och ta en tur in till stranden. Det är väldigt varmt idag så ett svalkande (32 grader) dopp känns som en befrielse. Det är klart och rent och turkost. Långt borta över bergen hör vi ett mullrande. Mörka moln täcker bergstopparna. Men det är långt borta ifrån oss så vi får nog inget regn. Det hade varit skönt med en störtskur som gör båten ren och oss svala.

After the walk in the village of Pilón, we move Vilja about two nautical miles east towards Cayo Blanco, which is a small island with a long, lovely sandy beach. Here we will lie down and relax, swim and take a trip to the beach. It’s very hot today so a cooling (32 degrees) swim feels like a release. It’s clear and clean and turquoise. Far away over the mountains we hear a rumbling. Dark clouds cover the mountain tops. But it’s far away from us so we probably won’t get any rain. It would have been nice to have a downpour that makes the boat clean and us cool.

20240510_145309 — Taking a walk on the beach

20240510_145246 — White sand, blue sky and turquoise water

Nu sitter vi i sittbrunnen och kopplar av. Det blir inte mycket gjort idag och det är skönt med en avkopplande dag efter att ha förflyttat oss nästan tolv timmar varje dag i flera dagar. Till lunch äter vi linsgryta för tredje dagen i rad. Det börjar bli tomt i kyl och skåp på färskvaror efter att inte ha kunnat handla på över en månad. Förutom lite grönsaker i Havanna. Men vi klarar oss. Konserver och torkade bönor har vi gott om. Och nudlar.

Now we sit in the cockpit and relax. Not much will be done today and it’s nice to have a relaxing day after moving almost twelve hours every day for several days. For lunch we eat lentil stew for the third day in a row. The fridge and cupboards are starting to run out of fresh produce after not being able to shop for over a month. Except for some vegetables in Havana. But we’ll manage. We have plenty of canned goods and dried beans. And noodles.

Det börjar mörkna och vi är på väg mot Santiago de Cuba. Vi lämnade runt 11.30 i förmiddags och det har varit väldigt stilla hela tiden. En liten stund provade vi att segla men seglen fladdrade och vi kom framåt i ca 2,5 knop. Därefter försvann den lilla vinden helt och det har varit och är helt spegelblankt. Vi följer längs med kusten och på vår babords sida har vi Kuba med sina grönklädda berg. Tidigt imorgon bitti skall vi vara framme. Vi behöver hålla igen lite på farten så att vi inte kommer fram innan gryningen. Att ta sig in till en ny plats när det är mörkt undviker vi så gott det går.

It is getting dark and we are on our way to Santiago de Cuba. We left around 11.30 this morning and it has been very quiet the whole time. For a little while we tried to sail but the sails fluttered and we came forward at about 2.5 knots. After that, the small wind disappeared completely and it has been and is completely mirror-like. We follow along the coast and on our port side we have Cuba with its green-clad mountains. We will be there early tomorrow morning. We need to slow down a bit so that we don’t arrive before dawn. We avoid entering a new place when it is dark as much as possible.

20240511_200044 — Some dark skyes above the mountains

I Santiago de Cuba ligger vi på en marina långt från staden. I närheten finns en stor cementfabrik och det stinker verkligen från utsläppen. Vid marinan finns i princip ingenting att göra men vi ligger väldigt väl skyddat. Det är Mothers day idag söndag när vi kommer fram och det uppmärksammas mycket. Vilka vi än möter så gratulerar de mig och Viveka på Embla.

In Santiago de Cuba we are located on a marina far from the city. Nearby is a large cement factory and it really stinks from the emissions. There is basically nothing to do at the marina, but we are very well protected. It is Mother’s day today, Sunday, when we arrive and it gets a lot of attention. Whoever we meet, they congratulate me and Viveka at Embla.

Efter några timmar i hamnen tar vi en taxi in till staden. Det är varmt och det är öde. Knappt en människa syns på gatorna. Det hörs musik inne från ett hus och jag tittar in. Plötsligt, utan att jag egentligen vet hur det gick till, befinner jag mig inne i det lilla rummet dansandes med fyra kubaner. Jan kommer efter och vi är mitt inne i en familjefest. Det dansas, vi får mat och dryck och glädjen lyser i deras ögon. Så spontant och så överraskande. Kubaner fångar verkligen, trots bristen på i stort sett allt, de små ögonblicken, glädjen och bjuder på det lilla de har. Det är så härligt och så uppfriskande. Vi har något att lära oss av detta folk. De lever så enkelt, elektriciteten kommer och går, samma sak med vatten, mat finns knappt. Likaså är det med allt annat vi är vana vid att ha utan att ens tänka på det. Men de lever här och nu och gör det bästa av allt.

After a few hours in the port, we take a taxi into the city. It’s hot and it’s deserted. Hardly a person can be seen on the streets. There is music inside from a house and I look inside. Suddenly, without really knowing how it happened, I find myself inside the small room dancing with four Cubans. Jan comes after and we are in the middle of a family party. There is dancing, we get food and drink and the joy shines in their eyes. So spontaneous and so surprising. Cubans really capture, despite the lack of pretty much everything, the small moments, the joy and offer the little they have. It is so lovely and so refreshing. We have something to learn from this people. They live so simply, the electricity comes and goes, the same with water, food is scarce. It’s the same with everything else we’re used to having without even thinking about it. But they live in the here and now and make the best of everything.

Quite and happy days on Cuba — Happy people are dancing all the time

Nästa dag åker vi in till Santiago de Cuba med taxi igen. Första stoppet blir Fidel Castros gravplats. Det är ett stort område med många gravar och minnesmonument för bl a revolutionärer. Det står vakter utplacerade som ser ut som statyer. De står helt blick stilla. Dessutom är det ett flertal ordningsvakter som ser till att vi endast går där vi får lov att gå. De följer oss hela vägen så det finns ingen risk i världen att vi går fel. Vi lotsas först fram till stenen där Fidel Castro ligger. Det är en stor rundad sten som är hämtad uppe i bergen enligt hans egna önskemål. Han ville inte ha något stort monument. På stenen finns en skylt där det står ”FIDEL” . Varken mer eller mindre. För att få gå lite närmre måste vi ta av våra solhattar för att hedra honom. Vi går vidare till ett stort och pampigt monument. På övre våningen är det en staty och genom en stor öppning ner till första våningen ser vi en kista insvept i Kubas flagga. Här ligger José Martí, kallad ”El apóstolo” Han var en politiker, filosof, poet och journalist som levde på 1800-talet och han har kommit att ses som en kubansk nationalhjälte. Innan vi lämnar gravområdet får vi uppleva ett vaktbyte. Vilken precision! Vilken samstämdhet och timing! Pampig musik spelas och åtta vakter skall bytas ut mot åtta nya. Ingen av dem gör en enda miss. Alla armar och ben lyfts med otrolig precision och allt stämmer på centimetern och sekunden. Helt otroligt att få uppleva!

The next day we go into Santiago de Cuba by taxi again. The first stop will be Fidel Castro’s grave. It is a large area with many graves and memorials for, among others, revolutionaries. There are guards posted that look like statues. They stand completely still. In addition, there are several security guards who make sure that we only go where we are allowed to go. They follow us all the way so there is no chance in the world that we will go wrong. We are first guided to the stone where Fidel Castro lies. It is a large rounded stone that has been brought up in the mountains according to his own wishes. He didn’t want any big monument. On the stone there is a sign that says ”FIDEL”. No more no less. To get a little closer, we have to take off our sun hats to honor him. We move on to a large and imposing monument. On the upper floor there is a statue and through a large opening down to the first floor we see a coffin wrapped in the Cuban flag. Here lies José Martí, called ”El apóstolo” He was a politician, philosopher, poet and journalist who lived in the 19th century and he has come to be seen as a Cuban national hero. Before we leave the burial grounds, we experience a changing of the guard. What precision! What consistency and timing! Loud music is played and eight guards are to be replaced by eight new ones. None of them make a single miss. All arms and legs are lifted with incredible precision and everything is accurate to the centimeter and the second. Absolutely incredible to experience!

Quitedays, happy days and leaving Cuba — Fidels grave

Vi tar oss in till centrum och hittar en restaurang där vi beställer middag. Miljön på restaurangen tillsammans med husen utanför, bilarna och människorna gör att det känns som vi är med mitt i en film från 50-talet. Tiden har verkligen stått stilla. Det är en sådan häftig upplevelse! Den känslan får vi ofta här på Kuba.

We make our way into the center and find a restaurant where we order dinner. The environment in the restaurant together with the houses outside, the cars and the people make it feel like we are in the middle of a movie from the 50s. Time has truly stood still. It’s such an awesome experience! We often get that feeling here in Cuba.

Det är vår sista hela dag på Kuba och idag skall vi göra en heldagstur till olika sevärdheter. Det är i alla fall det vi tror att vi har bokat. Taxin kör oss österut och högt upp på ett berg på serpentinvägar. Första målet är en stor sten som vi skall klättra upp på. För att komma till stenen går vi 459 trappsteg uppåt genom vacker natur och med fantastisk utsikt. Sista biten upp till stenen är det en brant men otroligt stabil trappa. Vilken utsikt och så otroligt vackert med fält av den vackra blomman Agapanthus eller Afrikas Blå Lilja. Det är väl värt promenaden. Nästa stopp är en botanisk trädgård. Här blir vi visade runt bland alla vackra blommor. Efter dessa två stopp kör chauffören oss tillbaka. Vi skulle haft två stopp till plus tid för lunch. Pochitos, mannen vi bokat med, förstår vår irritation och han ringer in en ny chaufför med en gammal blå Chevrolet. Han sätter sig själv på en pall mellan framsätena och vi fortsätter utflykten. Lunchen äts på en lokal kubansk restaurang. Det är gott och det är otroligt billigt. Vi gör stopp för att handla och vi åker hem till Pochitos mamma och syster. Systern skall lämna sina två barn hos deras mormor om två dagar då hon skall ta sig från Kuba via Nicaragua och sedan via Mexico till USA. En resa många kubaner drömmer om och bara ett fåtal får möjlighet att göra. Det är en lång och strapatsrik resa från Nicaragua vilken många gör till fots. Trots stoltheten över sitt land drömmer de flesta kubaner om ett liv där de har större möjligheter. Hur länge systern blir borta återstår att se. Hon sa ett år men inget vet hur länge det blir.

It is our last full day in Cuba and today we will do a full day trip to various sights. At least that’s what we think we’ve booked. The taxi drives us east and high up a mountain on serpentine roads. The first goal is a large rock that we must climb. To get to the stone, we go up 459 steps through beautiful nature and with fantastic views. The last bit up to the stone is a steep but incredibly stable staircase. What a view and so incredibly beautiful with fields of the beautiful flower Agapanthus or African Blue Lily. It is well worth the walk. The next stop is a botanical garden. Here we are shown around among all the beautiful flowers. After these two stops, the driver drives us back. We would have had two more stops plus time for lunch. Pochitos, the man we booked with, understands our annoyance and he calls in a new driver with an old blue Chevrolet. He puts himself on a stool between the front seats and we continue the excursion. Lunch is eaten at a local Cuban restaurant. It’s delicious and it’s incredibly cheap. We stop to shop and we go home to Pochito’s mother and sister. The sister will leave her two children with their grandmother in two days when she will make her way from Cuba via Nicaragua and then via Mexico to the United States. A trip many Cubans dream of and only a few get the opportunity to do. It is a long and strenuous journey from Nicaragua, which many do on foot. Despite the pride in their country, most Cubans dream of a life where they have greater opportunities. How long the sister will be gone remains to be seen. She said a year but no one knows how long it will be.

På vägen tillbaka, och med chaufförens minst sjunde öl i kroppen, hamnar vi bakom ett gäng kubaner som dansar, spelar instrument och slår på trummor i en väldigt oorganiserad procession. Ännu en gång – vilken glädje och vilket lyckorus att få uppleva. Detta mitt på gatan i ett enkelt bostadskvarter. Kvällen kommer fortsätta för vi har blivit inbjudna till Pochitos på middag.

On the way back, and with the driver’s seventh beer in his body, we end up behind a group of Cubans who are dancing, playing instruments and beating drums in a very disorganized procession. Once again – what a joy and what a rush of happiness to experience. This in the middle of the street in a simple residential block. The evening will continue because we have been invited to Pochitos for dinner.

Kvällen är, liksom hela dagen, väldigt lyckad. Vi möts på ett enkelt sätt där vi sitter ute på gatan på hårda stolar med maten i knät och äter och umgås. Sammanfattningsvis har denna dagen varit helt magisk. En av de bästa på hela seglingen. Så många oväntade händelser och så mycket av det verkliga Kuba. Vi har fått ta del av en kubansk familjs liv och leverne och vi har upplevt gatufest. Vi går lyckliga tillbaka till Vilja igen för att sova. Imorgon lämnar vi Kuba och nya äventyr väntar.

The evening is, like the whole day, very successful. We meet in a simple way where we sit outside on the street on hard chairs with the food in our laps and eat and socialize. In summary, this day has been absolutely magical. One of the best in all of sailing. So many unexpected events and so much of the real Cuba. We got to take part in the life of a Cuban family and we got a street party going. We happily go back to Vilja again to sleep. Tomorrow we leave Cuba and new adventures await.

Idag lämnar vi Kuba. Ett land vi kommit att älska. Tack Kuba! Vilket land. Vilka människor. Vilken glädje. Här finns allt och ingenting på samma gång. Det är vackert, det är fantastiskt och det är sorgligt. Det är ett prövat folk. Det är ett stolt folk. Det är ett glädjens och musikens folk. Människorna är otroligt givmilda och delar så frikostigt med sig av det lilla de har. Vi har fått lära oss att uppskatta allt vi faktiskt har och att förstå värdet av att kunna handla det vi önskar när vi behöver det. Kuba har också lärt oss att ta tillvara på dagen och se glädjen i varje tillfälle. Jag hoppas vi kommer tillbaka någon gång. Det har varit en magisk månad. Men nu väntar nya äventyr. Vi är på väg mot Jamaica.

Today we leave Cuba. A country we have come to love. Thank you Cuba! Which country. What people. What a joy. Here there is everything and nothing at the same time. It’s beautiful, it’s amazing, and it’s sad. It is a tried and tested people. It is a proud people. It is a people of joy and music. The people are incredibly generous and share so generously with what little they have. We have been taught to appreciate everything we actually have and to understand the value of being able to buy what we want when we need it. Cuba has also taught us to seize the day and see the joy in every opportunity. I hope we come back sometime. It has been a magical month. But now new adventures await. We are on our way to Jamaica.

VideoCapture_20240516-163824 — Waving Goodbye to Cuba

Out on new adventures on Cuba

Onsdag eftermiddag lämnar vi Cienfuego. Vi har legat här med båten i sjutton dygn. Under den tiden har vi gjort två underbara resor in i landet Kuba. Havanna tog oss verkligen med storm och det är nog den mest fascinerande stad jag någonsin upplevt. Skulle hemskt gärna vilja komma tillbaka dit någon gång. Vem vet, kanske det blir så. Vår andra utflykt blev till den charmiga staden Trinidad bara en och en halv timmas resa från Cienfuego. Denna stad är med på Unescos world Heritage Site. Vi slogs av skönheten även i denna lilla koloniala stad. Inga storslagna hus som i Havanna men vackra historiska envåningshus i rader målade i pastellfärger. Gatorna utgörs av kullersten som är ganska påfrestande att gå på men absolut vackert och säkert bra massage för fötterna o träning för balanssinnet.

Wednesday afternoon we leave Cienfuego. We have been here with the boat for seventeen days. During that time, we have made two wonderful trips into the country of Cuba. Havana really took us by storm and it is probably the most fascinating city I have ever experienced. Would love to come back there sometime. Who knows, maybe it will be. Our second excursion was to the charming town of Trinidad, just an hour and a half’s journey from Cienfuego. This city is included in the UNESCO World Heritage Site. We were struck by the beauty even in this small colonial town. No grand houses like in Havana but beautiful historic one-story houses in rows painted in pastel colors. The streets consist of cobblestones which are quite stressful to walk on but absolutely beautiful and certainly good massage for the feet and exercise for the sense of balance.

Out on new adventures on Cuba — One of all horses in town

It is beautiful

Vi stannar i Trinidad i två dagar under vilka vi promenerar runt stora delar av dagarna. Alla människor som vi möter är även här otroligt vänliga och nyfikna. Att vi kommer från Sverige och med en liten båt imponerar. Många kvinnor ber oss om tvål och huvudvärkstabletter samt mjölkpulver. Bristen på allt är stor och så enkla saker hade hjälpt deras vardag om vi hade haft att dela ut.

We stay in Trinidad for two days during which we walk around most of the days. All the people we meet here are also incredibly friendly and curious. The fact that we come from Sweden and with a small boat is impressive. Many women ask us for soap and headache tablets as well as powdered milk. The lack of everything is great and such simple things would have helped their everyday life if we had had to hand out.

Vi sätter oss ner på en servering strax innan lunch första dagen och det dröjer bara några minuter innan ett 5-mannaband börjar spela musik. Detta är så otroligt häftigt och unikt med Kuba. All denna livemusik! Både dag och kväll och, med musiken, kommer glädjen den förmedlar och som vi ser hos lokalbefolkningen.

We sit down at a table just before lunch on the first day and it only takes a few minutes before a 5-man band starts playing music. This is so incredibly cool and unique about Cuba. All this live music! Both day and night and, with the music, the joy they convey and that we see in the locals.

På kvällen är det en stor musikgrupp på torget och människor samlas. De är nio eller tio i bandet och stämningen är hög. Det dröjer inte länge innan dansgolvet fylls upp. Både av turister och lokalbefolkning. Efter en kort stund går strömmen i hela staden. Publiken tänder sina tändare och bandet fortsätter spela så gott det går. Dansen fortsätter och stämningen är fortfarande lika hög. Alla gör det bästa av situationen och nya instrument, som inte kräver förstärkare, plockas fram. Det är så härligt att se hur feststämningen kvarstår och att inget får stoppa glädjen. Strömmen kommer tillbaka o salsadansen fortsätter. Troligen till långt ut på småtimmarna. Vi går och lägger oss runt midnatt då Jan brygger på en förkylning sedan några dagar tillbaka.

In the evening there is a large music group in the square and people gather. There are nine or ten of them in the band and the mood is high. It doesn’t take long before the dance floor fills up. Both by tourists and locals. After a short while, the power goes out in the whole city. The crowd lights their lighters and the band continues to play as hard as they can. The dancing continues and the mood is still as high. Everyone makes the best of the situation and new instruments, which do not require amplifiers, are picked up. It’s so wonderful to see how the party atmosphere remains and that nothing can stop the joy. The power comes back on and the salsa dancing will probably continue well into the wee hours. We go to bed around midnight as Jan has been suffering from a cold for a few days.

Dagen därpå vandrar vi runt i byn på dess kullerstensgator. Ute på gatorna sker mycket av transporten med häst och vagn. Något vi ser över hela Kuba. Det är charmigt, det är vackert och det ger en känsla av att vara tillbaka på 1500-talet. Christofer Columbus sägs ha landstigit någonstans här i trakterna för nästan 550 år sedan Han skickade iland spejare som meddelade att lokalbefolknigen var fredlig och åkte sedan vidare. Några tiotal år senare ockuperar Spanien Kuba. Vi lämnar Trinidad med en känsla av att få ha sett en speciell by. Unik på många sätt.

The next day we wander around the village on its cobbled streets. Out on the streets, much of the transport takes place by horse and cart. Something we see a lot of all over Cuba. It’s charming, it’s beautiful and it gives a feeling of being back in the 16th century. Christopher Columbus is said to have landed somewhere in this area almost 550 years ago. He sent scouts ashore to report that the local population was peaceful and then moved on. A few decades later, Spain occupies Cuba. We leave Trinidad with the feeling of having seen a special village. Unique in many ways.

En kväll är vi hembjudna till Dags kompis Alex. En polack som bott i Sverige men de senaste 20 – 30 åren på Kuba. Han är gift här och har ett litet hus med bakgård. Vi får en inblick i hur det verkliga livet på Kuba ter sig. Och vi får en fantastiskt god middag. Lite på samma sätt som när vi varit bjudna på middag i Thailand. Gästerna sitter ner vid ett bord och njuter av maten medan värdparet servar med mat och dryck. På bakgården har familjen en gris, en kalkon, en hund och några kycklingar.

One evening we are invited to the home of Dag’s friend Alex. A Pole who lived in Sweden but the last 20 – 30 years in Cuba. He is married here and has a small house with a backyard. We get an insight into what real life in Cuba looks like. And we get a fantastically good dinner. A bit in the same way as when we were invited to dinner in Thailand. The guests sit down at a table and enjoy the food while the host couple serves food and drinks. In the backyard, the family has a pig, a turkey, a dog and some chickens.

Dag skall lämna oss och flyga tillbaka till Guatemala. Det är sista kvällen tillsammans och Jan och Dag sätter sig på däck för att röka var sin kubansk cigarr tillsammans. Lite som en kul grej att göra på Kuba. Dag är van vid att röka cigarr men det är inte Jan. Vilket betyder att Jan både har svårt för att få eld på cigarren och att han hostar en hel del. Det är tydligt vem som njuter mest av den! Efter en tredjedels cigarr ger Jan upp och sparar cigarren till ett senare tillfälle.

Dag will leave us and fly back to Guatemala. It’s the last evening together and Jan and Dag sit down on the deck to smoke a Cuban cigar together. Kind of like a fun thing to do in Cuba. Dag is used to smoking cigars but Jan is not. Which means that Jan both finds it difficult to light the cigar and that he coughs a lot. It’s clear who enjoys it the most! After a third of the cigar, Jan gives up and saves the cigar for a later occasion.

Dagen därpå drabbas även jag av förkylningen. Det är tungt att röra sig i värmen med hosta, snuva och förkyldtungt huvud. Tråkigt men förkylning är väl en del av livet. Ett par dagar går och det blir min födelsedag. Jag är inte pigg o inte heller Jan. Men vi tar oss in till Cienfuego och äter en lyxig middag på en takterrass med livemusik. Dyrt för att vara på Kuba men väl värt pengarna för att fira. Nästa dag skall vi lämna Cienfuego o segla österut längs med kusten mot slutmålet på Kuba som är Santiago de Cuba.

The next day I also get a cold. It is difficult to move in the heat with a cough, runny nose and heavy head. Sad, but colds are part of life. A couple of days pass and it’s my birthday. I’m not alert and neither is Jan. But we make it to Cienfuego and have a luxurious dinner on a roof terrace with live music. Expensive to be in Cuba but well worth the money to celebrate. The next day we will leave Cienfuego and sail east along the coast towards the final destination in Cuba, which is Santiago de Cuba.

Vinden lyser med sin frånvaro och vi ligger och guppar ute på havet. Vi rör oss framåt i ca en knop. Med andra ord inte alls. Plötsligt tornar mörka moln upp sig. Det börjar in över land och vi hör hur det mullrar. Oväder är definitivt på ingång. Då vi inte har radar inkopplad, eftersom den slår ut vår gps o plotter av någon anledning, så kan vi inte följa ovädret mer än med blotta ögat. Vi beslutar oss för att reva storseglet så det blir mindre segelyta uppe. Att gå för fulla segel in i ett oväder vill vi inte riskera. Det blir inte bara enorma krafter utan det sliter också på de segel som är uppe. Natten fortgår med i stort sett motorgång. Ovädret drar förbi men de svaga vindar vi har, går rakt emot oss. Det är väntat då vi går åt motsatt riktning mot hur vinden brukar blåsa. Vi går dessutom emot ett par knops ström. Jag mår riktigt dåligt i min förkylning så Jan tar hela nattskiftet och låter mig vila. Der är jag väldigt tacksam för. Vi väntas vara framme på vår ö nästa förmiddag. Efter att ha legat i inre hamnar, både inne i Rio Dulce och andra ställen, utan kristallklart turkost vatten på väldigt länge så är det verkligen det vi längtar efter. Att bada i fantastiskt hav.

The wind shines with its absence and we lie bobbing out on the sea. We move forward at about one knot. In other words, not at all. Suddenly dark clouds tower up. It starts over land and we hear how it rumbles. Stormy weather is definitely coming. Since we don’t have radar connected, because it knocks out our gps and plotter for some reason, we can’t follow the storm more than with the naked eye. We decide to take down the mainsail so that there is less sail surface up top. We don’t want to risk going full sail into a storm. Not only are there enormous forces, but it also wears on the sails that are up. The night continues with mostly motoring. The storm is passing but the weak winds we have are heading straight for us. This is to be expected as we are going in the opposite direction to how the wind usually blows. We are also going against a couple of knots of current. I feel really bad with my cold so Jan takes the whole night shift and lets me rest. I am very grateful for that. We are expected to arrive at our island next morning. After lying in inner harbors, both inside the Rio Dulce and elsewhere, without crystal clear turquoise water for a very long time, this is really what we long for. To swim in fantastic sea.

Vi har lagt till och har nu en ö helt för oss själva! Underbart! Så nu kan vi njuta av turkost vatten, öar och enskildhet i fem till tio dagar. Utan trängsel. Imorgon möter vi en vänbåt, Embla med Viveka och Erik, från Stockholm, som vi seglade över Atlanten tillsammans med och som vi mötte senast i Honduras. Det skall bli jättetrevligt! Såååå häftigt att vi båda har seglat med våra egna båtar ända från Sverige, seglade över Atlanten tillsammans och nu möts på en liten remote ö i Kuba. Hur stor är sannolikheten??? Här längs kusten finns ju knappast en enda segelbåt.

We have anchored and now have an island all to ourselves! Wonderfully! So now we can enjoy turquoise water, islands and privacy for five to ten days. Without congestion. Tomorrow we meet a friend’s boat, Embla with Viveka and Erik, from Stockholm, with whom we sailed across the Atlantic together and whom we last met in Honduras. It will be great fun! Sooooo cool that we have both sailed with our own boats all the way from Sweden, sailed across the Atlantic together and now meet on a small remote island in Cuba. How big is the probability??? Here along the coast there is hardly a single sailboat.

Jag har nästan svårt för att ta in det! Vi ligger med Vilja i en ganska väl skyddad naturhamn. I bakgrunden ser vi bergsmassiv på huvudön Kuba. Solen skiner, havet är turkosblått och vi har seglat ända hit!

I almost have a hard time taking it in! We lie with Vilja in a fairly well-protected natural harbour. In the background we see the mountain massif on the main island of Cuba. The sun is shining, the sea is turquoise blue and we have sailed all the way here!

Embla har kommit till oss, ett dygn efter att vi ankrat. Nu skall vi segla tillsammans eventuellt ända fram till Jamaica men åtminstone till Santiago de Cuba. Det är jättekul att ses igen och vi har så mycket att prata om. Eftersom vi inte gjort någon upptäcktsfärd med jollen ännu ger vi oss iväg med båda våra jollar ett varv runt ön. Vi kommer till andra sidan ön där det finns en lagun som vi hittar en smal öppning in till. Här finns mängder av döda träd och mangrove. Perfekt för krokodiler! Men vi ser tyvärr ingen trots att vi håller ögonen öppna. Hela ön är täckt av mangrove och det finns inte en enda strand att ta sig iland på. Men nu kan vi åtminstone säga att vi åkt runt ön.

Embla has come to us, a day after we anchored. Now we will sail together possibly all the way to Jamaica but at least to Santiago de Cuba. It’s great to see you again and we have so much to talk about. Since we haven’t made any discovery trips with the dinghy yet, we set off with both our dinghies for a lap around the island. We reach the other side of the island where there is a lagoon to which we find a narrow opening. There are lots of dead trees and mangroves here. Perfect for crocodiles! But unfortunately we don’t see anyone even though we keep our eyes open. The entire island is covered in mangroves and there is not a single beach to land on. But now we can at least say that we went around the island.

Nästa dag ligger vi still och tar det lugnt. Förkylningen och hostan sitter fortfarande tyvärr i. På kvällen blir vi hämtade av Erik för att äta hummermiddag ombord på Embla. Viveca o Erik bytte till sig fyra stora hummerstjärtar för några dagar sedan. Åh vad gott det smakar! Under tiden som vi sitter där ser vi en båt som kör rakt emot oss. Det är en fiskebåt som vill byta till sig rom mot hummerstjärtar. Vi nappar direkt och de får en liten flaska rom mot tre (vi trodde det var fyra) hummerstjärtar. Ca 20 kronor kostade rommen. Det får bli till en förrätt framöver. Kvällen är jättetrevlig och vi kommer tillbaka till Vilja mätta och glada. Imorgon skall vi ta oss till en ö längre västerut.

The next day we lie still and take it easy. Unfortunately, the cold and cough are still there. In the evening we are picked up by Erik to have a lobster dinner on board Embla. Viveca and Erik bought four large lobster tails a few days ago. Oh how good it tastes! While we are sitting there, we see a boat heading straight towards us. It’s a fishing boat that wants to trade rum for lobster tails. We nibble right away and they get a small bottle of rum for three (we thought it was four) lobster tails. The rum cost about SEK 20. It may become an appetizer in the future. The evening is very pleasant and we return to Vilja full and happy. Tomorrow we will make our way to an island further west.

Det är tidig morgon och fortfarande mörkt när klockan ringer. Planen är att komma iväg vid 07 – tiden. Det blåser ca 15 meter i sekunden och vi kommer ha motvind och troligen motström. Det är flera korallrev att ta oss förbi och därmed inget öppet hav att kunna kryssa på. Vi förstår att det kommer bli i stort sett bara motorgång och ett väldigt stampande mot vågorna. Och vi har rätt. Nu har vi varit på väg i fyra timmar av troliga minst tio timmar. Det är stampigt och obekvämt och motorn får verkligen jobba. Vi går verkligen åt ”fel håll” för att segla på sydsidan Kuba. Men har inte mycket val om vi vill se lite och komma fram till Santiago de Cuba för utcheckning innan vi seglar söderut mot Jamaica. Vinden avtar och vågorna försvinner nästan helt så sista halva sträckan är bekväm och vi kommer fram till Cayo Cuervo innan det blir mörkt. Det är en stor lagun med ett flertal öar runtomkring. Många med vackra små sandstränder. Inne i lagunen ligger en stor tvåmastad båt. Strax efter ankomst kommer ett par från båten med en vacker liten segelbåt. Det visar sig att mannen seglat i ca tjugo år och är inne på sitt tredje varv runt jorden. Kvinnan har varit med i tio år. Häftigt! Vilket liv de lever och vilka upplevelser de varit och är med om.

It is early morning and still dark when the clock rings. The plan is to leave at 07:00. The wind is about 15 meters per second and we will have a headwind and probably a headwind. There are several coral reefs to get past and thus no open sea to be able to cruise on. We understand that it will be largely just motoring and a lot of pounding against the waves. And we are right. Now we’ve been on the road for four hours out of probably at least ten hours. It’s clunky and uncomfortable and the engine really gets to work. We are really going in the ”wrong direction” to sail on the south side of Cuba. But don’t have much choice if we want to see a bit and arrive in Santiago de Cuba for check-out before sailing south to Jamaica. The wind dies down and the waves disappear almost completely so the last half stretch is comfortable and we arrive at Cayo Cuervo before dark. It is a large lagoon with several islands around it. Many with beautiful small sandy beaches. Inside the lagoon is a large two-masted boat. Shortly after arrival, a couple comes off the boat with a beautiful little sailboat. It turns out that the man has been sailing for about twenty years and is on his third lap around the world. The woman has been involved for ten years. Cool! What life they live and what experiences they have been and are part of.

Vi sover länge nästa morgon. Lite ut på dagen är det dags för upptäcktsfärd med jollen. Första stoppet blir en liten orörd sandstrand med en mini ”gren” som i Skagen. Alltså en smal sanddyna. Det är otroligt vackert med kritvit sand, turkost hav och blå himmel. Det känns som att vara i paradiset. Efter ett dopp i havet tar vi jollen en bit bort till en pytteliten ö som såg så lockande ut igår när vi kom in med Vilja. Och vilket paradis! På ena änden av den lilla ön är det några träd och resten av ön är bara en smal sandremsa som kanske är fyrtio meter lång och femton meter bred på det bredaste. Även här med en ”Skagengren”. Här känner vi oss verkligen som Robinson Cruzoe. På stranden finns fullt av vackra snäckor och sjöborrar som lyser mot oss. Det kristallklara havet lockar och det blir bad även här. Vi känner verkligen att vi lever ett fantastiskt och priviligierat liv. Så underbart!

We sleep long the next morning. A little later in the day, it’s time to go exploring with the dinghy. The first stop will be a small untouched sandy beach with a mini ”sandbank” like in Skagen. So a narrow sand dune. It is incredibly beautiful with chalky white sand, turquoise sea and blue sky. It feels like being in paradise. After a dip in the sea, we take the dinghy a little further to a tiny island that looked so inviting yesterday when we came in with Vilja. And what a paradise! At one end of the small island there are a few trees and the rest of the island is just a narrow strip of sand maybe forty meters long and fifteen meters wide at its widest point. Also here with a ”Skagen sandbank”. Here we really feel like Robinson Crusoe. On the beach there are lots of beautiful shells and sea urchins that shine at us. The crystal clear sea beckons and there is also swimming here. We truly feel that we live a wonderful and privileged life. How wonderful!

På eftermiddagen umgås vi med Viveka och Erik. Vi blir bjudna över till skonaren som ligger i viken och där äter vi mat, umgås, pratar och njuter fram till ganska sent på kvällen. Det är sådana här dagar och kvällar vi kommer se tillbaka på och prata om lång tid framöver.

In the afternoon we hang out with Viveka and Erik. We are invited over to the schooner which is in the bay and there we eat, hang out, talk and enjoy ourselves until quite late in the evening. It is days and evenings like these that we will look back on and talk about for a long time to come.

Idag är det dags för en ny etapp österut. Vinden är svag och rakt emot oss så det blir motorgång. Hoppas vår diesel räcker ända fram till Santiago de Cuba och att det finns att köpa mer där. Vi är strax framme och just nu förflyttar vi oss mellan korallrev, små mangroveöar och sandbankar.

Today it is time for a new stage to the east. The wind is weak and directly against us so it will be motoring. Hope our diesel lasts all the way to Santiago de Cuba and that there is more to buy there. We are almost there and right now we are moving between coral reefs, small mangrove islands and sandbanks.

Det blir bara en natt på Cayo Granada och nu är vi på väg igen. Orkansäsongen närmar sig så vi väljer att ta sträckor varje dag för att först komma till Santiago de Cuba där vi skall checka ut från Kuba och sedan segla mot Jamaica. Vi har lite tidspress då vi behöver vara i Colombia senast om en månad. Där är vi tryggare för orkaner och där kommer vi lämna båten några månader i sommar när vi åker till Sverige.

It will only be one night on Cayo Granada and now we are on our way again. The hurricane season is approaching so we choose to take routes every day to first get to Santiago de Cuba where we will check out of Cuba and then sail to Jamaica. We are under a bit of time pressure as we need to be in Colombia in a month at the latest. There we are safer from hurricanes and there we will leave the boat for a few months this summer when we go to Sweden.

Vinden är bra idag så vi kan segla! Underbart efter att ha kört så mycket för motor. Vi seglar fram i över sex knop och njuter. Sedan avtar vinden…just nu är det i stort sett stiltje och motorn får jobba igen. Även idag har vi dryga femtio nautiska mil att tillryggalägga och vi hoppas komma fram runt klockan 18 som vi gjort de andra dagsetapperna. Här på Kuba går solen inte ner förrän klockan 20 på kvällen i stället gör 18 som vi är vana vid. Det beror på olika tidszoner och jämfört med Guatemala så ligger vi två timmar före.

The wind is good today so we can sail! Wonderful after driving so much for engine. We sail along at over six knots and enjoy ourselves. Then the wind dies down…right now it’s pretty much quiet and the engine gets to work again. Even today, we have about fifty nautical miles to cover and we hope to arrive around 6 pm as we did the other day’s stages. Here in Cuba, the sun doesn’t set until 8pm, instead it’s 6pm which we’re used to. It depends on different time zones and compared to Guatemala we are two hours ahead.

Ny dag och ny etapp. Vi hinner tyvärr inte se så mycket utan det är mest en transportsträcka. Inte riktigt vad jag önskar. Men, men vi får följa väderprognosen. Idag öser regnet ner så det hade inte varit någon större idé att ta sig in till den lilla byn ändå. Förhoppningsvis avtar det tills vi är framme på nästa plats. Där ligger vi kanske två nätter innan sista sträckan längre resa med nattpass.

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues. It is moving slowly towards the goal. Very slowly. Luckily the weather is good and the sun is shining. We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination. Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us. The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed. But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind. Sailing north-south and back again is no problem. We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times. The distance increases a little each time. But Vilja fights on and makes sailing enjoyable. Little by little she brings us closer to the goal. She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea. There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont med sina nyanser av blått. Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away. Looking out over the ocean and horizon with its shades of blue. The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic. Like balm for the soul. It is incredibly meditative and we never get tired.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey. The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing. It is edifying and useful. A way to get closer to yourself and a way to live here and now. The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety. A liberating feeling. We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself. We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible. It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands. Not easy to cook in those conditions. Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on. Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot

Sometimes we need to fix things on foredeck

The net for lifting up the fishes we catch

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days. We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food. There is food in the freezer for two more days. Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food. Fresh vegetables will consist of sprouts. I have a first batch of mung bean sprouts in the making. There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here. We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water. It is only used for cooking. So there is no need for us. It’s probably only a shower and a hair wash that are missing. Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till. (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy. There is wind around the mast and the sea roars around me. Willingness for more stomps forward now. It is jet black. Neither the moon nor stars are visible in the sky. I had just had a good shower when a big wave hit the boat. The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen. It flows from the head and hair down the body. It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month. All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future. One hour left for me before shift change. We have a reef in the mainsail and only the storm jib up. It shouldn’t be too much. I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing. It is at 24 – 26 knots. Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark. I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary. I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this. Yet. Jan and Dag are sleeping inside the boat. I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef. (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer. Probably for the changing of the guard. I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing. The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out. It feels good to steer almost towards the goal. We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit. But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba. If it goes well, we have less than a day left. Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive. It will be very exciting to get there. Cuba feels exotic and above all different. And it is certainly different. Poverty is high and there is a lack of everything. Food is one of the major shortages. We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been. We simply have to eat the food we get our hands on. Hopefully there are at least some vegetables. Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat. Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration. The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked. I have VPN so I hope I can get through. But it may happen that there will be no update for several weeks. We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive. We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions. We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination. Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

Eastern and leaving Guatemala

Skärtorsdag, Guatemala, Fest! Vi tar jollen till Backpacker bar. Det är stället med stort S man skall vara på denna kväll. Festen är redan i full gång. Vid jollebryggan står en starkt beväpnad vakt. Vi börjar bli vana vid alla dessa beväpnade vakter nu efter flera månader i Centralamerika. När vi parkerar jollen för att handla mat i affären är det alltid minst sju starkt beväpnade vakter vi passerar.

Maundy Thursday, Guatemala, Party! We take the dinghy to Backpacker bar. This is the place with a capital S to be tonight. The party is already in full swing. A heavily armed guard stands at the dinghy dock. We are getting used to all these armed guards now after several months in Central America. When we park the dinghy to buy food at the store, we always pass at least seven heavily armed guards.

Vakten tittar först på oss men när vi sedan skall komma iland sträcker han snällt fram sin ena hand för att hjälpa oss. Jan undrar om han skall skjuta med den andra då han inte släpper taget om vapnet med den.The guard looks at us at first, but when we are about to disembark, he kindly extends one of his hands to help us. Jan wonders if he should shoot with the other one as he won’t let go of the weapon with it.

Väl inne på Backpacker är det disco o karaoke om vartannat. Festen är i full gång. Guatemalierna festar loss på alla sätt. Ölen flödar, dansen är het och stämningen är hög o uppsluppen. Vi fascineras över dessa vackra kvinnor med rumpor som står rakt ut.

Once inside Backpacker, there is a disco and karaoke every second. The party is in full swing. Guatemalans party in every way. The beer is flowing, the dancing is hot and the atmosphere is high and cheerful. We are fascinated by these beautiful women with butts that stick out.

Folk är varma o svettas men inget stoppar dansen o stämningen. Olga o Dag är i feststämning o dansar utan hämningar. Vad härligt! Vilken glädje! Jublet är högt o det känns som att festen bara har börjat. Troligen pågår den fram till småtimmarna. Gammal som ung det finns inga gränser. Rytmen finns i kroppen och axlar, höfter o rumpor gungar i takt till musiken. Knappt någon sitter stilla utan alla låter musiken o rytmen strömma genom kropparna ända ut i fingerspetsarna. Många kvinnor i korta o snäva kjolar o med höga klackar. Männen i shorts, T-shirt o keps på huvudet. Alla är här för att ha kul, för att festa o för att njuta av livet . Vid en del musik gungar hela golvet i takt och alla skriker ut texten från populära låtar. Jublet visar inga gränser o alla är här och nu…I festen…I glädjen o på partyt ”Rock around the clock” just nu. Annars är det mest låtar på spanska. Vi lämnar runt midnatt när dansgolvet fortfarande är fullt och musiken dånar ut.

People are hot and sweating, but nothing stops the dancing or the atmosphere. Olga and Dag are in a party mood and dance without inhibitions. How lovely! What joy! The cheers are loud and it feels like the party has only just begun. It probably lasts until the wee hours. Old or young there are no limits. The rhythm is in the body and shoulders, hips and buttocks swing in time to the music. Hardly anyone sits still, but everyone lets the music and rhythm flow through their bodies all the way to their fingertips. Many women in short or tight skirts or with high heels. The men in shorts, T-shirts and caps on their heads. Everyone is here to have fun, to party and to enjoy life. During some music, the entire floor sways to the beat and everyone shouts out the lyrics of popular songs. The jubilation shows no boundaries and everyone is here and now…In the party…In the joy and at the ”Rock around the clock” party right now. Otherwise, it’s mostly songs in Spanish. We leave around midnight when the dance floor is still full and the music is blaring.

På väg tillbaka till båten ser vi en buske som är helt vitprickig. Det är här många vita hägrar har slagit sig till ro för att sova på natten. Vi fascineras av mängden fåglar och det är otroligt vackert med fullmånen bakom. På det kala trädet bredvid som har tappat alla sina blad sover de svarta skarvarna. Stanken är stark av all fågelspillning men vi stannar ändå ett tag i månskenet och njuter av åsynen.

On the way back to the boat, we see a bush that is completely white-spotted. This is where many white herons have settled down to sleep at night. We are fascinated by the amount of birds and it is incredibly beautiful with the full moon behind. On the bare tree next to it, which has lost all its leaves, the black cormorants sleep. The stench is strong from all the bird droppings, but we still stay for a while in the moonlight and enjoy the sight.

På långfredags morgon hade vi hört om en båtprocession så vi går upp tidigt för att inte missa den. Gissa om vi blir snopna, förvånade o lite besvikna när det endast är tre båtar som dyker upp. Vi höll på att missa den helt. I en liten båt längst fram finns en präst och ett stort kors som Jesus bär på. Prästen går iland på några redan utvalda ställen och välsignar (tror jag) bostaden eller företaget.

On Good Friday morning we had heard about a boat procession so we get up early so as not to miss it. Guess if we’ll be dumbfounded, surprised or a little disappointed when only three boats show up. We were about to miss it completely. In a small boat at the front is a priest and a large cross that Jesus carries. The priest goes ashore at some already selected places and blesses (I think) the home or business.

Sedan flyter påsken på. Det är trångt på sjön på grund av alla guatemalier som är här. Alla har plockat fram vattenskotrar och motorbåtar i alla storlekar. Helikoptrar syns tätt då många flyger hit eller härifrån. De flesta troligen från Guatemala City. Lugnet lägger sig sedan söndag kväll då alla tar sig hem för att börja arbetsveckan igen efter upp till en veckas ledighet.

Then Easter flows on. It is crowded on the lake because of all the Guatemalans who are here. Everyone has brought out jet skis and motorboats of all sizes. Helicopters are often seen as many fly here or from here. Most probably from Guatemala City. The calm settles down since Sunday evening when everyone goes home to start the work week again after up to a week off.

För oss går livet på som vanligt. Vår glädje över delen till watermakern blir kortvarig. Då den monterades igen läcker pumpen som ett såll. Så nu står vi här fortfarande utan watermaker och funderar på om vi skall chansa på att det räcker att köpa en ny pump som i så fall får bli skickad till Sverige eller Colombia eller om vi köper en helt ny watermaker i sommar. Tills dess får vi fortsätta snåla ned vattnet och köpa vårt dricksvatten

For us, life goes on as usual. Our joy over the part for the watermaker is short-lived. When it was reassembled, the pump leaks like a sieve. So now we are still standing here without a watermaker and thinking about whether we should take a chance on the fact that it will be enough to buy a new pump, which in that case has to be sent to Sweden or Colombia, or if we buy a brand new watermaker this summer. Until then, we must continue to skimp on water and buy our drinking water

Jans födelsedag kombineras med en avseglingsgrillning på Mar Marin. Vi grillar, dricker cays, letar efter gömt påskgodis, samtalar och njuter av gitarr och skönsång av några av deltagarna. Det är en riktigt lyckad kväll

Jan’s birthday is combined with a closing barbecue at Mar Marin. We grill, drink cays, look for hidden Easter candy, chat and enjoy guitar and beautiful singing by some of the participants. It’s a really successful evening

Några dagar senare och, Äntligen, lämnar vi Rio Dulche och Guatemala (utan watermaker) Det har varit fantastiskt här med otroliga människor och vi har upplevt mycket. Men 6-7 veckor räcker och vi vill se mer. Färden går först till en vik strax innan floden ut mot Livingston o havet. När vi kommer ut ur floden och över sandbanken sätter vi segel mot Kuba. Med oss på seglingen mot Kuba följer Dag från Hönö. Vi har umgåtts en hel del och att vara en till som delar på nattpassen är aldrig fel. Det kommer troligen bli en tuff segling både mot strömmen och mot vinden – åtminstone de sista dagarna. Vi beräknar att det kommer ta ca en vecka men det kan ta längre tid än så.

A few days later and, Finally, we are leaving Rio Dulche and Guatemala (without watermaker) It has been amazing here with incredible people and we have experienced a lot. But 6-7 weeks is enough and we want to see more. The journey first goes to a bay just before the river out towards Livingston and the sea. When we get out of the river and over the sandbar, we set sail for Cuba. With us on the sailing to Cuba is Dag from Hönö. We’ve been hanging out a lot and being another sharer of the night shifts is never wrong. It will probably be a tough sailing both against the current and against the wind – at least for the last few days. We estimate that it will take about a week, but it may take longer than that.

Idag åker vi ner för floden med alla dess krökar ut mot havet. Vägen är otroligt vacker med höga berg, grönska och ett väldigt rikt fågelliv. Vi har strömmen med oss så det går fort.

Today we go down the river with all its bends towards the sea. The road is incredibly beautiful with high mountains, greenery and a very rich bird life. We have the power with us so it goes fast.

Going down the river

Väl framme i Livingston går vi till Rauls kontor. Han är agent och sköter allt pappersarbete samt bokar tid med Hector som är den man som arrangerar två båtar som drar och tittar oss ut genom den grunda sandbanken. Nu är allt klart, vi är utcheckning och Vilja är klar för avsegling mot nya äventyr

Once in Livingston, we go to Raul’s office. He is the agent and takes care of all the paperwork and makes the appointment with Hector who is the man who arranges two boats to pull and look us out through the shallow sandbar. Now everything is ready, we are checking out and Vilja is ready to set sail for new adventures

Lot of pineapples for almost no money. Guatemala is a cheap country

Livingston harbour. From here it’s close to both Belize and Honduras

Nu väntar ca en veckas segling åt NO innan vi når Kubas sydsida. Det kommer troligen bli en tidvis tuff segling med både motvind och motström i slutet. Eventuellt kommer vi även in i ett stiltjebälte. Vi set jättemycket fram emot det här!

Patience of waiting

Det är verkligen en långseglares sanning och utmaning. Väntan är en del av båtlivet som man får lära sig att älska och acceptera. Vi väntar på rätt vindstyrka, på rätt vindriktning, att orkansäsongen skall ta slut, att det skall komma vind, att orkansäsongen skall börja, på rätt väderfönster, att kunna lämna hamn, att tidvattnet skall stiga, att det skall bli svalare inne i båten (ofta är det 35 °C stillastående på natten), att det skall sluta regna. Ofta väntar vi också på viktiga papper som vi måste ha för att lämna ett land o komma in i nästa, stämplar i pass o åtskilliga dokument, att myndigheter skall öppna sina kontor och att kontroll av båten skall göras. Vi väntar också på delar till allt möjligt på båten som ständigt behöver repareras. Vi har nu t ex väntat i sex veckor på en liten del till vår watermaker, som skulle ta 2 – 3 veckor. Var och varannan dag hör vi att ”nu kommer den!” ”Bara en dag till!”, ”Ni får den före påsk!” Watermakern har krånglat ända sedan vi lämnade Gran Canaria, för ett och ett halvt år sedan, så vi beslöt oss för att det var dags att fixa den en gång för alla. Skall vi ut på Pacific i ca 40 dagar nästa år så är det nästan en nödvändighet med fyra personer ombord. Dricksvatten, duschvatten, matlagning och disk bl a. Saltvatten fungerar till mycket men sötvatten måste vi självklart ändå ha. Vi hoppas fortfarande på ett under att den kommer innan påsk.

It is truly a long-distance sailor’s truth and challenge. Waiting is a part of boating that you have to learn to love and accept. We are waiting for the right wind strength, for the right wind direction, for the hurricane season to end, for the wind to come, for the hurricane season to begin, for the right weather window, to be able to leave port, for the tide to rise, for it to be cooler inside the boat ( often it is 35 °C still at night), that it will stop raining. Often we also wait for important papers that we must have in order to leave one country and enter the next, stamps in passports and various documents, for authorities to open their offices and for the boat to be inspected. We are also waiting for parts for everything possible on the boat that is constantly in need of repair. For example, we have now waited six weeks for a small part for our watermaker, which would take 2 – 3 weeks. Every other day we hear that ”here it comes!” ”Just one more day!”, ”You’ll get it before Easter!” The watermaker has been in trouble ever since we left Gran Canaria so we decided it was time to fix it once and for all. If we are going out on the Pacific for about 40 days next year, it is almost a necessity to have four people on board. Drinking water, shower water, cooking and dishes, etc. Salt water works for a lot, but of course we still have to have fresh water. We are still hoping for a miracle that it will arrive before Easter.

Waiting….. (photo from the Atlantic-crossing)

Här i Guatemala, som till stor del är katolskt, är påsk en riktigt stor högtid. Hela landet stänger ner i en dryg vecka och alla lokalbor som har råd åker på semester. Det betyder, för oss i Rio Dulce, att det är om möjligt ännu mer kaos än tidigare. Floden kryllar av vattenskotrar, kanoter, sightseeingbåtar, vanliga motorbåtar, fiskebåtar och jättestora motorbåtar. Gator o restauranger är ännu mer fulla än tidigare och resorterna har inte ett endaste rum ledigt. Vid poolerna är det trångt – kanske som i Medelhavet mitt i semestertider. Vi är ju numera så bortskämda med att det är gott om plats, nästan inga turister och lugn o ro. Den här veckan är det framförallt lokalbefolkningen som invaderar. O självklart måste även de få sin välbehövliga och efterlängtade semester. För oss är det bara att ”go with the flow” o vara glada för att även vi faktiskt är här i ett fantastiskt paradis

Here in Guatemala, which is largely Catholic, Easter is a really big holiday. The whole country shuts down for just over a week and all locals who can afford it go on holiday. This means, for us in Rio Dulce, that there is, if possible, even more chaos than before. The river is teeming with jet skis, canoes, sightseeing boats, regular motorboats, fishing boats and giant motorboats. Streets and restaurants are even more full than before and the resorts don’t have a single room available. The pools are crowded – maybe like in the Mediterranean in the middle of holiday season. We are now so spoiled that there is plenty of space, almost no tourists and peace and quiet. This week, it’s mainly the locals who invade. And of course they also have to get their much-needed and long-awaited vacation. For us, it’s just to ”go with the flow” and be happy that we too are actually here in a fantastic paradise

Here we buy all sorts of fish and shellfish

Det skall bli spännande att se hur det är här till helgen när påskhelgen verkligen är här!

Tills dess får vi fortsätta vänta…Samtidigt peakar värmen. Det är nu uppåt 45 grader celcius utomhus i skuggan och ca 38 grader celcius inne i båten. Visst är värme underbart men, det hade varit skönt med en AC åtminstone på natten. Jag fick värmeutslag i september på Grenada o nu har de kommit tillbaka igen i armvecket. Blåsor och ilsket rött.

It will be exciting to see how it is here this weekend when the Easter weekend is really here!

Until then, we have to keep waiting…At the same time, the heat peaks. It is now upwards of 45 degrees Celsius outside in the shade and about 38 degrees Celsius inside the boat. Of course, heat is wonderful, but it would have been nice to have an AC at least at night. I got heat rash in September in Grenada and now they have come back again in the crease of my arm. Blisters and angry red.

Väntetiden utnyttjas självklart så gott det går. Både med spännande utflykter och med arbete på och i båten i 45 graders värme o stillastående luft. Det blir mest häng vid poolen dagtid. Vi har förresten bytt marina så nu bor vi billigare på Mar Marin i stället för Nanajuana. En effekt av det är självklart mindre och mindre lyxig pool. Jag saknar den förra men denna duger också gott. Trots värmen har vi lyckats jobba. Åttio meter kätting till ankaret är nymarkerad, skåp inne i båten städade, kättingen tvättad, solcellpaneler flyttade, allt rostfritt är behandlat, en genuapåse sydd o en massa annat pyssel o arbete utfört. Vi har haft folk ombord som har polishat, reparerat kyl o plotter och idag hade vi en stor riggcheck. Jag har framförallt jobbat med bloggen, installerat min nya laptop med allt från den gamla och påbörjat min lång-seglings-bok så smått

The waiting time is of course used as much as possible. Both with exciting excursions and with work on and in the boat in 45 degree heat and stagnant air. Most people hang out by the pool during the day. By the way, we have changed marinas so now we live cheaper at Mar Marin instead of Nanajuana. One effect of that is obviously a smaller and less luxurious pool. I miss the previous one but this one is also good. Despite the heat, we managed to work. Eighty meters of chain to the anchor is newly marked, lockers inside the boat cleaned, chain washed, solar panels moved, all stainless is treated, a genoa bag sewn and a lot of other tinkering and work done. We have had people on board who have polished, repaired the fridge and plotter and today we had a big rig check. I have mainly worked on the blog, installed my new laptop with everything from the old one and started my long-sailing book little by little

Kristin at the workplace with the new laptop

Chloe up on top of the mast checking the rig

The radar had to be taken down. It looks like it makes some problem with the plotter so the plotter don’t work

Kvällstid är vi sociala på både bbq-kvällar, secondhand-dagar och på den populära baren ”The Shack”

In the evening we are social on both bbq evenings, secondhand days and at the popular bar ”The Shack”

We were the first at the bbq and started the fire together with another couple

Härom dagen åkte vi med Vilja österut till viken vi la till vid första natten i Rio Dulce. Det var en förhållandevis blåsig resa dit i motvind. Väl där ankrade vi och efter en god thai-middag i båten åkte vi till TexasMikes bar där det var ett lugnt bord och ett crazy bord! Vi känner Catherine på Chameleon som genast inviterade oss till ”Crazy table” 😄. Där var stämningen hög och aktiviteter som dans och fotbollsspelare i full gång. Förutom detta så är det annars här i viken, lagunerna o de små bifloderna lugn o ro jämfört med kaoset i Fronteras.

The other day Vilja and I went east to the bay where we docked on the first night in Rio Dulce. It was a relatively windy trip there against the wind. Once there we anchored and after a good Thai dinner in the boat we went to Mike’s bar where there was a quiet table and a crazy table! We know Catherine at Chameleon who immediately invited us to the ”Crazy table” 😄. There, the atmosphere was high and activities such as dancing and football players were in full swing. Apart from this, it is otherwise calm here in the bay, the lagoons and the small tributaries compared to the chaos in Fronteras.

Peaceful at Texas bay right on the inside of the river from the sea

Vi tog jollen in i de smala floderna rätt in i djungeln. Långt där inne finns bostadshus på pelare och kvinnor som tvättar kläder mot bryggorna. På vägen in kantas floden av stora träd och i vattnet är det mängder av både vita och röda näckrosor. Överallt syns fåglar som spanar och dyker efter fisk. De vackra vita hägrarna med sina långa fjädrar och krökta hals syns överallt och ovanför träden svävar rovfåglar på himmelen. Att komma så nära naturen är så befriande och rofyllt. Efter två dagar åker vi tillbaka till Fronteras och det rådande påskkaoset. Det blir ännu mer bad i poolen och väntan på delen till watermakern.

We took the dinghy into the narrow rivers right into the jungle. Far in there are residential buildings on stilts and women washing clothes against the docks. On the way in, the river is bordered by large trees and in the water there are masses of both white and red water lilies. Birds can be seen everywhere scouting and diving for fish. The beautiful white herons with their long feathers and curved necks can be seen everywhere and above the trees birds of prey soar in the sky. Getting so close to nature is so liberating and peaceful. After two days we go back to Fronteras and the prevailing Easter chaos. There will be even more swimming in the pool and waiting for the part for the watermaker.

The beautiful white heron with red water lilies

Uppdatering! Jippi! Nu äntligen har delen vi väntat på så länge kommit! Nu skall vi montera och hålla alla tummar och tår att allt fungerar. Om det gör det så är vi klara för nya äventyr. För att komma iväg är det enda vi behöver att vänta…. Påsken måste ta slut så myndigheter öppnar och högvatten och väderfönster måste vara rätt😘

Update! Yippee! Now finally the part we’ve been waiting for for so long has arrived! Now we must assemble and keep our fingers and toes crossed that everything works. If it does, we are ready for new adventures. To get away all we need to do is wait….Easter must end so authorities open and high tide and weather window must be right 😘

The part to the watermaker has arrived and we celebrated that

I nästa inlägg får vi se vart resan bär oss vidare

In the next post, we’ll see where the journey takes us.

Inland Guatemala and a short trip to Florida

Efter ett par dagar i Fronteras i Rio Dulce begav jag mig ensam ut på en tio dagar lång backpacking medan Jan var kvar ombord på Vilja och jobbade med båten

After a couple of days in Fronteras in Rio Dulce, I set off alone on a ten-day backpacking trip while Jan stayed aboard Vilja and worked on the boat

Jag tog en tidig buss mot Guatemala City. Resan skulle ta allting mellan fem och elva timmar. Allt beroende på hur trafiken är, om det skett bilolyckor eller är vägarbeten och hur mycket tung lastbilstrafik det är på vägarna.

I took an early bus towards Guatemala City. The trip would take anywhere between five and eleven hours. All depending on how the traffic is, whether there have been car accidents or roadworks and how much heavy truck traffic there is on the roads.

Vi körde fram på landsvägen genom byar och odlingar och efter några timmar började klättringen uppåt genom bergspassen. Det såg väldigt torrt och bränt ut utan någon grönska på buskar och träd. Guatemala har en starkt varierande natur, mycket levande mayakultur och många aktiva vulkaner. Huvudstaden ligger på ca 1550 meters höjd och det är en stor och bullrig stad.

We drove along the country road passing villages and plantations and after a few hours the climb up through the mountain passes began. It looked very dry and burnt with no greenery on the bushes and trees. Guatemala has a highly varied nature, very vibrant Mayan culture and many active volcanoes. The capital is located at an altitude of about 1550 meters and it is a large and noisy city.

Dry countryside on the way up to Guatemala city

Resan tog, inklusive ett stopp på vägen, ca sex timmar. Vi kom fram till en busstation i utkanten av staden och jag behövde ta mig vidare till den stora busstationen där bussarna till den koloniala staden Antigua avgick ifrån. Alla pratar endast spanska men jag fick hjälp att hitta en taxi som tog mig vidare genom stadens trafik. Vid busshållplatsen skulle precis en av de otroligt charmiga och färgstarka lokalbussarna avgå och jag skyndade mig från taxi till buss och fick en sittplats långt fram i bussen

The trip took, including a stop on the way, about six hours. We arrived at a bus station on the outskirts of town and I needed to get on to the big bus station where the buses to the colonial city of Antigua left. Everyone only speaks Spanish but I was helped to find a taxi that took me through the city traffic. At the bus stop, one of the incredibly charming and colorful local buses was just about to depart and I hurried from taxi to bus and got a seat at the very front of the bus

The driver with his bus

En sak jag reflekterat över är hur alla människor i Guatemala springer överallt. Bussen stannar aldrig riktigt så man mer eller mindre springer och hoppar upp och ner från den. Förutom chauffören är det en annan man som ropar efter passagerare, tar betalt och ordnar med allt bagage och den frakt som skall med bussen. Det fraktas på taket och mannen klättrar upp dit på stegar som finns bak på bussen. Ibland sitter han där uppe långa sträckor. För att komma till stegarna finns en dörr längst bak på bussen som ofta öppnas under resans gång. Där kan man även som passagerare hoppa av och på bussen. Han springer och hämtar fraktgodset och bär det på huvudet när bussen fortfarande har fart och pringer i förväg till busshållplatserna och försöker få passagerare. Bussarna är färgstarka och väldigt speciella, som cirkusbussar. Växelspaken är enormt lång och blinkers sköter man manuellt med knappar. För att tuta finns det en vajer bakom frontrutan som chauffören trycker på

One thing I reflected on is how all the people in Guatemala are running everywhere. The bus never really stops so you more or less run and jump up and down from it. In addition to the driver, there is another man who calls for passengers, takes payment and arranges for all the luggage and the freight to be taken with the bus. It is transported on the roof and the man climbs up there on ladders at the back of the bus. Sometimes he sits up there for long stretches. To get to the steps, there is a door at the back of the bus that is often opened during the journey. There, you can also get on and off the bus as a passenger. He runs and collects the cargo and carries it on his head while the bus is still moving and calls ahead to the bus stops and tries to get passengers. The buses are colorful and very special. The gear lever is enormously long and the indicators are operated manually with buttons. To sound the horn, there is a wire behind the windshield that the driver presses

The man in red is the man who runs everywhere, taking care of payment, carrying all things and who are ”hunting” for passengers

To the left you see the bus he uses for the blinker

A door and steps up to the roof in the back

Vid busshållplatserna kommer det ombord försäljare av alla de slag som säljer allt från frukt, dryck o mat till strumpor, krämer och lotter. Det är en verklig upplevelse

At the bus stops, vendors of all kinds come on board, selling everything from fruit, drinks and food to socks, creams and lottery tickets. It is a real experience

A man who came onboard the bus singing of Jesus Christus

Resan till Antigua tog en knapp timme och väl framme i den vackra byn letade jag mig fram till hostellet jag bokat rum på. Det låg perfekt o nära både den vackra koloniala delen av byn som är med på Unescos världsarvslista, busstationen och marknaden.

The journey to Antigua took just under an hour and once I arrived in the beautiful village I found my way to the hostel I had booked a room at. It was perfectly located and close to both the beautiful colonial part of the village which is on the Unesco world heritage list, the bus station and the market.

Centrum av Antigua är vacker med sina låga pastellfärgade byggnader i spansk barockstil, spektakulära kyrkor, sevärdheter och kullerstensbelagda gator. Staden byggdes på tidigt 1600-tal. Och ständigt ser man någon av de stora vulkaner som omger staden. Varav en är en aktiv vulkan. Vid nästa tur hit hoppas jag att vi klättrar upp på en vulkan.

The center of Antigua is beautiful with its low pastel buildings in the Spanish Baroque style, spectacular churches, sights and cobbled streets. The city was built in the early 17th century. And you can always see one of the large volcanoes that surround the city. One of which is an active volcano. On the next trip here, I hope we climb a volcano.

The beautiful view of a vulcano in Antigua under Santa Catalina Arch

Soo happy to be here. It is said that Antigua is one of the places that everyone should visit in their lives

Outside the Church you can buy all sorts of food in the street

Jag promenerade runt i denna vackra stadsdel samt runt marknaden i två dagar. Det gav mig ro i kropp och själ och jag njöt av allt det vackra och det färgsprakande omkring mig.

I walked around this beautiful neighborhood as well as around the market for two days. It gave me peace in body and soul and I enjoyed all the beauty and the colorful things around me.

Det är en ynnest att få uppleva alla dessa länder och kulturer som vi kommer till. Och att resa in i landet och få se ännu mer än vackra stränder och kustnära byar ger otroligt mycket.

It is a blessing to experience all these countries and cultures that we come to. And traveling inland and getting to see even more than beautiful beaches and coastal villages gives an incredible amount.

Tredje dagen bestämde jag mig för att göra en bussutflykt till någon by en bit bort. Eftersom det var torsdag och det i byn Chichikastenango är Guatemalas största och mest färgrika marknad där på torsdagar och söndagar så var valet lätt. Än en gång fick jag åka med bussarna som jag älskar. Och det blev mycket buss! Tre stycken både dit och tillbaka så det blev sex bussar och totalt fem timmar på buss. Tredje bussen på väg till Chichikastenango slingrade sig fram på otroliga serpentinvägar med åtskilliga 180-graders kurvor. Vi klättrade dessutom upp på en höjd av ca 2000 meter över havet. Det var liv o rörelse på bussarna och stundtals väldigt fullt. Egentligen är det två sittplatser på varje sida av mittgången. Men man knör ihop sig så att det sitter två och en halv på varje sida. De två närmast mittgången har bara halva rumpan på bänken och man stöttar sig mot den som sitter på andra sidan av den smala mittgången. Jag vet för jag har provat😊

On the third day I decided to make a bus excursion to some village some distance away. Since it was Thursday and the one in the village of Chichikastenango is Guatemala’s largest and most colorful market there on Thursdays and Sundays, the choice was easy. Once again I got to ride the buses that I love. And there was a lot of bus! Three both there and back, so there were six buses and a total of five hours on the bus. The third bus heading to Chichikastenango wound its way along incredible serpentine roads with numerous 180-degree turns. We also climbed to a height of about 2000 meters above sea level. There was life and movement on the buses and sometimes very full. Actually, there are two seats on each side of the aisle. But you knot yourself so that there are two and a half on each side. The two closest to the aisle only have half their bums on the bench and you lean against the person sitting on the other side of the narrow aisle. I know because I’ve tried it

Hairpinbends on the way to Chichikastenango

Young mother with her daughter on the bus

Största upplevelsen denna dag var att åka bussarna och se folklivet ombord och längs med vägarna. Men marknaden var enorm och full av vackra hantverk som Guatemalas kvinnor tillverkar. Mitt i marknaden finns en kyrka där det hålls maya-ceremonier som jag hade turen att få se en del av. På trappstegen upp mot den vackra vita kyrkan fanns mängder av blommor. Det kom också rök från aska där något hade eldats tidigare under ceremonin. Två kvinnor svängde med en slags behållare i kedja där de hade rökelse. Och kyrkklockans dingdong hördes. Det var en färgsprakande och häftig upplevelse.

The greatest experience this day was riding the buses and seeing people’s life on board and along the roads. But the market was huge and full of beautiful handicrafts that Guatemalan women make. In the middle of the market there is a church where Mayan ceremonies are held, which I was lucky enough to see a part of. On the steps leading up to the beautiful white church were masses of flowers. There was also smoke from ashes where something had been burned earlier during the ceremony. Two women were swinging a sort of chained container in which they held incense. And the dingdong of the church bell was heard. It was a colorful and exciting experience.

Traditional colorful clothes, blankets etc

Outside the church with flowers and smoke

Old lady carrying heavy things traditionally on head and shoulders

Jag kom dit relativt sent så det blev tyvärr ett kort besök men väl värt utflykten. Dagen därpå väntade en helt annan upplevelse. Jag skulle flyga till Florida och hälsa på min son i några dagar.

I got there relatively late so unfortunately it was a short visit but well worth the trip. The next day was a completely different experience. I was going to fly to Florida and visit my son for a few days.

Det blev en lång resa från dörr till dörr men sent fredag kväll var jag framme. Under de fyra hela dagar jag var där gjorde vi utflykter till några nationalparker, spelade spel, åt goda hemmalagade middagar. På en av utflykterna, Sweetwater wetlandspark, såg vi ett flertal häftiga fåglar samt en alligator som låg i gräset alldeles vid vattnet och sov. Förutom detta köpte jag också en ny laptop vilket kändes som en födelsedagspresent. Dagarna gick fort och jag tog mig tillbaka till Guatemala City och därifrån till Jan och Vilja i Rio Dulce. Resan hem tog ca trettiosju timmar så jag var ganska utmattad.

It was a long journey from door to door, but I arrived late Friday evening. During the four full days I was there, we made trips to some national parks, played games, ate good home-cooked dinners. On one of the excursions, Sweetwater wetlands park, we saw several awesome birds and an alligator that was lying in the grass right by the water and sleeping. Apart from this, I also bought a new laptop which felt like a birthday present. The days passed quickly and I made my way back to Guatemala City and from there to Jan and Vilja in Rio Dulce. The trip home took about thirty-seven hours, so I was quite exhausted.

Tobias in a national park outside Gainsville

Jan hade, under tiden, jobbat på bra med båten i värmen. Det var en lång todo-list. Under den tiden har Jan också knutit många nya kontakter och han har både simmat i poolen, varit på bbq-kväll, film-kväll och besökt The Schack – en populär bar.

Jan had, meanwhile, worked well with the boat in the heat. It was a long todo list. During that time, Jan has also made many new contacts and he has both swum in the pool, been to a bbq night, a movie night and visited The Schack – a popular bar.

De första dagarna efter återkomst till Vilja tillbringade jag några timmar vid och i poolen varje dag. Det kändes riktigt lyxigt och underbart.

The first days after returning to Vilja, I spent a few hours by and in the pool every day. It felt really luxurious and wonderful.

En dag gjorde vi en grottutflykt tillsammans ned Eva-Lotta o Thomas på Thaleia och Dag, en svensk man på en annan båt. Det var en riktigt häftig upplevelse. Vi klättrade genom en lång och stenig canyon innan vi kom fram till grottmynningen. Där satte vi på oss pannlampor och ömsom vadade, ömsom simmade och ömsom klättrade. Det var riktigt strapatsrikt och på flera ställen kändes det som vi aldrig skulle kunna ta oss tillbaka igen. Längst in kom vi till ett ställe där vi skulle vara tvungna att hoppa från en berghylla till en annan. De flesta av oss avstod och väntade in de som faktiskt gjorde detta hopp innan vi sedan tog oss samma väg tillbaka igen.

One day we did a cave excursion together down Eva-Lotta and Thomas on Thaleia and Dag, a Swedish man on another boat. It was a really cool experience. We climbed through a long and rocky canyon before arriving at the mouth of the cave. There we put on headlamps and sometimes waded, sometimes swam and sometimes climbed. It was really strenuous and in several places it felt like we would never be able to get back. Deep inside we came to a place where we would have to jump from one ledge to another. Most of us refrained and waited for those who actually made this jump before we then took the same route back again.

Inside the cave where some jumped from one rock to another

The sun shines between all the green and rocks

Längre ner i canyonen var det dammar ned vattenfall att bada i. Vattnet i dammarna var relativt svalt men det som kom från vattenfallet var ca 70 grader celcius. Hela dagsutflykter var en minnesvärd, strapatsrik och fantastisk upplevelse

Further down the canyon there were ponds below waterfalls to swim in. The water in the ponds was relatively cool, but what came from the waterfall was about 70 degrees Celsius. Full day trips were a memorable, strenuous and amazing experience

Jan in the cooler water with 70 degrees hot water coming from the waterfall

En kväll tog vi jollen en bit bort på eftermiddagen och promenerade bort till en bar med fantastisk utsikt och vacker solnedgång. Det var Eva-Lotta o Thomas på Thaleia, Katherine från en annan båt och vi. Där tog vi en drink i solnedgången och åt en liten lätt måltid.

One evening we took the dinghy a little further in the afternoon and walked to a bar with a great view and beautiful sunset. It was Eva-Lotta and Thomas on Thaleia, Katherine from another boat and us. There we had a drink at sunset and a small light meal.

Jan, Thomas and Eva-Lotta enjoying the view and a drink

Under denna tid har vi fått ett tre sidor långt reportage publicerat i tidningen Båtliv om vår resa fram till Honduras. Jättekul!

During this time, we have received a three-page report published in the magazine Båtliv about our trip to Honduras. Great fun!

Arbetet med Vilja fortsätter. Vi väntar fortfarande på reservdel till watermakern och hoppas den blir klar inom en till två veckor då vi har tänkt oss att lämna mot nya resmål. Men innan dess skall vi ut och backpacka i ca en vecka tillsammans. Mer om det i nästa inlägg

The work with Vilja continues. We are still waiting for a spare part for the watermaker and hope it will be ready within one to two weeks as we intend to leave for new destinations. But before that, we will go backpacking for about a week together. More on that in the next post