Start sailing north

Idag lämnar vi Tonga. Och inte bara Tonga utan våra underbara vänner Kelly och Dan på Magic och Birgitta och Lasse på Aura. Det är med tårar i ögonen som vi, nästan samtidigt, lämnar sista ankringen på Tonga. Vi seglar norrut och de seglar söderut. Hoppas verkligen att vi ses igen. Vi kommer följa varandra på sociala medier men det blir ju aldrig detsamma. Igår kväll samlades vi allihop på Vilja för en sista sundowner tillsammans. Det blev många kramar.

Today we leave Tonga. And not only Tonga but our wonderful friends Kelly and Dan on Magic and Birgitta and Lasse on Aura. It is with tears in our eyes that we, almost simultaneously, leave the last anchorage on Tonga. We sail north and they sail south. I really hope we see each other again. We will follow each other on social media but it will never be the same. Last night we all gathered at Vilja for one last sundowner together. There were many hugs.

Messenger_creation_1B4C6CCC-48F9-47D8-9258-0A5BE74E0448
Aura and Magic
Messenger_creation_07C4DA08-7185-4661-9989-EEA545EF5578
Here we leave them behind with tears in our eyes

Vi seglar på i bra fart nu. Halvvind i ca 9 m/s och över sju knop i snitt. Vi vill inte segla för fort för då kommer vi fram till Wallis mitt i natten. Detta pyttelilla land med knappt 12.000 invånare, ungefär som Åre kommun. Det skall bli spännande att komma dit och att få uppleva en så ödslig plats. Första dygnet här ute på havet kan bli lite rulligt och sista dygnet är det risk för åska. Vi kommer, framöver, segla i områden med ostabila vindar som både ändrar styrka och riktning samt större risk för åska och många squalls.

We are sailing at a good speed now. Light wind at about 9 m/s and over seven knots on average. We don’t want to sail too fast because then we will arrive at Wallis in the middle of the night. This tiny country with barely 12,000 inhabitants, about the same size as Åre municipality. It will be exciting to get there and to experience such a desolate place. The first day out here at sea can be a bit rough and the last day there is a risk of thunderstorms. We will, in the future, sail in areas with unstable winds that both change strength and direction and a greater risk of thunderstorms and many squalls.

Messenger_creation_C4946AFD-52E4-40E8-B0D9-F72A7C069394
Out on open sea
Messenger_creation_93B231BD-7671-43D0-B69C-56F31502F599
Captain Jan on his boat
Messenger_creation_6C458F76-146D-44BF-959A-BE8DA117C32F
It’s a lot of roaps and here they are in a mess
Messenger_creation_E56E1B2B-96CB-4651-BF45-712C8F76A744
Sea and sky are beautiful
Messenger_creation_98F2F917-1BE8-49D2-9A61-8EA19C20E9BD
Sometimes the food don’t stay where it should. This time I was lucky to keep it in the sink

Det är sövande att befinna sig ombord på Vilja som rullar i vågorna. Klockan är nästan midnatt och det var längesedan mörkret omslöt oss. Jag sitter på vakt och har två timmar kvar. Har precis avslutat en ljudbok och börjat på en ny. Tankarna snurrar och det börjar gå upp för mig att vi är helt ensamma här ute på denna del av Stilla Havet. Svindlande känsla. I ett drygt halvår framåt kommer vi segla där knappt någon annan seglare befinner sig. Och havet är stort. Väldigt stort.

It’s soporific to be on board Vilja, rolling in the waves. It’s almost midnight and it’s been a long time since darkness enveloped us. I’m on watch and have two hours left. I’ve just finished an audiobook and started a new one. My thoughts are spinning and it’s starting to dawn on me that we’re completely alone out here in this part of the Pacific. A dizzying feeling. For the next six months or so, we’ll be sailing where hardly any other sailors are. And the sea is big. Very big.

Messenger_creation_6383D0A7-5CBE-4E40-A578-005E7CC52A8E
Colours just before dark

Drygt ett dygn på väg nu. Vi ser fram emot Wallis som skall vara ”a hidden gem”. Men liten smolk i bägaren. Axeln till propellern är lös o Jan oroar sig. Måste vi ändra våra planer? Var kan vi lyfta båten? Hur många timmar kan vi köra med motorn? Borde vi ha stannat på Tonga o fått det fixat? Många frågor o vi ser på alternativ.  Kanske tillbaka till Tonga? Kanske till Fiji? Eller mer eller mindre sträcksegla till Lombok i Indonesien? Inget av det lockar o alla alternativ betyder att vi missar alla de platser jag drömmer om. Öde atoller i fjärran o knappt besökta länder.

Just over a day on the road now. We are looking forward to Wallis which is supposed to be ”a hidden gem”. But a small smol in the cup. The shaft to the propeller is loose and Jan is worried. Do we have to change our plans? Where can we lift the boat? How many hours can we run with the engine? Should we have stopped in Tonga and had it fixed? Many questions and we are looking at alternatives. Maybe back to Tonga? Maybe to Fiji? Or more or less a long-distance sail to Lombok in Indonesia? None of that appeals and all the alternatives mean that we miss all the places I dream of. Deserted atolls in the distance and barely visited countries.

Messenger_creation_DF8D33E8-0446-418E-943A-4BD6E83C6DF7
White sail, blue sky, white skies and blue water
Messenger_creation_F1AD15B3-8B65-466F-B757-0AF7CF762BF1
Jan up on deck working
Messenger_creation_D2CE0615-0C8E-4B62-B0D7-25DDA4BC1E67
The sun is getting down

Sista natten drar vi ner på farten för att komma in på morgonen och inte i totalt mörker. Redan långt innan vi är framme kan vi se att himmelen lyses upp av alla lampor på den lilla ön. Vi tar oss igenom passet och kör sedan för motor fram till första ankringsplatsen – framför containerhamnen. Vi är enda segelbåten här. Underbar och konstig känsla! Det är lördag morgon och vi vet inte om vi kan checka in under helgen. Och om vi inte kan det, måste vi då vara kvar i båten i två dygn? Vi sjösätter jollen och tar oss in till land och tullen som har ett kontor här. Det ser stängt ut men inne i ett rum sitter en man. Jan knackar på dörren och han öppnar. Det är en säkerhetsvakt som knappt pratar engelska. Detta är ju franskt territorie och eftersom turismen knappt existerar är det få som pratar engelska. Vakten ringer polisen och en timma senare kommer de och vi fyller i två papper.Sedan är det klart. Snabbaste och enklaste incheckningen på flera år. Vi är ju i ”Frankrike” så passen stämplas inte och vi får obegränsat med tid här.  Vi frågar om det är mycket turism på ön och de svarar stolt ”Förra månaden var det 5 båtar här”

On the last night we slow down to get in the morning and not in total darkness. Long before we arrive we can see that the sky is lit up by all the lights on the small island. We make it through the pass and then motor to the first anchorage – in front of the container port. We are the only sailboat here. Wonderful and strange feeling! It is Saturday morning and we don’t know if we can check in during the weekend. And if we can’t, do we have to stay in the boat for two days? We launch the dinghy and make our way to the shore and the customs office, which has an office here. It looks closed but inside a room there is a man. Jan knocks on the door and he opens it. It is a security guard who barely speaks English. This is French territory and since tourism barely exists, few people speak English. The guard calls the police and an hour later they come and we fill out two papers. Then it’s done. Fastest and easiest check-in in years. We are in ”France” so our passports are not stamped and we have unlimited time here. We ask if there is a lot of tourism on the island and they proudly answer ”Last month there were 5 boats here”

Messenger_creation_AC19D8CA-E87A-4A9A-BF2C-4C2AC6ACAD7A
Arriving in Wallis
Messenger_creation_5397516D-373C-4CE9-9B41-0FFD6A45385A
Completing all paperwork. But here it was very easy
Messenger_creation_0993D3F6-6D0C-4503-BC15-A2473BAB63CD
Putting up the Wallis and Futuna-flag

Vi promenerar till en supermarket under tiden som vi väntar på polisen. Det är dyrt här. Jättedyrt. Ett blomkålshuvud 90 kronor, 1 liter grädde 125 kronor, en liten camenbert 70 kronor, en liten påse chips 85 kronor mm mm. Vi kan inte förstå hur de klarar sig på sina relativt låga löner.

We walk to a supermarket while we wait for the police. It’s expensive here. Very expensive. A head of cauliflower 90 kronor, 1 liter of cream 125 kronor, a small camembert 70 kronor, a small bag of chips 85 kronor etc. etc. We can’t understand how they manage on their relatively low salaries.

Wallis o Futuna består av 3 öar. På Wallis bor ca 8000 människor, som Mellered ungefär. På Futuna, som ligger ett helt dygns segling SV, bor ca 4000 och på sista ön, Alofi,  bor det 1 enda människa. Här finns massor med sevärdheter och dykningen skall vara fin med orörda koraller. Fast det finns varken bussar eller hyrbilar så det är svårt att ta sig runt. Lastfartyget kommer två gånger i månaden med förnödenheter. I huvudstaden, Mata Utu, finns två matbutiker, en järnvaruhandel och några klädbutiker. Det är väldigt tomt överallt, ingen trafik och inga människor ute på gatorna.

Wallis and Futuna consist of 3 islands. About 8000 people live on Wallis, about the same as Mellered. About 4000 people live on Futuna, which is a full day’s sailing south, and only 1 person lives on the last island, Alofi. There are lots of attractions here and the diving is supposed to be nice with untouched coral. However, there are no buses or rental cars, so it is difficult to get around. The cargo ship comes twice a month with supplies. In the capital, Mata Utu, there are two grocery stores, a hardware store and a few clothing stores. It is very empty everywhere, no traffic and no people on the streets.

När vi är klara med incheckningen tar vi oss till vår ankringsplats. Planen är att besöka minst tre. Denna är vid två småöar en liten bit från Mata Utu men fortfarande möjligt att ta jollen in. Eftersom det är helg är det några båtar där med lokalbefolkningen som vill njuta av bad och vattenlek. Vi tar jollen in och njuter av tillvaron och ser på barnen som leker på land och i vattnet. De verkar ganska blyga för de tar inte kontakt med oss och vågar inte riktigt se oss i ögonen.

When we are done with the check-in we make our way to our anchorage. The plan is to visit at least three. This one is by two small islands a little way from Mata Utu but still possible to take the dinghy in. Since it is the weekend there are a few boats there with locals who want to enjoy swimming and water games. We take the dinghy in and enjoy life and look at the children playing on land and in the water. They seem quite shy because they do not make contact with us and do not really dare to look us in the eye.

Messenger_creation_F8AB32BF-057A-49B0-B9FF-7F7BD7B3BE83
Taking the dinghy to the beach
Messenger_creation_591C424F-87F7-4D44-9128-798E62C0AE87
Almost there and the sea is very shallow
Messenger_creation_41AC42FA-DB09-4B0D-9B32-CD97620C96D8
Putting the anchor in the sand
Messenger_creation_54CA04B4-E072-406E-B91D-E951C4C3B990
Vilja is far out there
Messenger_creation_9621F776-FA7A-4125-91D8-089F3E02A2B1
A small Island
Messenger_creation_F074B700-75A8-4112-89DC-8B44D552C8EC
Shell, sand and sea
Messenger_creation_8FAD8DAE-87C7-4C6A-AE56-BB52847977B4
And a cable has been digging a hole
Messenger_creation_D1B4BCCB-178A-4539-A6B4-A9C4892204D0
Messenger_creation_EE0EA413-6FBC-4C0D-A974-58F1D7B32892
It’s plenty of hermit crabs
Messenger_creation_156382F5-9FDE-4B87-A5FE-1A907304CD55
Drinking a cold beer, sitting under a palmtree
Messenger_creation_542D2F98-8AD8-4A0F-8DA9-3085142F06A7
It’s nice with a shade
Messenger_creation_DDB9151F-FA5F-41B3-8AD1-55979EC96FB1
And I never get tired of palmtrees
Messenger_creation_AA312419-8953-4447-9EE8-75863F9806BA
Other trees can also be beautiful and give a shade
Messenger_creation_3B8F7D23-7196-48E7-AE04-6A0E9A79F71F
Here Vilja is, all alone
Messenger_creation_8640C946-D109-4FD9-91C8-986D2C4C7D25
And of cource Jan and I are here too

Vår plan är att flytta till nästa ankring, som skall ha fantastisk snorkling måndag eftermiddag. Måndagen kommer och regnet öser ner, samtidigt blåser det mycket med vitt skum på relativt höga vågor. Det är därför omöjligt att flytta oss. Tyvärr håller regn och blåst i sig i flera dagar så vistelsen på Wallis blir inte riktigt som vi tänkt oss.

Our plan is to move to the next anchorage, which should have fantastic snorkeling on Monday afternoon. Monday comes and the rain pours down, at the same time it blows a lot with white foam on relatively high waves. It is therefore impossible to move us. Unfortunately the rain and wind persist for several days so the stay on Wallis will not be quite as we had imagined.

Messenger_creation_AD515917-B755-4D70-BEA8-E1341E78484A
It’s raining, raining and raining

Vi pratar också om hur vi skall göra med reparation av båten. När vi lämnade Tonga trodde vi att vi skulle kunna lyfta Vilja i Sorong i Indonesien men på vägen fick vi beskedet att det inte går. Vilja är för tung och djupgående. Det förändrar förutsättningarna mycket eftersom det i så fall är ca 7000nm innan vi kan lyfta på Lombok. Och dit har vi inte tänkt oss att komma förrän om 1,5 år. Vi funderar över alternativen och landar på att det bästa är att segla söderut igen, till Fiji. Viktor, Jans son har beställt reservdelen och postar den dit, vi pratar med marinan och med en mekaniker.

We also talk about what to do with the repair of the boat. When we left Tonga we thought we could lift Vilja in Sorong in Indonesia but on the way we got the news that it wouldn’t work. Vilja is too heavy and deep. That changes the conditions a lot because in that case it’s about 7000nm before we can lift off at Lombok. And we don’t plan to get there for another 1.5 years. We think about the alternatives and decide that the best thing is to sail south again, to Fiji. Viktor, Jan’s son, has ordered the spare part and is mailing it there, we talk to the marina and a mechanic.

Därmed lämnar vi Wallis utan att egentligen ha sett något. Tyvärr. Men cyklonsäsongen har börjat och Fiji är i riskzonen. Därför vill vi skynda oss dit, få Vilja reparerad och sedan segla norrut igen. Där är det cyklonfritt.

So we leave Wallis without really having seen anything. Unfortunately. But the cyclone season has started and Fiji is in the risk zone. That’s why we want to hurry there, get Vilja repaired and then sail north again. It’s cyclone-free there.

Messenger_creation_B2204B36-B33D-4525-96A1-CFD583B0C4A5
After 24 hours we can see Futuna. The other Island in this small country

Seglingen ner kommer ta ca fyra dygn, sedan är det sex-sju dygn norrut till Tuvalu, som är vårt nästa mål. Så hela denna extratur kommer ta två till tre veckor. Vår försäkring gäller inte från idag, 1 november, på namngivna cykloner. Vi får verkligen hoppas att det inte kommer en som den på Jamaica den närmsta tiden.

The sailing down will take about four days, then it’s six-seven days north to Tuvalu, which is our next destination. So this whole extra trip will take two to three weeks. Our insurance does not apply from today, November 1, to named cyclones. We really hope that there won’t be one like the one in Jamaica in the near future.

Det är en ganska behaglig segling. Lite rulligt, framförallt första dygnet, men 15-20 knops vind i snitt. Bara några få squalls på nätterna och inget åskoväder rakt över oss. Det är nästan fullmåne så nätterna blir upplysta av havet och himmelen som glittrar i silver och kristall. Dagarna flyter på och vi läser, njuter och kopplar av. Ett par gånger om dagen sätter vi på Starlinken och får möjlighet att hämta väderprognoser, läsa mail och ha lite kontakt med omvärlden.

It’s a pretty pleasant sail. A little rough, especially the first day, but 15-20 knots of wind on average. Only a few squalls at night and no thunderstorms directly above us. It’s almost a full moon so the nights are lit up by the sea and the sky that sparkles in silver and crystal. The days flow by and we read, enjoy and relax. A couple of times a day we turn on the Starlink and get the opportunity to get weather forecasts, read emails and have some contact with the outside world.

Messenger_creation_4A2F82C0-825E-4BFA-BF4C-7E3BD6A2EF1B
Sailing towards Fiji in lovely conditions
Messenger_creation_0F8505E6-298A-4112-A305-60F0B729A032
The sun sets in lovely golden colours
Messenger_creation_4357B27A-1CF5-4C91-9D18-E8566DDB1517
That becomes red, pink and puple

”Sailboat dead ahead of us. Fiji Navalship intend to board you!”Ett skepp från kustbevakningen ropar upp oss på vhf. De ropar inte vårat namn och vi kan inte se någon båt vare sig med blotta ögat eller på plottern. Först. Vi svarar ändå och ser samtidigt att ett fartyg tornar upp sig snett föröver. Vi tar snabbt ner seglen, startar motorn och lägger oss stilla. Strax därefter kommer en större gummijolle med sex personer ombord mot oss. Varav tre kommer ombord. De andra tre cirklar runt oss i jollen som för att vakta att vi inte smiter iväg eller blir aggresiva. De berättar att de sett oss ett tag och att de skall göra en rutinkontroll. Det har smugglats en hel del narkotika från Central- och Sydamerika via Stilla havets nationer med segelbåtar till Australien och Nya Zealand så vi förstår varför. En man går ner i båten och kontrollerar i diverse skåp, lådor och vrår, en sitter och småpratar med oss och en står på vakt i aktern. Vi vet ju att vi inte har något olovligt med oss och känner oss ganska avslappnade. Efter ca en halvtimma är mannen nere i båten klar, de tar oss i hand och tackar för att de fick komma ombord och för att vi samarbetat. Sedan fortsätter vi mot marinan.

”Sailboat dead ahead of us. Fiji Navalship intend to board you!” A ship from the coast guard calls us on VHF. They don’t call our name and we can’t see any boat either with the naked eye or on the plotter. First. We answer anyway and at the same time see a ship towering diagonally ahead. We quickly lower the sails, start the engine and lie still. Shortly afterwards, a larger rubber dinghy with six people on board comes towards us. Three of whom come aboard. The other three circle around us in the dinghy as if to make sure we don’t run away or become aggressive. They tell us that they’ve seen us for a while and that they’re going to do a routine check. A lot of drugs have been smuggled from Central and South America via the Pacific nations on sailboats to Australia and New Zealand so we understand why. A man goes down into the boat and checks various cupboards, drawers and nooks, one sits and chats with us and one stands guard in the stern. We know that we have nothing illegal with us and feel quite relaxed. After about half an hour the man down in the boat is ready, they shake our hands and thank us for letting them come aboard and for our cooperation. Then we continue towards the marina.

Messenger_creation_9137F7A6-BB25-4D26-8109-AAC06EAA5C65
The navalship is coming towards us
Messenger_creation_8FD6A10B-57BB-468D-8FF7-E33564520734
Waiting outside when we are boarded
Messenger_creation_FEAB2FAB-FEA1-4928-9968-ACBACF4D858A
The nice guy who was talking to us all the time
Messenger_creation_9DFE95E7-1B4B-459A-89C5-A7B90FA829FA
The guard in the back of the boat
Messenger_creation_B50F4569-E29F-430F-A55A-5AC379BD3EC8
They are ready and have left Vilja
Messenger_creation_47319076-6EAC-4DA1-A4CA-695D370C1843
Heading back to the naval ship
Messenger_creation_9B7216C6-FB8F-4EC7-A8E0-332C4673E6CD
The coastline is different from all other places we have been in South Pacific
Messenger_creation_27DB46C1-BD7F-42A7-8427-08B0994992A2
Also this is different, full of mangrove and no palmtrees

Vilket välkomnande hit till Vuda marin på Fiji! 10 personer står och sjunger o spelar musik i säkert 15 minuter! Känner oss så tacksamma o välsignade. Har aldrig varit med om något liknande. Önskar vi skulle ha mer tid här på Fiji men vi vill ju bara reparera och sedan segla norrut igen. Går det på tre dagar är vi nöjda. Men…visst önskar vi att vi hade mer tid, minst två månader för att utforska detta fantastiska och vackra land. Med otroliga människor.

What a welcome to Vuda Marine in Fiji! 10 people standing and singing and playing music for probably 15 minutes! Feeling so grateful and blessed. Never experienced anything like it. Wish we had more time here in Fiji but we just want to repair and then sail north again. If it goes in three days we are happy. But…we certainly wish we had more time, at least two months to explore this amazing and beautiful country. With incredible people.

Messenger_creation_28BD217F-AF4E-448C-8090-6231302F8B8C
The most warnings and lovely welcome we have ever had
Messenger_creation_59B5A031-ECBD-4049-9AC9-7E959B9C3326
They are singing for us in about 10 minutes
Messenger_creation_BF1D1BAE-EEA1-4AFB-ACA9-FD08C53ADC62
And Vilja is blessed with a leaf girlang

Sedan kommer byråkratin….först ca 15 sidor papper att fylla i. Därefter genomgång av all mat vi har ombord. I alla skåp. Och kvinnan som är med mig är inte nådig. Vi har ju provianterat för att segla mot Tuvalu o har frysen proppfull av kött och fisk. O kylen full av mejerivaror. Grönsaker har vi också i mängder. Speciellt lök o Vitlök.  Brukar ha mycket av det. Kvinnan som är med mig tar allt….absolut allt av kött. T o m konserver med kött. Hon pratar med verklig avsky om griskött som bacon och salami. Som förgiftar Fiji, enligt henne. Mat för säkert 2000 kronor, och som vi inte kommer kunna få tag på här, bara försvinner o slängs. Dessutom alla grönsaker. Som tur är får vi behålla all mejeri i alla fall. Jag tömmer ur det ena skåpet efter det andra i hennes åsyn o hon väljer vad vi får behålla. Några skåp blir plomberade o vi får behålla men inte öppna när vi är här i Fiji, men det mesta förs bort, konfiskeras. Alkoholen får vi behålla men det mesta av den blir plomberat. O det är ju inga större problem. Vi skall inte vara här länge och alkohol klarar vi oss utan. Nu öser regnet ner. Lite av den känsla vi har efter att ha fått så mycket mat konfiskerat. Känns jättetråkigt. Men det är vad det är o vi får respektera varje lands regler.

Then comes the bureaucracy…first about 15 pages of paper to fill out. Then a review of all the food we have on board. In all the cupboards. And the woman who is with me is not merciful. We have provisions to sail to Tuvalu and have the freezer full of meat and fish. And the fridge full of dairy products. We also have vegetables in abundance. Especially onions and garlic. Usually have a lot of it. The woman who is with me takes everything…absolutely all meat. Even canned meat. She speaks with real disgust about pork like bacon and salami. Which poisons Fiji, according to her. Food worth probably 2000 kronor, and which we will not be able to get here, just disappears and is thrown away. Also all the vegetables. Luckily, we get to keep all the dairy anyway. I empty one cupboard after another in her sight and she chooses what we get to keep. Some lockers are sealed and we are allowed to keep them but not open them while we are here in Fiji, but most of it is taken away, confiscated. We can keep the alcohol but most of it will be sealed. Oh, that’s no big problem. We won’t be here long and we can do without alcohol. Now the rain is pouring down. A little bit of the feeling we have after having so much food confiscated. Feels really sad. But it is what it is and we have to respect each country’s rules.

Första kvällen går vi på restaurangen på marinan. Det är så underbart att få maten serverad och att sitta vid ett bord och äta isf att ha tallriken i knät och försöka äta samtidigt som båten rullar och lutar. Nu hoppas vi att allt kommer gå smidigt, att reparationen går bra och att vi förhoppningsvis kan segla vidare om tre dagar igen.

The first evening we go to the restaurant at the marina. It is so wonderful to have the food served and to sit at a table and eat instead of having the plate in your lap and trying to eat while the boat rolls and tilts. Now we hope that everything will go smoothly, that the repairs go well and that we can hopefully sail on again in three days.

Messenger_creation_F33AD1A3-F7CF-4833-BBA8-FC195388BF73
We really enjoy the dinner
Messenger_creation_DF8DD5EF-502F-4FB8-AFC0-BA914E0BACA8
Jan had a hamburger and I had lovely lamb

On open sea towards Samoa

Dag fyra på väg från Maupiha’a mot Västra Samoa. Vi skulle egentligen segla till Niue men då skulle vi kommit in i ett oväder. Så vi har valt att segla längre norröver i stället. De första två dagarna var det dåligt med vind men sedan igår flyger vi fram i en härlig slör. Vi gör i snitt ca 6,5 knop men i surfvågorna är vi uppe i över 8 knop. Vågorna skjutsar oss framåt. Det är svallvågor från ovädret söder om oss som börjat komma hit. Det är varning för upp emot 4 meter höga vågor men det är först under helgen. Det kommer ta oss ca 9 dagar att segla hela sträckan tills vi kommer fram till Apia, huvudstaden. Eftersom vi sagt att vi skall till landet Niue så står det i våra papper så vi har skickat ett mail och bett om lov att få komma till Samoa i stället. Det väntar vi på svar på.

Day four on the way from Maupiha’a towards Western Samoa. We were actually going to sail to Niue but then we would have run into a storm. So we have chosen to sail further north instead. The first two days the wind was bad but since yesterday we have been flying forward in a lovely breeze. We are doing an average of about 6.5 knots but in the surf waves we are up to over 8 knots. The waves are pushing us forward. There are swells from the storm south of us that have started to come here. There is a warning for waves up to 4 meters high but that is not until the weekend. It will take us about 9 days to sail the entire distance until we reach Apia, the capital. Since we said we are going to the country of Niue, it is in our papers so we have sent an email and asked for permission to come to Samoa instead. We are waiting for a response to that.

Messenger_creation_DF471559-CA8F-4DF0-A676-692C1C7DDF42
Here is a map of most of the countries in South Pacific, where we are sailing
Messenger_creation_FD774184-9EC3-41BC-AC46-76E9876BD394
Outvon open sea again

Magic och Aura är också på väg till Samoa. Kul att vara flera båtar. Aura ser vi på plottern medan Magic har tagit en sydligare väg. De kommer troligen fram först sedan får vi se hur det blir mellan oss och Aura. Allt kan hända under en segling som den här. Vindar kan vända, saker kan gå sönder, vindar kan avta. Vi får hoppas att det blir en någorlunda bekvämt segling i alla fall.

Magic and Aura are also on their way to Samoa. It’s nice to have more boats. We can see Aura on the plotter while Magic has taken a more southerly route. They will probably arrive first, then we’ll see what happens between us and Aura. Anything can happen during a sail like this. Winds can change, things can break, winds can die down. We can only hope that it will be a reasonably comfortable sail anyway.

Messenger_creation_286EEF8F-BD2E-48FE-ACA5-8F180D34F660
Lovely sailing so far

Det är en härlig segling nu. Vilja tycker om när det är lite fart. Hon tar sig an havet och dansar sig fram genom vågorna. Livet ombord är rätt så behagligt även om det är lite av en utmaning att laga mat och att gå på toaletten. Fast vi rullar inte så mycket ändå. Det blir nog värre om ett par dagar när svallvågorna är dubbelt så höga och avståndet mellan dem betydligt kortare. På vägen kommer vi korsa datumlinjen. Konstig känsla, helt plötsligt så missar vi en dag i våra liv.

It’s a lovely sailing trip now. Vilja likes it when there’s a bit of speed. She takes on the sea and dances her way through the waves. Life on board is quite pleasant even though it’s a bit of a challenge to cook and go to the toilet. Although we don’t roll that much anyway. It’ll probably get worse in a couple of days when the swells are twice as high and the distance between them is considerably shorter. On the way we’ll cross the date line. Strange feeling, all of a sudden we’re missing a day in our lives.

Messenger_creation_C0F55240-7503-4143-A414-22E7D20DB53B
Blue sea and blue sky
Messenger_creation_E3514FA2-0074-44A4-BD88-34DA672727F9
The afternoon is coming with beautiful colours

Vilket jobbigt nattpass. Vindarna vrider hela tiden. Först från O till SO och sedan tillbaka till O för att strax därefter vända till NO. Eftersom vi egentligen har vinden rakt in i aktern men zick-zackar oss fram blir det väldigt känsligt. Speciellt eftersom det är rulligt och vi svänger mycket. Då får vi back i seglen och det sliter på dem. Jan har redan fått komma upp en gång så vi fick jippa eftersom vi seglade mer norrut än västerut. Då trodde jag ett tag att vi skulle segla på i rätt riktning.  Men nu har jag fått justera kursen så vi seglar mer söderut i stället. På detta sätt kommer det ta lång tid att komma fram. Vi hoppas på 5 dagar till men just nu känner jag mig väldigt osäker på om det håller. Och värre skall det bli.

What a tough night shift. The winds are constantly changing. First from E to SE and then back to E and then immediately turning to NE. Since we actually have the wind straight into the stern but zig-zag our way forward, it becomes very sensitive. Especially since it is rolling and we are turning a lot. Then we get a backlash in the sails and it wears them out. Jan has already had to come up once so we had to gybe because we were sailing more north than west. At that time I thought for a while that we would sail in the right direction. But now I have had to adjust the course so that we are sailing more south instead. This way it will take a long time to arrive. We are hoping for 5 more days but right now I feel very unsure if it will last. And it will get worse.

Jäklar vilken burdus squall. Vindar med närmast stormstyrkor kommer hastigt över oss. Från alla håll. 360 grader runt. Vår autopilot släpper självklart och jag skriker på Jan som är snabbt uppe. Vi har fullt upp med att parera Vilja och kan inte bry oss om åt vilket håll vi styr. Tidvis blir det rakt åt öster igen, därifrån vi kommer.Viktigast är att försöka få vinden in från rätt sida om hur vi skotat seglen. Pang, pang ljudet är hemskt varje gång bommen flyger över i en okontrollerad gipp. Det gör ont i själ och hjärta att höra hur det smäller och hela riggen skakar.Vinden sliter i segel och rigg och det viner runt omkring oss. Våra preventrar som skall hjälpa till att hålla bommen på plats slits sönder och bommen rör sig okontrollerat. Slänger sig fram och tillbaka. Varje gång är vi rädda att seglet skall slitas sönder eller att masten skall rivas ner. Masthaveri långt ute till havs i stormvindar vill vi inte ha. Vi måste vara mitt i vindögat eftersom vinden bara snurrar runt. Det är obehagligt och vi gör allt för att masten inte skall gå av eller seglen rivas itu. Jan sprang upp utan flytväst och sitter och handstyr. Jag skriker styrbord o babord om vartannat. Allt för att undvika fler gippar. Det är tungt att styra båten för hand i de starka vindarna och det är kolsvart ute. Springer ner för att hämta flytväst och livlina till Jan. Livsfarligt att sitta där utan. Tänk om han trillar i det vilda havet i mörkret. Jag skulle inte ha en chans att rädda honom. Vi släpper fallet till storseglet så det ramlar ner över bommen och delvis ner på däck. Segelytan måste minimeras och det kan slitas sönder så som det blåser. Försöker skota hem men vi har fullt upp med att hålla oss fast och allt ligger huller om buller i sittbrunnen. Vågorna slår över oss så vi blir genomvåta. Squallen tycks aldrig försvinna. Håller riggen? Tänk om masten trillar ner. Det är otroligt påfrestning på den. Bommen skulle kunna fälla vanten på någon av sidorna så som den flyger fram och tillbaka. Vi håller tummarna att allt skall gå bra. Det är tufft. Riktigt tufft. Vilja klarar det men klarar riggen det. Har aldrig varit med om så starka makter tidigare. Vi har fullt upp med att hantera vinden så vart vi styr har ingen betydelse.

What a fucking squall. Winds with almost storm force are coming at us quickly. From all directions. 360 degrees around. Our autopilot of course lets go and I yell at Jan who is quickly up. We are busy parrying Vilja and can’t care which way we steer. At times it will be straight east again, from where we came. The most important thing is to try to get the wind in from the right side of how we have furled the sails. Bang, bang the sound is terrible every time the boom flies over in an uncontrolled gybe. It hurts my soul and heart to hear how it bangs and the whole rig shakes. The wind tears at the sails and rig and there is a howl all around us. Our preventers that are supposed to help keep the boom in place are torn apart and the boom moves uncontrollably. Throws itself back and forth. Every time we are afraid that the sail will be torn apart or that the mast will be torn down. We don’t want to have the mast out at sea in stormy winds. We have to be in the middle of the wind because the wind just spins around. It’s uncomfortable and we do everything we can to prevent the mast from breaking or the sails from being torn apart. Jan ran up without a life jacket and sits and steers by hand. I shout starboard and port alternately. All to avoid more gybes. It’s hard to steer the boat by hand in the strong winds and it’s pitch black outside. I run down to get a life jacket and lifeline for Jan. It’s life-threatening to sit there without one. What if he falls in the wild sea in the dark. I wouldn’t have a chance to save him. We let go of the halyard to the mainsail so it falls over the boom and partly onto the deck. The sail area must be minimized and it can be torn apart the way the wind blows. I try to head home but we’re too busy holding on and everything is a mess in the cockpit. The waves are crashing over us so we’re getting soaked. The squall never seems to go away. Will the rig hold? What if the mast falls down. It’s an incredible strain on it. The boom could fold the shrouds on either side as it flies back and forth. We’re keeping our fingers crossed that everything will go well. It’s tough. Really tough. Vilja can handle it but the rig can handle it. Never experienced such strong forces before. We’re busy managing the wind so where we steer doesn’t matter.

Messenger_creation_8117796C-68FA-41A7-863B-F7EF7813D029
The main sail is finally down

Vi kämpar i ca två timmar tills det äntligen lugnar ner sig. Pust. Det var nog det värsta vi varit med om. Värre än vågen. Vi är helt slut båda två och adrenalinet pumpar genom våra kroppar. Nu blåser det ”bara” ca 15 m/s – alltså kuling. Men det känns såå skönt att ha rudit ut stormen på upp mot 50 knop – alltseå 25 m/s. Hur skall jag kunna somna nu. Klockan är 03.15. Jag går egentligen av mitt pass 02.00 men här behövde vi vara alle man på däck. Definitivt. Till sist somnar jag, helt utpumpad.

We struggle for about two hours until it finally calms down. Gasp. It was probably the worst thing we’ve ever experienced. Worse than the wave. We’re both completely exhausted and the adrenaline is pumping through our bodies. Now it’s ”only” blowing about 15 m/s – a gale. But it feels so good to have weathered the storm of up to 50 knots – 25 m/s. How am I supposed to fall asleep now? It’s 3:15 a.m. I actually get off my shift at 2:00 a.m. but here we needed to be all men on deck. Definitely. Finally I fall asleep, completely exhausted.

Denna dagen har gått i återhämtandets tecken. Vi har upptäckt flera skador men har inte kunnat kontrollera seglet ännu. Det ligger provisoriskat surrat runt bommen. Sedan inatt har vi bara genuan att segla på eftersom vi fick släppa ner storseglet. Så kommer vi ha det tills vinden och vågorna lagt sig. En av våra solcellpaneler låg i vattnet och drogs efter oss. Jan lyckades få upp den. Biminin ( soltaket) har fått revor i sig, våra preventrar revs sönder och ett regnskydd är totalt förstört och vi har tappat två lattor i storseglet. Det får bli en närmare inspektion när vi kommit i land på Samoa om 5-6 dagar. Havet runt oss är vilt med vitt skum på varje 4-metersvåg som anfaller oss akterifrån. Och det är tur att det är akterifrån och inte från sidan eller framifrån. Men det är skräckinjagande att se de höga vågorna välla ifatt oss. De ger Vilja en skjuts framåt för att sedan lämna oss längst ner i vågdalen. Vilja rider undan bra och jag har tänkt många gånger att det är skönt att ha en riktigt sjöduglig båt.

This day has been a day of recovery. We have discovered several damages but have not been able to check the sail yet. It is temporarily lashed around the boom. Since last night we have only had the genoa to sail on because we had to lower the mainsail. That is how we will have it until the wind and waves have died down. One of our solar panels was in the water and was being pulled after us. Jan managed to get it up. The bimini (sunroof) has been torn, our preventers were torn and a rain cover is completely destroyed and we have lost two battens in the mainsail. There will be a closer inspection when we arrive on Samoa in 5-6 days. The sea around us is wild with white foam on every 4-meter wave that attacks us from the stern. And it is lucky that it is from the stern and not from the side or front. But it is terrifying to see the high waves rushing towards us. They give Vilja a push forward and then leave us at the bottom of the wave valley. Vilja sails well and I have thought many times that it would be nice to have a truly seaworthy boat.

Messenger_creation_F80F21FD-BD40-49AD-9EC0-57A0EE2ADD0F
It’s hard to see but the waves are 4 meters high
Messenger_creation_FABC710A-02B2-4D2D-A4CC-F50AE8390792
The sea is ruff

Men nu kommer snart mörkret. 11 timmar utan att se havet runtomkring. Endast höra väsandet från de stora vågorna och inte kunna veta åt vilket håll Vilja kommer rulla. Efter gårdagsnatten känns det skrämmande. Vi kommer vara båda två i sittbrunnen för att kunna agera snabbt om något händer. Det känns tryggare. Men, för första gången, känner jag mig skraj. Det var ingen fara inatt även om tanken slog mig ” Tänk om vi kapsejsar” men jag var ändå inte rädd mitt i skeendet.

But now darkness is coming soon. 11 hours without seeing the sea around. Only hearing the hissing of the big waves and not being able to know which way Vilja will roll. After last night it feels scary. We will both be in the cockpit to be able to act quickly if something happens. It feels safer. But, for the first time, I feel scared. There was no danger tonight even though the thought crossed my mind ”What if we capsize” but I still wasn’t scared in the middle of it.

Ny natt och fullmåne. Sååå vackert. Havet är fortfarande vilt men ändå lite lugnare än i förrgår. Jag sitter ensam på vakt. Jan är bara några meter in så om det behövs blir vi snabbt två. Senaste dygnet har jag varit trött – extremt trött. Har legat i sängen i stort sett hela dagen. Sover knappt något alls på nätterna så kroppen protesterar och skakar av trötthet. Sex dygn utan nästan någon sömn tar på. De över 4 meter höga vågorna tar också på. Det är svårt att leva ett någorlunda bekvämt liv när allt runtomkring rullar. Båten är ett totalt kaos, att röra sig är som en fruktansvärd hinderbana. Laga mat är svårt, speciellt att ha byttor med saker i som bara välter och förflyttar sig sidledes fram och tillbaka.

New night and full moon. Sooo beautiful. The sea is still wild but still a little calmer than the day before yesterday. I’m sitting alone on watch. Jan is only a few meters in so if needed we can quickly become two. The last 24 hours I’ve been tired – extremely tired. I’ve been in bed pretty much all day. I barely sleep at night so my body protests and shakes with fatigue. Six days without almost any sleep is taking its toll. The waves over 4 meters high are also taking their toll. It’s hard to live a reasonably comfortable life when everything around me is rolling. The boat is a total chaos, moving around is like a terrible obstacle course. Cooking is hard, especially having bags full of things that just tip over and move sideways back and forth.

Messenger_creation_165B4F73-992A-45EE-89A5-AF097552E52A
Cooking can be challengeing
Messenger_creation_9A269714-C593-4FCE-A65F-CC011855DA0D
But eating is a nice breake in the day

Månen lyser rund o klar och stor. Det är fullmåne och dess sken glittrar i havet likt kristaller som blänker på ett smycke. Det gör att havets stora vågor inte känns lika skrämmande utan man kan se skönheten i det levande djupblå havet. Vi närmar oss Samoa och det är nu ca 2,5 dagar kvar. I stället för att zick-zacka oss fram kan vi nu styra rakt mot mål. Vinden har vänt en aning och under morgondagen kommer den vrida ännu lite mer mot NO. Den skall också avta och de höga svallvågorna kommer minska i höjd. Det är nattskift nu och Jan ligger inne och sover medans jag vaktar Vilja. Om några timmar byts vi om.

The moon shines round and clear and big. It is a full moon and its light sparkles in the sea like crystals shining on a piece of jewelry. This makes the big waves of the sea not feel as scary, but you can see the beauty of the living deep blue sea. We are approaching Samoa and there are now about 2.5 days left. Instead of zig-zagging our way forward, we can now steer straight towards our destination. The wind has turned slightly and tomorrow it will turn even more towards the NE. It will also subside and the high swells will decrease in height. It is the night shift now and Jan is lying inside sleeping while I watch over Vilja. In a few hours we will change.

Messenger_creation_FA808786-4EF5-4896-B3A2-01224C1BA45F
Moonshine over the sea

Ett och ett halvt dygn kvar. Jag har just gått på mitt nattskift efter en god middag. Det är fortfarande ljust. Vi har inte ställt om klockan sedan vi kom till Tuamotus och nu är vi betydligt längre västerut. Jag brukar sitta uppe i mörker i 7 timmar på mina pass – ganska skönt att ha ljus den första timman för en gångs skull 😊. Havet är lugnare nu och det blåser endast svaga vindar. Sedan några timmar går vi för motor. Vi vill komma fram och påbörja incheckningen före helgen så att vi kan lämna båten senast fredag och gå iland och upptäcka det spännande landet Samoa.

One and a half days left. I’ve just started my night shift after a good dinner. It’s still light. We haven’t changed the clocks since we arrived in the Tuamotus and now we’re considerably further west. I usually sit up in the dark for 7 hours on my shifts – it’s quite nice to have light for the first hour for once 😊. The sea is calmer now and there are only light winds. After a few hours we’ll be motoring. We want to arrive and start check-in before the weekend so that we can leave the boat by Friday at the latest and go ashore and discover the exciting country of Samoa.

Messenger_creation_5B9EF392-3B1C-48B5-BC53-2F613F651E43
The sun starts to get down
Messenger_creation_964183B3-7E99-4C5C-8A5B-A373D8643854
Now we have a beautiful sunset

Idag är det tisdag och en dryg vecka sedan vi lämnade Maupiha’a. Vi närmar oss datumlinjen och när jag vaknar imorgon är det plötsligt torsdag. Bara sådär. Onsdagen försvinner. En konstig och magisk känsla. Vi ställer om klockan en timma vid sommar- och vintertid. Nu skall vi ställa om klockan 23 timmar. 180° rakt på andra sidan av Greenwichtime. Tänk att två grannländer lever i två helt olika dygn på denna sidan jordklotet.

Today is Tuesday and a little over a week since we left Maupiha’a. We are approaching the date line and when I wake up tomorrow it is suddenly Thursday. Just like that. Wednesday disappears. A strange and magical feeling. We set the clocks back one hour during summer and winter time. Now we will set the clocks back 23 hours. 180° straight on the other side of Greenwich time. Imagine that two neighboring countries live in two completely different days on this side of the globe.

Morgon och vi är utanför Samoa. Vi ropar upp på vhf och får tillstånd att komma in i hamn. Detta är ett land vi ser fram emot att komma till. Inte så många segelbåtar kommer hit och vi har bara hört positivt om Samoa. Nya äventyr väntar!

Morning and we are off Samoa. We call out on VHF and get permission to enter the harbor. This is a country we look forward to visiting. Not many sailboats come here and we have only heard positive things about Samoa. New adventures await!

Messenger_creation_911ED7CA-D991-43E7-9685-A21F049C8E23
There under the skies are Western Samoa. Finally there after 9 days at sea

The long sailing continous

Den senaste veckans förvånandsvärt ljusa nätter bryts idag av kompakt mörker. Plötsligt stiger ett orange runt klot upp ur horisonten akter om Vilja. Det är en magnifik fullmåne som inte liknar något jag sett tidigare. Jag blir som förhäxad av att se detta perfekta gyllene orangea klot som sakta stiger upp mot den nattsvarta himmelen. Dygnets alla timmar ute till havs är så oerhört vackra att uppleva på såhär nära håll. Och nattpassen är magiska med både månuppgång och soluppgång. Däremellan ofta en fantastisk stjärnklar himmel.

The surprisingly bright nights of the past week are broken today by dense darkness. Suddenly, an orange round ball rises from the horizon aft of Vilja. It is a magnificent full moon that is unlike anything I have seen before. I am enchanted by seeing this perfect golden orange ball slowly rising against the night-black sky. All hours of the day out at sea are so incredibly beautiful to experience at such close range. And the night shifts are magical with both moonrise and moonset. In between, often a fantastic starry sky.

Messenger_creation_0BDF012C-691E-4995-BB6C-D0BEACEA2F0D
A flurry photo on the moon

Imorgon har vi kommit halvvägs, 1500nm, ( som att segla mellan Göteborg och Oslo 11 gånger utan uppehåll) på den långa sträckan från Galapagos till Marquesas. Det är riktigt långt och då har vi hälften kvar. Förhoppningsvis kommer nästa halva gå snabbare och utan den stiltje vi hade i början. Nu seglar vi dessutom i princip rakt mot mål i s f rakt söderut som vi gjorde första veckan. Då gällde det att komma söderut för att hitta vind. De flesta båtar som seglar i samma riktning som vi, är ännu längre söderut men vi hoppas o tror att detta skall räcka. Vi tror att vi ligger i en liten vindtunnel mittemellan två stiljebälten.

Tomorrow we are halfway,1500nm, on the long stretch from Galapagos to Marquesas. It is really long and then we have half left. Hopefully the next half will go faster and without the calm we had at the beginning. Now we are also sailing basically straight towards the finish line, straight south as we did the first week. Then it was a matter of coming south to find wind. Most boats sail in the same direction as us and are even further south but we hope and believe that this will be enough. We believe that we are in a small wind tunnel between two calm belts.

Messenger_creation_6E1339E9-DE1B-4DB9-9962-FD8478B529CC
Sailing on Pacific ocean

Vaknar upp till halvvägs mellan Galapagos och Marquesas.  Tänk att vi seglat 1500nm o nu är det inte så långt kvar. Iofs lika långt, men det känns inte så. Fast det beror ju på vad vi jämför med. Morgonen bjuder på champagnefrukost! Det är vi värda. Det är inte varje dag det är sådan lyx ombord. Eftersom dagarna går i samma spår så är dessa firande betydelsefulla.

Waking up halfway between Galapagos and Marquesas. Imagine that we have sailed 1500nm and now it is not that far. Although it depends on what we are comparing it to. The morning offers a champagne breakfast! We deserve it. It is not every day that there is such luxury on board. Since the days go in the same direction, these celebrations are significant

Messenger_creation_609FBE07-ECE8-42A3-8037-2DBD8196DC81
Champagnebraekfast onboard on Vilja

Nu är det över en vecka sedan vi såg en båt. Och vi har hunnit komma 2/3 på väg. Det känns mäktigt att vara helt ensamma här ute på havet. Vi ser självklart att det finns fler båtar på olika gps-appar men de är alla för långt ifrån oss. ”Bara” 1000 nm kvar nu. Det är ungefär som att segla mellan Göteborg Skagen 25 gånger utan stopp.

It’s been over a week since we saw a boat. And we’ve managed to get 2/3 of the way there. It feels amazing to be completely alone out here at sea. Of course we see more boats on different GPS apps but they’re all too far from us. ”Only” 1000 nm left now. It’s about like sailing between Gothenburg and Skagen 25 times without stopping.

Rassel, rassel…fiskelinan löper ut fort fort. Niklas är snabbt på benen och han kämpar mot en stor fisk som dyker långt ner under havsytan. Vi förstår att det inte är en Mahi Mahi då dessa oftast lägger sig platt precis på vattenytan. Nu tror vi att det är en tonfisk. Och när den kommer fram till Vilja ser vi en vacker o spänstig stor tonfisk. Vi får upp den på däck och det är ett stort muskelstycke som kämpar för sitt liv. Glädjen ombord är stor och vi ser för oss lättgrillad tonfisk till middag. Mums!

Rattle, rattle…the fishing line runs out quickly. Niklas is quick on his feet and he fights a big fish that dives far below the surface of the sea. We understand that it is not a Mahi Mahi as these usually lie flat just above the waterline. Now we think it is a tuna. And when it reaches Vilja we see a beautiful and resilient big tuna. We get it up on deck and it is a big piece of muscle that is fighting for its life. The joy on board is great and we imagine lightly grilled tuna for dinner. Yum!

Messenger_creation_9F31A855-DADE-4022-812E-FE5CCE3000C5
Our yummy tuna

Nu har vi fått upp fyra fiskar totalt, precis lika många båtar som vi sett sedan vi lämnade Galapagos. Vi har alla gissat hur många båtar vi kommer se innan dagen före vi ankommer Marquesas. Gissningarna ligger på mellan 5 och 11 båtar. Inte många när man tänker på att det är en hel månad vi pratar om. Vem som vinner vet vi ett dygn innan vi kommer in till hamnen.

Now we have caught four fish in total, exactly the same number of boats as we have seen since we left the Galapagos. We have all guessed how many boats we will see before the day before we arrive in the Marquesas. The guesses are between 5 and 11 boats. Not many when you consider that we are talking about a whole month. We will know who wins a day before we enter the harbor.

Det är helt underbar segling idag. Slör i ca 15 knop vind i en genomsnittsfart på över 6 knop. Vilja njuter o älskar det här. Hon plöjer sig fram genom det djupblå havet och vågorna bjuder upp till en fantastisk dans. Där Vilja följer med som om hon aldrig gjort annat. Livet ombord är just nu fantastiskt och vi njuter av farten, seglingen och att färdas framåt mot mål. Det är sådana här dagar som gör att det känns underbart att vara ute och segla. O tänk att vi är ute på en ofantligt lång segling utan landkänning. Ca 1 månad ute till havs.

It’s absolutely wonderful sailing today. We’re sailing in about 15 knots of wind and an average speed of over 6 knots. Vilja is enjoying and loving this. She’s plowing her way through the deep blue sea and the waves are inviting us to a fantastic dance. Where Vilja is following along as if she’s never done anything else. Life on board is fantastic right now and we’re enjoying the speed, the sailing and moving forward towards our goal. It’s days like these that make it feel wonderful to be out sailing. And just think that we’re out on an incredibly long sailing trip without sighting any land. About 1 month out at sea.

Messenger_creation_668A2A5F-6F58-4E48-9089-8FA9388F978D
Sailing can be lovely
Messenger_creation_A39D6450-77A8-43C0-9DD3-59B944CB3690
Relaxing time

Det är kolsvart ute…men oj vilken sprakande stjärnhimmel! Milky way flera gånger om. Heeelt otroligt! Hade jag kunnat så hade jag lagt mig på rygg uppe på däck och bara njutit av alla dessa stjärnor, planeter o stjärntecken. Vad spännande det hade varit. Men ensam i sittbrunnen o det är natt så då går vi inte längre än livlinan är lång – typ 1,5 meter….o aldrig utanför sittbrunnen ensamma.

It’s pitch black outside…but oh what a sparkling starry sky! Milky way several times over. So incredible! If I could, I would have laid on my back on deck and just enjoyed all these stars, planets and zodiac signs. How exciting that would have been. But alone in the cockpit and it’s night so then we don’t go further than the lifeline is long – like 1.5 meters…and never outside the cockpit alone.

Messenger_creation_D211AC60-004F-479E-993B-04FE6DD96D4D
Almost dark on this photo

Stilla Havet är inte alltid Stilla. Just nu kom ett oväder in över oss med starka vindar och regn som öser ner. Redan innan ser vi över vår segelsättning och ser till att ha mindre yta segel ute – både på storseglet och genuan. Allt för att det skall vara säkert och för att minska risken att något går sönder.  Vilja kastas runt mer än annars när dessa oväder kommer över oss. Allt löst ombord har vi redan säkrat med att fästa fast men alltid är det något som flyger iväg. Även utan att det är oväder blir vi anfalla av saker inne i skåpen så fort vi öppnar de och måltiderna är alltid spännande. Som vår gast Niklas uttrycker det – det är som att åka med en attraktion på Liseberg  o samtidigt försöka leva ett vanligt liv med matlagning, äta mat, duscha, toalettbesök, städa mm mm. Det säger nog allt om vår vardag. När vi äter middag klamrar vi fast vid tallrik, bestick och glas. Det är lite som curling. Ibland får man en pepparkvarn i knät, en annan gång någon annans tallrik med mat o har man tur så klarar man sig utan att bli anfallen.

The Pacific Ocean is not always Pacific. Right now a storm is coming at us with strong winds and pouring rain. We already review our sail set beforehand and make sure to have less sail area out – both on the mainsail and genoa. All to be safe and to reduce the risk of something breaking. Will is thrown around more than usual when these storms come at us. We have already secured everything loose on board by tying it down, but there is always something that flies away. Even without a storm, we are attacked by things in the cupboards as soon as we open them and meals are always exciting. As our guest Niklas puts it – it’s like riding an attraction at Liseberg and at the same time trying to live a normal life with cooking, eating food, showering, cleaning etc. That probably says everything about our everyday life. When we eat dinner, we cling to our plate, cutlery and glass. It’s a bit like curling. Sometimes you get a pepper mill in your lap, other times someone else’s plate of food, and if you’re lucky, you manage without being attacked.

Messenger_creation_96F097DC-0D05-4B70-8B5E-5BFFDEB03578
Messenger_creation_D09FA11B-8054-4175-93CB-26D9F47627E4
Messenger_creation_6D6DE8BA-3722-44F8-9890-FC6A5D44D561

Jag skulle lägga upp korv o hemgjord potatismos på tallrikar igår….Det började väl ok men efter att jag lagt upp korvarna på en tallrik så började de rulla runt. Att hålla ordning på fyra tallrikar som flyger över bänken med korvar som rullar åt alla håll är omöjligt. Jag står dessutom med en kokhet stekpanna i ena handen som dryper av skållhet olja. På spisen finns också det hemlagade potatismoset. Får tänka om o göra om innan allt rullat ner på durken ( golvet) eller ner i diskhon. En o en tallrik läggs upp o till sist sitter vi alla runt bordet med mat. Pust! Och gott var det!

I was supposed to put sausages and homemade mashed potatoes on plates yesterday….It started out okay but after I put the sausages on a plate they started rolling around. Keeping order on four plates flying across the counter with sausages rolling in all directions is impossible. I’m also standing with a boiling frying pan in one hand dripping with scalding oil. There’s also the homemade mashed potatoes on the stove. I have to think again and make it again before everything rolls down onto the floor or into the sink. One plate after another is put on and in the end we all gather around the table with food. Wow! And it was delicious!

Från sittbrunnen o in i båten är det 5 trappsteg. Tänk om vi hade haft en kamera där som filmat oss. När vi går ner vänder vi ryggen åt ena sidan för att ta stöd så vi inte ramlar. Sedan tar vi ett o ett trappsteg, ibland med upp till 30 sekunder mellan varje steg. För att avvakta hur Vilja gungar och rycker från sida till sida i ojämn takt. Skall vi ta med något upp eller ner gäller det att balansera ordentligt och att alltid ha minst en arm ledig att hålla fast sig med. Detta är vardagen. Undrar hur vi kommer röra oss när vi får fast mark under fötterna igen…

From the cockpit to the boat there are 5 steps. Imagine if we had had a camera there filming us. When we go down, we turn our backs to one side to get support so we don’t fall. Then we take one step at a time, sometimes with up to 30 seconds between each step. To wait for Vilja to rock and jerk from side to side at an uneven pace. If we are going to bring something up or down, it is important to balance properly and always have at least one arm free to hold on to. This is everyday life. I wonder how we will move when we get solid ground under our feet again…

Nu är det nog 12 dagar sedan vi såg en båt senast. Vi är ensamma här ute på det oändliga havet. Fast när vi ser på olika appar är det andra båtar som också seglar från Galapagos eller Panama till Franska Polynesien. Men havet är stort och det finns många vägar att välja beroende på vinden.Vi har nästan dagligen kontakt via Starlink med vänbåtar. Vi utbyter vädersituationer och annan bra information. Via Starlink har jag också haft kontakt med Anders på segelbåten Yaghan. Han är läkare o befinner sig på Nya Zeeland. Lars på Aurora har också varit till stor hjälp. Det är ovärderligt att få denna stöttning o dessa råd från kunniga o hjälpsamma personer när vi befinner oss långt ute till havs. Mitt sår är betydligt bättre nu. Infektionen har förhoppningsvis tagits av 2,5 penicillinkurer. Jag har några tabletter kvar. Nu är det bara att hoppas att det inte blossar upp igen innan jag får läkarvård på Nuku Hiva. Vi har lagt om kursen dit för där finns sjukhus och laboratorium. Vilket jag behöver. Såret är fortfarande stort o öppet med en massa dött kött (nekros).

It’s been about 12 days since we last saw a boat. We’re alone out here on the endless ocean. Although when we look at different apps, there are other boats that are also sailing from the Galapagos or Panama to French Polynesia. But the ocean is big and there are many routes to choose from depending on the wind. We have almost daily contact via Starlink with friendly boats. We exchange weather conditions and other good information. Via Starlink, I have also had contact with Anders on the sailboat Yaghan. He is a doctor and is in New Zealand. Lars on Aurora has also been helpful. It is invaluable to get this support and advice from knowledgeable and helpful people when we are far out at sea. My wound is much better now. The infection has hopefully been cleared by 2.5 courses of penicillin. I have a few tablets left. Now I just have to hope that it doesn’t flare up again before I get medical care on Nuku Hiva. We have changed course there because there is a hospital and laboratory there. Which I need. The wound is still large and open with a lot of dead flesh (necrosis).

Messenger_creation_0147BE62-A28D-4AE7-9913-4B3A7B965560
Out on the sea. Blue water everywhere
Messenger_creation_97C4F2C6-4D58-4D3D-B518-4CD132807F45
Sailing with gennakern

Inom en vecka är vi troligen framme i Marquesas

We will probably arrive in the Marquesas within a week.

Almost midway towards Marquesas

Vilja glider fram i sakta mak. Vi har äntligen kommit ut ur stiltjebältet och under förmiddagen har vi t o m gennakern uppe. Då ökar farten till över sex knop. Något vi längtat efter i fem dygn. Efter några timmar kommer ett regnoväder ifatt oss akterifrån och vindarna förändras igen. Nu gör vi ca tre till fyra knop. Seglen slår lite fram och tillbaka och Vilja rullar måttligt från sida till sida. Det är sövande och vi ligger allihop och slappar eller sover. Nattskiften med uppbruten sömn börjar också ta ut sin rätt så det är bra att passa på att vila när möjligheten finns.

Vilja glides along at a leisurely pace. We have finally come out of the stillwater belt and in the morning we even have the gennaker up. Then the speed increases to over six knots. Something we have been longing for for five days. After a few hours a rainy weather catches up with us from the stern and the winds change again. Now we are doing about three to four knots. The sails flap back and forth a little and Vilja rolls moderately from side to side. It is sleepy and we all lie down and relax or sleep. The night shifts with broken sleep are also starting to take their toll so it is good to take the opportunity to rest when possible.

Messenger_creation_4470DF2D-306C-43B6-90A1-598EA68749E6
The beautiful gennaker
Messenger_creation_A1681829-078A-471E-BB41-5453E23DE8ED
Grey is also beautiful
Messenger_creation_5622C17F-2967-4729-99EF-F40F447C96D3
But sunsets are the best
Messenger_creation_AB1DF637-D9C9-449F-8B33-BF6FD749E1FC
Lovely colours

Vi har till och från sällskap av en Rödfotat Boobie. Den ser ut som de Blåfotade och har blå näbb men röda fötter. Havet är stort så det är nog skönt att vila sina vingar ombord på Vilja och färdas framåt utan ansträngning. Vi gläds åt sällskapet men det har ett pris. Överallt där den suttit några timmar blir det riktigt skitigt bokstavligt talat. Fågelbajs överallt.

We occasionally have the company of a Red-footed Boobie. It looks like the Blue-footed Boobie and has a blue beak but red feet. The sea is big so it is probably nice to rest its wings aboard Vilja and travel forward without effort. We are happy for the company but it has a price. Everywhere it has sat for a few hours becomes really dirty, literally. Bird poop everywhere.

Messenger_creation_242C7479-B5BA-4DA6-A3FE-1621F4815108
Our ”boobie” with red feet and blue beak onboard Vilja
Messenger_creation_5C29A6BF-45CA-43B2-B6A9-E36D2B3F29FB
Here he is again
Messenger_creation_CCA9B306-9310-4AB8-8763-B4D33E5F252E
And the cute feet that we could touch from underneath
Messenger_creation_3D8568CC-D5B2-4371-900A-42CAE35FF66E

En vecka sedan vi lämnade Galapagos nu och igår fick vi äntligen ordentlig vind. Idag är det totalgrått och regnet öser ner. Vågorna rullar runt oss som en grå och ganska vild otämjd massa. Långt borta mullrar åskan och sikten är dålig.

A week since we left Galapagos now and yesterday we finally got some proper wind. Today it is completely grey and the rain is pouring down. The waves roll around us like a grey and rather wild untamed mass. Far away the thunder rumbles and the visibility is poor.

Messenger_creation_C2582A1A-88E4-46ED-8B35-F1737C330584
A rainy day
Messenger_creation_E741B25D-E755-415C-890E-CE7B519E3440
All the red and yellow dots are squalls with rain and wind

Att sitta i sittbrunnen betyder att vi blir våta. Regnet letar sig fram även under sprayhood och bimini. Allt blir blött och endast en person kan sitta i den torraste platsen i sittbrunnen för att hålla vakt. Även där får man sig en dusch då och då. Men vi gör bra fart! Äntligen! Vi toppade med 10.7 i en surfvåg innan vi revade storseglet. Nu ligger vi på mellan 6.5 och 7.5. Otroligt bra. Nu är vi strax på 6 grader syd och både tradevindarna och strömmen är med oss. Det är en sådan befriande och härlig känsla att färdas för segel mot målet. Vilja plöjer sig fram genom havet tryggt och stabilt. Det rullar en del och hon lutar men det är inte så mycket. Det går fortfarande att utföra alla dagliga sysslor. Och att gå på toaletten är inte en akrobatövning – än så länge.

Sitting in the cockpit means we get wet. The rain finds its way even under the sprayhood and bimini. Everything gets wet and only one person can sit in the driest place in the cockpit to keep watch. Even there you get a shower every now and then. But we are making good speed! Finally! We topped out at 10.7 in a surf wave before we tore the mainsail. Now we are between 6.5 and 7.5. Incredibly good. Now we are just under 6 degrees south and both the trade winds and the current are with us. It is such a liberating and wonderful feeling to travel under sail towards the goal. Vilja plows her way through the sea safely and stably. It rolls a bit and she leans but it is not that much. She can still do all her daily chores. And going to the toilet is not an acrobatic exercise – so far.

Dagarna går sin gilla gång här nu. Vi har bra vind och bra fart och styr rakt mot Hiva Oa. Så skönt att ha stiltjebältet bakom oss. Men självklart kan vi komma in i nytt igen. De senaste dagarna har det heller inte regnat så vi kan sitta och ligga i sittbrunnen allihopa. Tiden fördrivs, framförallt, med att läsa eller lyssna på bok, samtal, sitta o filosofera, titta på havet, hushållssysslor mm mm. Det är behagligt och meditativt och man blir sömnig. Vi lägger oss och vilar i omgångar under dagen. Viljas vaggande genom vågorna tillsammans med havsluften och det kluckande ljudet gör att vi blir sömniga.

The days are going their way here now. We have good wind and good speed and are heading straight for Hiva Oa. So nice to have the calm belt behind us. Of course we can get back into the swing of things. It hasn’t rained in the last few days either, so we can all sit and lie in the cockpit. Time is spent, above all, reading or listening to a book, talking, sitting and philosophizing, looking at the sea, household chores, etc. etc. It is pleasant and meditative and you get sleepy. We lie down and rest in turns during the day. Vilja’s rocking through the waves together with the sea air and the gurgling sound makes us sleepy.

Messenger_creation_0DCA0DF1-86D7-4E3F-A7B4-3D0B92D33C74
Reading a book
Messenger_creation_44C041E7-80EF-44FB-B572-78FF85A5BEE3
And playing with the phone
Messenger_creation_053701FA-1874-4937-BA0E-911BB355F9F1
Checking the sails
Messenger_creation_EA9A7DFB-5D83-4BB8-8F06-5F91F5AF1C13
Enjoying the view
Messenger_creation_A2D4E761-9A70-4825-A00E-2B24B723B43E
This is what it looks like when working on Vilja
Messenger_creation_BCE9C241-6A2F-4034-B8E7-C63A9DEAC6ED
The fishingline is out

Delfiner! En jättemassa o jättestora delfiner simmar fram till Vilja och leker länge runt fören. Tänk vilken glädje de ger. Undrar om de är lika lyckliga som oss när de simmar runt fören och hoppar upp i luften med konstsprång? Som alltid är det i stort sett omöjligt att fånga på bild men vi ler från öra till öra och glädjen tar ett skutt inom oss.

Dolphins! A huge crowd of huge dolphins swim up to Vilja and play around the bow for a long time. Imagine the joy they bring. Wonder if they are as happy as we are when they swim around the bow and jump into the air with artistic leaps? As always, it is almost impossible to capture on a picture but we are smiling from ear to ear and the joy takes a leap inside us.

Messenger_creation_B8FD97B7-5270-422E-BE52-7E02367C7762
One of all dolphins infront of Vilja
Messenger_creation_40B07CEB-9BFE-4697-812F-76F48E71DFA6
It was sooo many!

Jag har, sedan några dagar, haft ett sår under vänster knä som gjort ont, svidit och spänt. Troligen fullt med var. Det är varmt och dunkar och totala ytan är stor. Idag börjar jag bli orolig för en eventuell blodförgiftning så jag har beslutat att börja en penicillinkur. Skönt att vi har medicin ombord i vårt skeppsapotek. När regnet avtar kan vi starta Starlink och jag kan ta kontakt med försäkringsbolagets läkare. Vi har nog tre veckor kvar till land så det är bara att hantera bäst vi kan här ombord.

For a few days now, I have had a wound under my left knee that has been painful, burning and tense. Probably full of pus. It is hot and throbbing and the total surface area is large. Today I am starting to worry about possible blood poisoning so I have decided to start a course of penicillin. It is good that we have medicine on board in our ship’s pharmacy. When the rain subsides, we can start Starlink and I can contact the insurance company’s doctor. We probably have three weeks left until land so we just have to manage as best we can here on board.

Har varit i kontakt med läkare genom försäkringsbolaget nu. Han råder mig att fortsätta den penicillinkur jag påbörjat och att vara vaksam på mitt allmäntillstånd. Om jag blir sämre är det omedelbar inläggning på sjukhus som gäller  – hur jag nu gör det med ca 20 dagars segling till närmsta land. Det är bara att hoppas att det blir bättre i stället. Känner mig inte orolig men vill absolut inte få en blodförgiftning.

I have been in contact with a doctor through the insurance company now. He advises me to continue the penicillin course I have started and to be vigilant about my general condition. If I get worse, immediate hospitalization is the rule – how I am now doing it with about 20 days of sailing to the nearest country. I can only hope that it will get better instead. I don’t feel worried but I definitely don’t want to get blood poisoning.

Har fått fantastisk hjälp av vänner o bekanta de senaste dagarna. Flera läkekunniga har hört av sig och nu har jag startat med ny penicillinkur o att göra rent såret på ett djupare plan. Nu är det bara att fortsätta tills vi når land o kan söka professionell hjälp på plats. Stort tack till er som hjälpt mig! Och jättestort tack till Marie, Niklas o Jan som hjälper mig här ombord. Speciellt till Marie som har ”opererat” i mitt sår.

I have received fantastic help from friends and acquaintances in recent days. Several medical experts have contacted me and now I have started a new course of penicillin and to clean the wound on a deeper level. Now all I have to do is continue until we reach land and can seek professional help on site. Many thanks to you who helped me! And a huge thank you to Marie, Niklas and Jan who are helping me here on board. Especially to Marie who has ”operated” on my wound.

Trettonde dagen till havs och dagarna blir till ett. Seglingen är fortsatt väldigt behaglig med slör (vind snett in i aktern). Fast ibland kommer hastiga vindvridningar på över 180 grader. Vilja sköter sig, som vanligt, bra. Farten går upp och ner. Det är omöjligt att säga när vi är framme men vi räknar fortfarande med mellan 15 och 20 dagar till. Atlant-överfarten tog 19 dagar så detta kan bli dubbelt så länge, om vi har otur. Vi vill hinna fram så att Marie och Niklas får uppleva Franska Polynesien för ankare i en eller flera vackra vikar. Innan de flyger tillbaka till våren i Sverige igen en bit in i april.

Thirteenth day at sea and the days are becoming one. The sailing is still very pleasant with a veil (wind slanting into the stern). Although sometimes there are sudden wind shifts of over 180 degrees. Vilja is doing well, as usual. The speed is going up and down. It is impossible to say when we will arrive but we are still counting on between 15 and 20 more days. The Atlantic crossing took 19 days so this could be twice as long, if we are unlucky. We want to make it so that Marie and Niklas can experience French Polynesia at anchor in one or more beautiful bays. Before they fly back to spring in Sweden again sometime in April.

Messenger_creation_8C81B0A4-D162-4F3A-93A2-55E3DAC6A94D
Today a lovely rainbow
Messenger_creation_DB9CA1AA-E32E-4DE5-AED8-F4C3FEC729AE

Our view all day long
Messenger_creation_AB1DF637-D9C9-449F-8B33-BF6FD749E1FC
And a beautiful sunset

Fisket går det tyvärr inte så bra med. Farten är oftast för låg o fiskarna nappar bäst runt 6 – 7 knop. De flesta som nappat har troligen varit väldigt stora för de har ryckt av linan. Vi har totalt fått 3 små Mahi Mahis o njuter för fullt när vi äter dem efter en stund på grillen. Hoppas på lite mer fiskelycka innan vi kommer fram till Marquesas

Unfortunately, the fishing is not going so well. The speed is usually too slow and the fish bite best around 6 – 7 knots. Most of the ones that have bitten have probably been very big because they have pulled off the line. We have caught a total of 3 small Mahi Mahis and are enjoying them to the fullest when we eat them after a while on the grill. Hoping for a little more fishing luck before we reach the Marquesas

Messenger_creation_579BA20F-CB23-4015-A72D-BC4F20578828
Our third Mahi Mahi
Messenger_creation_971D7143-9ECB-4B6D-AFDE-46314A580E99
Niklas is hungry
Messenger_creation_CCDE39FB-50AC-42D3-A715-8FD90B510699
Bbq Mahi Mahi with butter and garlic is better than raw

Imorgon kommer vi nå halvvägs över till Marquesas!

Tomorrow we will be halfway across to the Marquesas!

Out on the sea

Sista skälvande minuterna innan avresa! Vi skall ut på en segling där vi inte kommer se land på ca trettio dagar – en hel månad! Det är helt ofattbart och svårt att förstå. Våra pass är stämplade så vi har tekniskt sett redan lämnat Galapagos och Ecuador. Det vi väntar på är en inspektion av ca fyra personer. Lite som när vi kom hit. Fast nu skall de kontrollera att vi inte tar med plantor och djur framför allt.

Last trembling minutes before departure! We are going on a voyage where we will not see land for about thirty days – a whole month! It is completely unimaginable and difficult to understand. Our passports are stamped so we have technically already left the Galapagos and Ecuador. What we are waiting for is an inspection by about four people. A bit like when we got here. But now they must check that we do not bring plants and animals above all.

Messenger_creation_633CA910-1042-4629-B72A-27E9AA06B880

Nu lättare vi ankar och är på väg! Klockan är 15.00, söndag och vi skall segla utan att se land i ca 30 dagar. Marquesas i Franska Polynesien är nästa land i sikte. Obeskrivbart! Vi hoppas på och behöver vind. Vår diesel räcker endast max 6-7 dagar. Det är totalt vindstilla nu – och enligt prognoser har vi endast stiltje – Stilla Hav runtomkring oss i något dygn.

Now lighter we anchor and are on our way! The time is 15.00, Sunday and we will sail without seeing land for about 30 days. The Marquesas in French Polynesia is the next country in sight. Indescribable! We hope for and need wind. Our diesel only lasts a maximum of 6-7 days. It is completely windless now – and according to forecasts we only have a calm – Pacific Ocean around us for about 24 hours.

Messenger_creation_136A15BC-DEE7-4383-B812-E31FA1B8461E
Messenger_creation_DC6B0A2D-A28E-4016-A076-6A9202579821
Messenger_creation_8050EB10-D380-453D-983D-C5CD38394D7C

Vilken vacker första dag och kväll! Färgspektrat på himmel, hav o moln är otrolig. Från djupblått via  klaraste blått till ljusblått. Och därefter mörkblått, grått och svart. Det glittrar i pärlemor, silver, guld och brandgult. Himmelen speglar sig i havet och molnen ger djup och  perspektiv med sina fantasifulla formationer. Det är så vackert så man blir tårögd. Dagen börjar lida mot sitt slut. Solen är på väg ner och skymningen tar över. Snart omsluter mörkret Vilja i en trygg och stilla insvepning. Månen, likt en glad mun börjar sakta lysa upp himmelen. Det är en stjärnklar natt med oräkneliga stjärnor som blinkar från oändligheten. Långt långt bakom oss syns de sista skälvande ljusen från Santa Cruz. Ön vi just lämnat. Troligen mer ljus än vanligt då det är karnevalens andra dag och festen och glädjen är i full gång. Samtidigt som vi styr mot sydväst, bort från land och ut i mörkret. Några grader mer söder om ekvatorn där vi hoppas hitta vind.

What a beautiful first day and evening! The color spectrum of sky, sea and clouds is incredible. From deep blue through  clearest blue to light blue. And then dark blue, gray and black. It sparkles in mother-of-pearl, silver, gold and fiery yellow. The sky is reflected in the sea and the clouds give depth and  perspective with their imaginative formations. It’s so beautiful it brings tears to your eyes. The day is drawing to a close. The sun is going down and dusk is taking over. Soon the darkness envelops Vilja in a safe and quiet embrace. The moon, like a happy mouth, slowly begins to light up the sky. It is a starry night with countless stars twinkling from infinity. Far, far behind us are the last flickering lights of Santa Cruz. The island we just left. Probably more light than usual as it is the second day of the carnival and the party and joy is in full swing. At the same time as we steer towards the southwest, away from land and into the dark. A few degrees more south of the equator where we hope to find wind.

Låter fotona tala för sig själva

Letting the photos speak for themselves

Messenger_creation_D0F6DB07-D491-4E7B-8FAC-65E85DD8E835
Messenger_creation_568D9FCE-4BB8-43BA-A703-9DB8D12811F7
Messenger_creation_568D9FCE-4BB8-43BA-A703-9DB8D12811F7
Messenger_creation_B7F63BED-A321-45C6-862B-A0FCBF98FCA0
Messenger_creation_C31FE0BE-A1B1-47E9-A620-A04938ABBECC
Messenger_creation_AC7BD12D-D44F-404A-A266-2B0BF55078E4
Messenger_creation_E878E7D6-65E6-4BB5-8B2B-809DC776FC11
Messenger_creation_174BCDA3-AFD0-46EE-A69C-4EB73A154B19
Messenger_creation_553D24F1-902F-4D25-BFE3-DD95A7FC9BCD
Messenger_creation_FCC3BAC7-8978-4722-9432-9B8C1852843B

Det är varmt och kvavt här jag sitter på vakt. Motorns brummande är sövande men tänk vad underbart det hade varit att stänga av den och färdas fram med fyllda segel alldeles tyst. Endast med vågornas brus, seglen som fladdrar och knarrande i trätrappan som bryter tystnaden.

It’s hot and stuffy here I’m on duty. The hum of the engine is lulling but think how wonderful it would have been to turn it off and travel with full sails completely silent. Only with the sound of the waves, the sails fluttering and the creaking of the wooden stairs breaking the silence.

Skiften rullar på över natten och nu är det ny dag med strålande solsken. Tre fiskelinor hänger ute med hopp om napp. Fiskelyckan har svikit oss på Stilla Havet. De napp vi fått har varit för stora, troligen Blue Marlin på minst fyrtio kilo, så både linor och drag har följt med till havets djup.

The shifts roll on overnight and now it’s a new day with brilliant sunshine. Three fishing lines hang out with hope for a pacifier. Fishing luck has failed us in the Pacific. The pacifiers we got have been too big, probably Blue Marlin of at least forty kilos, so both lines and lures have followed them to the depths of the sea.

Fåglar flyger runt båten dag som natt. Dagtid är det mest små fåglar, som mer liknar svalor, som flyger strax ovan vattenlinjen i hopp om att hitta småfisk. Medan det på natten är större havsfåglar som ofta väljer att åka med som fripassagerare när de inte svävar runt båten i lanternornas sken.

Birds fly around the boat day and night. During the day it is mostly small birds that look more like swallows that fly just above the water line in the hope of finding small fish. While at night it is larger seabirds that often choose to ride along as free passengers when they are not hovering around the boat in the glow of the lanterns.

Havet ligger helt stilla – som en spegel. Endast små små krusningar syns. Det är vackert och fridfullt. Galapagos ligger bakom oss, helt utanför synhåll. Inte ens moln över öarnas vulkaner syns längre.

Messenger_creation_1716FC2E-1E7E-40E1-A77F-9CECDB5DB8AF

Äntligen, efter ett dygn, kan vi sätta segel. Det blåser inte så mycket men det är otroligt skönt att stänga av motorn och färdas framåt endast med vindens kraft. Vi färdas mitt ute på ett ofantligt stort hav. Inte en båt i sikte.

Finally, after a day, we can set sail. It’s not very windy, but it’s incredibly nice to turn off the engine and travel forward with only the force of the wind. We are traveling in the middle of an enormous ocean. Not a boat in sight.

Ena fiskelinan rasslar plötsligt till så vi hör att vi fått napp. Snabbt kommer Niklas på benen och börjar rulla in. Motståndet är inte så stort, så det är en mindre fisk,  men vi ser en fisk i slutet av linan. Strax därpå hugger det till även i lina två. Jan och Niklas drar in varsin liten Mahi Mahi. Vilken lycka! Äntligen får vi in två fiskar i båten efter att flera har släppt.  Nu blir det färsk grillad fisk till middag!

One of the fishing lines suddenly rattles so we hear that we have had a pacifier. Niklas quickly gets to his feet and starts to roll in. The resistance isn’t that great, so it’s a smaller fish,  but we see a fish at the end of the line. Immediately afterwards, it also cuts into line two. Jan and Niklas each pull in a small Mahi Mahi. What happiness! Finally we get two fish into the boat after several have released.  Now there will be fresh grilled fish for dinner!

Messenger_creation_B9EF0EE9-6973-4114-9A6E-7A07DA6CDEEB

On the way to Galapagos

Wow vad mycket jobb vi gör…Marie och Niklas jobbar verkligen på och jag o Jan fortsätter som tidigare. Vi ligger före schemat med vad som måste bli gjort. Eldragningar, Marie upp i masten, proviantering, fumigation mm är gjord. Det är hela tiden nya arbeten och förberedelser på gång.

Wow, what a lot of work we do…Marie and Niklas are really working on it and I and Jan continue as before. We are ahead of schedule with what needs to be done. Electrical wiring, Marie up the mast, provisioning, fumigation etc. is done. There are always new works and preparations underway.

Messenger_creation_96B3CDA0-C306-4526-9C46-D7D0845A1780
Messenger_creation_D5B71149-E835-49EC-834D-9DFF34FF0CDF
Work outside the boat
Messenger_creation_652965F4-7224-4935-8A0D-B1ACF1DF699F
And work inside the boat
Messenger_creation_334EA5E6-6FBF-48F3-9571-992E26307325
Marie are up in the mast to put up a new wind instrument
Messenger_creation_2E19F21A-D47B-41BF-88FF-51BE18ADC2FA
Taking a rest

Idag,  lördag, är det sjösättning. Alltid lite pirrigt i en båtägares liv när båten skall i vattnet igen. Att få i Vilja blir svårare än de tänkt sig. Rampen har lite för lite lutning för fordonet som kör. Vi blir ordentligt tippade akterut och skall backa ut. Men det går inte. Till sist får fordonet köra ända ner nästan under vattnet så att vi kommer ut på tillräckligt djupt vatten och plötsligt är vi loss! Härligt med vatten under oss igen. Vi åker in till kaj för natten och skall checka ut imorgon. Vi väntar också på alla certifikat vi behöver för att komma in till Galapagos

Today,  Saturday, is the launch. Always a little nervous in a boat owner’s life when the boat has to go back into the water. Getting Vilja in will be more difficult than they thought. The ramp has a little too little slope for the vehicle driving. We are properly tipped aft and have to back out. But it doesn’t work. Finally, the vehicle has to drive all the way down almost underwater so that we come out in deep enough water and suddenly we are free! Lovely with water under us again. We go into the quay for the night and will check out tomorrow. We are also waiting for all the certificates we need to enter the Galapagos

Messenger_creation_A84939C9-FAF5-40EC-AED4-451F9BDA8C4D
Messenger_creation_43861EF3-2190-46CA-89E9-362E00DA930A
Today it’s time for Vilja to get into the sea again

Det blir lite antiklimax när våra papper kommer med fel namn på kaptenen och han som skrivit dem är i kyrkan och inte vill ta tag i problemet. Dessutom får vi problem på immigration. Men med otrolig hjälp av Patricia på hamnkontoret löser sig allt. Detta gör iofs att vi inte kommer iväg som planerat utan det blir ett dygn till i hamnen. Men imorgon räknar vi med att åka tidigt. Nu väntar ca tio dygn till sjöss. Stämningen ombord är bra och lugn men lite pirrigt är det att ge sig ut på en långsegling igen.

It becomes a bit of an anticlimax when our papers arrive with the wrong name of the captain and he who wrote them is in church and doesn’t want to deal with the problem. In addition, we have problems with immigration. But with the incredible help of Patricia at the port office, everything works out. This also means that we will not be leaving as planned, but will be in the port for another day. But tomorrow we expect to leave early. Now wait about ten days at sea. The atmosphere on board is good and calm, but it’s a little nerve-wracking to go on a long sail again.

Klockan 08.15, måndag, kastar vi loss! Ut på Stilla Havet, ut på äventyr! Första dygnet blir troligen ganska skumpigt sedan väntar stiltje. Det är ju Stilla Havet och det skall leva upp till sitt namn, har vi hört.

At 8.15 a.m., Monday, we launch! Out on the Pacific Ocean, out on adventure! The first day will probably be quite cloudy, then it will be quiet. It is the Pacific Ocean and it must live up to its name, we have heard.

Messenger_creation_6E341B61-7E48-4B0A-BAC3-07D61E3A1772
We have left Panama and Vista Mar
Messenger_creation_5206BB2F-99C9-4102-9229-B5DB3808A1DC
Messenger_creation_7A9AF16B-B034-4F62-82E9-876F4D4204BF
Fruits and onions for a long time

Det är en härlig segling. Vinden in snett akterifrån nu så det är slör som oftast är mycket behaglig. Fiskesnörerna åker snabbt ut och det dröjer inte länge innan det rasslar till ordentligt. Det är en stor en. Linan åker ut längre och längre och längre och det är ingen chans att bromsa. Att rulla in är stört omöjligt. Plötsligt släpper den och tar fiskedraget med sig. När vi rullat in ser vi att metallsnöret längst ner gått av. Den hade varit så stor så vi inte ens klarat av att bärga upp ombord. Det är bara att hoppas på ny fiskelycka och förhoppningsvis en lite mindre nästa gång.

It’s a lovely sail. The wind is slanting in from the stern now so it’s a breeze which is usually very pleasant. The fishing lines go out quickly and it doesn’t take long before it rattles properly. It’s a big one. The line goes out further and further and further and there is no chance to brake. Rolling in is next to impossible. Suddenly it lets go and takes the fishing line with it. When we rolled in, we saw that the metal cord at the bottom had come off. It had been so big that we hadn’t even managed to get it on board. We can only hope for new fishing luck and hopefully a little less next time.

Messenger_creation_60523F7E-3CC6-4B82-A1E0-595F08CAD6EF
Wind in the sails
Messenger_creation_897AD2E3-C95F-4914-92F0-3A7BC26DF7AD
We enjoy the sailing
Messenger_creation_CDDE18A7-957F-4B53-B076-3708E31B0AEB
Niklas, who joined us crossing the Atlantic, is now onboard

Vi styr mot SO nu. Först skall vi runda en udde i Panama och vi vill styra undan åtminstone en del av ett stiltjebälte som ligger stilla på samma plats. När vi rundat det kommer vi styra mer rakt mot Galapagos.

We are heading SE now. First, we will round a cape in Panama and we want to steer clear of at least part of a stiltje belt that is stationary in the same place. Once we have rounded it, we will steer more directly towards the Galapagos.

Messenger_creation_5426FC9E-A96F-4A14-91B6-A246AE61B5AF
This is how it looks on the plotter. We are meeting four big cargoships

Oj vad det gungar… Första dygnet var perfekt. Vi seglade i snitt nästan 8 knop o kom 175nm från Vista mar. Men nu är vi i stiltje…Inte bara stiltje utan en massa vågor dessutom. Vilja gungar fram och tillbaka helt hysteriskt.  Vi har tagit ner alla segel och vi har påbörjat våra nattskift. Det är mörkt, kolsvart ute. Och Vilja guppar fram och tillbaka. Lösa saker i båten skramlar, både inne i skåp och utanför. Hängande väskor slår mot skott (väggar) och att röra sig är nästan omöjligt. Självklart svårt att sova för de som ligger inne i båten. Jan kom precis ut. Förpiken är som en bastu i värmen, utan någon som helst genomströmning av vind. Det är inte kul här ute nu. Varmt o med en Vilja som gungar och gungar. Från sida till sida. Om och om igen. Försökte precis gå in i båten men ramlade omkull pga hur Vilja rör sig. Vi visste att vi skulle/kunde komma in i ett stiltjebälte andra dagen och nu är vi här. Nu får vi se hur vi hanterar det. Starta motor för att komma ur det eller ligga o guppa några dagar. Vi får ta ett beslut imorgon bitti. Om vi inte gör det redan inatt.

Oh how it swings… The first day was perfect. We sailed an average of almost 8 knots and came 175 nm from Vista mar. But now we are in silence… Not just silence but a lot of waves as well. Vilja rocks back and forth completely hysterically.  We have taken down all the sails and we have started our night shifts. It’s dark, pitch black outside. And Vilja sways back and forth. Loose things in the boat rattle, both inside cupboards and outside. Hanging bags hit bulkheads (walls) and moving is almost impossible. Obviously difficult to sleep for those inside the boat. Jan just came out. The front girl is like a sauna in the heat, without any flow of wind. It’s not fun out here right now. Warm and with a Will that swings and swings. From page to page. Over and over again. Just tried to get into the boat but fell over because of the way Vilja moves. We knew we would/could get into a lull belt the second day and now here we are. Now we’ll see how we handle it. Start the engine to get out of it or lie down and bob for a few days. We have to make a decision tomorrow morning. If we don’t do it already tonight.

Messenger_creation_08409049-BDED-4F36-827D-E69FC8C936E7
Messenger_creation_160B5EEB-5B05-442A-8638-833D400B0A62

Stiltje kan också vara vackert. Nu rullar inte Vilja längre och då njuter vi av det spegelblanka havet som är så blått så blått. Sedan i morse har vi gått för motor. Strömmen skjuter oss också framåt. Vi bestämmer oss för att stänga av motorn och ligga och driva en stund. Det är underbart att bada i det svalkande klara vattnet på 3000 meters djup. Marie och jag är i länge medan Jan och Niklas gör rent vattenlinjen. Även Marie o jag skrubbar i aktern. Det har inte satt sig något men vi vill förebygga så vi förhoppningsvis inte får problem när vi kommer in i Galapagos vatten. Det känns helt ljuvligt att simma i havet efter en veckas slit uppe på land. Vi fascineras av den otroligt blå färgen på havet.

Efter en timme startar vi motorn igen. Rena och fräscha och fria från gammalt svett.

Stiltje can also be beautiful. Now Vilja doesn’t roll anymore and then we enjoy the mirror-like sea which is so blue so blue. Since this morning we have been driving. The current also pushes us forward. We decide to turn off the engine and lie down and drive for a while. It is wonderful to swim in the cooling clear water at a depth of 3000 meters. Marie and I stay for a long time while Jan and Niklas clean the water line. Marie and I are also scrubbing in the stern. Nothing has happened but we want to prevent it so we hopefully won’t have problems when we enter Galapagos waters. It feels absolutely lovely to swim in the sea after a week of hard work on land. We are fascinated by the incredibly blue color of the sea.

After an hour we start the engine again. Clean and fresh and free from old sweat.

Messenger_creation_49DA9893-20FF-4117-8EA5-CABEA50FD920
Messenger_creation_4DEBEFD3-C7FF-41DB-9D2C-27895B8A7C61
Messenger_creation_4DEBEFD3-C7FF-41DB-9D2C-27895B8A7C61

Need no words
Keeping the hull clean
Messenger_creation_46584C03-A209-493C-84D6-24077415FEA5
It has to be totally clean when we arrive in Galapagos
Messenger_creation_B789584F-3FEF-47F7-97E6-92DFB76A4238
And of course swimming

Timmarna går och det är nya nattpass. Vi går tyvärr fortfarande för motor så vi har inte det tysta lugnet när vi är ett med havet och mörkret. Men det är ändå rofyllt. Nattpassen är härliga och vi njuter allihop av lite ensamtid.

The hours pass and there are new night shifts. Unfortunately we still go by motor so we don’t have the quiet peace when we are one with the sea and the darkness. But it’s still peaceful. The night shifts are lovely and we all enjoy some alone time.

Äntligen är seglen uppe igen! Efter nästan tre dygn med stiltje där vi växlat mellan motor, att driva omkring och att försöka segla så har vi full segelsättning. Just nu styr vi lite norr om Galapagos i dryga sex knop. Fortsätter vi såhär så är vi framme på tisdag. Åtta dagar skulle det betyda. Totala sträckan är ca 850nm och idag passerar vi halva sträckan. Självklart firas det med ett glas rom. Stämningen ombord är jättebra.

Finally the sails are up again! After almost three days of stilts where we alternated between the engine, drifting around and trying to sail, we have fully set sail. Right now we are steering a little north of the Galapagos at just over six knots. If we continue like this, we will arrive on Tuesday. Eight days it would mean. The total distance is about 850nm and today we pass half the distance. Of course, it is celebrated with a glass of rum. The atmosphere on board is great.

Messenger_creation_98D56D99-D948-48AC-8C0F-8D9508945C2A
We are sailing, we are sailing 🎼
Messenger_creation_2768D722-DF12-49EC-8701-3FEF636581D4
Cheers!

Jan upptäcker en flisa i fingret som börjar bli inflammerat. Så det blir en liten ”operation” ute till havs. Och nu är fingret bättre igen

Jan discovers a splinter in his finger that is starting to become inflamed. So it will be a small ”operation” out at sea. And now the finger is better again

Messenger_creation_D63BB7BA-61BA-45FC-BC11-720CCECA8E69
An operation of Jans finger

Vi skall ha en kall öl till lunch och de plockas fram ur frysen. Två av dem är kalla och goda men en har frusit till is. Det blir att hitta en möjlighet att komma åt isen. Först konservöppnare, men det räcker inte så då kommer metallsaxen fram. Till sist får jag klämt ut en helt frusen ölisbit. Hur den smakar? Det är definitivt inte gott. Totalt avslaget ölvatten.

We will have a cold beer for lunch and they will be taken out of the freezer. Two of them are cold and good but one has frozen into ice. It will be finding an opportunity to access the ice. First can opener, but that’s not enough so then the metal scissors come out. Finally, I squeeze out a completely frozen piece of beer ice. How does it taste? It’s definitely not good. Total rejected beer water.

Messenger_creation_4AFE8CFC-F31C-4CC3-AD02-FD892B155EDE
Working hard for the beer that in the end was not drinkable

Vi omringas plötsligt av ett stort stim av stora delfiner. De följer troligen ett fiskstim för ovan vattnet flyger även många fåglar som dyker ner för att få tag på mat. Delfinerna kommer upp till ytan och blåser ut luft för att sedan dyka ner igen. Några av delfinerna gör eleganta hopp långt upp i luften. Tyvärr fångar vi inga på bild. De är mer intresserade av fiskarna än av oss och Vilja denna gång. Men vilken lycka som strömmar genom kroppen varje gång vi mötet dem.

We are suddenly surrounded by a large shoal of large dolphins. They are probably following a school of fish because there are also many birds flying above the water that dive down to get food. The dolphins come to the surface and blow air and then dive back down. Some of the dolphins make elegant jumps high into the air. Unfortunately, we don’t capture any in the picture. They are more interested in the fishermen than in us and Vilja this time. But what happiness flows through the body every time we meet them.

Det är så vackert här ute på havet. Djupblå nästan orealistik färg på det oändliga havet. Djupblått och klart. Nyanserna av blått i hav, himmel och moln är fantastiska. Långt långt borta finns land…men det är flera dygns segling bort så vi är verkligen in the middle of nowhere. För om oss på styrbords sida tornar mörka moln upp sig. Skall vi komma in i ett oväder? Det blir vad det blir. Just nu skiner solen.

It is so beautiful out here at sea. Deep blue almost unreal color of the endless sea. Deep blue and clear. The shades of blue in the sea, sky and clouds are amazing. Far, far away there is land…but it is several days’ sailing away so we are really in the middle of nowhere. Because around us on the starboard side, dark clouds are towering. Shall we enter a storm? It will be what it will be. Right now the sun is shining.

Messenger_creation_972744F6-0D9F-4B9D-9F8D-566BA3DB53D8
Messenger_creation_DF8B20C6-9C39-4254-9AAF-8BEA713C4EF7
Messenger_creation_B1F5F61C-2AFF-4CE2-A98B-967DBFFC04E7
Blue, blue and blue

Solnedgångarna här ute är magiska. Färgskiftningar som börjar med silver. Sedan kommer mer och mer gyllene kulörer. Det blir till riktigt guld och därefter brandgult och orange. Molnen får som en eldkant runt sig när solen närmar sig horisonten. Det stora eldklotet som sakta sakta försvinner bakom horisonten. Därefter kommer en ljusshow i gyllene kulörer som övergår i rosa, cerice och till sist olika toner av lila och purpur. Vilken ynnest det är att få uppleva detta.

The sunsets out here are magical. Color changes starting with silver. Then come more and more golden colours. It turns into real gold and then fiery yellow and orange. The clouds get like a rim of fire around them as the sun approaches the horizon. The big ball of fire slowly disappearing behind the horizon. Then comes a light show in golden colors that turn into pink, cerise and finally various tones of purple and purple. What a blessing it is to experience this.

Messenger_creation_2EE09DA2-08FA-4BD2-9D16-57160B6A4EA7
Messenger_creation_8A2AF82A-3011-49D7-A033-7510B3706B90
Messenger_creation_48462C0F-8D9D-458B-A2BA-50CFC9A5CDC3
Messenger_creation_4C5D264E-9BB8-4448-889E-EA1251BC25DA
Messenger_creation_4B0549FE-A451-4734-B0D2-CB61F63CEEF5
Messenger_creation_C3983EAF-1E4E-4F6D-9901-EEAA900E59E6

Nattvakt igen…jag älskar dem. Det är så otroligt rofyllt att vara ett med naturen, havet och mörkret. Fast jag är inte helt ensam. På en av våra solcellpaneler har en fågel hittat ett ställe att vila sina trötta vingar. Hon accepterar att jag kommer väldigt nära även om hon då börjar se sig lite vakande runt omkring. Hon sitter i mörkret och spejar framåt ut mot öppet hav. Gissar att hennes mörkerseende är bättre än min. Tänk vad en liten havsfågel kan ge för känslor. Jag känner samhörighet här långt ute på havet. Det är ett annat liv som delar upplevelsen här och nu med mig. En fascinerande känsla. Kommer på mig själv med att jag sitter här och pratar högt med pippifågeln. Skrattar lite åt mig själv och fortsätter prata. Det är sååå befriande.

Nightwatch again…I love them. It is so incredibly peaceful to be one with nature, the sea and the dark. But I’m not completely alone. On one of our solar panels, a bird has found a place to rest its tired wings. She accepts that I get very close, even if she then starts to look a little wary around. She sits in the dark and looks ahead towards the open sea. Guess her night vision is better than mine. Think what emotions a small seabird can give. I feel a sense of belonging here far out at sea. It is another life that shares the experience here and now with me. A fascinating feeling. I find myself sitting here talking loudly to the Pippibird. Laughing a little at myself and continuing to talk. It’s so liberating.

Messenger_creation_C72F940B-42C2-4215-B32F-5FBB80575A87
A bird as company
Messenger_creation_5EF0B2EA-809A-4CDB-8503-C1A49A79892C
And four birds were flying on our starboard side a whole night

Bakom oss är det ljus från något som måste vara en båt. Tittar på plotter men ingen signal från en annan båt syns. Vi får fortsätta hålla utkik under natten. Stilla havet är stort, otroligt stort, så vi borde inte komma så nära någon annan båt. Så det är nästan lite spännande att vi nu har en i sikte. Gissar att det är ett kryssningsfartyg som lämnat fastlandet Ecuador, med kurs mot Galapagos.  Vi seglar längre söderut pga vinden men ett kryssningsfartyg med starka motorer kan gå rakt mot mål

Behind us there is light from something that must be a boat. Looking at plotter but no signal from another boat is visible. We must continue to look out during the night. The Pacific Ocean is big, incredibly big, so we shouldn’t get that close to any other boat. So it’s almost a little exciting that we now have one in sight. Guessing it’s a cruise ship that left mainland Ecuador, bound for the Galapagos.  We are sailing further south because of the wind, but a cruise ship with strong engines can go straight for the target

Idag följer vi segelbåten Scout på AIS. En båt vi mötte i Cartagena som även de är på väg mot Galapagos nu. Efter några timmar ser vi Scout tydligt. De kommer närmre och närmre. ”Vilja,Vilja,Vilja” hör vi på vår vhf. Det blir ett härligt samtal på vhf långt ute till havs. Ganska otroligt att vi möts fem dygn ute på havet från Panama. Ännu mer otroligt är det när en fiskebåt plötsligt dyker upp. Den går mitt emellan oss och Scout som t o m måste väja. Hur stor är sannolikheten för det med 400 nm. till närmsta land. Utanför farled.

Today we follow the sailboat Scout on AIS. A boat we met in Cartagena that they too are on their way to the Galapagos now. After a few hours we see Scout clearly. They are getting closer and closer. ”Will, Will, Will” we hear on our VHF. It will be a lovely conversation on vhf far out at sea. Quite incredible that we meet five days out at sea from Panama. Even more incredible is when a fishing boat suddenly appears. It goes between us and Scout, who even has to turn. What is the probability of that with 400 nm. to the nearest country. Outside fairway.

Messenger_creation_CBC6D8A4-6C45-40F3-8396-6D141C374183
We met sailboat Scout and a fishingboat 5 days out on open sea

Det är en regnig och grå dag. Allt går i olika nyanser av grått runt omkring oss och dynorna vi sitter på är våta. Som tur är så är det endast duggregn så vi kan fortfarande sitta ute i sittbrunnen. Lite skönt är det ändå att det är svalare. Nästa dag fortsätter med grått och regn. Har tappat räkningen på hur många dagar vi varit ute och vilken veckodag det är. Men vi har i alla fall lite vind idag och har kunnat segla hela dagen. Det är så fridfullt att slippa motorns ljud. Speciellt på nattvakterna.

It is a rainy and gray day. Everything goes in different shades of gray around us and the cushions we sit on are wet. Luckily it’s only drizzling so we can still sit outside in the cockpit. It’s still a bit nice that it’s cooler. The next day continues with gray and rain. I’ve lost count of how many days we’ve been out and what day of the week it is. But at least we have some wind today and have been able to sail all day. It is so peaceful to avoid the sound of the engine. Especially on the night shifts.

Messenger_creation_CBC6D8A4-6C45-40F3-8396-6D141C374183
A totally gray day
Messenger_creation_324F92A1-D499-4E6F-A474-ACFCD952BCA2
But we have wind and can sail

Vi närmar oss ekvatorn sakta men säkert. Nu mitt i natten är vi på grad N 0.47°, alltså mindre än en grad från ekvatorn. Det känns nästan overkligt att vi korsar med egen båt. Och strax efter ekvatorn kommer vi fram till Galapagos.  Som det ser ut nu är vi framme om ca två dygn, onsdag morgon.

We are approaching the equator slowly but surely. Now in the middle of the night we are at degree N 0.47°, so less than one degree from the equator. It almost feels surreal that we are crossing with our own boat. And just after the equator we arrive at the Galapagos.  As it looks now, we will arrive in about two days, Wednesday morning.

Messenger_creation_3642DDA6-212E-414E-8784-22A008DA9B3E
Lovely sailing

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia.  The waves are high, up to four meters, and the sea is rough.  Up on top of the waves it foams white.  Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time.  It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot.  Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out.  Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread.  Luckily the sailing won’t take that long.  Just barely four days.  We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing
Cartagena, Colombia
Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia
Cartagena - Colombia
Dark sky above the sea

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season.  It’s dark but starry.  The moon has not risen yet.  I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning.  It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea.  It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Cartagena, Colombia
Another beautiful sunset

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November.  We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer.  My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Cartagena, Colombia
Under the skyes we can see land – Colombia

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row.  A Manhattan in miniature.  It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited.  Talk about contrasts.  It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together.  Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed.  Most are party boats playing loud music.  It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself.  After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place.  There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is.  Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way.  Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern.  The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right.  Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible.  The boat comes in across.  So we go out and turn the boat so the bow comes in first.  A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us.  I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down.  But the cockpit is empty.  Jan is gone.  About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty.  One person comes on board and helps with the stern moorings.  Where is Jan then?  When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire.  He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher.  It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed.  The wooden lid on top shows clear traces of fire.  We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread.  The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Cartagena - Colombia
Skyline of Cartagena
Going in to Cartagena towards the dock
Cartagena,Colombia
One part that started to burn

Cartagena  är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena  is an absolutely amazing city!  Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high.  This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening.  The streets and squares are crowded.  The party mood is high.  Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it.  In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment.  Like being at a carnival.  Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year.  It’s easy to fall in love.  The displays are absolutely incredible.  The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform.  There are both children and adults and everyone is fantastically talented.  And they look like they’re having so much fun.

Cartagena, Colombia
In a park we saw wild animals
Cartagena, Colombia
Children on the street
Cartagena, Colombia
Fruits and other food are sold everywhere
Cartagena, Colombia
A foodstall selling sqewers
Cartagena, Colombia
Danceperformance every evening on the streets
Cartagena, Colombia
Beautiful building
Cartagena, Colombia
Dance performance
Cartagena, Colombia
One more beautiful building
Cartagena, Colombia
Getsemane – the colonial part of Cartagena

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night.  This is so much fun and we enjoy life.  We will be here until the end of November.  Wonderfully!  It’s so fun to be a part of everything we experience!

Club de Pesca in front of the skyline
Cartagena, Colombia
Colorful paintings in a colorful city
Cartagena, Colombia
A lot of bars everywhere
Cartagena, Colombia
And a lot of people
Cartagena, Colombia
Jan drinking a Daquiri while watching the people
Cartagena, Colombia
Lovely streetart
Cartagena, Colombia
And more streetart
Cartagena, Colombia
Famous Café Havana
Cartagena, Colombia
Dancing again
Cartagena, Colombia
More dancing
Cartagena, Colombia
Many different dancers on different squares and streets
This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja.  In order to be able to do something in the heat, we have started our AC.  Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat!  And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air.  You almost need a blanket to keep from freezing.  Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues.  It is moving slowly towards the goal.  Very slowly.  Luckily the weather is good and the sun is shining.  We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination.  Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us.  The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed.  But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind.  Sailing north-south and back again is no problem.  We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times.  The distance increases a little each time.  But Vilja fights on and makes sailing enjoyable.  Little by little she brings us closer to the goal.  She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea.  There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont  med sina nyanser av blått.  Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away.  Looking out over the ocean and horizon  with its shades of blue.  The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic.  Like balm for the soul.  It is incredibly meditative and we never get tired.

Sometimes more mild blue colors
And sometimes clear and deep blue
The sun makes the sea glitter
And on sunset it is golden
Dawn is beautiful
Sunrise comes with new colors.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey.  The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing.  It is edifying and useful.  A way to get closer to yourself and a way to live here and now.  The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety.  A liberating feeling.  We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Jan just sitting enjoying life

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself.  We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible.  It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands.  Not easy to cook in those conditions.  Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on.  Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Tacking requires some job
Washing the dishes
Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot
Sometimes we need to fix things on foredeck
The net for lifting up the fishes we catch
Reading is so relaxing
Jan and me together

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days.  We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food.  There is food in the freezer for two more days.  Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food.  Fresh vegetables will consist of sprouts.  I have a first batch of mung bean sprouts in the making.  There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here.  We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water.  It is only used for cooking.  So there is no need for us.  It’s probably only a shower and a hair wash that are missing.  Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Finally I got a quick shower
Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till.  (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy.  There is wind around the mast and the sea roars around me.  Willingness for more stomps forward now.  It is jet black.  Neither the moon nor stars are visible in the sky.  I had just had a good shower when a big wave hit the boat.  The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen.  It flows from the head and hair down the body.  It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month.  All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future.  One hour left for me before shift change.  We have a reef in the mainsail and only the storm jib up.  It shouldn’t be too much.  I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing.  It is at 24 – 26 knots.  Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark.  I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary.  I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this.  Yet.  Jan and Dag are sleeping inside the boat.  I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef.  (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer.  Probably for the changing of the guard.  I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är  på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing.  The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out.  It feels good to steer almost towards the goal.  We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit.  But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba.  If it goes well, we have less than a day left.  Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive.  It will be very exciting to get there.  Cuba feels exotic and above all different.  And it is certainly different.  Poverty is high and there is a lack of everything.  Food is one of the major shortages.  We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been.  We simply have to eat the food we get our hands on.  Hopefully there are at least some vegetables.  Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat.  Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration.  The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked.  I have VPN so I hope I can get through.  But it may happen that there will be no update for several weeks.  We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive.  We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions.  We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination.  Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

On the way to Cuba

Tredje dagen ute på havet. Det är en härlig segling i nästan åtta knop. Solen skiner, vinden fläktar och Vilja plöjer sig genom Karibiska havet. En och annan våg slår över så att vi blir lite blöta i sittbrunnen. O vi njuter.

Third day out at sea.  It’s a lovely sail at almost eight knots.  The sun is shining, the wind is blowing and Vilja is plowing through the Caribbean Sea.  The occasional wave breaks over so that we get a little wet in the cockpit.  Oh we enjoy.

Vi kommer iväg, som planerat, från Livingston i högvattnet på eftermiddagen. Hector kommer med sina två fiskebåtar Willy 1 och Willy 2. Rep slängs över från båda båtarna och vi fäster ett i fören och ett i fallet från masttoppen. Den ena båten drar oss framåt och när vattnet börjar bli riktigt grunt tippar den andra båten oss åt sidan. Djupmätaren på båten visar som lägst 1.7 meter men då ligger båten på snedden så det är grundare än så. Troligen som lägst ca 1.6 meter och vi sticker nästan 2.1 meter djupt. Vi känner att båten har bottenkänning stora delar av tiden. Det är en spännande och konstig upplevelse att dras fram på detta sätt med stor lutning på båten. På båda sidor om sandbanken ligger segelbåtar, med mindre djupgående än oss, klara för att ta sig över på egen hand. Nu vet de exakt var de skall gå eftersom Hector har visat vägen med vår båt. Väl över på andra sidan sätter vi segel och stakar ut vår kurs. Vi seglar på bra genom bukten utanför Livingston och är nöjda. När vi närmar oss udden Cabo de Tres Puntas vrider vinden och vi måste sätta kurs betydligt längre österut än vi önskar. När natten kommer avtar vinden nästan helt, den snurrar runt från alla håll och samtidigt är det en del vågor. Vår kurs går mer och mer söderut mot fastlandet Honduras så vi beslutar oss för att starta motorn. Vi vill inte för nära Honduras fastlandskust och dessutom så är det ju norrut vi skall om vi skall komma till Kuba

We will depart, as planned, from Livingston at high tide in the afternoon.  Hector comes with his two fishing boats Willy 1 and Willy 2. Ropes are thrown over from both boats and we attach one to the bow and one to the halyard from the top of the mast.  One boat pulls us forward and when the water starts to get really shallow, the other boat tips us to the side.  The depth gauge on the boat shows a minimum of 1.7 meters, but then the boat is on a slant so it is shallower than that.  Probably as low as about 1.6 meters and we are sticking almost 2.1 meters deep.  We feel that the boat has a sense of bottom most of the time.  It is an exciting and strange experience to be pulled forward in this way with a large tilt on the boat.  On both sides of the sandbank are sailboats, with less draft than us, ready to cross on their own.  Now they know exactly where to go because Hector has shown the way with our boat.  Once over on the other side, we set sail and set our course.  We are sailing well through the bay outside Livingston and are satisfied.  As we approach Cape Cabo de Tres Puntas, the wind shifts and we have to set a course much further east than we wish.  When night comes, the wind dies down almost completely, it spins around from all directions and at the same time there are quite a few waves.  Our course goes more and more south towards mainland Honduras so we decide to start the engine.  We don’t want to get too close to the Honduran mainland coast, and besides, we’re going north if we’re going to Cuba.

Hector comes close to us
The towboat in front of us
We are tipped to pass the sandbar

Kvällen övergår till natt och vi går på våra skift. Efter några timmar med motorgång börjar vi segla igen. Det blåser på ganska friskt och båten lutar ordentligt så det är svårt att sova. Dagen kommer och både Jan och jag känner oss trötta o lite sjösjuka. Sjöbenen har tydligen helt försvunnit. Kanske påverkar den extrema värmen och alla förberedelser de senaste dagarna också. Ingen av oss har tidigare kännt av sjösjuka så det är något nytt som vi gärna är förutan. Som tur är så blir ingen av oss riktigt dålig utan det är bara en känsla i kroppen och avsaknad av matlust. När vi vaknat upp efter vaktgång och sömn är vi båda på benen igen. Fulla av ny kraft.

The evening turns to night and we go our shifts.  After a few hours of motoring, we start sailing again.  It’s blowing quite briskly and the boat tilts quite a bit so it’s hard to sleep.  The day comes and both Jan and I feel tired and a little seasick.  The sea bones have apparently completely disappeared.  Maybe the extreme heat and all the preparations in the last few days are affecting it too.  Neither of us has experienced seasickness before, so it’s something new that we’re happy to be aware of.  Fortunately, none of us get really sick, it’s just a feeling in the body and a lack of appetite.  When we wake up after going on duty and sleeping, we are both on our feet again.  Full of new energy.

A cupboard door opened during the night and a million of Alfaalfa-seeds were spread on the bed
Golden sea

Dagen rullar på och vi har bra fart. Vi kan i och för sig inte gå rakt mot Kuba då vinden kommer från NO men vi har ett stort hav att kryssa på (segla zickzack mot vinden) och det är i stort sett inga andra båtar ute. Det tar mycket längre tid än med vind från rätt håll men det är en skön känsla att vara ute på havet igen.

The day rolls on and we have good momentum.  In and of itself, we can’t go straight towards Cuba as the wind is from the NE, but we have a big sea to cruise on (sailing zigzag against the wind) and there are basically no other boats out.  It takes much longer than with the wind from the right direction, but it’s a nice feeling to be out at sea again.

Full activity onboard

Mitt på dagen börjar det rassla i vår fiskelina och det blir full aktivitet för att dra in fisken. En ganska liten tonfisk men den räcker till middag för tre. Åh vad gott det skall bli med smör, vitlök o koriander

In the middle of the day, our fishing line starts to rattle and there is full activity to pull in the fish.  A rather small tuna but it is enough for dinner for three.  Oh how good it will be with butter, garlic and coriander

Our tuna that tasted lovely

Vi har en fripassagerare ombord. Under hela fjärde dagen har en liten o jättesöt svala cirklat runt båten. Efter någon timme börjar den leta efter en plats att sätta sig och vila. Den försöker sätta sig på fiskesnöret vi har ute men det blir aldeles för vingligt. Sedan flyger den in och ut ur båten några gånger. När jag står och lagar mat flyger den in och sätter sig på mitt huvud. Strax därefter slår den sig till ro på boken som Dag sitter och läser. Han flyttar sitt finger mot den och den kliver upp på fingret och sitter där en stund. Just nu är den inne i båten. Den har satt sig på vår barometer där den tydligare tänkt sova för natten. Hade den bara valt klockan så hade vi haft ett jättefint gökur.

We have a stowaway on board.  Throughout the fourth day, a small and very cute swallow has been circling the boat.  After an hour or so it starts looking for a place to sit down and rest.  It tries to sit on the fishing line we have outside, but it gets far too wobbly.  Then it flies in and out of the boat a few times.  When I’m standing and cooking, it flies in and sits on my head.  Soon after, it settles down on the book that Dag is reading.  He moves his finger towards it and it steps onto his finger and sits there for a while.  Right now it is inside the boat.  It has settled on our barometer where it more clearly intended to sleep for the night.  If it had only chosen the clock, we would have had a great cuckoo clock.

Dag with the swallow
Our cute swallow on Dags book

Seglingen har gått riktigt trögt sista dygnet. När jag gick av mitt pass igår hade vi bra fart och någorlunda riktning mot västspetsen av Kuba. När jag kommer upp ca åtta timmar senare har vi inte kommit någon vart alls. Vinden har varit otillförlitelig och rakt emot oss. Vi behöver komma betydligt längre österut för att komma till Kuba. Nu seglar vi i stället längs med först Belize kust och sedan utmed Mexikos kust. Vi hade planerat att segla till Mexiko före Kuba men pga att vi fick vänta så länge i Guatemala så hinner vi tyvärr inte båda länderna och då har vi valt bort Mexiko med vånda.

Sailing has been really slow for the last 24 hours.  When I got off my pass yesterday we had good speed and a reasonable heading towards the western tip of Cuba.  When I get up about eight hours later, we haven’t gotten anywhere at all.  The wind has been unreliable and directly against us.  We need to get much further east to get to Cuba.  Now we are instead sailing along first the coast of Belize and then along the coast of Mexico.  We had planned to sail to Mexico before Cuba, but because we had to wait so long in Guatemala, we unfortunately did not have time for both countries and then we chose Mexico with pain.

Idag, den femte dagen, seglar vi på i full fart med fulla segel. Vår kurs går nu mot västspetsen av Kuba. Eftersom vi skall mitt på sydsidan kommer vi få börja kryssa. Det är härligt med vind i seglen och  att nästa störta fram mellan vågorna. Det knakar i skot och trätrapp, havets brus dånar och fladdrar i seglen ……Livet är härligt!

Today, the fifth day, we sail on at full speed with full sails.  Our course is now towards the western tip of Cuba.  Since we are going in the middle of the south side, we will have to start cruising.  It is wonderful to have wind in the sails and to plunge forward between the waves.  There is a creak in bulkheads and wooden stairs, the noise of the sea roars and flutters in the sails …… Life is wonderful!

Blue colors with skarp horizon
Sailing on open sea

Fast lite sorg är det ändå. Vår lilla söta svala levde i morse men efter några timmar orkade han inte mer. Vi gjorde en påse med ett kors på att begrava honom i och lämnade över honom till havet. Några väl valda ord från kapten Jan och skönsång av ”Tryggare kan ingen vara” tillsammans med en gravöl fullbordade ceremonin.

It’s still a bit sad though.  Our sweet little swallow was alive this morning but after a few hours he couldn’t take it anymore.  We made a bag with a cross to bury him in and handed him over to the sea.  A few well-chosen words from Captain Jan and beautiful singing of ”Tryggare kan ingen vara” together with a burial bear completed the ceremony.

Funeral for our swallow

Fiskelyckan fortsätter! Vi har fått en Barracuda som nu är rensad. Den står just nu på spisen i Omnian och gottar sig.

The fishing luck continues!  We have received a Barracuda which is now cleared.  It is currently on the stove in the Omnian, enjoying itself.

Today we caught a Barracuda
Cleaning the fish

Nu seglar vi snart in i ännu en natt. Havet omsluter oss och snart gör även mörkret det. Det blir intressant att se var vi är imorgon bitti igen

Now we will soon sail into another night.  The sea surrounds us and soon the darkness does too.  It will be interesting to see where we are tomorrow morning again

Stopover on Grand Cayman

Önskan att få utforska ännu en ö o ännu ett land gjorde att vi la kursen mot Grand Cayman dag sex på vår segling från Curaçau. Vi har tiden för oss och definitivt ingen brådska så det skulle nästan kännas snopet att inte segla den lilla omvägen. Med den fart vi hade skulle vi komma in strax före midnatt och att angöra en ny och okänd hamn i mörkret är något vi helst undviker. Så vi lät storseglet fortsätta vara revat och drog in rullgenuan för att minska farten betydligt.  Strax efter midnatt styrde vi dessutom ut på en omväg för att anpassa fart o distans så vi skulle komma fram tidigt nästa morgon i stället.

The desire to explore yet another island and yet another country made us set course for Grand Cayman on day six of our sailing from Curaçau.  We have the time to ourselves and definitely no rush, so it would almost feel silly not to sail the small detour.  At the rate we were going we would be in just before midnight and touching a new and unknown port in the dark is something we prefer to avoid.  So we left the mainsail furled and pulled in the furling genoa to reduce the speed considerably.  Shortly after midnight, we also steered out on a detour to adjust speed and distance so we would arrive early the next morning instead.

Sailing

Vilket vi också gjorde. I gryningen ropade vi upp Port authority på VHF:en och fick direktioner om vart vi skulle gå. Vi kom fram och hittade en av de gratis bojar som öarna har lagt ut för att skydda korallrev mm från ankare. Strax bakom oss kom det in tre stora kryssningsfartyg. Under våra dagar på Caymanöarna skulle vi bli vana vid dessa kryssningsfartyg. Många varje dag. En båt från port authority kom bort till oss och några otroligt vänliga anställda lämnade papper till oss att fylla i och körde oss sedan in  till customs och immigration och därefter tillbaka till Vilja igen. Allt gick fort och det var endast glada miner från de vi kom i kontakt med.

Which we did too.  At dawn we called the Port authority on the VHF and received directions about where to go.  We arrived and found one of the free mouringbuoys that the islands have put out to protect coral reefs etc from anchors.  Three large cruise ships came in just behind us.  In a few days in the Cayman Islands we would get used to these cruise ships.  A boat from the port authority came over to us and some incredibly friendly employees gave us papers to fill out and then drove us in to customs and immigration and then back to Vilja again.  Everything went quickly and there were only happy faces from those we came into contact with.

Finally we arrived
Rocks and cruiseships
The dinghydock – all by ourselves

Vi var mycket trötta efter att knappt ha sovit föregående natt så den dagen slappade vi mest i båten.

We were very tired after barely sleeping the previous night so that day we mostly relaxed in the boat. 

Georgetown är en stad som skilde sig mycket från de vi blivit vana vid i Karibien. Husen var milda o snarare grå i färgen, och den streetart vi fascinerades över framförallt i Willhemstad lyste med sin frånvaro. Då det varje dag var många kryssningsfartyg inne så kryllade det av turister, flest amerikanare, överallt. Många åkte på utflykter inåt land, till kritvita stränder eller ut med glasbottomboats. Men det var fortfarande överfullt på restauranger, barer och gator.

Georgetown is a city that was very different from the ones we are used to in the Caribbean.  The houses were mild or rather gray in color and the street art we were fascinated by, especially in Willhemstad, shone with its absence.  As there were many cruise ships in every day, it was teeming with tourists, mostly Americans, everywhere.  Many went on excursions, to chalk-white beaches or out on glass-bottom boats.  But it was still overcrowded in restaurants, bars and streets.

Enjoying our lives onboard Vilja
From Georgetown
Two out of today’s three cruiseships
A lot of big fishes, really big, close to the dinghy dock
Evening on Vilja and and one cruiseship is still there

Personligen föredrar jag platser där det inte finns några turister alls men det var ändå en erfarenhet och upplevelse att få en aning om vad kryssningsturister upplever när de ligger i hamn.

Personally, I prefer places where there are no tourists at all but it was still an experience to get an idea of what cruise tourists experience when they are in port.

Vi promenerade runt en del i Georgetown, men staden var för oss inte en stad vi kommer minnas speciellt. Vi ville däremot göra en utflykt på ön. Så vi tog en lokalbuss norrut till Seven mile beach. En ofantligt lång kritvit strand med turkost kristallklart vatten. Stranden kantades från norr till söder av stora lyxresorter och mindre boutiquehotell. Men stranden är öppen för alla och även många från lokalbefolkningen söker sig hit för bad och rekreation. Vi vandrade längs stranden med sandalerna i handen, badade länge i det ljumma havet och tog var sin kall och superdyr öl. Allt är dyrt här. Ofantligt dyrt. Tur vi har en massa mat i båten för annars hade inte vår budget hållit så länge.

For us, Georgetown was not a city we will remember, but we wanted to make an excursion on the island. So we took a local bus north to seven mile beach. An incredibly long chalk white beach with turquoise crystal clear water. The beach was lined from north to south by large luxury resorts and smaller boutique hotels. But the beach is open to everyone and even many from the local population come here for swimming and recreation. We walked along the beach with sandals in hand, swam for a long time in the warm sea and each had a cold and super expensive beer. Everything is expensive here. Incredibly expensive. Lucky we have a lot of food in the boat because otherwise our budget wouldn’t have lasted this long.

On the way into town with the dinghy
Lovely crystalclear water
The most expensive beer so far – around 7 euro and that was not in a bar
Seven mile beach

Efter denna utflykt kände vi att vi ville vidare. Honduras var och är målet och där hoppas vi att vi kommer stanna betydligt längre.

Vi checkar ut från Caymanöarna på lördagen och dagen efter planerade vi att sticka iväg ganska tidigt

After this excursion we felt that we wanted to move on.  Honduras was and is the goal and we hope that we will stay much longer there.

We check out of the Cayman Islands on Saturday and the next day we planned to leave quite early

Cayman sunset
Sunset again
Lovely colours

Vi seglar ut mot öppet hav än en gång. Seglingen är mycket bekväm med slör snett in i aktern. Vi håller en hög fart, uppemot åtta knop, och det känns härligt. Vi säger båda två att det nästan är synd att seglingen bara blir drygt två dygn denna gång. Älskar friheten! Älskar det meditativa! Älskar känslan att vara på väg till något nytt och spännande!

We sail out to the open sea once more.  Sailing is very comfortable with the sail slanting in the stern.  We maintain a high speed, up to eight knots, and it feels great.  We both say that it’s almost a shame that the sailing will only be a little over two days this time.  Love the freedom!  Love the meditative!  Love the feeling of being on the way to something new and exciting!

Leaving the Cayman’s

Det dröjer inte lång stund innan vi får napp på vårt fiskesnöre. En liten kamp blev det men fisken, en gulfenad tonfisk, är inte så jättestor så den ger snart upp och följer med skvalpandes på vattenytan. Det kommer bli minst två fantastiskt goda middagar. Troligen grillad tonfisk med en massa vitlök och kanske koriander.

It doesn’t take long before we get a hold of our fishing line.  There was a small fight, but the fish, a yellowfin tuna, is not very big, so it soon gives up and follows along, splashing on the surface of the water.  There will be at least two fantastically good dinners.  Probably grilled tuna with a lot of garlic and maybe cilantro.⁸

The tuna has stopped fight against us
Lovely yellowfined tuna

Denna första kväll på andra etappen seglar vi in i solnedgången som är rakt framför fören av vår båt. Lika magiskt som alltid med dessa solnedgångar och färgspelet på himmelen.

Vi seglar sedan in i mörkret. Det näst intill kompakta mörkret. Ännu fyra timmar efter solnedgången har månen inte dykt upp på himmelen. Det är så mörkt att det knappt går att se handen framför sig. En trollbindande känsla och känslan av att vara ett med havet och mörkret infinner sig. Det är fullt av stjärnor som formar sig till alla stjärntecken. Tänk att man förr navigerar efter stjärnorna ute på de stora haven. En kunskap inte många besitter idag.

This first evening of the second leg we sail into the sunset which is directly in front of the bow of our boat.  As magical as always with these sunsets and the play of colors in the sky.

We  thereafter sail into the dark.  The near-compact darkness.  Four hours after sunset, the moon has not appeared in the sky.  It is so dark that you can barely see your hand in front of you.  A mesmerizing feeling and the feeling of being one with the sea and the darkness sets in.  It is full of stars that form into all the signs of the zodiac.  Imagine that you used to navigate by the stars out on the great oceans.  A knowledge not many possess today. 

Sailing into the sunset

Andra seglingsdagen flöt på i en fortsatt behaglig segling. Molnigare o mer varierad vindstyrka. Timmarna passerade och strax blev det kväll igen. Strax före midnatt började det regna lite smått men väldigt snabbt blev det störtregn och vinden gick plötsligt upp mot arton sekundmeter. En squall hade kommit över oss. Snabbt in med det mesta av rullfocken och vi fick handstyra båten. Autopiloten orkade inte med vindbyarna så den släppte styrningen av den kurs vi programmerat in. Allt gick över på ett par minuter och sedan var det lugn och ro igen. Vinden återgick till ca fem till sju sekundmeter och vi surfade fram i den härliga slör vi haft hela tiden. Under natten såg det ut att komma fler squalls men ingen som kom över oss.

The second day of sailing flowed by in a continued pleasant sailing. Cloudier and more varied wind strength. The hours passed and soon it was evening again. Just before midnight it started to rain a little bit but very quickly it turned into a downpour and the wind suddenly rose to eighteen meters per second. A squall had come over us. Quickly in with most of the furling jib and we had to steer the boat by hand. The autopilot couldn’t cope with the gusts so it let go of the course we programmed. Everything was over in a couple of minutes and then it was calm and quiet again. The wind returned to about five to seven meters per second and we surfed forward in the lovely veil we had the whole time. During the night it looked like more squalls were coming but none that came over us.

Sedan någon timma har vi sett land. Guanaja, den nordostligaste av Bay Islands ligger där framför oss. Spännande med ett nytt land att utforska – även om det tyvärr endast kommer bli öarna och inte fastlandet. I nästa inlägg blir det mer om Honduras.

For about an hour we have seen land. Guanaja, the most north-eastern of the Bay Islands lies there in front of us. Exciting with a new country to explore – although unfortunately it will only be the islands and not the mainland. In the next post, there will be more about Honduras.

Land! Guanaja in front of us!
A small Tropical Island outside the bigger one