Preparations and carnival in Cartagena

Vi är tillbaka i Cartagena sedan ca en vecka. Cartagena – Club de Pesca. Här är så varmt, så ofantligt varmt…Vi har inte haft sröm på bryggan i stort sett från i torsdags. Nu är det måndag eftermiddag. Svettet rinner nerför kroppen o saltet svider i ögonen o på sår på kroppen. Vi byter kläder 3-4 gånger om dagen då de vi har på oss blir genomvåta. Inne i båten är det runt 36 rader varmt och utanför ännu varmare. Ingen vindpust. Vi har fläktar o det hjälper men räcker definitivt inte. Just nu skulle jag önska mig att få uppleva minus 25 grader – åtminstone för en kvart. Vi köper dunkar med dricksvatten o de tar fort slut. Colan likså. Arbetsmoralen är inte stor. Det går helt enkelt inte att göra något. Värmen tar fullständigt kål på oss dagtid. Som tur är så har vi haft el på natten. Vår AC står på 19 grader men det är ändå strax under 30 grader på natten. Havet värmer underifrån och luften ovanifrån.

We have been back in Cartagena for about a week. Cartagena – Club de Pesca. It’s so hot here, so unbelievably hot…We haven’t had any flow on the jetty mostly since Thursday. It is now Monday afternoon. The sweat runs down the body and the salt stings the eyes and wounds on the body. We change clothes 3-4 times a day as the ones we wear get soaked. Inside the boat it is around 36 degrees warm and outside even warmer. No gust of wind. We have fans and that helps but is definitely not enough. Right now I would like to experience minus 25 degrees – at least for a quarter of an hour. We buy cans of drinking water and they quickly run out. Cola as well. The work ethic is not great. There is simply nothing that can be done. The heat takes a toll on us during the day. Luckily, we had electricity at night. Our AC is set to 19 degrees, but it’s still just under 30 degrees at night. The sea warms from below and the air from above.

Messenger_creation_1CD3CF99-F4E2-46DD-9190-AA9AA7404090
Vilja full of laundry to get dry
Messenger_creation_DFE29AD6-294F-4D60-B4FA-0FE5A4BCB2E2
This is how they lift up the boats so it does not grow under waterline
Messenger_creation_4DC613C4-C642-46B3-B054-50787C1F31B6
Our pier in Club de Pesca where we have been since end may during hurricane season
Messenger_creation_5534CB3F-D7F7-40C7-97D2-93C3A87AB91A
One evening we had a get together with other sailors
20241107_150802
A peaceful scenery in the district Manga where we stay
20241106_162952
When the tide is high the waters covers the streets
20241104_165019
And leaves a lot of rubbish on the streets when it’s going down again

Några dagar senare. Från värmen till ösregn o svalka. Nu har vi bara 26,4 grader inne i båten….med airconditioner på 17 grader. Det är svalt o skönt o vi kan jobba lite smått. Elskåpet är fixat efter att det brann där pga bogpropellern i maj o några skåp är sorterade. Vi försöker verkligen utnyttja varje cm i båten till mat o praktiska saker. All durk är öppnad undan för undan så vi kan placera kaffe, havregryn, sylt o mjöl under mm. Allt är dyrt i Pacific så vi provianterar för fullt. Våra gastar första 3 månaderna över Pacific, Marie o Niklas, har köpt biljetter nu. De kommer till Panama 27 januari. Vi har även börjat proviantera för den tid de är med. Först ca 7 dagar till Galapagos.  O vi hoppas att myndigheterna släpper in oss där….det är stränga regler. Sedan ca 4-5 veckor ute på öppet hav innan vi kommer fram till Marquesas i Franska Polynesien. Det blir definitivt längsta sträckan till sjöss utan landkontakt. Över 30 dagar. Atlanten tog 19 dagar.

A few days later. From the heat to torrential rain and coolness. Now we only have 26.4 degrees inside the boat….with air conditioner at 17 degrees. It’s cool and nice and we can work a little bit. The electrical cabinet is fixed after there was a fire there due to the bow thruster in May and some cabinets are sorted. We really try to use every cm in the boat for food and practical things. All colanders are opened side by side so we can place coffee, oatmeal, jam or flour under etc.  Everything is expensive in the Pacific so we stock up. Our guests for the first 3 months across the Pacific, Marie and Niklas, have bought tickets now. They will arrive in Panama on January 27. We have also started stocking up for the time they are with us. First about 7 days to the Galapagos.  And we hope the authorities will let us in there….there are strict rules. Then about 4-5 weeks out on the open sea before we arrive at the Marquesas in French Polynesia. It will definitely be the longest distance at sea without land contact. Over 30 days. The Atlantic took 19 days.

20241112_104132
We can’t use this toilet anymore because of all drink we have bought

Pacific är såååå stort. Det går inte ens att föreställa sig. Atlanten blir nästan som Medelhavet i jämförelse. Vi är vana vid att se en karta med Atlanten lite till vänster o sedan Amerika o Europa, Asien o Afrika. Vänder vi på jordklotet så är det nästan bara vatten. Pacific – Stilla Havet. O det vattnet skall vi segla över…

Pacific is sooooo big. You can’t even imagine it. The Atlantic becomes almost like Mediterranean in comparison. We are used to seeing a map with the Atlantic a little to the left and then America and Europe, Asia and Africa. If we turn the globe over, there is almost only water. Pacific – Pacific Ocean. O that water we shall sail across…

Screenshot_20241113_095549_Chrome
It’s Impossible to imagine the size of The Pacific

Karneval! Eller egentligen en festival som känns som karneval. Cartagena firar Independence och det gör de stort i dagarna fyra. Idag är första dagen och det går ett karnevalståg på Pencer boulevard som ligger nära gamla stadsdelen. Folk strömmar dit och trängseln är stor. De flesta är beväpnade med ett stort rör där man sprutar ut skum på varandra. Det dansas, skrattas och sprutas skum överallt. Runt fötterna smäller de med smällare och vi har bara fötter i sandaler och flipflops. Lite rädda att få smällare på oss är vi allt. Samtidigt pågår karnevalståget med stora dansande grupper i vackra kläder. Och vackra exotiska kvinnor i fantastiska karnevalskläder. Vi har lyckats få en plats nära domarna så vi får se deras dans ordentligt. Det är fest, det är glädje, det är färgprakt o det är dans! Hela Cartagena sprätter av upprymdhet, bus och rytmik. Vi blir duschade av skum flera gånger om och delar glädjeruset med alla andra.

Carnival! Or actually a festival that feels like a carnival. Cartagena celebrates Independence and they do it big in the four days. Today is the first day and there is a carnival train on Pencer boulevard which is close to the old part of town. People flock there and the congestion is great. Most of them are armed with a large pipe where they spray foam at each other. There is dancing, laughing and spraying foam everywhere. Around the feet, they pop firecrackers and we only have feet in sandals and flip-flops. We’re all a little afraid of getting firecrackers thrown at us. At the same time, the carnival procession is going on with large dancing groups in beautiful clothes. And beautiful exotic women in amazing carnival costumes. We have managed to get a seat close to the judges so we get to see their dance properly. It’s a party, it’s joy, it’s colorful and it’s dancing! All of Cartagena bursts with excitement, mischief and rhythm. We are showered with foam several times and share the rush of joy with everyone else.

Party, party, party!
Everyone is dancing
20241107_165955
We are close to the judges so we can see all performances
20241107_164429
The judges
More from the carnivaltrain
20241107_164248
We enjoyed the carnival at least three hours
20241107_165213
And, of course a beautiful girl
20241107_155609
a woman dressed up with a really big bum

Nu är det nästa dag av firandet och hundratals, kanske tusentals båtar samlas i långa rader bakom avgränsningar. En stor scen är uppbyggd och riktad ut mot havet. Det är stora filmdukar som på stora konserter. Vi tar vår gummijolle och paddlar ut tillsammans med Peter från båten Porrima. Eftersom vi är en så liten båt bestämmer vi oss för att paddla framför alla andra båtar och lägga oss strax framför scenen. Vi möts av vinkningar, jubel, hejarop och blir sprutade på med skum av alla glada och festsugna människor i båtarna som vi paddlar framför. Vi hittar en ledig liten lucka och lyfter upp avspärrningslinan så vi är på rätt sida. Konserten börjar och festen är igång. På en båt tar ölen slut och de frågar oss om vi kan paddla in till land med dem o köpa mer. Självklart hjälper vi till. Under tiden sitter jag kvar i båten vi hjälper. Artisterna avlöser varandra och efter några timmar kommer en av Colombias största artister upp på scenen. Jublet stiger i ett crecendo och glädjen bland alla vet inga gränser. Det är en jättelyckad eftermiddag och kväll och vi är nöjda när vi paddlar tillbaka.

Now it’s the next day of the celebration and hundreds, maybe thousands of boats are gathering in long lines behind barriers. A large stage is built and directed towards the sea. There are big movie screens like at big concerts. We take our dinghy and paddle out together with Peter from the boat Porrima.  Since we are such a small boat, we decide to paddle in front of all the other boats and lay right in front of the stage. We are met by waves, cheers, cheers and are sprayed with foam by all the happy and party-hungry people in the boats that we paddle in front of. We find a free small hatch and lift up the cordon so we are on the right side. The concert begins and the party is on. On one boat the beer runs out and they ask us if we can paddle ashore with them and buy more. Of course we will help. In the meantime, I remain in the boat we are helping. The artists replace each other and after a few hours one of Colombia’s biggest artists comes on stage. The cheers rise in a crescendo and the joy among everyone knows no bounds. It is a very successful afternoon and evening and we are satisfied when we paddle back.

Messenger_creation_11C96AB4-FA99-41CA-847D-48FF9CDEB410
Peter and Jan paddles our boat to the festivities
Messenger_creation_3ABD3F31-662E-458D-817F-78FACE7B2C95
There are hundreds or thousands of boats full of people partying
Messenger_creation_20364C11-1E74-4129-B143-76D94B563C4D
Foam is sprayed on everyone
Messenger_creation_313FD528-2687-4494-BCB3-B82F8935BD92
They loved spraying on us
Messenger_creation_8DF059BB-8171-404F-8785-63FE34A13572
I got fully sprayed
Music on the scene and partying people around
A lot of people
Messenger_creation_899CEEF0-27C8-4A21-83A8-D01E35D9D65C
Firework from the scene
Messenger_creation_0D9117EF-2BA2-4FCC-AEE5-21DAA07F4466
Jan and Peter coming back after helping another boat to buy beer and pick up more people
Messenger_creation_805385B4-28BC-491D-B8EA-308C6226A0B3
It’s getting  late and we start our way back to the boat

Idag är vi ute o seglar! Härligt! Det blåser friskt men segelbåten Porrima från Holland med Peter som kapten hanterar vinden och vågorna utmärkt. Det är en Beneteau 50 cence. Han har köpt nya segel som anlänt och stående riggen är utbytt så idag är det provsegling med finjustering som gäller. Två kunniga personer är ombord och kontrollerar. Allt verkar vara bra. Vi mötte Porrima på Cuba och har umgåtts sedan Jamaica. Det är underbart att vara ute på havet ett par timmar. Det fläktar och rör på sig. Längtar tills vi åker iväg om ca 1 vecka.

Today we are out sailing! Lovely! The wind is fresh but the sailboat Porrima from Holland with Peter as captain handles the wind and waves excellently. It’s  Beneteau 50 Cence. He has bought new sails that have arrived and the standing rig has been replaced, so today it is test sailing with fine tuning. Two knowledgeable people are on board and checking. Everything seems to be fine. We met Porrima in Cuba and have been hanging out since Jamaica. It is wonderful to be out at sea for a couple of hours. It fans and moves. Can’t wait until we leave in about 1 week.

20241111_130031
Sailing with the boat Porrima
Messenger_creation_78750CAA-7E5D-43DD-BA75-CDA3DDDACEE8
We really enjoyed coming out on the sea for some hours
20241111_123859
The rope from the main sail came loose but nothing bad happened
20241111_125342
The man is filming everything to make sure it’s all alright

Provianteringen är i stort sett klar. Nu är det bara färsk mat till våra första 6 veckor i Panama kvar. Dryck är också inhandlat så nu är durken i främre toaletten full.

Provisioning is largely complete. Now all that’s left is fresh food for our first 6 weeks in Panama. Drinks have also been purchased, so now the sink in the front toilet is full.

Vi jobbar på för fullt med båten. Jan utomhus och jag inomhus. Varenda skåp är genomgånget, mat undanstuvad och i lättåtkomliga väskor, dynfodral tvättade likaså små sittkuddar. Jan tvättar rep, fixar med utombordare som plötsligt slutat fungera, vindturbinen skall på plats och mycket mycket mer

We are working hard on the boat. Jan outdoors and i indoors. Every cupboard is gone through, food stowed away and in easy-to-access bags, duvet covers washed as well as small seat cushions. Jan washes ropes, fixes outboards that suddenly stopped working, the wind turbin must be in place and much, much more

Messenger_creation_C0704D54-4E90-403E-BD83-EC57613FD9C0
A rigcheck is done and everything looks good
20241112_122139
Jan screwes the new wind turbine together
Messenger_creation_8EF79836-5056-48B0-8A5A-3EA855B3CF8C
And now it’s put in place
Messenger_creation_F8471692-3354-4494-98BD-02C400B94DA1
A seagull gives us company

Självklart hinner vi med några kvällar in till gamla stan – Getsemani också. Där njuter vi av atmosfären, folkvimlet, uppträdanden, färgprakten och charmen. En plats vi kommer sakna när vi lämnat Cartagena.

Of course, we manage to spend a few evenings in the old town – Getsemani too. There we enjoy the atmosphere, the crowds, the performances, the splendor of color and the charm. A place we will miss when we leave Cartagena.

Messenger_creation_F600DF03-91D7-40E6-A085-8DE0B269F833
In the old town – Getsemani
Messenger_creation_CB2998CE-4C49-47AC-B0BC-821BDBA718D5
People are dancing on the streets
Messenger_creation_AA092F53-CFF7-4193-ADCD-ACA141DA8B24
Jan walking around
Messenger_creation_43898515-28FC-4130-8FC4-9A74B02224C3
A performance, the man with big stomach is dancing bellydance and pretending to sing famous songs
Messenger_creation_BE930306-B51C-4563-BE3E-19890F99F317
If you want you can ride with the horses
Messenger_creation_DA762348-B75B-4DFE-8B1B-B025B880E2B6
Classic sombreros in different colours
Messenger_creation_F2690BF4-7116-439A-92FA-891DF45D0E11
Jan enjoyed the life on the streets and the music

Last stop Amazonas

Nu flyger vi söderut. Längst ner till sydligaste hörnet av Colombia där tre länder möts – Colombia,  Brasilien och Peru. Hit går inga vägar då det är regnskogen Amazonas som dominerar, långt, långt runtomkring. Alla transporter sker därför med båt och ett fåtal flygförbindelser.  Staden vi flyger till heter Leticia

Now we fly south. Down to the southernmost corner of Colombia where three countries meet – Colombia, Brazil and Peru. There are no roads here as it is the Amazon rainforest that dominates, far, far around. All transport therefore takes place by boat and a few air connections.  The city we fly to is called Leticia

Messenger_creation_2A699284-D269-41DD-8B4F-226D2BB8DCFF
Flying over the Andes
Messenger_creation_49EDD565-743F-4AF1-8F6A-FAED73342696

We have landed in Leticia
Messenger_creation_FE9CE5A4-33B5-48F7-9F7D-118EC698FA67

It is walking distance between these three countries

Amazonas regnskog är världens största och omfattar 7 miljoner km² i totalt 9 länder. Härifrån kan man ta sig västerut mot Peru och Ecuador och österut genom hela Brasilien ända till Atlanten.

The Amazon rainforest is the world’s largest and covers 7 million km² in a total of 9 countries. From here you can go west towards Peru and Ecuador and east through the whole of Brazil all the way to the Atlantic Ocean.

När vi kommer hit är det slutet av torrsäsongen och vattnet är så lågt som det kan vara. Många små bifloder är torrlagda och båtar och byggnader ligger uppe på de stora sandbankarna. Men det finns fortfarande vatten i de större bifloderna och vi har bestämt oss för en tredagars tur in i Amazonas till en liten by som ligger i Peru.

When we get here it is the end of the dry season and the water is as low as it can be. Many small tributaries have dried up and boats and buildings are perched on the large sandbanks. But there is still water in the larger tributaries and we have decided on a three-day trip into the Amazon to a small village located in Peru.

Messenger_creation_90EE6E5F-153C-4DCE-AF93-EAE1D1F69DF4

This little river is almost dry now in the end of dry season
Messenger_creation_889225A7-2FFB-4B1A-86DA-0ACB777D4D2B
Houses are on stilts because on rainy season the water gets much much higher
Messenger_creation_B6DFCE83-6440-4BE6-BB55-2225F2A5A9C7
There are a lot of different kind of fruits
Messenger_creation_766F5AF3-0E51-4216-8CD0-62C86EBB1C21
It looks so delicious
Messenger_creation_DD581127-8CE4-4B9C-A135-8CDC2D390ADF
And all the lovely colours
Messenger_creation_E9F9100B-86CA-4FFB-8A88-F68AA295D137
There are many kind of bananas and plantain
Messenger_creation_59703E30-6E38-43B7-8237-BE6771D45BF9
In the evening there are streetfood everywhere

Nu väntar vi, tillsammans med vår guide Mike, på båten som skall ta oss från Colombia till vårt äventyr. Det är fullt av liv på floden med båtar som transporterar människor och varor. På andra sidan vattnet, bara ett par hundra meter bort ligger Peru. Resan på det bruna vattnet tar oss ca 45 minuter och vi får vandra ganska länge i hettan och fukten innan vi kommer fram till byn och till det hus där vi skall bo. Det känns spännande och vi vet inte riktigt vad vi gett oss in på.

Now we are waiting, together with our guide Mike, for the boat that will take us from Colombia to our adventure. It is full of life on the river with boats transporting people and goods. On the other side of the water, just a few hundred meters away is Peru. The journey on the brown water takes us about 45 minutes and we have to walk for quite some time in the heat and humidity before we arrive at the village and the house where we will live. It feels exciting and we don’t really know what we’ve gotten ourselves into.

Messenger_creation_950FB082-D414-4044-B0CF-29B0F0DBCA8B
We booked our trip via the travelgency George of the jungle
Messenger_creation_DD7DA01F-BEEB-44BE-B551-D0313A3ED886
On the way to our boat. The river does not have a lot of water now so it’s far down
Messenger_creation_61DA46AA-D848-4C7C-BBD1-C78160C5C7B3
Taking a Coke while we are waiting
Messenger_creation_F3BB75A3-1572-48CC-B47A-6B39F663668E
It’s a lot of activity by the river
Messenger_creation_4E66FF9A-323F-4B12-BBD3-58B3AEDAEEE4
A cute girl waiting for the boat to leave
There are plenty of boats
Messenger_creation_5DA56728-ADA2-4844-A057-5BA290894767
Soon our boat will come. But we enjoy the atmosphere here by the river
Messenger_creation_C2038E51-EAEB-4495-A1D0-D7F2AE944F81
Now we are on the way
Messenger_creation_86EAC29A-D590-46A8-9A47-54CFB18F0B25
Our blue boat
Messenger_creation_442E1A77-9A36-4A9A-90F6-0CBDE9A01ECF
Pouring gasoline by hand to the engine
Messenger_creation_51D6C40F-56A6-4877-87CE-FE7A6E8FCFEE
Houses are on sand instead of in the water now in the dry season
Messenger_creation_ED13507E-9423-413A-BCC7-49C524163876
In rainy season the water gets all the way up and even inside the forest
Messenger_creation_43961DA5-85E7-4FF8-BD55-8FAD9826BD47
We have reached our village
Messenger_creation_2CFE61E9-9596-47EB-9DD4-4AED13358B16
Some boats are leaking
Messenger_creation_1CB4DBFD-7679-4775-875B-72E75A440E60
This is the house where we will stay for 2 nights

Vår första dag består av två vandringar i skogen. En på dagen och en i mörkret på kvällen. Vi klär på oss långbyxor och långärmat plus höga gummistövlar för att skydda oss mot giftiga insekter, myggor och ormar. Dagen innan var det en turist som trampade på en giftig orm. Den bet honom längst upp på stövelskaftet, så han klarade sig som tur var. Det knastrar under fötterna när vi promenerar fram i den nu torra regnskogen. Det är svårt att tänka sig att det kommer vara vatten ända här uppe om ett halvår. Nu är det fruktansvärt hett och svetten rinner av oss. Kläderna är genomvåta och det svider i ögonen av det salta svettet. Mike är fantastiskt duktig på att hitta djur i skogen. Mest insekter. Vi ser stora ludna tarantellor, svarta skorpioner, apor och mängder av olika fåglar. Han är också kunnig vad gäller alla träd och vad de används till. Det är killertree, irontree, rubbertree mm mm. Många av träden är 300 – 400 år gamla och enorma.

Our first day consists of two hikes in the forest. One in the day and one in the dark in the evening. We dress in long pants and long sleeves plus tall rubber boots to protect us from poisonous insects, mosquitoes and snakes. The day before, a tourist stepped on a poisonous snake. It bit him at the top of the boot shaft, so luckily he survived. It crunches underfoot as we walk through the now dry rainforest. It is hard to imagine that there will be water all the way up here in six months. Now it’s terribly hot and we’re dripping with sweat. The clothes are soaked through and the eyes sting from the salty sweat. Mike is amazingly good at finding animals in the forest. Mostly insects. We see large furry tarantulas, black scorpions, monkeys and lots of different birds. He is also knowledgeable about all trees and what they are used for. It is killertree, irontree, rubbertree, etc. Many of the trees are 300 – 400 years old and huge.

Messenger_creation_2C90039D-3FD4-42A9-9EFE-1BB8B12F2142
Messenger_creation_19C4F9F2-7091-4CA4-AFF9-747C43A03AE3
Messenger_creation_162E229B-4EE8-4ACF-BA84-5EABC57410F3
The big and old trees. They are up to 400 years old
Messenger_creation_357A4EC3-B300-49EC-8709-E372C316B8C3
The Base of the tree is almost like a small house
Messenger_creation_779D6519-94A5-47B8-8057-4A145944A6F5
Rubber tree
Messenger_creation_DB19C9C3-8915-404D-84BC-901A84A30D58
It’s a lot of termites
Messenger_creation_0C1783EB-1749-4C85-9E17-4AFB48381CC0
We saw scorpions. Here is a black one
Messenger_creation_9B75EB53-ED78-4906-863B-9FCEA70680BC
And a lot of big tarantellas
Messenger_creation_2586FD00-220C-4F73-ADB8-9F18140F5306
Here is Jan investigating the tree

Nästa dag paddlar vi ut med en båt på Amazonas och fiskar. Det är ofantligt hett att sitta i den gassande solen utan skugga eller minsta vindpust. Fiskarna nafsar direkt på vårat bete men det är svårt att få upp någon fisk då de inte biter runt den lilla kroken. Plötsligt nappar det hos mig och jag får en piraya på kroken. Den följer med upp men släpper tyvärr strax innan den kommer till båten. Nu har vi i alla fall sett en piraya. Efter tre timmar har Mike lyckats få upp fyra fiskar och vi åker genomsvettiga men nöjda och glada tillbaka till vår by. Där serveras vi en god lunch.

The next day we paddle out with a boat on the Amazon and fish. It is incredibly hot to sit in the scorching sun without shade or the slightest breeze. The fish nibble directly on our bait, but it’s hard to get any fish up as they don’t bite around the small hook. Suddenly it snaps at me and I get a piranha on the hook. It follows up but unfortunately lets go just before it reaches the boat. At least now we have seen a piranha. After three hours Mike has managed to catch four fish and we go back to our village sweaty but satisfied and happy. There we are served a good lunch.

Messenger_creation_25535F43-1E36-4337-8D17-7DC7421ED09E
Jan paddling the boat upstream
Messenger_creation_196FD542-47E8-4D29-AF5C-DB232527CC10
It is sooo hot in the sun
Messenger_creation_E288D7E5-E798-4A31-B1C3-D4EA212085FF
Unfortunately no piraya on the boat but we were Lucky that Mike caught 4 small fishes
Messenger_creation_96743CBE-9395-4A1E-A0F1-6428F77698C3
And the fishes was served for lunch together with other delicious things

Under vårt hus hänger det hängmattor och där tar vi igen oss några timmar innan eftermiddagens och kvällens vandring. Byn är liten och enkel. Här finns ingen el förutom i de enstaka hus som har generator eller solcellpaneler som de använder sparsamt. Inte heller något wifi. Alla jobbar hela dagarna med fiske, jakt, jordbruk eller hushållets göromål. De lever mer eller mindre ur hand i mun

Hammocks hang under our house and there we recover for a few hours before the afternoon and evening hike. The village is small and simple. There is no electricity here except in the few houses that have a generator or solar panels which they use sparingly. No wifi either. Everyone works all day fishing, hunting, farming or household chores. They live more or less from hand to mouth

Messenger_creation_03E4F7BB-28E9-487A-B90C-6B19288DC8C0
The hammocks in the shade wad lovely to rest in
Messenger_creation_11126EB1-6EB7-4BA3-A24B-D66919099228
Photo from  the small town
Messenger_creation_E1BD5341-E8DA-4CDF-9DF1-EBC8567AFF4A
Prepairing food. That’s a tuff job in the heat
Messenger_creation_3F6A8AAF-3BD3-4D6F-9AC6-B22049000905
A women is making roof from palmtree leaves
Messenger_creation_03F33BEC-B40B-4572-8D2D-427588D78AAA
In the afternoon they played volleyboll. Old and young together
Messenger_creation_B6F2C899-3EEE-4A31-9347-616214234B56
The supermoon wad absolutely fantastic

På med stövlarna igen och vi ger oss iväg på en lång och ansträngande vandring. De här stövlarna är fruktansvärt obekväma o jobbiga att gå i. Men de skyddar oss så det är bara att bita ihop. Målet är en sjö mitt inne i djungeln. Vi är trötta när vi kommer fram men det är fantastiskt vackert! En djup sjö omgärdad av grönska, Näckrosor som flyter på vattnet med stora, stora blad, ett otroligt rikt fågelliv och efter ett tag en magisk solnedgång som byts mot en stor Supermåne. Så fort mörkret lägger sig kryper kajanerna fram ur sina gömställen. Var vi än riktar ficklamporna reflekteras deras ögon med ett rött sken. Vi är ute och paddlar och Mike böjer sig ner och hämtar upp en liten kajman som vi får hålla i. Den är helt blick stilla, som paralyserad, när vi håller runt hals och svans med två händer. Denna utflykt är fantastisk och blir Amazonas-äventyrets höjdpunkt.

Put the boots back on and we set off on a long and strenuous hike. These boots are terribly uncomfortable and hard to walk in. But they protect us so we just have to bite the bullet. The goal is a lake in the middle of the jungle. We are tired when we arrive but it is amazingly beautiful! A deep lake surrounded by greenery, water lilies floating on the water with big, big leaves, an incredibly rich birdlife and after a while a magical sunset that changes to a big Supermoon. As soon as darkness falls, the caymans crawl out of their hiding places. Wherever we point the flashlights, their eyes are reflected with a red glow. We’re out paddling and Mike bends down and picks up a small caiman that we get to hold. It’s gaze is completely still, as if paralyzed, when we hold it around its neck and tail with two hands. This excursion is amazing and will be the highlight of your Amazon adventure.

Messenger_creation_98EE165A-792B-4086-A3C8-43F1288F621F
The lake and the environments was so lovely, green and peaceful
Messenger_creation_201F0E02-311A-4FBA-9199-7AF8356A9676
The beautiful water lillys with the big leaves
Messenger_creation_26E3392B-46E8-47B8-B047-899FD8DABEC1
The trees were full of different kind of birds
Screenshot_20241021_072527_Google
We saw a lot of Paradisebirds but could not take photos ourselves. So this is a borrowed photo
Messenger_creation_9CB9F528-EB4D-4B96-8664-ABFDB8E26A92
Jan enjoys being in the middle of the jungle
Messenger_creation_26D4EADA-4F2C-48AE-BD17-1CD534C02D23
The sunset wad just amazing
Messenger_creation_2A2C5E43-0C78-4E2C-9D37-4C1B51122083
Me holding a cayman

Tredje dagen stannar jag kvar i hängmattan när Jan och Mike ger sig iväg på en ny vandring. Jag orkar inte gå runt med stora stövlar än en gång. Fötterna är trötta efter vandrandet och även jag. De ser många apor, en sengångare och ännu fler insekter. Jan är nöjd o glad när han kommer tillbaka.

On the third day, I stay in the hammock when Jan and Mike set off on another hike. I can’t bear to walk around in big boots again. My feet are tired after the hike and so am I. They see many monkeys, a sloth and even more insects. Jan is satisfied and happy when he returns.

Efter lunch ger vi oss iväg tillbaka mot Leticia. På vägen ser vi massor med Rosa Delfiner. De simmar inte i flock och leker i vattnet som de Delfiner vi ser i havet. Dessa är blinda då vattnet är så brunt och kommer upp endast korta stunder för att hämta luft. Delfinerna föds grå och blir mer och mer rosa ju äldre de blir. Idag är dessa Delfiner tyvärr utrotningshotade så det är extra roligt att få se dem. Trots flera försök lyckas ingen av oss fånga dem på bild.

After lunch we set off back towards Leticia. On the way we see lots of pink dolphins. They don’t swim in packs and play in the water like the Dolphins we see in the ocean. These are blind as the water is so brown and come up only for short moments to get air. The dolphins are born gray and become more and more pink as they get older. Today these Dolphins are unfortunately endangered so it is extra fun to see them. Despite several attempts, none of us manages to capture them in a picture.

Screenshot_20241026_112552_Google
A borrowed photo of the pink dolphin
Screenshot_20241026_112526_Google
And one more borrowed photo

Vi har en dag kvar i Leticia innan vi flyger tillbaka till Cartagena och vår båt Vilja imorgon. Då passar vi på att göra en utflykt till staden Santa Rosa i Peru. Det är en kort båttur tvärs över floden och sedan en tuctuc-färd på sandbankarna. Det är inga gränskontroller mellan Colombia,  Peru och Brasilien här utan det är bara att åka över. Byn är liten och charmig. Vi promenerar runt lite och sätter oss sedan på en restaurang där vi dricker var sin Caiprinha och äter en riktigt god lunch. Sedan åker vi tillbaka till Colombia igen. Där stannar vi till och tittar på en ”fotbollslandskamp” mellan Peru och Colombia på gräset. Det är mycket publik och det ljublas för fullt

We have one day left in Leticia before flying back to Cartagena and our boat Vilja tomorrow. Then we take the opportunity to make an excursion to the city of Santa Rosa in Peru. It’s a short boat ride across the river and then a tuctuc ride on the sandbars. There are no border controls between Colombia,  Peru and Brazil here, just go over. The village is small and charming. We walk around a bit and then sit down at a restaurant where we drink a Caiprinha each and eat a really good lunch. Then we go back to Colombia again. There we stop and watch a ”soccer international” between Peru and Colombia on the grass. There is a lot of audience and it is loved to the fullest

Messenger_creation_A1C4EE05-CBA0-4328-A2C4-FB42DF97347E
On the way over the small river to Peru
Messenger_creation_A3879957-409F-475A-BDAC-B45A3A964B36
Now we are in Peru, but the land on the other side is Colombia
Messenger_creation_22D4548D-78CD-47E8-B2FD-302BA675DF58
It’s hard for the tuctuc-driver in the sand.
Messenger_creation_AAA02E56-448E-48FF-8AFC-BC2C138ED709
A small shop in Santa Rosa
Messenger_creation_FFD7A67E-4AB5-4AEB-B82A-D70C27CA8B19
Another country on our list
Messenger_creation_A8777326-43E7-4477-AD64-DB4E5264EF50

At least we could hug a fake
lama
Messenger_creation_4629A550-5155-4ED3-9CC6-6D83E09C0AD0
The sign told is they have Caiprinhas – my favorit drink. We choosed one with lime and one with passionfruit
Messenger_creation_166FB65F-FA30-4E9F-B820-EED3081D3617
We had a lovely lunch at a nice restaurant
Messenger_creation_42A36A37-0168-4CD9-B990-9CAE4016426A
Football between Peru and Colombia
Messenger_creation_C9B8D927-5921-4238-87C4-D315BB0E8DB1
A lot of audience enjoyed the saturday event

Tillbaka på vårat rum utnyttjar vi boendets swimmingpool. Det känns jättelyxigt och härligt att få bada igen. Det har vi inte gjort sedan vi seglade på Cubas sydkust i våras.

Back in our room, we use the property’s swimming pool. It feels very luxurious and wonderful to be able to swim again. We haven’t done that since we sailed on the south coast of Cuba last spring.

Messenger_creation_6B0629C6-A154-4C6B-8BAF-BB6B8820CA2B
We had a lovely time in the swimmingpool after our daytrip to Santa Rosa in Peru

Imorgon flyger vi tillbaka till Cartagena. Nu väntar några veckor med proviantering och att iordningställa Vilja så vi kan segla mot San Blas i Panama.

Tomorrow we fly back to Cartagena. Now we wait a few weeks with provisions and preparing Vilja so we can sail towards San Blas in Panama.

Medellin and Guatapé

Medellin  – en stad som verkligen kan ge kalla kårar längs med ryggen pga dess nutida blodiga historia! Här var, för inte så längesedan, den illegala kokainindustrins Mecka med våld och gangstervälde.  Pablo Escobar styrde och ställde. Det lugnade sig runt år 2000 efter att en kartell sprängdes men återuppväcktes tyvärr igen. Och så sent som 2009 dödades minst nio personer om dagen och året efter, 2010, var Medellin skådeplats för Colombias kanske blodigaste drogkrig någonsin. Så för bara femton år sedan var detta en av världens farligaste städer. Speciellt området som kallas Comuna 13. Idag har det ordnat sig och området är i stället en stor turistmagnet. Hit är vi på väg just nu.

Medellin – a city that can really send chills down your spine due to its current bloody history! Here, not so long ago, was the Mecca of the illegal cocaine industry with violence and gangster rule.  Pablo Escobar ruled and set. It calmed down around the year 2000 after a cartel was blown up but unfortunately resurfaced again. And as recently as 2009, at least nine people were killed a day, and the following year, in 2010, Medellin was the scene of perhaps Colombia’s bloodiest drug war ever. So just fifteen years ago, this was one of the world’s most dangerous cities. Especially the area known as Comuna 13. Today things have settled down and the area is instead a big tourist magnet. This is where we are heading right now.

Medellin
A photo of the military and gang violince

I taxin på väg till Comuna 13 blir vi vittne till en mindre krock mellan två motorcyklar. Den ena föraren börjar sparka och slå på den andra som ligger ner mitt på gatan. Strax efter släpar han iväg honom i kläderna på gatan framför bilarna, som stoppat. Det ser brutalt ut.  Som tur är griper en bilförare in och särar på dem. Och vår taxi kör vidare.

In the taxi on the way to Comuna 13, we witness a minor collision between two motorcycles. One driver starts kicking and hitting the other who is lying down in the middle of the street. Soon after, he drags him away in his clothes in the street in front of the cars, which have stopped. It looks brutal.  Luckily, a car driver intervenes and separates them. And our taxi drives on.

Vår guide i Comuna 13 är Daniel ca 40 år. Han är född och uppvuxen här. Vi pratar om hans uppväxt och han får tårar i ögonen när han berättar om hur många av hans vänner som har blivit mördade under den blodiga tiden. Han är stark och har upplevt saker ingen borde ha upplevt. Daniel berättar också om de osynliga gränserna mellan de sex olika områdena här i Comuna 13. Trampade man över det minsta lilla blev man skjuten. Och på en liten yta som nu är en fotbollsplan skedde dödande av otaliga människor varje dag. Det är ofattbart och så tragiskt. Detta är en öppen plats dit väldigt många kan se från sina fönster i husen runt omkring. Tänk att se detta mördande dagligen. Vi promenerar bland graffitti, barer och souvenirbutiker. Guiden hälsar på släkt o vänner hela tiden. Graffittin, som ofta föreställer kvinnor,  bär alla på en historia och guiden berättar utförligt. Det är mycket symbolik och det är väldigt intressant. Vi tar till oss och känner oss så privilegierade som vuxit upp och levt långt från detta våld och gangstervälde. Vilken fantastisk och givande dag! Vi åker ifrån Comuna 13 med många känslor i kroppen.

Our guide in Comuna 13 is Daniel, about 40 years old. He was born and raised here. We talk about his upbringing and he gets tears in his eyes when he tells us how many of his friends have been murdered during that bloody time. He is strong and has experienced things no one should have experienced. Daniel also talks about the invisible borders between the six different areas here in Comuna 13. If you stepped over the smallest thing, you were shot. And in a small area that is now a football field, countless people were killed every day. It is unimaginable and so tragic. This is an open place where many people can see from their windows in the houses around. Imagine seeing this killer daily. We walk among graffiti, bars and souvenir shops. The guide greets family and friends all the time. The graffiti, often depicting women,  all carry a story and the guide explains in detail. There is a lot of symbolism and it is very interesting. We embrace and feel so privileged to have grown up and lived far from this violence and gangster rule. What a fantastic and rewarding day! We leave Comuna 13 with many emotions in our bodies.

Medellin
On our way to Comuna 13
Medellin
Now we are here
Medellin
Colours
Medellin
Jan and me
Medellin
More colours
Medellin
Here is where a lot of people got killed
Medellin
A kolibri like a helicopter and a bug like a cannon…a lot of symbolic
Medellin
Me and Jan with a lot of graffitti
Medellin
Beautiful grafitti
Medellin
The view
Medellin
They are so prod of their escalators
More grafitti and colours
Medellin
The guide told us to sit here on the place of love
Medellin
Cannabis is popular…..
Medellin
Here is one of the invisible borders
Medellin
Even more colours
Medellin
Jan enjoying the view
Medellin
Medellin
Medellin
We loved the graffitti
Dance of Comuna 13
Medellin
Taking a cold beer
A beautiful view
Medellin
More art

Vi stannar endast två nätter i Medellin och resan går sedan vidare. Denna gång till en mindre by som heter Guatapé som ligger öster om Medellin.

We stay only two nights in Medellin and then the journey continues. This time to a smaller village called Guatapé which is east of Medellin.

Guatapé, Åh vilken vacker o mysig by! Väldigt populär som utflyktsmål för Colombianska familjer. Här kommer vi trivas!

Guatape, Oh what a beautiful and cozy village! Very popular as an excursion destination for Colombian families. We will enjoy ourselves here!

Guatapé
In the small town of Guatapé
Guatapé
A lot of colours here too

Vi bor i en fantastisk lägenhet utsmyckad på traditionellt vis. Runt byn Guatapé är det ett sjösystem med ofantligt antal armar och fingrar. Vi tar oss inte ut på sjön utan prioriterar byns stora turistmagnet – stenen som växer sig hög mitt ute i ingenting. Den är ofantlig. Det är en monolit som syns på långt håll. Det går att klättra upp via 659 trappsteg vilket vi väljer att göra.

We live in a fantastic apartment decorated in a traditional way. Around the village of Guatapé, there is a lake system with an immense number of arms and fingers. We don’t go out on the lake, but prioritize the village’s big tourist magnet – the stone that grows tall in the middle of nowhere. It is immense. It is a monolith that can be seen from afar. It is possible to climb up via 659 steps, which we choose to do.

Guatapé
The entrance to our room
Guatapé
Down by the lake
Guatapé
More of the lake
Guatapé
Now we are on our way to the big stones
Guatapé
We have many steps to climbing

Vi går och går och trapporna tar aldrig slut. Från det att vi går av den lilla bussen är det 298 trappsteg plus långa branta sluttningar mellan flera av trappstegen. Och nu har vi endast kommit till foten av ”stenen”. En svart monolit som står helt ensam här i landskapet. Nu väntar ytterligare 659 trappsteg. Det är tungt, varmt o trångt. Många vill upp till toppen. O vi klarar det!

We walk and walk and the stairs never end. From the time we get off the small bus, there are 298 steps plus long steep slopes between several of the steps. And now we have only come to the foot of the ”stone”. A black monolith that stands completely alone here in the landscape. Now another 659 steps await. It is heavy, hot and crowded. Many want to get to the top. Oh, we can do it!

Guatapé
About half way up
Guatapé
Almost there. Only 34 more steps

Utsikten är slående. Vi ser ut över en konstgjord sjö som slingrar sig mellan små kullar. Fingrarna på sjön är näst intill oräkneliga. Det är fantastiskt att ha kommit hit upp och få avnjuta den sagolika utsikten.

The view is striking. We look out over an artificial lake that winds between small hills. The fingers on the lake are almost innumerable. It is fantastic to have come up here and enjoy the fabulous view.

We made it! Now we can enjoy the view
Guatapé
The view is stunning
Guatapé
The stone from above (borrowed photo)

Det är en ljuvlig solig eftermiddag. Vi har tagit ut stolar från rummet och sitter o njuter av rödvin o snacks på trottoaren utanför vårt boende. Colombianerna uppskattar vårt tilltag och hälsar på oss när de passerar. Buenas tardes, hola, buenas…..Vi får öva vår spanska. Tiden går och vi promenerar till centrum. Byn myllrar av folkliv o varenda stol på uteserveringarna är fulla. Detta är en plats dit de lokala älskar att vallfärda under helgerna. Vi köper var vår öl o kycklingspett på torget, sätter oss på en mur o njuter av folkvimlet. Det är underbart att få vara en del av det

It is a lovely sunny afternoon. We have taken chairs out of the room and are sitting and enjoying red wine and snacks on the sidewalk outside our accommodation. The Colombians appreciate our initiative and greet us as they pass. Buenas tardes, hola, buenas…..We get to practice our Spanish. Time passes and we walk to the center. The village teems with people’s life and every chair in the outdoor seating is full. This is a place where the locals love to make a pilgrimage during the weekends. We each buy our beer or chicken skewers in the square, sit on a wall and enjoy the crowd. It’s wonderful to be a part of it

Guatapé
Guatapé
Enjoying life!
Guatapé
Taking a rest in the sun
Guatapé
Down by the lake again
Guatapé
One of all dogs in town
Guatapé
And the beautiful church
Guatapé
Jan enjoys Guatapé
Guatapé
Waiting for some food
Guatapé
Fried banana with cheece o  top

Guatapé är en charmig by med fantastiska gränder. Färgerna är inte lika starka som i Salento men minst lika omfattande. Här har husen dessutom utsmyckningar i otaliga variationer. Det är utsökt och originellt på samma gång. Vi njuter här men imorgon åker vi vidare. Nu är det Amazonas som väntar.

Guatape is a charming village with fantastic alleys. The colors are not as strong as in Salento, but at least as extensive. Here, the houses also have decorations in countless variations. It is delicious and original at the same time. We are enjoying ourselves here, but tomorrow we will move on. Now it is the Amazon that awaits.

Guatapé
In town again
Guatapé
A lot of art
Guatapé
It’s lovely to walk around
Guatapé
Colorful umbrellas
Guatapé
Guatapé
And colorful doors
Guatapé
Some of the ornaments

We have reached Salento

Sitter nu på vår lilla balkong till vårt väldigt speciella boende här i Salento. Sängen skall föreställa en gammal engelsk bil. Charmigt men ganska opraktiskt. Har rivit sönder klänningen två gånger på vassa kanter redan. Idag mår Jan inte bra utan ligger i sängen. Så jag får utforska staden själv och bara ta det lugnt.

Now sitting on our little balcony of our very special accommodation here in Salento. The bed should represent an old English car. Charming but quite impractical. Tore the dress twice on sharp edges already. Today Jan is not feeling well and is in bed. So I get to explore the city by myself and just take it easy.

Salento
Our first room. We changed room three times. All to really close doors
Salento
The view from our hostel

Vilken underbar och charmig by! Jag vandrar runt i de smala gränderna. Upp och ner för branta backar. Serveringar och små boutiquer överallt, konstnärer som ställer ut sina verk och många av besökarna har med sig hundar i alla storlekar – från pytteliten knähund till hundar stora som lejon. På var sida av de smala vägarna finns låga hus i allsköns färger. Alla otroligt välskötta o med blomsterlådor under nästan varenda fönster. Det är färger vi aldrig skulle komma på att kombinera hemma i våra skandinaviska hus men oj, vad vackert det är. Vad sägs om rosa, gult o lime? Gult, lila o turkost? Orange, turkost o lime? Fantasin är oändlig o det är sååå vackert. Nedanför vår balkong spraymålar de dörrar idag. Färgen idag är gul eller snarare senapsgul. Vi får se vad det blir imorgon. Samtidigt vandrar trettiotals hästar förbi och en granne några hus bort ”skriksjunger” högt och ljudligt så det ekar mellan hus och bergskullar

What a wonderful and charming village! I wander around the narrow alleys. Up and down steep slopes. Restaurants and small boutiques everywhere, artists exhibiting their works and many of the visitors bring dogs of all sizes – from tiny lapdogs to dogs as big as lions. On each side of the narrow roads there are low houses in all kinds of colors. All incredibly well-kept and with flower boxes under almost every single window. These are colors we would never think of combining at home in ours scandinavian house but oh, how beautiful it is. How about pink, yellow or lime? Yellow, purple or turquoise? Orange, turquoise or lime? The imagination is endless and it is so beautiful. Below our balcony they spray paint doors today. The color today is yellow or rather mustard yellow. We’ll see what happens tomorrow. At the same time, thirty horses walk by and a neighbor a few houses away ”screams” loudly and loudly so that it echoes between houses and hills

Salento
One of all beautiful streets
Salento
Salento
The colorful doors
Salento
An amazing different flower boxes
Salento
Salento
Even shops and street stalls are colorful
Salento
Some of the horses
Salento
I lit a candle for ny parents in the church

Nu lyser en vacker regnbåge över de grönklädda kullarna som är vår utsikt. Vi är mitt i den värsta regnsäsongen men idag skiner solen och temperaturen är som en härlig svensk sommardag. Här är underbart att vara o om bara Jan blir pigg o frisk till imorgon så får även han insupa atmosfären och planen är att åka vi iväg på en utflykt mellan dalar och berg här i området. Kanske inte imorgon men nästa dag.

Now a beautiful rainbow shines over the green-clad hills that are our view. We are in the middle of the worst rainy season but today the sun is shining and the temperature is like a lovely Swedish summer day. It’s wonderful to be here, and if only Jan stays alert and healthy until tomorrow, he too can soak up the atmosphere, and the plan is to go on an excursion between valleys and mountains in this area. Maybe not tomorrow but the next day.

Salento
A rainbow over our view
Salento
Lovely view
Salento
The view in the early evening
Salento
Today colours to paint is yellow

Jan har piggnat till men vi väljer att ta en  lugn dag här i byn så Jan får se sig omkring och uppleva den lilla byn med dess färger. Det finns en utsiktsplats med 300 branta trappsteg upp. Vi blir rekommenderade en annan väg som går runt och väljer den. Väl uppe på berget har vi en fantastisk utsikt över byn Salento. Vi promenerar ner igen och njuter av den pittoreska byn. Det är skönt med en avkopplande och lugn dag. Men imorgon skall vi på utflykt

Jan has perked up but we choose to take a quiet day here in the village so Jan gets to look around and experience the small village with its colors. There is a viewpoint with 300 steep steps up. We are recommended another route that goes around and choose it. Once up on the mountain, we have a fantastic view of the village of Salento. We walk down again and enjoy the picturesque village. It’s nice to have a relaxing and quiet day. But tomorrow we are going on an excursion

Salento
Walking the streets
Salento
Bougainvilla
Salento
Some of the view from the top
Salento
The church on the square
Salento
We enjoy the view
Salento
Back in town again
Traditional music
Salento
Local musicians
Salento
Cute dogs everywhere
Salento
More colours

Vi möter upp nu på morgonen för att bli hämtade av en jeep och en guide. Resan till La Carbonera kommer ta ca tre timmar. La Carbonera, även känd som Vaxpalmernas helgedom, är en dal som, enligt resebyrån, ganska nyligen öppnat upp för turister. Vi är endast tre jeepar på väg dit idag och det känns priviligierat att få uppleva en plats innan turismen når dit fullskaligt.

We meet up this morning to be picked up by a jeep and a guide. The journey to La Carbonera will take about three hours. La Carbonera, also known as the Sanctuary of the Wax Palms, is a valley that, according to the travel agency, has only recently opened up to tourists. We are only three jeeps on our way there today and it feels privileged to be able to experience a place before tourism reaches it in full scale.

Vi står på flaket på jeepen som kämpar sig upp på slingriga, skumpiga och oftast väldigt leriga vägar. Det är en smal väg kantad av gröna kullar, skog, palmer och kossor. På ena sidan vägen stupar det brant rakt ner – långt ner. Utan någon form av staket. Vi hisnar och det kittlar i benen när vi ser ner över stupet. På vägen upp stannar vi på ett flertal ställen för att insupa naturen, vyerna och den bedårande utsikten. Det är en fantastisk resa och framför oss väntar en dal full av Colombias nationalträd – Vaxpalmen, på latin Ceroxylon quindiuense. I Colombia växer det 289 olika palmer varav 47 av dem är endemiska.

We are standing on the back of the jeep which is struggling up winding, squishy and usually very muddy roads. It is a narrow road lined with green hills, forest, palm trees and cows. On one side of the road it drops steeply straight down – way down. Without any kind of fence. We gasp and our legs tingle when we look down over the cliff. On the way up, we stop at several places to soak up the nature, the views and the adorable view. It’s a fantastic journey and ahead of us awaits a valley full of Colombia’s national tree – the Wax Palm, in Latin Ceroxylon quindiuense. In Colombia, 289 different palm trees grow, of which 47 are endemic.

La Carbonera-Salento
On our jeep
La Carbonera-Salento
A lot of cows, they live a fantastic life with a lot of green gras and Wonderful view
The clouds covers The mountains
La Carbonera-Salento
We also enjoy the view
La Carbonera-Salento
A narrow road with a steep on our right side. And we are meeting another jeep
La Carbonera-Salento
This forest looks really old
La Carbonera-Salento
A lonely tree

Nu har jeepen stannat och vår vandring genom dalen påbörjas. Vi blir nästan helt stumma av hur vackert det är! De höga palmerna växer sig upp mot sjuttio meter höga rakt upp mot den blå himmelen. Vi böjer huvudena bakåt så långt så vi nästan trillar baklänges. Att lägga sig ner på gräset och titta upp är ett bra alternativ. Det är de högsta palmerna i hela världen. Den här Vaxpalmen är en av de endemiska och växer endast inom ett litet område här runt Salento i Colombia och vi får nu se mängder av dem. Några står ensamma och stoltserar medan andra växer i stora klungor. De växer endast på hög höjd och ofta omsluter molnen dem. Bladen är lite silvergrå och stammarna smala med årsringar. Enligt guiden är varje ring sex år och en palm kan bli upp till tvåhundra år gammal.

Now the jeep has stopped and our hike through the valley begins. We are almost speechless by how beautiful it is! The tall palm trees grow up to seventy meters high straight up towards the blue sky. We bend our heads back so far that we almost fall backwards. Lying down on the grass and looking up is a good alternative. They are the tallest palm trees in the entire world. This Wax Palm is one of the endemics and only grows in a small area here around Salento in Colombia and we now get to see lots of them. Some stand alone and boast, while others grow in large clusters. They only grow at high altitudes and often the clouds envelop them. The leaves are a little silver gray and the stems are slender with annual rings. According to the guide, each ring is six years old and a palm tree can live up to two hundred years.

La Carbonera-Salento
From here we will start our hike
La Carbonera-Salento
La Carbonera-Salento
The stoic Wax palms
La Carbonera-Salento
This Hill is covered with vaxpalms

Det är fantastiskt att vandra runt i det mjuka gräset och omringas av dessa ståtliga palmer. Och att se oändliga  palmer så långt ögat kan nå. Mäktig känsla.

It’s amazing to walk around in the soft grass and surrounded by these stately palm trees. And seeing endless  palm trees as far as the eye can see. Powerful feeling.

La Carbonera-Salento
La Carbonera-Salento
The view is stunning

Varje träd sägs kunna, efter att det fällts, ge över elva liter vax. Denna vax användes till att göra ljus. Som i sin tur användes för offer till gudar och helgon. Åtminstone gjordes detta långt bak i tiden.

Each tree is said to be able, after felling, to yield over eleven liters of wax. This wax was used to make candles. Which in turn were used for offerings to gods and saints. At least this was done way back in the day.

Vår vandring lider, efter ca 1 timma, mot sitt slut. För att kunna hämtas upp av jeepen, på ett speciellt ställe, tar guiden med oss ”off the beaten track” och vi får hasa oss neråt minst femhundra meter på stupbranta sluttningar. Vi har iofs inte sett en enda annan turist sedan vi började vår vandring. Men troligen har ingen gått/hasat sig denna stupbranta väg tidigare.

After about 1 hour, our hike comes to an end. In order to be picked up by the jeep, in a special place, the guide takes us ”off the beaten track” and we have to rush down at least five hundred meters on precipitous slopes. We haven’t even seen a single other tourist since we started our hike. But probably no one has walked/rushed this precipitous path before.

La Carbonera-Salento
Sometimes we had to crawl under the fence
La Carbonera-Salento
It dosn’t look so steep – but it sure is

Vi har tur, hela dagen under vandringen skiner solen och himmeln är klarblå. Nu när vi når vårt mål öppnar sig himmelen och regnet börjar ösa ner. Vi har en tre timmars jeeptur tillbaka till Salento och vårat rum. Det blir en riktigt regnig tur hemåt. Regnet smattrar på taket av jeepen, vägen är som en fors av lervatten och lera och blixt och åska är alldeles ovanför oss. Vi är otroligt glada att vi sitter under tak och inte på en motorcykel eller en ATV ( en fyrhjulig motorcykel) som några andra som vi möter. Väl tillbaka i byn slutar det, som tur är  att regna!

We are lucky, all day during the hike the sun shines and the sky is clear blue. Now as we reach our destination the heavens open and the rain begins to pour down. We have a three hour jeep ride back to Salento and our room. It will be a really rainy ride home. The rain patters on the roof of the jeep, the road is like a torrent of muddy water and mud and lightning and thunder are right above us. We are incredibly happy that we are sitting under a roof and not on a motorcycle or an ATV (a four-wheeled motorcycle) like some others we meet. Once back in the village it stops, luckily  raining!

Hela dagen har varit en fantastisk upplevelse. Den storslagna naturen, de fantastiska vyerna, vaxpalmerna och avslutningen med störtregnet och åskvädret.

La Carbonera-Salento
A pig sleeping on the muddy road

The whole day has been a fantastic experience. The magnificent nature, the fantastic views, the wax palms and the ending with the torrential rain and thunderstorm.

Efter de avkopplande och vackra dagarna i Salento väntar nya äventyr. I morgon tar vi bussen till Colombias näst största stad Medellin. Som har en våldsam historia.

After the relaxing and beautiful days in Salento, new adventures await. Tomorrow we take the bus to Colombia’s second largest city, Medellin. Which has a violent history.

Inland Colombia to Bogotá

Äntigen har vi kommit iväg inåt land för att utforska Colombia och Sydamerika. En dröm ända sedan tonåren.

At last we have gone inland to explore Colombia and South America. A dream since adolescence.

Idag flyger vi söderut och in över den stora kontinenten Sydamerika. Första målet är huvudstaden i Colombia, Bogotá. En stor stad  på nästan 2700 meters höjd med nästan lika många invånare som hela Sverige. Den största stad vi besökt hittills sedan vi lämnade Sverige.

Today we fly south and over the great continent of South America. The first destination is the capital of Colombia, Bogotá. A large city at an altitude of almost 2700 meters with almost as many inhabitants as the whole of Sweden. The biggest city we have visited so far since we left Sweden.

Screenshot_20241007_175819_Google
Southamerica. Vilja is on the blue spot up on the northern coast. And we are just exploring the red area

Vi fick precis besked att flyget är försenat med ca tre timmar. Här sitter vi i den kokheta värmen med våra ryggsäckar och skulle precis ta en taxi. Vi funderar lite o bestämmer oss för att vänta en timme. Tiden går fort och vi åker äntligen iväg mot flygplatsen. En del stressade tankar kommer – Tänk om planet ändå går i tid? Borde vi åkt ut till avsatt tid ändå? Väl framme på flygplatsen, efter att ha blivit lurade av vår taxichaufför som tog dubbelt betalt, inser vi att vi är ute i väldigt god tid.

We just got word that the flight is delayed by about three hours. Here we sit in the boiling heat with our backpacks and were about to take a taxi. We think a bit and decide to wait an hour. Time flies and we finally leave for the airport. Some stressed thoughts come – What if the plane is still on time? Should we have left at the appointed time anyway? Once at the airport, after being cheated by our taxi driver who charged double, we realize that we are out in very good time.

Bogotá
We are flying with Jetsmart from Cartagena to Bogotá

Flygresan går fort och vi får bagaget nästan med detsamma. En taxi tar oss till vårt rum där vi installerar oss. Sedan blir det en promenad i kvarteret. Vi klär på oss alla varma kläder vi har men fryser ändå. Här är isande kallt. Runt åtta grader. Det är tre år sedan vi kände sådan kyla sist så kropparna är inte vana. Även om vi är förberedda så blir det en chock. Våra varma kläder är ju dessutom begränsade då de är långt undanstuvade sedan vi lämnade Europa. Det blir ett mishmash av kläder, lager på lager o med sandaler på fötterna. Haha – hade nog aldrig gått klädd så i Sverige 😆

The flight goes quickly and we get the luggage almost immediately. A taxi takes us to our room where we settle in. Then there will be a walk in the neighborhood. We put on all the warm clothes we have but are still cold. It’s freezing cold here. Around eight degrees. It has been three years since we last felt such cold, so the bodies are not used to it. Even if we are prepared, it will be a shock. Our warm clothes are also limited as they have been put away for a long time since we left Europe. It will be a mishmash of clothes, layer upon layer and with sandals on the feet. Haha – probably would never have gone dressed like that in Sweden 😆

Bogotá
Our Airbnb is in this charming courtyard

Det vimlar av folk på gatorna. Mest unga nu kvällstid. Det är minst ett universitet i närheten och troligen är dessa kvarter, det historiska Candelaria, populärt speciellt bland den yngre befolkningen.

The streets are teeming with people. Most young now in the evening. There is at least one university nearby and probably this neighborhood, the historic Candelaria, is popular especially among the younger population.

Första hela dagen i Bogota och vi bestämmer oss för att vara kulturella. Första stoppet blir Museo del Oro – guldmuseumet. Jan går in gratis som pensionär. Det ena rummet efter det andra är fullt med fantastiska guldföremål. Här finns över 34.000 vackra guldföremål, flest utställda, på samma plats,i hela världen. Men nu är vi ju också i den del av världen som gick under namnet El Dorado. En mytologiska utopi som är fylld av rikedomar och guld. Myten uppstod av spanjorerna på 1500-talet. Den fick otaliga lycksökare ut på expeditioner då de fantiserade om guld och drömmde om oändlig rikedom. Det är en fantastisk utställning och vi får bl a se en film där vi lär oss hur de utformade föremålen med hjälp av bivax och lera. Så intressant! Förutom alla otroliga guldföremål finns även utställt underbara och lekfulla lergods, brons och andra föremål. De flesta med en funktion som t ex skålar, för offergåvor, sköldar, utsmyckning eller krukor. Vi vandrar länge mellan montrar och rum och njuter av det vi ser.

First full day in Bogota and we decide to be cultural. The first stop will be the Museo del Oro – the gold museum. Jan enters for free as a pensioner. One room after another is full of fantastic gold objects. Here there are over 34,000 beautiful gold objects, the most exhibited, in the same place, in the whole world. But now we are also in the part of the world that went by the name of El Dorado. A mythological utopia that is filled with riches and gold. The myth was originated by the Spanish in the 16th century. It sent countless fortune seekers on expeditions as they fantasized about gold and dreamed of endless wealth. It’s a fantastic exhibition and we get to see a film where we learn how they designed the objects using beeswax and clay. So interesting! In addition to all the incredible gold objects, wonderful and playful earthenware, bronze and other objects are also on display. Most with a function such as bowls, for offerings, shields, decoration or pots. We wander for a long time between stands and rooms and enjoy what we see.

Bogotá
A golden mask
Bogotá
A beautiful golden figurine
Bogotá
Bogotá
More gold
Bogotá
Bogotá
Beautiful ceramichs
Bogotá
Bogotá
Old photos of Inka indians

Därefter tar vi oss via gågator till Plaza Bolívar, huvudtorget i Bogotá. Här myllrar det av folk, försäljare, lamor, matvagnar, konstnärer och duvor. Mitt på torget står en staty av Simon Bolívar, den sydamerikanska general som befriade flera länder i Sydamerika från Spanien. Han ses nästan som ett helgon här.

Next, we take pedestrian streets to Plaza Bolívar, the main square of Bogotá. Here it teems with people, vendors, llamas, food carts, artists and pigeons. In the middle of the square stands a statue of Simon Bolívar, the South American general who liberated several countries in South America from Spain. He is almost seen as a saint here.

Bogotá
At plaza Bolívar with his statue behind me
Bogotá
Here comes two llamas walking
Bogotá
Local artists selling their art

Nästa stopp blir ett konstcentrum med huvudsakligen konst av den colombianska konstnären Fernando Botero. Namnet är kanske inte så känt för alla men hans konst känner många igen. Lite runda figurer, både människor, djur o frukter. En formidabel utställning med otroliga konstverk. I ett rum finns en tillfällig utställning med osannolika guldföremål. Detta rum var extra starkt bevakat med dörrar som i stora bankvalv.

The next stop will be an art center with mainly art by Colombian artist Fernando Botero. The name may not be so familiar to everyone, but many recognize his art. Slightly round figures, both people, animals and fruits. A formidable exhibition with incredible works of art. In one room there is a temporary exhibition of unlikely gold objects. This room was extra heavily guarded with doors like in large bank vaults.

Bogotá
Typical Botero-painting
Bogotá
The pony
Bogotá

Botero:s Mona Lisa
Bogotá
Beautiful courtyard at Boteros museum

Mellan dessa stopp har vi vandrat runt i kvarteren, lyssnat på härliga sydamerikanska sånger av liveartister, ätit empenadas, tagit en öl på en parkbänk och insupit känslan av att vara här. Regnet kommer plötsligt och vi söker skydd först under ett träd och sedan under tak. Våra regnkläder ligger kvar på rummet. Försäljare med paraplyer och regncapar gör bra affärer.

Between these stops, we’ve walked around the neighborhoods, listened to lovely South American songs by live artists, ate empenadas, had a beer on a park bench and soaked up the feeling of being here. The rain comes suddenly and we seek shelter first under a tree and then under a roof. Our rain clothes are left in the room. Vendors with umbrellas and raincoats do good business.

lovely atmosphere with music on the street
Bogotá
On a street in Bogotá
Bogotá
Another cute lama
Bogotá
It’s raining and we are taking shelter
Bogotá
It’s a bit cold when it’s raining

Snart skall vi äta middag men vi stannar först till på en enkel bar. Musiken strömmar ut ur högtalarna. Vi tar var vår öl och njuter av atmosfären. Mitt emot oss sitter två män som dricker något vi blir nyfikna på. Vi beställer var vår Chelada, det som männen dricker, som ursprungligen kommer från Mexico. Det är en öldrink gjord på öl, färskpressad limejuice och på glaskanten är det en ring av salt och chilli. Jättegott! Tiden går och vi känner oss trötta. På väg tillbaka till rummet köper vi med oss gatumat – kebab och choritzo. Den äter vi sedan på vårat rum.

Soon we will have dinner, but first we stop at a simple bar. The music pours out of the speakers. We each take our beer and enjoy the atmosphere. Opposite us are two men who are drinking something we are curious about. We each order our Chelada, what the men drink, which originally comes from Mexico. It is a beer drink made from beer, freshly squeezed lime juice and on the rim of the glass is a ring of salt and chilli. Yummy! Time passes and we feel tired. On the way back to the room, we buy street food with us – kebabs and choritzo. We then eat it in our room.

Bogotá
Happy in the bar
Bogotá
Now we drink chelada

Vi sitter nu på rummet i stadsdelen Candelaria här i Bogotá. Det är mörkt ute och vi är trötta efter en hel dags promenerande och utforskande av denna stora stad med över åtta miljoner invånare. Genom fönstren hörs ljudet av musik långt borta. Candelaria är en mylrande stadsdel full av folkliv, försäljare, restauranger, konstnärer och kultur. Tyvärr också en hel del tiggare och även bostadslösa som sover där de hittar tak över huvudet för att inte bli blöta när det regnar. Vilket tragiskt liv de lever. På natten går temperaturen ute ner till mellan fem och tio grader så det gäller att ha värmande kläder. Det enda som saknas här är uteserveringar. Vi har fortfarande inte lyckats hitta någon. Delvis beror det kanske på att det är kallt och att det regnar en hel del….men samma sak gäller ju i Sverige.

We are now sitting in the room in the Candelaria district here in Bogotá. It is dark outside and we are tired after a whole day of walking and exploring this big city with over eight million inhabitants. Through the windows, the sound of music can be heard far away. Candelaria is a bustling neighborhood full of folk life, vendors, restaurants, artists and culture. Unfortunately, also a lot of beggars and also the homeless who sleep where they find a roof over their heads so as not to get wet when it rains. What a tragic life they live. At night, the temperature outside drops to between five and ten degrees, so it is important to have warm clothes. The only thing missing here is outdoor seating. We still haven’t managed to find anyone. Partly it may be due to the fact that it is cold and that it rains a lot….but the same thing applies in Sweden.

Dag två i Bogotá. Idag har vi bestämt oss för att gå upp till kyrkan uppe på berget Montserrate, en del av Anderna. Detta berg är sedan länge ett känt pilgrimsmål. Vi vandrar, ca 600 meter på gator innan vi kommer till kön för linbanan upp. Det är hisnande att åka upp till nästan 3200 meters höjd över havet. Men oj vad vackert det är! Och vilken utsikt! En kvinna ställer sig på muren och det ilar genom hela kroppen att se det. Vi pratar sedan med henne – en kvinna från Bolivia som pratar svenska!

Day two in Bogotá. Today we have decided to go up to the church on top of the mountain Montserrate, part of the Andes. This mountain has long been a famous pilgrimage destination. We walk, about 600 meters on streets before we get to the line for the cable car up. It is breathtaking to ride up to almost 3,200 meters above sea level. But oh how beautiful it is! And what a view! A woman stands on the wall and seeing it rushes through her whole body. We then talk to her – a woman from Bolivia who speaks Swedish!

Bogotá
Bogotá
Bogotá
On the way up to The cable-car to Montserrate
Bogotá
One of my favorite flowers ”Lily of the Nile”
Bogotá
Almost there
Bogotá
Here comes our cable-car
Bogotá
On the way up
Bogotá
We are almost 3200 meters up
Bogotá
The view is stunning
Bogotá is really big with more than 8 miljon people living here
Bogotá
Jan and me
Bogotá
Another Hill with another church
Bogotá
With a big Jesus Christ statue
Bogotá
Down again and we are eating lunch on the street. I give mine to a poor woman

Måste också påpeka att vi är på hög höjd nu. Och det märks när vi promenerar. Jag vet att jag har dålig kondition…men såhär dålig? Att gå tvåhundra meter, även nedåt, gör att jag fullständigt tappar andan. Jan klarar sig lite bättre men även han märker av höjden. Vi är trots allt på 2700 meters höjd i staden Bogotá.

Also have to point out that we are at high altitude now. And it is noticeable when we walk. I know I’m in bad shape…but this bad? Walking two hundred meters, even downhill, makes me completely out of breath. Jan copes a little better, but he also notices the height. After all, we are at an altitude of 2,700 meters in the city of Bogotá.

Vi lämnar tidigt på morgonen nästa dag för bussresan till Salento. Första sträckan, till Armenia, skall ta allt från åtta timmar och uppåt. Busstationen i Bogotá  är enorm men vi får bra hjälp att hitta. Väl på bussen tar det ca 1 1/2 timme att komma ut från staden Bogotá

We leave early in the morning the next day for the bus trip to Salento. The first leg, to Armenia, will take anything from eight hours or more. The bus station in Bogotá  is huge but we get good help to find. Once on the bus, it takes about 1 1/2 hours to get out of the city of Bogotá

Towards Salento
A graveyard for motorbike and cars

Resan går sedan genom natur med odlingar, betande kor, kaffeplantage, betesmark.  Höga berg o djupa dalar. Vädret växlar mellan strålande sol och fullkomligt skyfall. Det är till stora delar av vägen mycket vägarbete så ibland blir det långa köer men det går ändå smidigt.

The journey then goes through nature with plantations, grazing cows, coffee plantations, pastures.  High mountains and deep valleys. The weather alternates between bright sun and really big downpour. There is a lot of road work on large parts of the road, so sometimes there are long queues, but it still runs smoothly.

It’s heavy rain
Towards Salento
Back to the bus after a breake

Vi kör på kraftigt slingrande serpentinvägar som klättrar högre och högre. Vägen är kantad av bambu som reser sig över 40 meter hög. På den branta sidan ner mot dalen klättrar hus byggda på pelare som klamrar sig fast liksom svävandes över floden långt långt där nere. Omgivningen lyser mestadels i gröna skiftande nyanser av bananplantor, bambu, eukalyptus o palmer men bryts av med färgsprakande bougainvilla och blommande träd i gult, orange, rött och lila över den varierande gröna markvegetationen.

We drive on heavily winding serpentine roads that climb higher and higher. The road is lined with bamboo that rises over 40 meters high. On the steep side down towards the valley climb houses built on pillars clinging as if floating above the river far far below. The surroundings mostly shine in green changing shades of banana plants, bamboo, eucalyptus and palm trees but are interrupted by colorful bougainvillea and flowering trees in yellow, orange, red and purple over the varying green ground vegetation.

Towards Salento
The view is stunning

När vi klättrat långsamt uppåt i ett par timmar kommer vi upp bland molnen. Den vackra utsikten är utbytt mot en gråvit massa som omfamnar oss med sin fuktighet och vattnet rinner ner längs fönsterrutorna.

After climbing slowly upwards for a couple of hours, we come up among the clouds. The beautiful view is replaced by a grey-white mass that embraces us with its humidity and the water runs down the window panes.

Towards Salento
We are high up among the skies

Bussresan tar oss, efter nästan nio timmar, till staden Armenia. Där kliver vi snabbt på nästa buss och resan är mindre än en timma till vårt mål Salento. Vi är trötta när vi kommer fram. Checkar in på vårt väldigt enkla rum och går ut på torget o dess sidogator för att äta middag. Äntligen får vi äta fisk! Röding i vitlök smakar underbart och efter en kort promenad i den lilla byn ger Salento redan mersmak. Men vi är utmattade efter tolv timmars resa o går tidigt till sängs.

The bus journey takes us, after almost nine hours, to the city of Armenia. There we quickly get on the next bus and the journey is less than an hour to our destination Salento. We are tired when we arrive. Checks into our very simple room and goes out to the square and its side streets to have dinner. Finally we get to eat fish! Chard in garlic tastes wonderful and after a short walk in the small village Salento already gives more taste. But we are exhausted after twelve hours of travel and go to bed early.

Mer om våra fortsatta äventyr i nästa inlägg

More about our continued adventures in the next post

                   

Leaving Sweden

Tillbaka i Cartagena och Colombia. Det är underbart att vara här i denna färgstarka, livliga och underbara stad. Mer om det nedan. Nu vill jag först skriva om tiden sedan senaste inlägget.

Back in Cartagena and Colombia. It is wonderful to be here in this colourful, lively and wonderful city. More on that below. Now I first want to write about the time since the last post.

Kailani är uppe på land. Tömd på nästan allt ombord och nedstängd för en längre tid. Jan har byggt en ställning för presenningen och nu är hon täckt och skyddad för både sol, regn och snö. De två lagerutrymmen vi har i Lysekil är fullproppade ända fram till dörrarna. Bilen är också rengjord, avställd och parkerad för en längre tid. Den har varit dyr i sommar. Först årsservice därefter byte av bromsklossar och bromsskivor och då upptäcktes även att de två framdäcken behövde bytas. Usch, Vilka sura pengar att lägga ut. Men, men, bilen är nödvändig att ha både till jobbet och till båten. Så det är bara att bita i det sura äpplet.

Kailani is on the hard. Empty of almost everything on board and shut down for a long time. Jan has built a stand for the tarpaulin and now she is covered and protected from both sun, rain and snow. The two warehouses we have in Lysekil are packed right up to the doors. The car is also cleaned, set aside and parked for a longer period of time. It has been expensive this summer. First annual service then replacement of brake pads and brake discs and then it was also discovered that the two front tires needed to be replaced. Ugh, what sour money to spend. But, but, the car is necessary both for work and for the boat. So it’s just a matter of biting the sour apple.

Leaving Sweden 2024
Kailani leave the ocean and are going on the hard for a long time

Innan vi flög hit till Cartagena var jag två veckor i Thailand.  Helt underbara veckor även om det regnade i stort sett hela tiden. Jag stannade ett dygn i Bangkok och njöt av myllret, maten, marknader och det härliga folkvimlet. Nästa dag bar det av till Koh Lanta där jag känner mig som hemma.

Before we flew here to Cartagena, I spent two weeks in Thailand.  Absolutely wonderful weeks even though it rained pretty much the whole time. I stayed a day in Bangkok and enjoyed the hustle and bustle, the food, the markets and the wonderful crowds. The next day it was off to Koh Lanta where I feel at home.

Leaving Sweden
Luxury flight. It was only half full so I got four seats on my own
Leaving Sweden
Lovely and colorfull Bangkok
Leaving Sweden
After many hours walking a legmassage was lovely

Lanta ❤️ Här har jag bott hela vinterhalvåret i fem år. Tobias gick i skola här från 2 till 6 klass. Vi har lärt känna ön och många av dess invånare. Vi har sett ön förändras och utvecklas. Det mesta på gott men en del på ont. När vi först kom hit fanns knappt några belagda vägar utan endast lervägar av röd lera. Allt stängdes ner på lågsäsongen, både hotell och restauranger, det var endast ett fåtal turister utanför högsäsong, endast ett fåtal hotell, knappt någon trafik mm mm. Nu är det en bred väg som håller på att byggas, mängder med resorter, restauranger och flera husområden där expats köpt hus. Men det är fortfarande autentiska och härliga Lanta. Själen finns kvar. Lika vänliga människor, lika god mat om inte ännu bättre och känslan av Thailand på thailändarnas villkor är stor.

Lanta ❤️ I have lived here all winter for five years. Tobias went to school here from 2nd to 6th grade. We have gotten to know the island and many of its inhabitants. We have seen the island change and develop. Mostly good but some bad. When we first got here there were hardly any paved roads, only dirt roads made of red clay. Everything was closed down in the low season, both hotels and restaurants, there were only a few tourists outside the high season, only a few hotels, hardly any traffic, etc. Now it is a wide road that is being built, lots of resorts, restaurants and several housing estates where expats have bought houses. But it is still authentic and lovely Lanta. The soul remains. Just as friendly people, just as good food if not even better and the feeling of Thailand on the Thais’ terms is great.

Leaving Sweden
Done a lot of shopping at the market
Leaving Sweden
At the market
Leaving Sweden
Happy to be in Thailand
Leaving Sweden
Lovely food; Khao soi, Larb gung and steamed fish in lemon sauce
Leaving Sweden
Beautiful sunset

Jag hade två fantastiska veckor med många möten med vänner, härliga och livfulla kvällar ute, möten med många nya bekanta och jag njöt av god mat. Detta är ett land jag tagit till mitt hjärta med dess härliga och vänliga människor, fantastiskt goda mat och vackra natur. Tiden gick allt för fort och det kändes jobbigt att lämna.

I had two fantastic weeks with many meetings with friends, lovely and lively evenings out, meetings with many new acquaintances and I enjoyed good food. This is a country I have taken to my heart with its lovely and friendly people, amazingly good food and beautiful nature. Time passed all too quickly and it felt hard to leave.

Leaving Sweden
Enjoying life by the pool
Leaving Sweden
Mae and Macke gives us entertainment
Leaving Sweden


Berit and me enjoy the evening
Leaving Sweden

Dinner at Em:s restaurant with Stefan
Leaving Sweden
The famous Khao Soi
Leaving Sweden

And my favourit Larb Gung
Leaving Sweden
Another beautiful sunset

Men, nya äventyr väntar!

Tillbaka i Sverige behövde allt vårt bagage packas, vägas och mätas. Min väska från Thailand kom inte med mitt flyg hem och där i fanns en massa saker vi skulle ha med oss. Vi la tid på att köpa mat och godis som är svårt att få tag på i Karibien och Colombia. Och en massa praktiska saker som är billigare o framförallt lättare att få tag på har inhandlats under sommaren. Allt som allt hade vi sex stora väskor med oss på flyget. Plus fyra handbagage. Kvällen innan vi skulle flyga fick jag telefonsamtal att min väska från Thailand hade kommit. Då hade vi redan packat färdigt o varje väska vägde tjugotre kilo så vi hade inte plats för mer. Så flygbolaget från Thailands-resan skickade väskan till Cartagena. Vid vår incheckning såg vi min väska på bagagebandet alldeles framför våra väskor.

But, new adventures await!

Back in Sweden, all our luggage had to be packed, weighed and measured. My bag from Thailand didn’t come with my flight home and there were a lot of things in there that we were supposed to take with us. We spent time buying food and sweets that are hard to come by in the Caribbean and Colombia. And a lot of practical things that are cheaper and above all easier to get hold of have been purchased during the summer. All in all, we had six large bags with us on the flight. Plus four pieces of hand luggage. The night before we were to fly, I received a phone call that my bag from Thailand had arrived. By then we had already finished packing and each bag weighed twenty-three kilos, so we had no room for more. So the airline from the Thailand trip sent the bag to Cartagena. When we checked in, we saw my bag on the baggage belt right in front of our bags.

Leaving Sweden
My bag from Thailand that did not arrive with me in Sweden. Now they send it to Colombia instead
Leaving Sweden
Vilja waiting for us in Club de Pesca marina

Resan gick smidigt men tullen i Cartagena var väldigt intresserade av våra, nu sju, väskor. Vi slapp igenom till sist och tog en taxi till rummet vi hade hyrt de första tre nätterna.

The trip went smoothly but the customs in Cartagena were very interested in our, now seven, bags. We finally got through and took a taxi to the room we had rented for the first three nights.

Här lever vi mitt i ett kaos av allt vårt bagage som skall sorteras och placeras på rätt ställe, vi tvättar kläder, sorterar i stuvutrymmen, sätter upp segel, pumpar jollen, lagar mat, sorterar ännu mer och ser över vad som behöver köpas in. Allt detta i en otrolig hetta. Som tur är har vi AC inne i båten nu när vi ligger vid kaj. Vet inte hur vi hade stått ut annars. Ute på däck och i sittbrunnen rinner svetten av oss. Det svider i ögonen av svettdropparna som kommer dit och står vi stilla någon minut blir det en blöt pöl på golvet av allt svett. Värmen här är obeskrivlig. Att gå 100 meter är nästan omöjligt utan att förgås av hettan. Och de värmeutslag jag brottades med nästan hela förra säsongen, ombord på Vilja, är tillbaka och kliar.

Here we live in the middle of a chaos of all our luggage that must be sorted and placed in the right place, we wash clothes, sort in stowage spaces, set up sails, pump the dinghy, cook, sort even more and check what needs to be bought in. All this in incredible heat. Luckily we have AC inside the boat now that we are at the dock. Don’t know how we would have coped otherwise. Out on deck and in the cockpit, the sweat pours off us. The eyes sting from the drops of sweat that get there and if we stand still for a minute there is a wet puddle on the floor from all the sweat. The heat here is indescribable. Walking 100 meters is almost impossible without perishing from the heat. And the heat rash I struggled with almost all of last season, aboard Vilja, is back and itchy.

Leaving Sweden
Today is the day we wash clothes
Leaving Sweden
When the tide is high almost all road and parks close to the sea get covered with water
Leaving Sweden
Locals fishing beside Vilja. They got a lot of small fishes
Leaving Sweden
A happy man with a fish
Leaving Sweden
The dog captain in the marina

Att Vilja legat stilla länge syns på skrovet vid vattenbrynet och under vattnet. Vi har en hel musselodling där och längre ner fullt av havstulpaner. Jan har jobbat en del med att skrapa men nu har vi en colombian som har skrapat i ca tre timmar. Han säger att det är stark påväxt och rekommenderar oss att låta skrapa båten var tredje vecka. Vilket nog kan vara klokt. Annars kommer det knappt kunna gå att segla båten. Skall vi dessutom till Galapagos så måste båten vara helt ren undertill.

That Vilja lay still for a long time can be seen on the hull at the water’s edge and under the water. We have a whole mussel farm there and further down full of barnacles. Jan has worked a bit with scratching but now we have a Colombian who has been scratching for about three hours. He says that there is a strong build-up and recommends us to have the boat scraped every three weeks. Which might be wise. Otherwise, it will hardly be possible to sail the boat. If we are also going to the Galapagos, the boat must be completely clean underneath.

Leaving Sweden
A lot of mussles growing on the boat

Ett par kvällar har vi varit inne i den gamla stadsdelen, Getsemani. Här sprudlar det av liv och rörelse. Husen är från kolonialtiden och är låga och färgglada men strax bredvid höjer sig lyxhotelletens skyskrapor. Barerna lockar med billiga drinkar och det är trångt mellan alla törstiga och glada människor. Mellan barerna syns små butiker som säljer färgstarka souvenirer och målningar och på gatorna trängs vagnar med frukt och grönsaker, kycklingspett och annan streetfood. På gator och torg dansas det som om vi vore på karneval varenda dag året runt. Det är flera dansgrupper som löser av varandra med olika danser. Den ena mycket energisk och afrikainspirerad och den andra där mannen visar sin tillbedjan till vackra kvinnor. Vilken glädje alla utstrålar! Vilken färgprakt! Och vilket enastående folkliv! Vi fullkomligt älskar att vara här!

A couple of evenings we have been in the old part of town, Getsemani. Here it is bursting with life and movement. The houses are from the colonial era and are low and colorful, but right next to them rise the skyscrapers of the luxury hotel. The bars attract with cheap drinks and it is crowded between all the thirsty and happy people. Between the bars you can see small shops selling colorful souvenirs and paintings and the streets are crowded with carts with fruit and vegetables, chicken skewers and other street food. In the streets and squares there is dancing as if we were at a carnival every single day all year round. There are several dance groups that solve each other with different dances. One very energetic and African-inspired and the other where the man shows his adoration for beautiful women. What joy everyone radiates! What a gorgeous color! And what an outstanding folk life! We absolutely love being here!

Leaving Sweden
A man selling souvenirs close to a lovely plaza
Leaving Sweden
Streetart on the pavement
Leaving Sweden
If you want you can get a ride with a horse in Getsemani
Leaving Sweden
More souvenirs
Leaving Sweden
Art on the wall
Leaving Sweden
Crovded with people drinking happy hour mojito or other drinks
Leaving Sweden
It’s a lot of streetfood. Here they sell ckicken- and meatsticks
Leaving Sweden
If you prefer fruits then of course you can get that
Leaving Sweden
You find art everywhere
Leaving Sweden
Colorful ladies
Leaving Sweden
This square is always crowded and there are a lot of entertainment
Leaving Sweden
Time for dance
Leaving Sweden
And more dance
Leaving Sweden
Part of the Orchestra
Leaving Sweden
A ladie segling snacks and cigarettes

Om ett par dagar skall vi resa och utforska inlandet Colombia. Det ser vi verkligen fram emot. Vi hoppas få se bl a Bogotá, Medellin, Amazonas, jungel, höga palmer och färgsprakande folkliv. Vi får ta med varma kläder för Bogotá ligger på över 2600 meters höjd. Vilket äventyr som väntar oss!

In a couple of days we will travel and explore the interior of Colombia. We are really looking forward to that. We hope to see, among other things, Bogotá, Medellin, the Amazon, jungles, tall palm trees and colorful folk life. We must bring warm clothes because Bogotá is at an altitude of over 2,600 meters. What an adventure awaits us!

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia.  The waves are high, up to four meters, and the sea is rough.  Up on top of the waves it foams white.  Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time.  It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot.  Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out.  Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread.  Luckily the sailing won’t take that long.  Just barely four days.  We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing
Cartagena, Colombia
Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia
Cartagena - Colombia
Dark sky above the sea

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season.  It’s dark but starry.  The moon has not risen yet.  I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning.  It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea.  It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Cartagena, Colombia
Another beautiful sunset

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November.  We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer.  My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Cartagena, Colombia
Under the skyes we can see land – Colombia

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row.  A Manhattan in miniature.  It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited.  Talk about contrasts.  It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together.  Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed.  Most are party boats playing loud music.  It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself.  After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place.  There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is.  Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way.  Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern.  The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right.  Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible.  The boat comes in across.  So we go out and turn the boat so the bow comes in first.  A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us.  I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down.  But the cockpit is empty.  Jan is gone.  About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty.  One person comes on board and helps with the stern moorings.  Where is Jan then?  When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire.  He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher.  It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed.  The wooden lid on top shows clear traces of fire.  We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread.  The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Cartagena - Colombia
Skyline of Cartagena
Going in to Cartagena towards the dock
Cartagena,Colombia
One part that started to burn

Cartagena  är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena  is an absolutely amazing city!  Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high.  This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening.  The streets and squares are crowded.  The party mood is high.  Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it.  In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment.  Like being at a carnival.  Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year.  It’s easy to fall in love.  The displays are absolutely incredible.  The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform.  There are both children and adults and everyone is fantastically talented.  And they look like they’re having so much fun.

Cartagena, Colombia
In a park we saw wild animals
Cartagena, Colombia
Children on the street
Cartagena, Colombia
Fruits and other food are sold everywhere
Cartagena, Colombia
A foodstall selling sqewers
Cartagena, Colombia
Danceperformance every evening on the streets
Cartagena, Colombia
Beautiful building
Cartagena, Colombia
Dance performance
Cartagena, Colombia
One more beautiful building
Cartagena, Colombia
Getsemane – the colonial part of Cartagena

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night.  This is so much fun and we enjoy life.  We will be here until the end of November.  Wonderfully!  It’s so fun to be a part of everything we experience!

Club de Pesca in front of the skyline
Cartagena, Colombia
Colorful paintings in a colorful city
Cartagena, Colombia
A lot of bars everywhere
Cartagena, Colombia
And a lot of people
Cartagena, Colombia
Jan drinking a Daquiri while watching the people
Cartagena, Colombia
Lovely streetart
Cartagena, Colombia
And more streetart
Cartagena, Colombia
Famous Café Havana
Cartagena, Colombia
Dancing again
Cartagena, Colombia
More dancing
Cartagena, Colombia
Many different dancers on different squares and streets
This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja.  In order to be able to do something in the heat, we have started our AC.  Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat!  And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air.  You almost need a blanket to keep from freezing.  Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.

Jamaica

Raeggaen strömmar ut ur högtalarna inne i den lilla byn San Antonio på Jamaicas NO-kust. Basen dunkar så det känns ända hit ut till Vilja som nu ligger i den centrala marinan med det pampiga namnet Errol Flynn. Det är en liten men lyxig och fin marina. Här finns swimmingpool och ett stort våtutrymme med både duschar, toaletter och tvättmaskiner.

Raegga pours out of the speakers inside the small village of San Antonio on Jamaica’s NE coast.  The bass thumps so it can be felt all the way to Vilja, which is now located in the central marina with the pompous name Errol Flynn.  It is a small but luxurious and nice marina.  There is a swimming pool and a large wet area with both showers, toilets and washing machines.

Jamaica
View of palmtrees towards the town
Jamaica
An evening with full moon

Vi är ca ett dygns segling söder om  Kuba och går nästan andäktigt runt och tittar. Ljuset tänds faktiskt på toaletten när vi trycker på knappen och det finns vatten i toaletten att spola med. Dessutom papper att torka sig med. Vilken lyx! Känns nästan overkligt när vi vant oss vid de enkla förhållandena på Kuba.

We are about a day’s sailing south of Cuba and almost devoutly walk around and look.  The light actually comes on in the toilet when we press the button and there is water in the toilet to flush with.  Also paper to dry with.  What a luxury!  Feels almost unreal as we get used to the simple conditions in Cuba.

Jamaica
A lovely marina

Vi kommer fram på förmiddagen dagen efter vi lämnar Kuba och får vänta några timmar innan myndighetspersoner kommer till oss. De är alla vänliga men bestämda. Vi hälsas hjärtligt välkomna till Jamaica och nu har vi ett nytt land och en ny kultur att upptäcka.

We arrive in the morning the day after we leave Cuba and have to wait a few hours before authorities come to us.  They are all friendly but firm.  We are warmly welcomed to Jamaica and now we have a new country and a new culture to discover.

Jamaica
Just before the sun sets
20240517_190429
Sunset in Errol Flynn Marina
Jamaica
Taking a walk in Port Antonio
Jamaica
More vegetables
Jamaica
A Lady segling vegetables
Jamaica
One of all small restaurants

Det är lördag och vi skall följa med ett par i en annan båt, Lotte och Alejandro på Luna, som har hyrt en bil i två dagar. Resan går österut och sedan söderut längs östkusten.  Vårt första stopp är  Blue lagoon. Här spelades en del av filmen ”Blue lagoon” med Brooke Shields  in. Det är en fantastisk färg på vattnet. Lagunen är djup och vattnet är en mix av saltvatten och mineraliskt vatten från bergen. Dessutom både ganska kallt (från bergen) och varmt  (från havet). Annars är vi inte så imponerande. Vill vi bada i den blå lagunen måste vi hyra flytväst trots att vattnet är kav lugnt, vi lever ju på havet och vi kan simma.

It is Saturday and we are going with a couple in another boat, Lotte and Alejandro on Luna, who have rented a car for two days.  The trip goes east and then south along the east coast.   Our first stop is  Blue lagoon.  Part of the movie ”Blue lagoon” with Brooke Shields was shot here.  It’s a fantastic color on the water.  The lagoon is deep and the water is a mix of salt water and mineral water from the mountains.  Also, both quite cold (from the mountains) and warm  (from the sea).  Otherwise, we are not that impressive.  If we want to swim in the blue lagoon, we have to rent a life jacket even though the water is calm, we live on the sea and we can swim.

Jamaica
The Blue Lagoon

Efter Blue lagoon åker vi till Reach waterfall. Det är ett populärt utflyktsmål för lokalbefolkningen och det är många som njuter och badar i vattnet. Även om det är iskallt. Vi stannar ett tag och badar o njuter av naturen innan vi åker tillbaka mot båten igen

After Blue lagoon we go to Reach waterfall.  It is a popular excursion destination for the local population and there are many who enjoy and bathe in the water.  Even if it’s freezing cold.  We stay for a while and swim and enjoy the nature before we go back to the boat again

Jamaica
Beautiful Reach Falls

Den nordöstliga delen av Jamaica där vi är heter Portland och det var här Jerk chicken ”introduserades”. Och bästa Jerk chicken skall vara i byn Boston som vi passerar. Fast det är för tidigt på dagen o de har inte startat sina bbq:s ännu. Det var Maroons (förrymda slavar) som tillsammans med ursprungsbefolkningen, Taino, som började med Jerk Chicken.

The northeastern part of Jamaica where we are is called Portland and this is where Jerk chicken was ”introduced”.  And the best Jerk chicken must be in the village of Boston that we pass.  Although it’s too early in the morning and they haven’t started their bbqs yet.  It was the Maroons (runaway slaves) who, along with the indigenous people, the Taino, started Jerk Chicken.

Jamaica
We had lunch in a place with so loud music that we could not hear or talk to eachother. They prepaired for a party in the night
Jamaica
The bar where we had lunch
Jamaica
One beach we passed
Jamaica
In the evening we went to a bar and had o Bob Marley cocktail
Jamaica
Red ( strawberry), yellow  (mango) and green (mint) mixed with rom. Soo good!

Idag, söndag, åker jag med Lotte o Alejandro. Jan stannar kvar i båten och fixar med el som krånglar. Igår hade en hel säkringshållare bränt sönder. Vi kör västerut och sedan in i bergskedjan Blue Mountains. Det är en slingrig och smal väg med oerhört vacker och grön natur runtomkring. Vårt mål är ett kaffeplantage. Vi möts av ägaren tillika guiden som visar oss runt bland medicinalväxter och kaffeplantor. Det är intressant att höra om växternas olika medicinska krafter och att se hur kaffebönor behandlas från buske fram till en rykande o välluktande kaffekopp.

Today, Sunday, I go with Lotte and Alejandro.  Jan stays in the boat and fixes electrical problems.  Yesterday an entire fuse holder had blown.  We drive west and then into the Blue Mountains.  It is a winding and narrow road with incredibly beautiful and green nature all around.  Our goal is a coffee plantation.  We are met by the owner and the guide who shows us around among medicinal plants and coffee plants.  It is interesting to hear about the different medicinal powers of the plants and to see how coffee beans are processed from the bush to a steaming and fragrant cup of coffee.

Jamaica
All green on the way up in  Blue Mountains
Jamaica
The owner and our guide showing us coffeplants
Jamaica
This is how the coffebean looks like unripe. It gets red when it is ripe
Jamaica
A lot of coffeplants. Blue Mountain is supposed to have one of the best coffees in the world.
Jamaica
Three of the steps before it gets coffee. Drying, peeling of the skin and roasting
Jamaica
On the way back we stopped by a waterfall in Blue Mountains

Det är söndag och Jamaica är en mycket religiös ö. Överallt där vi åker med bilen ser vi festklädda människor. Speciellt kvinnorna som ser ut som om de skall på en Nobelmiddag med sina hattar och fantastiska klänningar. På Jamaica lever många kulturer och religioner sida vid sida men störst är Kristendomen. Jamaica är faktiskt med i Guinnes rekordbok med flest antal kyrkor pr kvadratmile. Andra religioner som man lever fridfullt med här på Jamaica är Judendom, islam, rastafarism, buddhism och hinduism.

It’s Sunday and Jamaica is a very religious island. Everywhere we go by car we see people in party clothes.  Especially the women who look like they are going to a Nobel dinner with their hats and fabulous dresses.  In Jamaica, many cultures and religions live side by side, but the biggest is Christianity.  Jamaica is actually in the Guinness Book of Records for the most number of churches per square mile.  Other religions that live peacefully here in Jamaica are Judaism, Islam, Rastafarianism, Buddhism and Hinduism.

Nu är det kväll och vi promenerar tillsammans med Lotte o Alejandro från båten Luna. En rastaman börjar prata med oss och berättar om en bar en bit bort som har raeggaeparty med vinylskivor varje söndag. Självklart åker vi dit. Musiken strömmar från högtalarna ut på gatan. Folk dansar i takt och ganjan röks av de flesta. Gammal som ung. Trafiken förbi måste sakta in då baren är liten och gatan är dansgolvet. Vi kommer dit ganska tidigt och partyt har bara startat. Framåt midnatt blir det säkert full fart. En discjockey spelar från sin stora samling med raeggae-musik på små vinylskivor. Han använder två skivspelare och är duktig. Efter några timmar är vi nöjda och vi tar oss tillbaka till båten med en upplevelse från Jamaica rikare.

Now it is evening and we walk together with Lotte and Alejandro from the boat Luna.  A Rasta man starts talking to us and tells us about a bar a short distance away that has raeggae parties with vinyl records every Sunday.  Of course we go there.  The music flows from the speakers out into the street.  People dance to the beat and ganja is smoked by most.  Old and young.  Passing traffic has to slow down as the bar is small and the street is the dance floor.  We get there quite early and the party has just started.  By midnight it will surely be at full speed.  A disc jockey plays from his large collection of raeggae music on small vinyl records.  He uses two turntables and is good at it.  After a few hours we are satisfied and we make our way back to the boat with an experience of Jamaica richer.

Jamaica
Enjoying the reaggaeparty
Jamaica
The dj with all his vinylrecords
Jamaica
A Red Stripe beer at the party
Jamaica
Inside a Jamaican bathroom
Jamaica
Jamaica
Soon the jerk chicken is ready

Häftigt! Kingston next! Vi kan ju inte komma till Jamaica utan att besöka Kingston och Bob Marley  museet. Jamaicas stolthet och ”kung”. Vi lämnar Vilja tidigt på morgonen och tar en lokalbuss mot Kingston. Tidtabeller finns inte utan bussen går när den är full. Sedan stannar den otaliga gånger och klämmer in ännu fler passagerare. Vi sitter mer eller mindre på varandra och varannan måste sitta framåtböjd för att vi alla skall få plats. För oss tar det över två timmar av väntan i bussen innan vi åker iväg och resan tar nästan tre timmar.

Cool!  Kingston next!  After all, we can’t come to Jamaica without visiting Kingston and the Bob Marley museum.  The pride and ”King” of Jamaica.  We leave Vilja early in the morning and take a local bus to Kingston.  There are no timetables, but the bus leaves when it is full.  Then it stops countless times and squeezes in even more passengers.  We sit more or less on top of each other and each other has to sit bent forward so that we can all have a place.  For us, it takes over two hours of waiting in the bus before we leave and the journey takes almost three hours.

Vi hinner inte mycket första dagen men ett besök till Peter Tosh museet blir det i alla fall. Det är ganska litet och anspråkslöst. Det vi lär oss är en del av hans historia och det finns foton och några gitarrer där inne. Tyvärr är det fotoförbud, vilket är en stor besvikelse.

We don’t have much time on the first day, but a visit to the Peter Tosh museum will be there anyway.  It is quite small and unassuming.  What we learn is part of his story and there are photos and some guitars in there.  Unfortunately, photography is prohibited, which is a big disappointment.

Jamaica
Outside Peter Tosh museum
Jamaica
At the entrance to the museum

Ny dag och vi är på väg till vårt huvudmål för resan. Bob Marley museet. Vi kommer fram till det hus han köpte och som han älskade. Rundvandringen är helt fantastisk! Vår charmiga guide, en kvinna, älskar verkligen sitt jobb. Hon berättar med inlevelse, lägger in små anekdoter och sjunger delar av många av Bob Marleys hits. Inne i museet går vi från rum till rum.  Här finns inspelningsstudio, guldskivor, grammy, foton, planscher, tidningsurklipp och i sovrummet finns deras säng och ”meditationsplatsen” där Bob bl a rökte ganja enligt rastafarismens tradition. På en vägg hänger hans älskade jeansskjorta. I köket på första våningen är alla väggar tapetserade med tidningsurklipp från när Bob Marley blev skjuten just i köket. Två skotthål syns i väggarna. Guidningen avslutas med en film om Bob Marleys liv. Vi lär oss mycket om ikonen och är jättenöjda med besöket trots att det var dyrt. Enda besvikelsen är att det är fotoförbud inomhus.

New day and we are on our way to our main destination for the trip.  The Bob Marley Museum.  We arrive at the house he bought and loved.  The walking tour is absolutely fantastic!  Our charming guide, a woman, really loves her job.  She tells with empathy, adds small anecdotes and sings parts of many of Bob Marley’s hits.  Inside the museum, we go from room to room.   Here there is a recording studio, gold records, grammys, photos, posters, newspaper clippings and in the bedroom there is their bed and the ”meditation place” where Bob, among other things, smoked ganja according to the tradition of Rastafarianism.  On one wall hangs his beloved denim shirt.  In the kitchen on the first floor, all the walls are wallpapered with newspaper clippings from when Bob Marley was shot in the kitchen.  Two bullet holes are visible in the walls.  The tour ends with a film about Bob Marley’s life.  We learn a lot about the icon and are very pleased with the visit, even though it was expensive.  The only disappointment is that photography is prohibited indoors.

Jamaica
Outside Bob Marleys house with a statues of him
Jamaica
One of all pictures of the legend
Jamaica
In this house ”Georhie” lived. A very important man in Bob’s life
Jamaica
One of Bob Marleys cars
Jamaica
The lyrics from one of the famous songs

Mer ser vi inte av Kingston. Vi blir varnade för att åka runt själva och tiden räcker inte till till en heldags rundtur med guide. Så Kingston i sig själv är en besvikelse för oss.

We don’t see more of Kingston.  We are warned to go around on our own and there is not enough time for a full day tour with a guide.  So Kingston itself is a disappointment for us.

Jamaica är vackert. Jamaica är grönt. Jamaica är vänligt. Överallt vi går möts vi av ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. Fraserna tar aldrig slut. De ropar från andra sidan gatan. Springer ifatt oss för att prata och ge oss en ”Fist dump” ( hälsning knytnäve mot knytnäve med knogarna uppåt). Kommer fram till oss när vi sitter någonstans. Hela tiden uppsökande och vänliga. Lukten av Ganja ligger tät över gatorna. Det är legalt att röka här och de flesta röker. Ofta och mycket. Vi hinner gå ca 100 meter mellan varje gång vi blir tillfrågade om vi vill köpa ”weed”

Jamaica is beautiful.  Jamaica is green.  Jamaica is friendly.  Everywhere we go we are greeted by ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”.  The phrases never end.  They call from across the street.  Runs up to us to talk. Giving us a ”fist dump”. Comes up to us when we are sitting somewhere.  All the time outreach and friendly.  The smell of ganja is thick over the streets.  It is legal to smoke here and most people do.  Often and a lot.  We manage to walk about 100 meters between each time we are asked if we want to buy ”weed”

Jamaica
The rain is pouring down when we had dinner in a beach. So we had to escape to a bar. Together with Alejandro

Idag fyller vi vatten i båten. Ledningen ut till bryggan är trasig så vi får hämta över 700 liter vatten för hand från en kran bakom huset. Men vi har inte fyllt vatten på nästan två månader så det är en absolut nödvändighet. Vi har en lång segling till Colombia framför oss. Likaså behöver vi tvätta. Jag har kört tre stora maskiner så nu hänger det tvätt i sex rader från för till akter. Hoppas verkligen att det inte börjar regna.

Today we fill the boat with water.  The pipe out to the jetty is broken, so we have to fetch over 700 liters of water by hand from a tap behind the house.  But we haven’t filled water in almost two months so it’s an absolute necessity.  We have a long sail to Colombia ahead of us.  Likewise, we need to do laundry.  I have run three large machines so now there is laundry hanging in six rows from fore to aft. Really hope it doesn’t start raining.

Jamaica
Jan carrying 20 liters of water at a time
Jamaica
We filled up 39 watercans manually
Jamaica
Vilja is overloaded with wet laundry
Jamaica
After one night with heavy rain the dinghy was like a swimmingpool

Vilken rolig kväll! Det är fredag och idag verkar det vara extra feststämning. Kanske för att det var helgdag igår. Vi lämnar Vilja och promenerar bort till gatan där barerna ligger tätt. Först köper vi Jerk chicken på ett populärt ställe ute på gatan. Vi sitter vid strandkanten och äter. Det smakar himmelskt gott! Sedan vill vi gå på en bar. Här finns helt otroligt många barer men de flesta har bara plats för 2-3 personer. Vi hittar en och blir  varmt välkomna. Alla verkar nyfikna på oss och har en massa frågor. Lyckad kväll där vi känner att vi kommer lite närmre in på Jamaica. Annars har vi tyckt att det är svårt. Alla är otroligt vänliga men alla väntar sig också betalt för precis allt de gör eller säger. Vi är inte vana vid detta från alla länder vi besökt denna säsongen och det känns jobbigt.

What a fun evening!  It’s Friday and today seems to be extra festive.  Maybe because yesterday was a holiday.  We leave Vilja and walk to the street where the bars are close.  First we buy Jerk chicken at a popular place out on the street.  We sit by the beach and eat.  It tastes heavenly!  Then we want to go to a bar.  There are an incredible number of bars here, but most only have room for 2-3 people.  We find one and are warmly welcomed.  Everyone seems curious about us and has a lot of questions.  Successful evening where we feel that we are getting a little closer to Jamaica.  Otherwise, we have found it difficult.  Everyone is incredibly friendly, but everyone also expects to be paid for just about everything they do or say.  We are not used to this from all the countries we have visited this season and it feels difficult.

Jamaica
Jerk chicken bbq in the evening. Tastes lovely!
Jamaica
Beautiful girl working I’m the bar
Jamaica
In all the bars it’s very popular to play Domino

Nu har vi flyttat ut från marinan och ligger på svaj. Vi väntar in ett väderfönster för att segla ner till Cartagena i Colombia. Vårt sista mål denna säsongen.

Now we have moved out of the marina and are on the wane.  We are waiting for a weather window to sail down to Cartagena in Colombia.  Our last goal this season.

Idag, tisdag, checkar vi ut och vi har en segling på 4-5 dygn framför oss. Klockan 10.00 tar vi upp ankaret. Vi hoppas förhållandena är ok men vi kommer ha 12 meter i sekunden rätt in i sidan så det kommer troligen bli svårt med matlagning och toalettbesök.

Today, Tuesday, we check out and we have a 4-5 day sailing ahead of us.  At 10.00 we raise the anchor.  We hope the conditions are ok but we will have 12 meters per second right into the side so it will probably be difficult with cooking and going to the toilet.

Kort historia om Jamaica;

De första inbyggarna på Jamaica var Taino indianer som kom hit från Sydamerika på 600-talet. De levde fridfullt här fram till Columbus ”upptäckte” Jamaica  1494. Tainos blev då tvingade in i slaveri av spanjorerna. Inom 50 år var de tagiskt nog utraderade från Jamaica. Men många ord från deras språk finns kvar som ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbarnaque’ and ‘canoe’. Då började slavimporten från Afrika. 1655 besegrade Storbritannien Spanien och tog över Jamaica . Engelsmännen utnyttjade Jamaicas centrala placering i Karibien för silver och guld byteshandel. Under övergången från Spanien till England flydde många slavar upp i bergen.  De utvecklade sin egen kultur baserad på afrikanska rötter och kallas Maroons. Slaveriet växte under brittiska perioden och de levde ett miserabel liv med mycket tortyr. Totalt 2 miljoner slavar kom till Jamaica  men slutligen 1838 var slaveri totalt förbjudet. Kristna missionärer behandlade slavarna väl och det är kanske anledningen till att Kristendomen idag är stark på Jamaica. På 1930-talet uppstod Rastafari. Det var bland den afrikanskättade befolkningen på Jamaica.  Den bygger på drömmen av att återvända till Afrika där Etiopien är de förlovade landet.1962 blev Jamaica ett oberoende land.

Brief history of Jamaica follows;

The first settlers in Jamaica were the Taino Indians who came here from South America in the 6th century.  They lived peacefully here until Columbus ”discovered” Jamaica  in 1494. The Tainos were then forced into slavery by the Spanish.  Within 50 years, they were tragically eradicated from Jamaica.  But many words from their language remain such as ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbeque’ and ‘canoe’.  Then the slave importation from Africa began.  In 1655 Britain defeated Spain and took over Jamaica.  The English took advantage of Jamaica’s central location in the Caribbean for silver and gold barter.  During the transition from Spain to England, many slaves escaped into the mountains.   They developed their own culture based on African roots and are called Maroons.  Slavery grew during the British period and they lived a miserable life with a lot of torture.  A total of 2 million slaves came to Jamaica  but finally in 1838 slavery was totally outlawed.  Christian missionaries treated the slaves well and that is perhaps the reason why Christianity is strong in Jamaica today. In the 1930s, Rastafari arose.  It was among the African-descended population of Jamaica.   It is based on the dream of returning to Africa where Ethiopia is the promised land. In 1962, Jamaica became an independent country.

On the way to Jamaica

Tidigt på morgonen blir vi väckta av hamnkaptenen. Han vill att vi skall checka ut för just nu finns det ström. Man vet aldrig när den försvinner på Kuba. Så det är bara att klä på oss och ta med pappren o göra klart pappersarbetet. Vi väntar sedan ett par timmar innan vi släpper förtöjningarna och vinkas adjö. Vår förhoppning är att kunna fylla på vatten innan avgång men det har inte funnits något vatten på flera dagar i marinan. På väg ut genom inloppet hör vi ljudet av en stor båt. Det är ett containerfartyg som är på väg in till Santiago de Cuba så vi får väja och hålla oss till sidan. Tyvärr verkar fartyget tomt så vi vet inte vad det har för ärende. Kuba behöver varor och har inte så mycket att exportera.

Early in the morning we are woken up by the harbor master.  He wants us to check out because right now there is power.  You never know when it will disappear in Cuba.  So it’s just a matter of getting dressed and taking the papers and finishing the paperwork.  We then wait a couple of hours before releasing the moorings and waving goodbye.  Our hope is to be able to fill up with water before departure, but there has been no water for several days in the marina.  On our way out through the inlet we hear the sound of a large boat.  It is a container ship that is on its way to Santiago de Cuba so we have to make way for and keep to the side.  Unfortunately the ship seems empty so we don’t know what its business is.  Cuba needs goods and does not have much to export.

20240515_101659
A big containerboat on the way in to Santiago de Cuba

Vinden är, även denna gång, rakt emot oss och dyningarna är enorma. Vi lägger kursen lite väster om vårat mål för att kunna ha uppe genuan. Det blir betydligt behagligare i båten då för genuan stabiliserar båten. Plötsligt ropar Jan till. Han ser flera stora fiskar långt borta som hoppar högt. Vi inser att det är ett stort gäng delfiner som har bestämt sig för att leka med Vilja. Ca tjugo söta och lekfulla delfiner omringar vår för och bjuder på ett skådespel. De hoppar, dyker och simmar runt omkring oss länge. En av dem gör tre hopp riktigt långt upp framför fören. Vi hör hur de pratar med oss med sina små visselljud. Lycka! Det var längesedan vi hade med oss delfiner så länge som nu. Vi sitter båda två på däck framme i fören och njuter av skådespelet. Ännu en gång känner vi oss så lyckliga och privilegierade som får leva detta liv. Vilken tur att jag träffade Jan innan han åkte iväg. Och vilken tur att jag valde att följa med och sluta på jobbet även om jag älskade det.

The wind is, again this time, directly against us and the swells are enormous.  We set the course a little west of our target to be able to have the genoa up.  It will be significantly more comfortable in the boat as the genoa stabilizes the boat.  Suddenly Jan calls out.  He sees several large fish far away jumping high.  We realize that there is a large group of dolphins that have decided to play with Vilja.  About twenty cute and playful dolphins surround our bow and offer a spectacle.  They jump, dive and swim around us for a long time.  One of them makes three jumps really far up in front of the bow.  We hear them talking to us with their little whistles.  Happiness!  It was a long time ago that we had dolphins with us for as long as now.  We both sit on the front deck in the bow and enjoy the spectacle.  Once again we feel so lucky and privileged to live this life.  How lucky that I met Jan before he left.  And how lucky that I chose to go along and quit my job even though I loved it.

Messenger_creation_be757798-f25d-49b1-90bc-a56c5ae0218e
This dolphins jumped really high four times
Messenger_creation_3f5a08ad-3eca-4eae-bf21-2a76367386a2
Playful dolphins

Ännu en dag går till ända och en vacker solnedgång förgyller vår tillvaro. Tror aldrig vi kommer tröttna på dessa färgskiftningar på himmelen och det glittrande havet. En ny natt med nattskift väntar oss. Det är fridfullt och rogivande, även om vi fortfarande går för motor. Skall vi stänga av den så kommer vi komma till västsidan av Jamaica o vi skall till nordöstra sidan. Till Errol Flynn Marina i Port Antonio.

Another day comes to an end and a beautiful sunset brightens our existence.  I don’t think we will ever get tired of these color changes in the sky and the sparkling sea.  A new night of night shifts awaits us.  It’s peaceful and calming, even if we’re still motoring.  Should we turn it off, we will come to the west side of Jamaica and we will go to the northeast side.  To Errol Flynn Marina in Port Antonio.

Quitedays, happy days and leaving Cuba

Sunset over open sea
Quite and happy days on Cuba
Beautiful colours

Quiet days, happy days and Goodbye to Cuba

Det är en stilla morgon och vi ligger med Vilja utanför den lilla byn Pilón någon stans längst ner på Kubas sydkust. Vattnet är spegelblankt och de gröntäckta bergen står och vakar över oss. Det är lugnt, stilla, vackert och fridfullt. Runt oss ligger det små fiskebåtar av allehanda slag med män som är ute och fiskar. Det är små enkla roddbåtar eller segelbåtar, t o m saker som ett stort bildäck eller vad som helst som flyter, ingen har motor här och allt är oerhört enkelt. Inte som i Östra Karibien där det var nästan större motorer än båtar. I byn finns en stor skorsten som skall ha tillhört en cementfabrik som tidigare fanns i byn. Den är nu nedlagd och de flesta är arbetslösa. Fattigdomen är utbredd och det finns nästan inget att köpa. Men vi ser fortfarande ingen misär.

It’s a quiet morning and Vilja and I are lying outside the small village of Pilón somewhere at the bottom of Cuba’s south coast.  The water is mirror-like and the green-covered mountains watch over us.  It is calm, quiet, beautiful and peaceful.  All around us are small fishing boats of all kinds with men out fishing.  It’s small simple rowboats or sailboats, even things like a big car tire or anything that floats, nobody has a motor here and everything is extremely simple.  Not like in the Eastern Caribbean where there were almost bigger engines than boats.  In the village there is a large chimney which must have belonged to a cement factory that used to be in the village.  It is now closed and most are unemployed.  Poverty is widespread and there is almost nothing to buy.  But we still see no misery.

Quite days on south Cuba
A small sailingboat
20240510_091629
Pilón with the chimney
Quite days on south Cuba
The green mountains in the background

Vi tar jollen in till byn och promenerar runt. Människorna är mer avvaktande här än på de platser vi varit tidigare. Inga frågor om att växla pengar eller köpa cigarrer. Troligen kommer det bara någon enstaka båt i månaden hit så de är inte vana vid turister. Byn är sömnig, gatorna är av jord och mesta trafiken är med häst och vagn eller cykel. Överallt står hästar, getter eller grisar och betar. Det är inte mycket att se men bara det i sig har ju en viss charm.

We take the dinghy into the village and walk around.  The people are more wait-and-see here than in the places we have been before.  No questions about exchanging money or buying cigars.  Probably only a single boat a month comes here so they are not used to tourists.  The village is sleepy, the streets are dirt and most of the traffic is by horse and cart or bicycle.  Everywhere there are horses, goats or pigs grazing.  There is not much to see, but that alone has a certain charm.

Quite days on south Cuba
One of the small fishingboats
Quite days on south Cuba
The small harbour
Quite days on south Cuba
More fishingboats
Quite days on south Cuba
Typical street in Pilón
Quite days on south Cuba
One more street
Quite days on south Cuba
There are a lot of horses
Quite days on south Cuba
A beer on a local bar

Efter promenaden i byn Pilón flyttar vi Vilja ca två nautiska mil österut mot Cayo Blanco som är en liten ö med en lång härlig sandstrand. Här skall vi ligga och koppla av, bada och ta en tur in till stranden. Det är väldigt varmt idag så ett svalkande (32 grader) dopp känns som en befrielse. Det är klart och rent och turkost. Långt borta över bergen hör vi ett mullrande. Mörka moln täcker bergstopparna. Men det är långt borta ifrån oss så vi får nog inget regn. Det hade varit skönt med en störtskur som gör båten ren och oss svala.

After the walk in the village of Pilón, we move Vilja about two nautical miles east towards Cayo Blanco, which is a small island with a long, lovely sandy beach.  Here we will lie down and relax, swim and take a trip to the beach.  It’s very hot today so a cooling (32 degrees) swim feels like a release.  It’s clear and clean and turquoise.  Far away over the mountains we hear a rumbling.  Dark clouds cover the mountain tops.  But it’s far away from us so we probably won’t get any rain.  It would have been nice to have a downpour that makes the boat clean and us cool.

20240510_145309
Taking a walk on the beach
20240510_145215
Noone else but us
20240510_145246
White sand, blue sky and turquoise water

Nu sitter vi i sittbrunnen och kopplar av. Det blir inte mycket gjort idag och det är skönt med en avkopplande dag efter att ha förflyttat oss nästan tolv timmar varje dag i flera dagar. Till lunch äter vi linsgryta för tredje dagen i rad. Det börjar bli tomt i kyl och skåp på färskvaror efter att inte ha kunnat handla på över en månad. Förutom lite grönsaker i Havanna. Men vi klarar oss. Konserver och torkade bönor har vi gott om. Och nudlar.

Now we sit in the cockpit and relax.  Not much will be done today and it’s nice to have a relaxing day after moving almost twelve hours every day for several days.  For lunch we eat lentil stew for the third day in a row.  The fridge and cupboards are starting to run out of fresh produce after not being able to shop for over a month.  Except for some vegetables in Havana.  But we’ll manage.  We have plenty of canned goods and dried beans.  And noodles.

Det börjar mörkna och vi är på väg mot Santiago de Cuba. Vi lämnade runt 11.30 i förmiddags och det har varit väldigt stilla hela tiden. En liten stund provade vi att segla men seglen fladdrade och vi kom framåt i ca 2,5 knop. Därefter försvann den lilla vinden helt och det har varit och är helt spegelblankt.  Vi följer längs med kusten och på vår babords sida har vi Kuba med sina grönklädda berg. Tidigt imorgon bitti skall vi vara framme. Vi behöver hålla igen lite på farten så att vi inte kommer fram innan gryningen. Att ta sig in till en ny plats när det är mörkt undviker vi så gott det går.

It is getting dark and we are on our way to Santiago de Cuba.  We left around 11.30 this morning and it has been very quiet the whole time.  For a little while we tried to sail but the sails fluttered and we came forward at about 2.5 knots.  After that, the small wind disappeared completely and it has been and is completely mirror-like.  We follow along the coast and on our port side we have Cuba with its green-clad mountains.  We will be there early tomorrow morning.  We need to slow down a bit so that we don’t arrive before dawn.  We avoid entering a new place when it is dark as much as possible.

20240511_200044
Some dark skyes above the mountains
20240511_200023
Beautiful colours
20240511_191521
The sea is calm
20240511_191510
Sunset in Pilón
20240511_184717
Totally calm sea

I Santiago de Cuba ligger vi på en marina långt från staden. I närheten finns en stor cementfabrik och det stinker verkligen från utsläppen. Vid marinan finns i princip ingenting att göra men vi ligger väldigt väl skyddat. Det är Mothers day idag söndag när vi kommer fram och det uppmärksammas mycket. Vilka vi än möter så gratulerar de mig och Viveka på Embla.

In Santiago de Cuba we are located on a marina far from the city.  Nearby is a large cement factory and it really stinks from the emissions.  There is basically nothing to do at the marina, but we are very well protected.  It is Mother’s day today, Sunday, when we arrive and it gets a lot of attention.  Whoever we meet, they congratulate me and Viveka at Embla.

Efter några timmar i hamnen tar vi en taxi in till staden. Det är varmt och det är öde. Knappt en människa syns på gatorna. Det hörs musik inne från ett hus och jag tittar in. Plötsligt, utan att jag egentligen vet hur det gick till, befinner jag mig inne i det lilla rummet dansandes med fyra kubaner. Jan kommer efter och vi är mitt inne i en familjefest. Det dansas, vi får mat och dryck och glädjen lyser i deras ögon. Så spontant och så överraskande. Kubaner fångar verkligen, trots bristen på i stort sett allt, de små ögonblicken, glädjen och bjuder på det lilla de har. Det är så härligt och så uppfriskande. Vi har något att lära oss av detta folk. De lever så enkelt, elektriciteten kommer och går, samma sak med vatten, mat finns knappt. Likaså är det med allt annat vi är vana vid att ha utan att ens tänka på det. Men de lever här och nu och gör det bästa av allt.

After a few hours in the port, we take a taxi into the city.  It’s hot and it’s deserted.  Hardly a person can be seen on the streets.  There is music inside from a house and I look inside.  Suddenly, without really knowing how it happened, I find myself inside the small room dancing with four Cubans.  Jan comes after and we are in the middle of a family party.  There is dancing, we get food and drink and the joy shines in their eyes.  So spontaneous and so surprising.  Cubans really capture, despite the lack of pretty much everything, the small moments, the joy and offer the little they have.  It is so lovely and so refreshing.  We have something to learn from this people.  They live so simply, the electricity comes and goes, the same with water, food is scarce.  It’s the same with everything else we’re used to having without even thinking about it.  But they live in the here and now and make the best of everything.

Quite and happy days on Cuba
Happy people are dancing all the time
Quite and happy days on Cuba
They also cocked some food for us
Quite and happy days on Cuba
We also visited a salsa bar

Nästa dag åker vi in till Santiago de Cuba med taxi igen. Första stoppet blir Fidel Castros gravplats. Det är ett stort område med många gravar och minnesmonument för bl a revolutionärer. Det står vakter utplacerade som ser ut som statyer. De står helt blick stilla. Dessutom är det ett flertal ordningsvakter som ser till att vi endast går där vi får lov att gå. De följer oss hela vägen så det finns ingen risk i världen att vi går fel.  Vi lotsas först fram till stenen där Fidel Castro ligger. Det är en stor rundad sten som är hämtad uppe i bergen enligt hans egna önskemål. Han ville inte ha något stort monument. På stenen finns en skylt där det står ”FIDEL” . Varken mer eller mindre. För att få gå lite närmre måste vi ta av våra solhattar för att hedra honom. Vi går vidare till ett stort och pampigt monument. På övre våningen är det en staty och genom en stor öppning ner till första våningen ser vi en kista insvept i Kubas flagga. Här ligger José Martí, kallad ”El apóstolo” Han var en politiker, filosof, poet och journalist som levde på 1800-talet och han har kommit att ses som en kubansk nationalhjälte. Innan vi lämnar gravområdet får vi uppleva ett vaktbyte. Vilken precision! Vilken samstämdhet och timing! Pampig musik spelas och åtta vakter skall bytas ut mot åtta nya. Ingen av dem gör en enda miss. Alla armar och ben lyfts med otrolig precision och allt stämmer på centimetern och sekunden. Helt otroligt att få uppleva!

The next day we go into Santiago de Cuba by taxi again.  The first stop will be Fidel Castro’s grave.  It is a large area with many graves and memorials for, among others, revolutionaries.  There are guards posted that look like statues.  They stand completely still.  In addition, there are several security guards who make sure that we only go where we are allowed to go.  They follow us all the way so there is no chance in the world that we will go wrong.  We are first guided to the stone where Fidel Castro lies.  It is a large rounded stone that has been brought up in the mountains according to his own wishes.  He didn’t want any big monument.  On the stone there is a sign that says ”FIDEL”.  No more no less.  To get a little closer, we have to take off our sun hats to honor him.  We move on to a large and imposing monument.  On the upper floor there is a statue and through a large opening down to the first floor we see a coffin wrapped in the Cuban flag.  Here lies José Martí, called ”El apóstolo” He was a politician, philosopher, poet and journalist who lived in the 19th century and he has come to be seen as a Cuban national hero.  Before we leave the burial grounds, we experience a changing of the guard.  What precision!  What consistency and timing!  Loud music is played and eight guards are to be replaced by eight new ones.  None of them make a single miss.  All arms and legs are lifted with incredible precision and everything is accurate to the centimeter and the second.  Absolutely incredible to experience!

Quitedays, happy days and leaving Cuba
Fidels grave
Quite and happy days on Cuba
The mausoleum for José Martí
Quitedays, happy days and leaving Cuba
The chest
Quitedays, happy days and leaving Cuba
The guards are like statues
Quitedays, happy days and leaving Cuba
A memorial fire

Vi tar oss in till centrum och hittar en restaurang där vi beställer middag. Miljön på restaurangen tillsammans med husen utanför, bilarna och människorna gör att det känns som vi är med mitt i en film från 50-talet. Tiden har verkligen stått stilla. Det är en sådan häftig upplevelse! Den känslan får vi ofta här på Kuba.

We make our way into the center and find a restaurant where we order dinner.  The environment in the restaurant together with the houses outside, the cars and the people make it feel like we are in the middle of a movie from the 50s.  Time has truly stood still.  It’s such an awesome experience!  We often get that feeling here in Cuba.

Quite and happy days on Cuba
A street in Santiago de Cuba
Quite and happy days on Cuba
A dinner with Viveka and Erik

Det är vår sista hela dag på Kuba och idag skall vi göra en heldagstur till olika sevärdheter. Det är i alla fall det vi tror att vi har bokat. Taxin kör oss österut och högt upp på ett berg på serpentinvägar. Första målet är en stor sten som vi skall klättra upp på. För att komma till stenen går vi 459 trappsteg uppåt genom vacker natur och med fantastisk utsikt. Sista biten upp till stenen är det en brant men otroligt stabil trappa. Vilken utsikt och så otroligt vackert med fält av den vackra blomman Agapanthus eller Afrikas Blå Lilja. Det är väl värt promenaden. Nästa stopp är en botanisk trädgård. Här blir vi visade runt bland alla vackra blommor. Efter dessa två stopp kör chauffören oss tillbaka. Vi skulle haft två stopp till plus tid för lunch. Pochitos, mannen vi bokat med, förstår vår irritation och han ringer in en ny chaufför med en gammal blå Chevrolet. Han sätter sig själv på en pall mellan framsätena och vi fortsätter utflykten. Lunchen äts på en lokal kubansk restaurang. Det är gott och det är otroligt billigt. Vi gör stopp för att handla och vi åker  hem till Pochitos mamma och syster. Systern skall lämna sina två barn hos deras mormor om två dagar då hon skall ta sig från Kuba via Nicaragua och sedan via Mexico till USA. En resa många kubaner drömmer om och bara ett fåtal får möjlighet att göra. Det är en lång och strapatsrik resa från Nicaragua vilken många gör till fots. Trots stoltheten över sitt land drömmer de flesta kubaner om ett liv där de har större möjligheter. Hur länge systern blir borta återstår att se. Hon sa ett år men inget vet hur länge det blir.

It is our last full day in Cuba and today we will do a full day trip to various sights.  At least that’s what we think we’ve booked.  The taxi drives us east and high up a mountain on serpentine roads.  The first goal is a large rock that we must climb.  To get to the stone, we go up 459 steps through beautiful nature and with fantastic views.  The last bit up to the stone is a steep but incredibly stable staircase.  What a view and so incredibly beautiful with fields of the beautiful flower Agapanthus or African Blue Lily.  It is well worth the walk.  The next stop is a botanical garden.  Here we are shown around among all the beautiful flowers.  After these two stops, the driver drives us back.  We would have had two more stops plus time for lunch.  Pochitos, the man we booked with, understands our annoyance and he calls in a new driver with an old blue Chevrolet.  He puts himself on a stool between the front seats and we continue the excursion.  Lunch is eaten at a local Cuban restaurant.  It’s delicious and it’s incredibly cheap.  We stop to shop and we go  home to Pochito’s mother and sister.  The sister will leave her two children with their grandmother in two days when she will make her way from Cuba via Nicaragua and then via Mexico to the United States.  A trip many Cubans dream of and only a few get the opportunity to do.  It is a long and strenuous journey from Nicaragua, which many do on foot.  Despite the pride in their country, most Cubans dream of a life where they have greater opportunities.  How long the sister will be gone remains to be seen.  She said a year but no one knows how long it will be.

Quitedays, happy days and leaving Cuba
The steps up to the stone
Quitedays, happy days and leaving Cuba
The beautiful view from the top
Quite and happy days on Cuba
Some of the beautiful flowers
Quite and happy days on Cuba
A man with a hand ful of Agapanthus
Quitedays, happy days and leaving Cuba
Most men with big stomacks put their T-shirt up to show the stomack
Quitedays, happy days and leaving Cuba
The nice blue Chevrolet

På vägen tillbaka, och med chaufförens minst sjunde öl i kroppen, hamnar vi bakom ett gäng kubaner som dansar, spelar instrument och slår på trummor i en väldigt oorganiserad procession. Ännu en gång – vilken glädje och vilket lyckorus att få uppleva. Detta mitt på gatan i ett enkelt bostadskvarter. Kvällen kommer fortsätta för vi har blivit inbjudna till Pochitos på middag.

On the way back, and with the driver’s seventh beer in his body, we end up behind a group of Cubans who are dancing, playing instruments and beating drums in a very disorganized procession.  Once again – what a joy and what a rush of happiness to experience.  This in the middle of the street in a simple residential block.  The evening will continue because we have been invited to Pochitos for dinner.

Quitedays, happy days and leaving Cuba
Streetparty in Santiago de Cuba
Quite and happy days on Cuba
Our car in the middle of the party

Kvällen är, liksom hela dagen, väldigt lyckad. Vi möts på ett enkelt sätt där vi sitter ute på gatan på hårda stolar med maten i knät och äter och umgås. Sammanfattningsvis har denna dagen varit helt magisk. En av de bästa på hela seglingen. Så många oväntade händelser och så mycket av det verkliga Kuba. Vi har fått ta del av en kubansk familjs liv och leverne och vi har upplevt gatufest. Vi går lyckliga tillbaka till Vilja igen för att sova. Imorgon lämnar vi Kuba och nya äventyr väntar.

The evening is, like the whole day, very successful.  We meet in a simple way where we sit outside on the street on hard chairs with the food in our laps and eat and socialize.  In summary, this day has been absolutely magical.  One of the best in all of sailing.  So many unexpected events and so much of the real Cuba.  We got to take part in the life of a Cuban family and we got a street party going.  We happily go back to Vilja again to sleep.  Tomorrow we leave Cuba and new adventures await.

Idag lämnar vi Kuba. Ett land vi kommit att älska. Tack Kuba! Vilket land. Vilka människor. Vilken glädje. Här finns allt och ingenting på samma gång. Det är vackert, det är fantastiskt och det är sorgligt. Det är ett prövat folk. Det är ett stolt folk. Det är ett glädjens och musikens folk. Människorna är otroligt givmilda och delar så frikostigt med sig av det lilla de har. Vi har fått lära oss att uppskatta allt vi faktiskt har och att förstå värdet av att kunna handla det vi önskar när vi behöver det. Kuba har också lärt oss att ta tillvara på dagen och se glädjen i varje tillfälle. Jag hoppas vi kommer tillbaka någon gång. Det har varit en magisk månad. Men nu väntar nya äventyr.  Vi är på väg mot Jamaica.

Today we leave Cuba.  A country we have come to love.  Thank you Cuba!  Which country.  What people.  What a joy.  Here there is everything and nothing at the same time.  It’s beautiful, it’s amazing, and it’s sad.  It is a tried and tested people.  It is a proud people.  It is a people of joy and music.  The people are incredibly generous and share so generously with what little they have.  We have been taught to appreciate everything we actually have and to understand the value of being able to buy what we want when we need it.  Cuba has also taught us to seize the day and see the joy in every opportunity.  I hope we come back sometime.  It has been a magical month.  But now new adventures await.  We are on our way to Jamaica.

VideoCapture_20240516-163824
Waving Goodbye to Cuba