Vi ropar på vhf:en efter en vattentaxi som strax kommer och hämtar oss. Väl iland möts vi av mängder av sjölejon och galapagosleguaner. De finns verkligen precis överallt! Simmande i vattnet, på bänkar, trappor, i båtar, stigarna vi går på och på bryggorna. De är totalt orädda för oss människor och vet att vi inte gör dem illa. Här är det djuren som får ta plats och vi får inrätta oss efter dem. Sjölejonen hörs högt och tydligt när de ropar och flera är aktiva i vattnet. Men många ligger och slöar i skuggan. Ett sjölejon vi ser gör allt vad det kan för att ta död på en blåsfisk som blåst upp sig till en boll, stor som en tennisboll.
We call on the VHF for a water taxi that will come and pick us up soon. Once ashore, we are met by multitudes of sea lions and Galapagos iguanas. They really are everywhere! Swimming in the water, on benches, stairs, in boats, the paths we walk on and on the docks. They are totally unafraid of us humans and know that we do them no harm. Here, it is the animals who get to take their place and we get to arrange ourselves after them. The sea lions are heard loud and clear when they call and several are active in the water. But many are lazing in the shade. A sea lion we see is doing everything it can to kill a blowfish that has blown itself up into a ball, the size of a tennis ball.
Jan with some of the sealions
Probably a Mother and Child
Hello! Here am I!
It’s perfect to work on the boat in low tide
More sealions
A sealion playing with a blowfish
Of course there is one on the bench
We are Lucky to see a seaturtle close up
Leguanerna är havsleguaner endemiska för Galapagos, precis som de flesta djur här. De är duktiga simmare och lever på, framförallt, alger som de hittar i havet. När de är på land ligger de mest och slöar mitt framför fötterna på oss. Så det gäller att se var vi sätter fötterna.
The iguanas are marine iguanas endemic to the Galapagos, just like most of the animals here. They are good swimmers and live on, above all, algae that they find in the sea. When they are on land, they mostly lie down and laze right in front of our feet. So we have to see where we put our feet.
And of course leguan
Digging holes in the sand
Here is a big one
It’s low tide
Easy to see the low tide in the mangrove
Mangroves with seawater
A lot of iguanas
Best friends
Jan walking among the mangrove
Hamnen ligger en bit bort från stan och vi går mot den lilla byn. Landskapet är svart av lava men med mycket grönska. Isabella skall vara ca 1 miljon år gammal så här har grönskan lagt sig, i alla fall på den södra sidan av ön dit regnet kommer. Det finns fem vulkaner på ön, alla mer eller mindre aktiva. Senaste utbrottet var 2021. Byn är sömnig på ett charmigt sätt med gator av sand och ett flertal restauranger och häftiga barer längs med stranden. Här tar vi en drink i solnedgången och njuter av atmosfären.
The port is a bit away from the town and we walk towards the small village. The landscape is black with lava but with lots of greenery. Isabella is supposed to be about 1 million years old, so this is where the greenery has settled, at least on the southern side of the island where the rain comes. There are five volcanoes on the island, all more or less active. The last eruption was in 2021. The village is sleepy in a charming way with streets of sand and several restaurants and cool bars along the beach. Here we have a drink at sunset and enjoy the atmosphere.
The entrance to Pink Iguana bar
Soo true
The pelican enjoys The view
A wheel can be used to many things
tightrope walking is pretty easy for a surfer
Today we see the sunset from the beach
Same beautiful colours as from Vilja
Now the pelican enjoys The sunset
Taking a walk on the beach to the next bar
Here we drank Cocoloco – fresh coconut with rom
They cut the coconut here
Now the sun has set and it’s dark over the sea
Sitter ombord på Vilja helt ensam och njuter. Det är kul med vänner ombord men det är också trångt. Och att få egentid är verkligen uppskattat och välbehövligt. Lite nagelvård, dusch, lyssna på bok mm mm. Underbart! Jag njuter!
Sitting on board Vilja all alone and enjoying. It’s fun with friends on board, but it’s also crowded. And getting alone time is really appreciated and much needed. A little nail care, shower, listen to a book, etc. Wonderfully! I enjoy!
Under tiden är Jan, Marie och Niklas på utflykt. De åker till något som kallas Túneles. Ett naturligt labyrintsystem i lava som ser ut som tunnlar. Vattnet är riktigt klart och de får simma med stora sköldpaddor. Under snorklingen ser de också sjöhästar och unika Galapagos hajar som kan ligga stilla på botten och vila utan att vara i ständig rörelse, vilket de flesta hajar behöver. En riktigt bra utflykt om man gillar att snorkla.
Meanwhile, Jan, Marie and Niklas are on an excursion. They go to something called Túneles. A natural lava labyrinth system that looks like tunnels. The water is really clear and they get to swim with big turtles. While snorkeling, they also see seahorses and unique Galapagos sharks that can lie still on the bottom and rest without being in constant motion, which most sharks need. A really good excursion if you like snorkeling.
Jan looking for his snorkelgear. It’s of course in the bortom of the storage
The túneles in Isabella
Swimming with turtles is amazing
A seahorse is rare to see
The sharks resting
Ny dag och ny utflykt, endast halvdag idag. Vi åker in till hamnen och när vi väntar på båt och guide får vi underhållning av en jättesöt liten pingvin som simmar runt i hamnen. Båten tar oss till lavaön Tintoreras. På vägen dit gör vi stopp där vi kommer helt i närheten av flera pingviner. Åååh, vad söta pingvinerna är. Flera står i givakt och bryr sig inte det minsta om att vi är alldeles i närheten. Några andra simmar runt båten.
New day and new excursion, only half day today. We go into the harbor and while we wait for the boat and guide we are entertained by a very cute little guinea pig that swims around the harbor. The boat takes us to the lava island of Tintoreras. On the way there, we make a stop where we come very close to several penguins. Oh, how cute the penguins are. Several are standing guard and don’t care in the least that we are very close. A few others swim around the boat.
Three lovely penguins
The penguins are sooo cute
A swimming penguin
Strax därefter kommer vi till höjdpunkten, Bluefooted Boobies! Det är en hel liten koloni av sjöfågeln ”Blåfotade sulor”. Färgen på fötterna får de av sillen de äter. Som i sin tur äter en speciell sorts alger som ger färgen. Turen avslutas med en vandring där vi ser mängder av leguaner som bygger bon att lägga sina ägg i. Deras äggläggningsperiod har precis startat så vi har tur som kommer hit innan de stänger ön för besök.
Soon after, we come to the highlight, the Bluefooted Boobies! There is a whole small colony of the seabird ”Blue-footed soles”. The color of their feet they get from the herring they eat. Which in turn eats a special kind of algae that gives the color. The tour ends with a hike where we see loads of iguanas building nests to lay their eggs in. Their egg laying period has just started so we are lucky to get here before they close the island to visitors.
Bluefooted Boobies – love them
Here on a small rock
We were Lucky to see so many
The feet are really blue
A big iguan
And one digging a hole for laying eggs
Eggshell from an old egg
One more iguan
The landscape is really fascinating
Vardagen fortsätter även ombord. Vi lagar mat, tvättar kläder, fixar småfix o större fix mm mm. Även om vi lever i paradiset är det nödvändigt.
Everyday life also continues on board. We cook, wash clothes, fix small fixes and bigger fixes, etc. Although we live in paradise, it is necessary
Marie cooks todays dinner
And Jan is fixing
On the way back to Vilja with the watertaxi
Getting closer to Vilja
And here she is
Todays sunset
And one more photo
Dagarna på Isabella har tagit slut och nu seglar vi mot nästa ö – Floreana. En liten ö med endast 200 invånare. Solen skiner, havet är djupblått och himmelen ljusblå med enstaka vita moln
The days on Isabella are over and now we are sailing towards the next island – Floreana. A small island with only 200 inhabitants. The sun is shining, the sea is deep blue and the sky is light blue with occasional white clouds
Ååååh, vilken härlig och behaglig segling vi har just nu! Vinden är iofs nästan rakt akterifrån och det går endast i ca tre knop. Men Vilja glider framåt, det är inga vågor o hon lutar inte. Efter att nästan bara ha seglat i tuff sjö eller gått för motor sedan vi lämnade Cartagena är detta helt ljuvligt! Dessutom skiner solen och det är behaglig temperatur strax över trettio grader. Inte fyrtiofem, som tidigare, då svetten rann o vi knappt orkade göra något alls.
Oooooh, what a lovely and pleasant sailing we have now! The wind is also almost directly astern and it only goes at about three knots. But Vilja slides forward, there are no waves and she does not lean. After almost only sailing in rough seas or motoring since we left Cartagena, this is absolutely lovely! In addition, the sun is shining and it is a pleasant temperature just above thirty degrees. Not forty-five, as before, when the sweat was pouring and we could hardly do anything at all.
Sailing can bereally lovely
Vi har lämnat Panama City efter sex nätter där och är nu på väg mot ögruppen Las Perlas. Det skall bli skönt att komma ut till öar igen efter över tio dagar antingen på väg, i hamn eller genom kanalen. Vi har ju även hunnit med att fira jul och nyår och vår 3-årsdag
We have left Panama City after six nights there and are now heading for the Las Perlas archipelago. It will be nice to get out to the islands again after over ten days either on the road, in port or through the canal. We also had time to celebrate Christmas and New Year and our 3rd anniversary
När vi närmar oss ser vi några delfiner som simmar runt, hoppar och leker inte så långt borta från Vilja. Strax därefter kommer vi in i kokande vatten. Det är både strömt och tidvattnet är på väg upp. I Karibien var det knappt något tidvatten, precis som uppe i Skandinavien, men här är det 4 – 5 meters skillnad. Något vi behöver tänka på både när vi går strandnära och vid ankring. Strandnära då grund som syns vid lågvatten är totalt ute ur sikt vid högvatten. Och vid ankring då vi vill ha minst 3-4 gånger djupet ute, på vår ankarkätting, så vi får räkna på djupet vid högvatten.
As we approach, we see some dolphins swimming around, jumping and playing not too far from Vilja. Soon after, we enter boiling water. It is both current and the tide is rising. In the Caribbean there was hardly any tide, just like up in Scandinavia, but here there is a 4 – 5 meter difference. Something we need to think about both when we go close to the beach and at anchor. Close to the beach, the ground that is visible at low tide is totally out of sight at high tide. And when anchoring when we want at least 3-4 times the depth outside, on our anchor chain, so we have to count on the depth at high tide.
A really nice anchorage
Vi ligger i sundet mellan de nordliga öarna Isla Chapera och Isla Mogo Mogo. Här ligger tre andra båtar förutom oss. Sedan vi kom hit har Vilja snurrat runt 180 grader så vi ligger precis tvärtom mot vad vi låg när vi kom hit. Vi har inte sjösatt jollen ännu utan det blir imorgon. Vi var uppe tidigt idag för att komma iväg strax efter gryningen så vi inte riskerade att lägga till i mörker ännu en gång. Nu står maten på spisen. Idag blir det köttbullar med potatis, kantarellsås och Lingonsylt. Otroligt lyxigt i den värld vi lever långt från svenska matvaror. Det känns svalt nu, nästan lite kyligt. Jag har tagit på mig tunna byxor o en långärmad topp. Tittar på termometern ute i sittbrunnen. Den visar 27.8 grader….Allt är relativt. Vi har levt i en enorm hetta med över 40 grader så detta känns jätteskönt.
We are located in the strait between the northern islands of Isla Chapera and Isla Mogo Mogo. Here are three other boats besides us. Since we got here, Vilja has turned around 180 degrees so we are exactly the opposite of where we were when we got here. We haven’t launched the dinghy yet, but that will be tomorrow. We were up early today to get going just after dawn so we didn’t risk adding in the dark yet again. Now the food is on the stove. Today it will be meatballs with potatoes, chanterelle sauce and lingonberry jam. Incredibly luxurious in the world we live in far from Swedish food products. It feels cool now, almost a little chilly. I have put on thin pants and a long-sleeved top. Looking at the thermometer out in the cockpit. It shows 27.8 degrees….Everything is relative. We have been living in an enormous heat with over 40 degrees so this feels great.
We enjoy a lovely sunset onboard
Vi sitter framme på däck i eftermiddagen med vin o snacks. Runt oss kluckar havet av ström och tidvatten. Det är ett så rogivande och underbart ljud. Här ligger sex andra segelbåtar. Alla de andra har fören mot vinden medans vi ligger helt tvärt om. Vi funderar på orsaken…fem av de andra är katamaraner och rör sig annorlunda medans den enda andra enskroviga båten ligger lite längre från sundet, det måste vara orsaken. Vilja ligger med fören mot strömmen medan de andra ligger med fören mot vinden. Skönt att det fläktar i sittbrunnen för ovanlighetens skull.
We sit out front on the deck in the afternoon with wine and snacks. Around us, the sea is churning with currents and tides. It is such a soothing and wonderful sound. Six other sailboats are located here. All the others have the bow to the wind, while we are completely opposite. We are thinking about the reason…five of the others are catamarans and move differently while the only other monohull is a little further from the strait, that must be the reason. Vilja lies with the bow against the current while the others lie with the bow against the wind. Nice that there is a fan in the cockpit for the unusual sake.
Wine with snacks is really a pleasant time
We really enjoy this
The sky has amazing colours
Det är helg och under dagen idag har det varit över tio motorbåtar här med festglada och badsugna människor ombord. Det har varit dunkadunka-musik, skratt och rop. Skönt nu när det är tyst igen och det endast är kluckandet som hörs.
It’s the weekend and during the day today there have been over ten motorboats here with party-happy and bath-hungry people on board. There has been thump thump music, laughter and shouts. Great now that it’s quiet again and only the clucking can be heard.
Andra dagen med strålande sol, inte så vanligt här i Panama där det är mycket regn och åska. Men nu mullrar det ordentligt och in över bergen i fastlandet Panama är det kolsvarta moln. Tror de kommer ta sig ut hit till oss under kvällen och natten. Så det är bäst att passa på och njuta fram tills dess
Second day with bright sun, not so common here in Panama where there is a lot of rain and thunder. But now it rumbles properly and over the mountains in mainland Panama are pitch black clouds. Think they will come out here to us during the evening and night. So it’s best to take care and enjoy until then
The sun was still shining on one side of the boat when the rain came
And a lovely rainbow appeared on the other side
Vi har jobbat en hel del med och på båten de senaste dagarna. Städar och röjer, som vanligt. Jag blir tokig på att inte ha ordning i båten med var sak på sin plats. Men mycket har blivit gjort. Jan har börjat byta ut träpluggar i teakdäcket och igår limmade vi fast årklykor o handtag av gummi på jollen som lossnat för längesedan. Överdrag till sittbrunnsdynor o sittkuddar har blivit tvättade, utsidan skrovet tvättat igen från påväxt av alger o långhalsar. Bloggen och foton tar ju sin tid och vi har, tyvärr, upptäckt småkryp i några av våra mjöl- och lins- och bönpåsar. Så nu har vi gått igenom varje påse grundligt, slängt en hel del i havet, tvättat ur skåp o väskor, sprayat mm mm. Så nu är det bara att hålla tummarna att vi blivit av med det. Noga tillsyn framöver och några skåp i andra delar av båten skall gås igenom. Så allt är inte paradis hela tiden utan det är en hel del jobb.
We have worked a lot with and on the boat in recent days. Cleaning and clearing, as usual. I’m going crazy for not having order in the boat with everything in its place. Jan has started to replace the wooden plugs in the teak deck and yesterday we glued rubber grips and handles on the dinghy that came off a long time ago. Covers for cockpit cushions and seat cushions have been washed, the outside has been washed again from algae growth. The blog and photos take time and we have, unfortunately, discovered small bugs in some of our flour, lentil and bean bags. So now we have gone through each bag thoroughly, thrown a lot into the sea, washed out of cupboards and bags, sprayed, etc. So now we just have to keep our fingers crossed that we got rid of it. Careful supervision in the future and some lockers in other parts of the boat must be checked. So everything is not paradise all the time but it is a lot of work.
Here we work on the dinghy.
And now it’s time to work with the toilet
We look through very single bag with food caeully and also spray it on the outside
Vi ligger kvar här och njuter. Idag är det fyra dagar sedan vi kom hit till Mogo Mogo. Vi tar jollen in till stranden på ön Chapera. Passar på nu när vi har ön helt för oss själva. Det är lite av ett Robinson Cruzoe liv. Vi fortsätter med jollen till ön Mogo Mogo. Vilken vacker plats! Här passar jag på att bada i det smaragdgröna havet. Det är vindstilla och ingen ström i den SV-liga viken. Såååå härligt!
We stay here and enjoy. Today is four days since we arrived here at Mogo Mogo. We take the dinghy into the beach on the island of Chapera. Fits in now that we have the island all to ourselves. It’s a bit of a Robinson Crusoe life. We continue with the dinghy to the island of Mogo Mogo. What a beautiful place! Here I take the opportunity to bathe in. the emerald sea. There is no wind and no current in the SW-facing bay. Sooo lovely!
We are taking the dinghy first to Chapera
Here we walk in the sand
The weather is fantastic
And the water emeraldcoloured and crystal clear
A perfekt life
I bet everyone can guess what Jan is looking at
Of course it’s Vilja
Here she is again – our home
Our dinghy on the Island of Mogo Mogo
Here I took a swim in the warm water
A local fishingboat in the bay
And another one on land
Det är ganska tidigt på morgonen och vi beger oss iväg mot ön Pedro Gonzales, längre söderut. Plötsligt omringas vi av en flock delfiner varav en mamma med ett barn. Vilken lycka! De simmar med oss och leker runt Vilja. Undrar om de är medvetna om att vi tittar på dem? Delfiner runt båten är bland det mest underbara som finns. Vi släpper allt vi har för händer och njuter av synen. Tur att vi har en autopilot som styr för oss
It is quite early in the morning and we head off towards the island of Pedro Gonzales, further south. Suddenly we are surrounded by a pod of dolphins, one of which is a mother with a child. What happiness! They swim with us and play around Vilja. Wonder if they are aware we are watching them? Dolphins around the boat are among the most wonderful things there is. We drop everything we have in our hands and enjoy the view. Lucky we have an autopilot to steer for us
A walk on the beach
Enjoying the view from the beach
We take the dinghy in to a small fishing village
A sleep but charming small village with view over the sea
The houses bear traces of beautiful wear from the forest of the weather over many years
Så lyxigt med en dag total semester. Bara koppla av, bada, lyssna på bok, njuta av utsikten och bada i pool! Vi har kommit till den privata ön San José och i en av vikarna ligger en resort dit vi är välkomna att njuta alla faciliteter. Visst vi betalat 10 dollar var men är välkomna tillbaka. Utsikten är slående vacker och bubbelpoolen sååå lockande härlig. Vi unnar oss inte många saker i vårt ändå priviligierade liv men idag njuter vi av denna lyx. Glittrande hav så långt ögat kan nå, palmer i förgrunden, en infinitipool, vin i glaset två Tukaner och färgglada papegojor som flyger över oss. Kan inte säga annat än att livet är härligt
So luxurious with a day total vacation. Just relax, swim, listen to a book, enjoy the view and swim in the pool! We have arrived at the private island of San José and in one of the bays is a resort where we are welcome to enjoy all the facilities. Of course we paid 10 dollars each but are welcome back. The view is strikingly beautiful and the hot tub so invitingly lovely. We don’t treat ourselves to many things in our still privileged life but today we enjoy this luxury. Sparkling sea as far as the eye can see, palm trees in the foreground, an infinity pool, wine in the glass, two Toucans and colorful parrots flying above us. Can’t say anything other than that life is wonderful
The view from the Hotel is stunning
Overflow swimmingpool
Jan enjoyes the view
And I enjoy the jacuzzi
With a glas of white wine
It’s a beautiful place to spend some hours or a day
They have tame toukans and parrots
Det börjar mörkna och den svenska segelbåten, Kerpa från Stockholm, är på väg in i viken. Vi möttes i Guna Yala och nu möts vi igen. De kommer över till oss på en gin & tonic i solnedgången och vi umgås ett par timmar innan vi båda behöver laga till dagens middag. Vi träffas även nästa dag och nu åker vi in till resorten och njuter i jacuzzin tillsammans. Imorgon börjar de sin segling mot Marquesas, en dryg månads segling utan att se varken land o troligen inte någon båt.
It’s getting dark and the Swedish sailboat, Kerpa from Stockholm, is heading into the bay. We met in Guna Yala and now we meet again. They come over to our place for a gin & tonic at sunset and we hang out for a couple of hours before we both have to cook for today’s dinner. We also meet the next day and now we go to the resort and enjoy the jacuzzi together. Tomorrow they start their sail towards the Marquesas, a good month’s sail without seeing either land or probably no boat.
Kerpa with Kerstin and Paul are coming to our bay
Själva väljer vi att stanna kvar några dagar. Vi har inte bråttom och det finns flera stränder att utforska. Jag fascineras över färgerna på sanden och krabbornas grävande ner i sanden för att gömma sig. Här är inte lika fantastiskt som i Guna Yala men det har sin charm. Och det är betydligt lugnare. Just nu tror vi att det endast är 4 – 5 segelbåtar totalt i hela Las Perlas. Vattnet är klart och avsvsalkande, lite kallare än i Karibien, stränderna kritvita och nästan helt utan uppblåst skräp och det är härligt att ibland få vara ensamma på en hel ö.
We ourselves choose to stay for a few days. We are not in a hurry and there are several beaches to explore. I am fascinated by the colors of the sand and the crabs burrowing into the sand to hide. Here is not as amazing as in Guna Yala but it has its charm. And it is much quieter. Right now we think there are only 4 – 5 sailboats in total in the whole of Las Perlas. The water is clear and desalicizing, a little colder than in the Caribbean, the beaches are chalk white and almost completely free of bloated rubbish and it is wonderful to sometimes be alone on an entire island.
One of all the beaches
It’s so calming
The tiny crabs dig hole and through out the sand. It’s a beautiful pattern
And the pattern with black and light sand is also beautiful
Out there is Vilja and you see one of all special rocks hete in the bay
It looks like a man from both sides. One facing left with a strange thing on his head. And one with head and full body facing right
Framme på däck fläktar det skönt, runt oss plaskar en massa fiskar i vattenbrynet. Vi tar jollen in till de vackra små öarna som är så små att vi går runt dem på några minuter med tårna i den vita sanden i vattenbrynet. Det bor inte många människor på de öar vi hittills har besökt. Första ögruppen vi lägger till vid heter Chichime cays med de små öarna Uchtupu Pipigua och Uchutupu Dummat. Låter så exotiskt, och det är det ju också.
At the front of the deck, it’s a nice breeze, around us a lot of fish are splashing in the water’s edge. We take the dinghy in to the beautiful little islands that are so small that we walk around them in a few minutes with our toes in the white sand at the water’s edge. Not many people live on the islands we have visited so far. The first group of islands we add is called Chichime cays with the small islands Uchtupu Pipigua and Uchutupu Dummat. Sounds so exotic, and it is.
The small cays are made of white sand
Covered with palmtrees
Our dinghy that we use everywhere to get around
We don’t get tired of the palmtrees
A bird watching for fishes
It’s sooo beautiful
On this Cay it’s two small houses
Walking around the cay with bare feet in the white sand
Här möter vi Porrima med Peter och besättning. Kul att våra vägar korsas igen och vi bestämmer att vi åker vidare till samma ö även imorgon.
Here we meet Porrima with Peter and crew. Nice that our paths cross again and we decide that we will go on to the same island tomorrow as well.
Vilja lämnar först och kommer fram till ”Swimming-pool” vid ön Banderup i östra Holandes cays efter ca tre timmar. Ännu ett romantiskt paradis. Här är en liten skärgård av pittoreska cays som överallt i Guna Yala. Vi släpper i ankaret och får gott fäste direkt. Efter en hoppilandare åker vi in med jollen till några av de små cays som omringar oss. Det är så fascinerande att det växer så många palmer och även finns små hus på dessa cays som endast är ett par dm högre än havet. Vi förundras över vad som sker om det kommer stormar. För ett år sedan fanns det nästan inga hus, barer o restauranger här utan det var mer autentiskt. Nu har GunaYala-indianerna insett att, framförallt de som är ute på chartrade båtar ett par dagar, önskar denna lyx. Synd tycker vi, skulle varit kul att uppleva detta område för tio år sedan.
Vilja leaves first and arrives at the ”Swimming pool” at the island of Banderup in the eastern Holandes cays after about three hours. Another romantic paradise. Here is a small archipelago of picturesque cays like everywhere in Guna Yala. We drop the anchor and get a good hold straight away. After a hop-on hop-off, we go in with the dinghy to some of the small cays that surround us. It is so fascinating that so many palm trees grow and there are also small houses on these cays which are only a couple of meters higher than the sea. We wonder what happens when there are storms. A year ago there were almost no houses, bars or restaurants here, but it was more authentic. Now the GunaYala Indians have realized that, especially those who are out on chartered boats for a couple of days, desire this luxury. We think it’s a shame, it would have been fun to experience this area ten years ago.
More cays with palmtrees
Never stand under o palmtree with coconuts
A local fishingboat
More palmtrees
Some are hanging out over the sea
Porrima kommer några timmar efter oss och på kvällen blir vi bjudna in på restaurangen. Vi njuter av grillad languster och därefter hamnar vi mitt o ett party med ungdomar från andra båtar. Klockan hinner bli mycket innan vi bryter av och tar oss tillbaka till våra båtar i mörkret.
Porrima arrives a few hours after us and in the evening we are invited to the restaurant. We enjoy grilled lobster and then we end up in the middle of a party with young people from other boats. It will be a long time before we break off and make our way back to our boats in the dark.
Nästa dag och vi vinkar hejdå till Porrima, som skall vidare. Själva stannar vi kvar och njuter av solen, brisen och det trettiogradiga kristallklara vattnet. Det är varmt i luften så det känns underbart att tillbringa mycket tid i havet och svalka ner oss. Runt oss finns fantastiska rev att snorkla vid men Jan har lite problem med öronen och jag känner mig inte bekväm med att snorkla så tyvärr får vi inte upptäcka denna fantastiska undervattensvärld med dess ofantliga rikedom på koraller, sköldpaddor och färgglada fiskar
The next day and we wave goodbye to Porrima, who will move on. We ourselves stay and enjoy the sun, the breeze and the thirty-degree crystal clear water. It’s warm in the air so it feels wonderful to spend a lot of time in the sea and cool off. All around us there are fantastic reefs to snorkel at but Jan has a bit of a problem with his ears and I don’t feel comfortable snorkelling so unfortunately we don’t get to discover this amazing underwater world with its incredible wealth of corals, turtles and colorful fish
Can you ever get tired of palmtrees?
The cays are different but all with white sand and palmtrees
It’s sooo beautiful
White sand and turquoise sea
A homemade sign outside a small restaurant
Table and chairs in the water
We enjoyed red wine and snacks on Vilja
Vi ligger nu vid några riktiga paradisöar, Coco Bandero. Tre små cays täckta av kokospalmer med vita sandstränder runtomkring. Det är ett paradis. Igen. Som taget ur en saga. Sinnebilden av edens lustgård. Vinden blåser lätt och det rasslar i palmkronorna. Bladen skiftar i nyanser av grönt och sedan mot gult och till sist orange. Några står raka o ståtliga medan andra böjer sig mjukt ut över det turkosblå glittrande havet. Det är en fantastisk syn att skåda.
We are now at some real paradise islands, Coco Bandero. Three small cays covered in coconut palms with white sandy beaches all around. It is a paradise. Again. Like out of a fairy tale. The image of the Garden of Eden. The wind blows lightly and the palm crowns rustle. The leaves shift in shades of green and then towards yellow and finally orange. Some stand straight and stately, while others gently bend over the sparkling turquoise sea. It is an amazing sight to behold.
The sea, beach and sky are so lovely
The colours!
Guna Yala indians paddling a small wooden boat
The boats are really photogenic
Palmtrees hanging over the sea with Vilja in between
More photos of fishingboats
Here you can see Vilja between the palmtrees
Vi har precis köpt två stora langustrar av en Guna Yala-indian. De ligger i en spann med saltvatten här i båten nu. Så ikväll blir det lyxmiddag. Ingen av oss är rutinerade med att koka/grilla hummer men idag skall vi prova. De är stora, säkert 1,5 kilo var och kostade ca 100 kronor styck. Ser såååå fram emot middagen. Vi känner oss elaka när vi trycker ner langustrarna i det kokande vattnet. Det är ju grymt men förhoppningsvis går det fort innan de slutar lida. Vi gratinerad dem sedan med vitlök, smör och parmesan. Ååååå sååååå gott! En flaska kallt vitt vin till detta o vi känner oss som i himmelriket.
We have just bought two large crawfish from a Guna Yala Indian. They are in a span of salt water here in the boat now. So tonight will be a luxury dinner. None of us are experienced with cooking/grilling lobster, but today we will try. They are large, probably 1.5 kilos each and cost about SEK 100 each. Sooo looking forward to dinner. We feel mean when we push the crawfish into the boiling water. It’s cruel, but hopefully it will pass quickly before they stop suffering. We then gratinate them with garlic, butter and parmesan. Oooooh sooooo good! A bottle of cold white wine with this and we feel like we’re in heaven.
The GunaYala-indian who sold us langusters
Here they are in a bucket of salt water
The first one goes in to the boiling water
Boiled and ready to be gratinated
A lovely dinner
Idag vaknar vi upp till ösregn, åska och blixtar. Vinden har tagit i så ankarkättingen sträcks. Flera båtar lämnar för nya destinationer men vi väljer att stanna kvar. Här vill vi vara flera dagar och nätter. Förhoppningsvis klarnar det upp så vi kan ta jollen in till de tre små cays som omger oss.
Today we wake up to torrential rain, thunder and lightning. The wind has picked up so the anchor chain is stretched. Several boats leave for new destinations but we choose to stay. We want to stay here for several days and nights. Hopefully it clears up so we can take the dinghy into the three small cays that surround us.
Dark sky over the turquoise water
The weather is slowly getting better
We take the dinghy to another cay
Park it on the sand
Some flowers are growing here
Some more palmtrees
Enjoying the view
Tyvärr blir våra planer ändrade. Vår watermaker fungerar fortfarande inte och vi börjar få slut på vatten, trots att vi snålar. Idag tar vi oss därför till en annan cay för att imorgon segla till Linton Bay där en mekaniker kommer möta upp oss. Det är inte bara watermakern som krånglar. Det luktar diesel från generatorn så det kan vara en läcka där, radarn fungerar inte heller och igår upptäckte vi att vi troligen fått en mus ombord. En påse med pangko i ett stuvutrymme var gnagd på och det låg några muslortar där. Den måste ha kommit ombord i Shelter bay för en vecka sedan. Så nu har vi ett husdjur 😒. Hade föredragit en hund iofs.
Unfortunately, our plans have changed. Our watermaker still doesn’t work and we’re running out of water, even though we’re stingy. Today we therefore go to another cay to sail tomorrow to Linton Bay where a mechanic will meet us. It’s not just the watermaker that has problems. It smells like diesel from the generator so there may be a leak there, the radar doesn’t work either and yesterday we discovered that we probably got a mouse on board. A bag of pangco in a stowage compartment was gnawed on and there were some mouse droppings in there. It must have come aboard in Shelter bay a week ago. So now we have a pet 😒. Would have preferred a dog too.
Solen skiner och vågorna går höga när vi idag seglar ca 43 nm tillbaka mot Linton Bay. Bort från Guna Yala o dess paradisöar. Vi måste dit för att förhoppningsvis få lagat watermakern. Ursprungliga problemet med pumpen är löst då vi köpt en ny och monterat den men nu läcker det vid pumpen i stället. Watermakern har varit vårt ständiga problem ända sedan vi lämnade Gran Canaria för snart två år sedan. När ett problem är löst kommer ett nytt.
The sun is shining and the waves are high as we sail about 43 nm back towards Linton Bay today. Away from Guna Yala and its paradise islands. We have to go there to hopefully fix the watermaker. The original problem with the pump is solved as we bought a new one and installed it, but now it leaks at the pump instead. The watermaker has been our constant problem ever since we left Gran Canaria almost two years ago. When one problem is solved, a new one comes.
Under sail back to Linton Bay
The waves are high but it’s difficult to catch on photo
Captain Jan enjoying life
Seglingen till Linton Bay är hoppig och skumpig. Det går 3 – 4 meter höga vågor och vi är glada att vi har sjöstuvat ordentligt. Resan tar ca åtta timmar och vi ankrar i viken utanför marinan. Nu hoppas vi att allt skall lösa sig imorgon. Seglares liv är inte bara sol, bad och njutning. Det är mycket som måste underhållas och mycket som går sönder. Skulle lätt kunna skriva ett helt inlägg om det, eller kanske t o m en hel bok.
The sailing to Linton Bay is bouncy and murky. There are 3 – 4 meter high waves and we are happy that we have properly stowed away. The trip takes about eight hours and we anchor in the bay outside the marina. Now we hope that everything will be resolved tomorrow. Sailors’ lives are not just sun, swimming and enjoyment. There is a lot that needs to be maintained and a lot that breaks. Could easily write a whole post about it, or maybe even a whole book.
Vi är tillbaka i Cartagena sedan ca en vecka. Cartagena – Club de Pesca. Här är så varmt, så ofantligt varmt…Vi har inte haft sröm på bryggan i stort sett från i torsdags. Nu är det måndag eftermiddag. Svettet rinner nerför kroppen o saltet svider i ögonen o på sår på kroppen. Vi byter kläder 3-4 gånger om dagen då de vi har på oss blir genomvåta. Inne i båten är det runt 36 rader varmt och utanför ännu varmare. Ingen vindpust. Vi har fläktar o det hjälper men räcker definitivt inte. Just nu skulle jag önska mig att få uppleva minus 25 grader – åtminstone för en kvart. Vi köper dunkar med dricksvatten o de tar fort slut. Colan likså. Arbetsmoralen är inte stor. Det går helt enkelt inte att göra något. Värmen tar fullständigt kål på oss dagtid. Som tur är så har vi haft el på natten. Vår AC står på 19 grader men det är ändå strax under 30 grader på natten. Havet värmer underifrån och luften ovanifrån.
We have been back in Cartagena for about a week. Cartagena – Club de Pesca. It’s so hot here, so unbelievably hot…We haven’t had any flow on the jetty mostly since Thursday. It is now Monday afternoon. The sweat runs down the body and the salt stings the eyes and wounds on the body. We change clothes 3-4 times a day as the ones we wear get soaked. Inside the boat it is around 36 degrees warm and outside even warmer. No gust of wind. We have fans and that helps but is definitely not enough. Right now I would like to experience minus 25 degrees – at least for a quarter of an hour. We buy cans of drinking water and they quickly run out. Cola as well. The work ethic is not great. There is simply nothing that can be done. The heat takes a toll on us during the day. Luckily, we had electricity at night. Our AC is set to 19 degrees, but it’s still just under 30 degrees at night. The sea warms from below and the air from above.
Vilja full of laundry to get dry
This is how they lift up the boats so it does not grow under waterline
Our pier in Club de Pesca where we have been since end may during hurricane season
One evening we had a get together with other sailors
A peaceful scenery in the district Manga where we stay
When the tide is high the waters covers the streets
And leaves a lot of rubbish on the streets when it’s going down again
Några dagar senare. Från värmen till ösregn o svalka. Nu har vi bara 26,4 grader inne i båten….med airconditioner på 17 grader. Det är svalt o skönt o vi kan jobba lite smått. Elskåpet är fixat efter att det brann där pga bogpropellern i maj o några skåp är sorterade. Vi försöker verkligen utnyttja varje cm i båten till mat o praktiska saker. All durk är öppnad undan för undan så vi kan placera kaffe, havregryn, sylt o mjöl under mm. Allt är dyrt i Pacific så vi provianterar för fullt. Våra gastar första 3 månaderna över Pacific, Marie o Niklas, har köpt biljetter nu. De kommer till Panama 27 januari. Vi har även börjat proviantera för den tid de är med. Först ca 7 dagar till Galapagos. O vi hoppas att myndigheterna släpper in oss där….det är stränga regler. Sedan ca 4-5 veckor ute på öppet hav innan vi kommer fram till Marquesas i Franska Polynesien. Det blir definitivt längsta sträckan till sjöss utan landkontakt. Över 30 dagar. Atlanten tog 19 dagar.
A few days later. From the heat to torrential rain and coolness. Now we only have 26.4 degrees inside the boat….with air conditioner at 17 degrees. It’s cool and nice and we can work a little bit. The electrical cabinet is fixed after there was a fire there due to the bow thruster in May and some cabinets are sorted. We really try to use every cm in the boat for food and practical things. All colanders are opened side by side so we can place coffee, oatmeal, jam or flour under etc. Everything is expensive in the Pacific so we stock up. Our guests for the first 3 months across the Pacific, Marie and Niklas, have bought tickets now. They will arrive in Panama on January 27. We have also started stocking up for the time they are with us. First about 7 days to the Galapagos. And we hope the authorities will let us in there….there are strict rules. Then about 4-5 weeks out on the open sea before we arrive at the Marquesas in French Polynesia. It will definitely be the longest distance at sea without land contact. Over 30 days. The Atlantic took 19 days.
We can’t use this toilet anymore because of all drink we have bought
Pacific är såååå stort. Det går inte ens att föreställa sig. Atlanten blir nästan som Medelhavet i jämförelse. Vi är vana vid att se en karta med Atlanten lite till vänster o sedan Amerika o Europa, Asien o Afrika. Vänder vi på jordklotet så är det nästan bara vatten. Pacific – Stilla Havet. O det vattnet skall vi segla över…
Pacific is sooooo big. You can’t even imagine it. The Atlantic becomes almost like Mediterranean in comparison. We are used to seeing a map with the Atlantic a little to the left and then America and Europe, Asia and Africa. If we turn the globe over, there is almost only water. Pacific – Pacific Ocean. O that water we shall sail across…
It’s Impossible to imagine the size of The Pacific
Karneval! Eller egentligen en festival som känns som karneval. Cartagena firar Independence och det gör de stort i dagarna fyra. Idag är första dagen och det går ett karnevalståg på Pencer boulevard som ligger nära gamla stadsdelen. Folk strömmar dit och trängseln är stor. De flesta är beväpnade med ett stort rör där man sprutar ut skum på varandra. Det dansas, skrattas och sprutas skum överallt. Runt fötterna smäller de med smällare och vi har bara fötter i sandaler och flipflops. Lite rädda att få smällare på oss är vi allt. Samtidigt pågår karnevalståget med stora dansande grupper i vackra kläder. Och vackra exotiska kvinnor i fantastiska karnevalskläder. Vi har lyckats få en plats nära domarna så vi får se deras dans ordentligt. Det är fest, det är glädje, det är färgprakt o det är dans! Hela Cartagena sprätter av upprymdhet, bus och rytmik. Vi blir duschade av skum flera gånger om och delar glädjeruset med alla andra.
Carnival! Or actually a festival that feels like a carnival. Cartagena celebrates Independence and they do it big in the four days. Today is the first day and there is a carnival train on Pencer boulevard which is close to the old part of town. People flock there and the congestion is great. Most of them are armed with a large pipe where they spray foam at each other. There is dancing, laughing and spraying foam everywhere. Around the feet, they pop firecrackers and we only have feet in sandals and flip-flops. We’re all a little afraid of getting firecrackers thrown at us. At the same time, the carnival procession is going on with large dancing groups in beautiful clothes. And beautiful exotic women in amazing carnival costumes. We have managed to get a seat close to the judges so we get to see their dance properly. It’s a party, it’s joy, it’s colorful and it’s dancing! All of Cartagena bursts with excitement, mischief and rhythm. We are showered with foam several times and share the rush of joy with everyone else.
Party, party, party!
Everyone is dancing
We are close to the judges so we can see all performances
The judges
More from the carnivaltrain
We enjoyed the carnival at least three hours
And, of course a beautiful girl
a woman dressed up with a really big bum
Nu är det nästa dag av firandet och hundratals, kanske tusentals båtar samlas i långa rader bakom avgränsningar. En stor scen är uppbyggd och riktad ut mot havet. Det är stora filmdukar som på stora konserter. Vi tar vår gummijolle och paddlar ut tillsammans med Peter från båten Porrima. Eftersom vi är en så liten båt bestämmer vi oss för att paddla framför alla andra båtar och lägga oss strax framför scenen. Vi möts av vinkningar, jubel, hejarop och blir sprutade på med skum av alla glada och festsugna människor i båtarna som vi paddlar framför. Vi hittar en ledig liten lucka och lyfter upp avspärrningslinan så vi är på rätt sida. Konserten börjar och festen är igång. På en båt tar ölen slut och de frågar oss om vi kan paddla in till land med dem o köpa mer. Självklart hjälper vi till. Under tiden sitter jag kvar i båten vi hjälper. Artisterna avlöser varandra och efter några timmar kommer en av Colombias största artister upp på scenen. Jublet stiger i ett crecendo och glädjen bland alla vet inga gränser. Det är en jättelyckad eftermiddag och kväll och vi är nöjda när vi paddlar tillbaka.
Now it’s the next day of the celebration and hundreds, maybe thousands of boats are gathering in long lines behind barriers. A large stage is built and directed towards the sea. There are big movie screens like at big concerts. We take our dinghy and paddle out together with Peter from the boat Porrima. Since we are such a small boat, we decide to paddle in front of all the other boats and lay right in front of the stage. We are met by waves, cheers, cheers and are sprayed with foam by all the happy and party-hungry people in the boats that we paddle in front of. We find a free small hatch and lift up the cordon so we are on the right side. The concert begins and the party is on. On one boat the beer runs out and they ask us if we can paddle ashore with them and buy more. Of course we will help. In the meantime, I remain in the boat we are helping. The artists replace each other and after a few hours one of Colombia’s biggest artists comes on stage. The cheers rise in a crescendo and the joy among everyone knows no bounds. It is a very successful afternoon and evening and we are satisfied when we paddle back.
Peter and Jan paddles our boat to the festivities
There are hundreds or thousands of boats full of people partying
Foam is sprayed on everyone
They loved spraying on us
I got fully sprayed
Music on the scene and partying people around
A lot of people
Firework from the scene
Jan and Peter coming back after helping another boat to buy beer and pick up more people
It’s getting late and we start our way back to the boat
Idag är vi ute o seglar! Härligt! Det blåser friskt men segelbåten Porrima från Holland med Peter som kapten hanterar vinden och vågorna utmärkt. Det är en Beneteau 50 cence. Han har köpt nya segel som anlänt och stående riggen är utbytt så idag är det provsegling med finjustering som gäller. Två kunniga personer är ombord och kontrollerar. Allt verkar vara bra. Vi mötte Porrima på Cuba och har umgåtts sedan Jamaica. Det är underbart att vara ute på havet ett par timmar. Det fläktar och rör på sig. Längtar tills vi åker iväg om ca 1 vecka.
Today we are out sailing! Lovely! The wind is fresh but the sailboat Porrima from Holland with Peter as captain handles the wind and waves excellently. It’s Beneteau 50 Cence. He has bought new sails that have arrived and the standing rig has been replaced, so today it is test sailing with fine tuning. Two knowledgeable people are on board and checking. Everything seems to be fine. We met Porrima in Cuba and have been hanging out since Jamaica. It is wonderful to be out at sea for a couple of hours. It fans and moves. Can’t wait until we leave in about 1 week.
Sailing with the boat Porrima
We really enjoyed coming out on the sea for some hours
The rope from the main sail came loose but nothing bad happened
The man is filming everything to make sure it’s all alright
Provianteringen är i stort sett klar. Nu är det bara färsk mat till våra första 6 veckor i Panama kvar. Dryck är också inhandlat så nu är durken i främre toaletten full.
Provisioning is largely complete. Now all that’s left is fresh food for our first 6 weeks in Panama. Drinks have also been purchased, so now the sink in the front toilet is full.
Vi jobbar på för fullt med båten. Jan utomhus och jag inomhus. Varenda skåp är genomgånget, mat undanstuvad och i lättåtkomliga väskor, dynfodral tvättade likaså små sittkuddar. Jan tvättar rep, fixar med utombordare som plötsligt slutat fungera, vindturbinen skall på plats och mycket mycket mer
We are working hard on the boat. Jan outdoors and i indoors. Every cupboard is gone through, food stowed away and in easy-to-access bags, duvet covers washed as well as small seat cushions. Jan washes ropes, fixes outboards that suddenly stopped working, the wind turbin must be in place and much, much more
A rigcheck is done and everything looks good
Jan screwes the new wind turbine together
And now it’s put in place
A seagull gives us company
Självklart hinner vi med några kvällar in till gamla stan – Getsemani också. Där njuter vi av atmosfären, folkvimlet, uppträdanden, färgprakten och charmen. En plats vi kommer sakna när vi lämnat Cartagena.
Of course, we manage to spend a few evenings in the old town – Getsemani too. There we enjoy the atmosphere, the crowds, the performances, the splendor of color and the charm. A place we will miss when we leave Cartagena.
In the old town – Getsemani
People are dancing on the streets
Jan walking around
A performance, the man with big stomach is dancing bellydance and pretending to sing famous songs
Nu flyger vi söderut. Längst ner till sydligaste hörnet av Colombia där tre länder möts – Colombia, Brasilien och Peru. Hit går inga vägar då det är regnskogen Amazonas som dominerar, långt, långt runtomkring. Alla transporter sker därför med båt och ett fåtal flygförbindelser. Staden vi flyger till heter Leticia
Now we fly south. Down to the southernmost corner of Colombia where three countries meet – Colombia, Brazil and Peru. There are no roads here as it is the Amazon rainforest that dominates, far, far around. All transport therefore takes place by boat and a few air connections. The city we fly to is called Leticia
Flying over the Andes
We have landed in Leticia
It is walking distance between these three countries
Amazonas regnskog är världens största och omfattar 7 miljoner km² i totalt 9 länder. Härifrån kan man ta sig västerut mot Peru och Ecuador och österut genom hela Brasilien ända till Atlanten.
The Amazon rainforest is the world’s largest and covers 7 million km² in a total of 9 countries. From here you can go west towards Peru and Ecuador and east through the whole of Brazil all the way to the Atlantic Ocean.
När vi kommer hit är det slutet av torrsäsongen och vattnet är så lågt som det kan vara. Många små bifloder är torrlagda och båtar och byggnader ligger uppe på de stora sandbankarna. Men det finns fortfarande vatten i de större bifloderna och vi har bestämt oss för en tredagars tur in i Amazonas till en liten by som ligger i Peru.
When we get here it is the end of the dry season and the water is as low as it can be. Many small tributaries have dried up and boats and buildings are perched on the large sandbanks. But there is still water in the larger tributaries and we have decided on a three-day trip into the Amazon to a small village located in Peru.
This little river is almost dry now in the end of dry season
Houses are on stilts because on rainy season the water gets much much higher
There are a lot of different kind of fruits
It looks so delicious
And all the lovely colours
There are many kind of bananas and plantain
In the evening there are streetfood everywhere
Nu väntar vi, tillsammans med vår guide Mike, på båten som skall ta oss från Colombia till vårt äventyr. Det är fullt av liv på floden med båtar som transporterar människor och varor. På andra sidan vattnet, bara ett par hundra meter bort ligger Peru. Resan på det bruna vattnet tar oss ca 45 minuter och vi får vandra ganska länge i hettan och fukten innan vi kommer fram till byn och till det hus där vi skall bo. Det känns spännande och vi vet inte riktigt vad vi gett oss in på.
Now we are waiting, together with our guide Mike, for the boat that will take us from Colombia to our adventure. It is full of life on the river with boats transporting people and goods. On the other side of the water, just a few hundred meters away is Peru. The journey on the brown water takes us about 45 minutes and we have to walk for quite some time in the heat and humidity before we arrive at the village and the house where we will live. It feels exciting and we don’t really know what we’ve gotten ourselves into.
We booked our trip via the travelgency George of the jungle
On the way to our boat. The river does not have a lot of water now so it’s far down
Taking a Coke while we are waiting
It’s a lot of activity by the river
A cute girl waiting for the boat to leave
There are plenty of boats
Soon our boat will come. But we enjoy the atmosphere here by the river
Now we are on the way
Our blue boat
Pouring gasoline by hand to the engine
Houses are on sand instead of in the water now in the dry season
In rainy season the water gets all the way up and even inside the forest
We have reached our village
Some boats are leaking
This is the house where we will stay for 2 nights
Vår första dag består av två vandringar i skogen. En på dagen och en i mörkret på kvällen. Vi klär på oss långbyxor och långärmat plus höga gummistövlar för att skydda oss mot giftiga insekter, myggor och ormar. Dagen innan var det en turist som trampade på en giftig orm. Den bet honom längst upp på stövelskaftet, så han klarade sig som tur var. Det knastrar under fötterna när vi promenerar fram i den nu torra regnskogen. Det är svårt att tänka sig att det kommer vara vatten ända här uppe om ett halvår. Nu är det fruktansvärt hett och svetten rinner av oss. Kläderna är genomvåta och det svider i ögonen av det salta svettet. Mike är fantastiskt duktig på att hitta djur i skogen. Mest insekter. Vi ser stora ludna tarantellor, svarta skorpioner, apor och mängder av olika fåglar. Han är också kunnig vad gäller alla träd och vad de används till. Det är killertree, irontree, rubbertree mm mm. Många av träden är 300 – 400 år gamla och enorma.
Our first day consists of two hikes in the forest. One in the day and one in the dark in the evening. We dress in long pants and long sleeves plus tall rubber boots to protect us from poisonous insects, mosquitoes and snakes. The day before, a tourist stepped on a poisonous snake. It bit him at the top of the boot shaft, so luckily he survived. It crunches underfoot as we walk through the now dry rainforest. It is hard to imagine that there will be water all the way up here in six months. Now it’s terribly hot and we’re dripping with sweat. The clothes are soaked through and the eyes sting from the salty sweat. Mike is amazingly good at finding animals in the forest. Mostly insects. We see large furry tarantulas, black scorpions, monkeys and lots of different birds. He is also knowledgeable about all trees and what they are used for. It is killertree, irontree, rubbertree, etc. Many of the trees are 300 – 400 years old and huge.
The big and old trees. They are up to 400 years old
The Base of the tree is almost like a small house
Rubber tree
It’s a lot of termites
We saw scorpions. Here is a black one
And a lot of big tarantellas
Here is Jan investigating the tree
Nästa dag paddlar vi ut med en båt på Amazonas och fiskar. Det är ofantligt hett att sitta i den gassande solen utan skugga eller minsta vindpust. Fiskarna nafsar direkt på vårat bete men det är svårt att få upp någon fisk då de inte biter runt den lilla kroken. Plötsligt nappar det hos mig och jag får en piraya på kroken. Den följer med upp men släpper tyvärr strax innan den kommer till båten. Nu har vi i alla fall sett en piraya. Efter tre timmar har Mike lyckats få upp fyra fiskar och vi åker genomsvettiga men nöjda och glada tillbaka till vår by. Där serveras vi en god lunch.
The next day we paddle out with a boat on the Amazon and fish. It is incredibly hot to sit in the scorching sun without shade or the slightest breeze. The fish nibble directly on our bait, but it’s hard to get any fish up as they don’t bite around the small hook. Suddenly it snaps at me and I get a piranha on the hook. It follows up but unfortunately lets go just before it reaches the boat. At least now we have seen a piranha. After three hours Mike has managed to catch four fish and we go back to our village sweaty but satisfied and happy. There we are served a good lunch.
Jan paddling the boat upstream
It is sooo hot in the sun
Unfortunately no piraya on the boat but we were Lucky that Mike caught 4 small fishes
And the fishes was served for lunch together with other delicious things
Under vårt hus hänger det hängmattor och där tar vi igen oss några timmar innan eftermiddagens och kvällens vandring. Byn är liten och enkel. Här finns ingen el förutom i de enstaka hus som har generator eller solcellpaneler som de använder sparsamt. Inte heller något wifi. Alla jobbar hela dagarna med fiske, jakt, jordbruk eller hushållets göromål. De lever mer eller mindre ur hand i mun
Hammocks hang under our house and there we recover for a few hours before the afternoon and evening hike. The village is small and simple. There is no electricity here except in the few houses that have a generator or solar panels which they use sparingly. No wifi either. Everyone works all day fishing, hunting, farming or household chores. They live more or less from hand to mouth
The hammocks in the shade wad lovely to rest in
Photo from the small town
Prepairing food. That’s a tuff job in the heat
A women is making roof from palmtree leaves
In the afternoon they played volleyboll. Old and young together
The supermoon wad absolutely fantastic
På med stövlarna igen och vi ger oss iväg på en lång och ansträngande vandring. De här stövlarna är fruktansvärt obekväma o jobbiga att gå i. Men de skyddar oss så det är bara att bita ihop. Målet är en sjö mitt inne i djungeln. Vi är trötta när vi kommer fram men det är fantastiskt vackert! En djup sjö omgärdad av grönska, Näckrosor som flyter på vattnet med stora, stora blad, ett otroligt rikt fågelliv och efter ett tag en magisk solnedgång som byts mot en stor Supermåne. Så fort mörkret lägger sig kryper kajanerna fram ur sina gömställen. Var vi än riktar ficklamporna reflekteras deras ögon med ett rött sken. Vi är ute och paddlar och Mike böjer sig ner och hämtar upp en liten kajman som vi får hålla i. Den är helt blick stilla, som paralyserad, när vi håller runt hals och svans med två händer. Denna utflykt är fantastisk och blir Amazonas-äventyrets höjdpunkt.
Put the boots back on and we set off on a long and strenuous hike. These boots are terribly uncomfortable and hard to walk in. But they protect us so we just have to bite the bullet. The goal is a lake in the middle of the jungle. We are tired when we arrive but it is amazingly beautiful! A deep lake surrounded by greenery, water lilies floating on the water with big, big leaves, an incredibly rich birdlife and after a while a magical sunset that changes to a big Supermoon. As soon as darkness falls, the caymans crawl out of their hiding places. Wherever we point the flashlights, their eyes are reflected with a red glow. We’re out paddling and Mike bends down and picks up a small caiman that we get to hold. It’s gaze is completely still, as if paralyzed, when we hold it around its neck and tail with two hands. This excursion is amazing and will be the highlight of your Amazon adventure.
The lake and the environments was so lovely, green and peaceful
The beautiful water lillys with the big leaves
The trees were full of different kind of birds
We saw a lot of Paradisebirds but could not take photos ourselves. So this is a borrowed photo
Jan enjoys being in the middle of the jungle
The sunset wad just amazing
Me holding a cayman
Tredje dagen stannar jag kvar i hängmattan när Jan och Mike ger sig iväg på en ny vandring. Jag orkar inte gå runt med stora stövlar än en gång. Fötterna är trötta efter vandrandet och även jag. De ser många apor, en sengångare och ännu fler insekter. Jan är nöjd o glad när han kommer tillbaka.
On the third day, I stay in the hammock when Jan and Mike set off on another hike. I can’t bear to walk around in big boots again. My feet are tired after the hike and so am I. They see many monkeys, a sloth and even more insects. Jan is satisfied and happy when he returns.
Efter lunch ger vi oss iväg tillbaka mot Leticia. På vägen ser vi massor med Rosa Delfiner. De simmar inte i flock och leker i vattnet som de Delfiner vi ser i havet. Dessa är blinda då vattnet är så brunt och kommer upp endast korta stunder för att hämta luft. Delfinerna föds grå och blir mer och mer rosa ju äldre de blir. Idag är dessa Delfiner tyvärr utrotningshotade så det är extra roligt att få se dem. Trots flera försök lyckas ingen av oss fånga dem på bild.
After lunch we set off back towards Leticia. On the way we see lots of pink dolphins. They don’t swim in packs and play in the water like the Dolphins we see in the ocean. These are blind as the water is so brown and come up only for short moments to get air. The dolphins are born gray and become more and more pink as they get older. Today these Dolphins are unfortunately endangered so it is extra fun to see them. Despite several attempts, none of us manages to capture them in a picture.
A borrowed photo of the pink dolphin
And one more borrowed photo
Vi har en dag kvar i Leticia innan vi flyger tillbaka till Cartagena och vår båt Vilja imorgon. Då passar vi på att göra en utflykt till staden Santa Rosa i Peru. Det är en kort båttur tvärs över floden och sedan en tuctuc-färd på sandbankarna. Det är inga gränskontroller mellan Colombia, Peru och Brasilien här utan det är bara att åka över. Byn är liten och charmig. Vi promenerar runt lite och sätter oss sedan på en restaurang där vi dricker var sin Caiprinha och äter en riktigt god lunch. Sedan åker vi tillbaka till Colombia igen. Där stannar vi till och tittar på en ”fotbollslandskamp” mellan Peru och Colombia på gräset. Det är mycket publik och det ljublas för fullt
We have one day left in Leticia before flying back to Cartagena and our boat Vilja tomorrow. Then we take the opportunity to make an excursion to the city of Santa Rosa in Peru. It’s a short boat ride across the river and then a tuctuc ride on the sandbars. There are no border controls between Colombia, Peru and Brazil here, just go over. The village is small and charming. We walk around a bit and then sit down at a restaurant where we drink a Caiprinha each and eat a really good lunch. Then we go back to Colombia again. There we stop and watch a ”soccer international” between Peru and Colombia on the grass. There is a lot of audience and it is loved to the fullest
On the way over the small river to Peru
Now we are in Peru, but the land on the other side is Colombia
It’s hard for the tuctuc-driver in the sand.
A small shop in Santa Rosa
Another country on our list
At least we could hug a fake lama
The sign told is they have Caiprinhas – my favorit drink. We choosed one with lime and one with passionfruit
We had a lovely lunch at a nice restaurant
Football between Peru and Colombia
A lot of audience enjoyed the saturday event
Tillbaka på vårat rum utnyttjar vi boendets swimmingpool. Det känns jättelyxigt och härligt att få bada igen. Det har vi inte gjort sedan vi seglade på Cubas sydkust i våras.
Back in our room, we use the property’s swimming pool. It feels very luxurious and wonderful to be able to swim again. We haven’t done that since we sailed on the south coast of Cuba last spring.
We had a lovely time in the swimmingpool after our daytrip to Santa Rosa in Peru
Imorgon flyger vi tillbaka till Cartagena. Nu väntar några veckor med proviantering och att iordningställa Vilja så vi kan segla mot San Blas i Panama.
Tomorrow we fly back to Cartagena. Now we wait a few weeks with provisions and preparing Vilja so we can sail towards San Blas in Panama.
Medellin – en stad som verkligen kan ge kalla kårar längs med ryggen pga dess nutida blodiga historia! Här var, för inte så längesedan, den illegala kokainindustrins Mecka med våld och gangstervälde. Pablo Escobar styrde och ställde. Det lugnade sig runt år 2000 efter att en kartell sprängdes men återuppväcktes tyvärr igen. Och så sent som 2009 dödades minst nio personer om dagen och året efter, 2010, var Medellin skådeplats för Colombias kanske blodigaste drogkrig någonsin. Så för bara femton år sedan var detta en av världens farligaste städer. Speciellt området som kallas Comuna 13. Idag har det ordnat sig och området är i stället en stor turistmagnet. Hit är vi på väg just nu.
Medellin – a city that can really send chills down your spine due to its current bloody history! Here, not so long ago, was the Mecca of the illegal cocaine industry with violence and gangster rule. Pablo Escobar ruled and set. It calmed down around the year 2000 after a cartel was blown up but unfortunately resurfaced again. And as recently as 2009, at least nine people were killed a day, and the following year, in 2010, Medellin was the scene of perhaps Colombia’s bloodiest drug war ever. So just fifteen years ago, this was one of the world’s most dangerous cities. Especially the area known as Comuna 13. Today things have settled down and the area is instead a big tourist magnet. This is where we are heading right now.
A photo of the military and gang violince
I taxin på väg till Comuna 13 blir vi vittne till en mindre krock mellan två motorcyklar. Den ena föraren börjar sparka och slå på den andra som ligger ner mitt på gatan. Strax efter släpar han iväg honom i kläderna på gatan framför bilarna, som stoppat. Det ser brutalt ut. Som tur är griper en bilförare in och särar på dem. Och vår taxi kör vidare.
In the taxi on the way to Comuna 13, we witness a minor collision between two motorcycles. One driver starts kicking and hitting the other who is lying down in the middle of the street. Soon after, he drags him away in his clothes in the street in front of the cars, which have stopped. It looks brutal. Luckily, a car driver intervenes and separates them. And our taxi drives on.
Vår guide i Comuna 13 är Daniel ca 40 år. Han är född och uppvuxen här. Vi pratar om hans uppväxt och han får tårar i ögonen när han berättar om hur många av hans vänner som har blivit mördade under den blodiga tiden. Han är stark och har upplevt saker ingen borde ha upplevt. Daniel berättar också om de osynliga gränserna mellan de sex olika områdena här i Comuna 13. Trampade man över det minsta lilla blev man skjuten. Och på en liten yta som nu är en fotbollsplan skedde dödande av otaliga människor varje dag. Det är ofattbart och så tragiskt. Detta är en öppen plats dit väldigt många kan se från sina fönster i husen runt omkring. Tänk att se detta mördande dagligen. Vi promenerar bland graffitti, barer och souvenirbutiker. Guiden hälsar på släkt o vänner hela tiden. Graffittin, som ofta föreställer kvinnor, bär alla på en historia och guiden berättar utförligt. Det är mycket symbolik och det är väldigt intressant. Vi tar till oss och känner oss så privilegierade som vuxit upp och levt långt från detta våld och gangstervälde. Vilken fantastisk och givande dag! Vi åker ifrån Comuna 13 med många känslor i kroppen.
Our guide in Comuna 13 is Daniel, about 40 years old. He was born and raised here. We talk about his upbringing and he gets tears in his eyes when he tells us how many of his friends have been murdered during that bloody time. He is strong and has experienced things no one should have experienced. Daniel also talks about the invisible borders between the six different areas here in Comuna 13. If you stepped over the smallest thing, you were shot. And in a small area that is now a football field, countless people were killed every day. It is unimaginable and so tragic. This is an open place where many people can see from their windows in the houses around. Imagine seeing this killer daily. We walk among graffiti, bars and souvenir shops. The guide greets family and friends all the time. The graffiti, often depicting women, all carry a story and the guide explains in detail. There is a lot of symbolism and it is very interesting. We embrace and feel so privileged to have grown up and lived far from this violence and gangster rule. What a fantastic and rewarding day! We leave Comuna 13 with many emotions in our bodies.
On our way to Comuna 13
Now we are here
Colours
Jan and me
More colours
Here is where a lot of people got killed
A kolibri like a helicopter and a bug like a cannon…a lot of symbolic
Me and Jan with a lot of graffitti
Beautiful grafitti
The view
They are so prod of their escalators
More grafitti and colours
The guide told us to sit here on the place of love
Cannabis is popular…..
Here is one of the invisible borders
Even more colours
Jan enjoying the view
We loved the graffitti
Dance of Comuna 13
Taking a cold beer
A beautiful view
More art
Vi stannar endast två nätter i Medellin och resan går sedan vidare. Denna gång till en mindre by som heter Guatapé som ligger öster om Medellin.
We stay only two nights in Medellin and then the journey continues. This time to a smaller village called Guatapé which is east of Medellin.
Guatapé, Åh vilken vacker o mysig by! Väldigt populär som utflyktsmål för Colombianska familjer. Här kommer vi trivas!
Guatape, Oh what a beautiful and cozy village! Very popular as an excursion destination for Colombian families. We will enjoy ourselves here!
In the small town of Guatapé
A lot of colours here too
Vi bor i en fantastisk lägenhet utsmyckad på traditionellt vis. Runt byn Guatapé är det ett sjösystem med ofantligt antal armar och fingrar. Vi tar oss inte ut på sjön utan prioriterar byns stora turistmagnet – stenen som växer sig hög mitt ute i ingenting. Den är ofantlig. Det är en monolit som syns på långt håll. Det går att klättra upp via 659 trappsteg vilket vi väljer att göra.
We live in a fantastic apartment decorated in a traditional way. Around the village of Guatapé, there is a lake system with an immense number of arms and fingers. We don’t go out on the lake, but prioritize the village’s big tourist magnet – the stone that grows tall in the middle of nowhere. It is immense. It is a monolith that can be seen from afar. It is possible to climb up via 659 steps, which we choose to do.
The entrance to our room
Down by the lake
More of the lake
Now we are on our way to the big stones
We have many steps to climbing
Vi går och går och trapporna tar aldrig slut. Från det att vi går av den lilla bussen är det 298 trappsteg plus långa branta sluttningar mellan flera av trappstegen. Och nu har vi endast kommit till foten av ”stenen”. En svart monolit som står helt ensam här i landskapet. Nu väntar ytterligare 659 trappsteg. Det är tungt, varmt o trångt. Många vill upp till toppen. O vi klarar det!
We walk and walk and the stairs never end. From the time we get off the small bus, there are 298 steps plus long steep slopes between several of the steps. And now we have only come to the foot of the ”stone”. A black monolith that stands completely alone here in the landscape. Now another 659 steps await. It is heavy, hot and crowded. Many want to get to the top. Oh, we can do it!
About half way up
Almost there. Only 34 more steps
Utsikten är slående. Vi ser ut över en konstgjord sjö som slingrar sig mellan små kullar. Fingrarna på sjön är näst intill oräkneliga. Det är fantastiskt att ha kommit hit upp och få avnjuta den sagolika utsikten.
The view is striking. We look out over an artificial lake that winds between small hills. The fingers on the lake are almost innumerable. It is fantastic to have come up here and enjoy the fabulous view.
We made it! Now we can enjoy the view
The view is stunning
The stone from above (borrowed photo)
Det är en ljuvlig solig eftermiddag. Vi har tagit ut stolar från rummet och sitter o njuter av rödvin o snacks på trottoaren utanför vårt boende. Colombianerna uppskattar vårt tilltag och hälsar på oss när de passerar. Buenas tardes, hola, buenas…..Vi får öva vår spanska. Tiden går och vi promenerar till centrum. Byn myllrar av folkliv o varenda stol på uteserveringarna är fulla. Detta är en plats dit de lokala älskar att vallfärda under helgerna. Vi köper var vår öl o kycklingspett på torget, sätter oss på en mur o njuter av folkvimlet. Det är underbart att få vara en del av det
It is a lovely sunny afternoon. We have taken chairs out of the room and are sitting and enjoying red wine and snacks on the sidewalk outside our accommodation. The Colombians appreciate our initiative and greet us as they pass. Buenas tardes, hola, buenas…..We get to practice our Spanish. Time passes and we walk to the center. The village teems with people’s life and every chair in the outdoor seating is full. This is a place where the locals love to make a pilgrimage during the weekends. We each buy our beer or chicken skewers in the square, sit on a wall and enjoy the crowd. It’s wonderful to be a part of it
Enjoying life!
Taking a rest in the sun
Down by the lake again
One of all dogs in town
And the beautiful church
Jan enjoys Guatapé
Waiting for some food
Fried banana with cheece o top
Guatapé är en charmig by med fantastiska gränder. Färgerna är inte lika starka som i Salento men minst lika omfattande. Här har husen dessutom utsmyckningar i otaliga variationer. Det är utsökt och originellt på samma gång. Vi njuter här men imorgon åker vi vidare. Nu är det Amazonas som väntar.
Guatape is a charming village with fantastic alleys. The colors are not as strong as in Salento, but at least as extensive. Here, the houses also have decorations in countless variations. It is delicious and original at the same time. We are enjoying ourselves here, but tomorrow we will move on. Now it is the Amazon that awaits.
Sitter nu på vår lilla balkong till vårt väldigt speciella boende här i Salento. Sängen skall föreställa en gammal engelsk bil. Charmigt men ganska opraktiskt. Har rivit sönder klänningen två gånger på vassa kanter redan. Idag mår Jan inte bra utan ligger i sängen. Så jag får utforska staden själv och bara ta det lugnt.
Now sitting on our little balcony of our very special accommodation here in Salento. The bed should represent an old English car. Charming but quite impractical. Tore the dress twice on sharp edges already. Today Jan is not feeling well and is in bed. So I get to explore the city by myself and just take it easy.
Our first room. We changed room three times. All to really close doors
The view from our hostel
Vilken underbar och charmig by! Jag vandrar runt i de smala gränderna. Upp och ner för branta backar. Serveringar och små boutiquer överallt, konstnärer som ställer ut sina verk och många av besökarna har med sig hundar i alla storlekar – från pytteliten knähund till hundar stora som lejon. På var sida av de smala vägarna finns låga hus i allsköns färger. Alla otroligt välskötta o med blomsterlådor under nästan varenda fönster. Det är färger vi aldrig skulle komma på att kombinera hemma i våra skandinaviska hus men oj, vad vackert det är. Vad sägs om rosa, gult o lime? Gult, lila o turkost? Orange, turkost o lime? Fantasin är oändlig o det är sååå vackert. Nedanför vår balkong spraymålar de dörrar idag. Färgen idag är gul eller snarare senapsgul. Vi får se vad det blir imorgon. Samtidigt vandrar trettiotals hästar förbi och en granne några hus bort ”skriksjunger” högt och ljudligt så det ekar mellan hus och bergskullar
What a wonderful and charming village! I wander around the narrow alleys. Up and down steep slopes. Restaurants and small boutiques everywhere, artists exhibiting their works and many of the visitors bring dogs of all sizes – from tiny lapdogs to dogs as big as lions. On each side of the narrow roads there are low houses in all kinds of colors. All incredibly well-kept and with flower boxes under almost every single window. These are colors we would never think of combining at home in ours scandinavian house but oh, how beautiful it is. How about pink, yellow or lime? Yellow, purple or turquoise? Orange, turquoise or lime? The imagination is endless and it is so beautiful. Below our balcony they spray paint doors today. The color today is yellow or rather mustard yellow. We’ll see what happens tomorrow. At the same time, thirty horses walk by and a neighbor a few houses away ”screams” loudly and loudly so that it echoes between houses and hills
One of all beautiful streets
The colorful doors
An amazing different flower boxes
Even shops and street stalls are colorful
Some of the horses
I lit a candle for ny parents in the church
Nu lyser en vacker regnbåge över de grönklädda kullarna som är vår utsikt. Vi är mitt i den värsta regnsäsongen men idag skiner solen och temperaturen är som en härlig svensk sommardag. Här är underbart att vara o om bara Jan blir pigg o frisk till imorgon så får även han insupa atmosfären och planen är att åka vi iväg på en utflykt mellan dalar och berg här i området. Kanske inte imorgon men nästa dag.
Now a beautiful rainbow shines over the green-clad hills that are our view. We are in the middle of the worst rainy season but today the sun is shining and the temperature is like a lovely Swedish summer day. It’s wonderful to be here, and if only Jan stays alert and healthy until tomorrow, he too can soak up the atmosphere, and the plan is to go on an excursion between valleys and mountains in this area. Maybe not tomorrow but the next day.
A rainbow over our view
Lovely view
The view in the early evening
Today colours to paint is yellow
Jan har piggnat till men vi väljer att ta en lugn dag här i byn så Jan får se sig omkring och uppleva den lilla byn med dess färger. Det finns en utsiktsplats med 300 branta trappsteg upp. Vi blir rekommenderade en annan väg som går runt och väljer den. Väl uppe på berget har vi en fantastisk utsikt över byn Salento. Vi promenerar ner igen och njuter av den pittoreska byn. Det är skönt med en avkopplande och lugn dag. Men imorgon skall vi på utflykt
Jan has perked up but we choose to take a quiet day here in the village so Jan gets to look around and experience the small village with its colors. There is a viewpoint with 300 steep steps up. We are recommended another route that goes around and choose it. Once up on the mountain, we have a fantastic view of the village of Salento. We walk down again and enjoy the picturesque village. It’s nice to have a relaxing and quiet day. But tomorrow we are going on an excursion
Walking the streets
Bougainvilla
Some of the view from the top
The church on the square
We enjoy the view
Back in town again
Traditional music
Local musicians
Cute dogs everywhere
More colours
Vi möter upp nu på morgonen för att bli hämtade av en jeep och en guide. Resan till La Carbonera kommer ta ca tre timmar. La Carbonera, även känd som Vaxpalmernas helgedom, är en dal som, enligt resebyrån, ganska nyligen öppnat upp för turister. Vi är endast tre jeepar på väg dit idag och det känns priviligierat att få uppleva en plats innan turismen når dit fullskaligt.
We meet up this morning to be picked up by a jeep and a guide. The journey to La Carbonera will take about three hours. La Carbonera, also known as the Sanctuary of the Wax Palms, is a valley that, according to the travel agency, has only recently opened up to tourists. We are only three jeeps on our way there today and it feels privileged to be able to experience a place before tourism reaches it in full scale.
Vi står på flaket på jeepen som kämpar sig upp på slingriga, skumpiga och oftast väldigt leriga vägar. Det är en smal väg kantad av gröna kullar, skog, palmer och kossor. På ena sidan vägen stupar det brant rakt ner – långt ner. Utan någon form av staket. Vi hisnar och det kittlar i benen när vi ser ner över stupet. På vägen upp stannar vi på ett flertal ställen för att insupa naturen, vyerna och den bedårande utsikten. Det är en fantastisk resa och framför oss väntar en dal full av Colombias nationalträd – Vaxpalmen, på latin Ceroxylon quindiuense. I Colombia växer det 289 olika palmer varav 47 av dem är endemiska.
We are standing on the back of the jeep which is struggling up winding, squishy and usually very muddy roads. It is a narrow road lined with green hills, forest, palm trees and cows. On one side of the road it drops steeply straight down – way down. Without any kind of fence. We gasp and our legs tingle when we look down over the cliff. On the way up, we stop at several places to soak up the nature, the views and the adorable view. It’s a fantastic journey and ahead of us awaits a valley full of Colombia’s national tree – the Wax Palm, in Latin Ceroxylon quindiuense. In Colombia, 289 different palm trees grow, of which 47 are endemic.
On our jeep
A lot of cows, they live a fantastic life with a lot of green gras and Wonderful view
A narrow road with a steep on our right side. And we are meeting another jeep
This forest looks really old
A lonely tree
Nu har jeepen stannat och vår vandring genom dalen påbörjas. Vi blir nästan helt stumma av hur vackert det är! De höga palmerna växer sig upp mot sjuttio meter höga rakt upp mot den blå himmelen. Vi böjer huvudena bakåt så långt så vi nästan trillar baklänges. Att lägga sig ner på gräset och titta upp är ett bra alternativ. Det är de högsta palmerna i hela världen. Den här Vaxpalmen är en av de endemiska och växer endast inom ett litet område här runt Salento i Colombia och vi får nu se mängder av dem. Några står ensamma och stoltserar medan andra växer i stora klungor. De växer endast på hög höjd och ofta omsluter molnen dem. Bladen är lite silvergrå och stammarna smala med årsringar. Enligt guiden är varje ring sex år och en palm kan bli upp till tvåhundra år gammal.
Now the jeep has stopped and our hike through the valley begins. We are almost speechless by how beautiful it is! The tall palm trees grow up to seventy meters high straight up towards the blue sky. We bend our heads back so far that we almost fall backwards. Lying down on the grass and looking up is a good alternative. They are the tallest palm trees in the entire world. This Wax Palm is one of the endemics and only grows in a small area here around Salento in Colombia and we now get to see lots of them. Some stand alone and boast, while others grow in large clusters. They only grow at high altitudes and often the clouds envelop them. The leaves are a little silver gray and the stems are slender with annual rings. According to the guide, each ring is six years old and a palm tree can live up to two hundred years.
Det är fantastiskt att vandra runt i det mjuka gräset och omringas av dessa ståtliga palmer. Och att se oändliga palmer så långt ögat kan nå. Mäktig känsla.
It’s amazing to walk around in the soft grass and surrounded by these stately palm trees. And seeing endless palm trees as far as the eye can see. Powerful feeling.
The view is stunning
Varje träd sägs kunna, efter att det fällts, ge över elva liter vax. Denna vax användes till att göra ljus. Som i sin tur användes för offer till gudar och helgon. Åtminstone gjordes detta långt bak i tiden.
Each tree is said to be able, after felling, to yield over eleven liters of wax. This wax was used to make candles. Which in turn were used for offerings to gods and saints. At least this was done way back in the day.
Vår vandring lider, efter ca 1 timma, mot sitt slut. För att kunna hämtas upp av jeepen, på ett speciellt ställe, tar guiden med oss ”off the beaten track” och vi får hasa oss neråt minst femhundra meter på stupbranta sluttningar. Vi har iofs inte sett en enda annan turist sedan vi började vår vandring. Men troligen har ingen gått/hasat sig denna stupbranta väg tidigare.
After about 1 hour, our hike comes to an end. In order to be picked up by the jeep, in a special place, the guide takes us ”off the beaten track” and we have to rush down at least five hundred meters on precipitous slopes. We haven’t even seen a single other tourist since we started our hike. But probably no one has walked/rushed this precipitous path before.
Sometimes we had to crawl under the fence
It dosn’t look so steep – but it sure is
Vi har tur, hela dagen under vandringen skiner solen och himmeln är klarblå. Nu när vi når vårt mål öppnar sig himmelen och regnet börjar ösa ner. Vi har en tre timmars jeeptur tillbaka till Salento och vårat rum. Det blir en riktigt regnig tur hemåt. Regnet smattrar på taket av jeepen, vägen är som en fors av lervatten och lera och blixt och åska är alldeles ovanför oss. Vi är otroligt glada att vi sitter under tak och inte på en motorcykel eller en ATV ( en fyrhjulig motorcykel) som några andra som vi möter. Väl tillbaka i byn slutar det, som tur är att regna!
We are lucky, all day during the hike the sun shines and the sky is clear blue. Now as we reach our destination the heavens open and the rain begins to pour down. We have a three hour jeep ride back to Salento and our room. It will be a really rainy ride home. The rain patters on the roof of the jeep, the road is like a torrent of muddy water and mud and lightning and thunder are right above us. We are incredibly happy that we are sitting under a roof and not on a motorcycle or an ATV (a four-wheeled motorcycle) like some others we meet. Once back in the village it stops, luckily raining!
Hela dagen har varit en fantastisk upplevelse. Den storslagna naturen, de fantastiska vyerna, vaxpalmerna och avslutningen med störtregnet och åskvädret.
A pig sleeping on the muddy road
The whole day has been a fantastic experience. The magnificent nature, the fantastic views, the wax palms and the ending with the torrential rain and thunderstorm.
Efter de avkopplande och vackra dagarna i Salento väntar nya äventyr. I morgon tar vi bussen till Colombias näst största stad Medellin. Som har en våldsam historia.
After the relaxing and beautiful days in Salento, new adventures await. Tomorrow we take the bus to Colombia’s second largest city, Medellin. Which has a violent history.
Äntigen har vi kommit iväg inåt land för att utforska Colombia och Sydamerika. En dröm ända sedan tonåren.
At last we have gone inland to explore Colombia and South America. A dream since adolescence.
Idag flyger vi söderut och in över den stora kontinenten Sydamerika. Första målet är huvudstaden i Colombia, Bogotá. En stor stad på nästan 2700 meters höjd med nästan lika många invånare som hela Sverige. Den största stad vi besökt hittills sedan vi lämnade Sverige.
Today we fly south and over the great continent of South America. The first destination is the capital of Colombia, Bogotá. A large city at an altitude of almost 2700 meters with almost as many inhabitants as the whole of Sweden. The biggest city we have visited so far since we left Sweden.
Southamerica. Vilja is on the blue spot up on the northern coast. And we are just exploring the red area
Vi fick precis besked att flyget är försenat med ca tre timmar. Här sitter vi i den kokheta värmen med våra ryggsäckar och skulle precis ta en taxi. Vi funderar lite o bestämmer oss för att vänta en timme. Tiden går fort och vi åker äntligen iväg mot flygplatsen. En del stressade tankar kommer – Tänk om planet ändå går i tid? Borde vi åkt ut till avsatt tid ändå? Väl framme på flygplatsen, efter att ha blivit lurade av vår taxichaufför som tog dubbelt betalt, inser vi att vi är ute i väldigt god tid.
We just got word that the flight is delayed by about three hours. Here we sit in the boiling heat with our backpacks and were about to take a taxi. We think a bit and decide to wait an hour. Time flies and we finally leave for the airport. Some stressed thoughts come – What if the plane is still on time? Should we have left at the appointed time anyway? Once at the airport, after being cheated by our taxi driver who charged double, we realize that we are out in very good time.
We are flying with Jetsmart from Cartagena to Bogotá
Flygresan går fort och vi får bagaget nästan med detsamma. En taxi tar oss till vårt rum där vi installerar oss. Sedan blir det en promenad i kvarteret. Vi klär på oss alla varma kläder vi har men fryser ändå. Här är isande kallt. Runt åtta grader. Det är tre år sedan vi kände sådan kyla sist så kropparna är inte vana. Även om vi är förberedda så blir det en chock. Våra varma kläder är ju dessutom begränsade då de är långt undanstuvade sedan vi lämnade Europa. Det blir ett mishmash av kläder, lager på lager o med sandaler på fötterna. Haha – hade nog aldrig gått klädd så i Sverige 😆
The flight goes quickly and we get the luggage almost immediately. A taxi takes us to our room where we settle in. Then there will be a walk in the neighborhood. We put on all the warm clothes we have but are still cold. It’s freezing cold here. Around eight degrees. It has been three years since we last felt such cold, so the bodies are not used to it. Even if we are prepared, it will be a shock. Our warm clothes are also limited as they have been put away for a long time since we left Europe. It will be a mishmash of clothes, layer upon layer and with sandals on the feet. Haha – probably would never have gone dressed like that in Sweden 😆
Our Airbnb is in this charming courtyard
Det vimlar av folk på gatorna. Mest unga nu kvällstid. Det är minst ett universitet i närheten och troligen är dessa kvarter, det historiska Candelaria, populärt speciellt bland den yngre befolkningen.
The streets are teeming with people. Most young now in the evening. There is at least one university nearby and probably this neighborhood, the historic Candelaria, is popular especially among the younger population.
Första hela dagen i Bogota och vi bestämmer oss för att vara kulturella. Första stoppet blir Museo del Oro – guldmuseumet. Jan går in gratis som pensionär. Det ena rummet efter det andra är fullt med fantastiska guldföremål. Här finns över 34.000 vackra guldföremål, flest utställda, på samma plats,i hela världen. Men nu är vi ju också i den del av världen som gick under namnet El Dorado. En mytologiska utopi som är fylld av rikedomar och guld. Myten uppstod av spanjorerna på 1500-talet. Den fick otaliga lycksökare ut på expeditioner då de fantiserade om guld och drömmde om oändlig rikedom. Det är en fantastisk utställning och vi får bl a se en film där vi lär oss hur de utformade föremålen med hjälp av bivax och lera. Så intressant! Förutom alla otroliga guldföremål finns även utställt underbara och lekfulla lergods, brons och andra föremål. De flesta med en funktion som t ex skålar, för offergåvor, sköldar, utsmyckning eller krukor. Vi vandrar länge mellan montrar och rum och njuter av det vi ser.
First full day in Bogota and we decide to be cultural. The first stop will be the Museo del Oro – the gold museum. Jan enters for free as a pensioner. One room after another is full of fantastic gold objects. Here there are over 34,000 beautiful gold objects, the most exhibited, in the same place, in the whole world. But now we are also in the part of the world that went by the name of El Dorado. A mythological utopia that is filled with riches and gold. The myth was originated by the Spanish in the 16th century. It sent countless fortune seekers on expeditions as they fantasized about gold and dreamed of endless wealth. It’s a fantastic exhibition and we get to see a film where we learn how they designed the objects using beeswax and clay. So interesting! In addition to all the incredible gold objects, wonderful and playful earthenware, bronze and other objects are also on display. Most with a function such as bowls, for offerings, shields, decoration or pots. We wander for a long time between stands and rooms and enjoy what we see.
A golden mask
A beautiful golden figurine
More gold
Beautiful ceramichs
Old photos of Inka indians
Därefter tar vi oss via gågator till Plaza Bolívar, huvudtorget i Bogotá. Här myllrar det av folk, försäljare, lamor, matvagnar, konstnärer och duvor. Mitt på torget står en staty av Simon Bolívar, den sydamerikanska general som befriade flera länder i Sydamerika från Spanien. Han ses nästan som ett helgon här.
Next, we take pedestrian streets to Plaza Bolívar, the main square of Bogotá. Here it teems with people, vendors, llamas, food carts, artists and pigeons. In the middle of the square stands a statue of Simon Bolívar, the South American general who liberated several countries in South America from Spain. He is almost seen as a saint here.
At plaza Bolívar with his statue behind me
Here comes two llamas walking
Local artists selling their art
Nästa stopp blir ett konstcentrum med huvudsakligen konst av den colombianska konstnären Fernando Botero. Namnet är kanske inte så känt för alla men hans konst känner många igen. Lite runda figurer, både människor, djur o frukter. En formidabel utställning med otroliga konstverk. I ett rum finns en tillfällig utställning med osannolika guldföremål. Detta rum var extra starkt bevakat med dörrar som i stora bankvalv.
The next stop will be an art center with mainly art by Colombian artist Fernando Botero. The name may not be so familiar to everyone, but many recognize his art. Slightly round figures, both people, animals and fruits. A formidable exhibition with incredible works of art. In one room there is a temporary exhibition of unlikely gold objects. This room was extra heavily guarded with doors like in large bank vaults.
Typical Botero-painting
The pony
Botero:s Mona Lisa
Beautiful courtyard at Boteros museum
Mellan dessa stopp har vi vandrat runt i kvarteren, lyssnat på härliga sydamerikanska sånger av liveartister, ätit empenadas, tagit en öl på en parkbänk och insupit känslan av att vara här. Regnet kommer plötsligt och vi söker skydd först under ett träd och sedan under tak. Våra regnkläder ligger kvar på rummet. Försäljare med paraplyer och regncapar gör bra affärer.
Between these stops, we’ve walked around the neighborhoods, listened to lovely South American songs by live artists, ate empenadas, had a beer on a park bench and soaked up the feeling of being here. The rain comes suddenly and we seek shelter first under a tree and then under a roof. Our rain clothes are left in the room. Vendors with umbrellas and raincoats do good business.
lovely atmosphere with music on the street
On a street in Bogotá
Another cute lama
It’s raining and we are taking shelter
It’s a bit cold when it’s raining
Snart skall vi äta middag men vi stannar först till på en enkel bar. Musiken strömmar ut ur högtalarna. Vi tar var vår öl och njuter av atmosfären. Mitt emot oss sitter två män som dricker något vi blir nyfikna på. Vi beställer var vår Chelada, det som männen dricker, som ursprungligen kommer från Mexico. Det är en öldrink gjord på öl, färskpressad limejuice och på glaskanten är det en ring av salt och chilli. Jättegott! Tiden går och vi känner oss trötta. På väg tillbaka till rummet köper vi med oss gatumat – kebab och choritzo. Den äter vi sedan på vårat rum.
Soon we will have dinner, but first we stop at a simple bar. The music pours out of the speakers. We each take our beer and enjoy the atmosphere. Opposite us are two men who are drinking something we are curious about. We each order our Chelada, what the men drink, which originally comes from Mexico. It is a beer drink made from beer, freshly squeezed lime juice and on the rim of the glass is a ring of salt and chilli. Yummy! Time passes and we feel tired. On the way back to the room, we buy street food with us – kebabs and choritzo. We then eat it in our room.
Happy in the bar
Now we drink chelada
Vi sitter nu på rummet i stadsdelen Candelaria här i Bogotá. Det är mörkt ute och vi är trötta efter en hel dags promenerande och utforskande av denna stora stad med över åtta miljoner invånare. Genom fönstren hörs ljudet av musik långt borta. Candelaria är en mylrande stadsdel full av folkliv, försäljare, restauranger, konstnärer och kultur. Tyvärr också en hel del tiggare och även bostadslösa som sover där de hittar tak över huvudet för att inte bli blöta när det regnar. Vilket tragiskt liv de lever. På natten går temperaturen ute ner till mellan fem och tio grader så det gäller att ha värmande kläder. Det enda som saknas här är uteserveringar. Vi har fortfarande inte lyckats hitta någon. Delvis beror det kanske på att det är kallt och att det regnar en hel del….men samma sak gäller ju i Sverige.
We are now sitting in the room in the Candelaria district here in Bogotá. It is dark outside and we are tired after a whole day of walking and exploring this big city with over eight million inhabitants. Through the windows, the sound of music can be heard far away. Candelaria is a bustling neighborhood full of folk life, vendors, restaurants, artists and culture. Unfortunately, also a lot of beggars and also the homeless who sleep where they find a roof over their heads so as not to get wet when it rains. What a tragic life they live. At night, the temperature outside drops to between five and ten degrees, so it is important to have warm clothes. The only thing missing here is outdoor seating. We still haven’t managed to find anyone. Partly it may be due to the fact that it is cold and that it rains a lot….but the same thing applies in Sweden.
Dag två i Bogotá. Idag har vi bestämt oss för att gå upp till kyrkan uppe på berget Montserrate, en del av Anderna. Detta berg är sedan länge ett känt pilgrimsmål. Vi vandrar, ca 600 meter på gator innan vi kommer till kön för linbanan upp. Det är hisnande att åka upp till nästan 3200 meters höjd över havet. Men oj vad vackert det är! Och vilken utsikt! En kvinna ställer sig på muren och det ilar genom hela kroppen att se det. Vi pratar sedan med henne – en kvinna från Bolivia som pratar svenska!
Day two in Bogotá. Today we have decided to go up to the church on top of the mountain Montserrate, part of the Andes. This mountain has long been a famous pilgrimage destination. We walk, about 600 meters on streets before we get to the line for the cable car up. It is breathtaking to ride up to almost 3,200 meters above sea level. But oh how beautiful it is! And what a view! A woman stands on the wall and seeing it rushes through her whole body. We then talk to her – a woman from Bolivia who speaks Swedish!
On the way up to The cable-car to Montserrate
One of my favorite flowers ”Lily of the Nile”
Almost there
Here comes our cable-car
On the way up
We are almost 3200 meters up
The view is stunning
Bogotá is really big with more than 8 miljon people living here
Jan and me
Another Hill with another church
With a big Jesus Christ statue
Down again and we are eating lunch on the street. I give mine to a poor woman
Måste också påpeka att vi är på hög höjd nu. Och det märks när vi promenerar. Jag vet att jag har dålig kondition…men såhär dålig? Att gå tvåhundra meter, även nedåt, gör att jag fullständigt tappar andan. Jan klarar sig lite bättre men även han märker av höjden. Vi är trots allt på 2700 meters höjd i staden Bogotá.
Also have to point out that we are at high altitude now. And it is noticeable when we walk. I know I’m in bad shape…but this bad? Walking two hundred meters, even downhill, makes me completely out of breath. Jan copes a little better, but he also notices the height. After all, we are at an altitude of 2,700 meters in the city of Bogotá.
Vi lämnar tidigt på morgonen nästa dag för bussresan till Salento. Första sträckan, till Armenia, skall ta allt från åtta timmar och uppåt. Busstationen i Bogotá är enorm men vi får bra hjälp att hitta. Väl på bussen tar det ca 1 1/2 timme att komma ut från staden Bogotá
We leave early in the morning the next day for the bus trip to Salento. The first leg, to Armenia, will take anything from eight hours or more. The bus station in Bogotá is huge but we get good help to find. Once on the bus, it takes about 1 1/2 hours to get out of the city of Bogotá
A graveyard for motorbike and cars
Resan går sedan genom natur med odlingar, betande kor, kaffeplantage, betesmark. Höga berg o djupa dalar. Vädret växlar mellan strålande sol och fullkomligt skyfall. Det är till stora delar av vägen mycket vägarbete så ibland blir det långa köer men det går ändå smidigt.
The journey then goes through nature with plantations, grazing cows, coffee plantations, pastures. High mountains and deep valleys. The weather alternates between bright sun and really big downpour. There is a lot of road work on large parts of the road, so sometimes there are long queues, but it still runs smoothly.
It’s heavy rain
Back to the bus after a breake
Vi kör på kraftigt slingrande serpentinvägar som klättrar högre och högre. Vägen är kantad av bambu som reser sig över 40 meter hög. På den branta sidan ner mot dalen klättrar hus byggda på pelare som klamrar sig fast liksom svävandes över floden långt långt där nere. Omgivningen lyser mestadels i gröna skiftande nyanser av bananplantor, bambu, eukalyptus o palmer men bryts av med färgsprakande bougainvilla och blommande träd i gult, orange, rött och lila över den varierande gröna markvegetationen.
We drive on heavily winding serpentine roads that climb higher and higher. The road is lined with bamboo that rises over 40 meters high. On the steep side down towards the valley climb houses built on pillars clinging as if floating above the river far far below. The surroundings mostly shine in green changing shades of banana plants, bamboo, eucalyptus and palm trees but are interrupted by colorful bougainvillea and flowering trees in yellow, orange, red and purple over the varying green ground vegetation.
The view is stunning
När vi klättrat långsamt uppåt i ett par timmar kommer vi upp bland molnen. Den vackra utsikten är utbytt mot en gråvit massa som omfamnar oss med sin fuktighet och vattnet rinner ner längs fönsterrutorna.
After climbing slowly upwards for a couple of hours, we come up among the clouds. The beautiful view is replaced by a grey-white mass that embraces us with its humidity and the water runs down the window panes.
We are high up among the skies
Bussresan tar oss, efter nästan nio timmar, till staden Armenia. Där kliver vi snabbt på nästa buss och resan är mindre än en timma till vårt mål Salento. Vi är trötta när vi kommer fram. Checkar in på vårt väldigt enkla rum och går ut på torget o dess sidogator för att äta middag. Äntligen får vi äta fisk! Röding i vitlök smakar underbart och efter en kort promenad i den lilla byn ger Salento redan mersmak. Men vi är utmattade efter tolv timmars resa o går tidigt till sängs.
The bus journey takes us, after almost nine hours, to the city of Armenia. There we quickly get on the next bus and the journey is less than an hour to our destination Salento. We are tired when we arrive. Checks into our very simple room and goes out to the square and its side streets to have dinner. Finally we get to eat fish! Chard in garlic tastes wonderful and after a short walk in the small village Salento already gives more taste. But we are exhausted after twelve hours of travel and go to bed early.
Mer om våra fortsatta äventyr i nästa inlägg
More about our continued adventures in the next post
Tillbaka i Cartagena och Colombia. Det är underbart att vara här i denna färgstarka, livliga och underbara stad. Mer om det nedan. Nu vill jag först skriva om tiden sedan senaste inlägget.
Back in Cartagena and Colombia. It is wonderful to be here in this colourful, lively and wonderful city. More on that below. Now I first want to write about the time since the last post.
Kailani är uppe på land. Tömd på nästan allt ombord och nedstängd för en längre tid. Jan har byggt en ställning för presenningen och nu är hon täckt och skyddad för både sol, regn och snö. De två lagerutrymmen vi har i Lysekil är fullproppade ända fram till dörrarna. Bilen är också rengjord, avställd och parkerad för en längre tid. Den har varit dyr i sommar. Först årsservice därefter byte av bromsklossar och bromsskivor och då upptäcktes även att de två framdäcken behövde bytas. Usch, Vilka sura pengar att lägga ut. Men, men, bilen är nödvändig att ha både till jobbet och till båten. Så det är bara att bita i det sura äpplet.
Kailani is on the hard. Empty of almost everything on board and shut down for a long time. Jan has built a stand for the tarpaulin and now she is covered and protected from both sun, rain and snow. The two warehouses we have in Lysekil are packed right up to the doors. The car is also cleaned, set aside and parked for a longer period of time. It has been expensive this summer. First annual service then replacement of brake pads and brake discs and then it was also discovered that the two front tires needed to be replaced. Ugh, what sour money to spend. But, but, the car is necessary both for work and for the boat. So it’s just a matter of biting the sour apple.
Kailani leave the ocean and are going on the hard for a long time
Innan vi flög hit till Cartagena var jag två veckor i Thailand. Helt underbara veckor även om det regnade i stort sett hela tiden. Jag stannade ett dygn i Bangkok och njöt av myllret, maten, marknader och det härliga folkvimlet. Nästa dag bar det av till Koh Lanta där jag känner mig som hemma.
Before we flew here to Cartagena, I spent two weeks in Thailand. Absolutely wonderful weeks even though it rained pretty much the whole time. I stayed a day in Bangkok and enjoyed the hustle and bustle, the food, the markets and the wonderful crowds. The next day it was off to Koh Lanta where I feel at home.
Luxury flight. It was only half full so I got four seats on my own
Lovely and colorfull Bangkok
After many hours walking a legmassage was lovely
Lanta ❤️ Här har jag bott hela vinterhalvåret i fem år. Tobias gick i skola här från 2 till 6 klass. Vi har lärt känna ön och många av dess invånare. Vi har sett ön förändras och utvecklas. Det mesta på gott men en del på ont. När vi först kom hit fanns knappt några belagda vägar utan endast lervägar av röd lera. Allt stängdes ner på lågsäsongen, både hotell och restauranger, det var endast ett fåtal turister utanför högsäsong, endast ett fåtal hotell, knappt någon trafik mm mm. Nu är det en bred väg som håller på att byggas, mängder med resorter, restauranger och flera husområden där expats köpt hus. Men det är fortfarande autentiska och härliga Lanta. Själen finns kvar. Lika vänliga människor, lika god mat om inte ännu bättre och känslan av Thailand på thailändarnas villkor är stor.
Lanta ❤️ I have lived here all winter for five years. Tobias went to school here from 2nd to 6th grade. We have gotten to know the island and many of its inhabitants. We have seen the island change and develop. Mostly good but some bad. When we first got here there were hardly any paved roads, only dirt roads made of red clay. Everything was closed down in the low season, both hotels and restaurants, there were only a few tourists outside the high season, only a few hotels, hardly any traffic, etc. Now it is a wide road that is being built, lots of resorts, restaurants and several housing estates where expats have bought houses. But it is still authentic and lovely Lanta. The soul remains. Just as friendly people, just as good food if not even better and the feeling of Thailand on the Thais’ terms is great.
Done a lot of shopping at the market
At the market
Happy to be in Thailand
Lovely food; Khao soi, Larb gung and steamed fish in lemon sauce
Beautiful sunset
Jag hade två fantastiska veckor med många möten med vänner, härliga och livfulla kvällar ute, möten med många nya bekanta och jag njöt av god mat. Detta är ett land jag tagit till mitt hjärta med dess härliga och vänliga människor, fantastiskt goda mat och vackra natur. Tiden gick allt för fort och det kändes jobbigt att lämna.
I had two fantastic weeks with many meetings with friends, lovely and lively evenings out, meetings with many new acquaintances and I enjoyed good food. This is a country I have taken to my heart with its lovely and friendly people, amazingly good food and beautiful nature. Time passed all too quickly and it felt hard to leave.
Enjoying life by the pool
Mae and Macke gives us entertainment
Berit and me enjoy the evening
Dinner at Em:s restaurant with Stefan
The famous Khao Soi
And my favourit Larb Gung
Another beautiful sunset
Men, nya äventyr väntar!
Tillbaka i Sverige behövde allt vårt bagage packas, vägas och mätas. Min väska från Thailand kom inte med mitt flyg hem och där i fanns en massa saker vi skulle ha med oss. Vi la tid på att köpa mat och godis som är svårt att få tag på i Karibien och Colombia. Och en massa praktiska saker som är billigare o framförallt lättare att få tag på har inhandlats under sommaren. Allt som allt hade vi sex stora väskor med oss på flyget. Plus fyra handbagage. Kvällen innan vi skulle flyga fick jag telefonsamtal att min väska från Thailand hade kommit. Då hade vi redan packat färdigt o varje väska vägde tjugotre kilo så vi hade inte plats för mer. Så flygbolaget från Thailands-resan skickade väskan till Cartagena. Vid vår incheckning såg vi min väska på bagagebandet alldeles framför våra väskor.
But, new adventures await!
Back in Sweden, all our luggage had to be packed, weighed and measured. My bag from Thailand didn’t come with my flight home and there were a lot of things in there that we were supposed to take with us. We spent time buying food and sweets that are hard to come by in the Caribbean and Colombia. And a lot of practical things that are cheaper and above all easier to get hold of have been purchased during the summer. All in all, we had six large bags with us on the flight. Plus four pieces of hand luggage. The night before we were to fly, I received a phone call that my bag from Thailand had arrived. By then we had already finished packing and each bag weighed twenty-three kilos, so we had no room for more. So the airline from the Thailand trip sent the bag to Cartagena. When we checked in, we saw my bag on the baggage belt right in front of our bags.
My bag from Thailand that did not arrive with me in Sweden. Now they send it to Colombia instead
Vilja waiting for us in Club de Pesca marina
Resan gick smidigt men tullen i Cartagena var väldigt intresserade av våra, nu sju, väskor. Vi slapp igenom till sist och tog en taxi till rummet vi hade hyrt de första tre nätterna.
The trip went smoothly but the customs in Cartagena were very interested in our, now seven, bags. We finally got through and took a taxi to the room we had rented for the first three nights.
Här lever vi mitt i ett kaos av allt vårt bagage som skall sorteras och placeras på rätt ställe, vi tvättar kläder, sorterar i stuvutrymmen, sätter upp segel, pumpar jollen, lagar mat, sorterar ännu mer och ser över vad som behöver köpas in. Allt detta i en otrolig hetta. Som tur är har vi AC inne i båten nu när vi ligger vid kaj. Vet inte hur vi hade stått ut annars. Ute på däck och i sittbrunnen rinner svetten av oss. Det svider i ögonen av svettdropparna som kommer dit och står vi stilla någon minut blir det en blöt pöl på golvet av allt svett. Värmen här är obeskrivlig. Att gå 100 meter är nästan omöjligt utan att förgås av hettan. Och de värmeutslag jag brottades med nästan hela förra säsongen, ombord på Vilja, är tillbaka och kliar.
Here we live in the middle of a chaos of all our luggage that must be sorted and placed in the right place, we wash clothes, sort in stowage spaces, set up sails, pump the dinghy, cook, sort even more and check what needs to be bought in. All this in incredible heat. Luckily we have AC inside the boat now that we are at the dock. Don’t know how we would have coped otherwise. Out on deck and in the cockpit, the sweat pours off us. The eyes sting from the drops of sweat that get there and if we stand still for a minute there is a wet puddle on the floor from all the sweat. The heat here is indescribable. Walking 100 meters is almost impossible without perishing from the heat. And the heat rash I struggled with almost all of last season, aboard Vilja, is back and itchy.
Today is the day we wash clothes
When the tide is high almost all road and parks close to the sea get covered with water
Locals fishing beside Vilja. They got a lot of small fishes
A happy man with a fish
The dog captain in the marina
Att Vilja legat stilla länge syns på skrovet vid vattenbrynet och under vattnet. Vi har en hel musselodling där och längre ner fullt av havstulpaner. Jan har jobbat en del med att skrapa men nu har vi en colombian som har skrapat i ca tre timmar. Han säger att det är stark påväxt och rekommenderar oss att låta skrapa båten var tredje vecka. Vilket nog kan vara klokt. Annars kommer det knappt kunna gå att segla båten. Skall vi dessutom till Galapagos så måste båten vara helt ren undertill.
That Vilja lay still for a long time can be seen on the hull at the water’s edge and under the water. We have a whole mussel farm there and further down full of barnacles. Jan has worked a bit with scratching but now we have a Colombian who has been scratching for about three hours. He says that there is a strong build-up and recommends us to have the boat scraped every three weeks. Which might be wise. Otherwise, it will hardly be possible to sail the boat. If we are also going to the Galapagos, the boat must be completely clean underneath.
A lot of mussles growing on the boat
Ett par kvällar har vi varit inne i den gamla stadsdelen, Getsemani. Här sprudlar det av liv och rörelse. Husen är från kolonialtiden och är låga och färgglada men strax bredvid höjer sig lyxhotelletens skyskrapor. Barerna lockar med billiga drinkar och det är trångt mellan alla törstiga och glada människor. Mellan barerna syns små butiker som säljer färgstarka souvenirer och målningar och på gatorna trängs vagnar med frukt och grönsaker, kycklingspett och annan streetfood. På gator och torg dansas det som om vi vore på karneval varenda dag året runt. Det är flera dansgrupper som löser av varandra med olika danser. Den ena mycket energisk och afrikainspirerad och den andra där mannen visar sin tillbedjan till vackra kvinnor. Vilken glädje alla utstrålar! Vilken färgprakt! Och vilket enastående folkliv! Vi fullkomligt älskar att vara här!
A couple of evenings we have been in the old part of town, Getsemani. Here it is bursting with life and movement. The houses are from the colonial era and are low and colorful, but right next to them rise the skyscrapers of the luxury hotel. The bars attract with cheap drinks and it is crowded between all the thirsty and happy people. Between the bars you can see small shops selling colorful souvenirs and paintings and the streets are crowded with carts with fruit and vegetables, chicken skewers and other street food. In the streets and squares there is dancing as if we were at a carnival every single day all year round. There are several dance groups that solve each other with different dances. One very energetic and African-inspired and the other where the man shows his adoration for beautiful women. What joy everyone radiates! What a gorgeous color! And what an outstanding folk life! We absolutely love being here!
A man selling souvenirs close to a lovely plaza
Streetart on the pavement
If you want you can get a ride with a horse in Getsemani
More souvenirs
Art on the wall
Crovded with people drinking happy hour mojito or other drinks
It’s a lot of streetfood. Here they sell ckicken- and meatsticks
If you prefer fruits then of course you can get that
You find art everywhere
Colorful ladies
This square is always crowded and there are a lot of entertainment
Time for dance
And more dance
Part of the Orchestra
A ladie segling snacks and cigarettes
Om ett par dagar skall vi resa och utforska inlandet Colombia. Det ser vi verkligen fram emot. Vi hoppas få se bl a Bogotá, Medellin, Amazonas, jungel, höga palmer och färgsprakande folkliv. Vi får ta med varma kläder för Bogotá ligger på över 2600 meters höjd. Vilket äventyr som väntar oss!
In a couple of days we will travel and explore the interior of Colombia. We are really looking forward to that. We hope to see, among other things, Bogotá, Medellin, the Amazon, jungles, tall palm trees and colorful folk life. We must bring warm clothes because Bogotá is at an altitude of over 2,600 meters. What an adventure awaits us!
Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.
We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia. The waves are high, up to four meters, and the sea is rough. Up on top of the waves it foams white. Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time. It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot. Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out. Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread. Luckily the sailing won’t take that long. Just barely four days. We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.
Vilja during sailing
Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia
Dark sky above the sea
Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.
It’s the last night on watch this side of the hurricane season. It’s dark but starry. The moon has not risen yet. I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning. It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea. It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.
Another beautiful sunset
Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.
Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November. We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer. My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.
Under the skyes we can see land – Colombia
Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…
Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row. A Manhattan in miniature. It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited. Talk about contrasts. It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together. Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed. Most are party boats playing loud music. It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself. After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place. There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is. Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way. Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern. The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right. Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible. The boat comes in across. So we go out and turn the boat so the bow comes in first. A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us. I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down. But the cockpit is empty. Jan is gone. About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty. One person comes on board and helps with the stern moorings. Where is Jan then? When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire. He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher. It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed. The wooden lid on top shows clear traces of fire. We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread. The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…
Skyline of Cartagena
Going in to Cartagena towards the dock
One part that started to burn
Cartagena är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.
Cartagena is an absolutely amazing city! Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high. This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening. The streets and squares are crowded. The party mood is high. Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it. In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment. Like being at a carnival. Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year. It’s easy to fall in love. The displays are absolutely incredible. The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform. There are both children and adults and everyone is fantastically talented. And they look like they’re having so much fun.
In a park we saw wild animals
Children on the street
Fruits and other food are sold everywhere
A foodstall selling sqewers
Danceperformance every evening on the streets
Beautiful building
Dance performance
One more beautiful building
Getsemane – the colonial part of Cartagena
Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!
We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night. This is so much fun and we enjoy life. We will be here until the end of November. Wonderfully! It’s so fun to be a part of everything we experience!
Many different dancers on different squares and streets
This dance is like african dance
Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.
Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja. In order to be able to do something in the heat, we have started our AC. Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat! And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air. You almost need a blanket to keep from freezing. Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.
Levermittliv 