semester – Levermittliv

Back in Sweden

Åh vad jag njuter här i vackra Bohuslän. Jag sitter i min båt, Kailani, ute bland öarna med den vackra röda graniten som är så speciell för denna delen av kusten. Säsongen här lider mot sitt slut och det är knappast en båt ute. För två till tre veckor sedan var här kaos med alla båtar som letade natthamn ute bland klipporna. Nu är det bara att välja och vraka bland de vackraste och mest skyddade och lätt åtkomliga platserna. Här ute på Skarvesäter har jag legat några dagar. Solen har skinit nästan hela tiden men det har blåst en hel del. Speciellt på natten då det varit mer än 18 meter per sekund som mest. Men jag ligger tryggt här även om det är längst ut i havsbandet. Platsen är väl skyddad med sina många fasta dubbar som Kryssarklubben har fäst i bergen.

Oh how I’m enjoying myself here in beautiful Bohuslän. I am sitting in my boat, Kailani, out among the islands with the beautiful red granite that is so special to this part of the coast. The season here is coming to an end and there is hardly a boat out. Two to three weeks ago it was chaos here with all the boats looking for a night port out among the rocks. Now it’s just a matter of picking and choosing among the most beautiful and most protected and easily accessible places. Out here at Skarvesäter, I have been lying for a few days. The sun has been shining almost all the time, but it has been quite windy. Especially at night when it was more than 18 meters per second at most. But I’m safe here, even if it’s at the far end of the ocean strip. The site is well protected with its many fixed studs that the Cruiser’s Club has attached to the mountains

Båtsommar 2024 — Kailani is getting in to the water

Varje dag åker jag ut med jollen och dörjer makrill. Det blir napp varje dag av detta havets guld. Det är inte mycket som smakar lika gott som nyrökt eller nygrillad helt färsk makrill här ute på klipporna. Vilken lyx att få ha tillgång till detta

Every day I go out with the dinghy and catch mackerel. This gold of the sea is lickt every day. There is not much that tastes as good as freshly smoked or freshly grilled mackerel out here on the rocks. What a luxury to have access to this

Vi har varit i Sverige i snart två månader nu sedan vi lämnade Cartagena och livet ombord på Vilja. Det är mysigt att komma hem till Sverige några månader och träffa vänner och familj, segla i Bohuslän, handla saker till Vilja, ta vaccinationer och göra läkarundersökningar och självklart jobba.

We have been in Sweden for almost two months now since we left Cartagena and life aboard Vilja. It’s nice to come home to Sweden for a few months and see friends and family, sail in Bohuslän, shop for things in Vilja, get vaccinations and do medical examinations and, of course, work.

Jag har bland annat varit i Eskilstuna och hälsat på Tobias och Sandra. Det var såååå underbart att träffa båda två och se var de skall bo nu ett tag framöver.

I have among other things been to Eskilstuna and visited Tobias and Sandra. It was sooooo wonderful to meet both of them and see where they will be living for a while to come.

Jag har jobbat mycket ända sedan vi kom hem till Sverige. Och det har varit jättekul! Älskar min arbetsplats där jag arbetade 17 år innan jag sa upp mig förra året. Så det är perfekt att komma in som timvikarie nu när jag är hemma. Det blev ett stort kramkalas de första dagarna när jag fick återse gamla kollegor och även några boende som jag träffat tidigare. Det gick lätt att komma in i alla arbetsuppgifter och det kändes som om jag aldrig varit utanför Sverige. Förhoppningsvis blir det ett arbetspass till innan jag flyger vidare.

I have been working a lot since we came home to Sweden. And it’s been great fun! Love my workplace where I worked for 17 years before resigning last year. So it’s perfect to come in as an hourly substitute now that I’m at home. There was a big hug party the first few days when I got to see old colleagues and also some residents I had met before. It was easy to get into all tasks and it felt as if I had never been outside of Sweden. Hopefully there will be one more shift before I fly on.

Eftersom jag jobbar dygnspass blir det en del lediga dagar däremellan. Alla dessa har använts till att åka ut med båten till Gåsöskärgården som ligger aldeles utanför hemmahamnen i Källviken.

Since I work 24-hour shifts, there will be some days off in between. All of these have been used to go out by boat to Gåsöskärgården, which is completely outside the home port in Källviken.

Det har varit en rad av sociala möten med vänner från fb-gruppen Mingel & Båtliv. Jättekul med alla möten! Vi har njutit med våra vänner och legat på några av mina pärlor i Gåsöskärgården. En underbar väninna, Gigi, som kommer till mig varje år har också hunnit komma hit. Ett dygn hade vi en mycket lyckad och vacker stjärnankring. Om jag inte tar fel så var vi tolv båtar. Blandad storlek och självklart var även två motorbåtar välkomna. Stjärnankringen blev uppmärksammad av en lokal tidning så den fick publicitet och jättemånga likes.

There have been a series of social meetings with friends from the fb group Mingel & Båtliv. Great fun with all the meetings! We have enjoyed with our friends and lay on some of my pearls in the Gåsö archipelago. A wonderful friend, Gigi, who comes to me every year, has also managed to come here. For a day we had a very successful and beautiful star anchoring. If I’m not mistaken, we were twelve boats. Mixed sizes and of course two motorboats were also welcome. The star anchor was noticed by a local newspaper so it got publicity and lots of likes.

Apropå det så har en tidning intervjuat även mig. Norra Halland fick nys om vår långsegling och blev jättenyfikna på mitt liv. Från det att jag sålde mitt hus i Onsala och flyttade in i min lilla segelbåt. Tills att jag träffade Jan och att vi gett oss av på vår långsegling som ser ut att bli en jordenrunt-segling.

Speaking of which, a newspaper has also interviewed me. Norra Halland found out about our long-distance sailing and became extremely curious about my life. From the time I sold my house in Onsala and moved into my little sailboat. Until I met Jan and we set off on our long voyage which looks like it will be a round-the-world voyage.

Tiden börjar gå mot sitt slut här i Sverige för denna visit. Snart flyger vi tillbaka till Colombia och vår båt Vilja. Orkansäsongen närmar sig sitt slut men vi kommer ha några månader i Colombia med bl a backpacking in i Sydamerika. Det skall bli spännande!

Time is running out here in Sweden for this visit. Soon we will fly back to Colombia and our boat Vilja. The hurricane season is coming to an end but we will have a few months in Colombia including backpacking into South America. That will be exciting!

Om ett par dagar börjar vi tömma Kailani, masta av och nästa måndag lyfts hon upp på land. Riktigt kort men ändå härlig intensiv säsong. Nu väntar nya äventyr! Backpacking Sydamerika o sedan Panamas fantastiska övärld i Karibien med San Blas och kanske även Los Boccas. Följ oss för att se vart vi hamnar…blir det genom Panamakanalen eller inte? OM det blir det så blir seglingen riktigt lång framöver med många stora oceaner att korsa. Stilla Havet, Indiska Oceanen och Atlanten två gånger till.

In a couple of days we will start emptying Kailani, mast down and next Monday she will be lifted ashore. Really short but still lovely intense season. New adventures await! Backpacking South America and then Panama’s fantastic island world in the Caribbean with San Blas and maybe even Los Boccas. Follow us to see where we end up…will it be through the Panama Canal or not? IF it happens, the sailing will be really long ahead with many big oceans to cross. The Pacific Ocean, the Indian Ocean and the Atlantic twice more.

Inland Guatemala and a short trip to Florida

Efter ett par dagar i Fronteras i Rio Dulce begav jag mig ensam ut på en tio dagar lång backpacking medan Jan var kvar ombord på Vilja och jobbade med båten

After a couple of days in Fronteras in Rio Dulce, I set off alone on a ten-day backpacking trip while Jan stayed aboard Vilja and worked on the boat

Jag tog en tidig buss mot Guatemala City. Resan skulle ta allting mellan fem och elva timmar. Allt beroende på hur trafiken är, om det skett bilolyckor eller är vägarbeten och hur mycket tung lastbilstrafik det är på vägarna.

I took an early bus towards Guatemala City. The trip would take anywhere between five and eleven hours. All depending on how the traffic is, whether there have been car accidents or roadworks and how much heavy truck traffic there is on the roads.

Vi körde fram på landsvägen genom byar och odlingar och efter några timmar började klättringen uppåt genom bergspassen. Det såg väldigt torrt och bränt ut utan någon grönska på buskar och träd. Guatemala har en starkt varierande natur, mycket levande mayakultur och många aktiva vulkaner. Huvudstaden ligger på ca 1550 meters höjd och det är en stor och bullrig stad.

We drove along the country road passing villages and plantations and after a few hours the climb up through the mountain passes began. It looked very dry and burnt with no greenery on the bushes and trees. Guatemala has a highly varied nature, very vibrant Mayan culture and many active volcanoes. The capital is located at an altitude of about 1550 meters and it is a large and noisy city.

Dry countryside on the way up to Guatemala city

Resan tog, inklusive ett stopp på vägen, ca sex timmar. Vi kom fram till en busstation i utkanten av staden och jag behövde ta mig vidare till den stora busstationen där bussarna till den koloniala staden Antigua avgick ifrån. Alla pratar endast spanska men jag fick hjälp att hitta en taxi som tog mig vidare genom stadens trafik. Vid busshållplatsen skulle precis en av de otroligt charmiga och färgstarka lokalbussarna avgå och jag skyndade mig från taxi till buss och fick en sittplats långt fram i bussen

The trip took, including a stop on the way, about six hours. We arrived at a bus station on the outskirts of town and I needed to get on to the big bus station where the buses to the colonial city of Antigua left. Everyone only speaks Spanish but I was helped to find a taxi that took me through the city traffic. At the bus stop, one of the incredibly charming and colorful local buses was just about to depart and I hurried from taxi to bus and got a seat at the very front of the bus

The driver with his bus

En sak jag reflekterat över är hur alla människor i Guatemala springer överallt. Bussen stannar aldrig riktigt så man mer eller mindre springer och hoppar upp och ner från den. Förutom chauffören är det en annan man som ropar efter passagerare, tar betalt och ordnar med allt bagage och den frakt som skall med bussen. Det fraktas på taket och mannen klättrar upp dit på stegar som finns bak på bussen. Ibland sitter han där uppe långa sträckor. För att komma till stegarna finns en dörr längst bak på bussen som ofta öppnas under resans gång. Där kan man även som passagerare hoppa av och på bussen. Han springer och hämtar fraktgodset och bär det på huvudet när bussen fortfarande har fart och pringer i förväg till busshållplatserna och försöker få passagerare. Bussarna är färgstarka och väldigt speciella, som cirkusbussar. Växelspaken är enormt lång och blinkers sköter man manuellt med knappar. För att tuta finns det en vajer bakom frontrutan som chauffören trycker på

One thing I reflected on is how all the people in Guatemala are running everywhere. The bus never really stops so you more or less run and jump up and down from it. In addition to the driver, there is another man who calls for passengers, takes payment and arranges for all the luggage and the freight to be taken with the bus. It is transported on the roof and the man climbs up there on ladders at the back of the bus. Sometimes he sits up there for long stretches. To get to the steps, there is a door at the back of the bus that is often opened during the journey. There, you can also get on and off the bus as a passenger. He runs and collects the cargo and carries it on his head while the bus is still moving and calls ahead to the bus stops and tries to get passengers. The buses are colorful and very special. The gear lever is enormously long and the indicators are operated manually with buttons. To sound the horn, there is a wire behind the windshield that the driver presses

The man in red is the man who runs everywhere, taking care of payment, carrying all things and who are ”hunting” for passengers

To the left you see the bus he uses for the blinker

A door and steps up to the roof in the back

Vid busshållplatserna kommer det ombord försäljare av alla de slag som säljer allt från frukt, dryck o mat till strumpor, krämer och lotter. Det är en verklig upplevelse

At the bus stops, vendors of all kinds come on board, selling everything from fruit, drinks and food to socks, creams and lottery tickets. It is a real experience

A man who came onboard the bus singing of Jesus Christus

Resan till Antigua tog en knapp timme och väl framme i den vackra byn letade jag mig fram till hostellet jag bokat rum på. Det låg perfekt o nära både den vackra koloniala delen av byn som är med på Unescos världsarvslista, busstationen och marknaden.

The journey to Antigua took just under an hour and once I arrived in the beautiful village I found my way to the hostel I had booked a room at. It was perfectly located and close to both the beautiful colonial part of the village which is on the Unesco world heritage list, the bus station and the market.

Centrum av Antigua är vacker med sina låga pastellfärgade byggnader i spansk barockstil, spektakulära kyrkor, sevärdheter och kullerstensbelagda gator. Staden byggdes på tidigt 1600-tal. Och ständigt ser man någon av de stora vulkaner som omger staden. Varav en är en aktiv vulkan. Vid nästa tur hit hoppas jag att vi klättrar upp på en vulkan.

The center of Antigua is beautiful with its low pastel buildings in the Spanish Baroque style, spectacular churches, sights and cobbled streets. The city was built in the early 17th century. And you can always see one of the large volcanoes that surround the city. One of which is an active volcano. On the next trip here, I hope we climb a volcano.

The beautiful view of a vulcano in Antigua under Santa Catalina Arch

Soo happy to be here. It is said that Antigua is one of the places that everyone should visit in their lives

Outside the Church you can buy all sorts of food in the street

Jag promenerade runt i denna vackra stadsdel samt runt marknaden i två dagar. Det gav mig ro i kropp och själ och jag njöt av allt det vackra och det färgsprakande omkring mig.

I walked around this beautiful neighborhood as well as around the market for two days. It gave me peace in body and soul and I enjoyed all the beauty and the colorful things around me.

Det är en ynnest att få uppleva alla dessa länder och kulturer som vi kommer till. Och att resa in i landet och få se ännu mer än vackra stränder och kustnära byar ger otroligt mycket.

It is a blessing to experience all these countries and cultures that we come to. And traveling inland and getting to see even more than beautiful beaches and coastal villages gives an incredible amount.

Tredje dagen bestämde jag mig för att göra en bussutflykt till någon by en bit bort. Eftersom det var torsdag och det i byn Chichikastenango är Guatemalas största och mest färgrika marknad där på torsdagar och söndagar så var valet lätt. Än en gång fick jag åka med bussarna som jag älskar. Och det blev mycket buss! Tre stycken både dit och tillbaka så det blev sex bussar och totalt fem timmar på buss. Tredje bussen på väg till Chichikastenango slingrade sig fram på otroliga serpentinvägar med åtskilliga 180-graders kurvor. Vi klättrade dessutom upp på en höjd av ca 2000 meter över havet. Det var liv o rörelse på bussarna och stundtals väldigt fullt. Egentligen är det två sittplatser på varje sida av mittgången. Men man knör ihop sig så att det sitter två och en halv på varje sida. De två närmast mittgången har bara halva rumpan på bänken och man stöttar sig mot den som sitter på andra sidan av den smala mittgången. Jag vet för jag har provat😊

On the third day I decided to make a bus excursion to some village some distance away. Since it was Thursday and the one in the village of Chichikastenango is Guatemala’s largest and most colorful market there on Thursdays and Sundays, the choice was easy. Once again I got to ride the buses that I love. And there was a lot of bus! Three both there and back, so there were six buses and a total of five hours on the bus. The third bus heading to Chichikastenango wound its way along incredible serpentine roads with numerous 180-degree turns. We also climbed to a height of about 2000 meters above sea level. There was life and movement on the buses and sometimes very full. Actually, there are two seats on each side of the aisle. But you knot yourself so that there are two and a half on each side. The two closest to the aisle only have half their bums on the bench and you lean against the person sitting on the other side of the narrow aisle. I know because I’ve tried it

Hairpinbends on the way to Chichikastenango

Young mother with her daughter on the bus

Största upplevelsen denna dag var att åka bussarna och se folklivet ombord och längs med vägarna. Men marknaden var enorm och full av vackra hantverk som Guatemalas kvinnor tillverkar. Mitt i marknaden finns en kyrka där det hålls maya-ceremonier som jag hade turen att få se en del av. På trappstegen upp mot den vackra vita kyrkan fanns mängder av blommor. Det kom också rök från aska där något hade eldats tidigare under ceremonin. Två kvinnor svängde med en slags behållare i kedja där de hade rökelse. Och kyrkklockans dingdong hördes. Det var en färgsprakande och häftig upplevelse.

The greatest experience this day was riding the buses and seeing people’s life on board and along the roads. But the market was huge and full of beautiful handicrafts that Guatemalan women make. In the middle of the market there is a church where Mayan ceremonies are held, which I was lucky enough to see a part of. On the steps leading up to the beautiful white church were masses of flowers. There was also smoke from ashes where something had been burned earlier during the ceremony. Two women were swinging a sort of chained container in which they held incense. And the dingdong of the church bell was heard. It was a colorful and exciting experience.

Traditional colorful clothes, blankets etc

Outside the church with flowers and smoke

Old lady carrying heavy things traditionally on head and shoulders

Jag kom dit relativt sent så det blev tyvärr ett kort besök men väl värt utflykten. Dagen därpå väntade en helt annan upplevelse. Jag skulle flyga till Florida och hälsa på min son i några dagar.

I got there relatively late so unfortunately it was a short visit but well worth the trip. The next day was a completely different experience. I was going to fly to Florida and visit my son for a few days.

Det blev en lång resa från dörr till dörr men sent fredag kväll var jag framme. Under de fyra hela dagar jag var där gjorde vi utflykter till några nationalparker, spelade spel, åt goda hemmalagade middagar. På en av utflykterna, Sweetwater wetlandspark, såg vi ett flertal häftiga fåglar samt en alligator som låg i gräset alldeles vid vattnet och sov. Förutom detta köpte jag också en ny laptop vilket kändes som en födelsedagspresent. Dagarna gick fort och jag tog mig tillbaka till Guatemala City och därifrån till Jan och Vilja i Rio Dulce. Resan hem tog ca trettiosju timmar så jag var ganska utmattad.

It was a long journey from door to door, but I arrived late Friday evening. During the four full days I was there, we made trips to some national parks, played games, ate good home-cooked dinners. On one of the excursions, Sweetwater wetlands park, we saw several awesome birds and an alligator that was lying in the grass right by the water and sleeping. Apart from this, I also bought a new laptop which felt like a birthday present. The days passed quickly and I made my way back to Guatemala City and from there to Jan and Vilja in Rio Dulce. The trip home took about thirty-seven hours, so I was quite exhausted.

Tobias in a national park outside Gainsville

Jan hade, under tiden, jobbat på bra med båten i värmen. Det var en lång todo-list. Under den tiden har Jan också knutit många nya kontakter och han har både simmat i poolen, varit på bbq-kväll, film-kväll och besökt The Schack – en populär bar.

Jan had, meanwhile, worked well with the boat in the heat. It was a long todo list. During that time, Jan has also made many new contacts and he has both swum in the pool, been to a bbq night, a movie night and visited The Schack – a popular bar.

De första dagarna efter återkomst till Vilja tillbringade jag några timmar vid och i poolen varje dag. Det kändes riktigt lyxigt och underbart.

The first days after returning to Vilja, I spent a few hours by and in the pool every day. It felt really luxurious and wonderful.

En dag gjorde vi en grottutflykt tillsammans ned Eva-Lotta o Thomas på Thaleia och Dag, en svensk man på en annan båt. Det var en riktigt häftig upplevelse. Vi klättrade genom en lång och stenig canyon innan vi kom fram till grottmynningen. Där satte vi på oss pannlampor och ömsom vadade, ömsom simmade och ömsom klättrade. Det var riktigt strapatsrikt och på flera ställen kändes det som vi aldrig skulle kunna ta oss tillbaka igen. Längst in kom vi till ett ställe där vi skulle vara tvungna att hoppa från en berghylla till en annan. De flesta av oss avstod och väntade in de som faktiskt gjorde detta hopp innan vi sedan tog oss samma väg tillbaka igen.

One day we did a cave excursion together down Eva-Lotta and Thomas on Thaleia and Dag, a Swedish man on another boat. It was a really cool experience. We climbed through a long and rocky canyon before arriving at the mouth of the cave. There we put on headlamps and sometimes waded, sometimes swam and sometimes climbed. It was really strenuous and in several places it felt like we would never be able to get back. Deep inside we came to a place where we would have to jump from one ledge to another. Most of us refrained and waited for those who actually made this jump before we then took the same route back again.

Inside the cave where some jumped from one rock to another

The sun shines between all the green and rocks

Längre ner i canyonen var det dammar ned vattenfall att bada i. Vattnet i dammarna var relativt svalt men det som kom från vattenfallet var ca 70 grader celcius. Hela dagsutflykter var en minnesvärd, strapatsrik och fantastisk upplevelse

Further down the canyon there were ponds below waterfalls to swim in. The water in the ponds was relatively cool, but what came from the waterfall was about 70 degrees Celsius. Full day trips were a memorable, strenuous and amazing experience

Jan in the cooler water with 70 degrees hot water coming from the waterfall

En kväll tog vi jollen en bit bort på eftermiddagen och promenerade bort till en bar med fantastisk utsikt och vacker solnedgång. Det var Eva-Lotta o Thomas på Thaleia, Katherine från en annan båt och vi. Där tog vi en drink i solnedgången och åt en liten lätt måltid.

One evening we took the dinghy a little further in the afternoon and walked to a bar with a great view and beautiful sunset. It was Eva-Lotta and Thomas on Thaleia, Katherine from another boat and us. There we had a drink at sunset and a small light meal.

Jan, Thomas and Eva-Lotta enjoying the view and a drink

Under denna tid har vi fått ett tre sidor långt reportage publicerat i tidningen Båtliv om vår resa fram till Honduras. Jättekul!

During this time, we have received a three-page report published in the magazine Båtliv about our trip to Honduras. Great fun!

Arbetet med Vilja fortsätter. Vi väntar fortfarande på reservdel till watermakern och hoppas den blir klar inom en till två veckor då vi har tänkt oss att lämna mot nya resmål. Men innan dess skall vi ut och backpacka i ca en vecka tillsammans. Mer om det i nästa inlägg

The work with Vilja continues. We are still waiting for a spare part for the watermaker and hope it will be ready within one to two weeks as we intend to leave for new destinations. But before that, we will go backpacking for about a week together. More on that in the next post

Koh Lanta, Thailand

Det blev ett snabbt besök till Thailand där jag varit i ca 11 dagar nu. På tok för kort tid. Älskar detta land med alla smaker, lukter, värmen, shopping o de underbara människorna. Det var vårt hem sex vinterhalvår från 2006 och framåt. Tobias gick i stort sett hela låg- och mellanstadiet här i en svensk skola. En tid jag ser tillbaka på med värme och glädje. Sedan dess har jag tillbringat 1 – 2 månader här varje vinter och det är verkligen som att komma hem. Jag har större socialt liv här än i Sverige och njuter av absolut allt. Har många vänner sedan långt tillbaka men får varje år dessutom nya vänner. Allt är så avslappnat och laid-back. Ingen stress och inget jämförande. Går runt i flip-flop o urtvättade kläder utan att det gör något.

It was a quick visit to Thailand, where I have been for about 11 days now. Absolutely too short time. Love this country with all the tastes, smells, the heat, shopping and the wonderful people. It was our home for six winter months from 2006 onwards. Tobias attended pretty much the entire primary and middle school here in a Swedish school. A time I look back on with warmth and joy. Since then I have spent 1-2 months here every winter and it really is like coming home. I have a bigger social life here than in Sweden and enjoy absolutely everything. I have many friends since a long time ago, but I also make new friends every year. Everything is so relaxed and laid-back. No stress and no comparative. Walks around in flip-flops and unwashed clothes and it doesn’t matter.

Denna resan var ganska oplanerad och hastigt påkommen då jag hade en del saker att ordna upp som var tvunget att göras på plats. Det var inte med direkt glädje jag åkte hit så nära resan tillbaka till Grenada och Vilja. Dessutom ändrade flygbolaget, Turkish Airlines, sin avresa från Göteborg till en dag tidigare än planerat så det blev ett knappt dygn i Bangkok vägen hit. Bangkok är i och för sig en stad jag älskar. Pulsen, marknaderna och myllret är underbart! Jag fick ordnat några viktiga saker när jag var där och jag fick en kväll på nattmarknaden i Pratunam. En och en halv timmes fruktansvärt hård massage genomled jag också. Jag väljer alltid hård massage och ligger där och kämpar för att inte skrika högt av smärtan. Men det känns som att det gör gott även om det inte är njutbart där och då

This trip was quite unplanned and rushed as I had some things to organize that had to be done on the spot in Thailand. It was not with immediate joy that I went here so close to the trip back to Grenada and Vilja. In addition, the airline, Turkish Airlines, changed its departure from Gothenburg to a day earlier than planned, so I h just under a day in Bangkok on the way here. Bangkok is in itself a city I love. The pulse, the markets and the hustle and bustle are wonderful! I got some important things done while I was there and I got an evening at the night market in Pratunam. I also went through an hour and a half of terribly hard massage. I always choose hard massage and lie there fighting not to scream out loud from the pain. But it feels like it does good even if it’s not enjoyable now and then

Mat lagas överallt på marknaden i Pratunam

”King of fruits” Durian som är förbjuden på många ställen pga lukten

This shop would not be allowed in Sweden

Tidigt nästa morgon tog jag en taxi tillbaka till flygplatsen och flög till Krabi. Blev hämtad av en chaufför jag har stort förtroende för och efter lunch var jag i mitt älskade hus. Installerade mig o hoppade strax därefter ner i poolen med det trettiotvågradiga vattnet. Ljuvligt!

Early the next morning I took a taxi back to the airport and flew to Krabi. Was picked up by a driver I have a lot of confidence in and after lunch I was in my beloved house. Installed myself and soon after jumped into the pool with the thirty-two-degree water. Lovely!

Första dagarna regnade det en hel del – både dag och natt. Mesta tiden tillbringades under tak och att träffa vänner. Moppen fick sig en ordentlig översyn med nytt batteri, nya bromsar och självklart blev den rentvättad. Besiktning, skatt och försäkring ordnades också omgående. Tar det tre år måste moppen transporteras till Krabi och då blir allt väldigt mycket mer omständligt.

The first few days it rained a lot – both day and night. Most of the time was spent indoors and meeting friends. The motorbike got a proper overhaul with a new battery, new brakes and of course it was washed. Inspection, tax and insurance were also arranged promptly. If it takes three years, the motorbike has to be transported to Krabi and then everything becomes much more complicated.

The sky opened up and the rain was pouring down

Waiting for food at Lanta Seafood restaurant

Lanta noi on the other side. All tourist stay on Lanta jay

Blandat med lata dagar i poolen och under taket på terrassen har jag ätit god mat, träffat vänner och oljat o målat utemöbler. Thailändarna tycker det är väldigt roligt att jag själv utför en hel del arbete. Samtidigt lever jag ju ett lyxliv. En gång I veckan kommer en hel hop av städerskor som städar, diskar, byter sängkläder o tömmer sopor. Nästan varje dag kommer någon och ser till poolen och en gång i veckan kommer ett trädgårdsteam som sköter om trädgården. En sömmerska kom inom och sydde nya dragkedjor i några sittkuddar och några personer från området kom inom och tittade igenom den ”att-göra-lista” som jag noterat. Lite skillnad från livet i min lilla båt Kailani.

Mixed with lazy days in the pool and under the roof on the terrace, I have eaten good food, met friends and oiled and painted outdoor furniture. The Thais find it very funny that I do a lot of work myself. At the same time, I live a life of luxury. Once a week, a whole bunch of cleaners come to clean, wash dishes, change bed linen and empty garbage. Almost every day someone comes to look after the pool and once a week a garden team comes to take care of the garden. A seamstress came in and sewed new zippers on some seat cushions and some people from the area came in and looked through the ”to-do list” I noted. A little different from life in my little boat Kailani.

More work – teakoil on chairs and tables

I went to a paintshop and brought everything I needed

Tiden har gått fort och jag har inte hunnit med fler utflykter än till den lokala ambulerande matmarknaden. Vilken jag besökt 3-4 gånger i veckan för att köpa frukt, grönsaker, fisk, räkor och thailändsk ”streetfood”. Billigt, gott och en del av den thailändska vardagen

Time has flown by and I haven’t had time for more things than to the local ambulatory food market. Which I visit 3-4 times a week to buy fruit, vegetables, fish, shrimp and Thai ”street food”. Cheap, tasty and part of Thai everyday life

Idag har jag redan lämnat Koh Lanta. Med sorg. Saknar att leva här långa tider men jag har ju andra spännande äventyr framför mig. Sitter på flygplatsen i Krabi nu och skall tillbringa natten på Suwarnabumi, Bangkoks ena flygplats. Onsdag kväll landar jag i Göteborg och på fredag flyger vi till Grenada. Det blir elva timmars tidskillnad på två dygn. Gissar att jag kommer vara ganska vilsen i vilken tid på dygnet det är i en vecka framåt.

Today I have already left Koh Lanta. With sadness. I miss living here for long periods of time, but I have other exciting adventures ahead of me. Sitting at the airport in Krabi now and will spend the night at Suwarnabumi, Bangkok’s airport. Wednesday evening I land in Gothenburg and on Friday we fly to Grenada. There will be an eleven hour time difference in two days. Guess I’ll be pretty lost on what time of day it is for a week ahead.

I got a nice friend who came every evening

At Krabi airport on my way back to Sweden

Jag får ta en dag i taget och vara här och nu. Tycker ju om att leva så, så det borde gå bra

I get to take one day at a time and be here and now. I like to live like that, so it should go well

Fortsatt segelsemester innan Kailani tas upp på land

Jag fortsatte min segling söderut igen. Gick ut mellan Ramsökalven och Ramsö ner mot Väcker fyr, som jag passerade ännu en gång denna sensommar. Vinden kom i stort sett rakt emot mig så motorn fick arbeta för fullt då det kändes som för mycket jobb att kryssa ensam i den krabba sjön. Idag skulle jag komma till en hamn där jag kunde hämta upp Jan som skulle följa med ett par nätter.

I continued my sailing south again. Went out between Ramsökalven and Ramsö down towards Väcker lighthouse wich I passed once again this late summer. The wind was pretty much straight at me so the engine had to work at full blast as it felt like too much work to cruise alone in the crabbed sea. Today I was supposed to come to a port where I could pick up Jan, who would come with me for a couple of nights.

Efter några timmar kom jag ner till Fjällbackaskärgården o la till på Gråskär för första gången. Jättefin naturhamn med fantastisk långsida. Strax därefter fick jag besked om att komma till Hamburgsund. Åkte iväg i solsken men 5 minuter senare ramlade himmelen ner i skyfall. Var förberedd på det men oj vad det regnade. Såg nästan ingenting när jag åkte inåt. Kapellet var uppe så jag inte blev dyngblöt men ja, det var väldigt kraftigt regn

I came down to Fjällbackaskärgården after a few hours and docked at Gråskär for the first time. Very nice natural harbor with a fantastic long side. Shortly afterwards, I was told to come to Hamburgsund. Went off in sunshine but 5 minutes later the sky came down in torrential downpours. I were prepared for that but oh how it rained. Saw almost nothing when I went to Hamburgsund. The chapel was up so I didn’t get dung soaked but yes the rain poured down

Hämtade Jan o vi beslöt oss för att lägga till på nordsidan Bogen. Starka SV-vindar skulle komma men det har funkat bra där tidigare

Picked up Jan and we decided to add on the north side of Bogen. Strong SW winds would come but it has worked well in that harbour in the past

Vi sov inte så bra den natten, speciellt inte jag, båten ryckte o slet i sina förtöjningar o det ven oroväckande i masten. Jag var uppe på däck från det att solens tidiga strålar visade sig strax efter 05.30. Förstärkte våra förtöjningar o begrundade vår situation. Vinden kom nästan från Väst i stället för Sydväst och det innebar en enorm inbäring av kraftiga vågor runt berget vid vår akter. Vattnet riktigt kokade runt aktern och Kailani ryckte obönhörligt fram och tillbaka. Jag väckte Jan strax efter 08.00 o vi förstärkte förtöjningar med allt vad som fanns av rep i båten. Men problemen hopade sig. Fendrarna på styrbords sida fick slita hårt och ibland var vi endast tre centimeter från bergssidan. Alla våra åtta fendrar, både stora kulfendrar o vanliga fendrar, blev i stort sett platta av belastningen från båten och de gjorde allt för att ”ploppa upp” från bergssidan o upp mot ovansidan båten. Jan blev satt som fendervakt, även om det inte gick att åtgärda något då trycket mot berget blev för stort. Berget var på vår lovartsida men på grund av det kokande havet i aktern trycktes Kailani ändå in mot berget.

We didn’t sleep very well that night, especially not me, the boat jerked and tore in its moorings and the mast wobbled alarmingly. I was on deck from the time the sun’s early rays appeared just after 05.30. Reinforced our moorings o considered our situation. The wind came almost from the West instead of the South-West and this meant a huge bearing of strong waves around the mountain at our stern. The water really boiled around the stern and Kailani jerked relentlessly back and forth. I woke Jan up shortly after 08.00 and we reinforced the moorings with all the ropes in the boat. But the problems did not stop. The fenders on the starboard side had to work hard and sometimes we were only three centimeters from the mountain side. All eight of our fenders, both large ball fenders and regular fenders, were almost totally flattened by the load from the boat and they did everything to ”slip up” from the side of the mountain and up towards the top of the boat. Jan was put as fender guard, although nothing could be done as the pressure against the mountain became too great. The rock was on our windward side but due to the boiling sea astern, Kailani was still pushed against the rock.

Efter att ha övervägt vår situation med fendrar som höll på att brista och därmed risken att båtens sida skulle kunna krossas mot berget. Samt att det var omöjligt för oss att lämna för egen hand utan att riskera olyckor, ringde vi sjöräddningen Fjällbacka

After considering our situation with fenders about to burst and thus the risk of the side of the boat being smashed against the rock. As it was impossible for us to leave on our own without risking accidents, we called the Fjällbacka sea rescue

De kom till oss efter ca en halvtimma och efter mycket övervägande kom de in i vår ”bassäng” och la sig på utsidan om oss

They came to us after about half an hour and after much deliberation they entered our ”pool” and laid down on the outside of us

Jan as fenderguard, pushing down the fenders who slip up at looking after if any of them get punctured

Unfortunately I didn’t catch any of the really big waves on video

De var ett stort stöd så vi kunde släppa våra förtöjningar och lämna berget. Med vår babordsida förtöjd mot deras styrbords sida gled vi ut från det som kunde ha blivit väldigt farligt.

They were a great support so we could release our moorings and leave the mountain. With our port side moored to their starboard side we slipped out of what could have been very dangerous.

Fjällbacka Sea rescue on it’s way to help us

De vände sjöräddningsbåten 90 grader inne i den trånga bassängen och sedan, som avtalat, släppte de loss oss så att vi kunde lämna för egen hand ut genom ett trångt sund. Stort tack till Sjöräddningen Fjällbacka ❤️

They turned the lifeboat 90 degrees inside the narrow basin and then, as agreed, released us so that we could leave on our own through a narrow channel. Many thanks to Sea Rescue Fjällbacka ❤️

När vi väl kommit ut övervägde vi om vi skulle gå in till Fjällbacka eller Gluppöbassängen. Det blev Gluppöbassängen o en boj där. Oj, vad skönt det var att ligga tryggt i stilla vatten. Bara en annan båt låg där när vi kom dit o kommande natt var vi endast tre båtar, inklusive Kailani. Det är sååå skönt att vara ute i skärgården efter högsäsongen då det annars är huggsexa efter alla bra naturhamnar och bojar

Once we got out, we considered whether we should go in to Fjällbacka or Gluppöbassängen. It became Gluppöbassängen and a buoy there. Oh, how nice it was to lie safely in still water. Only one other boat was there when we got there and next night we were only three boats, including Kailani. It’s so nice to be out in the archipelago after the high season, as it’s otherwise very busy after all the good natural harbors and buoys

Nästa dag lämnade jag Jan i hamnen i Hamburgsund och fortsatte sedan söderut. Övervägde en naturhamn utanför Bovallstrand men det blev Västingskär utanför Lysekil. En helt otrolig naturhamn där det nästan behövs fendrar på båda sidorna av båten.

The next day I left Jan at the harbor in Hamburgsund and then continued south. Considered a natural harbor outside Bovallstrand but it turned out to be Västingskär outside Lysekil. An absolutely incredible natural harbor where fenders are almost needed on both sides of the boat.

A lot of red traditional small boathouses

It’s really narrow and only space for one sailboat

My last ”Hoppilandare” on Kailani this year

Västingskär är fågelskyddsområde fram till 1 augusti. Ön är så fascinerande då två tredjedelar av öns klippor är täckta med olika sorters blommor överallt där de har möjlighet att växa i skrevor o små dammar mellan klipporna. Kommer man dit strax efter den öppnat upp efter att ha varit stängd som fågelskyddsområde är ön full av blommor bland klipporna på östra sidan.

Västingskär is a bird protection area until August 1. The island is so fascinating as two thirds of the island’s rocks are covered with different kinds of flowers wherever they have the opportunity to grow between the rocks. If you get there shortly after it opens up after being closed as a bird sanctuary, the island is full of flowers among the rocks on the eastern side.

Den västra delen däremot är totalt karg. Inte en blomma, inte ett blad och inte en enda antydan till växtlighet. Endast karga röda och svarta klippor med en massa måsskit och vågor som slår högt mot bergen. Utanför ståtar angöringsfyrarna in mot Brofjorden och Scanraff. Därför ligger det ofta stora tankfartyg på svaj utanför i väntan på att få komma in till hamn

The western part, on the other hand, is completely barren. Not a flower, not a leaf and not a single hint of vegetation. Only rugged red and black rocks with a lot of seagull shit and waves crashing high against the mountains. Outside, the beacons look out towards Brofjorden and Scanraff. Therefore, there are often large tankers lying outside waiting to enter the port

The west part of the Island with no vegetation at all. Only beautiful rocks

Another photo from the top of the Island

Här stannade jag i fyra nätter och bara njöt av lugnet, naturen, sensommarsolen och makrillfiske. Jag tog jollen ut till angöringsfyrarna en kväll och fick en upplevelse att minnas för livet! Där – långt ute – hamnade jag med min lilla jolle mitt i ett stort stim av, troligen Tumlare. O det var nog minst tjugo stycken. De uppförde sig som delfiner och simmade runt mig och blåste upp strålar av vatten men delfiner är ännu ovanligare än tumlare. Det var en otrolig upplevelse som varade i säkert en halvtimma. Att sitta där i jollen alldeles vid vattnet o ha dessa tumlare/delfiner stundtals på bara två meters avstånd och i samma vattennivå som mig var magiskt. Tyvärr väldigt svårfångat på både foto och video. Vet inte hur många ord som ”Oj”,”Fantastiskt” ”Jävlar” ”Otroligt” ”Men” mm mm som kom ur min mun. Som sagt, ett minne för livet och troligen sommarens höjdpunkt – näst efter att ha haft min son Tobias o hans flickvän Sandra ombord.

Here I stayed for four nights and just enjoyed the peace, nature, late summer sun and mackerel fishing. I took the dinghy out to the lighthouses one evening and had an experience to remember for life! There – far out – I ended up with my little dinghy in the middle of a large shoal of, probably porpoises. And there were probably at least twenty of them. They acted like dolphins and swam around me blowing jets of water but dolphins are even more rare than porpoises. It was an incredible experience that lasted for probably half an hour. Sitting there in the dinghy right by the water and having these porpoises/dolphins sometimes just two meters away and at the same water level as me was magical. Unfortunately very difficult to capture in both photo and video. Don’t know how many words like ”Ow”,”Awesome” ”Damn” ”Unbelievable” ”But” etc etc came out of my mouth. As I said, a memory for life and probably the highlight of the summer – second only having my son Tobias and his girlfriend Sandra on board.

The beautiful harbour at dawn with lovely colours

This is where I came in the middle of dolphins/porpoises

Fredag morgon lämnade jag, med sorg, Västingskär och den Bohusländska skärgården för att åka in till hemmahamn i Källviken för att ta upp Kailani. På tok för tidigt även om många tycker säsongen är över när augusti tagit slut. O jag som tycker september kan vara den bästa månaden på seglingsåret. Möjligtvis kan maj konkurrera.

Friday morning I sadly left Västingskär and the Bohusland archipelago to go into the home port of Källviken to pick up Kailani. Crazy too soon, even though many think the season is over when August is over. And I who think September can be the best month of the sailing year. Possibly May can compete.

Leaving Västingskär after some lovely days

Jan kom till Källviken samma dag o i fyra dagar har vi kämpat o jobbat o slitit med en massa arbete med båt, kapell, jolle, motor, mast och sist men inte minst av allt vår packning som skall med till Vilja i Grenada om drygt två veckor. Dessutom skall jag hinna med en resa till Thailand för att tillvarata mina åtaganden där.

Jan came to Källviken the same day and for four days we have fought and worked and toiled with a lot of work with boat, canopy, dinghy, engine, mast and last but not least our packing which will be taken to Vilja in Grenada in about two weeks. In addition, I will have time for a trip to Thailand to fulfill my commitments there.

Redan tisdag morgon kom Kailani upp på land o då var ställningen för presenningen i stort sett klar. Båten gjordes klar för att kunna stå uppe på land inte bara en vinter utan kanske flera år. Vi var därefter på lagret i Lysekil och planerade alla våra Sju! Stora 23-kilos bagage till Grenada. Plus fyra stora handbagage! Jag skulle dessutom planera mitt bagage o handbagage till Thailand dagen efter 😏

Already on Tuesday morning, Kailani came ashore and by then the position for the tarpaulin was largely ready. The boat was made ready to be able to stand on land not just for one winter but perhaps several years. We were then at the warehouse in Lysekil and planned all our Sju! Large 23-kilo luggage to Grenada. Plus four large carry-on bags! I would also plan my luggage and hand luggage to Thailand the next day 😏

Six of our seven big luggage we will Bring to Grenada and Vilja

Nu väntar ett nytt o spännande kapitel i livet! Efter mina tio kommande dagar i Thailand åker vi till Grenada och gör Vilja sjöduglig och perfekt för kommande seglingar. Ser verkligen fram emot det

Now a new and exciting chapter in life awaits! After my next ten days in Thailand, we will go to Grenada and make Vilja seaworthy and perfect for future sailings. Really looking forward to it

Innan dess har jag, som sagt, ca tio dagar på Koh Lanta då jag skall träffa vänner, njuta och göra en del nödvändiga åtaganden. Solen o sommaren skall komma till Västsverige kommande dagar. Jag kan troligen i stället förvänta mig en väldig massa regn. Men….har jag tur så blir det lite sol också! Varmt o fuktigt blir det oavsett. Ca 30 – 35 grader i skuggan o 85% luftfuktighet. Vanligt i Thailand o speciellt I september, årets kanske regnigaste månad

Before that, I have, as I said, about ten days on Koh Lanta when I will meet friends, enjoy and make some necessary commitments. The sun and summer will come to West Sweden in the coming days. I can probably expect a lot of rain instead. But….if I’m lucky, there will be some sun too! It will be hot and humid regardless. About 30 – 35 degrees in the shade and 85% humidity. Common in Thailand, especially in September, perhaps the rainiest month of the year

In the airport lounge at Landvetter airport

Turning over a new leaf!

Efter 17 år på den arbetsplats jag älskat o fortfarande älskar har jag nu slutat. 17:e augusti var min sista arbetsdag som tillsvidareanställd. Det var många tårar som fälldes den dagen – både av mig själv, min chef o mina kollegor. Det finns inte en vackrare arbetsplats…möjligtvis lika vacker. Kommer aldrig tröttna på utsikten ut mot Ingsjön o tidigt på morgonen när sjöröken ligger över sjön är det magiskt

After 17 years at the workplace I loved and still love, I have now quit. August 17th was my last working day as a permanent employee. Many tears were shed that day – both by myself, my boss and my colleagues. There is not a more beautiful place to work…possibly as beautiful. Will never get tired of the view out to Lake Ingsjön and early in the morning when the sea smoke is over the lake it is magical

This beautiful view that I never get tired of

Kommer ihåg hur imponerad jag var över de som arbetat på Ingsered i över 10 år när jag började där….o nu är jag själv där med råge…känns jätteläskigt, konstigt o på ett sätt sorgligt att sluta. Vad har jag gjort? Vad har jag släppt? Vilket liv går jag emot?

I remember how impressed I was with the people who had worked at Ingsered for over 10 years when I started there….and now I’m there myself…feels very scary, strange and in a way sad to quit. What have I done? What have I let go? What life am I up against?

Photo when leaving Ingsered my last day at work

Ja, frågorna är många. Även för mig. Men…för ca 1,5 år sedan träffade jag en man. O för mig inte vilken man som helst. Utan en man som betytt o betyder oerhört mycket för mig. Jan Bruce. Han hade redan sin plan klar – långsegling o avseglingsdatumet var redan bestämt. Det tog mig ett par månader o sedan var mitt beslut klart. Jag ville följa med Jan på hans drömsegling och det skulle/skall även bli min drömsegling

Yes, the questions are many. Even for me. But…about 1.5 years ago I met a man. Oh, not just any man for me. But a man who meant o means an awful lot to me. Jan Bruce. He already had his plan ready – a long sailingvoyage and the sailing date was already decided. It took me a couple of months and then my decision was clear. I wanted to go with Jan on his dream sailing and it would/will also be my dream sailing

Som ni läst, sedan ett år tillbaka, har jag redan varit med på segling både i Frankrike, Spanien o Portugal innan vi seglade till Gran Canaria i november förra året. Därefter blev det Atlant-segling och sedan segling i många av Karibiens vackra och fantastiska länder. Helt fantastiska upplevelser alltihopa.

As you have read, since a year ago, I have already been involved in sailing both in France, Spain and Portugal before we sailed to Gran Canaria in November last year. Then it was Atlantic sailing and then sailing in many of the beautiful and fantastic countries of the Caribbean. Absolutely fantastic experiences all of them.

Om lite mer än en månad flyger vi tillbaka till Grenada o fortsätter vårat äventyr! Många nya o spännande länder o destinationer väntar oss. Mer om det framöver.

In a little more than a month we will fly back to Grenada and continue our adventure! Many new and exciting countries and destinations await us. More on that to come.

Men nu är jag ute på segling i Bohuslän! Verkligen efterlängtat att komma till alla dessa vackra och karga kobbar och skär. Från Gåsöskärgården med dess röda granit via Väderöarnas som ligger enskilt och isolerat långt ute till havs och till vackra Ramsö i Kosterskärgården. Halva segelsemestern har gått och jag njuter för fullt!

But now I’m out sailing in Bohuslän! Really looking forward to getting to all these beautiful and rugged cobbles and shards. From the Gåsö archipelago with its red granite via Väderöarnas, which is isolated and isolated far out to sea and to beautiful Ramsö in the Koster archipelago. Half of the sailing holiday has passed and I’m enjoying it to the fullest!

Jag lämnade min hemmahamn, Källviken, på eftermiddagen efter att jag slutat på Ingsered – min älskade arbetsplats. Första stoppet blev på Flatön väster om Lysekil. Där tog jag mig tid att tänka på alla år på Ingsered och njuta av alla fina ord jag fått från goa kollegor. Självklart försökte jag också ta in min nya frihet utan ett arbete att gå till, och i stället kunna disponera all min tid helt och fullt som jag själv önskar. Men mest började jag njuta av min segling I mitt älskade Bohuslän

I left my home port, Källviken, in the afternoon after I finished at Ingsered – my beloved workplace. The first stop was on Flatön west of Lysekil. There I took time to think about all the years at Ingsered and enjoy all the nice words I received from good colleagues. Of course, I also tried to take in my new freedom without a job to go to, and instead be able to dispose of all my time completely and fully as I myself wish. But mostly I began to enjoy my sailing in my beloved Bohuslän

Leaving Källviken under Skaftöbron for my boatholiday in Bohuslän

A small ”hoppilandare ” after reaching the Island

Det blev en natt på Flatholmen innan jag fick en härlig segling norrut till en ö strax nordväst om Bovallstrand. Här var jag ute med jollen o dörjde makrill, klättrade runt i bergen och njöt av en vacker solnedgång och vackra segelskutan Kvartsita som la till för natten inte långt från där jag lagt till.

I spent one night on Flatholmen before I had a lovely sail north to an island just northwest of Bovallstrand. Here I was out with the dinghy and caught mackerel, climbed around the mountains and enjoyed a beautiful sunset and beautiful sailship Kvartsita which docked for the night not far from where I docked.

Last boat passning and the bridge closes again

Efter två nätter fortsatte jag min segling norrut. Det var riktigt disigt och dålig sikt. Solen hade inte en chans att ta sig igenom och lantärnorna var tända pga dålig sikt. Målet var en ö utanför Grebbestad, men när jag var i Fjällbackaskärgården fick jag ett infall att segla ut till Väderöarna i stället. Tanken var att där var det större chans till solsken. Sagt o gjort så bytte jag kurs. Seglingen ut var behaglig och jag seglade i ca 5 knop enbart på rullgenuan. Väl framme upptäckte jag, till min glädje,att det var gott om plats! Vi var totalt fem segelbåtar i rännan i Strömsund kommande två nätter. Sååå härligt att vara ute efter den stora turistinvasionen i Bohuslän mitt i sommaren. Det blev underbara promenader på klipporna och tid för ljudbok och mys i sittbrunnen. Det blåste kuling dagen jag låg stilla men i Strömsund ligger man tryggt vid en brygga

After two nights I continued my sailing north. It was really foggy and bad visibility. The sun didn’t have a chance to get through and the lanterns were lit due to poor visibility. The goal was an island outside Grebbestad, but when I was in the Fjällbacka archipelago, I had an idea to sail out to Väderöarna instead. The idea was that there was a greater chance of sunshine. Said and done. The sailing out was pleasant and I sailed at about 5 knots on the furling genoa alone. Once there, I discovered, to my delight, that there was plenty of room! We were a total of five sailboats in the channel in Strömsund for the next two nights. So lovely to be out after the big tourist invasion in Bohuslän in the middle of summer. I had wonderful walks on the rocks and time for audio books and snuggling in the cockpit. There was a gale the day I lay still, but in Strömsund you lie safely by a jetty

Fortsatta seglingen norrut var riktigt guppig och stökig. Efter 17 m/s dagen innan var havet vilt och otämjt. Utanför Väderöarna var det dessutom väldigt många fiskeredskap utlagda med små bojar som det gällde att hålla sig borta ifrån. En tamp i propellern är aldrig roligt att få och skulle det hända i tuff sjö är det ännu värre. Fråga mig….jag har varit med om det för väldigt längesedan utanför Bovallstrand. Vill inte uppleva det igen

Continuing sailing north was really bumpy and messy. After 17 m/s the day before, the sea was wild and untamed. Outside Väderöarna, there were also a lot of fishing gear laid out with small buoys, which it was important to stay away from. A tamp in the propeller is never nice to get and should it happen in rough seas it is even worse. Ask me….I have experienced it a very long time ago outside Bovallstrand. Don’t want to experience that again

Jag seglade mot NO för att komma närmre land där jag räknade med att havet skulle vara betydligt lugnare. Passerade Väcker fyr och Tjurpannan utan problem. Det är ju en plats som är ökänd för sitt vilda hav vid västliga vindar. Men jämfört med den sjö jag hade när jag lämnade Väderöarna så var det lugnt här.

I sailed to the NE to get closer to land where I expected the sea to be significantly calmer. Passed Väcker lighthouse and Tjurpannan without problems. After all, it is a place that is notorious for its wild seas in gale-force winds. But compared to the sea I had when I left Väderöarna, it was calm here.

Sååå underbart skönt det var att komma inomskärs vid Havstenssund. Båten bara flöt fram utan att rycka fram o tillbaka, skaka och vibrera. Sakerna inne i båten slutade flytta på sig och trilla ut ur skåp och lådor och min autopilot slutade parera vågor som en tok utan styrde i behaglig riktning rakt fram. Min autopilot, Orwar, och jag är inte helt överens. Han älskar att styra båten i zickzack – oavsett hur sjön är. Har försökt kalibrera ett flertal gånger men han vägrar ta till sig. Tror aldrig jag skällt så mycket på någon som jag gör på Orwar. Är ju oftast ensam i båten men Orwar är alltid här och jag pratar…läs skäller… väldigt mycket på honom. Har försökt prata snällt också, men inte heller det hjälper.

How wonderfully nice it was to come inland at Havstenssund. The boat just floated forward without jerking back and forth, shaking and vibrating. The things inside the boat stopped moving and falling out of cupboards and drawers and my autopilot stopped parrying waves like a fool but steered in a pleasant direction straight ahead. My autopilot, Orwar, and I don’t quite agree. He loves steering the boat in zigzags – no matter what the sea is like. I have tried to calibrate several times but he refuses to accept. I don’t think I’ve ever scolded anyone as much as I do at Orwar. Am usually alone in the boat, but Orwar is always here and I talk… read scold… a lot at him. Tried to talk nicely too, but that doesn’t help either.

Det stilla havet inne vid Havstenssund fick mig att leta hamnplats där. Och jag hittade en fantastisk plats, men kanske lite tveksam långsida, på Trossö NV om Havstenssund. Här låg jag lugnt o stilla o kunde njuta av att grilla på kvällen

The calm sea inside Havstenssund made me look for a berth there. And I found a fantastic place but maybe a bit doubtful long side on Trossö NW of Havstenssund. Here I lay peacefully and still and could enjoy grilling in the evening

NV of Havstenssund. Really calm but not the best place for longside

A big seagull overlooking my bbq hoping to get food

Dagen därpå var målet en naturhamn i Kosterskärgården. Sagt o gjort så seglade jag dit men de platser jag hade funderat på var för svåra att lägga till vid ensam i ca 10 m/s. Så…bestämde mig för att bryta min svit på ca 20 år att aldrig lägga till i gästhamn. Styrde mot Ramsö och kom in i denna otroligt söta o väldigt lilla hamn. Tre gästande båtar låg där när jag kom in. La till och fixade lite i båten innan jag begav mig ut på promenad. Åh, vilken fantastisk plats! Det var svårt att veta vad som var stig o vad som var privat tomt eftersom allt var gräs där det var bebyggelse. Mitt mål var att hitta dammen med de röda näckrosorna. Skyltar fanns, i alla fall två, men sedan delade sig stigarna väldigt mycket och skyltarna lyste med sin frånvaro. Det blev inga näckrosor men en underbar promenad bland bebyggelse och sedan fantastisk natur

One of all lighthouses on the Swedish Westcoast

The following day, the destination was a natural harbor in the Kosterskärgården. All said and done, I sailed there but the places I had considered were too difficult to dock alone at about 10 m/s. So…decided to break my streak of about 20 years of never adding to guest port. Steered towards Ramsö and entered this incredibly cute and very small port. Three visiting boats were there when I entered. Found a place and fixed a bit in the boat before I went out for a walk. Oh, what a great place! It was difficult to know what was a path and what was private land because everything was grass where there were buildings. My goal was to find the pond with the red water lilies. There were signs, at least two, but then the paths split up a lot and the signs were conspicuous by their absence. I did not see the water lilies, but I had a wonderful walk among buildings and the fantastic nature

Typical red house with crayfish cages in front

Another yellow house and the path to walk is in front of the house on the grass

One more photo of the wooden boat in the harbour

Efter Ramsö åkte jag den korta vägen till vackra Ramsökalven där jag ligger nu. Det ser väldigt skräckinjagande ut att leta sig in här mellan alla skär, bränningar och grund. Speciellt för mig som är ensam ombord och dessutom inte har någon kartplotter. Men det funkar jättebra med Kryssarklubbens app där jag startar en gps o ser en liten stjärna där båten befinner sig

After Ramsö I went the short way to beautiful Ramsökalven where I am now. It looks very terrifying to find your way in here between all the cuts, surf and shallows. Especially for me who is alone on board and also has no chart plotter. But it works great with the Cruise Club’s app where I start a GPS and see a small star where the boat is

Här har jag njutit av vacker natur, makrillfiske från jollen, strålande solsken igår och av att ha skärgården helt för mig själv. Underbart!

Here I have enjoyed beautiful nature, mackerel fishing from the dinghy, brilliant sunshine yesterday and having the archipelago all to myself. Wonderfully!

A tricky harbour to get in to but so much worth it

Ramsökalven – an Island in Koster Archipelago

Imorgon startar jag seglingen söderut igen. Hoppas på flera dagar med solsken, lagom vindar och gott om plats i naturhamnarna. En vecka kvar innan jag behöver vara tillbaka i Källviken

Tomorrow I start sailing south again. Hoping for several days of sunshine, moderate winds and plenty of space in the natural harbours. One week left before I need to be back in Källviken

Relaxing time with snorkel, sun, swimming…and one or two lobster….!

Sedan sist har vi verkligen gått in för att koppla av, njuta och bara vara. Helt underbart! Vi har enbart rört oss korta sträckor med S/Y Vilja och i stället legat stilla så länge vi har känt för det. Vi är i paradiset! Turkosblått vatten i flera nyanser, kritvita sandstränder, vajande palmer, vänliga leenden och den hjälpsamma lokalbefolkningen, kall öl hos Rastaman’s, färgglada hus och båtar med allsköns underfundiga namn, solnedgångar med otroliga färgskiftningar från silver och guld till brandgult, rosa, lila, djupt rött och allt däremellan, snorkling och simning med sköldpaddor och rockor och sist men inte minst hummermiddagar. Allt man bara kan drömma om!

Since last time we have really gone in to relax, enjoy and just be. Absolutely wonderful! We have only moved short distances with S/Y Vilja and instead lay still for as long as we felt like it. We are in paradise! Multi-hued turquoise water, chalky white sandy beaches, swaying palm trees, friendly smiles and helpful locals, cold beer at Rasta Robert’s, colorful houses and boats with all sorts of quirky names, sunsets with incredible color shifts from silver and gold to fiery yellow, pink, purple, deep red and everything in between, snorkeling and swimming with turtles and rays and last but not least lobster dinners. Everything you can only dream of!

The shell is called Lambi here and is very popular to eat

White sand, palmtrees and blue water – paradise

Om vi tar det från början så seglade vi iväg på förmiddagen från Mustique mot Mayreau. Vi hade fiskelinan ute och strax innan Mayreau rasslade det till. Napp! Vi rullade in och rullade in men fisken spjärnade emot. Efter ett tag gick det lättare och vi såg fisken i vattenbrynet den sista biten. En tonfisk, såg det ut som. Och det var det…men gissa om vår förvåning när vi bara fick upp en tredjedels fisk… Under fiskens kamp mot fiskelinen har den blivit anfallen av en betydligt större fisk. En haj kanske? Den var ganska rakt avbiten så det var en stor fisk som ville dela tonfisken med oss. Vår första tonfisk på hela resan, lite snopet var det. Men det blev fyra tjocka skivor som räcker till två middagar för oss på det som var kvar av tonfisken. Lättgrillad med en massa vitlök och smält smör. Mums!

If we take it from the beginning, we sailed away in the morning from Mustique towards Mayreau. We had the fishing line out and just before Mayreau rattled it. Pacifier! We reeled in and reeled in but the fish braced against. After a while it got easier and we saw the fish at the water’s edge the last bit. A tuna, it looked like. And that was it… but guess our surprise when we only caught a third of the fish… During the fish’s struggle against the fishing line, it was attacked by a much larger fish. A shark perhaps? The cut was quite straight so it was a big fish that wanted to share the tuna with us. Our first tuna of the whole trip, it was a bit snotty. But there were four thick slices, enough for two dinners for us, on what was left of the tuna. Lightly grilled with lots of garlic and melted butter. Yum!

One third of a tuna left for us …I’m glad it was the tuna and not one of us that the big fish (shark?) ate

Väl framme vid den lilla ön Mayreau la vi till för ankar på den sydligaste viken, Saline bay. En lugn vik och by med ett flertal, i dagsläget, mest stängda barer och restauranger. Det har ju blivit lågsäsong här och på många platser, utom de mest turistiga, märks det tydligt. Ön är den minsta till ytan i Grenadinerna, bara 2×4 km och har endast ca 270 ⁰invånare. Det finns bara en enda väg på ön. Elektricitet kom hit så sent som 2002. Vi tog en promenad först på den vackra, stora och orörda stranden för att sedan ta oss upp för den otroligt branta och långa vägen i den lilla byn. Från toppen var det fantastisk utsikt mot Tobago Cayes dit vi skulle komma några dagar senare. På tillbakavägen stannade vi till och tog varsin öl hos Rasta Man. Han har haft serveringen i över trettio år och har byggt allt själv. Mest av drivved och spillmaterial Det började med en liten servering som idag ringlar sig runt i flera snirkliga rum, gångar och våningar. Högst upp var det utsikt över havet.

Once at the small island of Mayreau, we anchored in the southernmost bay, Saline bay. A quiet bay and village with several, currently most closed bars and restaurants. It has become low season here and in many places, except the most touristy, it is clearly noticeable. The island is the smallest by surface in the Grenadines, only 2×4 km and has only about 270 inhabitants. There is only one road on the island.We took a walk first on the beautiful and large unspoilt beach and then took us up the incredibly steep and long road in the small village. From the top there was a fantastic view towards the Tobago Cayes where we would arrive a few days later. On the way back we stopped and each had a beer at Rastaman’s He has owned the restaurant for over thirty years and has built everything himself. Mostly from driftwood and waste material. It started with a small bar that today coils around in several winding rooms, corridors and floors. At the top there was a view of the sea.

The beautiful beach in Saline bay, Mayreau

Only we and some local people who enjoyed the shade and the children enjoyed the clear and warm water

Rastaman’s bar. On the top of the entrance is a small sailboat

Efter ett par dagar i Saline bay tog vi den ca femton minuter långa turen till viken längst i norr på Mayreau, Salt Whistle bay. En liten vik som är ett givet stopp för oräkneliga katamaraner och då framförallt hyrkatamaraner med kapten. Nästan alla registrerade på Martinique och därmed hade fransk flagga. Här var det trångt om utrymmet och båtarna snurrade runt åt olika håll i den nyckfulla vinden. En stor hyrkatamaran med fransk kapten hamnade väldigt nära oss. Kaptenen var inte helt nöjd och förstod även vår oro men det fanns inte så mycket plats för dem att flytta sig till. Som plåster på såret fick vi två flaskor gott franskt vin av kaptenen 🙂

After a couple of days in Salima, we took the approximately fifteen ⁹9minute trip to the bay in the far north of Mayreau, Salt Whistle bay. A small bay that is a given stop for countless catamarans and above all rentalcatamarans with a captain. Almost all registered in Martinique and thus had the French flag. Here the space was tight and the boats spun around in different directions in the capricious wind. A large rental catamaran with a French captain ended up very close to us. The captain was not entirely happy and also understood our concern but there was not much room for them to move to. As a plaster on the wound, we were given two bottles of good French wine by the captain 🙂

Two really good bottles of french wine we got as a ”plaster” from the captain who anchored too close to us

A lot of catamarans this day who enjoyed the colours of dawn…crowded

A palmtree in the middle of a suncoloured cloud

Många väljer att äta bbq lobster inne på en av serveringarna här men vi avstod och åt i stället vår mat ombord på Vilja. De dagar vi låg här njöt vi av en massa bad i ovanligt lugnt vatten och otroliga solnedgångar. Sådan avkoppling!

Many choose to eat bbq lobster inside one of the servings here, but we refrained and instead ate our dinnrs onboard at Vilja. The days we were here we enjoyed a lot of swimming in unusually calm water and incredible sunsets. Such relaxation!

Colorful sarongs for sale hanging between the palmtrees

The only time so far with this calm water since we arrived to carribean

It’s not always sun….a quiet heavy downpours suddenly showed up

But…not long time after the sunset started

Beautiful colours with the sun glowing towards the palmtrees a
nd the dark sky behind them

Two people sitting on sup-boards in the beautiful colours

Nästa stopp var också väldigt nära, ca en halvtimma. Tobago Cays – en plats alla pratar om och nämner som en av höjdpunkterna i denna del av Karibien. Det är fem obebodda riktigt små öar som omges av ett stort hästskoformat rev från nästan alla håll utom nordost. Vi åkte hit med höga förväntningar och undrade om de skulle infrias. Vilket det gjorde! En boatboy hänvisade oss till en mooringboj där vi skulle ligga i minst två nätter. Rakt väster om oss fanns bara det stora revet som bromsade nordostpassaden från Afrika som fortfarande blåser med 7 – 12 sekundmeter. De sista dagarna har vinden iofs stundtals dragit in från ost och sydost.

The next stop was also very close, about half an hour. Tobago Cays – a place everyone talks about and mentions as one of the highlights of this part of the Caribbean. There are five unhabited really small islands that are surrounded by a large horseshoe shaped reef from almost every direction except the northeast. We went here with high expectations and wondered if they would be met. And they did! A boatboy directed us to a mooring buoy where we would stay for at least two nights. Directly to the west of us there was only the large reef which slowed down the northeast trade wind from Africa which is still blowing at 7 – 12 meters per second. In the last few days, the wind has sometimes moved in from the east and south-east.

Efter ankomst och den sedvanliga hoppilandaren satte vi oss i jollen för att utforska området. Med oss hade vi badkläder och snorkelutrustning. Vi gick iland på en kritvit sandstrand där det var ett avspärrat område för snorkling. Det kan verkligen behövas då många båtar, både jollar och enorma katamaraner, kör väldigt fort mellan de båtar som redan lagt sig på svaj. Farligt eftersom många snorklar runt sin båt och lätt kan bli påkörda. Vi fortsatte jolleturen utan att ha snorklat, ut på det fascinerade turkosblå vattnet och sedan in i ett sund mellan två små öar. Här satte vi på oss snorkelutrustningarna och gav oss ut. Det var första av ett flertal gånger som vi snorklade och simmade tillsammans med sköldpaddor och rockor. Vilken upplevelse! Vi åkte tillbaka till båten lyckliga och glada.

After arrival and the customary hop-on hop-off, we got into the dinghy to explore the area. We had swimwear and snorkel gear with us. We went ashore on a chalky white sandy beach where there was a restricted area for snorkeling. It can really be needed as many boats, both dinghies and huge catamarans, drive very fast between the boats that have already laid down. Dangerous because many people snorkel around their boat and can easily get hit. We continued the dinghy trip without snorkeling, out on the mesmerizing turquoise water and then into a strait between two small islands. Here we put on the snorkel equipment and set out. It was the first of several times that we snorkeled and swam together with turtles and rays. What an experience! We went back to the boat happy and excited.

The dinghy and Jan in the middle of absolutely stunning turquoise water

It’s amazing to be so close to the turtles. And they don’t care at all that we were there

Efter denna första snorkling var vi ute minst två gånger om dagen och snorklade. Dessa gånger blev det i snorkelområdet ute vid den kritvita stranden. Så urhäftigt att vara bara några centimeter från sköldpaddorna som inte brydde sig ett dugg om oss. De största var nog runt sjuttio centimeter i diameter medan de mindre var runt trettiofem centimeter. De dyker ner till botten där de livnär sig av ett sjögräs som växer där. Efter ett tag simmar de upp för att hämta luft för att sedan dyka ner igen. I detta naturreservat känner de sig trygga och det är regulationer hur vi, besökare, får röra oss.

After this first snorkel we were out at least twice a day snorkelling. These times it was in the snorkel area out by the chalk-white beach. So awesome to be inches away from the turtles who didn’t give a damn about us. The largest were probably around seventy centimeters in diameter, while the smaller ones were around thirty-five centimeters. They dive down to the bottom where they feed on a seaweed that grows there. After a while they swim up to get air and then dive back down. In this nature reserve, they feel safe and there are regulations on how we, visitors, are allowed to move.

A white strip of sand in the turquoise water. Here is the snorkellingarea

I have just started to snorkel. It works good thanks to the snorkellingmask

One of a whole lot of turtles just beside us

To take a film and photos underwater with our new gopro is exciting

Andra kvällen beslöt vi oss äntligen för att äta grillad languster på stranden! Säsongen är till sista april och nu var det bara två dagar kvar. Visst var det dyrt och visst känns det lite som en turistfälla men oj vad vi njöt! Boatboyen ”Free Willy” hämtade oss strax innan solnedgång och vi njöt var vår rompunch i solnedgången. Strax därefter serverades vi var sin stor langusterhalva tillsammans med en uppsjö av tillbehör. Gissa om vi kände oss lyxiga där vi satt med fötterna i kritvit sand, solnedgång och languster! Vi njöt länge och väl innan vi kördes tillbaka till Vilja igen. Det var t o m så mycket mat så det fick bli en doggey-bag med resterna som blev en god lunch nästa dag.

The second night we finally decided to eat grilled lobster on the beach! The season is until the end of April and now there were only two days left. Sure it was expensive and sure it feels a bit like a tourist trap but oh how we enjoyed it! The boatboy ”Free Willy” picked us up just before sunset and we enjoyed our rum punch in the sunset. Soon after, we were each served a half large lobster together with a plethora of side dishes. Guess if we felt luxurious sitting with our feet in chalky white sand, sunset and lobster! We enjoyed ourselves for a long time before we were driven back to Vilja again. There was even so much food that it had to be a doggy bag with the leftovers, which made a good lunch the next day.

På min födelsedag seglade vi lite norrut till ön Canouan. Där var det en stor härlig vik med glest av båtar så att hitta ankringsplats var lätt. Strax efter ankomst kom en lokal fiskare upp mot oss och frågade om vi önskade köpa fisk eller hummer. Vi funderade en kort stund och beslöt oss för en nästan två kilos languster som han erbjöd sig att koka för oss. En stund senare kom han ut med en fortfarande varm languster som vi tänkte gratinera på kvällen som födelsedagsmiddag. Jag har ätit languster en gång i mitt liv tidigare och nu skulle det bli två på två dagar…tala om lyxliv!

On my birthday we sailed a little north to the island of Canouan. There was a large, lovely bay with few sailboats, so finding an anchorage was easy. Shortly after arriving, a local fisherman came up to us and asked if we wanted to buy fish or lobster. We thought for a while and decided on an almost two kilo lobster which he offered to cook for us. A while later he came out with a still-warm lobster, which we intended to bbq in the evening as a birthday dinner. I have eaten lobster once in my life before and now it would be two in two days…talk about luxury living!

Vi åkte in till byn på Canouan. En riktigt sömnig och tillbakadragen by. Det känns som att Canouan, med ett läge mitt emellan de populära öarna Tobago Cayes i söder och Bequia i norr har svårare för att dra till sig turister. Samtidigt blir det väldigt genuint och autentiskt på en ö som denna.

We went into the village of Canouan. A really sleepy and withdrawn village. It feels like Canouan, with a location midway between the popular islands of Tobago Cayes in the south and Bequia in the north, has a harder time attracting tourists. At the same time, it becomes very genuine and authentic on an island like this.

One of all beautiful flower. But it’s getting pretty dry here now so it’s not as green anymore

På eftermiddagen, efter att ha badat i det tjugoåttagradiga turkosblå havet, njöt vi av ett glas rödvin med salta kex och mögelost framme på däck. Några timmar senare gratinerade vi vår languster, som vi delat i två, på grillen på båten. Vi beslöt att fira båda våra födelsedagar då Jan fyllde år sista mars och blev inte så firad då eftersom vi seglade nästa hela dagen

In the afternoon, after swimming in the twenty-eight degree turquoise sea, we enjoyed a glass of red wine with salty crackers and blue cheese on the front deck. A few hours later, we grilled our lobster, which we split in two, on the grill on the boat. We decided to celebrate both of our birthdays as Jan’s birthday at the end of March and was not so celebrated then because we were sailing the next whole day

Not every year i swim in the sea on my birthday. But it’s easy when it’s 28 degrees

The lobster we bought from a lokal fisherman. He boiled it for us and we put on butter and garlic before bbq in the grill onboard

A 51 meter long andv10 mwter wide sailboat sailing away in the sunset

Efter två nätter här på Canouan kommer vi segla söderut. På söndag måste vi vara tillbaka på Grenada för att jag skall flyga hem och Jan skall fixa en massa med båten samt förbereda den för att lyftas i några månader på Grenada under orkansäsongen. Så nu är det bara att fortsätta njuta den tid som är kvar

After two nights here on Canouan we will sail south. On Sunday we have to be back in Grenada for me to fly home and Jan to fix a lot with the boat and prepare it to be lifted for a few months in Grenada during the hurricane season. So now it’s just a matter of continuing to enjoy the time that’s left.

Mera Las Palmas

Sedan återkomsten till Las Palmas har vi tagit tag i att motionera. Promenader på mins 9000 steg men upp emot 20.000 steg om dagen blir det – oftast i alla fall. Det behövs, för vissa dagar ute till havs blir det så lite som noll steg på ett helt dygn. Kommer vi då upp i 200 så är det jättemycket. Som tur är så ligger Vilja så långt fram och dusch och toalett som det går. 900 meter fram o tillbaka till toaletten och 1,2 km fram och tillbaka till duschen – o det är jättepositivt. Kanske mindre bra de gånger det är riktigt akut iofs. Dessutom går vi i stort sett överallt dit vi har ärenden här i Las Palmas.

Många av promenader går till de olika stormarknaderna och matmarknaderna. Nästan varje dag för inköp av färsk fisk o skaldjur, grönsaker och bröd. Det är riktigt kul att köpa färsk fisk och skaldjur för en billig peng som dessutom ser väldigt fräsch ut.

Klockan är 17.30 o det är fortfarande 25 grader varmt

För några dagar sedan hyrde vi bil en dag igen. Vi besökte bl a Ikea där vi handlade en hel del mat o godis samt praktiska saker till båten så som handdukar, kökssaker, sängkläder mm.

Efter Ikea var vi inom 2 stora matbutiker, där vi verkligen började bunkra för överfarten och vidare segling i Karibien. Lite spontant blev det men vi är nöjda. I ena butiken blev det 3 stora köpvagnar fulla. Trots allt vi köpt inser vi att det är bra att handla betydligt mer. Mycket är dyrare i Karibien än här så det är lika bra att fylla varenda skrymsle i båten med det vi uppskattar o tror att vi har användning för framöver. Det enda som vi vet är billigare där är toapapper, färsk tonfisk och rom.

En musikparad dök upp i ena köpcentret och drog till sig många nyfikna

Gott vin för så lite som 1.50 euro. Billigare än Cola o nästan billigare än vatten

Har börjat packa upp ur alla kassar vi inhandlade. En kasse i taget för att undvika ännu mer kaos

Sedan i söndags har vi haft föreläsningar om allt möjligt ”Bra att veta ” inför resan av Carlota och Olivier från Viking Explorer. Mycket nyttigt både vad gäller proviantering, olyckor, segling, satellit, ”what if…”,förväntningar i Karibien mm. Viking Explorer är en betydligt mindre regatta än ARC. Vi är 25 båtar som redan nu har en hel del socialt umgänge.

I tisdags var det Lucia. Vi är en del svenska båtar här på bryggan och vi bestämde oss för ett spontant luciatåg. Vi tog vad vi hade av vita kläder, ljuskedjor, vita lakan, vitt papper till strutar mm mm. Enda tjejen på bryggan, 10-åriga Vilma, blev den självklara Lucian. Dagen innan bakade jag lussekatter med saffran men med lite mindre lyckat resultat. De blev gula i alla fall men att baka i gasugn i båten var en utmaning. De dög självklart att bjuda på och även pepparkakor och glögg kom fram på bryggan. Uppträdandet var uppskattat av alla andra båtar på bryggan, australiensare, danskar, norrmän, engelsmän, canadensare, belgare mm mm och självklart även av oss svenskar.

Jag tillsammans med Peter, Susanne o Anna

Vårat fina luciatåg

Besök i den gamla stadsdelen – Vegueta – har det självklart också blivit. Vi tog bussen dit och vandrade runt bland färgglada byggnader, katedralen och serveringar. Här finns också en marknad med riktigt fräscha grönsaker och frukter. Centrum i stadsdelen domineras av den stora Katedralen Santa Ana som började byggas på 1500-talet. Vegueta är det kulturella centrumet och här finns också många museum. Jan var där igår på ytterligare ett besök och var då även inne i Katedralen.

Casa de Colon, eller Columbus house. Det sägs att Christoffer Columbus bodde här när ett av hans skepp reparerades

Även detta är Casa de Colon, en av de vackraste byggnaderna i Las Palmas. Mest sannolikt är det bara en påhittad historia att Columbus bodde här

Utsikt uppifrån toppen på katedralen Santa Ana

Färgglada hus som klättrar upp på bergen bakom Vegueta

Den ca 3 kilometer långa stranden Las Canteras är fantastisk! Både dagtid och på kvällen. Den kantas av oräkneliga restauranger, barer, affärer, glassbutiker, kiosker, pubar, diskotek, serveringar, hotell mm mm. Har läst att för surfare så är vågorna här den ”bästa raka vågen” för surfsporten i hela Europa. Längst norr på stranden ligger några charmiga traditionella o färgglada fiskebåtar uppe på stranden

Solen börjar sänka sig ner i havet och skymningsfärger träder fram

Jan tog en ”spagettiglass” och en kopp kaffe och jag tre kulor glass efter en lång promenad

Nu har vi knappt 3 veckor kvar till avfärd. Tid som skall användas till förberedelser, översyn, reparationer, stuvande, bunkring, julfirande, besök och att ta emot våra 2 besättningsmän som skall med över Atlanten och ett tag i Karibien. Victor Bruce, Jans son, och Niklas Helgesson, en vän till oss. Victor kommer till oss på nyårsafton och Niklas den 5:e januari – i sista minuten.

Bohuslän i oktober 2022

Åhhhh vad jag njuter….kom till båten i Källviken i torsdags efter ett nattpass på jobbet. Funderade på om jag skulle ge mig ut eller inte. Helt vindstilla i hamnen men ca 12 sekundmeter ute i skärgården. Tog en fundering till o kom fram till att ….JA jag ville ut! Även om det bara blev för en natt

Då gick det fort. Släppte elen från land, tog bort sittbrunnstältet, släppte förtöjningarna o sedan var det bara att åka iväg..

Hela resan ut blev ett riktigt kryssande mellan alla bojar för tummertinor…kom knappt under Skaftöbron pga hummertinor

Skaftöbron….på andra sidan har jag min älskade hamn

Det fantastiska köpmanshuset…innan Gullmarn

Var helt ensam ute i skärgården. Inte en båt så långt ögat kunde se. Gick ut Gullmarn o korsade farleden ost till väst

NO om Gåsöskärgården fanns det några hummerfiskare ute…jättenyfiken på om de fått något svart guld i sina tinor…men de var för långt borta

La till på utsidan Usholmen som är helt perfekt I ostliga vindar

Vaknade på fredagen i strålande solsken o helt vindstilla. Kände att jag ville njuta fullt ut av dagen. Planen var att åka in på em då vädret skulle bli riktigt dåligt med både stark vind o kraftigt regn

Avvaktade o bestämde mig sedan för att åka till en annan naturhamn som klarade både östliga o västliga vindar

Ligger på ”Mittön ” på Vasholmarna

Alltid lika tryggt. Går aldrig hit under juni, juli, augusti då det är fullständigt kaos jär med alla båtar som söker dig till dessa fantastiska öar. Jag är så privilegierad att jag kan komma hit när jag är helt ensam utanför säsong

Regn hela dagen idag men njuuuter oerhört!

Fantastiska upplevelser – med bil

Efter att ha varit ute med båt länge bestämde vi oss för att hyra en bil en dag o se mer av fastlandet

Vi körde från Vigo söderut längs med den vilda Atlantkusten. Detta är också en alternativ väg att pilgrimsvandra El Camino till Santiago de campostella. Med start i Porto i Portugal. Camino Portugues kallas denna pilgrimsvandring. Vi mötte otaliga vandrare, de flesta med en käpp i handen och packning på ryggen.

Några av alla pilgrimer som vandrade den vackra vägen längs Atlantkusten mot Santiago de Campostella

Det var en vacker bilsträcka med havet på ena sidan nästan hela vägen ner till Portugal. Vi bestämde oss för att åka över gränsen och äta lunch där. Det blev den lilla söta byn Vila Nova de Cerveira nära gränsen som vi körde till.

Portugal till vänster i bild o Spanien till höger

Till lunch blev det bl a Portugals nationalrätt Bacalahu – Saltad och lätt torkad torsk.

Mätta och belåtna styrde vi åter mot Spanien och det stora målet för dagen – Santiago de Campostella. En av Europas främsta vallfartsorter som finns med på Unescos världsarvslista. Dit har pilgrimer vandrat sedan 800-talet. Staden var full av turister och pilgrimer som vandrat i upp mot 85 mil och 40 dygn för att komma till den fantastiska staden med den otroligt vackra Katedralen.

Det är en av Europas största kyrkobyggnader

Inne i Katedralen var det vackert utsmyckat och en liten trappa ner fanns aposteln Jakobs kista. Heliga Birgitta är en av de som vallfärdat hit för att besöka hans grav.

Ett av rummen inne i katedralen med ett otroligt tak

Den fantastiska orgeln inne i katedralen

Vi promenerade också runt i den kullerstensbelagda historiska delen av Santiago de Campostella. Överallt fanns smala gränder, torg och vackra och utsmyckade byggnader och kyrkor

Det var en upplevelse att komma till denna otroliga och vackra stad med så mycket historia. En dag hoppas jag komma dit till fots. En lång vandring där man får tid att reflektera och tänka på ett helt annat sätt än i vardagen hemma

Kvällen avslutades med en fantastisk solnedgång och regnbåge från båten i hamnen i Vigo

Idag gick vi upp redan 05.30 för att ta oss till flygplatsen för resa hem. Då personalen på Ryanair strejkar vet vi inte när vi kommer härifrån till London o om vi missar anslutningen till Göteborg

Jan skall vara hemma i knappt två veckor och jag i två månader.

Sedan väntar det stora Äventyret i vinter…

Förkänsla av Karibien

Vi kom till Illas Atlánticas de Galicia på kvällen i torsdags och valde att lägga oss vid den sydligaste ön – Cies. Framför allt för att den var närmast Vigo där båten skall ligga i hamn ett par veckor. Samt att ovädret lurade i nacken på oss

Efter att ha varit mer eller mindre ensamma när vi legat på svaj tidigare så var det en ovan känsla att behöva leta plats mellan flera andra båtar. Dessutom var det ett par tillstånd som behövde bekräftas innan vi kunde ankra utan risk för böter. Först behövdes tillstånd att navigera i nationalparkens skärgård o därefter tillstånd att ankra i den vik vi bestämde oss för. Detta gick att lösa på mobilen….efter en hel del slitande i håret eftersom vi bara hittade information på spanska.

Flera båtar hade lagt till för natten när vi kom till Cies

Solnedgång bakom ön Cies utanför Vigo i Galicien

Fredag morgon låg dimman tät in över land. Men den lättade sedan och det blev en härlig o solig dag

När vi vaknade nästa dag låg dimman tät in över land och det såg nästan trollskt ut….och väldigt vackert. Det tog någon timma o sedan tog solen kommando. Det blev nog den soligaste dagen på hela resan hittills.

Vi tog jollen in till den otroliga stranden o det kändes som en försmak av Karibien. Vattnet var kristallklart och turkost o sanden kritvit. Nu tycker ju jag iofs inte om sand men måste erkänna att det var vackert.

En ungtrut som njuter av lugnet i den stora nationalparken

Vi promenerade fram och tillbaka på tre stränder och även på de tillrättalagda gångarna av antingen betong eller plank. Spanjorerna har verkligen ansträngt sig för att göra detta till en fin och lätt nationalpark som skall vara tillgänglig för alla. Vi blev imponerade över hur välorganiserat allt var

En strand vi kom till hade helt otroligt vackra stenar på en stor del av stranden. Jag älskar stenar och ville plocka fickor o kassar fulla, men fick nöja mig med att plocka upp i handen o hålla i några o sedan lämna tillbaka igen

Innanför stränderna växte skogen sig hög

Väl tillbaka i båten blev det Sup:ande för Jan….själv höll jag mig på däck för jag vet att jag skulle ramlat i en massa gånger i det 17-gradiga kalla vattnet…

Däremot fick jag en fantastisk drink – hemmagjort sötvatten från watermakern. Det var den första efter en omfattande reparation hemma i Sverige. Vi testade nu att omvandla saltvattnet till sötvatten o det smakade gott 😊. Blir perfekt för långa seglingar utan att komma in till land på 2-3 veckor

Efter två nätter i denna vik flyttade vi 1 NM söderut till nästa vik där vi låg still över dagen. Vi var första båt där på morgonen men när vi lämnade på eftermiddagen låg nog ca 20 båtar där. Varav 2 hade fullt party så att t o m Guardia Civil kom o pratade med dem

Lördag eftermiddag seglade vi in till Vigo för att ligga tryggt i de analkande 12-15 sekundmeter samt kraftfulla regn som kom in på kvällen

Nu väntar 3 dagar i Vigo innan hemresa på onsdag