Vi ropar på vhf:en efter en vattentaxi som strax kommer och hämtar oss. Väl iland möts vi av mängder av sjölejon och galapagosleguaner. De finns verkligen precis överallt! Simmande i vattnet, på bänkar, trappor, i båtar, stigarna vi går på och på bryggorna. De är totalt orädda för oss människor och vet att vi inte gör dem illa. Här är det djuren som får ta plats och vi får inrätta oss efter dem. Sjölejonen hörs högt och tydligt när de ropar och flera är aktiva i vattnet. Men många ligger och slöar i skuggan. Ett sjölejon vi ser gör allt vad det kan för att ta död på en blåsfisk som blåst upp sig till en boll, stor som en tennisboll.
We call on the VHF for a water taxi that will come and pick us up soon. Once ashore, we are met by multitudes of sea lions and Galapagos iguanas. They really are everywhere! Swimming in the water, on benches, stairs, in boats, the paths we walk on and on the docks. They are totally unafraid of us humans and know that we do them no harm. Here, it is the animals who get to take their place and we get to arrange ourselves after them. The sea lions are heard loud and clear when they call and several are active in the water. But many are lazing in the shade. A sea lion we see is doing everything it can to kill a blowfish that has blown itself up into a ball, the size of a tennis ball.
Jan with some of the sealions
Probably a Mother and Child
Hello! Here am I!
It’s perfect to work on the boat in low tide
More sealions
A sealion playing with a blowfish
Of course there is one on the bench
We are Lucky to see a seaturtle close up
Leguanerna är havsleguaner endemiska för Galapagos, precis som de flesta djur här. De är duktiga simmare och lever på, framförallt, alger som de hittar i havet. När de är på land ligger de mest och slöar mitt framför fötterna på oss. Så det gäller att se var vi sätter fötterna.
The iguanas are marine iguanas endemic to the Galapagos, just like most of the animals here. They are good swimmers and live on, above all, algae that they find in the sea. When they are on land, they mostly lie down and laze right in front of our feet. So we have to see where we put our feet.
And of course leguan
Digging holes in the sand
Here is a big one
It’s low tide
Easy to see the low tide in the mangrove
Mangroves with seawater
A lot of iguanas
Best friends
Jan walking among the mangrove
Hamnen ligger en bit bort från stan och vi går mot den lilla byn. Landskapet är svart av lava men med mycket grönska. Isabella skall vara ca 1 miljon år gammal så här har grönskan lagt sig, i alla fall på den södra sidan av ön dit regnet kommer. Det finns fem vulkaner på ön, alla mer eller mindre aktiva. Senaste utbrottet var 2021. Byn är sömnig på ett charmigt sätt med gator av sand och ett flertal restauranger och häftiga barer längs med stranden. Här tar vi en drink i solnedgången och njuter av atmosfären.
The port is a bit away from the town and we walk towards the small village. The landscape is black with lava but with lots of greenery. Isabella is supposed to be about 1 million years old, so this is where the greenery has settled, at least on the southern side of the island where the rain comes. There are five volcanoes on the island, all more or less active. The last eruption was in 2021. The village is sleepy in a charming way with streets of sand and several restaurants and cool bars along the beach. Here we have a drink at sunset and enjoy the atmosphere.
The entrance to Pink Iguana bar
Soo true
The pelican enjoys The view
A wheel can be used to many things
tightrope walking is pretty easy for a surfer
Today we see the sunset from the beach
Same beautiful colours as from Vilja
Now the pelican enjoys The sunset
Taking a walk on the beach to the next bar
Here we drank Cocoloco – fresh coconut with rom
They cut the coconut here
Now the sun has set and it’s dark over the sea
Sitter ombord på Vilja helt ensam och njuter. Det är kul med vänner ombord men det är också trångt. Och att få egentid är verkligen uppskattat och välbehövligt. Lite nagelvård, dusch, lyssna på bok mm mm. Underbart! Jag njuter!
Sitting on board Vilja all alone and enjoying. It’s fun with friends on board, but it’s also crowded. And getting alone time is really appreciated and much needed. A little nail care, shower, listen to a book, etc. Wonderfully! I enjoy!
Under tiden är Jan, Marie och Niklas på utflykt. De åker till något som kallas Túneles. Ett naturligt labyrintsystem i lava som ser ut som tunnlar. Vattnet är riktigt klart och de får simma med stora sköldpaddor. Under snorklingen ser de också sjöhästar och unika Galapagos hajar som kan ligga stilla på botten och vila utan att vara i ständig rörelse, vilket de flesta hajar behöver. En riktigt bra utflykt om man gillar att snorkla.
Meanwhile, Jan, Marie and Niklas are on an excursion. They go to something called Túneles. A natural lava labyrinth system that looks like tunnels. The water is really clear and they get to swim with big turtles. While snorkeling, they also see seahorses and unique Galapagos sharks that can lie still on the bottom and rest without being in constant motion, which most sharks need. A really good excursion if you like snorkeling.
Jan looking for his snorkelgear. It’s of course in the bortom of the storage
The túneles in Isabella
Swimming with turtles is amazing
A seahorse is rare to see
The sharks resting
Ny dag och ny utflykt, endast halvdag idag. Vi åker in till hamnen och när vi väntar på båt och guide får vi underhållning av en jättesöt liten pingvin som simmar runt i hamnen. Båten tar oss till lavaön Tintoreras. På vägen dit gör vi stopp där vi kommer helt i närheten av flera pingviner. Åååh, vad söta pingvinerna är. Flera står i givakt och bryr sig inte det minsta om att vi är alldeles i närheten. Några andra simmar runt båten.
New day and new excursion, only half day today. We go into the harbor and while we wait for the boat and guide we are entertained by a very cute little guinea pig that swims around the harbor. The boat takes us to the lava island of Tintoreras. On the way there, we make a stop where we come very close to several penguins. Oh, how cute the penguins are. Several are standing guard and don’t care in the least that we are very close. A few others swim around the boat.
Three lovely penguins
The penguins are sooo cute
A swimming penguin
Strax därefter kommer vi till höjdpunkten, Bluefooted Boobies! Det är en hel liten koloni av sjöfågeln ”Blåfotade sulor”. Färgen på fötterna får de av sillen de äter. Som i sin tur äter en speciell sorts alger som ger färgen. Turen avslutas med en vandring där vi ser mängder av leguaner som bygger bon att lägga sina ägg i. Deras äggläggningsperiod har precis startat så vi har tur som kommer hit innan de stänger ön för besök.
Soon after, we come to the highlight, the Bluefooted Boobies! There is a whole small colony of the seabird ”Blue-footed soles”. The color of their feet they get from the herring they eat. Which in turn eats a special kind of algae that gives the color. The tour ends with a hike where we see loads of iguanas building nests to lay their eggs in. Their egg laying period has just started so we are lucky to get here before they close the island to visitors.
Bluefooted Boobies – love them
Here on a small rock
We were Lucky to see so many
The feet are really blue
A big iguan
And one digging a hole for laying eggs
Eggshell from an old egg
One more iguan
The landscape is really fascinating
Vardagen fortsätter även ombord. Vi lagar mat, tvättar kläder, fixar småfix o större fix mm mm. Även om vi lever i paradiset är det nödvändigt.
Everyday life also continues on board. We cook, wash clothes, fix small fixes and bigger fixes, etc. Although we live in paradise, it is necessary
Marie cooks todays dinner
And Jan is fixing
On the way back to Vilja with the watertaxi
Getting closer to Vilja
And here she is
Todays sunset
And one more photo
Dagarna på Isabella har tagit slut och nu seglar vi mot nästa ö – Floreana. En liten ö med endast 200 invånare. Solen skiner, havet är djupblått och himmelen ljusblå med enstaka vita moln
The days on Isabella are over and now we are sailing towards the next island – Floreana. A small island with only 200 inhabitants. The sun is shining, the sea is deep blue and the sky is light blue with occasional white clouds
Sista nattpasset på denna segling. Imorgon bitti kommer vi fram till ankringsviken vid ön Santa Cruz i Galapagos. En ögrupp bestående av 18 öar som tillhör Ecuador. Här finns ett helt unikt djurliv. Jag har drömt om att komma hit sedan jag var sex år gammal och nu är vi nästan där!
Last night shift on this sailing. Tomorrow morning we will arrive at the anchorage bay at the island of Santa Cruz in the Galapagos. An archipelago consisting of 18 islands belonging to Ecuador. There is a completely unique animal life here. I have dreamed of coming here since I was six years old and now we are almost there!
Another beautiful sunset
Lovely colours
Idag har vi börjat städa en massa i och utanpå Vilja. Klockan 11.00 kommer det 8-10 tjänstemän ombord som kommer djudyka in i alla skrymslen och vrår för att genomsöka Vilja på småkryp, narkotika, smuts, medicin, påväxt på skrovet mm mm. Hoppas vi blir godkända utan klagomål.
Today we have started cleaning a lot inside and outside Vilja. At 11.00 there will be 8-10 officials on board so they will deep dive into all the nooks and crannies to carry out Vilja on small insects, drugs, dirt, medicine, growth on the hull, etc. Hope we get approved without complaints.
Det är en fantastisk stjärnklar natt. Fullmånen lyser upp himmelen och havet som gnistrar i silver- och i guldtoner. Det är hypnotiskt vackert.
It’s a fantastic starry night. The full moon lights up the sky and the sea, which sparkles in silver and gold tones. It is hypnotically beautiful.
Almost fullmoon tonight
Nu ikväll blev det lite dramatik. Vi var på väg att lägga oss och första vakten skulle börja. Plötsligt hörs ett motorljud och någon som visslar högt. Det är en liten fiskebåt som ropar och gestikulerar. Det är svårt att förstå vad de vill. Vi har redan upptäckt tre blinkande lampor och de dirigerar i riktning mitt emellan två av dem. De pekar på fiskenät ombord i deras båt och vi förstår att de vill att vi skall segla så vi inte fastnar i näten och förstör dem. Vi håller kursen de visat oss och de följer oss hela vägen tills vi har passerat. Både de och vi är nog lättade att vi inte fastnat i näten.
Tonight there was a bit of drama. We were about to go to bed and the first watch was about to start. Suddenly an engine sound is heard and someone whistles loudly. It is a small fishing boat that shouts and gestures. It is difficult to understand what they want. We have already detected three flashing lights and they are routing in the direction midway between two of them. They point to fishing nets on board their boat and we understand that they want us to sail so we don’t get caught in the nets and destroy them. We keep the course they showed us and they follow us all the way until we have passed. Both they and we are probably relieved that we didn’t get caught in the nets.
Sailing towards the equator and Galapagos
The fishingboat that met us in the dark
Nu har vi bara 0.11° kvar till ekvatorn. Det blir inatt någon gång. Då får vi se vad Neptun hittar på. Champagne kommer det bli i alla fall. Det känns mäktigt och overkligt att vi skall korsar ekvatorn med Vilja. Niklas sitter på vakt och vi väcks strax efter midnatt. Nu närmar det sig….Neptun sitter redan på akterdäck med sin treudd och är redo att döpa oss. Klockan 00.36 den 11:e februari korsar vi. På plottern står det 0.00.000. Vi är här! Otroligt! Neptun gör sig redo och häller en fruktansvärd stinkande vätska över oss när vi döps. Champagnen öppnas med en smäll och våra glas fylls med bubblig dryck och vi skålar in vår bragd. Glädjen är stor och vi nyper oss i armen. Om några timmar skall vi dessutom nå Galapagos.
Now we only have 0.11° left to the equator. It will be tonight sometime. Then we’ll see what Neptune comes up with. It will be champagne anyway. It feels powerful and surreal that we will be crossing the equator with Vilja. Niklas is on duty and we are woken shortly after midnight. Now it’s getting close….Neptune is already sitting on the aft deck with his trident and is ready to baptize us. At 00:36 on February 11th we cross. On the plotter it says 0.00.000. We are here! Unbelievable! Neptune gets ready and pours a terrible stinking liquid over us as we are baptized. The champagne is opened with a bang and our glasses are filled with bubbly drink and we toast our achievement. The joy is great and we pinch each other’s arms. In a few hours we will also reach the Galapagos.
Neptun is ready to baptise us
0.00.000 – the equator
Champagne is served onboard
Soon we reach Galapagos
Framme! Idag ca 08.30 släpper vi ankaret i Academy bay vid ön Santa Cruz i Galapagos. Vilken otrolig känsla! Tänk att vi har seglat ända från Sverige till Galapagos i en liten segelbåt. Det är så att man får nypa sig i armen för att förstå. Det känns heeelt overklig, som i en dröm! Seglingen o motorgången har tagit exakt nio dagar. Nu väntar vi på alla tjänstemän som skall komma ombord och genomsöka båten och kontrollera skrovet. Hoppas verkligen att vi blir godkända.
We are here! Today around 08.30 we drop anchor in Academy bay on the island of Santa Cruz in the Galapagos. What an incredible feeling! Imagine that we have sailed all the way from Sweden to the Galapagos in a small sailboat. It’s like you have to pinch yourself in the arm to understand. It feels very surreal, like in a dream! The sailing and motoring took exactly nine days. Now we are waiting for all the officials who will come on board and search the boat and check the hull. Really hope we get approved.
We are in the bay, ready to anchor
We are sooo happy to be here. A dream since I was 6 years old
A Galapagos-iguan meet us when we wait for the officials
Klockan är 11.00 och en liten båt anländer fullproppad med personer. Nu håller vi tummarna för att allt arbete vi lagt ner godkänns. Ombord kommer nio personer, det är poliser, beväpnade vakter, immigration, health control, agenten, jordbruksmyndigheten mm mm. De ställer en massa frågor och ber om att få titta på en del saker. En man vill se våra grönsaker och frukter och en polis genomsöker båten, troligen för narkotika. Dessutom är det tre personer i en båt som filmar med en gopro-kamera under vattenlinjen. Efter ca 45 minuter är de klara och vi hälsas välkomna. Vi är här nu! Vilken lättnad och vilken glädje! Och så otroligt smidigt det gick!
It is 11:00 a.m. and a small boat arrives packed with people. Now we are keeping our fingers crossed that all the work we put in is approved. Nine people come on board, they are police, armed guards, immigration, health control, the agent, the agricultural authority, etc., etc. They ask a lot of questions and ask to look at some things. A man wants to see our vegetables and fruits and a policeman searches the boat, probably for drugs. In addition, there are three people in a boat filming with a gopro camera below the waterline. After about 45 minutes, they are ready and we are greeted. We are here now! What a relief and what a joy! And how incredibly smooth it went!
Now all nine officials are onboard
We are accepted and welcomed to Galapagos. The courtecy flag of Ecuador and Galapagos are flagged
I viken ligger flera båtar vi känner. Av totalt ca 12 båtar har vi mött 7 tidigare. Bl a Scout och Porrima är här. Efter lunch ropar vi upp en vattentaxi och åker in till byn. Vi strosar runt och tittar på utbudet. Här är fullt av barer, restauranger och souvenirbutiker. Störst intresse har vi av supermarkets. Utbudet är betydligt större än vi föreställt oss och priserna är lägre än vi befarade. Men fortfarande väldigt dyrt jämfört med Panama och Colombia.
In the bay are several boats we know. Out of a total of about 12 boats, we have met 7 before. Among others, Scout and Porrima are here. After lunch we call a water taxi and go into the village. We stroll around and look at the range. It is full of bars, restaurants and souvenir shops. We are most interested in supermarkets. The range is considerably larger than we imagined and the prices are lower than we feared. But still very expensive compared to Panama and Colombia.
We are in Galapagos
A sealion in the harbour
Me among two of them
And one in a dinghy, we are advised not to take the dinghy to ashore. And we understand why….
A group of small mantas in the harbour
There are also many small sharks
And one more
Vi sätter oss på en bar och plötsligt dyker Jane o James från Scout upp. Inte långt därefter kommer Peter från Porrima. Det är otroligt att mötas på en så här avlägsen plats. Samtidigt så är vi ju endast ett fåtal båtar som går igenom Panamakanalen o de som går igenom seglar antingen hit till Galapagos eller direkt till Marquesas.
We sit down at a bar and suddenly Jane and James from Scout appear. Not long after, Peter arrives from Porrima. It is incredible to meet in such a remote place. At the same time, we are only a few boats that go through the Panama Canal, and those that go through either sail here to the Galapagos or directly to the Marquesas.
A lovely friends meeting
Första utflykten går till Charles Darwin rescue center, en ca 20 minuters promenad bort från hamnen. Med en guide går vi ”Ruta de tortuga” för att se hur de arbetar med uppfödning av Galapagos olika jättesköldpaddor. Alla öar har sin egen art av sköldpaddor så de sorteras och markeras noga så de kommer tillbaka till rätt ö när de placeras tillbaka igen efter 5 år. Då är chansen betydligt större att de överlever. Farorna är många för dessa små liv när de precis kläckts. I det vilda brukar endast 1 av 1000 ungar växa upp till vuxen ålder. Sköldpaddorna, som är världens största nu levande, kan leva till de blir över 200 år gamla och de blir könsmogna vid ca 25 års ålder.
The first excursion goes to the Charles Darwin rescue center, a 20-minute walk away from the port. With a guide we go ”Ruta de tortuga” to see how they work with the breeding of Galapagos giant tortoises. Each island has its own species of turtles so they are carefully sorted and marked so they return to the correct island when they are placed back again after 5 years. Then there is a significantly greater chance that they will survive. The dangers are many for these little lives when they have just hatched. In the wild, only 1 in 1,000 cubs grow to adulthood. The turtles, which are the world’s largest living ones, can live until they are over 200 years old and they become sexually mature at about 25 years of age.
On the way to Charles Darwin rescue center
A lot of pelicans everywhere
We walk the ”Ruta de tortuga”
We saw a lot of iguanas
Here are some more
Soon it will be even more of them….
They are often close to the sea where they find food
A colorful lizard
Here is a tortuga only five months old
And another one from a different Island
This one is 125 years old
When I was 6 years old my dreamjob was to rescue giant turtoises on Galapagos. Now I’m here and can at least see them
Jan and me in the center
Most of the Islands of Galapagos
We just had to take this photo for fun
One of all cactus we see
Just look at the colours of the crabs
It’s absolutely amazing
Vi får också se Lonesome Gerorge och höra historian om honom. Han hittades ensam, som sista sköldpadda, på ön Púnta och togs till uppfödningsstället på Santa Cruz. De hoppades kunna reproducera arten sköldpaddor från Púnta med honom. Men tyvärr visade det sig att han var steril. Han dog 105 år gammal och finns nu uppstoppad på centret.
We also get to see Lonesome Gerorge and hear the story about him. He was found alone, as the last turtle, on the island of Púnta and taken to the breeding site on Santa Cruz. They hoped to reproduce the turtle species from Púnta with him. But unfortunately he turned out to be sterile. He died aged 105 and is now buried at the centre.
Lonesome George
Ny dag och Jan, Marie och Niklas promenerar till en strand ett par km bort. Det visar sig vara en väldigt lång promenad som resulterar i bl a skoskav. De får i alla fall se rockor på riktigt nära håll som simmar i en vacker formation en meter från strandkanten. Vi möts i stan på eftermiddagen och där visar det sig vara en minikarneval. Vi sitter på första parkett på en bar med goda drinkar och ser på dans och de vackert utsmyckade kvinnorna i karnevalståget. Som alltid är det sprakande färg, glitter och glamour och glädjen lyser hos åskådarna.
New day and Jan, Marie and Niklas walk to a beach a couple of km away. It turns out to be a very long walk that results in, among other things, shoe chafing. In any case, they get to see manta rays up close, swimming in a beautiful formation a meter from the shore. We meet in town in the afternoon and there it turns out to be a mini-carnival. We sit on the first floor of a bar with good drinks and watch dancing and the beautifully decorated women in the carnival procession. As always it is bursting with colour, glitter and glamour and the joy shines in the spectators.
Sealion in the harbour again
Refreshing drinks in the evening
carnival atmosphere with glitter and crackling colors
Idag lämnar vi Santa Cruz och tar oss västerut mot den stora ön Isabella. Det är helt vindstilla och vi går för motor. Det tar ca sju timmar och vi ankrar bredvid Porrima som är enda båt här förutom oss. Strax efter kommer agenten tillsammans med en tjänsteman ut till Vilja. När vi seglar mellan öarna här måste vi göra en mini in- och utcheckning. Papper skall fyllas i och vi får en massa frågor. Men inte som när vi ankom till Galapagos.
Today we leave Santa Cruz and head west towards the large island of Isabella. It’s completely windless and we’re motoring. It takes about seven hours and we anchor next to Porrima, which is the only boat here besides us. Soon after, the agent comes out to Vilja together with an official. When we sail between the islands here, we have to do a mini check-in and check-out. Papers must be filled in and we get a lot of questions. But not like when we arrived in the Galapagos.
Denna ö verkar vara jättespännande med flera utflyktsmål. Men imorgon kommer vi ta det lugnt och upptäcka de platser som ligger inom gångavstånd. Vi ser fram emot att se djurlivet här. Det skall finnas sköldpaddor, sjölejon, pingviner och det vi ser mest fram emot – blåfotade Boobies (sulor). En havsfågel med knallblå fötter.
This island seems to be very exciting with several excursion destinations. But tomorrow we will take it easy and discover the places that are within walking distance. We look forward to seeing the wildlife here. There will be turtles, sea lions, penguins and what we are most looking forward to – blue-footed Boobies. A seabird with bright blue feet.
Just nu är det lite smolk i paradiset. I två hela dagar har vi hållit på att försöka sanera från bugs i maten och i akterkojen. Vi har tömt hela akterkojen på i princip allt. Och det är mycket där…totalt proppfullt. Mat överallt i varenda litet skrymsle. Vilket också är bra gömställen för de här pyttesmå rackarna. De gömmer sig i skarvar, veck och mellan påsar som ligger ihop. De finns inne i påsar med linser, havregryn och pasta mm. De första vi hittade var inne i påsar ned gröna linser så där är sannolikt boven. Att vi fick med oss dem från affären. Vi känner oss helt maktlösa nu. Flera sprayflaskor med giftigt insektsmedel har använts och vi tvättar all mat i sina förpackningar i saltvatten. Allt vi hittar som det kryper om slänger vi självklart och ännu mycket mera mat. Stora fiskar runt båten är lyckliga för all mat vi slänger ut och när jag precis gick i för att bada kom fiskarna fram då de trodde de skulle få mera mat. Nu vacuumförpackar vi allt som inte redan är vacuumförpackat. Tyvärr räcker inte vår plast så vi planerar att åka in till Panama City snart igen. Vi måste få bukt med detta. Tur att vi har en ”fumigation” av hela båten framför oss. Såg med skräck fram emot den tidigare men nu är det med glädje.
Right now it’s a little smolk in paradise. For two whole days we have been trying to clean up bugs in the food and in the aft berth. We have emptied the entire aft berth of basically everything. And there’s a lot there…totally crammed. Food everywhere in every nook and cranny. Which are also good hiding places for these tiny rascals. They hide in seams, folds and between bags that are put together. They,som, 4 are found in bags with lentils, oatmeal and pasta etc. The first ones we found were inside bags of green lentils, so that’s probably the culprit. That we brought them with us from the store. We feel completely powerless right nowù. Several spray bottles of toxic insecticide have been used and we wash all food in its packaging in salt water. We naturally throw away everything we find crawling around, and even more food. Big fish around the boat are happy for all the food we throw out and when I just went in to swim the fish came forward thinking they would get more food. Now we vacuum pack everything that is not already vacuum packed. Unfortunately our plastic is not enough so we plan to go into Panama City again soon. We have to get over this. Lucky that we have a ”fumigation” of the whole boat in front of us. Looked forward to it with dread before, but now it’s with joy.
Vacuumsealing all the food
After Washing we put the food to dry up
And we spray with insectkiller
Idag lämnar vi Isla San José, efter flera dagars hårt jobb med insekterna, och åker tillbaka mot Isla Mogo Mogo. Total motvind tyvärr så vi går för motor. Fiskelinan är ute i hopp om en fisk. Det var längesedan vi fångade en fisk nu o det saknas verkligen i kosten. När vi senare kommer lämna mot Galapagos och därefter Marquesas hoppas vi på mycket fisk. Tonfisk och Mahi Mahi står högst på önskelistan.
Today we leave Isla San José, after several days of hard work with the insects, and head back towards Isla Mogo Mogo. Total headwind unfortunately so we go by engine. The fishing line is out hoping for a fish. It’s been a long time since we caught a fish now and it’s really missing in the diet. When we later leave for the Galapagos and then the Marquesas, we hope for a lot of fish. Tuna and Mahi Mahi are at the top of the wish list.
One of the fantastic rock-Islands outside San José
Vi trivs här. Vattnet är kristallklart, vyn mot stranden fantastisk och solnedgångarna slående vackra. Skönt att ha några dagar med sol och bad innan allt jobb som väntar oss. Men allt har sitt slut och vi behöver åka tillbaka till Panama City. Det blir i alla fall två härliga heldagar här på MogoMogo.
We enjoy it here. The water is crystal clear, the view towards the beach fantastic and the sunsets strikingly beautiful. Nice to have a few days of sun and swimming before all the work that awaits us. But everything has an end and we need to go back to Panama City. In any case, it will be two wonderful full days here at MogoMogo.
The view and colours are stunning
Enjoying a glass of white wine in the sea
Another beautiful sunset
Det är söndag och vi seglar tillbaka mot Panama City. Vi har en hel del att ordna och att proviantera som vi tror är lättast där. Det kommer bara bli ca tre dagar för sedan seglar vi vidare västerut mot Costa Rica. Vi lägger oss på City-sidan där vi låg senast vi var här. Det är högvatten och knappt någon vind när vi kommer fram. Redan idag åker vi iväg för att försöka få tag på plast till vacuummaskinen. Taxiresan tar oss till Albrook center. Vi går in i flera affärer utan resultat. Suck, vi behöver verkligen plast för att säkra all mat. Men vi provianterar för Pacific. Det kommer vi göra varje dag nu, köper så mycket vi orkar bära. Torrmat, konserver, städartiklar och vin. Jan ser ut som en packåsna med flera tunga ryggsäckar.
It is Sunday and we are sailing back towards Panama City. We have a lot to arrange and to stock up which we think is easiest there. It will only be about three days before we sail further west towards Costa Rica. We lay down on the City side where we lay the last time we were here. It is high tide and hardly any wind when we arrive. Already today we are leaving to try to get hold of plastic for the vacuum machine. The taxi journey takes us to Albrook centre. We enter several trades with no results. Sigh, we really need plastic to secure all food. But we provision for the Pacific. We will do that every day now, buying as much as we can carry. Dry food, canned food, cleaning supplies and wine. Jan looks like a pack donkey with several heavy backpacks.
When we get closer to Panama City we see all the big container- and cargoships
And a lot of fishingboats
Vilja in front of the skyline
And a closer look of Vilja
One of all anchored boats where we also are anchored
Vi har fullt upp att göra. Vi har fortsatt leta efter plast utan resultat så nu kommer våra vänner ta med sig när de ankommer på måndag 27 januari. Men vi får ändå uträttat mycket. En ny gasolgrill och ny vacuummaskin är inköpta. Provianteringen fortsätter varje dag. Vårt ersättnings vindinstrument som gick på garantin har kommit. Vi sorterar och gör i ordning för att två personer till skall bo i båten. Vacuumförpackar, frostar av frysen och städar ur kylen mm mm
We are busy. We have continued to look for plastic to no avail so now our friends will bring it with them when they arrive on Monday 27th January. But we still get a lot done. A new gas grill and a new vacuum machine have been purchased. Provisioning continues every day. Our replacement wind instrument that was out of warranty has arrived. We sort and arrange for two more people to live in the boat. Vacuum packs, defrosts the freezer and cleans the fridge, etc
Jan has put the new grill on it’s place
And he has bought a new shawingmachine
Dagarna går fort och idag lämnar vi Panama City och går till Isla Otoque. En ö mittemellan här och Vista Mar. På lördag skall vi lyfta Vilja. Hon kommer ligga uppe på land några dagar, upp till en vecka. Botten skall rengöras, genomföringar bytas och en hel del annat. Innan vi lämnar mot Galapagos måste vi ha en massa certifikat och bekräftelser på utfört jobb. Det är en hel uppsjö av regler som gäller, och skrämmer. Detta gör att många seglare väljer bort Galapagos. Dessutom är det dyrt att åka dit. Men det är en ”once in a lifetime-upplevelse” och för mig en dröm sedan jag var 6 år.
The days go by fast and today we leave Panama City and go to Isla Otoque. An island between here and Vista Mar. On Saturday we will lift Vilja. She will lie up on land for a few days, up to a week. The bottom must be cleaned, grommets replaced and a lot of other things. Before we leave for the Galapagos, we have to have a lot of certificates and confirmations of work done. There are a whole host of rules that apply, and it’s scary. This causes many sailors to opt out of the Galapagos. In addition, it is expensive to go there. But it is a ”once in a lifetime experience” and for me a dream since I was 6 years old.
A small fishingboat on our way to Isla Otoque
Tidig morgon nästa dag och vi åker från Isla Otoque och är på väg mot Vista Mar. Där ligger redan båten Porrima med Peter som vi umgåtts mycket med ända sedan Cuba. Skall bli kul att träffas igen. Och på måndag kommer Marie och Niklas. De skall segla med oss till Galapagos och sedan till Marquesas i Franska Polynesien. Upp till tre månader är de med på Vilja. Det blir en utmaning att vara fyra ombord när det redan är trångt för två. Men genom att verkligen hålla ordning på minsta grej och hela tiden sätta tillbaka allt på sin plats löser vi det. Det måste vi. Niklas har varit med oss tidigare, över Atlanten. Marie är en gemensam vän till oss allihopa som även hon är en duktig och van seglare.
Early morning the next day and we leave Isla Otoque and head for Vista Mar. The boat Porrima is already there with Peter, with whom we spent a lot of time since Cuba. It will be fun to meet again. And on Monday, Marie and Niklas will come. They will sail with us to the Galapagos and then to the Marquesas in French Polynesia. They are with Vilja for up to three months. It becomes a challenge to be four on board when it is already cramped for two. But by really keeping the smallest thing in order and constantly putting everything back in its place, we solve it. We must. Niklas has been with us before, across the Atlantic. Marie is a mutual friend to all of us who is also a skilled and experienced sailor.
The autopilote does not work so we had to handstear
Jan dancing with one of the French Girls on Porrima
Efter en rolig kväll igår som började med drink ombord på Vilja och fortsatte med pizza och dans på marinans restaurang sitter vi nu och väntar på upptagning. Det blåste mycket när vi kom hit igår och tyvärr blåser det mycket även idag. Det kommer bli en utmaning att styra in i fåran där vi skall lyftas med stark vind in snett akterifrån. Det vi väntar på nu är att det skall bli högvatten. Först skall Porrima sjösättas och därefter är det vår tur att tas upp på land.
After a fun evening yesterday that started with drinks on board Vilja and continued with pizza and dancing at the marina’s restaurant, we are now sitting and waiting to be picked up. It was very windy when we got here yesterday and unfortunately it is still very windy today. It will be a challenge to steer into the furrow where we will be lifted with strong wind diagonally from the stern. What we are waiting for now is that there will be high tide. First, Porrima is to be launched and then it is our turn to be taken ashore.
Nu är vi på väg mot upptagning, vinden viner och vågorna går ganska höga med vitt skum. I detta skall vi upp på land. Ombord hos oss är två extra personer. Vi närmar oss där vi skall upp. Vinden blåser starkt snett akterifrån vilket gör att vi måste lägga in backen för att bromsar farten vi annars flyger framåt med. En lina kastas mot oss samtidigt som Vilja vrider på grund av vinden och vi närmar oss muren av stenar på vår babord sida. Jan kan inte backa, med risk att få linan som kastades, i propellern. Det blir hektiskt och panikartat. En båt från marinan assisterar och hjälper till att trycka oss från muren. När det bara är ett fåtal meter kvar är linan i vattnet sträckt och Jan kan, som tur är, lägga in full back. Pust! Vi klarade det utan att krascha in i muren. Men det var riktigt nervöst ett litet tag.
Now we are on the way to haul out, the wind is howling and the waves are quite high with white foam. In this we shall go ashore. On board with us are two extra people. We are approaching where we are going up. The wind blows strongly obliquely from the stern, which means that we have to apply the hill to slow down the speed with which we would otherwise fly forward. A line is thrown towards us at the same time as Vilja twists due to the wind and we approach the wall of stones on our port side. Jan cannot reverse, with the risk of getting the rope that was thrown into the propeller. It gets hectic and panicky. A boat from the marina assists and helps push us off the wall. When there are only a few meters left, the line in the water is taut and Jan can, luckily, put in full reverse. Puff! We made it without crashing into the wall. But it was really nervous for a while.
It’s really windy
Jan is a bit nervous
Here we get the last line thrown to us
Äntligen sitter Vilja fast med tre linor som bromsar oss. Med hjälp av dem riktas vi in mot fåran i maskinen vi skall in i. Det är ett svårt och omständigt jobb och totalt tio personal, varav två som dyker i vattnet, jobbar i över två timmar innan vi är på plats och Vilja kan köras upp på land. Ännu några timmar senare är hon färdig uppallad och vi kan klättra upp ombord igen. Nu väntar upp till en vecka med hårt jobb.
Finally, Vilja is stuck with three ropes that slow us down. With the help of them, we are directed towards the groove in the machine we are going into. It is a difficult and cumbersome job and a total of ten personnel, two of whom dive in the water, work for over two hours before we are on site and Vilja can be driven to land. A few hours later, she is fully loaded and we can climb back on board. Now awaits up to a week of hard work.
Vilja is on her way up
Now she is on a space on land where we can work on her
Arbetet har startat. Vi började tidigt i morse med att skrapa loss havstulpaner och några av de tiotusentals rester av havstulpaner som vi har på båten. Vid inresa till Galapagos måste botten vara helt ren. De kommer ombord långt innan vi kommer fram och då dyker de under båten samt filmar med en undervattenskamera. Allt inne i båten måste också vara skinande rent. I alla fall kök o badrum. Vi måste ha sopsortering med tydliga skyltat mm mm.
The work has started. We started early this morning scraping off barnacles and some of the tens of thousands of barnacle remains that we have on the boat. When entering the Galapagos, the bottom must be completely clean. They come on board long before we arrive and then they dive under the boat and film with an underwater camera. Everything inside the boat must also be sparkling clean. In any case, kitchen and bathroom. We must have garbage sorting with clear signs, etc.
Here am I taking away barnacles
And Jan is polishing the boat
Idag kommer Marie Selfors och Niklas Helgesson till oss. Båda två har stor segelerfarenhet och är dessutom duktiga på båtelektronik och teknik. Det blir ett fantastiskt tillskott och hjälp. Självklart blir det också en utmaning att vara fyra personer som skall få plats på vårat hem, lilla Vilja, som redan är proppfullt med saker. Det är intimt att bo så tätt tillsammans och plats för egentid och eget utrymme blir svårt. Men vi blir fyra som delar på nattpass och arbete. Dessutom kan det bli mycket skratt, spel och härliga samtal.
Marie Selfors and Niklas Helgesson are coming to us today. Both have extensive sailing experience and are also good at boat electronics and technology. It will be a fantastic addition and help. Of course, it will also be a challenge to be four people who will have room in our home, little Vilja, which is already full of things. It is intimate to live so closely together and it becomes difficult to have time and space of your own. But there will be four of us who share the night shift and work. In addition, there can be a lot of laughter, games and lovely conversations.
De är satta i arbete direkt och jobbar på ordentligt i hettan. Skillnaden i temperatur från Sverige och hit är enorm. Skrspa rent, polish, elinstallationen mm pågår för fullt. Vår Autopilot, som har krånglat, är nu förhoppningsvis också i ordning. Tack vare hjälp av Alfred Orrbecks, på Göteborgs BåtElektriska, fantastiska stöd via telefon. Utan den hade seglingen ut på Pacific nästan varit omöjlig att göra. Nu närmar det sig…
They are put to work immediately and work hard in the heat. The difference in temperature from Sweden to here is enormous. Scrub clean, polish, the electrical installation etc. are in full swing. Our Autopilot, which has been in trouble, is now hopefully also in order. Thanks to the help of Alfred Orrbeck, at Göteborgs BåtElektriska, fantastic support by phone. Without it, sailing out on the Pacific would have been almost impossible. Now it’s getting closer…
Ååååh, vilken härlig och behaglig segling vi har just nu! Vinden är iofs nästan rakt akterifrån och det går endast i ca tre knop. Men Vilja glider framåt, det är inga vågor o hon lutar inte. Efter att nästan bara ha seglat i tuff sjö eller gått för motor sedan vi lämnade Cartagena är detta helt ljuvligt! Dessutom skiner solen och det är behaglig temperatur strax över trettio grader. Inte fyrtiofem, som tidigare, då svetten rann o vi knappt orkade göra något alls.
Oooooh, what a lovely and pleasant sailing we have now! The wind is also almost directly astern and it only goes at about three knots. But Vilja slides forward, there are no waves and she does not lean. After almost only sailing in rough seas or motoring since we left Cartagena, this is absolutely lovely! In addition, the sun is shining and it is a pleasant temperature just above thirty degrees. Not forty-five, as before, when the sweat was pouring and we could hardly do anything at all.
Sailing can bereally lovely
Vi har lämnat Panama City efter sex nätter där och är nu på väg mot ögruppen Las Perlas. Det skall bli skönt att komma ut till öar igen efter över tio dagar antingen på väg, i hamn eller genom kanalen. Vi har ju även hunnit med att fira jul och nyår och vår 3-årsdag
We have left Panama City after six nights there and are now heading for the Las Perlas archipelago. It will be nice to get out to the islands again after over ten days either on the road, in port or through the canal. We also had time to celebrate Christmas and New Year and our 3rd anniversary
När vi närmar oss ser vi några delfiner som simmar runt, hoppar och leker inte så långt borta från Vilja. Strax därefter kommer vi in i kokande vatten. Det är både strömt och tidvattnet är på väg upp. I Karibien var det knappt något tidvatten, precis som uppe i Skandinavien, men här är det 4 – 5 meters skillnad. Något vi behöver tänka på både när vi går strandnära och vid ankring. Strandnära då grund som syns vid lågvatten är totalt ute ur sikt vid högvatten. Och vid ankring då vi vill ha minst 3-4 gånger djupet ute, på vår ankarkätting, så vi får räkna på djupet vid högvatten.
As we approach, we see some dolphins swimming around, jumping and playing not too far from Vilja. Soon after, we enter boiling water. It is both current and the tide is rising. In the Caribbean there was hardly any tide, just like up in Scandinavia, but here there is a 4 – 5 meter difference. Something we need to think about both when we go close to the beach and at anchor. Close to the beach, the ground that is visible at low tide is totally out of sight at high tide. And when anchoring when we want at least 3-4 times the depth outside, on our anchor chain, so we have to count on the depth at high tide.
A really nice anchorage
Vi ligger i sundet mellan de nordliga öarna Isla Chapera och Isla Mogo Mogo. Här ligger tre andra båtar förutom oss. Sedan vi kom hit har Vilja snurrat runt 180 grader så vi ligger precis tvärtom mot vad vi låg när vi kom hit. Vi har inte sjösatt jollen ännu utan det blir imorgon. Vi var uppe tidigt idag för att komma iväg strax efter gryningen så vi inte riskerade att lägga till i mörker ännu en gång. Nu står maten på spisen. Idag blir det köttbullar med potatis, kantarellsås och Lingonsylt. Otroligt lyxigt i den värld vi lever långt från svenska matvaror. Det känns svalt nu, nästan lite kyligt. Jag har tagit på mig tunna byxor o en långärmad topp. Tittar på termometern ute i sittbrunnen. Den visar 27.8 grader….Allt är relativt. Vi har levt i en enorm hetta med över 40 grader så detta känns jätteskönt.
We are located in the strait between the northern islands of Isla Chapera and Isla Mogo Mogo. Here are three other boats besides us. Since we got here, Vilja has turned around 180 degrees so we are exactly the opposite of where we were when we got here. We haven’t launched the dinghy yet, but that will be tomorrow. We were up early today to get going just after dawn so we didn’t risk adding in the dark yet again. Now the food is on the stove. Today it will be meatballs with potatoes, chanterelle sauce and lingonberry jam. Incredibly luxurious in the world we live in far from Swedish food products. It feels cool now, almost a little chilly. I have put on thin pants and a long-sleeved top. Looking at the thermometer out in the cockpit. It shows 27.8 degrees….Everything is relative. We have been living in an enormous heat with over 40 degrees so this feels great.
We enjoy a lovely sunset onboard
Vi sitter framme på däck i eftermiddagen med vin o snacks. Runt oss kluckar havet av ström och tidvatten. Det är ett så rogivande och underbart ljud. Här ligger sex andra segelbåtar. Alla de andra har fören mot vinden medans vi ligger helt tvärt om. Vi funderar på orsaken…fem av de andra är katamaraner och rör sig annorlunda medans den enda andra enskroviga båten ligger lite längre från sundet, det måste vara orsaken. Vilja ligger med fören mot strömmen medan de andra ligger med fören mot vinden. Skönt att det fläktar i sittbrunnen för ovanlighetens skull.
We sit out front on the deck in the afternoon with wine and snacks. Around us, the sea is churning with currents and tides. It is such a soothing and wonderful sound. Six other sailboats are located here. All the others have the bow to the wind, while we are completely opposite. We are thinking about the reason…five of the others are catamarans and move differently while the only other monohull is a little further from the strait, that must be the reason. Vilja lies with the bow against the current while the others lie with the bow against the wind. Nice that there is a fan in the cockpit for the unusual sake.
Wine with snacks is really a pleasant time
We really enjoy this
The sky has amazing colours
Det är helg och under dagen idag har det varit över tio motorbåtar här med festglada och badsugna människor ombord. Det har varit dunkadunka-musik, skratt och rop. Skönt nu när det är tyst igen och det endast är kluckandet som hörs.
It’s the weekend and during the day today there have been over ten motorboats here with party-happy and bath-hungry people on board. There has been thump thump music, laughter and shouts. Great now that it’s quiet again and only the clucking can be heard.
Andra dagen med strålande sol, inte så vanligt här i Panama där det är mycket regn och åska. Men nu mullrar det ordentligt och in över bergen i fastlandet Panama är det kolsvarta moln. Tror de kommer ta sig ut hit till oss under kvällen och natten. Så det är bäst att passa på och njuta fram tills dess
Second day with bright sun, not so common here in Panama where there is a lot of rain and thunder. But now it rumbles properly and over the mountains in mainland Panama are pitch black clouds. Think they will come out here to us during the evening and night. So it’s best to take care and enjoy until then
The sun was still shining on one side of the boat when the rain came
And a lovely rainbow appeared on the other side
Vi har jobbat en hel del med och på båten de senaste dagarna. Städar och röjer, som vanligt. Jag blir tokig på att inte ha ordning i båten med var sak på sin plats. Men mycket har blivit gjort. Jan har börjat byta ut träpluggar i teakdäcket och igår limmade vi fast årklykor o handtag av gummi på jollen som lossnat för längesedan. Överdrag till sittbrunnsdynor o sittkuddar har blivit tvättade, utsidan skrovet tvättat igen från påväxt av alger o långhalsar. Bloggen och foton tar ju sin tid och vi har, tyvärr, upptäckt småkryp i några av våra mjöl- och lins- och bönpåsar. Så nu har vi gått igenom varje påse grundligt, slängt en hel del i havet, tvättat ur skåp o väskor, sprayat mm mm. Så nu är det bara att hålla tummarna att vi blivit av med det. Noga tillsyn framöver och några skåp i andra delar av båten skall gås igenom. Så allt är inte paradis hela tiden utan det är en hel del jobb.
We have worked a lot with and on the boat in recent days. Cleaning and clearing, as usual. I’m going crazy for not having order in the boat with everything in its place. Jan has started to replace the wooden plugs in the teak deck and yesterday we glued rubber grips and handles on the dinghy that came off a long time ago. Covers for cockpit cushions and seat cushions have been washed, the outside has been washed again from algae growth. The blog and photos take time and we have, unfortunately, discovered small bugs in some of our flour, lentil and bean bags. So now we have gone through each bag thoroughly, thrown a lot into the sea, washed out of cupboards and bags, sprayed, etc. So now we just have to keep our fingers crossed that we got rid of it. Careful supervision in the future and some lockers in other parts of the boat must be checked. So everything is not paradise all the time but it is a lot of work.
Here we work on the dinghy.
And now it’s time to work with the toilet
We look through very single bag with food caeully and also spray it on the outside
Vi ligger kvar här och njuter. Idag är det fyra dagar sedan vi kom hit till Mogo Mogo. Vi tar jollen in till stranden på ön Chapera. Passar på nu när vi har ön helt för oss själva. Det är lite av ett Robinson Cruzoe liv. Vi fortsätter med jollen till ön Mogo Mogo. Vilken vacker plats! Här passar jag på att bada i det smaragdgröna havet. Det är vindstilla och ingen ström i den SV-liga viken. Såååå härligt!
We stay here and enjoy. Today is four days since we arrived here at Mogo Mogo. We take the dinghy into the beach on the island of Chapera. Fits in now that we have the island all to ourselves. It’s a bit of a Robinson Crusoe life. We continue with the dinghy to the island of Mogo Mogo. What a beautiful place! Here I take the opportunity to bathe in. the emerald sea. There is no wind and no current in the SW-facing bay. Sooo lovely!
We are taking the dinghy first to Chapera
Here we walk in the sand
The weather is fantastic
And the water emeraldcoloured and crystal clear
A perfekt life
I bet everyone can guess what Jan is looking at
Of course it’s Vilja
Here she is again – our home
Our dinghy on the Island of Mogo Mogo
Here I took a swim in the warm water
A local fishingboat in the bay
And another one on land
Det är ganska tidigt på morgonen och vi beger oss iväg mot ön Pedro Gonzales, längre söderut. Plötsligt omringas vi av en flock delfiner varav en mamma med ett barn. Vilken lycka! De simmar med oss och leker runt Vilja. Undrar om de är medvetna om att vi tittar på dem? Delfiner runt båten är bland det mest underbara som finns. Vi släpper allt vi har för händer och njuter av synen. Tur att vi har en autopilot som styr för oss
It is quite early in the morning and we head off towards the island of Pedro Gonzales, further south. Suddenly we are surrounded by a pod of dolphins, one of which is a mother with a child. What happiness! They swim with us and play around Vilja. Wonder if they are aware we are watching them? Dolphins around the boat are among the most wonderful things there is. We drop everything we have in our hands and enjoy the view. Lucky we have an autopilot to steer for us
A walk on the beach
Enjoying the view from the beach
We take the dinghy in to a small fishing village
A sleep but charming small village with view over the sea
The houses bear traces of beautiful wear from the forest of the weather over many years
Så lyxigt med en dag total semester. Bara koppla av, bada, lyssna på bok, njuta av utsikten och bada i pool! Vi har kommit till den privata ön San José och i en av vikarna ligger en resort dit vi är välkomna att njuta alla faciliteter. Visst vi betalat 10 dollar var men är välkomna tillbaka. Utsikten är slående vacker och bubbelpoolen sååå lockande härlig. Vi unnar oss inte många saker i vårt ändå priviligierade liv men idag njuter vi av denna lyx. Glittrande hav så långt ögat kan nå, palmer i förgrunden, en infinitipool, vin i glaset två Tukaner och färgglada papegojor som flyger över oss. Kan inte säga annat än att livet är härligt
So luxurious with a day total vacation. Just relax, swim, listen to a book, enjoy the view and swim in the pool! We have arrived at the private island of San José and in one of the bays is a resort where we are welcome to enjoy all the facilities. Of course we paid 10 dollars each but are welcome back. The view is strikingly beautiful and the hot tub so invitingly lovely. We don’t treat ourselves to many things in our still privileged life but today we enjoy this luxury. Sparkling sea as far as the eye can see, palm trees in the foreground, an infinity pool, wine in the glass, two Toucans and colorful parrots flying above us. Can’t say anything other than that life is wonderful
The view from the Hotel is stunning
Overflow swimmingpool
Jan enjoyes the view
And I enjoy the jacuzzi
With a glas of white wine
It’s a beautiful place to spend some hours or a day
They have tame toukans and parrots
Det börjar mörkna och den svenska segelbåten, Kerpa från Stockholm, är på väg in i viken. Vi möttes i Guna Yala och nu möts vi igen. De kommer över till oss på en gin & tonic i solnedgången och vi umgås ett par timmar innan vi båda behöver laga till dagens middag. Vi träffas även nästa dag och nu åker vi in till resorten och njuter i jacuzzin tillsammans. Imorgon börjar de sin segling mot Marquesas, en dryg månads segling utan att se varken land o troligen inte någon båt.
It’s getting dark and the Swedish sailboat, Kerpa from Stockholm, is heading into the bay. We met in Guna Yala and now we meet again. They come over to our place for a gin & tonic at sunset and we hang out for a couple of hours before we both have to cook for today’s dinner. We also meet the next day and now we go to the resort and enjoy the jacuzzi together. Tomorrow they start their sail towards the Marquesas, a good month’s sail without seeing either land or probably no boat.
Kerpa with Kerstin and Paul are coming to our bay
Själva väljer vi att stanna kvar några dagar. Vi har inte bråttom och det finns flera stränder att utforska. Jag fascineras över färgerna på sanden och krabbornas grävande ner i sanden för att gömma sig. Här är inte lika fantastiskt som i Guna Yala men det har sin charm. Och det är betydligt lugnare. Just nu tror vi att det endast är 4 – 5 segelbåtar totalt i hela Las Perlas. Vattnet är klart och avsvsalkande, lite kallare än i Karibien, stränderna kritvita och nästan helt utan uppblåst skräp och det är härligt att ibland få vara ensamma på en hel ö.
We ourselves choose to stay for a few days. We are not in a hurry and there are several beaches to explore. I am fascinated by the colors of the sand and the crabs burrowing into the sand to hide. Here is not as amazing as in Guna Yala but it has its charm. And it is much quieter. Right now we think there are only 4 – 5 sailboats in total in the whole of Las Perlas. The water is clear and desalicizing, a little colder than in the Caribbean, the beaches are chalk white and almost completely free of bloated rubbish and it is wonderful to sometimes be alone on an entire island.
One of all the beaches
It’s so calming
The tiny crabs dig hole and through out the sand. It’s a beautiful pattern
And the pattern with black and light sand is also beautiful
Out there is Vilja and you see one of all special rocks hete in the bay
It looks like a man from both sides. One facing left with a strange thing on his head. And one with head and full body facing right
Klockan är ca 07 på morgonen och vi är klara för att lämna vårt paradis, Guna Yala. Jag vill inte alls men vi har en tid att passa. Tänk att få 3 – 4 månader till här! Ankaret dras upp och vi sätter kurs västerut. Vi har verkligen otur med väder o framför allt vind. När vi kom hit senast hade vi stark motvind o nu har vinden vänt totalt så det är ny motvind när vi åker tillbaka igen. Som tur är så är den inte lika stark. Vi hinner inte kryssa då vi skall färdas dryga 100nm så det blir motor o tidvis motorsegling. Vår förhoppning är att komma fram före mörkret.
It is about 07 in the morning and we are ready to leave our paradise, Guna Yala. I don’t want to at all but we have a time to fit. Imagine getting 3 – 4 more months here! The anchor is pulled up and we set course to the west. We are really unlucky with the weather and above all the wind. When we came here last time we had a strong headwind and now the wind has turned completely so it is a new headwind when we go back again. Fortunately, it is not as strong. We don’t have time to cruise as we have to travel just over 100nm so it will be motoring and occasional motor sailing. Our hope is to arrive before dark.
We will really miss this
And this…
Det gör vi tyvärr inte, resan tar ca 12 timmar, så det blir ännu en tilläggning i totalt nattsvart mörker. Här ligger dessutom flera övergivna båtar utan någon som helst belysning så vi får verkligen hålla vakt och lysa med strålkastare. Jag sitter framme på däck och lyser i ca 40 minuter medan Jan styr, innan vi byter plats. På väg in mot Linton bay finns ett futuristiskt hus på en stolpe som vi inte vill krocka med. Det verkar inte vara npgon som bor där så vi vet inte om det är upplyst. Till slut lokaliserar vi det och fortsätter in i viken. Där letar vi efter, o hittar en stor mörklagd båt för ankare. Akter om den ser det bra ut o vi släpper i vårt ankare. 40 meter kätting ut, snubber på plats o vi backar fast oss så vi förhoppningsvis inte draggar under natten. Sååå skönt att ligga på plats!
Unfortunately, we don’t do that, the journey takes about 12 hours, so it will be another addition in total pitch black darkness. There are also several abandoned boats here without any lighting, so we really have to keep watch and shine with searchlights. I sit at the front on the deck and shine for about 40 minutes while Jan steers, before we switch places. On the way into Linton bay, there is a futuristic house on a pole that we don’t want to collide with. It doesn’t appear to be npgon living there so we don’t know if it’s lit. Finally we locate it and continue into the bay. There we look for, and find a large darkened boat at anchor. Astern of it, it looks good and we drop our anchor. 40 meters of chain out, snub in place and we back up so we hopefully don’t drag during the night. So nice to lie in place!
It starts to get dark
Now the sun has set but the moon lightens up a bit
This is the futuristic house we were looking for (borrowed photo)
Ny dag och ny förflyttning. Som tur är bara hälften så långt som igår. Även idag lämnar vi ganska tidigt på morgonen och även idag har vi motvind. Fast det går ändå smidigt och vi tuffar på med motorsegling och närmar oss vårt mål. En bra bit innan Colon och Panamakanalen ser vi stora fraktfartyg som ligger för ankare. Många är enorma. Funderar ibland på hur det är att jobba, bo o leva på fartyg ute till havs. Känns faktiskt lite lockande.
New day and new movement. Luckily it’s only half as far as yesterday. Today too we leave quite early in the morning and today too we have a headwind. Although it still goes smoothly and we push on with motor sailing and get closer to our goal. A good distance before Colon and the Panama Canal we see large freighters at anchor. Many are huge. Sometimes think about what it is like to work, live and live on a ship out at sea. It actually feels a little tempting.
On our plotter we can see all boats with AIS. We are the black boat with a blue circle around
Some of all the boats
Vilket oväder! Vi närmar oss Shelter bay o himmelen har öppnat sig, det är grått o sikten dålig. Havet är stökigt med krabba vågor o vita gäss. Vi är bara några minuter från inloppet till kanalen och skall korsa den innan vi hamnar innanför lä av en lång och hög vågbrytare. Här utanför ligger hundratals båtar för ankare men det är inte många i rörelse. Förhoppningsvis, och vi tror det, så hinner värsta ovädret gå över innan vi ropar upp hamnen på VHF och strax därefter blir mötta på bryggan.
What a storm! We are approaching Shelter bay and the sky has opened, it is gray and visibility is poor. The sea is messy with crab waves and white geese. We are only a few minutes from the entrance to the canal and must cross it before we end up within the lee of a long and high breakwater. Out here, hundreds of boats are at anchor, but not many are moving. Hopefully, and we believe so, the worst of the storm will pass before we call out the port on the VHF and shortly afterwards are met on the pier.
The rain is pouring down and we have no sight
Video of the rain
We are getting closer. Soon we’ll cross the entrance of the canal and go inside the shelter to the marina Shelter bay
We are inside
Time to call the marina on the VHF
Julafton! Det är svårt att känna julkänsla här i värmen och tropikerna och dessutom när vi lever ombord på en båt som ständigt är i rörelse och allt måste sjöstuvas. Inga tomtar eller levande ljus här inte. Saknar det just idag. Vi har en adventsstjärna hängandes i sittbrunnen men den har tyvärr slutat lysa redan innan Lucia. Jag försöker i alla fall uppbringa lite julkänsla med att laga till Jansons Frestelse med ansjovis vi hade med i packningen från Sverige. Det smakar helt ljuvligt! Salt mat är något som alltid smakar gott i värmen.
Christmas Eve! It’s hard to feel the Christmas spirit here in the heat and the tropics and also when we live on board a boat that is constantly in motion and everything has to be stowed away. No Santas or candles here either. Missing it today. We have an advent star hanging in the cockpit, but unfortunately it stopped shining even before Lucia. In any case, I’m trying to get a little Christmas feeling by cooking Janson’s Temptation with the anchovies we had in the package from Sweden. It tastes absolutely delicious! Salty food is something that always tastes good in the heat.
The Swedish speciality ”Jansons temptation”
Idag är det Den stora julfirardagen för hela Amerikanska kontinenten och många europeiska länder. 25 december. Några båtar här på marinan i Shelter bay har dragit igång ett julfirande för alla som önskar vara med. Den fasta grillen på den stora grillplatsen här på marinan tändes redan tidigt på morgonen och många är beredskapsvilliga och hjälper till. Det är kyckling och griskött som grillas, på Panama-vis. Alla båtar tar dessutom med sig en tallrik med mat som ställs fram för alla att smaka på.
Today is the Great Day of Christmas celebration for the entire American continent and many European countries. December 25. A few boats here at the marina in Shelter bay have started a Christmas celebration for anyone who wants to join. The fixed grill at the large grill area here at the marina was already lit early in the morning and many people are prepared to help. Chicken and pork are grilled, Panama-style. All boats also bring a plate of food that is put out for everyone to taste.
The meat in the big grill
Closer up photo when it was just put on the grill
Now it is ready to eat
Vi är totalt nästan nittio personer, stora som små, som samlas under tak vid alla framställda bord o bänkar och all mat som står framdukad. Här finns sååå mycket god mat att välja bland. Vi står i kö och hämtar mat, umgås, skrattar och njuter av kvällen med många härliga samtal. Förra året firade vi jul på ön Roatan i Honduras, året innan på Gran Canaria o i år är det i Panama.
We are a total of almost ninety people, big and small, who gather under the roof at all the prepared tables and benches and all the food that is laid out. There is so much good food to choose from here. We stand in line and pick up food, hang out, laugh and enjoy the evening with many wonderful conversations. Last year we celebrated Christmas on the island of Roatan in Honduras, the year before on Gran Canaria and this year it is in Panama.
Jan in the queue
Some of the lovely food
The meat from the grill
Nice company
Almost all of us in a photo. (I’m not there)
Det är dessutom vår 3-årsdag idag så vi börjar kvällen med bubbel i höga champagneglas. Kul att göra något speciellt av dagen. När vi träffades var det bara 6 månader tills Jan skulle lämna Sverige för sin, sedan väldigt länge, planerade långesegling. Jan visste inte då vart färden skulle komma att gå men planen och förhoppningen var över Atlanten. Jag bestämde mig efter tre månader för att jag skulle följa med. Jag sökte, och fick, sex månaders tjänstledigt och har följt med på heltid från Portugal. Jag var även med mellan La Rochelle i Frankrike till Vigo i Spanien. Efter första säsongen i Karibien sa jag upp mig och lever nu ombord på Vilja.
It’s also our 3rd anniversary today so we start the evening with bubbles in tall champagne glasses. Nice to make something special out of the day. When we met, it was only 6 months until Jan was to leave Sweden for his long-planned long-distance sailing. Jan didn’t know then where the trip would go, but the plan and hope was across the Atlantic. I decided after three months that I would come along. I applied for, and received, six months’ leave and have joined full-time from Portugal. I also joined between La Rochelle in France to Vigo in Spain. After the first season in the Caribbean, I resigned and now live aboard Vilja.
Jan opening our Proseco
Proseco for us on our 3 year aniversary
Cheers
And a photo of me
Vi åker med marinans buss till staden Colon o handlar flera gånger. Efter lång tid i Guna Yala, där det inte fanns affärer, har vi ont om färsk mat kvar. Vi skall dessutom laga många måltider för de fyra personer som kommer ombord till oss för att gå igenom kanalen. Det skall vara lagad mat till alla tre måltider för sex personer varje dag. Har hört att de äter för två så jag gör mat för tio personer.
We take the marina’s bus to the city of Colon and shop several times. After a long time in Guna Yala, where there were no shops, we are running out of fresh food. We will also prepare many meals for the four people who will come on board to us to go through the canal. Food must be prepared for all three meals for six people every day. Heard they eat for two so I cook for ten people.
Jan har möte med en riggare som skall balansera riggen idag, 28 december, och senare idag kommer våra ”linehandlers”. Tre män som skall hjälpa till med linorna då vi skall börja vår resa genom den stora Panama-kanalen. Kan inte fatta att vi skall gå igenom där. Och på andra sidan väntar det enorma och obegripligt stora Stilla havet. Vilket äventyr!
Jan has a meeting with a rigger who will balance the rig today, December 28, and later today our ”linehandlers” will arrive. Three men who will help with the ropes as we begin our journey through the great Panama Canal. Can’t believe we have to go through there. And on the other side awaits the enormous and incomprehensibly vast Pacific Ocean. What an adventure!
A day with rain…like many in Panama
But sometimes it’s really really hot…
Ca 13.00 dyker linehandlers upp med stora orangea fendrar och långa, kraftiga blå linor. De kommer ombord och börjar förbereda Vilja. Strax därefter lämnar vi hamnen och lägger oss på svaj i väntan på lotsen som skall vara med oss. NU börjar ett otroligt och obegripligt äventyr! Vad har vi gett oss in på? Väl på andra sidan är det svårt att vända tillbaka. Framför oss har vi först Stilla Havet o därefter otillförlitliga Indiska Oceanen med målet Sydafrika. Ytterligare senare kommer vi behöva korsa Atlanten två gånger innan vi är tillbaka i Europa och Sverige….
At about 1 p.m., line handlers appear with large orange fenders and long, strong blue ropes. They get on board and start preparing Vilja. Soon after, we leave the harbor and lay down on the sway waiting for the pilot who will be with us. NOW begins an incredible and incomprehensible adventure! What have we gotten ourselves into? Once on the other side, it’s hard to turn back. In front of us we have first the Pacific Ocean and then the unreliable Indian Ocean with the goal of South Africa. Even later, we will have to cross the Atlantic twice before we are back in Europe and Sweden….
The linehandlers have arrived with fenders and lines
Everything is onboard and we can leave the marina
They immediately started to prepare
Jan is talking about the canal crossing with the linehandlers
It looks really good
I’m ready to start
We are on the way to pick up the pilot
And here he comes. He will be with us the whole afternoon and evening through the first three looks up to the lake
Vi blir kvar i Linton i 4 nätter. Vädret är inte det bästa utan det är riktigt starka vindar och höga vågor på öppet hav. Vi vill tillbaka till Guna Yala så fort som möjligt men måste vänta ut det värsta. Men efter 4 nätter har vi bestämt oss för att ge oss ut på den minst tio timmar långa sträckan. Det visar sig bli en tuff och väldigt lång resa. Vi går upp tidigt på morgonen och lättar ankar runt 07.00. Vår plan är att gå långt ut till havs för att försöka slippa ha vinden rakt i fören hela tiden. Den planen går väl sådär…vi motorseglar för att över huvud taget kunna ta oss mot vårat mål. Men det blir kryss med ett flertal slag.
We are staying in Linton for 4 nights. The weather is not the best, but there are really strong winds and high waves on the open sea. We want to get back to Guna Yala as soon as possible but have to wait out the worst. But after 4 nights, we have decided to set out on the at least ten hour stretch. It turns out to be a tough and very long journey. We get up early in the morning and drop anchor around 7am. Our plan is to go far out to sea to try not to have the wind directly in the bow all the time. That plan goes like this…we motor sail to be able to get to our goal at all. But it will be a cross with several strokes.
Before leaving Linton we fill upp the boat with diesel
Sea and sky everywhere. You can not see the big waves on the photo. Tried to capture it but I gave up
Even though we love sailing, today we just want to Reach Guna Yala
För första gången sedan vi lämnade Sverige känner jag av lite sjösjuka. Vi visste att det skulle vara tuff sjö idag och det kan man lugnt säga att det är. Vågorna går ordentligt höga o Vilja får bekänna färg. Vi har lite segel uppe för att balansera båten men motorn går för fullt. Kryssvinkeln är på över 130 grader så att enbart gå för segel skulle vara i princip omöjligt. Det har blåst i över en vecka och det är öppet hav oändligt långt bort åt Nordost där vinden kommer ifrån.
For the first time since we left Sweden, I feel a little seasick. We knew it would be a tough lake today and you can safely say that it is. The waves are really high and Vilja gets to show off. We have some sails up to balance the boat but the engine is running full blast. The cruise angle is over 130 degrees, so going under sail alone would be basically impossible. It has been blowing for over a week and there is open sea endlessly away to the Northeast where the wind is coming from.
Detta är en riktigt tuff etapp. Vilja skuppar, hoppar, stampar o slänger sig från sida till sida. På lovartsidan kommer höga väggar av vatten mot oss. Men Vilja hanterar det bra och även om det ibland känns lite läskigt så känner vi oss trygga. Det är fruktansvärt obekvämt och vi får hålla i oss med båda händerna o spjärna emot med fötterna för att inte kastas runt i sittbrunnen.
This is a really tough stage. Vilja scrambles, jumps, stomps and flings herself from side to side. On the windward side high walls of water come towards us. But Vilja handles it well and even if it sometimes feels a little scary, we feel safe. It’s terribly uncomfortable and we have to hold on with both hands and brace ourselves with our feet to avoid being thrown around in the cockpit.
The sun i getting down and the skies and sky get beautiful colours
Just beautiful colours
Efter ca åtta timmar hård resa har havet nu lugnat sig lite. Vi behöver inte längre klamra oss fast och Vilja plöjer genom vågorna i stället för att kastas fram och tillbaka. Skönt! Vi har fortfarande nästan fem timmar kvar innan vi är i Guna Yala och kan ankra för natten. Det skal bli skönt att komma fram och ha stilla vatten runt omkring oss. Nu hoppas vi att vi kan vara kvar här och njuta av bad, langustrar, jolletuer och avkoppling i dryga två veckor utan att behöva avbryta igen.
After about eight hours of hard travel, the sea has now calmed down a bit. We no longer have to cling and Vilja plows through the waves instead of being tossed back and forth. Great! We still have almost five hours before we are in Guna Yala and can anchor for the night. It will be nice to arrive and have still water all around us. Now we hope that we can stay here and enjoy swimming, crawfish, dinghies and relaxation for a good two weeks without having to interrupt again.
Sailing on one sail when it’s getting dark
Klockan är nästan 21 på kvällen och det är mörkt. Vi vill inte gå in i hamn o speciellt inte naturhamn i mörkret men idag har vi inget alternativ. Det ligger en hel del båtar i Lemmon cay och de ser enormt stora ut. Vi tänker först att vi skall lägga oss utanför alla andra o slippa trixa oss in, men det är ca 40 meter djupt vatten o då kan vi inte ankra. Jan står framme på däck o lyser med en strålkastare, jag står bak och styr o försöker följa med på Navionics efter rev o grunda områden. Vi pratar genom intercom och det är helt fantastiskt att slippa skrika o enbart lita på olika kroppsrörelser. Det är trångt mellan båtarna o det känns läskigt att styra in. Dessutom blåser det fortfarande en hel del. Jag inser strax, när vi passerat innanför ett par båtar att vi är rakt på väg mot ett rev och får lägga om kursen 90 grader. Vi närmar oss den plats vi låg på förra gången vi var här och bestämmer oss för att lägga i ankaret. När vi släppt ut ca 40 meter kätting inser vi att vi ligger för nära en annan segelbåt. Det är bara att dra upp igen och börja om på nytt. Det är trångt mellan båtarna och vinden tar tag i Vilja men vi får upp ankaret och släpper i på nytt lite längre bort. Denna gång får vi en perfekt plats. Efter 14 timmar till havs i riktigt tuff sjö är det skönt att ligga still och vi går till sängs strax därefter.
It’s almost 9pm and it’s dark. We don’t want to go into a harbor or especially a natural harbor in the dark, but today we have no alternative. There are quite a few boats in Lemmon cay and they look huge. We first think that we should lie outside all the others and avoid tricking our way in, but the water is about 40 meters deep and then we cannot anchor. Jan stands at the front on deck and shines with a searchlight, I stand behind and steer and try to follow the Navionics for reefs and shallow areas. We talk through the intercom and it’s absolutely fantastic not to have to shout and just rely on different body movements. It is crowded between the boats and it feels scary to steer in. In addition, it is still quite windy. I immediately realize, when we have passed inside a couple of boats, that we are heading straight for a reef and have to change course 90 degrees. We approach the spot we were in last time we were here and decide to drop anchor. When we let out about 40 meters of chain, we realize that we are too close to another sailboat. Just pull back up and start over. It is crowded between the boats and the wind takes hold of Vilja, but we get the anchor up and drop in again a little further away. This time we get a perfect seat. After 14 hours at sea in really rough seas, it’s nice to lie still and we go to bed soon after.
A beautiful full moonlight lightens up in the dark
Dagarna rullar på och vi njuter. Denna skärgård med små små cays är fantastisk! Vi ligger still några dagar, ibland upp till sex dagar, kopplar av, lyssnar på bok, tar jollen in till de små cays som ligger runt oss, badar och njuter av livet. På de flesta cays träffar vi nya o gamla båtvänner. Det blir en o annan sundowner i en sittbrunn, lättsamma samtal, skratt och utbyte av erfarenheter och planer. Många vi möter här planerar att gå igenom kanalen till Pacific. Andra väljer att stanna upp till ett halvår i San Blas. Vi mötte en båt förra året som hade stannat här i sex år! Hade själv gärna stannat här mycket längre tid än den vi har, men kanalen är bokad 28 december så vår tid är begränsad.
The days roll by and we enjoy ourselves. This archipelago of tiny little cays is amazing! We lie still for a few days, sometimes up to six days, relax, listen to a book, take the dinghy into the small cays that lie around us, swim and enjoy life. On most cays we meet new and old boating friends. There will be one or another sundowner in a cockpit, easy conversations, laughter and exchange of experiences and plans. Many we meet here are planning to go through the channel to the Pacific. Others choose to stay up to six months in San Blas. We met a boat last year that had been staying here for six years! I myself would have liked to stay here much longer than we have, but the channel is booked on December 28 so our time is limited.
The two flags of Guna Yala. An Indigenous province in Panama.
We take our dinghy in to the small cays
Walk around in the white sand with water around our feet
The water is soo clear
Palmtrees everywhere like in paradise
Small local fishingboats
A small restaurant by the sea
Here you can sit in the water and drink your beer if you want
Or on land with this view
Swimming in the lovely sea is fantastic! Even for a bath coward like me
A lovely little cay
On the way to another cay
Who can get tired of this!
Lovely sunset
Det är inte bara sol, bad och avkoppling ombord. Vi lever ombord på en båt som används hela tiden och det finns en lång todo-list. Och den tar aldrig slut. När en sak är gjord dyker två nya måsten upp. Att hålla båten ren i vattenlinjen är ett ständigt pågående jobb t ex. Watermakern funkar nu (ta i trä) men radar o autopilot fungerar inte just nu. Ny kalibrering måste göras som Jan behöver sätta sig in i. Nya installationer har gjorts så och innan vi gjort allt tekniskt färdigt fungerar inte autopiloten så det blev handstyrning iförrgår. Vi hoppas få ordning på det innan vi skall ta oss tillbaka till Shelter bay. Första etappen är bort emot 10 timmar o det blir tufft att handstyra. Vi vet iofs en båt som handstyrde i starka vindar i många dygn så självklart går det.
It’s not just sun, swimming and relaxation on board. We live aboard a boat that is used all the time and there is a long todo list. And it never ends. When one thing is done, two new musts appear. Keeping the boat clean in the waterline is a constantly ongoing job, e.g. The watermaker works now (take wood), but the radar and autopilot don’t work right now. New calibration has to be done which Jan needs to familiarize himself with. New installations have been done that way and before we got everything technically ready the autopilot doesn’t work so it was manual control the day before yesterday. We hope to get it sorted before we head back to Shelter bay. The first stage is 10 hours away and it will be tough to steer. We even know a boat that steered by hand in strong winds for many days, so of course it works.
Clearing the waterline is a continous ongoing work
Checking waterlevel in one watertank
We have to open up the whole sofa in the saloon
Varje dag kommer det båtar upp till oss som säljer allt möjligt. Vi köper ananas och flera langustrar en dag och en åtta-armad bläckfisk en annan dag. Langustrarna blir ju alltid fantastiskt goda men bläckfisken lyckades jag inte med. Trots att den kokades i vatten o ättika en lång stund. Kanske hinner vi med ett nytt försök.
Every day boats come up to us selling all sorts of things. We buy pineapples and several crawfish one day and an eight-armed octopus another day. The crawfish are always fantastically good, but I didn’t succeed with the squid. Even though it was boiled in water and vinegar for a long time. Maybe we’ll have time to try again.
One of the boats that sold us seafood
The octopus we bought
And languster
It feels terrible to kill the langusters
The small traditional sailboats are really nice o see
Ni är säkert några som undrar hur det går med vårat lilla husdjur – musen som mönstrade på. Troligen i Shelter bay. Vi kan inte fatta vart den tagit vägen. Vi har letat i skrymslen o vrår men hittar ingen mus o inte heller muslortar. Musfälla står laddad men inget besök – trots Snickers som bete. Jan säger att möss älskar Snickers. Har vi tur så har den mönstrat av. Kan bara inte förstå när o hur i så fall. Vi har ju varit ute på havet och inga möss hoppar självmant i havet om vi inte är på väg att sjunka. Här om dagen lyssnade vi på Titanic med Mikael Wiehe o hörde frasen ”Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig till land” Men vi är inte Titanic o vi flyter. Förhoppningsvis ligger den inte död någonstans…usch vilken lukt det snabbt skulle bli i denna värmen
There are probably some of you who are wondering how our little pet is doing – the mouse that patterned on. Probably in Shelter bay. We can’t believe where it went. We have searched in nooks and crannies but can’t find any mice or mouse droppings. Mouse trap is loaded but no visitors – despite Snickers as bait. Jan says mice love Snickers. If we’re lucky, it’s patterned off. Just can’t understand when or how in that case. After all, we have been out at sea and no mice jump into the sea on their own unless we are about to sink. The other day we listened to Titanic with Mikael Wiehe and heard the phrase ”Then the rats leave the ship to seek land” But we are not Titanic and we float. Hopefully it’s not lying dead somewhere…ugh what a smell it would quickly become in this heat
When looking for the mouse we opened up almost everywhere. Under the floor we have stowed a lot of food
And we emptied the storageroom where we found some mousedroppings
Vi ligger på vår sista ankring i Guna Yala. Western Hollandaes. Vattnet är stilla och det är bara ett fåtal andra båtar här. Bl a bestämde vi träff med svenska Cordelia med Henric och Lena ombord. Vi köper fisk av en Guna Yala Indian och på kvällen tar vi oss in till en av öarna med en kritvit strand. Vi har en grill med oss och eldar med medbragd kol och torkade kokosnötter som vi hittar iland. Det är en magisk kväll med god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt. Lite mulet är det så det blir ingen solnedgång. Men åh vad vi njuter av livet!
We are at our last anchorage in Guna Yala. Western Hollandaise. The water is calm and there are only a few other boats here. Among other things, we arranged a meeting with the Swedish Cordelia with Henric and Lena on board. We buy fish from a Guna Yala Indian and in the evening we make our way to one of the islands with a chalk white beach. We have a grill with us and make a fire with brought charcoal and dried coconuts that we find ashore. It is a magical evening with good food, pleasant company and a fantastic view. It’s a bit cloudy so there will be no sunset. But oh how we enjoy life!
A ”Hoppilandare ” when we have anchored
Cheers from 33 degrees lovely water
The bbq in front of the seaview
It’s a lovely evening
And the view is marvellous
More palmtrees, white sand and turquoise water
We want to stay here a loooong time
Idag är sista dagen i paradiset. Imorgon måste vi ta oss mot Shelter bay med stopp en natt i Linton. Det är lite smådisigt men vi tar tillvara på dagen på bästa sätt. Jan är just nu ute och snorklar medan jag sitter framme på däck och njuter. Här framme på däck fläktar det skönt och det är enda stället i båten man kan få lite egentid. Det är en av sakerna jag saknar.Vi har öppnat en flaska kallt vitt vin och det är en lyx att vara i vattnet, insupa atmosfären, reflektera över det liv vi lever och samtidigt dricka lite vin i det kristallklara havet. Till kvällen blir det nykokt krabba. Inte så mycket mat men det känns lyxigt o gott. Tror vi tar rester av gårdagens moussaka till middag. Krabban blir snarare förrätt.
Today is the last day in paradise. Tomorrow we have to make our way towards Shelter bay with a stop for a night in Linton. It’s a bit hazy but we make the most of the day. Jan is currently out snorkelling while I sit on the front deck enjoying myself. Up here on the deck it’s nice to have a breeze and it’s the only place in the boat where you can have some alone time. It is one of the things I miss. We have opened a bottle of cold white wine and it is a luxury to be in the water, soak up the atmosphere, reflect on the life we live and at the same time drink some wine in the crystal clear sea.
The crab we bought was really lively from the beginning but now a bit tired
Now it’s boiled and ready to eat
Om några dagar väntar ett stort nytt äventyr. Vi skall gå igenom kanalen och komma ut i det enorma Stilla Havet. Visst är det en del segelbåtar som gör den resan, men det är ändå förhållandevis få. Endast några om dagen. Det är ett äventyr som vi knappt kan förstå att vi skall göra.
In a few days, a big new adventure awaits. We will go through the channel and come out into the huge Pacific Ocean. Of course, there are some sailboats that make that trip, but there are still relatively few. Only a few a day. It is an adventure that we can hardly fathom that we are going to do.
Framme på däck fläktar det skönt, runt oss plaskar en massa fiskar i vattenbrynet. Vi tar jollen in till de vackra små öarna som är så små att vi går runt dem på några minuter med tårna i den vita sanden i vattenbrynet. Det bor inte många människor på de öar vi hittills har besökt. Första ögruppen vi lägger till vid heter Chichime cays med de små öarna Uchtupu Pipigua och Uchutupu Dummat. Låter så exotiskt, och det är det ju också.
At the front of the deck, it’s a nice breeze, around us a lot of fish are splashing in the water’s edge. We take the dinghy in to the beautiful little islands that are so small that we walk around them in a few minutes with our toes in the white sand at the water’s edge. Not many people live on the islands we have visited so far. The first group of islands we add is called Chichime cays with the small islands Uchtupu Pipigua and Uchutupu Dummat. Sounds so exotic, and it is.
The small cays are made of white sand
Covered with palmtrees
Our dinghy that we use everywhere to get around
We don’t get tired of the palmtrees
A bird watching for fishes
It’s sooo beautiful
On this Cay it’s two small houses
Walking around the cay with bare feet in the white sand
Här möter vi Porrima med Peter och besättning. Kul att våra vägar korsas igen och vi bestämmer att vi åker vidare till samma ö även imorgon.
Here we meet Porrima with Peter and crew. Nice that our paths cross again and we decide that we will go on to the same island tomorrow as well.
Vilja lämnar först och kommer fram till ”Swimming-pool” vid ön Banderup i östra Holandes cays efter ca tre timmar. Ännu ett romantiskt paradis. Här är en liten skärgård av pittoreska cays som överallt i Guna Yala. Vi släpper i ankaret och får gott fäste direkt. Efter en hoppilandare åker vi in med jollen till några av de små cays som omringar oss. Det är så fascinerande att det växer så många palmer och även finns små hus på dessa cays som endast är ett par dm högre än havet. Vi förundras över vad som sker om det kommer stormar. För ett år sedan fanns det nästan inga hus, barer o restauranger här utan det var mer autentiskt. Nu har GunaYala-indianerna insett att, framförallt de som är ute på chartrade båtar ett par dagar, önskar denna lyx. Synd tycker vi, skulle varit kul att uppleva detta område för tio år sedan.
Vilja leaves first and arrives at the ”Swimming pool” at the island of Banderup in the eastern Holandes cays after about three hours. Another romantic paradise. Here is a small archipelago of picturesque cays like everywhere in Guna Yala. We drop the anchor and get a good hold straight away. After a hop-on hop-off, we go in with the dinghy to some of the small cays that surround us. It is so fascinating that so many palm trees grow and there are also small houses on these cays which are only a couple of meters higher than the sea. We wonder what happens when there are storms. A year ago there were almost no houses, bars or restaurants here, but it was more authentic. Now the GunaYala Indians have realized that, especially those who are out on chartered boats for a couple of days, desire this luxury. We think it’s a shame, it would have been fun to experience this area ten years ago.
More cays with palmtrees
Never stand under o palmtree with coconuts
A local fishingboat
More palmtrees
Some are hanging out over the sea
Porrima kommer några timmar efter oss och på kvällen blir vi bjudna in på restaurangen. Vi njuter av grillad languster och därefter hamnar vi mitt o ett party med ungdomar från andra båtar. Klockan hinner bli mycket innan vi bryter av och tar oss tillbaka till våra båtar i mörkret.
Porrima arrives a few hours after us and in the evening we are invited to the restaurant. We enjoy grilled lobster and then we end up in the middle of a party with young people from other boats. It will be a long time before we break off and make our way back to our boats in the dark.
Nästa dag och vi vinkar hejdå till Porrima, som skall vidare. Själva stannar vi kvar och njuter av solen, brisen och det trettiogradiga kristallklara vattnet. Det är varmt i luften så det känns underbart att tillbringa mycket tid i havet och svalka ner oss. Runt oss finns fantastiska rev att snorkla vid men Jan har lite problem med öronen och jag känner mig inte bekväm med att snorkla så tyvärr får vi inte upptäcka denna fantastiska undervattensvärld med dess ofantliga rikedom på koraller, sköldpaddor och färgglada fiskar
The next day and we wave goodbye to Porrima, who will move on. We ourselves stay and enjoy the sun, the breeze and the thirty-degree crystal clear water. It’s warm in the air so it feels wonderful to spend a lot of time in the sea and cool off. All around us there are fantastic reefs to snorkel at but Jan has a bit of a problem with his ears and I don’t feel comfortable snorkelling so unfortunately we don’t get to discover this amazing underwater world with its incredible wealth of corals, turtles and colorful fish
Can you ever get tired of palmtrees?
The cays are different but all with white sand and palmtrees
It’s sooo beautiful
White sand and turquoise sea
A homemade sign outside a small restaurant
Table and chairs in the water
We enjoyed red wine and snacks on Vilja
Vi ligger nu vid några riktiga paradisöar, Coco Bandero. Tre små cays täckta av kokospalmer med vita sandstränder runtomkring. Det är ett paradis. Igen. Som taget ur en saga. Sinnebilden av edens lustgård. Vinden blåser lätt och det rasslar i palmkronorna. Bladen skiftar i nyanser av grönt och sedan mot gult och till sist orange. Några står raka o ståtliga medan andra böjer sig mjukt ut över det turkosblå glittrande havet. Det är en fantastisk syn att skåda.
We are now at some real paradise islands, Coco Bandero. Three small cays covered in coconut palms with white sandy beaches all around. It is a paradise. Again. Like out of a fairy tale. The image of the Garden of Eden. The wind blows lightly and the palm crowns rustle. The leaves shift in shades of green and then towards yellow and finally orange. Some stand straight and stately, while others gently bend over the sparkling turquoise sea. It is an amazing sight to behold.
The sea, beach and sky are so lovely
The colours!
Guna Yala indians paddling a small wooden boat
The boats are really photogenic
Palmtrees hanging over the sea with Vilja in between
More photos of fishingboats
Here you can see Vilja between the palmtrees
Vi har precis köpt två stora langustrar av en Guna Yala-indian. De ligger i en spann med saltvatten här i båten nu. Så ikväll blir det lyxmiddag. Ingen av oss är rutinerade med att koka/grilla hummer men idag skall vi prova. De är stora, säkert 1,5 kilo var och kostade ca 100 kronor styck. Ser såååå fram emot middagen. Vi känner oss elaka när vi trycker ner langustrarna i det kokande vattnet. Det är ju grymt men förhoppningsvis går det fort innan de slutar lida. Vi gratinerad dem sedan med vitlök, smör och parmesan. Ååååå sååååå gott! En flaska kallt vitt vin till detta o vi känner oss som i himmelriket.
We have just bought two large crawfish from a Guna Yala Indian. They are in a span of salt water here in the boat now. So tonight will be a luxury dinner. None of us are experienced with cooking/grilling lobster, but today we will try. They are large, probably 1.5 kilos each and cost about SEK 100 each. Sooo looking forward to dinner. We feel mean when we push the crawfish into the boiling water. It’s cruel, but hopefully it will pass quickly before they stop suffering. We then gratinate them with garlic, butter and parmesan. Oooooh sooooo good! A bottle of cold white wine with this and we feel like we’re in heaven.
The GunaYala-indian who sold us langusters
Here they are in a bucket of salt water
The first one goes in to the boiling water
Boiled and ready to be gratinated
A lovely dinner
Idag vaknar vi upp till ösregn, åska och blixtar. Vinden har tagit i så ankarkättingen sträcks. Flera båtar lämnar för nya destinationer men vi väljer att stanna kvar. Här vill vi vara flera dagar och nätter. Förhoppningsvis klarnar det upp så vi kan ta jollen in till de tre små cays som omger oss.
Today we wake up to torrential rain, thunder and lightning. The wind has picked up so the anchor chain is stretched. Several boats leave for new destinations but we choose to stay. We want to stay here for several days and nights. Hopefully it clears up so we can take the dinghy into the three small cays that surround us.
Dark sky over the turquoise water
The weather is slowly getting better
We take the dinghy to another cay
Park it on the sand
Some flowers are growing here
Some more palmtrees
Enjoying the view
Tyvärr blir våra planer ändrade. Vår watermaker fungerar fortfarande inte och vi börjar få slut på vatten, trots att vi snålar. Idag tar vi oss därför till en annan cay för att imorgon segla till Linton Bay där en mekaniker kommer möta upp oss. Det är inte bara watermakern som krånglar. Det luktar diesel från generatorn så det kan vara en läcka där, radarn fungerar inte heller och igår upptäckte vi att vi troligen fått en mus ombord. En påse med pangko i ett stuvutrymme var gnagd på och det låg några muslortar där. Den måste ha kommit ombord i Shelter bay för en vecka sedan. Så nu har vi ett husdjur 😒. Hade föredragit en hund iofs.
Unfortunately, our plans have changed. Our watermaker still doesn’t work and we’re running out of water, even though we’re stingy. Today we therefore go to another cay to sail tomorrow to Linton Bay where a mechanic will meet us. It’s not just the watermaker that has problems. It smells like diesel from the generator so there may be a leak there, the radar doesn’t work either and yesterday we discovered that we probably got a mouse on board. A bag of pangco in a stowage compartment was gnawed on and there were some mouse droppings in there. It must have come aboard in Shelter bay a week ago. So now we have a pet 😒. Would have preferred a dog too.
Solen skiner och vågorna går höga när vi idag seglar ca 43 nm tillbaka mot Linton Bay. Bort från Guna Yala o dess paradisöar. Vi måste dit för att förhoppningsvis få lagat watermakern. Ursprungliga problemet med pumpen är löst då vi köpt en ny och monterat den men nu läcker det vid pumpen i stället. Watermakern har varit vårt ständiga problem ända sedan vi lämnade Gran Canaria för snart två år sedan. När ett problem är löst kommer ett nytt.
The sun is shining and the waves are high as we sail about 43 nm back towards Linton Bay today. Away from Guna Yala and its paradise islands. We have to go there to hopefully fix the watermaker. The original problem with the pump is solved as we bought a new one and installed it, but now it leaks at the pump instead. The watermaker has been our constant problem ever since we left Gran Canaria almost two years ago. When one problem is solved, a new one comes.
Under sail back to Linton Bay
The waves are high but it’s difficult to catch on photo
Captain Jan enjoying life
Seglingen till Linton Bay är hoppig och skumpig. Det går 3 – 4 meter höga vågor och vi är glada att vi har sjöstuvat ordentligt. Resan tar ca åtta timmar och vi ankrar i viken utanför marinan. Nu hoppas vi att allt skall lösa sig imorgon. Seglares liv är inte bara sol, bad och njutning. Det är mycket som måste underhållas och mycket som går sönder. Skulle lätt kunna skriva ett helt inlägg om det, eller kanske t o m en hel bok.
The sailing to Linton Bay is bouncy and murky. There are 3 – 4 meter high waves and we are happy that we have properly stowed away. The trip takes about eight hours and we anchor in the bay outside the marina. Now we hope that everything will be resolved tomorrow. Sailors’ lives are not just sun, swimming and enjoyment. There is a lot that needs to be maintained and a lot that breaks. Could easily write a whole post about it, or maybe even a whole book.
Medellin – en stad som verkligen kan ge kalla kårar längs med ryggen pga dess nutida blodiga historia! Här var, för inte så längesedan, den illegala kokainindustrins Mecka med våld och gangstervälde. Pablo Escobar styrde och ställde. Det lugnade sig runt år 2000 efter att en kartell sprängdes men återuppväcktes tyvärr igen. Och så sent som 2009 dödades minst nio personer om dagen och året efter, 2010, var Medellin skådeplats för Colombias kanske blodigaste drogkrig någonsin. Så för bara femton år sedan var detta en av världens farligaste städer. Speciellt området som kallas Comuna 13. Idag har det ordnat sig och området är i stället en stor turistmagnet. Hit är vi på väg just nu.
Medellin – a city that can really send chills down your spine due to its current bloody history! Here, not so long ago, was the Mecca of the illegal cocaine industry with violence and gangster rule. Pablo Escobar ruled and set. It calmed down around the year 2000 after a cartel was blown up but unfortunately resurfaced again. And as recently as 2009, at least nine people were killed a day, and the following year, in 2010, Medellin was the scene of perhaps Colombia’s bloodiest drug war ever. So just fifteen years ago, this was one of the world’s most dangerous cities. Especially the area known as Comuna 13. Today things have settled down and the area is instead a big tourist magnet. This is where we are heading right now.
A photo of the military and gang violince
I taxin på väg till Comuna 13 blir vi vittne till en mindre krock mellan två motorcyklar. Den ena föraren börjar sparka och slå på den andra som ligger ner mitt på gatan. Strax efter släpar han iväg honom i kläderna på gatan framför bilarna, som stoppat. Det ser brutalt ut. Som tur är griper en bilförare in och särar på dem. Och vår taxi kör vidare.
In the taxi on the way to Comuna 13, we witness a minor collision between two motorcycles. One driver starts kicking and hitting the other who is lying down in the middle of the street. Soon after, he drags him away in his clothes in the street in front of the cars, which have stopped. It looks brutal. Luckily, a car driver intervenes and separates them. And our taxi drives on.
Vår guide i Comuna 13 är Daniel ca 40 år. Han är född och uppvuxen här. Vi pratar om hans uppväxt och han får tårar i ögonen när han berättar om hur många av hans vänner som har blivit mördade under den blodiga tiden. Han är stark och har upplevt saker ingen borde ha upplevt. Daniel berättar också om de osynliga gränserna mellan de sex olika områdena här i Comuna 13. Trampade man över det minsta lilla blev man skjuten. Och på en liten yta som nu är en fotbollsplan skedde dödande av otaliga människor varje dag. Det är ofattbart och så tragiskt. Detta är en öppen plats dit väldigt många kan se från sina fönster i husen runt omkring. Tänk att se detta mördande dagligen. Vi promenerar bland graffitti, barer och souvenirbutiker. Guiden hälsar på släkt o vänner hela tiden. Graffittin, som ofta föreställer kvinnor, bär alla på en historia och guiden berättar utförligt. Det är mycket symbolik och det är väldigt intressant. Vi tar till oss och känner oss så privilegierade som vuxit upp och levt långt från detta våld och gangstervälde. Vilken fantastisk och givande dag! Vi åker ifrån Comuna 13 med många känslor i kroppen.
Our guide in Comuna 13 is Daniel, about 40 years old. He was born and raised here. We talk about his upbringing and he gets tears in his eyes when he tells us how many of his friends have been murdered during that bloody time. He is strong and has experienced things no one should have experienced. Daniel also talks about the invisible borders between the six different areas here in Comuna 13. If you stepped over the smallest thing, you were shot. And in a small area that is now a football field, countless people were killed every day. It is unimaginable and so tragic. This is an open place where many people can see from their windows in the houses around. Imagine seeing this killer daily. We walk among graffiti, bars and souvenir shops. The guide greets family and friends all the time. The graffiti, often depicting women, all carry a story and the guide explains in detail. There is a lot of symbolism and it is very interesting. We embrace and feel so privileged to have grown up and lived far from this violence and gangster rule. What a fantastic and rewarding day! We leave Comuna 13 with many emotions in our bodies.
On our way to Comuna 13
Now we are here
Colours
Jan and me
More colours
Here is where a lot of people got killed
A kolibri like a helicopter and a bug like a cannon…a lot of symbolic
Me and Jan with a lot of graffitti
Beautiful grafitti
The view
They are so prod of their escalators
More grafitti and colours
The guide told us to sit here on the place of love
Cannabis is popular…..
Here is one of the invisible borders
Even more colours
Jan enjoying the view
We loved the graffitti
Dance of Comuna 13
Taking a cold beer
A beautiful view
More art
Vi stannar endast två nätter i Medellin och resan går sedan vidare. Denna gång till en mindre by som heter Guatapé som ligger öster om Medellin.
We stay only two nights in Medellin and then the journey continues. This time to a smaller village called Guatapé which is east of Medellin.
Guatapé, Åh vilken vacker o mysig by! Väldigt populär som utflyktsmål för Colombianska familjer. Här kommer vi trivas!
Guatape, Oh what a beautiful and cozy village! Very popular as an excursion destination for Colombian families. We will enjoy ourselves here!
In the small town of Guatapé
A lot of colours here too
Vi bor i en fantastisk lägenhet utsmyckad på traditionellt vis. Runt byn Guatapé är det ett sjösystem med ofantligt antal armar och fingrar. Vi tar oss inte ut på sjön utan prioriterar byns stora turistmagnet – stenen som växer sig hög mitt ute i ingenting. Den är ofantlig. Det är en monolit som syns på långt håll. Det går att klättra upp via 659 trappsteg vilket vi väljer att göra.
We live in a fantastic apartment decorated in a traditional way. Around the village of Guatapé, there is a lake system with an immense number of arms and fingers. We don’t go out on the lake, but prioritize the village’s big tourist magnet – the stone that grows tall in the middle of nowhere. It is immense. It is a monolith that can be seen from afar. It is possible to climb up via 659 steps, which we choose to do.
The entrance to our room
Down by the lake
More of the lake
Now we are on our way to the big stones
We have many steps to climbing
Vi går och går och trapporna tar aldrig slut. Från det att vi går av den lilla bussen är det 298 trappsteg plus långa branta sluttningar mellan flera av trappstegen. Och nu har vi endast kommit till foten av ”stenen”. En svart monolit som står helt ensam här i landskapet. Nu väntar ytterligare 659 trappsteg. Det är tungt, varmt o trångt. Många vill upp till toppen. O vi klarar det!
We walk and walk and the stairs never end. From the time we get off the small bus, there are 298 steps plus long steep slopes between several of the steps. And now we have only come to the foot of the ”stone”. A black monolith that stands completely alone here in the landscape. Now another 659 steps await. It is heavy, hot and crowded. Many want to get to the top. Oh, we can do it!
About half way up
Almost there. Only 34 more steps
Utsikten är slående. Vi ser ut över en konstgjord sjö som slingrar sig mellan små kullar. Fingrarna på sjön är näst intill oräkneliga. Det är fantastiskt att ha kommit hit upp och få avnjuta den sagolika utsikten.
The view is striking. We look out over an artificial lake that winds between small hills. The fingers on the lake are almost innumerable. It is fantastic to have come up here and enjoy the fabulous view.
We made it! Now we can enjoy the view
The view is stunning
The stone from above (borrowed photo)
Det är en ljuvlig solig eftermiddag. Vi har tagit ut stolar från rummet och sitter o njuter av rödvin o snacks på trottoaren utanför vårt boende. Colombianerna uppskattar vårt tilltag och hälsar på oss när de passerar. Buenas tardes, hola, buenas…..Vi får öva vår spanska. Tiden går och vi promenerar till centrum. Byn myllrar av folkliv o varenda stol på uteserveringarna är fulla. Detta är en plats dit de lokala älskar att vallfärda under helgerna. Vi köper var vår öl o kycklingspett på torget, sätter oss på en mur o njuter av folkvimlet. Det är underbart att få vara en del av det
It is a lovely sunny afternoon. We have taken chairs out of the room and are sitting and enjoying red wine and snacks on the sidewalk outside our accommodation. The Colombians appreciate our initiative and greet us as they pass. Buenas tardes, hola, buenas…..We get to practice our Spanish. Time passes and we walk to the center. The village teems with people’s life and every chair in the outdoor seating is full. This is a place where the locals love to make a pilgrimage during the weekends. We each buy our beer or chicken skewers in the square, sit on a wall and enjoy the crowd. It’s wonderful to be a part of it
Enjoying life!
Taking a rest in the sun
Down by the lake again
One of all dogs in town
And the beautiful church
Jan enjoys Guatapé
Waiting for some food
Fried banana with cheece o top
Guatapé är en charmig by med fantastiska gränder. Färgerna är inte lika starka som i Salento men minst lika omfattande. Här har husen dessutom utsmyckningar i otaliga variationer. Det är utsökt och originellt på samma gång. Vi njuter här men imorgon åker vi vidare. Nu är det Amazonas som väntar.
Guatape is a charming village with fantastic alleys. The colors are not as strong as in Salento, but at least as extensive. Here, the houses also have decorations in countless variations. It is delicious and original at the same time. We are enjoying ourselves here, but tomorrow we will move on. Now it is the Amazon that awaits.
Tillbaka i Cartagena och Colombia. Det är underbart att vara här i denna färgstarka, livliga och underbara stad. Mer om det nedan. Nu vill jag först skriva om tiden sedan senaste inlägget.
Back in Cartagena and Colombia. It is wonderful to be here in this colourful, lively and wonderful city. More on that below. Now I first want to write about the time since the last post.
Kailani är uppe på land. Tömd på nästan allt ombord och nedstängd för en längre tid. Jan har byggt en ställning för presenningen och nu är hon täckt och skyddad för både sol, regn och snö. De två lagerutrymmen vi har i Lysekil är fullproppade ända fram till dörrarna. Bilen är också rengjord, avställd och parkerad för en längre tid. Den har varit dyr i sommar. Först årsservice därefter byte av bromsklossar och bromsskivor och då upptäcktes även att de två framdäcken behövde bytas. Usch, Vilka sura pengar att lägga ut. Men, men, bilen är nödvändig att ha både till jobbet och till båten. Så det är bara att bita i det sura äpplet.
Kailani is on the hard. Empty of almost everything on board and shut down for a long time. Jan has built a stand for the tarpaulin and now she is covered and protected from both sun, rain and snow. The two warehouses we have in Lysekil are packed right up to the doors. The car is also cleaned, set aside and parked for a longer period of time. It has been expensive this summer. First annual service then replacement of brake pads and brake discs and then it was also discovered that the two front tires needed to be replaced. Ugh, what sour money to spend. But, but, the car is necessary both for work and for the boat. So it’s just a matter of biting the sour apple.
Kailani leave the ocean and are going on the hard for a long time
Innan vi flög hit till Cartagena var jag två veckor i Thailand. Helt underbara veckor även om det regnade i stort sett hela tiden. Jag stannade ett dygn i Bangkok och njöt av myllret, maten, marknader och det härliga folkvimlet. Nästa dag bar det av till Koh Lanta där jag känner mig som hemma.
Before we flew here to Cartagena, I spent two weeks in Thailand. Absolutely wonderful weeks even though it rained pretty much the whole time. I stayed a day in Bangkok and enjoyed the hustle and bustle, the food, the markets and the wonderful crowds. The next day it was off to Koh Lanta where I feel at home.
Luxury flight. It was only half full so I got four seats on my own
Lovely and colorfull Bangkok
After many hours walking a legmassage was lovely
Lanta ❤️ Här har jag bott hela vinterhalvåret i fem år. Tobias gick i skola här från 2 till 6 klass. Vi har lärt känna ön och många av dess invånare. Vi har sett ön förändras och utvecklas. Det mesta på gott men en del på ont. När vi först kom hit fanns knappt några belagda vägar utan endast lervägar av röd lera. Allt stängdes ner på lågsäsongen, både hotell och restauranger, det var endast ett fåtal turister utanför högsäsong, endast ett fåtal hotell, knappt någon trafik mm mm. Nu är det en bred väg som håller på att byggas, mängder med resorter, restauranger och flera husområden där expats köpt hus. Men det är fortfarande autentiska och härliga Lanta. Själen finns kvar. Lika vänliga människor, lika god mat om inte ännu bättre och känslan av Thailand på thailändarnas villkor är stor.
Lanta ❤️ I have lived here all winter for five years. Tobias went to school here from 2nd to 6th grade. We have gotten to know the island and many of its inhabitants. We have seen the island change and develop. Mostly good but some bad. When we first got here there were hardly any paved roads, only dirt roads made of red clay. Everything was closed down in the low season, both hotels and restaurants, there were only a few tourists outside the high season, only a few hotels, hardly any traffic, etc. Now it is a wide road that is being built, lots of resorts, restaurants and several housing estates where expats have bought houses. But it is still authentic and lovely Lanta. The soul remains. Just as friendly people, just as good food if not even better and the feeling of Thailand on the Thais’ terms is great.
Done a lot of shopping at the market
At the market
Happy to be in Thailand
Lovely food; Khao soi, Larb gung and steamed fish in lemon sauce
Beautiful sunset
Jag hade två fantastiska veckor med många möten med vänner, härliga och livfulla kvällar ute, möten med många nya bekanta och jag njöt av god mat. Detta är ett land jag tagit till mitt hjärta med dess härliga och vänliga människor, fantastiskt goda mat och vackra natur. Tiden gick allt för fort och det kändes jobbigt att lämna.
I had two fantastic weeks with many meetings with friends, lovely and lively evenings out, meetings with many new acquaintances and I enjoyed good food. This is a country I have taken to my heart with its lovely and friendly people, amazingly good food and beautiful nature. Time passed all too quickly and it felt hard to leave.
Enjoying life by the pool
Mae and Macke gives us entertainment
Berit and me enjoy the evening
Dinner at Em:s restaurant with Stefan
The famous Khao Soi
And my favourit Larb Gung
Another beautiful sunset
Men, nya äventyr väntar!
Tillbaka i Sverige behövde allt vårt bagage packas, vägas och mätas. Min väska från Thailand kom inte med mitt flyg hem och där i fanns en massa saker vi skulle ha med oss. Vi la tid på att köpa mat och godis som är svårt att få tag på i Karibien och Colombia. Och en massa praktiska saker som är billigare o framförallt lättare att få tag på har inhandlats under sommaren. Allt som allt hade vi sex stora väskor med oss på flyget. Plus fyra handbagage. Kvällen innan vi skulle flyga fick jag telefonsamtal att min väska från Thailand hade kommit. Då hade vi redan packat färdigt o varje väska vägde tjugotre kilo så vi hade inte plats för mer. Så flygbolaget från Thailands-resan skickade väskan till Cartagena. Vid vår incheckning såg vi min väska på bagagebandet alldeles framför våra väskor.
But, new adventures await!
Back in Sweden, all our luggage had to be packed, weighed and measured. My bag from Thailand didn’t come with my flight home and there were a lot of things in there that we were supposed to take with us. We spent time buying food and sweets that are hard to come by in the Caribbean and Colombia. And a lot of practical things that are cheaper and above all easier to get hold of have been purchased during the summer. All in all, we had six large bags with us on the flight. Plus four pieces of hand luggage. The night before we were to fly, I received a phone call that my bag from Thailand had arrived. By then we had already finished packing and each bag weighed twenty-three kilos, so we had no room for more. So the airline from the Thailand trip sent the bag to Cartagena. When we checked in, we saw my bag on the baggage belt right in front of our bags.
My bag from Thailand that did not arrive with me in Sweden. Now they send it to Colombia instead
Vilja waiting for us in Club de Pesca marina
Resan gick smidigt men tullen i Cartagena var väldigt intresserade av våra, nu sju, väskor. Vi slapp igenom till sist och tog en taxi till rummet vi hade hyrt de första tre nätterna.
The trip went smoothly but the customs in Cartagena were very interested in our, now seven, bags. We finally got through and took a taxi to the room we had rented for the first three nights.
Här lever vi mitt i ett kaos av allt vårt bagage som skall sorteras och placeras på rätt ställe, vi tvättar kläder, sorterar i stuvutrymmen, sätter upp segel, pumpar jollen, lagar mat, sorterar ännu mer och ser över vad som behöver köpas in. Allt detta i en otrolig hetta. Som tur är har vi AC inne i båten nu när vi ligger vid kaj. Vet inte hur vi hade stått ut annars. Ute på däck och i sittbrunnen rinner svetten av oss. Det svider i ögonen av svettdropparna som kommer dit och står vi stilla någon minut blir det en blöt pöl på golvet av allt svett. Värmen här är obeskrivlig. Att gå 100 meter är nästan omöjligt utan att förgås av hettan. Och de värmeutslag jag brottades med nästan hela förra säsongen, ombord på Vilja, är tillbaka och kliar.
Here we live in the middle of a chaos of all our luggage that must be sorted and placed in the right place, we wash clothes, sort in stowage spaces, set up sails, pump the dinghy, cook, sort even more and check what needs to be bought in. All this in incredible heat. Luckily we have AC inside the boat now that we are at the dock. Don’t know how we would have coped otherwise. Out on deck and in the cockpit, the sweat pours off us. The eyes sting from the drops of sweat that get there and if we stand still for a minute there is a wet puddle on the floor from all the sweat. The heat here is indescribable. Walking 100 meters is almost impossible without perishing from the heat. And the heat rash I struggled with almost all of last season, aboard Vilja, is back and itchy.
Today is the day we wash clothes
When the tide is high almost all road and parks close to the sea get covered with water
Locals fishing beside Vilja. They got a lot of small fishes
A happy man with a fish
The dog captain in the marina
Att Vilja legat stilla länge syns på skrovet vid vattenbrynet och under vattnet. Vi har en hel musselodling där och längre ner fullt av havstulpaner. Jan har jobbat en del med att skrapa men nu har vi en colombian som har skrapat i ca tre timmar. Han säger att det är stark påväxt och rekommenderar oss att låta skrapa båten var tredje vecka. Vilket nog kan vara klokt. Annars kommer det knappt kunna gå att segla båten. Skall vi dessutom till Galapagos så måste båten vara helt ren undertill.
That Vilja lay still for a long time can be seen on the hull at the water’s edge and under the water. We have a whole mussel farm there and further down full of barnacles. Jan has worked a bit with scratching but now we have a Colombian who has been scratching for about three hours. He says that there is a strong build-up and recommends us to have the boat scraped every three weeks. Which might be wise. Otherwise, it will hardly be possible to sail the boat. If we are also going to the Galapagos, the boat must be completely clean underneath.
A lot of mussles growing on the boat
Ett par kvällar har vi varit inne i den gamla stadsdelen, Getsemani. Här sprudlar det av liv och rörelse. Husen är från kolonialtiden och är låga och färgglada men strax bredvid höjer sig lyxhotelletens skyskrapor. Barerna lockar med billiga drinkar och det är trångt mellan alla törstiga och glada människor. Mellan barerna syns små butiker som säljer färgstarka souvenirer och målningar och på gatorna trängs vagnar med frukt och grönsaker, kycklingspett och annan streetfood. På gator och torg dansas det som om vi vore på karneval varenda dag året runt. Det är flera dansgrupper som löser av varandra med olika danser. Den ena mycket energisk och afrikainspirerad och den andra där mannen visar sin tillbedjan till vackra kvinnor. Vilken glädje alla utstrålar! Vilken färgprakt! Och vilket enastående folkliv! Vi fullkomligt älskar att vara här!
A couple of evenings we have been in the old part of town, Getsemani. Here it is bursting with life and movement. The houses are from the colonial era and are low and colorful, but right next to them rise the skyscrapers of the luxury hotel. The bars attract with cheap drinks and it is crowded between all the thirsty and happy people. Between the bars you can see small shops selling colorful souvenirs and paintings and the streets are crowded with carts with fruit and vegetables, chicken skewers and other street food. In the streets and squares there is dancing as if we were at a carnival every single day all year round. There are several dance groups that solve each other with different dances. One very energetic and African-inspired and the other where the man shows his adoration for beautiful women. What joy everyone radiates! What a gorgeous color! And what an outstanding folk life! We absolutely love being here!
A man selling souvenirs close to a lovely plaza
Streetart on the pavement
If you want you can get a ride with a horse in Getsemani
More souvenirs
Art on the wall
Crovded with people drinking happy hour mojito or other drinks
It’s a lot of streetfood. Here they sell ckicken- and meatsticks
If you prefer fruits then of course you can get that
You find art everywhere
Colorful ladies
This square is always crowded and there are a lot of entertainment
Time for dance
And more dance
Part of the Orchestra
A ladie segling snacks and cigarettes
Om ett par dagar skall vi resa och utforska inlandet Colombia. Det ser vi verkligen fram emot. Vi hoppas få se bl a Bogotá, Medellin, Amazonas, jungel, höga palmer och färgsprakande folkliv. Vi får ta med varma kläder för Bogotá ligger på över 2600 meters höjd. Vilket äventyr som väntar oss!
In a couple of days we will travel and explore the interior of Colombia. We are really looking forward to that. We hope to see, among other things, Bogotá, Medellin, the Amazon, jungles, tall palm trees and colorful folk life. We must bring warm clothes because Bogotá is at an altitude of over 2,600 meters. What an adventure awaits us!
Raeggaen strömmar ut ur högtalarna inne i den lilla byn San Antonio på Jamaicas NO-kust. Basen dunkar så det känns ända hit ut till Vilja som nu ligger i den centrala marinan med det pampiga namnet Errol Flynn. Det är en liten men lyxig och fin marina. Här finns swimmingpool och ett stort våtutrymme med både duschar, toaletter och tvättmaskiner.
Raegga pours out of the speakers inside the small village of San Antonio on Jamaica’s NE coast. The bass thumps so it can be felt all the way to Vilja, which is now located in the central marina with the pompous name Errol Flynn. It is a small but luxurious and nice marina. There is a swimming pool and a large wet area with both showers, toilets and washing machines.
View of palmtrees towards the town
An evening with full moon
Vi är ca ett dygns segling söder om Kuba och går nästan andäktigt runt och tittar. Ljuset tänds faktiskt på toaletten när vi trycker på knappen och det finns vatten i toaletten att spola med. Dessutom papper att torka sig med. Vilken lyx! Känns nästan overkligt när vi vant oss vid de enkla förhållandena på Kuba.
We are about a day’s sailing south of Cuba and almost devoutly walk around and look. The light actually comes on in the toilet when we press the button and there is water in the toilet to flush with. Also paper to dry with. What a luxury! Feels almost unreal as we get used to the simple conditions in Cuba.
A lovely marina
Vi kommer fram på förmiddagen dagen efter vi lämnar Kuba och får vänta några timmar innan myndighetspersoner kommer till oss. De är alla vänliga men bestämda. Vi hälsas hjärtligt välkomna till Jamaica och nu har vi ett nytt land och en ny kultur att upptäcka.
We arrive in the morning the day after we leave Cuba and have to wait a few hours before authorities come to us. They are all friendly but firm. We are warmly welcomed to Jamaica and now we have a new country and a new culture to discover.
Just before the sun sets
Sunset in Errol Flynn Marina
Taking a walk in Port Antonio
More vegetables
A Lady segling vegetables
One of all small restaurants
Det är lördag och vi skall följa med ett par i en annan båt, Lotte och Alejandro på Luna, som har hyrt en bil i två dagar. Resan går österut och sedan söderut längs östkusten. Vårt första stopp är Blue lagoon. Här spelades en del av filmen ”Blue lagoon” med Brooke Shields in. Det är en fantastisk färg på vattnet. Lagunen är djup och vattnet är en mix av saltvatten och mineraliskt vatten från bergen. Dessutom både ganska kallt (från bergen) och varmt (från havet). Annars är vi inte så imponerande. Vill vi bada i den blå lagunen måste vi hyra flytväst trots att vattnet är kav lugnt, vi lever ju på havet och vi kan simma.
It is Saturday and we are going with a couple in another boat, Lotte and Alejandro on Luna, who have rented a car for two days. The trip goes east and then south along the east coast. Our first stop is Blue lagoon. Part of the movie ”Blue lagoon” with Brooke Shields was shot here. It’s a fantastic color on the water. The lagoon is deep and the water is a mix of salt water and mineral water from the mountains. Also, both quite cold (from the mountains) and warm (from the sea). Otherwise, we are not that impressive. If we want to swim in the blue lagoon, we have to rent a life jacket even though the water is calm, we live on the sea and we can swim.
The Blue Lagoon
Efter Blue lagoon åker vi till Reach waterfall. Det är ett populärt utflyktsmål för lokalbefolkningen och det är många som njuter och badar i vattnet. Även om det är iskallt. Vi stannar ett tag och badar o njuter av naturen innan vi åker tillbaka mot båten igen
After Blue lagoon we go to Reach waterfall. It is a popular excursion destination for the local population and there are many who enjoy and bathe in the water. Even if it’s freezing cold. We stay for a while and swim and enjoy the nature before we go back to the boat again
Beautiful Reach Falls
Den nordöstliga delen av Jamaica där vi är heter Portland och det var här Jerk chicken ”introduserades”. Och bästa Jerk chicken skall vara i byn Boston som vi passerar. Fast det är för tidigt på dagen o de har inte startat sina bbq:s ännu. Det var Maroons (förrymda slavar) som tillsammans med ursprungsbefolkningen, Taino, som började med Jerk Chicken.
The northeastern part of Jamaica where we are is called Portland and this is where Jerk chicken was ”introduced”. And the best Jerk chicken must be in the village of Boston that we pass. Although it’s too early in the morning and they haven’t started their bbqs yet. It was the Maroons (runaway slaves) who, along with the indigenous people, the Taino, started Jerk Chicken.
We had lunch in a place with so loud music that we could not hear or talk to eachother. They prepaired for a party in the night
The bar where we had lunch
One beach we passed
In the evening we went to a bar and had o Bob Marley cocktail
Red ( strawberry), yellow (mango) and green (mint) mixed with rom. Soo good!
Idag, söndag, åker jag med Lotte o Alejandro. Jan stannar kvar i båten och fixar med el som krånglar. Igår hade en hel säkringshållare bränt sönder. Vi kör västerut och sedan in i bergskedjan Blue Mountains. Det är en slingrig och smal väg med oerhört vacker och grön natur runtomkring. Vårt mål är ett kaffeplantage. Vi möts av ägaren tillika guiden som visar oss runt bland medicinalväxter och kaffeplantor. Det är intressant att höra om växternas olika medicinska krafter och att se hur kaffebönor behandlas från buske fram till en rykande o välluktande kaffekopp.
Today, Sunday, I go with Lotte and Alejandro. Jan stays in the boat and fixes electrical problems. Yesterday an entire fuse holder had blown. We drive west and then into the Blue Mountains. It is a winding and narrow road with incredibly beautiful and green nature all around. Our goal is a coffee plantation. We are met by the owner and the guide who shows us around among medicinal plants and coffee plants. It is interesting to hear about the different medicinal powers of the plants and to see how coffee beans are processed from the bush to a steaming and fragrant cup of coffee.
All green on the way up in Blue Mountains
The owner and our guide showing us coffeplants
This is how the coffebean looks like unripe. It gets red when it is ripe
A lot of coffeplants. Blue Mountain is supposed to have one of the best coffees in the world.
Three of the steps before it gets coffee. Drying, peeling of the skin and roasting
On the way back we stopped by a waterfall in Blue Mountains
Det är söndag och Jamaica är en mycket religiös ö. Överallt där vi åker med bilen ser vi festklädda människor. Speciellt kvinnorna som ser ut som om de skall på en Nobelmiddag med sina hattar och fantastiska klänningar. På Jamaica lever många kulturer och religioner sida vid sida men störst är Kristendomen. Jamaica är faktiskt med i Guinnes rekordbok med flest antal kyrkor pr kvadratmile. Andra religioner som man lever fridfullt med här på Jamaica är Judendom, islam, rastafarism, buddhism och hinduism.
It’s Sunday and Jamaica is a very religious island. Everywhere we go by car we see people in party clothes. Especially the women who look like they are going to a Nobel dinner with their hats and fabulous dresses. In Jamaica, many cultures and religions live side by side, but the biggest is Christianity. Jamaica is actually in the Guinness Book of Records for the most number of churches per square mile. Other religions that live peacefully here in Jamaica are Judaism, Islam, Rastafarianism, Buddhism and Hinduism.
Nu är det kväll och vi promenerar tillsammans med Lotte o Alejandro från båten Luna. En rastaman börjar prata med oss och berättar om en bar en bit bort som har raeggaeparty med vinylskivor varje söndag. Självklart åker vi dit. Musiken strömmar från högtalarna ut på gatan. Folk dansar i takt och ganjan röks av de flesta. Gammal som ung. Trafiken förbi måste sakta in då baren är liten och gatan är dansgolvet. Vi kommer dit ganska tidigt och partyt har bara startat. Framåt midnatt blir det säkert full fart. En discjockey spelar från sin stora samling med raeggae-musik på små vinylskivor. Han använder två skivspelare och är duktig. Efter några timmar är vi nöjda och vi tar oss tillbaka till båten med en upplevelse från Jamaica rikare.
Now it is evening and we walk together with Lotte and Alejandro from the boat Luna. A Rasta man starts talking to us and tells us about a bar a short distance away that has raeggae parties with vinyl records every Sunday. Of course we go there. The music flows from the speakers out into the street. People dance to the beat and ganja is smoked by most. Old and young. Passing traffic has to slow down as the bar is small and the street is the dance floor. We get there quite early and the party has just started. By midnight it will surely be at full speed. A disc jockey plays from his large collection of raeggae music on small vinyl records. He uses two turntables and is good at it. After a few hours we are satisfied and we make our way back to the boat with an experience of Jamaica richer.
Enjoying the reaggaeparty
The dj with all his vinylrecords
A Red Stripe beer at the party
Inside a Jamaican bathroom
Soon the jerk chicken is ready
Häftigt! Kingston next! Vi kan ju inte komma till Jamaica utan att besöka Kingston och Bob Marley museet. Jamaicas stolthet och ”kung”. Vi lämnar Vilja tidigt på morgonen och tar en lokalbuss mot Kingston. Tidtabeller finns inte utan bussen går när den är full. Sedan stannar den otaliga gånger och klämmer in ännu fler passagerare. Vi sitter mer eller mindre på varandra och varannan måste sitta framåtböjd för att vi alla skall få plats. För oss tar det över två timmar av väntan i bussen innan vi åker iväg och resan tar nästan tre timmar.
Cool! Kingston next! After all, we can’t come to Jamaica without visiting Kingston and the Bob Marley museum. The pride and ”King” of Jamaica. We leave Vilja early in the morning and take a local bus to Kingston. There are no timetables, but the bus leaves when it is full. Then it stops countless times and squeezes in even more passengers. We sit more or less on top of each other and each other has to sit bent forward so that we can all have a place. For us, it takes over two hours of waiting in the bus before we leave and the journey takes almost three hours.
Vi hinner inte mycket första dagen men ett besök till Peter Tosh museet blir det i alla fall. Det är ganska litet och anspråkslöst. Det vi lär oss är en del av hans historia och det finns foton och några gitarrer där inne. Tyvärr är det fotoförbud, vilket är en stor besvikelse.
We don’t have much time on the first day, but a visit to the Peter Tosh museum will be there anyway. It is quite small and unassuming. What we learn is part of his story and there are photos and some guitars in there. Unfortunately, photography is prohibited, which is a big disappointment.
Outside Peter Tosh museum
At the entrance to the museum
Ny dag och vi är på väg till vårt huvudmål för resan. Bob Marley museet. Vi kommer fram till det hus han köpte och som han älskade. Rundvandringen är helt fantastisk! Vår charmiga guide, en kvinna, älskar verkligen sitt jobb. Hon berättar med inlevelse, lägger in små anekdoter och sjunger delar av många av Bob Marleys hits. Inne i museet går vi från rum till rum. Här finns inspelningsstudio, guldskivor, grammy, foton, planscher, tidningsurklipp och i sovrummet finns deras säng och ”meditationsplatsen” där Bob bl a rökte ganja enligt rastafarismens tradition. På en vägg hänger hans älskade jeansskjorta. I köket på första våningen är alla väggar tapetserade med tidningsurklipp från när Bob Marley blev skjuten just i köket. Två skotthål syns i väggarna. Guidningen avslutas med en film om Bob Marleys liv. Vi lär oss mycket om ikonen och är jättenöjda med besöket trots att det var dyrt. Enda besvikelsen är att det är fotoförbud inomhus.
New day and we are on our way to our main destination for the trip. The Bob Marley Museum. We arrive at the house he bought and loved. The walking tour is absolutely fantastic! Our charming guide, a woman, really loves her job. She tells with empathy, adds small anecdotes and sings parts of many of Bob Marley’s hits. Inside the museum, we go from room to room. Here there is a recording studio, gold records, grammys, photos, posters, newspaper clippings and in the bedroom there is their bed and the ”meditation place” where Bob, among other things, smoked ganja according to the tradition of Rastafarianism. On one wall hangs his beloved denim shirt. In the kitchen on the first floor, all the walls are wallpapered with newspaper clippings from when Bob Marley was shot in the kitchen. Two bullet holes are visible in the walls. The tour ends with a film about Bob Marley’s life. We learn a lot about the icon and are very pleased with the visit, even though it was expensive. The only disappointment is that photography is prohibited indoors.
Outside Bob Marleys house with a statues of him
One of all pictures of the legend
In this house ”Georhie” lived. A very important man in Bob’s life
One of Bob Marleys cars
The lyrics from one of the famous songs
Mer ser vi inte av Kingston. Vi blir varnade för att åka runt själva och tiden räcker inte till till en heldags rundtur med guide. Så Kingston i sig själv är en besvikelse för oss.
We don’t see more of Kingston. We are warned to go around on our own and there is not enough time for a full day tour with a guide. So Kingston itself is a disappointment for us.
Jamaica är vackert. Jamaica är grönt. Jamaica är vänligt. Överallt vi går möts vi av ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. Fraserna tar aldrig slut. De ropar från andra sidan gatan. Springer ifatt oss för att prata och ge oss en ”Fist dump” ( hälsning knytnäve mot knytnäve med knogarna uppåt). Kommer fram till oss när vi sitter någonstans. Hela tiden uppsökande och vänliga. Lukten av Ganja ligger tät över gatorna. Det är legalt att röka här och de flesta röker. Ofta och mycket. Vi hinner gå ca 100 meter mellan varje gång vi blir tillfrågade om vi vill köpa ”weed”
Jamaica is beautiful. Jamaica is green. Jamaica is friendly. Everywhere we go we are greeted by ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. The phrases never end. They call from across the street. Runs up to us to talk. Giving us a ”fist dump”. Comes up to us when we are sitting somewhere. All the time outreach and friendly. The smell of ganja is thick over the streets. It is legal to smoke here and most people do. Often and a lot. We manage to walk about 100 meters between each time we are asked if we want to buy ”weed”
The rain is pouring down when we had dinner in a beach. So we had to escape to a bar. Together with Alejandro
Idag fyller vi vatten i båten. Ledningen ut till bryggan är trasig så vi får hämta över 700 liter vatten för hand från en kran bakom huset. Men vi har inte fyllt vatten på nästan två månader så det är en absolut nödvändighet. Vi har en lång segling till Colombia framför oss. Likaså behöver vi tvätta. Jag har kört tre stora maskiner så nu hänger det tvätt i sex rader från för till akter. Hoppas verkligen att det inte börjar regna.
Today we fill the boat with water. The pipe out to the jetty is broken, so we have to fetch over 700 liters of water by hand from a tap behind the house. But we haven’t filled water in almost two months so it’s an absolute necessity. We have a long sail to Colombia ahead of us. Likewise, we need to do laundry. I have run three large machines so now there is laundry hanging in six rows from fore to aft. Really hope it doesn’t start raining.
Jan carrying 20 liters of water at a time
We filled up 39 watercans manually
Vilja is overloaded with wet laundry
After one night with heavy rain the dinghy was like a swimmingpool
Vilken rolig kväll! Det är fredag och idag verkar det vara extra feststämning. Kanske för att det var helgdag igår. Vi lämnar Vilja och promenerar bort till gatan där barerna ligger tätt. Först köper vi Jerk chicken på ett populärt ställe ute på gatan. Vi sitter vid strandkanten och äter. Det smakar himmelskt gott! Sedan vill vi gå på en bar. Här finns helt otroligt många barer men de flesta har bara plats för 2-3 personer. Vi hittar en och blir varmt välkomna. Alla verkar nyfikna på oss och har en massa frågor. Lyckad kväll där vi känner att vi kommer lite närmre in på Jamaica. Annars har vi tyckt att det är svårt. Alla är otroligt vänliga men alla väntar sig också betalt för precis allt de gör eller säger. Vi är inte vana vid detta från alla länder vi besökt denna säsongen och det känns jobbigt.
What a fun evening! It’s Friday and today seems to be extra festive. Maybe because yesterday was a holiday. We leave Vilja and walk to the street where the bars are close. First we buy Jerk chicken at a popular place out on the street. We sit by the beach and eat. It tastes heavenly! Then we want to go to a bar. There are an incredible number of bars here, but most only have room for 2-3 people. We find one and are warmly welcomed. Everyone seems curious about us and has a lot of questions. Successful evening where we feel that we are getting a little closer to Jamaica. Otherwise, we have found it difficult. Everyone is incredibly friendly, but everyone also expects to be paid for just about everything they do or say. We are not used to this from all the countries we have visited this season and it feels difficult.
Jerk chicken bbq in the evening. Tastes lovely!
Beautiful girl working I’m the bar
In all the bars it’s very popular to play Domino
Nu har vi flyttat ut från marinan och ligger på svaj. Vi väntar in ett väderfönster för att segla ner till Cartagena i Colombia. Vårt sista mål denna säsongen.
Now we have moved out of the marina and are on the wane. We are waiting for a weather window to sail down to Cartagena in Colombia. Our last goal this season.
Idag, tisdag, checkar vi ut och vi har en segling på 4-5 dygn framför oss. Klockan 10.00 tar vi upp ankaret. Vi hoppas förhållandena är ok men vi kommer ha 12 meter i sekunden rätt in i sidan så det kommer troligen bli svårt med matlagning och toalettbesök.
Today, Tuesday, we check out and we have a 4-5 day sailing ahead of us. At 10.00 we raise the anchor. We hope the conditions are ok but we will have 12 meters per second right into the side so it will probably be difficult with cooking and going to the toilet.
Kort historia om Jamaica;
De första inbyggarna på Jamaica var Taino indianer som kom hit från Sydamerika på 600-talet. De levde fridfullt här fram till Columbus ”upptäckte” Jamaica 1494. Tainos blev då tvingade in i slaveri av spanjorerna. Inom 50 år var de tagiskt nog utraderade från Jamaica. Men många ord från deras språk finns kvar som ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbarnaque’ and ‘canoe’. Då började slavimporten från Afrika. 1655 besegrade Storbritannien Spanien och tog över Jamaica . Engelsmännen utnyttjade Jamaicas centrala placering i Karibien för silver och guld byteshandel. Under övergången från Spanien till England flydde många slavar upp i bergen. De utvecklade sin egen kultur baserad på afrikanska rötter och kallas Maroons. Slaveriet växte under brittiska perioden och de levde ett miserabel liv med mycket tortyr. Totalt 2 miljoner slavar kom till Jamaica men slutligen 1838 var slaveri totalt förbjudet. Kristna missionärer behandlade slavarna väl och det är kanske anledningen till att Kristendomen idag är stark på Jamaica. På 1930-talet uppstod Rastafari. Det var bland den afrikanskättade befolkningen på Jamaica. Den bygger på drömmen av att återvända till Afrika där Etiopien är de förlovade landet.1962 blev Jamaica ett oberoende land.
Brief history of Jamaica follows;
The first settlers in Jamaica were the Taino Indians who came here from South America in the 6th century. They lived peacefully here until Columbus ”discovered” Jamaica in 1494. The Tainos were then forced into slavery by the Spanish. Within 50 years, they were tragically eradicated from Jamaica. But many words from their language remain such as ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbeque’ and ‘canoe’. Then the slave importation from Africa began. In 1655 Britain defeated Spain and took over Jamaica. The English took advantage of Jamaica’s central location in the Caribbean for silver and gold barter. During the transition from Spain to England, many slaves escaped into the mountains. They developed their own culture based on African roots and are called Maroons. Slavery grew during the British period and they lived a miserable life with a lot of torture. A total of 2 million slaves came to Jamaica but finally in 1838 slavery was totally outlawed. Christian missionaries treated the slaves well and that is perhaps the reason why Christianity is strong in Jamaica today. In the 1930s, Rastafari arose. It was among the African-descended population of Jamaica. It is based on the dream of returning to Africa where Ethiopia is the promised land. In 1962, Jamaica became an independent country.
Levermittliv 